Med anledning av motion om samordning av distributionen av tekniska hjälpmedel till handikappade, m. m.
SfU 1979/80:4
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:4
med anledning av motion om samordning av distributionen av tekniska hjälpmedel till handikappade, m. m.
Motionen
I motionen 1978/79:1233 av Margot Håkansson (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
1. att en samordning av distributionen av tekniska hjälpmedel initieras mellan berörda parter,
2. att en översyn bör komma till stånd av service- och reparationsfunktionen när det gäller tekniska hjälpmedel speciellt för glesbygderna.
Motionären pekar på att ett flertal organ och myndigheter, såsom olika hjälpmedelsorgan hos sjukvårdshuvudmännen, länsarbetsnämnden, kommunala förmedlingsorgan, skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet, svarar för att olika handikappade personer får tillgång till tekniska hjälpmedel. Även om en distriktssköterska eller annan som ordinerar hjälpmedel vanligen fungerar som samordnare vid distributionen av hjälpmedel kan det, framhåller motionären, uppstå problem som fördröjer och försvårar för den handikappade att få sitt hjälpmedel. Motionären anser att man bör försöka samla de splittrade resurserna på området.
Remissyttrandena
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från handikappinstitutet och Landstingsförbundet.
Handikappinstitutet delar motionärens uppfattning att det delade ansvaret för tillhandahållande av tekniska hjälpmedel och miljöanordningar kan medföra besvär för enskilda handikappade. Normalt har dock, framhåller institutet, ordinatörer och deras medhjälpare inom de olika ansvarsområdena kontakt med varandra, varför olika åtgärder kan samordnas. Vissa regler för denna samordning finns också. Arbetsmarknadsstyrelsen och Landstingsförbundet har en överenskommelse om handläggning av viss hjälpmedelsutlämning. Förutom denna centralt träffade överenskommelse har sjukvårdshuvudmännen träffat lokala överenskommelser med andra ansvariga organ.
Institutet anser inte de åtgärder som hittills vidtagits i syfte att samordna samhällsorganens stöd till enskilda handikappade tillräckliga. Vid institutets kontakter med rehabiliteringspersonal har starkt uttryckta önskemål framkommit om att institutet skall se över denna del av hjälpmedelsverksamheten och tillsammans med ansvariga organ åstadkomma regler som leder till en
1 Riksdagen 1979/80. II sami. Nr 4
SfU 1979/80:4
bättre samordning för såväl den handikappade som för personal inom vårdorganen. Svårigheterna att åstadkomma radikala förenklingar skall dock, menar institutet, inte underskattas. Det delade ansvaret för olika hjälpmedelsåtgärder har i hög grad samband med att personell kompetens för olika delfrågor endast finns inom de olika ansvariga organen. Detta förhållande kan inte förändras i någon större omfattning utan man kommer alltid att vara beroende av att samarbetsrutiner etableras och upprätthålls.
Institutet framhåller att det har påbörjat en översyn av ordinationsanvisningarna i sin hjälpmedelsförteckning. Så snart detta arbete slutförts i sin första fas kommer institutet att med början under 1980 bearbeta den i motionen berörda frågan om samverkan mellan olika ansvariga organ vid ordination av hjälpmedel.
Även frågan om service och reparation av hjälpmedel är föremål för institutets uppmärksamhet. Frågan är, tillägger institutet, inte enbart ett problem för glesbygder. En väl fungerande service- och reparationsverksamhet för hjälpmedel är mycket betydelsefull och hjälpmedelscentralerna har i dessa sammanhang viktiga uppgifter. Centralerna har egna resurser för dessa ändamål och har också att svara för att ett kontaktnät byggs upp med lokala reparations- och serviceorgan. Reparations- och servicefrågor är emellertid ofta mycket komplicerade. Hjälpmedelscentralerna har begärt stöd från institutet i dessa frågor. 1 årets verksamhetsplan har institutet klargjort sin avsikt att bearbeta denna fråga.
Landstingsförbundet framhåller i sitt remissyttrande att organisationen för hjälpmedelshantering m. m. av olika skäl blivit tämligen komplex och ibland kan vara svåröverskådlig för den enskilde men att de samordningsproblem som uppstår som regel brukar kunna lösas. Den enskilde handikappade torde i allmänhet ha åtminstone någon fastare kontakt/kontaktperson hos sin sjukvårdshuvudman, som kan bistå även i situationer som faller vid sidan om huvudmannens formella ansvar. Förbundet erinrar om att det i en central rekommendation från år 1975 framhållit att hjälpmedelscentralen och övriga organ på hjälpmedelsområdet bör lämna hjälp och stöd åt den handikappade även om kostnadsansvaret åvilar annan myndighet. I rekommendationen framhölls också att det är rimligt att de olika hjälpmedelscentralerna, som besitter stort expertkunnande, kan åta sig en viss samordnande roll.
Vidare erinrar förbundet om att en överenskommelse träffats 1976 mellan arbetsmarknadsstyrelsen och förbundet om ansvaret för vissa tekniska hjälpmedel. Överenskommelsen förutsätter att landstingens hjälpmedelsorgan nära samarbetar med hjälpmedelsansvariga på länsarbetsnämnderna.
Enligt den allmänt omfattade uppfattningen att man bör underlätta för handikappades integrering och normalisering i samhället finns det, menar förbundet, fog för att låta de organ, som har ett tilldelat ansvar och som förfogar över kompetens och specialiserade resurser, bära ett totalt och sammanhållet ansvar för samtliga individer- handikappade eller ej. Förbundet anför som exempel härpå texttelefoner för döva m. fl. som i likhet med
SfU 1979/80:4
telefon materiel i övrigt skall tillhandahållas genom televerkets försorg. Verket skall även svara för reparation och underhåll av texttelefonerna.
Avslutningsvis erinrar Landstingsförbundet om att handikappinstitutet avser att ta upp frågan om samverkan mellan samhällets olika hjälpmedelsorgan till prövning och att frågan om en översyn av service- och reparations-, funktionen på hjälpmedelsområdet upptagits i institutets verksamhetsplan för år 1979.
Utskottet
Fr. o. m. den 1 januari 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen hela ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel till handikappade (prop. 1975:36, SfU 1975:16, rskr 125). Landstingsförbundet har därefter, gemensamt med staten, gått in som huvudman för handikappinstitutet fr. o. m. den 1 januari 1978 (prop. 1976/77:116, SfU 1976/77:28, rskr 297). Handikappinstitutet har till ändamål att främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för handikappade och andra åtgärder för olika handikappgrupper samt övriga delar av den samlade hjälpmedelsprocessen. Bl. a. åligger det institutet särskilt att ange hjälpmedelshanteringens inriktning och därvid utfärda de riktlinjer, tillämpningsföreskrifter m. m. som behövs. Institutet skall biträda och samarbeta med sjukvårdshuvudmännen och statliga centrala organ med uppgifter inom handikappområdet samt hålla kontakt med de handikappades organisationer och övriga organisationer, företag och enskilda med uppgifter inom handikappområdet.
Den förevarande motionen syftar till en bättre samordning mellan olika ansvariga organ vid distributionen av tekniska hjälpmedel till handikappade och till en översyn av service- och reparationsfunktionerna, speciellt i glesbygd, för sådana hjälpmedel.
Såväl handikappinstitutet som Landstingsförbundet understryker i sina remissyttranden att det föreligger vissa samordningsproblem vid hjälpmedelsdistributionen. Handikappinstitutet framhåller att det uppmärksammats på förhållandena och fått starka önskemål om att denna del av hjälpmedelsverksamheten bör ses över och att institutet tillsammans med ansvariga organ skall åstadkomma regler som underlättar tillhandahållandet av tekniska hjälpmedel för såväl de enskilda som vårdpersonalen. Institutet har uppgett att det med början under nästa år kommer att bearbeta frågan.
Även frågan om service och reparation är föremål för handikappinstitutets uppmärksamhet. Hjälpmedelscentralerna har begärt stöd från institutet i dessa frågor. Institutet har i sin verksamhetsplan för år 1979 och de närmast följande åren framhållit att det kommer att uppmärksamma problemen rörande tillgång till och finansiering av reparations- och underhållsservice på hjälpmedel i kommande utredningsarbete.
Utskottet finner det angeläget att de frågor som tagits upp i motionen blir föremål för en snar översyn. Med hänsyn till vad handikappinstitutet anfört
SfU 1979/80:4
om sina avsikter att bearbeta frågorna finner utskottet syftet med motionen tillgodosett och någon riksdagens åtgärd är enligt utskottets uppfattning inte påkallad.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1233.
Stockholm den 6 november 1979
På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING
Näivarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Allan Åkerlind (m). Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c), Lars-Åke Larsson (s), Arne Lindberg (c). Siri Häggmark (m) * Margareta Andrén (fp), Nils-Olof Gustafsson (s), Sonja Rembo (m)* och Ulla Johansson (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 62852 Stockholm 1979