Med anledning av propositionen 1979/80:29 om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad, m. m., jämte motioner

SfU 1979/80:9

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:9

med anledning av propositionen 1979/80:29 om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad, m. m., jämte motioner Propositionen

I propositionen 1979/80:29 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att antaga de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457),

3. lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryr* ket,

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

I propositionen erinras om att 1973 års riksdagsbeslut om införande av tandvårdsförsäkring också innefattade riktlinjer för folktandvårdens utbyggnad intill utgången av år 1979. Denna utbyggnad har blivit fördröjd, och numera beräknas den avsedda vårdvolymen för folktandvården kunna uppnås någon gång under perioden 1982-1984. En förutsättning härför ar dock att hela nettotillskottet av tandläkare tillförs folktandvården.

Med utgångspunkt i förslag från 1978 års tandvårdsutredning föreslås därför i propositionen att den till tandvårdsförsäkringen knutna etableringsbegränsningen för privatpraktiserande tandläkare förlängs att gälla t. o. m. år 1982. Vidare föreslås vissa förändringar i de regler som gäller för kvotering av nya tandläkare till folktandvården och en viss begränsning av möjligheterna att anställa vikarierande tandläkare.

1 propositionen föreslås en utvidgning av folktandvårdens vårdskyldighet fr. o. m. år 1981 till att gälla alla barn och ungdomar t. o. m. 19 års ålder. Socialstyrelsen skall dock kunna ge viss dispens från vårdskyldigheten där resurser saknas för att tillgodose tandvårdsbehovet för samtliga åldersgrupper. De särskilda regler som gäller för tandvårdsförsäkringens ersättning till folktandvårdens huvudmän föreslås fortsätta att gälla t. o. m. år 1982.

På grundval av en utredningsrapport som avlämnas av socialstyrelsens tandvårdspersonalutredning föreslås i propositionen att formella möjligheter öppnas för en ökad delegering av arbetsuppgifter från tandläkare till övrig tandvårdspersonal.

I propositionen läggs också fram vissa andra förslag med anknytning till den allmänna försäkringen. Bl. a. föreslås att riksförsäkringsverket får

1 Riksdagen 1979/80. 11 sami. Nr 9

SfU 1979/80:9

utvidgade möjligheter att debitera preliminära arbetsgivaravgifter i vissa fall.

För att förhindra att ersättning samtidigt kan utgå från olika ersättningssystem föreslås också att motsvarande begränsningar som f. n. gäller för rätten till sjukpenning som utgår enligt lagen om allmän försäkring också skall gälla lagen om arbetsskadeförsäkring.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att punkterna 2 och 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket skall tills vidare och till dess Konungen förordnar annat gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med det år då han fyller sjutton år om han ej omfattas av tandvård som sägs i 2 § andra stycket första punkten folktandvårdslagen (1973:457).

Förordnande som avses i första stycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

91. Om riksförsäkringsverket finner anledning antaga att folktandvårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett, får verket till utgången av år 1979 i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

Föreslagen lydelse

2. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket skall tills vidare gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med det år då han fyller sjutton år om han ej omfattas av tandvård som sägs i 2 § andra stycket första punkten folktandvårdslagen (1973:457).

9. 0m riksförsäkringsverket finner anledning antaga att folktandvårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett, får verket till utgången av år 1982 i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

1 Senaste lydelse 1975:1156.

SfU 1979/80:9

2 Förslag till

Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)

Härigenom föreskrivs att punkterna 2 och 3 övergångsbestämmelserna till folktandvårdslagen (1973:457) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Bestämmelsen i 2 § andra stycket om erbjudande av behandling skall tills vidare och till dess Konungen förordnar annat icke gälla barn till och med det år då de fyller fem år och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år.

Förordnande som avses i första stycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

3. Bestämmelsen i 2 § andra stycket att tandvården skall vara avgiftsfri för patienten skall tills vidare och till dess Konungen förordnar annat icke gälla ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år, om de ej omfattas av tandvård som avses i första punkten av nämnda stycke. Av ungdomar för vilka avgiftsfrihet icke gäller får dock uttagas högst 50 procent av de högsta patientavgifter som gäller enligt särskilda bestämmelser.

Förordnande som avses i första stycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

Föreslagen lydelse

2. Bestämmelsen i 2 § andra stycket om erbjudande av behandling skall för år 1980 icke gälla barn till och med det år då de fyller fem år och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år.

Från och med år 1981 får socialstyrelsen tills vidare för ett år i sänder undantaga landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun från skyldighet att enligt 2 § andra stycket erbjuda behandling till barn till och med det år då de fyller fem år och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år. Undantagande kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

3. Bestämmelsen i 2 § andra stycket att tandvården skall vara avgiftsfri för patienten skall icke gälla ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år, om de ej omfattas av tandvård som avses i första punkten av nämnda stycke. Av ungdomar för vilka avgiftsfrihet icke gäller får dock uttagas högst 50 procent av de högsta patientavgifter som gäller enligt särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. 1* Riksdagen 1979/80. II sami. Nr 9

SfU 1979/80:9

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryrket Härigenom

föreskrivs att 2 § lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som genomgått av socialstyrelsen för ändamålet föreskriven utbildning må biträda behörig utövare av tandläkaryrket med utförande av tand- och munhygienisk behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 j:

Föreslagen lydelse §'

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande socialstyrelsen, får besluta föreskrifter om utbildning av den som skall biträda behörig utövare av tandläkaryrket och om i vilken utsträckning den som genomgått utbildningen får lämna sådant biträde.

ri 1980.

1 Senaste lydelse 1971:622.

SflJ 1979/80:9

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 att 17 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter beviljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkommande sjukpenning enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning belöpa på samma månad. Minskning som nu sagts skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension. Vad i detta stycke stadgas om minskning av pension då sjukpenning har utgått gäller även när utbildningsbidrag enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen(1966:368) och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. studiestödslagen (1973:349) har utgått.

§2

Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter beviljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkommande sjukpenning enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning belöpa på samma månad. Minskning som nu sagts skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension. Vad i detta stycke stadgas om minskning av pension då sjukpenning har utgått gäller även när dagpenning enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. studiestödslagen (1973:349) har utgått.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

2 Senaste lydelse 1979:505.

SfU 1979/80:9

6 Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § forsta stycket c) befunnits att den försäkrade även efter det pensionen beviljats, är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån den överstiger vad som skulle hava utgått om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare nedsättning i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

SfU 1979/80:9

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 22 §

Nuvarande lydelse

Riksförsäkringsverket äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.

Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än som följer av 20 § första stycket eller finnes böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig, innan den preliminära avgiften bestämmes eller jämkning sker.

Har uppgift, som arbetsgivare lämnat för beräkning av preliminär avgift eller för jämkning av sådan avgift frångåtts av riksförsäkringsverket, skall beslutet delgivas arbetsgivaren.

Riksförsäkringsverket äger anmana en arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av den preliminära avgiften.

Lämnar en arbetsgivare inte begärda uppgifter, får den preliminära avgiften uppskattas efter vad som finnes skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Arbetsgivaren bör beredas tillfälle att yttra sig innan den preliminära avgiften bestäms eller jämkning sker om den preliminära avgiften finnes böra

1. bestämmas enligt andra stycket,

2. utgå med högre belopp än som föijer av 20 § första stycket eller

3. höjas genom jämkning.

Har den preliminära avgiften bestämts utan ledning av uppgift från arbetsgivaren eller har en uppgift, som arbetsgivaren lämnat för beräkning av den preliminära avgiften eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av riksförsäkringsverket, skall beslutet delges arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938. Lagen omtryckt 1974:938.

SfU 1979/80:9

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 § lagen (1976:380)om arbetsskadeförsäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §

För dag då den försäkrade erhåller sjukhusvård eller konvalescentvård minskas sjukpenningen med belopp som framgår av 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i 3 kap. 15 § lagen om allmän försäkring skall tillämpas även beträffande sjukpenning som utgår frän arbetsskadeförsäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Motioner

I motionen 1979/80:102 av Sven Andersson (fp) och Sten Svensson (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1979/80:29 vad gäller fortsatt etableringsbegränsning av privata tandläkarpraktiker i områden med tandläkarbrist,

2. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1979/80:29 vad gäller begränsningen av flyttningsmöjligheterna För tandläkare som var etablerade före den 1 mars 1978.

I motionen 1979/80:103 av Allan Ekström m. fl. (m) hemställs att riksdagen uttalar

1. att ortsbundenhet för privata tandläkare icke kan gälla tandläkare etablerade före den 1 januari 1976,

2. att ortsbundenhet För tandläkare icke bör gälla vid ansökan om flyttning till kassaområden utanför storstadsregionerna.

I motionen 1979/80:104 av Gabriel Romanus (fp) hemställs att riksdagen vid behandlingen av förslaget i prop. 1979/80:29 om regler för etablering som tandläkare uttalar att reglerna ej bör tillämpas så att man Försvårar för tandläkare att utnyttja möjligheten till delpension eller förmånerna i föräldraförsäkringen.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

SfU 1979/80:9

1 motionen 1979/80:105 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs

A. att riksdagen som sin mening uttalar

1. att en skyndsam utvärdering av effekterna av de skärpta etableringsbegränsningsåtgärderna är angelägen i syfte att ge tillämpningsmyndigheten beslutsunderlag för att snarast möjligt upphäva ortsbundenheten vid ersättningsetablering utanför storstadsområdena,

2. att t. v. totalt 20 tandläkare ur det årliga nettotillskottet skall ges möjlighet att nyetablera inom de huvudmannaområden där vuxentandvården är underförsörjd,

3. att socialstyrelsen vid utarbetandet och tillämpningen av de kvoteringsregler som avses gälla för åren 1980-1982 skall samråda med såväl Landstingsförbundet som Sveriges tandläkarförbund,

4. vad i motionen anförts om formerna för fastställande av vårdtaxor inom den allmänna försäkringen,

5. att etableringsreglerna utformas så att de inom tandvårdsförsäkringens ram gör det möjligt

a) att, utan inskränkningar i rätten att överlåta praktiken, begränsa arbetstiden i den utsträckning utnyttjande av delpensionsförsäkringen medför eller - vid tillsyn av egna barn - som medges anställda enligt lagen om rätt till ledighet för vård av barn m. m.,

b) att i dessa fall till praktiken knyta annan tandläkare som bestrider de arbetsuppgifter som faller inom ramen för arbetstidsbegränsningen,

B. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att alla försäkrade som fyller minst 17 år under behandlingsåret omfattas av tandvårdsförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

I samband med riksdagens beslut år 1973 att införa en allmän tandvårdsförsäkring fastställdes ett program för landstingens utbyggnad av folktandvården. Målet var att denna vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela barn- och ungdomstandvården samt 30-35 % av vuxentandvården. Förutsättningen var att hela nettotillskottet av tandläkare under utbyggnadsperioden tillfördes folktandvården. De särskilda medlen för att genomföra programmet var regler om etableringsbegränsning för privatpraktiserande tandläkare, kvotering av tandläkarresurserna inom folktandvården och en särskild ersättning till folktandvårdens huvudmän.

På uppdrag av regeringen inledde 1978 års tandvårdsutredning nämnda år en översyn av tandvårdsförsäkringen. Utredningen har med förtur behandlat frågor om den regionala fördelningen av tandvårdsresurserna, utbyggnadsprogrammet för den organiserade barn- och ungdomstandvården och

SfU 1979/80:9

etableringsreglerna för privatpraktiserande tandläkare. Utredningens förslag till åtgärder i dessa hänseenden på kort sikt har lagts fram i delbetänkandet SOU 1979:7, Tandvården i början av 80-talet. I ett kommande huvudbetänkande avser utredningen att återkomma med mer långsiktiga förslag till åtgärder.

Propositionens förslag om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad följer i allt väsentligt utredningsförslaget och innebär ett fortsatt utnyttjande åren 1980-1982 av de särskilda styrmedel som genomfördes vid tandvårdsreformens införande. Utskottet kommer nedan att närmare behandla förslaget i detta hänseende tillsammans med ett antal motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen men vill redan i detta sammanhang framhålla att utskottet delar uppfattningen att särskilda åtgärder för att förstärka folktandvården behövs under ytterligare tid framöver.

För att förstärka de knappa tandläkarresurserna och öka satsningen på förebyggande åtgärder innehåller propositionen också förslag om ändring i lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket. Ändringen skall göra det möjligt att delegera vissa av tandläkarnas arbetsuppgifter till annan tandvårdspersonal. Förslaget har inte föranlett något motionsyrkande och utskottet tillstyrker detsamma.

Övriga delar av propositionen, som innehåller förslag om samordning av pensions- och utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen, utvidgad möjlighet att debitera preliminära arbetsgivaravgifter och inskränkning i vissa fall av rätten till sjukpenning vid arbetsskada har inte heller föranlett motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker även dessa förslag.

Vårdskyldigheten för förskolebarn och ungdomar i åldern 17-19 år

Den allmänna tandvårdsförsäkringen omfattar alla som fyllt 20 år det år vården inleds medan landstingen har tandvårdsansvaret för barn och ungdomar under nämnda ålder. Då folktandvården vid tandvårdsreformens ikraftträdande inte var tillräckligt utbyggd för att i organiserad vård kunna ta hand om barn under 6 år och ungdomar i åldrarna 17-19 år innehåller övergångsbestämmelserna till 1973 års folktandvårdslag en generell dispens från skyldigheten för landstingen att erbjuda dessa grupper regelbunden behandling. Samtidigt innebär övergångsbestämmelserna till AFL:s bestämmelser om tandvårdsförsäkringen att ungdomar i åldern 17-19 år tills vidare kan få ersättning från försäkringen för utgifter för tandvård.

1 propositionen föreslås att den generella dispensen från skyldigheten att erbjuda barn under 6 år och ungdomar i åldern 17-19 år regelbunden behandling ersätts fr. o. m. år 1981 av en regel som ger socialstyrelsen möjlighet att årligen helt eller delvis besluta om dispens från nämnda skyldighet för de landstingskommuner som inte kan tillgodose tandvårdsbehovet för åldersgrupperna i fråga. Förslaget bygger på tandvårdsutredningens

SfU 1979/80:9

prognosmaterial, som pekar på att under år 1981 nära nog samtliga landsting kommer att kunna klara tandvården för barn under 6 år och ungdomar i åldern 17-19 år och att 1973 års beslut om utbyggnad av folktandvården vid ett oförändrat antal privattandläkare skulle kunna uppfyllas under åren 1982-1984.

Vidare föreslås i propositionen att övergångsbestämmelserna till 1973 års tandvårdsförsäkring ändras så att ersättning från försäkringen fr. o. m. år 1981 endast skall kunna utgå till ungdomar mellan 17 och 19 år inom landstingskommuner som fått dispens från skyldigheten att erbjuda dem behandling.

Ingegerd Troedsson m. fl. erinrar i motionen 105 om att tandvårdsutredningen enligt sina direktiv bör utreda på vilket sätt barn och ungdomar - i enlighet med 1976 års regeringsförklaring - kan anslutas till tandvårdsförsäkringen. För att inte möjligheterna för 17—19-åringar att besöka privattandläkare skall försämras innan förslag och beslut i frågan föreligger yrkar motionärerna att författningstexten ändras så att ungdomarna i fråga även fortsättningsvis kommer att omfattas av tandvårdsförsäkringen.

Förslaget i propositionen om begränsning i 17-19-åringarnas möjlighet att från och med år 1981 få ersättning för tandvård från försäkringen överensstämmer med vad tandvårdsutredningen föreslagit i delbetänkandet SOU 1979:7. Utredningen kommer som nämnts att i ett slutbetänkande ta ställning till utformningen av reglerna omkring tandvårdsförsäkringen på lång sikt, inkl. frågan om på vilket sätt barn och ungdomar - i enlighet med 1976 års regeringsförklaring - kan anslutas till tandvårdsförsäkringen. Utskottet anser att den åldersgräns om 20 år för tillhörighet till tandvårdsförsäkringen som fastställts genom 1973 års riksdagsbeslut bör ligga fast i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet. Med hänsyn till de möjligheter folktandvården kan förutsättas ha efter år 1981 att erbjuda även ungdomar i åldern 17-19 år behandling finns det inte heller anledning att just för denna åldersgrupp förlänga övergångsbestämmelserna om rätt till försäkringsersättning i vidare mån än som föreslås i propositionen. Utskottet biträder sålunda propositionen och avstyrker bifall till motionen, båda i aktuella delar.

Begränsning av privatpraktiserande tandläkares etabiering

För att säkerställa den planerade utbyggnaden av folktandvården infördes i övergångsbestämmelser till 1973 års tandvårdsreform bl. a. möjlighet för riksförsäkringsverket att, om verket fann anledning anta att folktandvårdens behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett, föreskriva att tandläkare som efter den 1 juli 1974 avsåg att påbörja verksamhet i enskild tandvård ej skulle föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa. Regeln om möjlighet att begränsa privatpraktiserande tandläkares etabiering skulle gälla fram till utgången av år 1975, men förlängdes samma år till att gälla fram till utgången av år 1979. I sin nuvarande lydelse kan regeln

SfU 1979/80:9

tillämpas beträffande tandläkare som börjar verksamhet i enskild tandvård efter utgången av år 1975.

Riksförsäkringsverket har använt möjligheten till etableringsbegränsning för tandläkare sedan mitten av år 1974. För åren 1975-1979 har riksförsäkringsverket föreskrivit att tandläkare i princip får föras upp på förteckning endast om verksamheten avser att ersätta tidigare verksamhet i enskild tandvård, s. k. ersättningsetablering.

För att ersättningsetablering skall anses föreligga har verket ansett att den tidigare verksamhet i enskild tandvård tandläkaren avser överta skall ha bedrivits på heltid (minst 30 tim/vecka) sammanhängande minst ett år. Undantag härifrån kan medges på grund av särskilda skäl såsom sjukdom eller ålder. Vidare skall den tandläkare som bedrivit den tidigare verksamheten ha avlidit, erhållit ersättningsetablering inom annan tandläkarmottagning eller begärt utträde ur försäkringen på grund av pensionering, övergång till anställning inom folktandvården etc. Den tidigare verksamheten bör i regel inte ha upphört för mer än ett år sedan.

Fr. o. m. den 1 mars 1978 har verket dessutom föreskrivit att tandläkare som avser överta tidigare verksamhet i enskild tandvård får föras upp på förteckning med verkan endast så länge han bedriver verksamheten uteslutande på den ort där den tidigare verksamheten bedrivits, om inte synnerliga skäl föranleder annat. Ortsbundenhet gäller dock inte vid ersättningsetablering i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tandvårdsutredningen har ansett att etableringsbegränsningsregler inte kan undvaras om målet för folktandvårdens utbyggnad skall ligga fast. Utredningen har därför föreslagit en förlängning av regeln t. o. m. år 1982. Utredningen har vidare, mot bakgrund av att tandvårdsresurserna är mycket ojämnt fördelade över landet, ansett att det skulle medverka till en bättre regional fördelning av resurserna om även tandläkare som etablerat sig utanför de tre storstadsregionerna före den 1 mars 1978 inte tillåts flytta in till dessa områden i andra fall än då ersättningsetablering föreligger.

Förslaget i propositionen bygger på utredningsförslaget och innebär att regeln om etableringsbegränsning förlängs t. o. m. år 1982 för tandläkare som efter utgången av år 1975 börjar verksamhet i enskild tandvård. Vid riksförsäkringsverkets närmare utformning av etableringsbestämmelserna bör enligt vad departementschefen framhåller i propositionen utredningens förslag utgöra en god grund.

Flertalet av motionsyrkandena har anknytning till den närmare utformningen av regeln om etableringsbegränsning. Allan Ekström m. fl. anser i motionen 103 att riksdagen skall klargöra att ortsbundenheten inte kan åberopas mot tandläkare som etablerat sig före den 1 januari 1976 medan Sven Andersson och Sten Svensson i motionen 102 anser att ortsbundenheten, liksom f. n., endast skall avse tandläkare som etablerat sig efter den 1 mars 1978. Sistnämnda motionärer hävdar att en utvidgning av ortsbundenheten till att avse tandläkare som etablerat sig före denna tidpunkt innebär en

SfU 1979/80:9

retroaktiv lagstiftning. Vidare yrkas i motionen 103 att ortsbundenhet inte skall föreligga vid flyttning mellan orter utanför storstadsregionerna och i motionen 102 att förbudet mot nyetablering skall slopas inom områden med brist på tandläkare. Motionärerna i motionen 105, Ingegerd Troedsson m. fl., anför att ortsbundenhet vid ersättningsetablering synes bidra till att försvåra ersättningsetablering på orter utanför de tre storstadsområdena och förhindra en bättre regional balans. Motionärerna anser därför att det är angeläget att riksförsäkringsverket gör en skyndsam utvärdering av effekterna av etableringskontrollen redan nästa år. Om effekterna är sådana som motionärerna förmodat bör verket snarast möjligt upphäva ortsbundenheten utanför storstadsområdena. Motionärerna föreslår också att 20 nya tandläkare årligen skall ha möjlighet att nyetablera sig inom landstingsområden där vuxentandvården är underförsörjd.

Den nu gällande regeln i övergångsbestämmelserna till 1973 års tandvårdsreform om begränsning i rätten för tandläkare att fritt etablera sig avser som nämnts endast sådana tandläkare som påbörjar verksamhet efter den 1 januari 1976. Däremot innebär regeln inget formellt hinder för riksförsäkringsverket att redan nu föreskriva ortsbundenhet för denna grupp av tandläkare. Något förslag om retroaktiv lagstiftning föreligger alltså inte i propositionen. De ändrade tillämpningsbestämmelser som - med utredningens förslag som grund - förordats för verket utgör enligt utskottets mening en nödvändig men samtidigt mycket begränsad utvidgning av nuvarande praxis. Departementschefen har i propositionen framhållit att problemen för den enskilde kan minskas om bestämmelsen tillämpas på smidigast möjliga sätt inom ramen för sitt syfte och också förordat en årlig omprövning av bestämmelsens närmare utformning, främst för att möjliggöra en anpassning av bestämmelserna till utvecklingen på området. Utskottet instämmer i dessa uttalanden, som ger ett gott stöd för verket att fortlöpande anpassa tillämpningen av regeln om etableringsbegränsning till vad som är nödvändigt för att tillgodose det primära syftet att ge medborgarna i alla åldrar oavsett bostadsort tillgång till tandvård. Motionerna 102,103 samt motionen 105 i nu berörda delar få härmed anses besvarade.

Etableringsbegränsningens inverkan på en tandläkares möjlighet att utnyttja förmåner från delpensionsförsäkringen och föräldraförsäkringen berörs i två motioner. Motionären i motionen 104, Gabriel Romanus, önskar ett uttalande från riksdagen om att reglerna om ersättningsetablering inte bör tillämpas så att man försvårar för tandläkare att utnyttja förmånerna i fråga. Motionärerna i motionen 105 framställer ett liknande yrkande, nämligen att etableringsreglerna bör utformas så att en tandläkare kan, utan att rätten att överlåta praktiken inskränks, anpassa sin arbetstid till vad utnyttjandet av förmånerna förutsätter och samtidigt knyta ersättare till praktiken.

Enligt de nya regler om delpension för egenföretagare, som nyligen antagits av riksdagen (prop. 1978/79:69, SfU 1978/79:14, rskr 133) och som träder i kraft den 1 januari 1980, gäller som villkor för att en egenföretagare skall få

SfU 1979/80:9

rätt till delpension bl. a. att arbetstiden minskas till i genomsnitt minst hälften. Återstående genomsnittlig arbetstid får inte understiga 17 timmar per vecka.

Lagen om rätt till ledighet för vård av barn, som gäller för arbetstagare, medger rätt till hel ledighet till dess barnet uppnått ett och ett halvt års ålder och förkortning av arbetstiden till tre f]ärdedelarav normal tid tills barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat sitt första skolår. Härutöver har arbetstagare som är förälder rätt till hel resp. halv ledighet då vederbörande uppbär hel resp. halv föräldrapenning. Ledigheten får i princip delas upp på högst två perioder för varje kalenderår.

Om inte särskilda skäl föreligger tillåter som nämnts riksförsäkringsverket f. n. ersättningsetablering endast om den tidigare verksamheten som tandläkaren avser att överta bedrivits på heltid (minst 30 timmar) sammanhängande under minst ett år. Utskottet behandlade under föregående riksmöte (SfU 1978/79:22) en motion om tandläkares möjlighet att delpensionera sig och förutsatte då att när de nya reglerna om delpension för egenföretagare börjar tillämpas, riksförsäkringsverket prövar förutsättningarna för och konsekvenserna av möjligheterna till ersättningsetablering i samband med tandläkares delpension.

Enligt vad utskottet inhämtat har verket ännu inte fått tillfälle att ta ställning till någon begäran om ersättningsetablering i samband med att en tandläkare begär delpension. Däremot har verket, när tandläkare önskat utnyttja föräldraförsäkringens förmåner, tillåtit anställande av vikarier under den tid föräldrapenning utgått. Utskottet anser att det i våras av riksdagen godkända uttalandet och vad utskottet anfört ovan om en smidig tillämpning av etableringsbestämmelserna inom ramen för sitt syfte innebär att de nu aktuella motionsyrkandena får anses tillgodosedda.

Kvotering av tandläkare inom folktandvården

En av förutsättningarna för utbyggnaden av folktandvården fram till år 1980 var att tillkommande tandläkarresurser fördelades mellan huvudmännen i förhållande till storleken av de regionala behoven. Socialstyrelsen har sedan år 1975 haft i uppdrag att fördela tandläkarresurserna, och styrelsens beslut om vilket antal tandläkare varje huvudman får anställa under en viss period har tagits efter överläggningar med Landstingsförbundet.

Tandvårdsutredningen har funnit att kvoteringssystemet haft avsedd verkan och föreslagit att det skall bibehållas till utgången av år 1982, dock med en bättre inriktning på behovet av en jämnare fördelning av tandvårdsresurserna för vuxna än hittills. Departementschefen delar utredningens uppfattning och anför i propositionen att hon har för avsikt att föreslå regeringen att socialstyrelsen får i uppdrag att efter samråd med Landstingsförbundet fastställa kvoteringsregler för åren 1980-1982.

Utskottet ansluter sig till ett bibehållande av kvoteringssystemet i enlighet

SfU 1979/80:9

med vad som anförts i propositionen.

Motionen 105av Ingegerd Troedsson m. fl. innehåller även ett yrkande om att socialstyrelsen vid utarbetandet och tillämpningen av kvoteringsbestämmelserna skall samråda inte enbart med Landstingsförbundet utan även med Tandläkarförbundet, som har ett fackligt intresse av att få medverka i besluten.

Enligt vad utskottet erfarit har Tandläkarförbundet hittills beretts tillfälle att ge synpunkter i anslutning till beredningen av besluten om kvotering av tandläkarresurser och utskottet förutsätter att någon ändring av denna ordning inte är avsedd. Någon åtgärd med anledning av motionen 105 i nu berörd del anser utskottet inte påkallad.

Fastställande av vårdtaxor för privatpraktiserande vårdgivare

Tandvårds-, läkarvårds- och behandlingstaxorna inom den allmänna försäkringen bestäms av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Verkets förslag föregås av överläggningar mellan verkets representanter och de företrädare för berörda yrkesutövare och representanter för huvudmännen på den offentliga vårdsidan, som ingår i de till verket knutna tandvårds- och läkarvårdsdelegationerna. Resultatet av överläggningarna föredras i delegationerna och redovisas till regeringen i samband med taxeförslaget.

I motionen 105 av Ingegerd Troedsson m. fl. erinrar motionärerna om att chefen för socialdepartementet i samband med att 1978 års tandvårdsutredning tillsattes uttalade att man inom regeringskansliet avsåg att se över formerna för framtagningen av underlaget för regeringens bedömning av arvodesbeloppen i taxorna. Motionärerna anser det viktigt att översynen inleds och vill att riksdagen skall uttala att vid översynen noggrant skall övervägas, dels om riksförsäkringsverket bör företräda staten i taxefrågor, dels i vad mån nuvarande överläggningsformer kan ges en annan utformning och därmed bidra till att berörda företrädare för vårdgivaren får en med parterna på arbetsmarknaden mer likvärdig ställning.

Utskottet har under de två närmast föregående riksmötena i de av riksdagen godkända betänkandena SfU 1977/78:12 och 1978/79:22 behandlat motioner med i huvudsak samma syfte. Utskottet har då inte funnit skäl förorda en ändrad ordning för överläggningarna och samtidigt framhållit att det är av stort värde för alla parter att riksförsäkringsverket med sin ingående kännedom om förhållandena inom den allmänna försäkringen förbereder regeringens beslut om de olika taxorna. Utskottet har också erinrat om vårdgivarnas möjligheter att få sina fackliga synpunkter beaktade såväl vid överläggningarna som vid MBL-förhandlingar i anslutning till förslag från regeringen.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt i frågan och avstyrker bifall till det förenämnda yrkandet i motionen 105.

Sfi) 1979/80:9

16 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande tandvårdsförsäkring för ungdomar i åldern 17-19 år med bifall till propositionen 1979/80:29 och med avslag på motionen 1979/80:105 yrkandet B, antar det i propositionen framlagda förslaget till ny lydelse av p. 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457),

3. beträffande ortsbundenhet för tandläkare som etablerat sig före den 1 januari 1976 avslår motionen 1979/80:103 yrkandet 1,

4. beträffande ortsbundenhet för tandläkare som etablerat sig före den 1 mars 1978 avslår motionen 1979/80:102 yrkandet 2,

5. beträffande ortsbundenhet till platser utanför storstadsregionerna avslår motionen 1979/80:103 yrkandet 2,

6. beträffande utvärdering av etableringsreglerna avslår motionen 1979/80:105 yrkandet Al,

7. beträffande nyetablering av tandläkare avslår motionerna 1979/ 80:102 yrkandet 1 och 1979/80:105 yrkandet A2,

8. beträffande tandläkares möjlighet att utnyttja delpensionsförsäkringen och föräldraförsäkringen avslår motionerna 1979/ 80:104 och 1979/80:105 yrkandet A5,

9. beträffande beslut om kvoteringsbestämmelser avslår motionen 1979/80:105 yrkandet A3,

10. beträffande fastställande av vårdtaxor avslår motionen 1979/ 80:105 yrkandet A4,

11. antar de i propositionen framlagda förslagen till

A. lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381)om allmän försäkring, i vad förslaget inte behandlats under 1 ovan,

B. lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryrket,

C. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

D. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

E. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Stockholm den 4 december 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

SfU 1979/80:9

17 Närvarande: Sven Aspling (s). Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c), Lars-Åke Larsson (s), Arne Lindberg (c), Arne Andersson i Falun (c). Ingegerd Elm (s) och Ulla Johansson (s).

Reservationer

1. Begränsning av privatpraktiserande tandläkares etablering och nyetablering av tandläkare (mom. 5 och 7)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Gullan Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar på rad 20 med ”De ändrade” och slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:

Ortsbindning av fria yrkesutövare är ett allvarligt ingrepp i näringsfriheten, som kan accepteras endast för att skydda mycket starka allmänna intressen. Utskottet kan till nöds godtaga - som en tidsbegränsad åtgärd för att förbättra den regionala balansen i fråga om tandläkartillgång - att privatpraktiserande tandläkare hindras att flytta till de med tandläkare jämförelsevis väl försörjda storstadsregionerna. Däremot finner utskottet inte tillräckligt starka skäl att på motsvarande sätt hindra flyttning mellan kassaområden utanför storstadsområdena. Tandläkare som efter den 1 mars 1978 medgivits rätt till s. k. ersättningsetablering har av riksförsäkringsverket, som villkor för etableringsrätten, ålagts sådant totalt flyttningsförbud. Motsvarande villkor kan, enligt propositionen, komma att gälla alla privatpraktiserande tandläkare som medgivits etableringsrätt efter den 1 januari 1976. Utskottet finnér en sådan inskränkning i näringsfriheten onödig och stötande och tillstyrker därför bifall till motionen 1979/80:103 yrkandet 2. Därigenom tillgodoses också motionen 1979/80:105 yrkandet AL

Av det anförda framgår att utskottet inte är berett att nu föreslå upphävande av alla regler om etableringsbegränsning för privatpraktiserande tandläkare. För att möjliggöra avsedd utbyggnad av folktandvården torde sådana regler, som föreslagits i propositionen, behövas till utgången av 1982. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1979/80:102 yrkandet 2.

I motionen 1979/80:105 yrkandet A2 föreslås att t. v. 20 tandläkare ur det årliga nettotillskottet skall ges möjlighet att nyetablera inom de huvudmannaområden där vuxentandvården är underförsörjd. Utskottet finner detta förslag välbetänkt. Viss riktad etablering av privattandläkare skulle otvivelaktigt bidraga till att en förbättrad regional balans i fråga om tandläkartillgång uppnås snabbare än om man endast skall lita till folktandvårdens utbyggnad i de underförsörjda områdena. Utskottet tillstyrker motionen 1979/80:105 yrkandet A2. Härigenom tillgodoses delvis även motionen 1979/80:102 yrkandet 1.

SfU 1979/80:9

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: under 5

5. att riksdagen beträffande ortsbundenhet till platser utanför storstadsregionerna med bifall till motionen 1979/80:103 yrkandet 2 uttalar att inga hinder bör resas för privatpraktiserande tandläkares flyttning mellan kasseområdena utanför storstadsregionerna, under 7

7. att riksdagen beträffande nyetablering av tandläkare med bifall till motionen 1979/80:105 yrkandet A2 och med anledning av motionen 1979/80:102 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Kvotering av tandläkare inom folktandvården (mom. 9)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Gullan Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Enligt vad” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit har Tandläkarförbundet hittills beretts tillfälle att ge synpunkter i anslutning till beredningen av besluten om kvotering av tandläkarresurser. Det är en klar skillnad mellan att ”beredas tillfälle att ge synpunkter” och att få deltaga i verkligt samråd. Propositionen förordar att socialstyrelsen i kvoteringsfrågor skall samråda med Landstingsförbundet. Kvoteringen berör hos landstingen anställda tjänstetandläkare. Om den för kvoteringen ansvariga myndigheten åläggs att samråda med arbetsgivarparten Landstingsförbundet finner utskottet det självklart att samrådet utsträcks till att omfatta även de anställdas organisation Tandläkarförbundet. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1979/80:105 yrkandet A3.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande beslut om kvoteringsbestämmelser med bifall till motionen 1979/80:105 yrkandet A3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Gullan Lindblad (alla m) anför

Att utskottet kunnat uppnå enighet beträffande huvuddelen av propositionen rörande tandvårdsförsäkring och folktandvård beror främst på att de föreslagna åtgärderna kunnat ses som en provisorisk förlängning av gällande regler för en begränsad tid, t. o. m. år 1982.1 avvaktan på att det av riksdagen angivna målet för folktandvårdens utbyggnad skall uppnås och att 1978 års tandvårdsutredning skall bli färdig med sitt arbete har vi funnit det möjligt att acceptera prolongering av regler som vi inte skulle kunna godtaga om det gällt ett permanent regelsystem.

SfU 1979/80:9

19 Vi anser sålunda att alla, även barn och ungdom, bör omfattas av tandvårdsförsäkringen. Att åldersgrupperna upp till 20 år kommer att omfattas av den fullt utbyggda folktandvårdens vårdansvar är inget skäl för att de inte skall ha rätt att, om de så önskar, i stället vända sig till privatpraktiserande tandläkare och då åtnjuta samma förmåner från tandvårdsförsäkringen som övriga befolkningsgrupper.

Etableringsbegränsningen för privatpraktiserande tandläkare bör kunna helt avskaffas. Den har - om också med tvekan - kunnat accepteras i ett uppbyggnadsskede med svår tandläkarbrist, men därefter måste den avvecklas. Den styrning som även i framtiden kan bli nödvändig, t. ex. för att åstadkomma en eftersträvansvärd regional balans, måste åstadkommas med hjälp av positiva stimulanser, inte med förbud och tvång som helt strider mot näringsfrihetens principer.

Den hittillsvarande ordningen för fastställande av de privatpraktiserande tandläkarnas vårdtaxor är inte tillfredsställande.

Vid tillsättandet av utredningen om en översyn av tandvårdsförsäkringen m. m. uttalade dåvarande chefen för socialdepartementet, Rune Gustavsson, att man, medan den parlamentariska kommittén arbetar, inom regeringskansliet avsåg att se över formerna för framtagningen av underlaget för regeringens bedömning av arvodesbeloppen i taxorna. Detta arbete har ännu inte satts i gång.

Vi finnér det angeläget att påpeka vikten av att detta arbete inleds och att det därvid noggrant övervägs, dels huruvida riksförsäkringsverket bör företräda staten i dessa frågor, dels i vad mån nuvarande överläggningsformer kan ges en annan utformning och därmed bidra till att berörda företrädare för vårdgivarna ges en med parterna på arbetsmarknaden mera likvärdig ställning.

Till bl. a. dessa frågor återkommer vi då riksdagen skall ta ställning till de förslag som kommer att grundas på resultatet av 1978 års tandvårdsutrednings arbete.

2. Sven Aspling, Helge Karlsson, Ralf Lindström, Christer Nilsson, LarsÅke Larsson, Ingegerd Elm och Ulla Johansson (alla s) anför:

I anslutning till frågan om en utvidgning av tandvårdsförsäkringens personkrets till att omfatta ungdomar i åldern 17-19 år hänvisar utskottet (s. 11) till att tandvårdsutredningen enligt sina direktiv i ett slutbetänkande kommer att ta ställning till frågan om på vilket sätt barn och ungdomar - i enlighet med 1976 års regeringsförklaring - kan anslutas till försäkringen.

Vi vill erinra om att 1973 års riksdagsbeslut utgick från att folktandvården skulle svara för vården av barn och ungdomar upp till 20 år och att tandvårdsförsäkringen - när folktandvården var fullt utbyggd - endast skulle omfatta personer över 20 år. 1976 års regeringsförklaring och direktiven till tandvårdsförsäkringen innebär sålunda att man ifrågasätter de grundprinci -

SfU 1979/80:9 20

per försäkringen vilar på. Vi vill med detta yttrande markera att vi anser att principerna i fråga bör ligga fast.

GOTAB 62963 Slockholm 1979