Med anledning av propositionen 1979/80:77 om vissa ändringar i arvsoch gåvobeskattningen av livförsäkringar, m. m., jämte motioner

SkU 1979/80:23

Skatteutskottets betänkande 1979/80:23

med anledning av propositionen 1979/80:77 om vissa ändringar i arvsoch gåvobeskattningen av livförsäkringar, m. m., jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:77 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt - AGL,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) - KL,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) - TL,

I propositionen föreslås vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar. Ändringarna avser i första hand beskattningen av förmånstagares rätt till pension och beskattningen av förvärv på grund av förordnande som avser utländsk försäkring.

En förmånstagares rätt till pension på grund av en privat pensionsförsäkring som är yngre än tio år kan f. n. träffas av arvs- och gåvoskatt. De utfallande beloppen inkomstbeskattas också. Med hänsyn till den skärpning av inkomstskattereglerna för pensionsförsäkringar som genomfördes år 1975 föreslås i propositionen att den nuvarande arvs- och gåvobeskattningen skall upphöra i dessa fall.

Vidare föreslås att uttryckliga bestämmelser införs om skattskyldighet för förvärv på grund av förordnande som avser utländska försäkringar. Den skattelindring som f. n. tillkommer förmånstagare till svensk försäkring skall enligt förslaget i vissa fall kunna medges även vid förvärv på grund av utländsk försäkring.

Bland övriga förslag ingår att den frihet från skyldighet att betala arvsskatt som f. n. tillkommer svenska kyrkans centrala organ utsträcks till att omfatta samtliga trossamfund som avses i 4 § religionsfrihetslagen (1951:680). Skattefriheten skall enligt förslaget omfatta även församlingar och sådana stiftelser och sammanslutningar som har anknytning till samfunden och församlingarna.

De nu nämnda förslagen avses träda i kraft den 1 juli 1980.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 23

SkU 1979/80:23

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 -

dels att 3, 12, 23, 28 och 32 §§, 37 § 2 morn., 38 och 59 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade staten;

trossamfund som avses i 4 § andra stycket religionsfrihetslagen (1951: 680), församling och kyrka, samarbetsorgan för sådana juridiska personer samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till trossamfund eller församling och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets eller församlingens verksamhet; stiftelse

eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

12 §3

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1964:20 och 1974:857 (ingressen).

3 Senaste lydelse 1977:47.

SkU 1979/80:23

3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för november månad året innan skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för november månad året innan skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första Skattskyldighet enligt första

stycket äger ej rum för rätt till stycket föreligger inte för rätt till

pension som utgår på grund av pension som utgår på grund av

pensionsförsäkring, därest denna ta- pensionsförsäkring. Skattskyldighet gits i samband med tjänst eller ock föreligger inte heller för rätt till

premiebetalningen påbörjats eller livränta som utgår på grund av annan

genom engångsbetalning fullgjorts försäkring än pensionsförsäkring i

mer än tio är före dödsfallet. Skatt- den mån vad som på grund av

skyldighet äger ej heller rum för rätt förordnande av samma person till -

1* Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 23

SkU 1979/80:23

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till annan pension på grund av pen- fallit den berättigade inte överstiger

sionsförsäkring eller för rätt till liv- 2 500 kronor per år.

ränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring, i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade icke överstiger en årsränta av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.

Angående vad som förstås med Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsför- kapitalförsäkring och pensionsförsäkring samt med att försäkring tagits säkring stadgas i anvisningarna till

/ samband med tjänst stadgas i anvis- 31 § kommunalskattelagen (1928:

ningarnatili31 § kommunalskattela- 370).

gen (1928:370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon pä grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som - om den inte hade varit utländsk - skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta pä grund av utländsk

SkU 1979/80:23

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

12 a §

Beskattning enligt 12 § och 37 § 2 mom. sker oavsett om förmånstagaren har lämnat vederlag för sitt förvärv. Har försäkringstagaren förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt och kan förmånstagaren visa att förbindelsen har lämnats enligt ett särskilt avtal och mot ett i avtalet bestämt vederlag, skall dock vederlaget avräknas frän förvärvet.

23 §4

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån ej annat följer av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet eller, om detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsättas på kapitalmarknaden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i F nedan, uppskattas enligt sist angivna grund.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid, som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att

4 Senaste lydelse 1979:614.

SkU 1979/80:23

6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto eller investeringskonto för skog, upptagas till halva värdet. Har medel avsatts till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgivits för avsättningen, får halva det avsatta beloppet upptagas som skuld.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Om livränta pä grund av försäkring skall utgå sä länge någon är i livet, dock längst under viss tid, eller skall börja utgå framdeles, beräknas värdet efter försäkringstekniska grunder med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

SkU 1979/80:23

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

Vid värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingår i inkomstlagen jordbruksfastighet eller rörelse tillämpas bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

28 §5

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn, make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Såsom skattefritt avdragas från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make 30 000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 15 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 3 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdragas ytterligare 3 000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller landstingskommun, kommun eller

5 Senaste lydelse 1974:240 och 1974:857 (ingressen).

1** Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 23

SkU 1979/80:23

8 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

annan menighet ävensom hushåll- annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fast- ningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet ställts av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer; som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv; registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Klass I

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

-

25 000

5 %

25 000-

50 000

1 250+10 %

50 000-

75 000

3 750+15 %

75 000-

100 000

7 500+22 %

100 000-

150 000

13 000+28 %

150 000-

250 000

27 000+33 %

250 000-

350 000

60 000+38 %

350 000-

500 000

98 000+44 %

500 000-1 000 000

164 000+49 %

1 000 000-2 000 000

409 000+53 %

2 000 000-5 000 000

939 000+58 %

5 000 000-

2 679 000+65 %

SkU 1979/80:23

9 Nuvarande lydelse

Klass II

Skattepliktig lott, kr.

- 10 000 10 000- 20 000 20 000- 30 000

30 000- 50 000

50 000- 70 000

70 000- 100 000

100 000- 150 000 150 000- 200 000 200 000- 500 000 500 000-1 000 000

1 000 000-

Klass III

Skattepliktig lott, kr.

- 10 000 10 000- 20 000 20 000- 30 000

30 000-

Föreslagen lydelse

Arvsskatt, kr.

8 % inom skiktet; 800+16 %” ”

2 400+24 % ” ” ;

4 800+32 % ” ” ;

11 200+40 % ” ” ;

19 200+45 % ” ” ;

32 700+50 % ” ” ;

57 700+56 % ” ” ;

85 700+61 % ” ” ;

268 700+67 % ” ”

603 700+72 % ” ”

Arvsskatt, kr.

8 % inom skiktet; 800+16 %” ” ; 2 400+24 % ” ” ;

4 800+30 % ” ”

32 §6

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente eller förordnande b) testamente, förordnande enligt jämlikt lagen om försäkringsavtal lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om insättande av förmånstagare, om insättande av förmånstagare eller

vartill hänsyn tagits vid skatteären- motsvarande förordnande som avser

dets prövning, blivit genom laga- utländsk försäkring, vartill hänsyn

kraftvunnen dom helt eller delvis tagits vid skatteärendets prövning,

förklarat ogillt; blivit genom lagakraftvunnen dom

helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen; e)

kännedom ethållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven

6 Senaste lydelse 1964:310.

SkU 1979/80:23

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp.

37 §

2 morn.1 Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med lagen om

försäkringsavtal i annat fall än i 12 förmånstagare.

Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § andra-femte styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning. Därvid skall iakttagas att vad i 12 § fjärde stycket sägs angående premiebetalning mer än tio år före dödsfallet skall, där ej försäkringstagaren avlidit före den i 36 § stadgade tiden för inträde av skattskyldighet, i stället gälla med avseende å premiebetalning mer än tio år före skattskyldighetens inträde.

avses tillfaller någon i egenskap av

Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12 § andra-femte styckena tillämpas.

Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § sjunde stycket avses tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring. Därvid skall bestämmelserna i nämnda stycke tillämpas.

38 §8

Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer, befriade:

kyrka, landsting, kommun eller landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushåll- annan menighet ävensom hushåll 7

Senaste lydelse 1958:562.

8 Senaste lydelse 1967:389 och 1974:857 (ingressen).

SkU 1979/80:23

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningssällskap med stadgar som fast- ningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet ställts av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer; som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att , hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del därav.

59 §9

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente eller förordnande b) testamente, förordnande enligt jämlikt lagen om försäkringsavtal lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om insättande av förmånstagare, om insättande av förmånstagare eller

vartill hänsyn tagits vid skatteären- motsvarande förordnande som avser

dets prövning, blivit genom laga- utländsk försäkring, vartill hänsyn

kraftvunnen dom helt eller delvis tagits vid skatteärendets prövning,

förklarat ogillt; blivit genom lagakraftvunnen dom

helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen; e)

kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

9 Senaste lydelse 1964:310.

SkU 1979/80:23

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas om skattskyldigheten har inträtt före nämnda dag.

SkU 1979/80:23

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar

till 50 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l.1 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om bestämmande av existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skattskyldig nittiofem (95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem (165) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före det kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existens- nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av

tjänst upptagas den skattskyldiges tjänst upptagas den skattskyldiges

bruttointäkter - inklusive de bi- bruttointäkter - inklusive de biinkomster den skattskyldige må inkomster den skattskyldige må

hava åtnjutit - i förekommande fall hava åtnjutit - i förekommande fall

1 Senaste lydelse 1978:944.

SkU 1979/80:23

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjukeller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tagas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av kollektiv sjukförsäkring. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjukeller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tagas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund a\ sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag medräknas icke i

inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap.

SkU 1979/80:23

15 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. A andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1980 års taxering.

SkU 1979/80:23

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse

1 morn.2 Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

3. Försäkringsanstalt och understödsförening.

Den som från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger, dock att om livränta utgivits till följd av personskada eller om ersättning utgått på grund av kollektiv sjukförsäkring, uppgift skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela året överstiger 200 kronor.

Föreslagen lydelse

Utgivet belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på grund av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppets storlek och utbetalningsåret.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

1 Lagen omtryckt 1971:394. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1979:1000.

SkU 1979/80:23

17 Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall avse avse

Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt och understödsförening.

Den som från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger, dock att om livränta utgivits till följd av personskada eller om ersättning utgått på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370), uppgift skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela året överstiger 200 kronor.

Utgivet belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på grund av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppets storlek och utbetalningsåret.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1980 års taxering.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1979/80:1904 av Erik Wärnberg (s) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att arvsskattebefrielse skall medges alla de organisationer som enligt 38 § AGL är befriade från gåvoskatt

2. att - om yrkandet under 1 inte kan bifallas - avslå propositionen till den del den gäller arvsskattefrihet för trossamfund

SkU 1979/80:23

18 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1978179

1978/79:1160 av Rune Rydén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till höjning av förmånstagaravdraget för annan livränteförsäkring än pensionsförsäkring enligt AGL från 2 500 kr. per år till 0,5 basbelopp

1978/79:1161 av Rune Rydén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag att beskattningen enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt av förmånstagares förvärv av pensionsförsäkring som är yngre än 10 år slopas

Utskottet

Arvsskattefrihet för trossamfund m. fl.

Svenska kyrkans riksorgan omfattas av den frihet från arvsskatt och gåvoskatt som enligt 3 § AGL tillkommer staten samt vissa i hög grad allmännyttiga stiftelser och organisationer. Andra allmännyttiga stiftelser och organisationer är befriade bara från gåvoskatt. Arvsskatten beräknas för deras del enligt gynnsammare regler än för andra juridiska personer (skatteklass III) och skatten är maximerad till 30 % av de belopp som överstiger 30 000 kr. Till den kategori som är befriad från gåvoskatt men inte från arvsskatt hör bl. a. kommunerna, svenska kyrkans församlingar, de fria trossamfunden samt stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella eller allmännyttiga ändamål.

I propositionen föreslås att samtliga religiösa församlingar och andra sammanslutningar - i likhet med svenska kyrkans riksorgan - befrias även från arvsskatt, under förutsättning att det ingår i deras verksamhet att ordna gudstjänst. Skattefriheten skall omfatta även stiftelser och sammanslutningar som är nära knutna till sådana trossamfund. Förslaget ansluter nära till den proposition i frågan som behandlades under förra riksmötet men som på utskottets förslag inte föranledde någon lagstiftning (prop. 1978/79:160, SkU 55). Utskottet ansåg sig visserligen i princip kunna biträda det då framlagda förslaget men fann att rättviseskäl talade för att man prövade möjligheterna att utvidga arvsskattefriheten även till andra rättssubjekt. Utskottet förutsatte att ett nytt förslag i frågan skulle föreläggas riksdagen.

Departementschefen har vid sin förnyade prövning funnit att man bör avvakta resultatet av stiftelseutredningens arbete och erfarenheterna av de nya reglerna för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av ideella föreningar innan man överväger att utvidga arvsskattefriheten till andra ändamål än de religiösa. Enligt hans mening bör man f. n. inte heller utsträcka arvsskattefriheten till alla stiftelser och sammanslutningar med

SkU 1979/80:23

huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål. Enligt vad som anförts i propositionen bör det däremot vara möjligt att avstå från det tidigare föreslagna kravet på att gudstjänsterna skall vara regelbundna och offentliga I

motionen 1979/80:1904 yrkas i första hand att arvsskattebefrielsen skall omfatta alla de organisationer som nu är befriade från gåvoskatt. Om detta yrkande inte bifalles hemställer motionärerna med åberopande av rättviseskäl att även den i propositionen föreslagna utvidgningen avslås.

Bred enighet råder om att flertalet av de allmännyttiga organisationer som nu är befriade från gåvoskatt också bör befrias från arvsskatt. Enligt utskottets uppfattning behöver det inte heller råda någon tvekan om att de allmännyttiga ändamål som omfattas av gåvoskattebefrielsen har sådan karaktär att även en arvsskattebefrielse i regel framstår som motiverad. Enligt utskottets uppfattning blir dock vissa gränsdragningsproblem ofrånkomliga. Som utskottet framhållit tidigare år är frågan om stiftelsernas beskattning av delvis komplicerad natur, och deras ställning vid arvsbeskattningen bör givetvis inte omprövas förrän resultatet av stiftelseutredningens arbete (Ju 1975:01) föreligger. Det är också tveksamt om man utan närmare överväganden bör utvidga arvsskattefriheten till samtliga föreningar som är befriade från gåvoskatt. Det kan givetvis ifrågasättas om inte en arvsskattebefrielse bör begränsas till bestående föreningar som tillämpar de principer för öppet medlemskap som i motsvarande fall gäller vid inkomstbeskattningen. Enligt utskottets mening bör det också kunna stå klart att tillgångarna i föreningen inte kan komma att övergå till medlemmarna.

Av det anförda framgår att utskottet instämmer i syftet med motionen. Att utforma lämpliga bestämmelser erfordrar emellertid ytterligare överväganden, men något underlag för en närmare bedömning finns f. n. inte tillgängligt. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det slutliga ställningstagandet till frågan bör anstå i avvaktan på resultatet av stiftelseutredningens (Ju 1975:01) arbete eller på de närmare erfarenheterna av de nya inkomstbeskattningsreglerna för de ideella föreningarna. Med det anförda avstyrker utskottet förstahandsyrkandet i motionen 1979/80:1904.

Beträffande de fria trossamfunden vill utskottet framhålla att det sedan länge framstått som angeläget att jämställa dem med svenska kyrkan vid arvsbeskattningen. Utskottet har inte heller något att erinra mot att detta sker på sätt som föreslås i propositionen. Enligt utskottets uppfattning hade det - som framgår av tidigare ställningstaganden - varit önskvärt att samtidigt kunna lösa arvsskattefrågan för övriga ideella organisationer. Som utskottet nyss anfört kan emellertid denna fråga inte avgöras nu. De särskilda skäl som talar för en likabehandling av trossamfunden och svenska kyrkan innebär emellertid att ett ytterligare uppskov för deras del enligt utskottets uppfattning inte kan anses försvarbart. Utskottet avstyrker således andrahandsyrkandet i motionen 1979/80:1904 och tillstyrker propositionen i denna del.

SkU 1979/80:23

20 Arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar m. m.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar till vilka förmånstagare insatts. Förslagen grundar sig till största delen på livförsäkringsskattekommitténs slutbetänkande (Ds B 1977:4) Kapitalförsäkring m. m.

En livförsäkring till vilken särskild förmånstagare inte har insatts ingår i kvarlåtenskapen efter försäkringstagaren och arvs- och gåvobeskattas enligt vanliga regler.

Även om en förmånstagare har insatts skall försäkringsbeloppen i princip anses som arvfallen egendom, trots att försäkringen enligt civilrättsliga regler inte anses ingå i kvarlåtenskapen. Om förmånstagarens förvärv inte har samband med försäkringstagarens död utgår i princip gåvoskatt i stället för arvsskatt.

Skattskyldigheten för förmånstagaren är emellertid begränsad på olika sätt. Förmånstagaren är över huvud taget inte skattskyldig för pensionsförsäkring (P-försäkring) som tagits i samband med tjänst eller för frivilliga P-försäkringar där premiebetalningen påbörjats mer än 10 år före försäkringstagarens död. I fråga om yngre P-försäkringar föreligger skattskyldighet för förmånstagaren endast till den del årsbeloppet överstiger 10 000 kr. När det gäller kapitalförsäkringslivräntor (K-livräntor) är förmånstagaren skattskyldig för den del som överstiger ett årsbelopp på 2 500 kr.

Med hänsyn till de betydande skärpningar som genomförts på inkomstbeskattningens område i fråga om P-försäkringar föreslås i propositionen att även de yngre P-försäkringarna befrias från arvs- och gåvoskatt. Motsvarande yrkande framställs i motionen 1978/79:1161.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och konstaterar att yrkandet i motionen 1978/79:1161 därmed är tillgodosett.

I motionen 1978/79:1160 yrkas att det skattefria bottenbeloppet för K-livräntor höjs från 2 500 kr. till ett halvt basbelopp.

Departementschefen har i denna fråga anfört att K-livräntorna i flera fall utnyttjas som ett led i kapitalöverföringar till barn. En höjning av det skattefria bottenbeloppet bör enligt hans mening därför inte göras utan att gåvoskattereglerna i övrigt samtidigt ses över.

Mot denna bakgrund finner utskottet i likhet med departementschefen att det nuvarande grundavdraget för K-livräntor åtminstone tills vidare bör behållas oförändrat. Utskottet avstyrker således motionen 1978/79:1160,

Ett annat förslag i propositionen berör vissa förmånstagarförvärv mot vederlag. Frågan om arvsskatt skall utgå i sådana fall då mottagaren har lämnat vederlag är enligt departementschefen oklar. Han föreslår att förmånstagarförvärvet skall beskattas oberoende av om vederlag har lämnats eller ej men att vederlaget under vissa förutsättningar skall få avräknas från förvärvet (12 a § AGL).

Som framgår av propositionen är meningarna delade om vad gällande rätt

SkU 1979/80:23

innebär i dessa fall och om vilka lösningar som bör eftersträvas. Därtill kommer att det förslag som nu läggs fram enligt utskottets uppfattning också kan föranleda vissa problem. Utskottet förordar därför att frågan om eventuella lagstiftningsåtgärder tas upp i de fortsatta övervägandena rörande försäkringsbeskattningens utformning. Utskottet avstyrker således propositionen i denna del.

Bland övriga frågor i propositionen kan här nämnas att utländska försäkringar i princip likställs med svenska försäkringar vid arvs- och gåvobeskattningen. I avsaknad av särskilda bestämmelser har förmånstagarförvärv genom utländska försäkringar hittills undgått arvs- och gåvobeskattning här i landet.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del. Mot de delar av propositionen som utskottet inte behandlat särskilt har utskottet inte heller något att erinra i sak.

Vad utskottet anfört tidigare innebär att 12 a § AGL utgår. Beträffande författningsförslagen i övrigt föreslår utskottet endast det tillägget att vissa ej längre aktuella regler om avdrag för pensionsförsäkringspremier utmönstras ur punkt 1 av anvisningarna i 50 § KL. Samtidigt bör den nuvarande ålderdomliga ordalydelsen i detta lagrum moderniseras.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arvsskattefrihet för trossamfund m. fl.

a) att riksdagen avslår motionen 1979/80:1904 yrkandet 1.

b) att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:1904 yrkandet 2 bifaller propositionen 1979/80:77 i denna del,

2. beträffande yngre P-försäkringar

att riksdagen bifaller motionen 1978/79:1161 och propositionen i denna del,

3. beträffande K-livräntor

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1160.

4. beträffande förmånstagarförvärv mot vederlag att riksdagen avslår propositionen i denna del,

5. beträffande övriga frågor

att riksdagen tillstyrker propositionen i dessa delar,

6. beträffande författningsförslagen

att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

a) lagom ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändring att 12 a S utgår,

b) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändring att punkt 1 av anvisningarna till 50 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:23

22 Anvisningar

till 50 §

Regeringens förslag

1. Den skattskyidiges skatteförmåga beclömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensmini m u m ). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om bestämmande av existensminimum enligt de grunder sorn anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skattskyldig nittiofem (95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem 1165) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före det kalenderår som föregår taxeringsåret.

Utskottets förslag

1. Den skattskyldiges skatteförnråga bedöms med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt. å andra sidan, till vad han kan anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga t. ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit existensminimibeloppet. / sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 95 procent, för sammanlevande makar 165 procent och för varje barn 40 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före det kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga

SkU 1979/80:23

23 Regeringens förslag

Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tagas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av sådan kollektiv

Utskottets förslag

levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive biinkomster - minskade med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t. ex. avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Består inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som inte är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag medräknas inte i inkomsten.

SkU 1979/80:23

24 Regeringens förslag

sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl där -

Utskottets förslag

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda skäl.

SkU 1979/80:23

25 Regeringens förslag

lill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, ra vida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel ä dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.

Ar inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt icke

Utskottets förslag

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel pä sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och detta beror på sådana förhållanden som anges i 50 § 2 mom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med så stort belopp att den skattskyldige inte påförs beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt till skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdraget för nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer

SkU 1979/80:23

26 Regeringens förslag

Utskottets förslag

kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

att tas ut än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

c) lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 19 februari 1980

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c). Valter Kristenson (s)*, Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c)*, Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Rolf Andersson (c), Bengt Wittbom (m) och Olle Grahn (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:23

27 Reservation

Arvsskattefrihet för trossamfund m. fl. (mom. 1 och 6)

Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) har

dels anfört följande:

Förslaget i propositionen, som tillstyrks av utskottsmajoriteten, innebär i sak att bedömningar gjorts om vilka verksamheter som är värdefullast, de som utförs av religiösa samfund eller av ideella organisationer i övrigt. Det resultat man därvid har kommit fram till är enligt vår mening helt orimligt. Verksamheter av exakt samma karaktär blir olika beskattade beroende på vem som är huvudman, trots att arbetet utförs ideellt i båda fallen. Vi kan inte acceptera att testamentslotter till förmån för religiös verksamhet eller arbete som bedrivs av trossamfund blir befriade från arvsskatt, medan ideella föreningar i övrigt med värdefull kulturell verksamhet, med ungdomsfostran och idrottsverksamhet, med socialt arbete eller med nykterhetsarbete fortfarande skall ha skyldighet att erlägga arvsskatt.

Vi har den uppfattningen att samma regler bör gälla både för arvsskatt och gåvoskatt för alla samfund och föreningar som har denna karaktär, och att en ändring av nu gällande bestämmelser bör göras utan att diskriminera profana ideella organisationer. När det gäller inkomstbeskattningen har nya regler genomförts som har denna innebörd, och reglerna om arvsskatt bör lämpligen anknyta till dessa regler. Vi föreslår således att förstahandsvrkandet i motionen 1979/80:1904 bifalls.

dels ansett att utskottet under mom. 1 och 6 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till förstahandsyrkandet i motionen 1979/80:1904 antar det vid propositionen fogade förslaget till ändrad lydelse av 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändringen att lagrummet erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Från skattskyldighet enligt denna lag ii ro befriade staten;

trossamfund som avses i 4 § andra stycket religionsfrihetslagen

(1951:680), församling och kyrka, samarbetsorgan för sådana juridiska

Befriade från skattskyldighet enligt denna lag är: staten;

trossamfund som avses i 4 § andra stycket religionsfrihetslagen

(1951:680), församling och kyrka; annan förening som i sin verksam -

SkU 1979/80:23

28 Reservanternas förslag

het uteslutande eller sä gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges i 38 § denna lag och som också uppfyller de villkor som anges i punkt 9 av anvisningarna till 53 $ kommunalskattelagen (1928:370);

samarbetsorgan för sådana juridiska personer som nämnts ovan;

stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till trossamfund, församling eller skattebefriad förening och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets, församlingens eller föreningens verksamhet;

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

Regeringens förslag

personer samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till trossamfund eller församling och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets eller församlingens verksamhet;

GOTAB 64592 Stockholm 1980