Med anledning av motion om restitution av kyrkoskatt
SkU 1979/80:3
Skatteutskottets betänkande 1979/80:3
med anledning av motion om restitution av kyrkoskatt Motionen
I motionen 1978/79:834 av Birger Rosqvist (s) och Jan Bergqvist (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i gällande skattelag att möjlighet ges för den som utträtt ur svenska kyrkan och erlagt sjömansskatt att restitution kan erhållas å del av erlagd skatt till den kyrkliga kommunen.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 66 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse skall församlings medelsbehov, i den mån det ej fylls på annat sätt, täckas med församlingsskatt. Församlingsskatten utgår såsom allmän kommunalskatt (82 §). Enligt 1 § lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan (dissenterskattelagen) utgår emellertid församlingsskatten för den som utträtt eller av annat skäl inte tillhör svenska kyrkan med endast 30 % av den fastställda utdebiteringen. Nedsättningen motiveras av att icke-medlem i princip inte bör betala den del av församlingsskatten som hänför sig till kyrkans uppgifter av religiös natur, utan endast den del som avser att täcka församlingarnas kostnader för borgerliga angelägenheter.
Sjömän ombord på fartyg som är hemmahörande i de nordiska länderna erlägger en definitiv källskatt för sin inkomst ombord enligt principer som är gemensamma för de nordiska länderna. Reglerna för sjömän på svenska fartyg återfinns i lagen (1958:295) om sjömansskatt och innebär i korthet följande.
Svensk sjömansskatt utgår för samtliga sjömän på svenska handelsfartyg av viss storlek i s. k. närfart och fjärrfart, oavsett om de är bosatta här i landet eller ej. Fördem som är bosatta utanför Norden är dock skatten 10 % lägre än för sjömän som är bosatta i de nordiska länderna. Skatten utgår enligt särskilda sjömansskattetabeller. Dessa tabeller fastställs av riksskatteverket enligt vissa grunder som beslutats av riksdagen, senast 1978 i samband med de ändringar som då genomfördes beträffande den statliga inkomstskatten. Tabellerna anpassades 1978 till penningvärdeutvecklingen under de senaste åren och till den höjda medelutdebiteringen i de typiska sjömanslänen. Medelutdebiteringen i dessa län - Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län - var då 28,50 kr., och tabellerna grundar sig på en kommunal utdebitering av 28 kr.
Skatten tillfaller i sin helhet staten. De svenska kommunerna och
1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 3
SkU 1979/80:3
landstingskommunerna kompenseras dock för skattebortfallet.Kompensationen beräknas schablonmässigt till sammanlagt 75 % av den sjömansskatt som erlagts av sjömän bosatta inom kommunen (4 §). Ersättning utgår emellertid endast till de borgerliga kommunerna, däremot inte till församlingarna. Beträffande denna fråga anförde departementschefen i propositionen 1958:92 att det knappast anförts tillräckliga skäl för att dela upp ersättningen mellan borgerlig och kyrklig kommun. Han erinrade om att man i andra sammanhang, då det gällt avsevärt mycket större belopp, låtit hela ersättningen tillfalla den borgerliga kommunen. Det väsentliga var enligt hans mening att medlen kommer kommunmedlemmarna till godo. Med hänsyn härtill och då fördelningens genomförande skulle medföra ett icke oväsentligt administrativt merarbete förordade departementschefen att hela beloppet skulle tillfalla den borgerliga kommunen.
Församlingsskatten utgjorde enligt Årsbok för rikets kommuner 1978 exempelvis 0,46-0,71 kr. i Stockholm, 0,85 kr. i Göteborg och 0,80 kr. i Malmö.
Utskottet
Skatt till svenska kyrkans församlingar utgår såsom allmän kommunalskatt. Fysisk person som inte tillhör svenska kyrkan erlägger emellertid församlingsskatt med endast 30 % av den utdebitering som fastställts för den församling där han är bosatt.
I motionen 1978/79:834 yrkas att motsvarande principer skall införas för sjömansskatten, så att den som utträtt ur svenska kyrkan och erlagt sjömansskatt skall kunna erhålla restitution av den del av skatten som kan hänföras till medlemsavgift till kyrkan.
Sjömansskatten är en definitiv källskatt som tas ut på sjömännens inkomst ombord. De nuvarande tabellerna fastställdes 1978 och beräknades med hänsyn till en kommunal utdebitering av 28 kr. Den genomsnittliga utdebiteringen för de typiska sjömanslänen var då något högre, 28:50 kr. Skatten tillfaller i sin helhet staten, men staten lämnar en schablonmässigt beräknad kompensation till kommunerna för bortfall av kommunalskatt från de sjömän som är bosatta i de olika kommunerna. Som framgår av den tidigare redogörelsen utgår sådan kompensation endast till de borgerliga kommunerna, däremot inte till de kyrkliga kommunerna.
Sjömansskatten tillfaller således inte till någon del svenska kyrkans församlingar. Sjömansskattetabellerna har dock beräknats med hänsyn till hela den genomsnittliga kommunala utdebiteringen i vissa län. Å andra sidan kan framhållas att denna skatteform ärschabloniserad och endast i begränsad utsträckning tar hänsyn till alla faktorer som beaktas vid den vanliga inkomstbeskattningen. Det förtjänar också att nämnas att de uppräkningar av sjömansskattetabellerna som varit motiverade av de kommunalskattehöj -
SkU 1979/80:3
ningar som inträffat sedan sjömansskattens införande 1958, genomförts i intervaller med flera års eftersläpning. Dessa förhållanden medför att sjömansskatten totalt sett innebär fördelar för sjömännen jämfört med den vanliga inkomstskatten, oavsett om de tillhör svenska kyrkan eller ej.
Redan av vad utskottet nu anfört torde framgå att frågan om kyrkoskatten har en mer begränsad betydelse för sjömännen än för andra skattskyldiga. Därtill kommer att sjömansskattereglerna gäller för alla ombordanställda oavsett nationalitet och bosättningsland, låt vara att särskilda tabeller gäller för dem som är bosatta utanför de nordiska länderna. Yrkandet i motionen går därför knappast att förena med sjömansskattens konstruktion. Utskottet avstyrker därför motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:834.
Stockholm den 23 oktober 1979
På skatteutskottets vägnar:
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Rune Ångström (fp), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors* (s). Tage Sundkvist (c), Hagar Normark* (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Egon Jacobsson (s).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTA B 62705 Stockholm 1979