Med anledning av motioner om avdraget för nedsatt skatteförmåga
SkU 1979/80:41
Skatteutskottets betänkande 1979/80:41
med anledning av motioner om avdraget för nedsatt skatteförmåga
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1979/80:206 av Rune Torwald (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att upphäva samtaxeringsregeln för äkta makar när det gäller rätten till extra avdrag,
1979/80:266 av Bertil Danielsson (m) och Rune Rydén (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att avdragsmöjligheterna för kostnaderna för inköp av särskild kost för diabetiker vidgas,
1979/80:1083 av Bertil Dahlén (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om skattereduktion för diabetikers merkostnader bör bli föremål för utredning,
1979/80:1577 av Lennart Blom (m) och Ewy Möller (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att vid beräkning av det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer vardera maken av två gifta pensionärer skall anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) - KL - har den. som fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag, eller annan jämförlig omständighet, möjlighet att erhålla extra avdrag med högst 10 000 kr.
Riksskatteverket (RSV) utfärdade år 1976 särskilda anvisningar rörande det extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom m. m. (RSV Dt 1976:7) att tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering. Dessa anvisningar har därefter omarbetats och innebär i sin senaste lydelse (RSV Dt 1979:21) i korthet följande.
Anvisningarna gäller företrädesvis för handikappade och personer med kronisk sjukdom. Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande merkostnader på grund av sjukdom m. m. bör extra avdrag normalt medges vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter under 300 kr. bör i regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att utgifterna varierar såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att avdragsrätten får bli beroende av en bedömning i varje enskilt fall. Det framhålls också att utgifter
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 41
SkU 1979/80:41
för läkemedel, resor, kostnader för ledarhund etc. får medräknas endast till den del som inte ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt, dvs. att endast nettokostnaden får beaktas.
För makar sker bedömningen med hänsyn till deras gemensamma inkomst och förmögenhet och deras sammanlagda sjukdomskostnader.
Även utgifter för sjuka eller handikappade barn får beaktas. I så fall beräknas avdraget med föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Beträffande ökade utgifter, som diabetiker m. fl. har för inköp av särskild kost och som kan vara svåra att styrka, har anvisningarna schablonbelopp som uppgår till 1 700 kr. för diabetiker, till 1 500 kr. för den som behöver glutenfri kost och till 3 500 kr. vid en speciell form av handikapp. Schablonbeloppen gäller inte om handikappersättning eller annan skattefri ersättning utgått för att täcka merutgifterna. Det framhålls också att den som i;.,,burit vårdbidrag enligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring regelmässigt kan anses ha betydande merutgifter.
Det extra avdraget bör normalt kunna beräknas med ledning av följande tabell.
Ensamstående skattskyldig
Om inkomsten uppgår till
Extra avdrag medges normalt med belopp motsvarande
högst 30 000 kr.
2 ggr beräknade merutgifter
mer än 30 000 men inte över 40 000 kr.
beräknade merutgifter
mer än 40 000 kr. men inte över 45 000 kr.
hälften av beräknade merutgifter
över 45 000 kr.
hälften av den del av beräknade merut- gifter som överstiger 1/10 av inkomsten
Gift skattskyldig
Om makarnas sammanlagda inkomster uppgår till
Extra avdrag medges normalt med belopp motsvarande
högst 45 000 kr.
2 ggr beräknade merutgifter
mer än 45 000 kr. men inte över 55 000 kr.
beräknade merutgifter
mer än 55 000 kr. men inte över 65 000 kr.
hälften av beräknade merutgifter
över 65 000 kr.
hälften av den del av beräknade merut- gifter som överstiger 1/20 av inkomsten
SkU 1979/80:41
3 Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med varandra, samt sammanboende, som har eller har haft gemensamt barn.
Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan angivna inkomstgränser ökas med 6 000 kr. för varje barn.
Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s anvisningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer (RSV Dt 1979:25), vilket innebär att avdraget trappas ner om förmögenheten uppgår till 75 100 kr. eller mer för att helt försvinna om den överstiger 125 000 kr.
Vid sin behandling förra året av olika motionsyrkanden om utvidgad avdragsrätt för nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom och handikapp anförde utskottet (SkU 1978/79:35) följande.
Som utskottet framhållit vid sin behandling av motsvarande frågor tidigare år bör de krav som framställs på ändringar av avdragsreglerna bedömas mot bakgrund av det sociala stöd i olika former som utgår vid sjukdom och annat handikapp. Detta stöd har fortlöpande byggts ut, och utskottet förutsätter att denna utbyggnad fortsätter i den takt som tillgängliga resurser medger. Utskottet har tidigare år också framhållit att väsentliga förbättringar torde kunna åstadkommas redan genom en bättre samordning av olika stödformer, en fråga som uppmärksammas inom socialpolitiska samordningsutredningen (S 1970:02).
Utskottet vidhåller sin uppfattning att syftet med de i motionerna framförda kraven på förbättringar för dem som drabbas av kostnader för sjukdom och handikapp på ett bättre och enklare sätt tillgodoses genom åtgärder på det sociala området än med en svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen. Utskottet förutsätter också att möjligheterna till förbättringar så långt möjligt tas till vara i det fortsatta reformarbetet. Mot denna bakgrund bör enligt utskottets uppfattning avdrag för kostnader för sjukdom och handikapp hos den skattskyldige själv eller hans familj även i framtiden medges endast inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga, och avdrag bör komma i fråga endast om skatteförmågan blivit väsentligen nedsatt. RSV:s anvisningar tillgodoser inom ramen för gällande bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös bedömning av möjligheterna till sådant avdrag, och dessa anvisningar kommer givetvis att ses över mot bakgrund av penningvärdeutvecklingen och erfarenheterna från den praktiska tillämpningen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.
Extra avdrag för folkpensionärer
För den som uppburit folkpension gäller särskilda regler om extra avdrag (50 § 2 mom. fjärde stycket och punkt 2 av anvisningarna till detta lagrum samt 52 § 1 mom. sista stycket KL). Reglerna innebär kort uttryckt att den som endast har vanlig grundpension och pensionstillskott inte påförs någon skatt. För den som har högre inkomst reduceras det extra avdraget med 40 % av det överstigande beloppet. Avdraget skall också reduceras om den skattskyldige har förmögenhet som överstiger 75 000 kr.
SkU 1979/80:41
4 Vid beräkning av extra avdrag för gift folkpensionär tas inte hänsyn till andra makens inkomst men väl till andra makens förmögenhet. Det extra avdraget jämkas således om värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet överstiger 75 000 kr. och upphör helt då den sammanlagda förmögenheten överstiger 125 000 kr. Förmögenhetsgränsen är densamma förgifta och ogifta. I förmögenheten inräknas värdet av en villafastighet eller liknande fastighet som utnyttjas som stadigvarande bostad endast med skäligt belopp.
RSV har med ledning av dessa bestämmelser meddelat särskilda föreskrifter om beräkningen av det extra avdraget för folkpensionärer (RSV Dt 1979:25).
Frågan om en individuell behandling av makar med förmögenhet prövades av skatteutskottet senast våren 1979.1 sitt betänkande SkU 1978/79:55 (s. 61) åberopade utskottet ett tidigare uttalande från utskottets sida i denna fråga. Enligt detta uttalande skulle en individuell förmögenhetsprövning kunna leda till en avsevärt förmånligare behandling i fråga om extra avdrag inte bara i förhållande till gällande regler utan också jämfört med ensamstående pensionärer, och konsekvenserna av förmögenhetsinnehavet borde också bedömas med hänsyn till att bostadsfastighet i detta sammanhang i princip tas upp till endast 10 procent av taxeringsvärdet. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet det då föreliggande motionsyrkandet i frågan. Utskottet ansåg sig böra vidhålla denna av riksdagen godkända ståndpunkt och erinrade samtidigt om den planerade utredningen om folkpensionärernas beskattning.
Utskottet
Avdrag för kostnader för sjukdom eller handikapp medges endast i begränsad utsträckning vid beskattningen i form av extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga. Till ledning för taxeringsmyndigheternas bedömning har RSV - som framgår av den tidigare redogörelsen - utfärdat anvisningar med särskilda beräkningsgrunder för olika inkomstlägen. Innebörden av anvisningarna är bl. a. att den som har låg inkomst kan få avdrag med ett belopp som motsvarar eller överstiger merkostnaderna för sjukdomen, medan däremot fulltidsarbetande i vanliga inkomstlägen normalt kan få avdrag endast om merkostnaderna överstiger 10 % av inkomsten, eller för makar 20 % av deras gemensamma inkomst. För det fall att den skattskyldige inte kan göra sannolikt hur stora utgifterna varit för särskilt kosthåll på grund av sjukdom anger anvisningarna vissa normalbelopp, som t. ex. för diabetiker uppgår till 1 700 kr.
Frågan om diabetikers möjligheter till extra avdrag vid beskattningen tas upp i motionerna 266 av Bertil Danielsson och Rune Rydén (båda m) och 1083 av Bertil Dahlén (fp). Motionärerna anser att de avdrag som medges enligt RSV:s anvisningar är otillräckliga. I den förstnämnda motionen
SkU 1979/80:41
föreslås att de som genom läkarintyg kan styrka att de har större merkostnader för sin diet skall få avdrag för de verkliga merkostnaderna och att avdraget skall trappas av i långsammare takt vid stigande inkomst än f. n.
1 den sistnämnda motionen ifrågasätter motionären om avdraget inte bör omformas till en skattereduktion och göras lika stor för alla som har diabetes.
Enligt utskottets uppfattning bör kostnader för diabetes bedömas på samma sätt vid beskattningen som andra kostnader för sjukdom eller handikapp, och reglerna tillämpas också på detta sätt. Utskottet har vid tidigare års behandling av liknande motionsyrkanden motsatt sig att möjligheterna till avdrag för kostnader av detta slag utvidgas. Bakgrunden härtill är att syftet att förbättra för dem som drabbas av kostnader för sjukdom och handikapp enligt utskottets uppfattning på ett bättre och enklare sätt kan tillgodoses genom åtgärder på det sociala området än med en svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen. Det bör också framhållas att anvisningarna fortlöpande ses över med hänsyn till penningvärdeutvecklingen och erfarenheterna från den praktiska tillämpningen. Utskottet utgår från att RSV kommer att höja de normalbelopp som f. n. tillämpas om det visar sig att dessa i allmänhet är otillräckliga. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 266 och 1083.
Den som endast har folkpension är i allmänhet berättigad till extra avdrag med så stort belopp att någon skatt inte utgår. För den som även har andra inkomster reduceras det extra avdraget. Detsamma gäller om den skattskyldige själv eller tillsammans med sin make har förmögenhet över 75 000 kr. Det extra avdraget upphör helt om förmögenheten överstiger 125 000 kr. Förmögenhetsgränserna är desamma för gifta gemensamt och för ogifta.
I motionen 206 av Rune Torwald (c) yrkas att samtaxeringsregeln i fråga om makars förmögenhet upphävs när det gäller rätten till extra avdrag. Ett likartat yrkande framställs i motionen 1577 av Lennart Blom och Ewy Möller (båda m). Enligt dessa motionärer bör två gifta pensionärer vardera anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten. Motionärerna anför att makarnas förmögenhetsinnehav leder till en dubbel avtrappning av det extra avdraget och anser att det inte kan anses acceptabelt att bibehålla denna form av sambeskattning.
Utskottet utgår från att motionärernas förslag kommer att prövas av den nu pågående utredningen om folkpensionärernas beskattning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de nu föreliggande motionerna 206 och 1577.
Utskottet hemställer
1. beträffande kostnader för diabetes
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:266 och 1083,
SkU 1979/80:41
2. beträffande beskattningen av folkpensionärer
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:206 och 1577.
Stockholm den 10 april 1980
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Ångström (fp), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), T åge Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp)*, Anita Johansson (s)* och Ewy Möller (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.