Bet. 1979/80:SkU43

Med anledning av motioner rörande arvs- och gåvobeskattningen

Typ: Betänkande
Datum: 1980-04-29
Källa: data.riksdagen.se

SkU 1979/80:43

Skatteutskottets betänkande 1979/80:43

med anledning av motioner rörande arvs- och gåvobeskattningen

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:610 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om ändring i arvs- och gåvoskattelagstiftningen när det gäller värdering av bostadsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen, innebärande att värdet skall tas upp till belopp som motsvarar andelen i föreningens behållna förmögenhet,

1979/80:1109 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandet 10 vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förslag föreläggs riksdagen som innebär att skatten på arv och gåvor höjs med i genomsnitt 50 procent,

1979/80:1588 av Oskar Lindkvist (s) och Per Olof Håkansson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en översyn bör göras av arvs- och gåvobeskattningen så att värdet av bostäder som innehas med bostadsrätt resp. äganderätt uppskattas efter i princip samma grunder.

Gällande bestämmelser m. m.

Värdet av en andel i en bostadsrättsförening (bostadsrättslägenhet) skall i princip tas upp till det allmänna saluvärdet (3 § 1 mom. d och 4 § lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt och 23 § lagen 1941:416 om arvs- och gåvoskatt). Vid förmögenhetsbeskattningen har man dock i praktiken tillåtit att bostadsrätt tas upp till ett belopp som motsvarar antingen medlemmens grundavgift ökad med gjorda amorteringar eller till medlemmens andel i föreningens förmögenhet, beräknat med hänsyn till taxeringsvärdet på fastigheten med avdrag för skulder (prop. 1978/79:209). Bostadsföreningen skall enligt 42 8 3 mom. taxeringslagen (1956:623) årligen underrätta medlemmen om dennes kapitaltillskott till föreningen m. m. och om värdet av andelen i föreningens behållna förmögenhet. Detta värde ligger också till grund för de nya regler som gäller fr. o. m. 1981 års taxering beträffande inkomstbeskattningen av delägare i bostadsrättsföreningar (prop. 1978/ 79:209, SkU 1979/80:11). Vid arvsbeskattningen däremot torde beskattningsmyndigheten - dvs. i detta fall tingsrätten - i regel påfordra att ett värderingsintyg inges till ledning för bedömning av saluvärdet.

Som en jämförelse kan nämnas att värdet av en fastighet skall tas upp till taxeringsvärdet, såväl vid förmögenhetstaxeringen som vid arvs- och 1 Riksdagen 1979180. 6 sand. Nr 43

SkU 1979/80:43

gåvobeskattningen. Taxeringsvärdet bestäms vid allmän fastighetstaxering, som skall ske vart femte år, och taxeringsvärdets nivå skall vara 75 % av marknadsvärdet under andra året från taxeringsåret.

Även i fråga om s. k. andelshus, dvs. fastigheter som förvärvats av flera personer för bostadsändamål, gäller att den del av taxeringsvärdet som belöper på andelen skall redovisas som förmögenhetstillgång, om fastigheten innehas med samäganderätt eller i enkelt bolag. Om andelshuset har inregistrerats såsom handelsbolag skall däremot andelen i bolaget redovisas såsom förmögenhetstillgång. Värdet av andelen i ett sådant handelsbolag skall i princip tas upp till det allmänna saluvärdet.

Skatteskalorna m. m.

En samlad bedömning av kapitalbeskattningen gjordes senast år 1970 (prop. 1970:71, BeU 1970:41). Béskattningen omfördelades då så att skatten sänktes för de små och medelstora förmögenheterna och arven och höjdes för de större. Vid denna omläggning fick skatteskalorna sin nuvarande utformning.

Till grund för arvsbeskattningen ligger en bouppteckning, som bl. a. innehåller en specifikation och värdering av den avlidnes samtliga tillgångar och skulder. Även vissa försäkringar skall redovisas, och bohag och annat s. k. inre lösöre utgör - i motsats till vad som gäller vid förmögenhetsbeskattningen - skattepliktiga tillgångar. I likhet med vad som gäller vid förmögenhetsbeskattningen skall kapital i rörelse, jordbruk och skogsbruk i princip tas upp till 30 % av substansvärdet, dock inte lägre belopp än som motsvarar taxeringsvärdet för fastighet sorn ingår i förvärvskällan.

Behållningen enligt bouppteckningen är utgångspunkten för arvsbeskattningen, och arvingar och testamentstagare arvsbeskattas i allmänhet enligt ett s. k. schematiskt arvskifte.

Skattetarifferna är baserade på en uppdelning av arvtagare och testamentstagare i tre olika klasser.

Till klass I hör efterlevande make, barn, avkomlingar till barn samt make eller efterlevande make till barn. Med makar jämställs de samlevnadsfall som nämns i 65 § KL. Med barn förstås även utomäktenskapliga barn, styvbarn, adoptivbarn och fosterbarn.

Till klass II hör annan arvinge eller testamentstagare än som avses i klass I eller III.

I klass III återfinns vissa allmännyttiga stiftelser och föreningar m. fl. juridiska personer som är befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt.

Ett skattefritt grundavdrag medges med 30 000 kr. för efterlevande make, 15 000 kr. för annan mottagare i klass I och 3 000 kr. för mottagare som hör till klass II eller III. Har barn eller avkomling till avlidet barn inte fyllt 18 år vid skattskyldighetens inträde medges ytterligare avdrag med 3 000 kr. för varje år som återstår till dess sagda ålder uppnås.

SkU 1979/80:43

3 Gåvobeskattningen är i allt väsentligt utformad efter samma regler som arvsskatten. Vid gåva förekommer emellertid bara ett enhetligt grundavdrag på 2 000 kr. Skattefrihet föreligger vid gåva av lösöre för personligt bruk upp till ett årligt värde av 10 000 kr.

Skatten beräknas enligt följande skalor:

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt kr.

Klass I

25 000- 50 000- 75 000- 100 000- 150 000- 250 000- 350 000- 500 000-1 1 000 000-2 2 000 000-5 5 000 000-

25 000 50 000 75 000 100 000 150 000 250 000 350 000 500 000 000 000 000 000 000 000

5 %

1 250+10 % 3 750+15% 7 500+22 % 13 000+28% 27 000+33 % 60 000+38 % 98 000 +44 % 164 000+49 % 409 000+53 % 939 000 +58 % 2 679 000+65 %

inom skiktet inom skiktet inom skiktet inom skiktet inom skiktet inom skiktet inom skiktet inom skiktet incm skiktet inom skiktet inom skiktet inom skiktet

Klass II

10 000- 20 000- 30 000- 50 000- 70 000- 100 000- 150 000- 200 000- 500 000-1 1 000 000-

10 000 20 000 30 000 50 000 70 000 100 000 150 000 200 000 500 000 000 000

8% 800+16 % 2 400+24 % 4 800+32% 11 200+40% 19 200+ 45 % 32 700 + 50 % 57 700+56 % 85 700 +61 % 268 700+67 % 603 700+72 %

inom

skiktet

Klass III

- 10 000 10 000- 20 000 20 000- 30 000 30 000-

8 % inom skiktet 800+ 16 % inom skiktet 2 400+24 % inom skiktet 4 800+30 % inom skiktet

Utskottet har vid sin återkommande behandling av vissa motionsyrkanden om skärpningar av kapitalbeskattningen framhållit att det utrymme som år 1970 ansågs föreligga för beskattning av större förmögenheter och arv intecknades fullt ut vid den då genomförda höjningen av kapitalbeskattningen, och att penningvärdeutvecklingen därefter har medfört avsevärda skärpningar av denna beskattning. Utskottet har också framhållit att förhållandena under senare år därutöver medfört särskilda påfrestningar för de betydande förmögenhetsvärden som lagts ned i aktier och andra produktionstillgångar och avstyrkt de framställda yrkandena (SkU 1978/ 79:39 och 55).

SkU 1979/80:43

4 Utskottet

Andel i bostadsrättsförening

I motionen 610 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas att värdet av en andel i en bostadsrättsförening vid arvsbeskattningen skall tas upp till ett belopp som motsvarar andelen i föreningens behållna förmögenhet. F. n. skall värdet tas upptill det allmänna saluvärdet. Motionärerna anför bl. a. att deras förslag överensstämmer med vad som tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen.

Samma värderingsfråga tas upp av Oskar Lindkvist och Per Olof Håkansson (båda s) som i motionen 1588 yrkar att värdet av bostäder i princip skall uppskattas efter samma grunder vid arvsbeskattningen, oavsett om bostaden innehas med äganderätt eller bostadsrätt. Motionärerna anser att bostadsrättens värde bör tas upp till ett belopp som har samma relation till marknadsvärdet som taxeringsvärdet har till fastighetens marknadsvärde.

Enligt utskottets uppfattning bör bostäder av olika slag såvitt möjligt behandlas lika och på samma sätt som andra tillgångar vid arvsbeskattningen. När det gäller bostäder som innehas med äganderätt, dvs. i allmänhet enfamiljsvillor, skall värdet tas upp till taxeringsvärdet året före dödsfallet, dvs. till ett värde som i princip motsvarar 75 % av det allmänna saluvärdet. Bostadsrättslägenheter skall man däremot - på samma sätt som i allmänhet gäller för dödsboets tillgångar - redovisa med ett belopp som motsvarar det allmänna saluvärdet vid tiden för dödsfallet. Utskottet vill inte bestrida att detta - särskilt med hänsyn till den snabba prisutvecklingen på bostäder inom vissa områden - kan innebära vissa nackdelar för bostadsrättshavarna jämfört med villaägarna. Å andra sidan saknar värdet på bostadsrättslägenheter anknytning till taxeringsvärdet på huset och växlar ofta på kort tid med hänsyn till den aktuella tillgången och efterfrågan på bostäder, varför det är svårt att göra en rättvisande jämförelse.

Det bör också framhållas att de försäljningsvärden som läggs till grund för uppskattningen av dödsboets tillgångar i allmänhet är försiktigt beräknade och att värdenivån för bostadsrättslägenheter inte generellt kan sägas vara oskäligt hög i förhållande till vad som gäller för villor.

Det ligger också nära till hands att jämföra värderingen av bostadsrättslägenheter och av lägenheter i andelshus. Lägenhetshavaren i ett andelshus äger antingen en andel i huset, som skall tas upp till taxeringsvärdet, eller en andel i ett handelsbolag, som i princip skall tas upp till allmänna saluvärdet. Som framgår av propositionen 1979/80:143, som f. n. behandlas av lagutskottet, är avsikten att handelsbolagsformen skall få ett ökat användningsområde. En lagstiftning av denna innebörd är givetvis ägnad att åstadkomma en bättre likformighet på detta område, och utskottet utgår från att vissa frågor av den art som tas upp i motionerna kommer att beaktas i lämpligt sammanhang. Det får också förutsättas att regeringen i övrigt har sin

SkU 1979/80:43

uppmärksamhet riktad på problemen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1979/80:610 och 1588.

Skatteskalor m. m.

I motionen 1979/80:1109 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas bl. a. förslag från regeringen om en uppräkning av skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50 %. Yrkandet utgör ett led i de genomgripande reformer som motionärerna kräver inom skattesystemet.

Som utskottet framhållit vid tidigare års behandling av motsvarande yrkanden intecknades det utrymme fullt ut som år 1970 ansågs föreligga för skärpningar av beskattningen av de större arven, och penningvärdeutvecklingen därefter har medfört en betydande stegring av arvsskatten. Det bör också framhållas att motionärernas förslag i det närmaste innebär en konfiskation av dessa arv. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1979/80:1109 yrkandet 10.

Utskottet hemställer

1. beträffande andelar i bostadsrättsföreningar att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:610,

b) motionen 1979/80:1588,

2. beträffande skatteskalor m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1109 yrkandet 10.

Stockholm den 29 april 1980

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s). Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s)*, Olle Grahn (fp) och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 65063 Stockholm