Med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och byråkrati m. m. såvitt avser ändring i lagen om handel med drycker jämte motioner
SkU 1979/80:44
Skatteutskottets betänkande 1979/80:44
med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och byråkrati m. m. såvitt avser ändring i lagen om handel med drycker jämte motioner
Propositionen
Regeringen (socialdepartementet) föreslår i propositionen 1978/79:111 bilaga 4 bl. a. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.
Författningsförslaget har följande lydelse Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:293) om
Härigenom föreskrivs i fråga om drycker
dels att 35 § skall upphöra att gälla,
dels att 21, 23, 34, 58, 60 och 76 §§
Nuvarande lydelse
21 Partihandel med öl får bedrivas av den som har tillstånd enligt denna lag till detaljhandel med sådan dryck. Efter särskilt tillstånd får partihandel även bedrivas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till landet.
Den som driver partihandel med öl
23 Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. har tillstånd att tillverka vin eller starköl får sälja av honom tillverkad vara för export och till partihandelsbolaget. Tillverkare av starköl får
handel med drycker
lagen (1977:293) om handel med
skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse §
Partihandel med öl får bedrivas av den som har tillstånd enligt denna lag till detaljhandel med sådan dryck. Efter särskilt tillstånd får partihandel även bedrivas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller alkoholfria drycker eller yrkesmässigt inför öl till landet.
får även sälja sådant öl för export.
§
Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. har tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export och til) partihandelsbolaget.
Den som har tillstånd att tillverka
1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 44
SkU 1979/80:44
2 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
även sälja sådan vara till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den som har tillstånd att servera starköl.
starköl får sälja sådan vara för export, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl.
Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin efterträdare.
För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsbolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter annars visas föreligga.
34 §
Servering av alkoholdrycker får ske endast om tillstånd har meddelats. Utan tillstånd får dock alkoholdrycker serveras i militär mäss ombord på örlogsfartyg.
Servering av alkoholdrycker får ske endast om tillstånd har meddelats. Utan tillstånd får dock alkoholdrycker serveras i personalmatsal till slutet sällskap och i militär mäss ombord på örlogsfartyg.
Öl får utan tillstånd serveras
1. i personalmatsal,
2. i kollektivhusmatsal,
3. vid heminackordering.
35 §
Har tillstånd att servera alkoholdrycker återkallats, får alkoholfria drycker ej serveras i rörelsen utan särskilt medgivande.
58 §
Tillstånd till annan servering av alkoholdrycker än trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsstället är beläget.
Tillstånd till annan servering av alkoholdrycker än trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsstället är beläget. Detsamma gäller medgivande till servering av alkoholfria drycker enligt 35 §.
Tillstånd till trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län. där det
SkU 1979/80:44
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
företag som vill bedriva serveringen har sitt säte. Har företaget ej säte inom landet, meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län.
60 §
I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 37 8 första stycket 1 och 2 skall tillståndsmyndigheten alltid inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnd, polismyndighet och kommunfullmäktige i den kommun där serveringen skall bedrivas.
I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker inom eller invid militärt område skall tillståndsmyndigheten, utöver vad som sägs i första stycket, inhämta yttrande från vederbörande militära chef.
Kommunfullmäktige får uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttrande.
Kommunfullmäktige får uppdraga åt kommunalt organ eller åt en eller flera särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttrande.
76 8
Den sorn uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker i strid mot 11 8 till någon som kan antagas ej ha uppnatt föreskriven ålder eller som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller vid partihandel underlåter att på sätt föreskrives i 24 8 första stycket förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan, dömes för olovlig dryckeshantering till böter.
För olovlig dryckeshantering dö- För olovlig drvckeshantering dömes också den som serverar alkohol- mes också den sorn försäljer alkoholfria drycker i strid mot förbud som meddelats eldigt 65.8, förvarar drycker i strid mot 55 8 eller tillåter alkoholförtäring eller förvaring.av alkoholdrvcker i strid mot 56 8.
fria drycker i strid mot 35 8, förvarar drycker i strid mot 55 8 eller tillåter alkoholförtäring eller förvaring av alkoholdrvcker i strid mot 56 8.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Motionerna
I detta sammanhang behandlas de vid allmänna motionstiden 1979/80 väckta motionerna
1979/80:179 av Margareta Andrén (fp) och Bernt Ekinge (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar anta nedanstående förslag till ändring av 46 8 första stycket lagen om handel med drycker (1977:293):
i Riksdagen 1979/tit). (> sand. Xr -i-t
SkU 1979/80:44
4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Servering av öl får påbörjas tidi- Servering av öl får påbörjas tidigast klockan 07.00 och servering av gast klockan 07.00 och servering av
andra alkoholhaltiga drycker tidi- andra alkoholhaltiga drycker tidigast klockan 12.00. Avser tillstånd gast klockan 12.00. Avser tillstånd
servering av enbart öl skall serve- servering av enbart öl skall serveringen avslutas senast klockan 22.00. ringen avslutas senast klockan 22.00.
I annat fall skall servering av alko- I annat fall skall servering av alkoholdrycker avslutas senast klockan holdrycker avslutas senast klockan
01.00. Tillståndsmyndighet får dock 01.00. Tillståndsmyndighet får dock
förordna om andra tider för serve- om särskilda skäl föreligger förordna
ringens bedrivande. om andra tider för serveringens
bedrivande.
1979/80:225 av Margareta Andrén (fp) och Esse Petersson (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att inom några regioner under minst ett år införs försöksverksamhet med lördagsstängda systembutiker;
1979/80:598 av Torsten Bengtson (c) vari hemställs att riksdagen befullmäktigar regeringen att på försök besluta om veckor då alkoholdrycker inte försäljs;
1979/80:601 av Thure Jadestig (s) och Evert Svensson (s) vari hemställs att riksdagen uttalar att Vin- & Spritcentralen bör slås samman med Systembolaget; 1979/80:1019
av Rune Gustavsson m. fl. (c) vari - med hänvisning till motionen 1018 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till förbud mot försäljning av s. k. snabbvinsatser;
1979/80:1073 av Karin Ahrland (fp) och Bonnie Bernström (fp) vari hemställs att riksdagen av regeringen begär förslag om obligatorisk legitimering vid inköp på systembolaget och återinförande av spärrlistorna: 1979/80:1079
av Torsten Bengtson m. fl. (c. m, fp) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar att alkoholdrycker icke får införas tull- och skattefritt.
2. att riksdagen anhåller att regeringen i de internationella kontakterna verkar för att den tullfria försäljningen upphör;
1979/80:1080 av Torsten Bengtson m. fl. (c, m. fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om att förbjuda försäljning av s. k. snabbvinsatser;
1979/80:1100 av Joakim Ollén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
SkU 1979/80:44
beslutar anpassa minimiåldern för inköp på systembolaget till myndighetsåldern: 1979/80:1527
av Karl-Eric Norrby (c) och Bertil Jonasson (c) vari - med hänvisning till motionen 1526 - hemställs att riksdagen begär att regeringen prövar ett öppethållande av systembutikerna som försvårar möjligheterna till langning;
1979/80:1574 av Lars Ahlmark m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av lagstiftningen rörande drycker i syfte att underlätta tillverkning och försäljning av svensk cider;
1979/80:1586 av Erik Larsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till kommunalt inflytande över Systembolagets öppettider;
1979/80:1596 av Hans Wachtmeister (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en prissättning på vin, som bättre än den nuvarande överensstämmer med vår alkoholpolitik;
1979/80:1599 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar att beräknade kostnader för vin och spritdrycker ej längre bör ingå i underlaget för de beloppsgränser som gäller vid avdrag för representationsmåltider,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller att riksskatteverket ges i uppdrag att utifrån denna nya beräkningsgrund utarbeta nya beloppsgränser att gälla fr. o. m. den 1 juli 1980;
1979/80:1860 av Esse Petersson (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
1. att hos regeringen begära utarbetande av årliga förslag till justering av alkoholbeskattningen i enlighet med motionen.
2. att hos regeringen begära förslag till lagändring så att inga alkoholdrycker i fortsättningen får införas tullfritt i Sverige.
3. att som sin mening ge regeringen till känna att den skattepliktiga avdragsrätten för alkoholdrycker i representationskostnaderna bör avskaffas; 1979/80:1879
av Gabriel Romanus (fp) och Kersti Swartz (fp) vari - med hänvisning till motionen 1878 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i motionen om förbud mot försäljning av snabbsatser för hemtillverkning av vin.
SkU 1979/80:44
6 Inhämtat yttrande
Över förslagen i propositionen har utskottet från socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor inhämtat yttrande som fogas som bilaga till betänkandet.
Utskottet
Alkoholpolitiken har under senare år kommit att inta en alltmer framskjuten plats i samhällsdebatten. Detta hänger självfallet samman med att kunskaperna om alkoholens skadeverkningar ökat och att följderna av ett ohämmat alkoholbruk blivit alltmer uppenbara för de flesta. Det ökande intresset för alkoholfrågorna avspeglas också i de motioner som väckts vid riksmötets början och som tar upp såväl gamla och välkända frågor som en del av riksdagen tidigare oprövade förslag. Riksdagen har redan haft en alkoholpolitisk debatt i vår med anledning av socialutskottets betänkande 1979/80:31 som i huvudsak behandlat anslagsfrågor och riktlinjer för alkoholpolitiken. Gränsen mellan skatteutskottets och socialutskottets kompetensområden i fråga om alkoholpolitiken har i huvudsak bestämts så att socialutskottet behandlar frågor av nyssnämnd art medan skatteutskottet tar upp förutom rena beskattningsåtgärder också frågor som berör lagarna om tillverkning av och handel med drycker. Gränsdragningen har inte varit helt problemfri, vilket torde framgå av det följande där skatteutskottet berör frågor som till viss del redan behandlats av socialutskottet, exempelvis prisinstrumentets användning och åtgärder för att begränsa alkoholvarornas åtkomlighet.
I enlighet med den angivna kompetensfördelningen har till skatteutskottet remitterats ett förslag till ändring i lagen om handel med drycker i den vid föregående riksmöte framlagda propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati. Utskottet har inhämtat yttrande i denna fråga från den till socialstyrelsen knutna nämnden för alkoholfrågor-a-nämnden - som enhälligt avstyrkt förslaget med hänvisning till att det till vissa delar strider mot tidigare riksdagsbeslut och i övrigt avser oväsentliga ändringar som bör kunna anstå tills en mera övergripande översyn äger rum. Utskottet behandlar förslagen i propositionen i anslutning till de ämnesområden de berör.
Tillverkningsfrågor
Snabbvinsatser
När utskottet 1977 behandlade förslaget till lag om tillverkning av drycker tillstyrkte utskottet en bestämmelse om förbud mot att använda extrakt eller koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft vid hemtillverkning av vin. Syftet med denna bestämmelse var att förhindra försäljning av snabbvinsat -
SkU 1979/80:44
ser. Utskottet ansåg sig inte kunna biträda alltför långt gående ändringar i den grundläggande vindefinitionen som berör såväl hemtillverkningen som den fabrikmässiga tillverkningen inom landet och importen. Utskottet fann att frågan om åtgärder mot mindre önskvärda former av hemtillverkning av vin borde kunna prövas närmare av a-nämnden innan något definitivt beslut fattades. Att yrkanden om förbud mot snabbvinsatser nu förs fram i motionerna 1019 av Rune Gustavsson m. fl. (c), 1080 av Torsten Bengtson m. fl. (c) och 1879 av Gabriel Romanus och Kersti Swartz (båda fp) skall ses mot bakgrunden att a-nämnden i skrivelse till regeringen begärt sådant förbud och därvid åberopat en inom socialstyrelsens alkoholbyrå upprättad promemoria. Av promemorian framgår att förbudet mot extrakter vid hemtillverkning av vin inte lett till avsett resultat eftersom tillverkarna av snabbvinsatser ersatt extrakten med ren fruktsaft. För att stoppa snabbvinsatserna bör man enligt nämnden därför begränsa rätten till hemtillverkning av vin till beredningar som i huvudsak bygger på färsk frukt i överensstämmelse med de regler som tillämpas i Finland. Frågans alkoholpolitiska betydelse belyses av att den årliga importen av snabbvinsatser tidvis motsvarat 20 miljoner liter färdigt vin, vilket i sin tur motsvarar en tredjedel av systembolagets lättvinsförsäljning. Mot saluförandet av snabbvinsatser kan således åberopas inte enbart den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den alltför höga alkoholkonsumtionen utan också statens fiskala intressen och angelägenheten av att motverka det enskilda vinstintresset inom alkoholområdet. Utskottet instämmer i motionernas syfte. Med hänsyn till att regeringen under hösten 1980 väntas lägga fram förslag på grundval av a-nämndens framställning finner utskottet emellertid att motionerna inte nu bör föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet avstyrker bifall till desamma.
Cider
I motionen 1574 begär Lars Ahlmark m. fl. (m) åtgärder i syfte att underlätta tillverkning och försäljning av svensk cider. Frågan om cider är inte ny för riksdagen, som under 1950-talet och början av 1960-talet prövade ett flertal motioner med liknande yrkanden. Att dessa så småningom avfördes från dagordningen sammanhängde med att en kommitté - 1959 års utskänkningsutredning - fick i uppdrag att pröva ciderfrågan. Utredningen föreslog att cider skulle få tillverkas och säljas på samma villkor som maltdrycker men att ciderdryckerna skulle beskattas något lägre än maltdryckerna med hänsyn till deras högre framställningskostnader. Motivet för införandet av cider var främst att åtgärden skulle utgöra ett stöd för fruktodlingen.
När riksdagen 1963 avvisade tanken på att införa ciderdrycker skedde det med motiveringen att frågan främst borde bedömas från nykterhetspolitiska synpunkter och att dessa talade mot en sådan åtgärd. Man befarade att
1** Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 44
SkU 1979/80:44
införandet av en ny typ av alkoholdrycker skulle bidra till ökad alkoholkonsumtion och sprida alkoholvanorna till nya grupper, främst ungdomen. Åtgärder till stöd för fruktodlingen borde prövas i annat sammanhang.
Såvitt utskottet kan finna har motionärerna inte framfört några nya argument till stöd för en introduktion av alkoholstarkare ciderdrycker på den svenska marknaden. Importerad s. k. lättcider finns redan att tillgå. Alkoholforskningen har visat att nya sorter som regel inte kommer in i stället för andra utan att de tenderar att utgöra en tilläggskonsumtion. Härtill kommer att starkare ciderdrycker främst kan antas intressera ungdomliga konsumentgrupper. Utskottet finner att förslaget framstår som oförenligt med den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den alltför höga konsumtionen och avstyrker därför motionen 1574.
Försäljningsfrågor ”Vita veckor”
Till de motionsyrkanden som är nya för utskottet hör förslaget i motionen 598 av Torsten Bengtson (c) om införande av s. k. vita veckor. Motionären anser att regeringen bör få fullmakt att på försök besluta om veckor då alkoholdrycker inte försäljs. Syftet skulle bl. a. vara att ge många alkoholkonsumenter en tankeställare om hur beroende de är av alkoholen samtidigt som åtgärden skulle vara gynnsam från medicinsk synpunkt. Tanken är i och för sig inte ny eftersom Systembolaget redan bedrivit propaganda för vita veckor, men steget är enligt utskottets mening ganska långt från ett frivilligt avstående från alkoholförtäring till ett temporärt förbud. Utan att gå närmare in på frågan om de alkoholpolitiska fördelarna med vita veckor anser utskottet sig kunna konstatera att de praktiska svårigheterna skulle bli så betydande och möjligheterna att övervaka försäljningsstoppen så begränsade, att utskottet enbart på denna grund inte anser sig böra tillstyrka förslaget. Mot den angivna bakgrunden finner utskottet inte motionärens förslag realistiskt, och utskottet avstyrker således bifall till motionen 598.
Partihandel med öl och starköl
I propositionen 1978/79:111 tas upp ett par detaljfrågor som gäller partihandeln med öl och starköl. Förslagen innebär att den som förestår ett nederlag för alkoholfria drycker skall få rätt att bedriva partihandel med öl och att tillverkare av starköl skall kunna sälja också starköl av annans tillverkning till restauranger. Frågorna har mycket begränsad praktisk betydelse och hör till de förslag som a-nämnden ansett böra anstå till ett senare tillfälle. Utskottet delar i och för sig nämndens bedömning. Med hänsyn till att förslagen finns på riksdagens bord och några väsentliga invändningar inte kan riktas mot dem tillstyrker utskottet propositionen i
SkU 1979/80:44
denna del. Ett av skälen för nämndens avstyrkande var att alltför ofta återkommande lagändringar skulle försvåra möjligheterna att genomföra de inom socialstyrelsen planerade informationsinsatserna om lagstiftningens innehåll. Med hänsyn härtill och till att frågorna inte är av brådskande natur tillstyrker utskottet att dessa ändringar liksom de övriga förslag i propositionen som utskottet tillstyrker genomförs med verkan från det kommande årsskiftet. Ikraftträdandet kan då samordnas med de av utskottet tidigare behandlade lagändringarna för att förhindra försäljning av snabbvinsatser.
Systembutikernas öppethållande
Frågan om alkoholvarornas tillgänglighet har sedan länge spelat en central roll i den alkoholpolitiska debatten. Svårigheterna att komma till rätta med det ökande alkoholmissbruket har varit det främsta motivet för att krav nu åter framförts om inköpsregistrering och ransonering i motioner som behandlats av socialutskottet. Socialutskottet har därvid funnit det motiverat att det särskilda samordningsorgan för behandling av alkoholfrågorna som socialutskottet förordat också bör undersöka förutsättningarna för att tekniskt genomföra registrering och ransonering av alkoholinköpen. Samordningsorganet skall även i övrigt behandla restriktionssystemet och bl. a. gå igenom tillämpning och efterlevnad av gällande bestämmelser.
Åtgärder för att begränsa alkoholvarornas tillgänglighet föreslås också i vissa av de till skatteutskottet hänvisade motionerna. Yrkandena i dessa motioner avser emellertid främst lördagsstängning av systembutikerna. Margareta Andrén och Esse Petersson (båda fp) begär i motionen 225 försöksverksamhet under minst ett år med lördagsstängda systembutiker. I motionen 1527 föreslår Karl-Eric Norrby och Bertil Jonasson (båda c) att ett öppethållande som försvårar langning prövas och hänvisar till motiveringen i sin motion 1526, där lördagsstängning anförs som exempel på en sådan åtgärd. Yrkandet i motionen 1586 av Erik Larsson m. fl. (c) gäller ett allmänt kommunalt inflytande över systembolagets öppettider, men syftet synes enligt motiveringen i motionen vara att en kommun skall kunna stänga systembutikerna på lördagar.
Utskottet vill i denna fråga erinra om att man i Finland haft viss försöksverksamhet med lördagsstängda alkoholbutiker. Utvärderingen av detta försök har visat att det medförde alkoholpolitiska vinster i form av bättre ordning på gator och torg men att konsumenterna snabbt anpassat sig till de ändrade inköpsvillkoren. Åtgärden medförde vissa nackdelar i form av ökad illegal alkoholhantering, däribland langning, och en förflyttning av konsumtionen från hemmen till serveringarna. Erfarenheterna av försöket ledde inte till någon generell lördagsstängning. Frågan om lördagsstängning har också diskuterats inom Systembolaget, där personalorganisationerna begärt en sådan åtgärd men bolagsledningen med hänsyn bl. a. till risken för
SkU 1979/80:44
ökad langning och till bolagets serviceuppdrag avvisat tanken på ett minskat öppethållande. Av det anförda framgår att lördagsstängda systembutiker knappast kan antas försvåra langning, som motionärerna i motionen 1527 förutsätter, utan mera sannolikt bidra till ökad langning. Det torde även kunna antas att förslaget i motionen 1586 om kommunalt inflytande på systembutikernas öppethållande på lördagarna skulle möta starka protester från detaljhandeln med övriga varor i de kommuner där sådan lördagsstängning infördes. Frågan om systembutikernas öppethållande bör kunna övervägas av samordningsorganet för alkoholfrågor vid dess granskning av restriktionssystemet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 225, 1527 och 1586.
Systembolagets försäljningsvillkor
Till de frågor som prövades ingående av den alkoholpolitiska utredningen - APU - och i samband med 1977 års alkoholpolitiska reform hör åldersgränsen för inköp i systembutik. Riksdagen beslutade 1977 med stor majoritet att fastställa inköpsåldern till 20 år. Joakim Ollén m. fl. (m) återkommer i motionen 1100 med kravet att inköpsåldern skall vara lika med myndighetsåldern 18 år. Utskottet finner inte någon ytterligare diskussion i denna fråga påkallad utan avstyrker bifall till motionen 1100.
En annan fråga rörande systembutiksförsäljningen tas upp i motionen 1073 av Karin Ahrland och Bonnie Bernström (båda fp) som yrkar obligatorisk legitimering och återinförande av spärrlistor. Bakgrunden till yrkandet är att vissa undersökningar visat att det inte föreligger nämnvärda svårigheter för ungdomar under 20 år att komma över alkohol.
Som utskottet nämnt ingår det i uppdraget för det särskilda samordningsorganet att gå igenom tillämpning och efterlevnad av gällande regler i restriktionssystemet. Åldersgränsens iakttagande och åtgärder för att motverka langning torde därvid vara frågor som kommer att stå i främsta rummet. Motionens syfte kan därför anses tillgodosett genom riksdagens godkännande av socialutskottets alkoholpolitiska betänkande. 1 enlighet härmed avstyrker utskottet bifall till motionen 1073.
Servering
Ti 11 ståndst vång för servering av alkoholdrycker
Enligt den fr. o. m. 1978 gällande lagen om handel med drycker fordras länsstyrelsens tillstånd för all servering av alkoholdrycker utom när det gäller militär mäss på örlogsfartyg. De nya bestämmelserna innebar en skärpning i två avseenden i förhållande till tidigare bestämmelser, som dels inte fordrade tillstånd för servering av öl i personalmatsal, kollektivhusmatsal eller vid heminackordering, dels inte heller hindrade gäster i personalmatsalar att
SkU 1979/80:44
dricka medförda alkoholdrycker i slutet sällskap.
På grund av vissa olyckliga omständigheter kom tillståndstvånget för öl i personalmatsalar m. m. att medföra ett icke obetydligt administrativt krångel för dem som avsåg att bedriva sådan servering efter bestämmelsernas ikraftträdande. När skatteutskottet på våren 1978 behandlade motionsyrkanden om slopande av tillståndstvånget för ölservering i personalmatsalar kunde utskottet emellertid konstatera att tillståndsfrågorna var avklarade och att ett slopande av tillståndstvånget för tillkommande personalmatsalar närmast vore ägnat att skapa nya gränsdragningsproblem. Utskottet avstyrkte därför dessa yrkanden. Då frågan återkom i motioner under den allmänna motionstiden 1979 vidhöll utskottet denna ståndpunkt. Riksdagen hade därför två gånger på utskottets hemställan avvisat ett slopande av tillståndstvånget för ölservering i personalmatsalar när den dåvarande regeringen i syfte att minska krånglet på detta område lade fram förslag härom i propositionen 1978/79:111.
Såvitt utskottet kan finna gäller alltjämt utskottets tidigare invändningar, och a-nämnden har i sitt yttrande med hänvisning till de tidigare riksdagsbesluten avstyrkt ändring av bestämmelserna. Propositionen tar i detta sammanhang emellertid inte upp enbart ölfrågan utan där läggs också fram ett förslag om att alla alkoholdrycker skall få serveras i personalmatsal utan tillstånd. Denna åtgärd går alltså mycket längre än vad den tidigare lagstiftningen tillät och strider direkt mot den remissopinion som ledde till att ett motsvarande förslag av APU inte blev framlagt för riksdagen. Enligt utskottets mening skulle ett bifall till propositionen i denna del kunna leda till uppkomsten av svårkontrollerade serveringsrörelser som skulle bereda tillsynsmyndigheterna betydande problem. Myndigheterna måste nämligen kunna leda i bevis att rörelsen inte skall anses vara personalmatsal eller att försäljningen inte sker till slutet sällskap innan de kan påfordra tillstånd och vidta andra erforderliga åtgärder. Utskottet finner därför att de alkoholpolitiska nackdelarna av förslaget måste anses väga avsevärt tyngre än det merarbete som tillståndsprövningen kan medföra. Härtill kommer att även i dessa fall tillståndsfrågorna redan är prövade för flertalet personalmatsalar, varför ändringen knappast kommer att leda till något minskat krångel.
I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till propositionen i här behandlade delar.
I propositionen tas också upp en mer speciell tillståndsfråga gällande de alkoholfria dryckerna. I lagen om handel med drycker stadgas nämligen att medgivande att servera alkoholfria drycker fordras om tillstånd att servera alkoholdrycker återkallats. Bestämmelsen syftar till att förhindra att ett serveringsställe som förlorat sina alkoholrättigheter fortsätter att under skenet av alkoholfri servering i verkligheten vara en maskerad lönnkrog.
Bestämmelsen har i praktiken självfallet begränsad tillämpning, och lagstiftningen erbjuder också andra möjligheter att stoppa all olaga servering
SkU 1979/80:44
av alkoholdrycker. Under sådana förhållanden finner utskottet skäl tillstyrka bifall till propositionen i denna del.
Tiderna för servering av alkoholdrycker
Enligt bestämmelserna i 46 § lagen om handel med drycker (LHD) skall servering av alkoholdrycker avslutas senast klockan 01.00 såvida tillstånd inte avser servering av enbart öl. då serveringen skall avslutas senast klockan 22. Länsstyrelsen får dock förordna om andra tider. Sistnämnda medgivande har utnyttjats i förhållandevis stor utsträckning. Under sista kvartalet 1979 hade 138 restauranger fått serveringstiden utsträckt till klockan 03.00. Flertalet "nattklubbstillstånd” avser restauranger i de tre största tätorterna.
I motionen 179 hemställer Margareta Andrén och Bernt Ekinge (båda fp) att lagstiftningen ändras så att utsträckt tid får medges endast om särskilda skäl föreligger. Motionärerna åberopar att Svenska kommunförbundet rekommenderat att alla restauranger skall stänga kl. 01.00. De anser emellertid att rekommendationen blir utan verkan om alla de redan gällande tillstånden till utsträckt tid får fortsätta att gälla. Det får därför förutsättas att motionärerna avser att alla sådana tillstånd skall upphöra att gälla vid viss tidpunkt och att tillstånd därefter endast får medges om särskilda skäl föreligger, men dessa skäl preciseras inte i motionen.
Utskottet finner att den i motionen föreslagna lagstiftningen inte lämpligen kan träda i kraft utan att man närmare preciserar hur man skall förfara med redan gällande tillstånd till utsträckt tid för alkoholservering och vilka särskilda skäl som skall kunna åberopas för sådana tillstånd. Är motionärernas avsikt att Kommunförbundets rekommendation skall genomföras till punkt och pricka borde de i stället ha föreslagit att möjligheten att medge förlängd serveringstid slopas. Enligt utskottets mening kan en sådan reform inte genomföras med kort varsel, och det kan diskuteras om det föreligger tillräckligt starka alkoholpolitiska motiv för en sådan åtgärd. Tidigare erfarenheter pekar mot att en generell stängningsregel utan dispensmöjligheter skulle kunna gynna uppkomsten av illegala nattklubbar, framför allt i storstäderna.
Utskottet finner således att syftet med motionen i huvudsak kan tillgodoses inom ramen för gällande lagstiftning under förutsättning att en generell avveckling av nattklubbsrättigheterna inom en kommun anses angelägen av alkoholpolitiska skäl. Enligt utskottets mening saknas f. n. skäl att införa restriktivare regler på detta område. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 179.
SkU 1979/80:44
13 Kommunal delegation av yttrande i serverings ärende
I samband med frågorna om servering tillstyrker utskottet en i propositionen föreslagen ändring i LHD som innebär att kommunfullmäktige skall kunna uppdra åt en eller flera särskilt utvalda personer att avge dess yttrande i serveringsfrågor. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse kan sådant uppdrag inte ges till en särskilt utvald person.
Sammanslagning av de statliga alkoholbolagen
Frågan om inrättande av ett enda statligt alkoholbolag genom en sammanslagning av detaljhandelsbolaget - Systembolaget - med partihandelsbolaget - Vin- & Spritcentralen - behandlades av APU. som av bl. a. företagsekonomiska skäl förordade att de båda bolagen skulle slås samman. Den särskilda beredningsgrupp som på grundval av remissvaren överarbetade APU:s förslag ansåg att frågan saknade alkoholpolitisk betydelse och att en sammanslagning inte skulle medföra några väsentliga fördelar. Budgetministern anslöt sig till beredningsgruppens uppfattning, och när skatteutskottet behandlade frågan höjdes inte några röster för en sammanslagning. I motionen 601 begär Thure Jadestig och Evert Svensson (bådas) att riksdagen skall uttala sig för en sammanslagning av alkoholbolagen. Motionärerna anser att Vin- & Spritcentralens verksamhet utgör en viktig lucka i den av riksdagen fastlagda alkoholpolitiken eftersom verksamheten uteslutande bedrivs affärsmässigt. De anser att frågan har fått förnyad aktualitet genom att Spritcentralen gjort nya satsningar på alkoholexport.
Utskottet finner inte de invändningar som motionärerna riktat mot Vin- & Spritcentralens verksamhet bärande. Även vid en sammanslagning bör tillverkningen bedrivas affärsmässigt. Om riksdagen vill ändra Vin- & Spritcentralens tillverknings- och försäljningspolitik är möjligheterna härtill lika stora även utan en sammanslagning med Systembolaget. Med hänsyn härtill och då sammanslag.iingsfrågan nyligen varit föremål för ingående prövning som resulterat i beslut om båda bolagens bibehållande finner utskottet skäl avstyrka motionen 601.
Beskattningsfrågor
Frågan om i vilken takt alkoholpriserna bör höjas har nyligen behandlats av riksdagen med anledning av socialutskottets tidigare nämnda alkoholpolitiska betänkande. Socialutskottet ifrågasatte därvid med anledning av ett motionsyrkande i frågan om inte den tid som förflutit mellarrde båda senaste prishöjningarna - maj 1977 och oktober 1979 - varit för lång med hänsyn bl. a. till den betydande ökning av konsumentprisindex som ägde rum mellan höjningarna. Socialutskottet ansåg mot denna bakgrund att prissättningen på
SkU 1979/80:44
alkoholdrycker mera aktivt skall användas som ett instrument i konsumtionsbegränsande syfte.
När Esse Petersson (fp) i yrkandet 1 i den till skatteutskottet remitterade motionen 1860 begär utarbetande av årliga förslag till justering av alkoholbeskattningen för att tränga tillbaka alkoholkonsumtionen kan detta yrkande i huvudsak anses besvarat genom vad socialutskottet uttalat om prisinstrumentet som i detta fall får anses vara detsamma som beskattningen. Skatteutskottet kan i huvudsak ansluta sig till socialutskottets uttalande under förutsättning att det inte efter ordalydelsen skall tolkas så att man genom skärpt beskattning också skall tränga tillbaka den redan vikande konsumtionen av vanligt öl. Beskattningsåtgärderna måste dock alltid vägas mot riskerna för ökning av legala och illegala motåtgärder. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka motionärens förslag att höjningarna av alkoholbeskattningen bör vara väsentligt större än vad konsumentprisutvecklingen motiverar. Utskottet avstyrker alltså motionen 1860 yrkandet 1 i den mån yrkandet inte kan anses tillgodosett genom vad utskottet anfört.
Beskattningen av lättvin
En mera speciell fråga rörande vinbeskattningen tar Hans Wachtmeister (m) upp i motionen 1596. Skillnaden vid beskattningen mellan vin och spritdrycker ligger inte enbart i skattens höjd utan också i den tekniska utformningen. För spritdrycker är skatten i form av grundavgift direkt relaterad till alkoholhalten, medan denna avgift utgår med fasta belopp för grupperna lättvin och starkvin, 3 kr. resp. 9 kr. 50 öre per liter. I fråga om lättvinerna, som är den varugrupp motionären intresserar sig för, gäller att alkoholhalten normalt varierar mellan 10 och 15 volymprocent, vilket innebär att skatten räknat per volymprocent blir lägst för de alkoholstarkaste vinerna. Motionären anser att detta förhållande strider mot de allmänna principerna för alkoholpolitiken. I förening med den generella procentavgiften medför grundavgiften att alkoholsvaga viner av hög kvalitet, exempelvis vissa bättre tyska viner, missgynnas till förmån för enklare och alkoholstarkare viner.
När utskottet tidigare behandlat invändningar mot den nuvarande vinbeskattningen har kritiken främst vänt sig mot att procentavgiften i samband med höjningar av importpriserna medverkat till att driva upp priserna på vissa kvalitetsviner och i första hand då bourgogneviner. Som en möjlig åtgärd har i sådant sammanhang övervägts att ersätta procentavgiften med en fast avgift. Detta skulle emellertid om man vill bibehålla ett oförändrat skatteuttag sannolikt medföra högre priser för de enklare vinerna och prissänkning för kvalitetsvinerna. Utskottet har inte funnit att en sådan ändring kunde motiveras med alkoholpolitiska skäl och därför avstyrkt de
SkU 1979/80:44
utredningsyrkanden som syftat till lägre beskattning av kvalitetsviner.
Vad som skiljer den här behandlade motionen från de tidigare motionerna om vinbeskattningen är således att motionären tar upp inte bara procentavgiftens utan även grundavgiftens verkningar. Vad som motiverat de enhetliga grundavgifterna för vin torde närmast ha varit praktiska skäl. Vissa mindre variationer i alkoholhalten kan förekomma hos lättvin som säl js under ett och samma namn, beroende på exempelvis avdunstning mellan olika tappningstillfällen. Att små variationer kring en viss alkoholhalt skulle behöva leda till beskattnings- och prisändringar har under sådana förhållanden inte ansetts motiverat. Med hänsyn härtill och till grundavgiftens mera begränsade betydelse för prisbildningen på lättvin finner utskottet inte anledning förorda att grundavgiften för vin fastställs i relation till alkoholhalten. Utskottet finner inte heller anledning att nu frånträda sin tidigare uppfattning om procentavgiften, och utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1596. Detta bör emellertid inte hindra regeringen från att i samband med kommande skattehöjningar överväga ändrade former för vinbeskattningen.
Obeskattad resandeinförsel av alkoholdrycker m. m.
I två av de här behandlade motionerna tas upp en fråga som behandlats åtskilliga gånger av riksdagen men som inte fått någon lösning, nämligen de resandes skattefria införsel av alkoholdrycker. Torsten Bengtson m. fl. (c. m. fp) begär i motionen 1079 förbud mot skattefri införsel av alkoholdrycker. Motionärerna yrkar vidare att regeringen i de internationella kontakterna bör verka för att den tullfria försäljningen upphör. Esse Petersson (fp) begär i motionen 1860 yrkandet 2 att den tullfria resandeinförseln av alkoholdrycker skall stoppas. Rätten till obeskattad införsel omfattar f. n. vid utlandsvistelse på minst 24 timmar 2 1. starköl, 1 1. vin och 1 1. spritdrycker med högst 60 volymprocents alkoholhalt.
Riksdagen har i flera olika sammanhang uttalat sig för att regeringen bör söka nå internationella överenskommelser om begränsningar eller avveckling av den skattefria provianteringen och i samband därmed motsvarande åtgärder beträffande den obeskattade resandeinförseln. På grund av frågans komplicerade natur har några resultat härav inte kunnat redovisas. Som utskottet framhållit i andra sammanhang är den skattefria resandeinförseln och provianteringen inte enbart en alkoholpolitisk utan också en fiskal fråga, eftersom denna försäljning svarar mot ett betydande skattebortfall som. om också skatten på sålunda införda och förbrukade tobaksvaror medräknas, har uppskattats till omkring 500 milj. kr. om året.
Från rent alkoholpolitiska utgångspunkter kan först och främst hävdas att resandeinförseln inte kan anses förenlig med den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den totala konsumtionen utan att den i stället bidrar till en inte önskvärd konsumtionsökning, som inte kan styras med skatteinstru -
SkU 1979/80:44
mentet. I stället torde förhållandet vara att en skärpning av de inhemska alkoholskatterna direkt bidrar till en ökning av den obeskattade resandeinförseln. Vad som under senare år bidragit till en nästan explosionsartad ökning av resandeinförseln har främst varit utbyggnaden av färjetrafiken, framför allt mellan Sverige och Finland, där Ålandsfärjorna intar en särställning. Resorna mellan Stockholm och Mariehamn liksom på vissa andra linjer till Mariehamn kan i dag sägas vara praktiskt taget avgiftsfria genom frikostig utdelning av fribiljetter eller billiga säsongskort som berättigar till obegränsat antal resor under viss tid. Verksamheten, som lämnar betydande överskott, finansieras således nästan helt genom den skattefria försäljningen och inkomsterna från de inom landet förbjudna s. k. enarmade banditerna. Vad som emellertid måste betecknas som särskilt alarmerande i samband med färjetrafiken är att vissa rederier lagt upp sin verksamhet så att den direkt inbjuder till smuggling. I dessa fall gör båtarna dagturer som inte berättigar till skattefri införsel men provianterar och säljer sprit och tobaksvaror i en omfattning som förutsätter att merparten av resenärerna övernattat på Åland, vilket uppenbarligen inte varit fallet. En stor del av resenärerna torde över huvud taget inte lämna båten i Mariehamn.
Enligt tullstyrelsens undersökningar har en viss färja som gör dagsturer mellan Stockholm och Mariehamn under 1978 proviantera! 196 000 I spritdrycker, 107 000 I vin och 33 miljoner cigaretter. Om man räknar med att hälften insmugglats, skulle skattebortfallet motsvara 27 milj. kr. Ett mera realistiskt antagande torde vara ett skattebortfall på närmare 40 milj. kr. genom en enda båt.
Den skattefria provianteringen är alltså förutsättningen för inte bara en betydande legal införsel av obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror utan också för en omfattande smuggling av sådana varor.
De frågor som detta ger anledning till är dels hur man effektivast skall kunna stoppa smugglingen, dels om det finns möjligheter att begränsa eller stoppa den skattefria resandeinförseln.
För att komma till rätta med smugglingen har tullstyrelsen inlett överläggningar med närmast motsvarande organ i de nordiska grannländerna i syfte att nå överenskommelser om begränsningar av den skattefria provianteringen. Tullstyrelsen har därvid tänkt sig att passagerare på dagturer inte skall räknas in i underlaget för-provianteringen och att tur- och returpassagerare skall medräknas endast i den ena färdriktningen. Även så pass måttliga åtgärder har emellertid mött invändningar med hänsyn till främst de åländska intressena.
Såvitt utskottet kan finna måste den angivna begränsningen betraktas som ett minimikrav om man skall kunna uppehålla respekten för lagstiftningen utan att sätta in betydande personalresurser för att införa en kontinuerlig och fullständig tullkontroll av alla passagerare. Det torde enligt utskottets mening vara ett gemensamt nordiskt intresse att de missförhållanden som
SkU 1979/80:44
konstaterats i samband med färjetrafiken undanröjs utan dröjsmål.
När det gäller möjligheterna att avveckla den legala resandeinförseln uppkommer emellertid ekonomiska problem av en annan art, nämligen färjerederiernas möjligheter att klara sig utan vinsten på den skattefria försäljningen. Dessa rederier sysselsätter närmare 6 000 ombordanställda och drygt 1 300 landanställda eller ca 35 procent av dem som är anställda på svenska fartyg. I genomsnitt räknas vinsten på den skattefria försäljningen och serveringen på mat och inkomsterna av spel täcka ungefär 80 procent av färjornas dagskostnader.
Sjöfartsintressenterna hävdar mot denna bakgrund att en avveckling av den skattefria provianteringen också skulle medföra att praktiskt taget all svensk och nordisk färjetrafik fick läggas ned. Vidare hävdas att det redan föreligger ett hot från öststater, som genom lägre drift- och kapitalkostnader kan eliminera svensk färjesjöfart. Mot dessa pessimistiska tankegångar talar dock branschens nybeställningar, som vintern 1979/80 omfattar 10 färjor för 2 500 milj. kr.
Slutsatsen blir alltså att staten genom att låta rederierna överta valda delar av alkohol- och tobaksbeskattningen i stort sett betalar en färjesjöfart, som i vissa fall utvecklats till renodlade sprit- och tobaksbutiker utan transportmotivering. Utskottet finner att alkoholpolitiska och fiskala skäl talar för att en begränsning av den skattefria resandeinförseln måste komma till stånd och att vissa kortare turer inte skall medföra rätt till sådan införsel. Det har varit möjligt att genom nordiska överenskommelser begränsa provianteringen i Öresundstrafiken, och det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att ta de initiativ som fordras för att få till stånd nordiska samförståndslösningar på de här angivna problemen. Från alkoholpolitiska utgångspunkter är givetvis flygresenärernas skattefria införsel inte heller önskvärd men skillnaden mellan flyget och färjorna är att flygpassagerarna får en skattefri förmån som flygbolaget ofta inte gör någon förtjänst på och som betyder ekonomiskt ganska litet i förhållande till resekostnaden, medan för färjorna försäljningen är av avgörande ekonomisk betydelse och i vissa fall resans ändamål.
Möjligheterna att nå breda internationella överenskommelser om slopande av den skattefria provianteringen måste tyvärr betecknas som små. Vid diskussioner härom inom EG har sjöfartsnationerna med Storbritannien i spetsen bestämt motsatt sig sådana begränsningar.
Rent författningsmässigt är det inte förenat med några svårigheter att förbjuda skattefri införsel för den som är bosatt i Sverige, och en sådan regel skulle inte heller strida mot våra internationella åtaganden. Att ett sådant förbud skulle bedömas mycket negativt av stora befolkningsgrupper är utskottet medvetet om men det bör inte uteslutas att. om den alkoholpolitiska situationen ytterligare försämras, det kan framstå som nödvändigt att tillgripa ytterligare åtgärder som kan begränsa konsumtionen.
Utskottet har med detta förhållandevis utförliga resonemang velat belysa
SkU 1979/80:44
ett problem som enligt utskottets mening måste uppmärksammas. Utvecklingen får inte gå dithän att rederierna hinner bygga ut färjetrafiken till en sådan omfattning att varje inskränkning i provianteringsrätten kommer att medföra betydande sysselsättningsproblem och stor kapitalförstöring. Frågan berör flera olika departement, och utskottet finner därför anledning förorda att hithörande problem tas upp med förtur av det särskilda samordningsorganet för alkoholfrågor. Även om utskottet inte anser sig kunna tillstyrka bifall till de här behandlade motionsyrkandena anser utskottet att riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan.
Avdrag för alkoholdrycker vid representation
Till de frågor inom alkoholpolitiken som riksdagen redan tagit ställning till i år hör serveringen av alkoholdrycker vid statlig representation. Socialutskottet ansåg i sitt tidigare nämnda alkoholbetänkande att all statlig representation borde vara spritfri och att staten borde visa stor återhållsamhet i fråga om användningen av andra alkoholhaltiga drycker i sådant sammanhang. Beträffande den privata företagsrepresentationen ansåg socialutskottet det viktigt att åtgärder vidtas för att om möjligt avskaffa den alkoholtradition som finns på området och hänvisade till att skatteutskottet senare skulle behandla motionsyrkanden om rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för alkoholdrycker i samband med representation.
Frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för representation i hela dess omfattning har ingående behandlats av företagsskatteberedningen. varvid en majoritet inom beredningen förordat långtgående begränsningar av avdragsrätten i förening med viss beskattning av de levnadskostnader som kunde anses ingå i representationskostnaderna. Flera reservationer framfördes mot förslaget. Regeringen väntas i år på grundval av beredningens överväganden lägga fram förslag om ändrade regler för representationsavdrag. De frågor som utskottet tar upp till behandling i detta sammanhang berör endast den alkoholpolitiska sidan av representationsavdraget, som behandlas i motionen 1599 av Erik Wärnberg m. fl. (s) och i motionen 1860 yrkandet 3 av Esse Petersson (fp). I den förstnämnda motionen yrkas att kostnader för vin och sprit inte skall få ingå i beloppsunderlaget för representationsavdrag och att riksskatteverket skall utarbeta nya beräkningsgrunder för avdraget gällande fr. o. m. den 1 juli 1980. Esse Petersson begär riksdagsskrivelse om avskaffande av avdragsrätten för alkoholdrycker. Yrkandena skiljer sig alltså åt endast i fråga om öl och starköl, som hör till alkoholdryckerna. Till ledning för bedömning av skäligheten i avdragsbeloppen har RSV för 1980 angivit 160 kr. för middag eller supé och 90 kr. för lunch per person som övre gräns. I beloppen ingår serveringsavgift men inte mervärdeskatt.
Skatteutskottet kan för sin del ansluta sig till socialutskottets bedömning att det är angeläget att bryta de alkoholtraditioner som utbildats i anslutning
SkU 1979/80:44
till företagsrepresentationen. Åtgärder i sådant syfte måste anses som angelägna såväl från alkoholpolitiska utgångspunkter som med hänsyn till att det gäller en konsumtion som genom avdragsrätten kan sägas vara bekostad av skattemedel. Det sistnämnda förhållandet i förening med de begränsade kontrollmöjligheterna talar enligt utskottets mening för att man inför något hårdare regler för företagsrepresentationen än för den offentliga representationen, vilket således skulle innebära att avdrag inte medges för vare sig spritdrycker eller vin.
Yrkandet i motionen 1599 är formulerat så att representationsavdraget bör sänkas med den del därav som skall anses motsvara konsumtionen av spritdrycker och vin. Detta skulle innebära att man godtar avdrag för spritdrycker och vin om beloppet faller inom ramen för vad som medges för representation. Motionärernas önskemål kan också tillgodoses genom att man över huvud taget inte medger avdrag för sprit och vin. Då den senare konstruktionen kan anses innebära en klarare alkoholpolitisk markering av en strävan att bryta alkoholtraditionerna pä representationsområdet. förordar utskottet en sådan lösning. Detta fordrar viss ändring av kommunalskattelagens anvisningar. Med hänsyn till att dessa bestämmelser ändå skall överses i anslutning till företagsskatteberedningens överväganden anser utskottet det lämpligast att riksdagen nu fattar ett principbeslut om att representationsavdrag inte skall medges för spritdrycker och vin från och med 1981 och begär att regeringen lägger fram förslag härom. Genom en sådan åtgärd kan syftet med motionen 1599 liksom med yrkandet 3 i motionen 1860 anses vara i huvudsak tillgodosett.
Utskottet hemställer
1. beträffande förbud mot snabbvinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1019,1979/80:1080 och 1979/80:1879.
2. beträffande försäljning av ciderdrycker
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1574,
3. beträffande ”vita veckor"
att riksdagen avslår motionen 1979/80:598,
4. beträffande partihandel med öl och starköl
att riksdagen bifaller propositionen 1978/79:111 i denna del.
5. beträffande systembutikernas öppethållande
att riksdagen avslår motionerna 1978/79:225. 1979/80:1527 och 1979/80:1586,
6. beträffande obligatorisk legitimering och spärrlistor att riksdagen avslår motionen 1979/80:1073,
7. beträffande sänkning av inköpsåldern
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1100.
8. beträffande slopande av tillståndstvång för servering av alkoholdrycker i personalmatsal
SkU 1979/80:44
att riksdagen avslår propositionen i denna del,
9. beträffande slopande av lillståndstvång för servering av öl i personalmatsal
att riksdagen avslår propositionen i denna del,
10. beträffande slopande av visst tiUståndstvång för servering av alkoholfria drycker
att riksdagen bifaller propositionen i denna del,
11. beträffande begränsning av utsträckt tid för servering av alkoholdrycker
att riksdagen avslår motionen 1979/80:179,
12. beträffande kommunal delegation av yttrande i serveringsärende att
riksdagen bifaller propositionen i denna del,
13. beträffande sammanslagning av de statliga alkoholbolagen att riksdagen avslår motionen 1979/80:601,
14. beträffande årlig justering av alkoholbeskattningen
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1860 yrkandet 1,
15. beträffande ändrad beskattning av lättvin att riksdagen avslår motionen 1979/80:1596,
16. beträffande obeskattad resandeinförsel av alkoholdrycker m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1079 och 1979/80:1860 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. beträffande företags rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen av kostnader för vin och spritdrycker i samband med representation att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1599 och 1979/80:1860 yrkandet 3 i princip beslutar att företag inte skall äga rätt till avdrag för kostnader från och med 1981 för vin och spritdrycker i samband med representation och begär att regeringen lägger fram förslag härom i överensstämmelse med vad utskottet anfört,
18. beträffande författningsförslaget
att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker med den ändringen att den föreslagna lydelsen av 34 § utgår och att ingressen och ikraftträdandebestämmelserna får följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
SkU 1979/80:44
21 Regeringens förslag
Härigenom föreskrivs i fråga om drycker
dels att 35 § skall upphöra att gälla, dels att 21, 23,34, 58, 60 och 76 skall ha nedan angivna lydelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Utskottets förslag
lagen (1977:293) om handel med
dels att 21, 23, 58. 60 och 76 S§ skall ha nedan angivna lydelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 19X1.
Stockholm den 10 april 1980
På skatteutskottets vägnar: ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c). Valter Kristenson (s). Rune Ångström (fp). Rune Carlstein (s). förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s). Tage Sundkvist (c). Hagar Normark (s). Wilhelm Gustafsson (fp)*. Egon Jacobsson (s). Anita Johansson (s)*. Kerstin Andersson i Hjärtum (c)* och Ewy Möller (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
1. Förbud mot snabbvinsatser (mom. 1 och 1S>
av Rune Ångström (fp), som dels anför följande:
Utskottet har beträffande motionerna 1019. 1080 och 1879 med yrkanden om förbud mot försäl jning av s. k. snabbvinsatser instämt i motionernas syfte men hänvisat till att regeringen under hösten väntas lägga fram förslag om sådant förbud med anledning av en framställning härom frän socialstyrelsens a-nämnd. Dessa omständigheter har emellertid lett till att marknadsföringen av snabbvinsatser intensifierats genom att handeln inför det väntade förbudet uppmanar till hamstring av vinsatser med hänvisning till deras lagringsduglighet. Det är enligt min mening därför angeläget att ett sadant förbud kommer till ständ snarast mö jligt genom en lagändring som bör träda i kraft den 1 juli 1980 och inte som enligt regeringens väntade förslag vid
SkU 1979/80:44
kommande årsskifte. Förbudet bör kunna genomföras genom att 10 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker ändras så att endast färska bär. färsk frukt eller rabarber får användas som råämnen vid hemtillverkning av vin. Bestämmelsen bör kompletteras med strafföreskrifter i 28 S.
dels anser att utskottet i 1 mom. bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1019 och 1979/80:1879 och med bifall till motionen 1979/80:1080 antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:2921 om tillverkning av drycker
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:292) om tillverkning av drycker att 10 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
För tillverkning av vin inom landet För hemtillverkning av vin får
får ej användas extrakt eller koncen- endast användas färska bär, färsk
trat av druvmust eller av annan frukt- frukt elter rabarber,
saft.
Tillståndsmyndigheten får för visst fall medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf såvitt avser annan tillverkning än hemtillverkning.
28 §
Den som olovligen tillverkar vin. Den som olovligen tillverkar vin.
starköl eller öl dömes till böter eller starköl eller öl eller yrkesmässigt
fängelse i högst sex månader. tillhandahåller för hemtillverkning
av sådana drycker avsedda råämnen som inte får användas enligt denna lag dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.
SkU 1979/80:44
2. Förbud mot snabbvinsatser (mom. 1-motiveringen)
Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Ewy Möller (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Frågans alkoholpolitiska” och slutar med ”till densamma” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att regeringen under hösten 19<3() väntas lägga fram förslag med anledning av a-nämndens framställning finner utskottet att motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet avstyrker bifall till desamma.
3. Beträffande försäljning av cider (mom. 2)
av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Ewy Möller (alla m) som
dels anför följande:
Som utskottet redovisat har ciderfrågan varit föremål för åtskilliga överväganden tidigare utan att dessa lett till några resultat. För närvarande kan lättcider med en alkoholhalt av högst 1.8 viktprocent importeras eller tillverkas inom landet medan en cider med högre alkoholhalt betraktas och beskattas som vin. En sådan produkt får alltså endast säljas av Systembolaget. Om man behandlar ciderdrvcker pä samma sätt som maltdrycker skulle en cider med 2,8 viktprocents alkoholhalt få säljas i livsmedelshandeln och endast starkcider motsvarande starköl av Systembolaget. Enligt vår mening kan en sådan åtgärd inte väntas medföra några alkoholpolitiska olägenheter men möjligen bidra till att viss vinkonsumtion kan ersättas av ciderkonsumtion, vilket står i samklang med såväl de alkoholpolitiska som de handelspolitiska strävandena. Blir följden också att den svenska fruktodlingen får bättre avsättningsmöjligheter talar enligt vår mening övervägande skäl för införande av ciderdrycker.
dels anser att utskottet i 2 mom. bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1574 begär förslag som möjliggör tillverkning och försäljning av cider pä samma villkor som gäller för öl och starköl.
4. Beträffande slopande av tillståndstvång för servering av öl i personalmatsal (mom. 9 och 18)
av Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m). Tage Sundkvist (c). Wilhelm Gustafsson (fp). Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Ewy Möller (m) som
dels anför följande:
Utskottet har mot de i propositionen föreslagna lättnaderna för servering
SkU 1979/80:44
av öl i personalmatsal främst invänt att förslag härom redan avvisats tva gånger av riksdagen och att en ändring närmast skulle skapa nya gränsdragningsproblem. Vi kan för vår del inte finna att de tillkommande problemen skulle kunna bli särskilt betydande eftersom man före den nu gällande lagens tillkomst fick servera öl i personalmatsalar utan tillstånd och att denna rätt också omfattade mellanölet. När APU föreslog ett generellt tillståndstvång torde det ha skett delvis mot bakgrund av att utredningen tänkte sig att ett något alkoholstarkare öl än det nuvarande skulle få säljas i detaljhandeln. Med hänsyn till dessa förhållanden och till vikten av att alkohollagstiftningen inte i onödan leder till en pappersexercis som inte fyller någon alkoholpolitisk uppgift anser vi att utskottet bort tillstyrka propositionen i denna del.
dels anser att utskottet i mom. 9 och 18 bort hemställa
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del antar följande som reservanternas förslag betecknade lydelse av 34 § lagen (1977:293) om handel med drycker:
Utskottets förslag Reservanternas förslag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:293) om handel med drycker
dels att 25 § skall upphöra att gälla,
dels att 21, 23, 58, 60 och 76 S§ dels att 21. 23,34, 58,60och76§§ skall ha nedan angivna lydelse. skall ha nedan angivna lydelse.
34 §
Servering av på örlogsfartyg.
Öl får utan tillstånd serveras
1. i personalmatsal,
2. i kollektivhusmatsal,
3. vid heminackordering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
5. Beträffande slopande av visst tillståndstvång för servering av alkoholfria drycker (mom. 10 och 18).
av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Egon Jacobsson och Anita Johansson (alla s) som
dels anför följande:
1 propositionen förordas vissa smärre ändringar i lagen om handel med drycker. Förslagen utgår huvudsakligen från departementala överväganden, som inte varit föremål för remissbehandling. Hit hör bl. a. förslaget om
SkU 1979/80:44
slopandet av tillståndstvång för alkoholfria drycker i samband med att tillstånd att servera alkoholdrycker återkallats. Syftet med bestämmelsen är som utskottet framhållit att helt kunna stoppa en misskött serveringsrörelse. Vi anser inte att man utan närmare överväganden bör avhända sig denna möjlighet. Frågan bör enligt vår mening prövas av samordningsorganet för alkoholfrågor vid den kommande översynen av restriktionssystemet.
dels anser att utskottet i mom. 10 och 18 bort hemställa
att riksdagen med avslag på propositionen i denna del inte slopar 35 § och ej heller godkänner ändringen av 76 § i förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.
6. Beträffande obeskattad resandeinförsel av alkoholdrycker m. m. (morn. 16)
av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Ewy Möller (alla m) som
dels anför följande:
I två motioner tas frågan om de resandes skattefria införsel av alkoholdrycker upp till behandling. Torsten Bengtson m. fl. (c. m. fp) begär i motionen 1079 förbud mot skattefri införsel av alkoholdrycker. Motionärerna yrkar vidare att regeringen i de internationella kontakterna bör verka för att den tullfria försäljningen upphör. Esse Petersson (fp) begär i motionen 1860 yrkandet 2 att den tullfria resandeinförseln av alkoholdrycker skall stoppas. Rätten till obeskattad införsel omfattar f. n. vid utlandsvistelse på minst 24 timmar 2 liter starköl. 1 liter vin och 1 liter spritdrycker med högst 60 volymprocent alkoholhalt.
Resandeinförseln av alkoholdrycker har ökat mycket kraftilgt under senare år, främst beroende pä utbyggnaden av färjetrafiken framför allt mellan Sverige och Finland, där Ålandsfärjorna intar en särställning. Resorna mellan Stockholm och Mariehamn liksom pä vissa andra linjer till Mariehamn kan i dag siigas vara praktiskt taget avgiftsfria genom frikostig utdelning av fribiljetter eller billiga säsongkort. Verksamheten finansieras således nästan helt genom den skattefria försäljningen och inkomsterna frän de i Sverige numera förbjudna s. k. enarmade banditerna.
Vad som mäste betraktas som särskilt alarmerande i samband med denna färjetrafik är att vissa rederier lagt upp sin verksamhet så aft den direkt inbjuder till smuggling. I dessa fall går båtarna dagturer som inte berättigar till skattefri införsel men säljer sprit och tobak i en omfattning som förutsätter att merparten av resenärerna övernattat pä Åland, vilket uppenbarligen inte varit fallet.
Självfallet är det angeläget att komma till rätta med den illegala införseln och i den avsikten har tullstyrelsen inlett överläggningar med närmast motsvarande organ i de nordiska grannländerna. Leder detta inte till
SkU 1979/80:44
erforderligt resultat torde det enligt var mening ankomma pa regeringen att ta de initiativ som fordras för att få till stand en förbättring.
Möjligheterna att nå internationella överenskommelser om slopande av den skattefria provianteringen mäste betecknas som små. Vid diskussioner härom inom EG har sjöfartsnationerna med Storbritannien i spetsen bestämt motsatt sig sådana begränsningar.
Rent författningsmässigt är det inte förenat med några svårigheter att förbjuda skattefri införsel för den som är bosatt i Sverige, och en sadan regel skulle inte heller strida mot vära internationella åtaganden. Vi är medvetna om att ett sådant förbud skulle bedömas mycket negativt av stora befolkningsgrupper, utan att man därmed uppnår några betydande effekter ur nykterhetssynpunkt. Stora ekonomiska problem skulle däremot uppsta för de svenska färjerederierna, som sysselsätter 7 300 anställda eller ca 35 r'r av dem som är anställda på svenska fartyg.
Enligt vår mening saknas f. n. skäl att. utöver vad som anförts om illegal införsel, införa restriktivare regler på dessa områden. Med det anförda avstyrker vi bifall till motionerna 1079 och 1860 yrkandet 2.
dels anser att utskottet i 16 mom. bort hemställa
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1079 och 1979/80:1860 yrkandet 2 i den man de inte kan anses besvarade genom vad utskottet anfört.
7. Beträffande företags rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen av kostnader för vin och spritdrycker i samband med representation (moni. 17)
av Stig Josefson (c). Tage Sundkvist (c). Wilhelm Gustafsson (fp) och Kerstin Andersson i H järtum som
dels anför följande:
1 likhet med socialutskottet finner vi det angeläget att bryta de alkoholtraditioner som utbildats i anslutning till företagsrepresentationen. Med hänsyn till att det här gäller mångåriga sedvanor med anknytning till internationella umgängesmönster saknas anledning att införa härdare regler för företagens representation än vad riksdagen nyligen beslutat i fråga om den offentliga representationen. I enlighet härmed anser vi att avdragsrätten för spritdrycker bör slopas i samband med företagsrepresentationen. 1 fråga om övriga alkoholdrycker bör den erforderliga restriktiviteten kunna åstadkommas genom RSV:s anvisningar.
dels att utskottet i mom. 17 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1599 och 1979/80:1860 yrkandet 3 i princip beslutar att företag inte skall äga rätt till avdrag för kostnader från och med 1981 för spritdrycker i samband med representation och begär att
SkU 1979/80:44
regeringen lägger fram förslag härom i överensstämmelse med vad reservanterna anfört.
8. Beträffande företags rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen av kostnader för vin och spritdrycker i samband med representation (mom. 17)
av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och IIwv Möller (alla m) som
dels anför följande:
Med hänsyn till de alltmer ökande internationella affärskontakterna synes det inte vara möjligt att i nämnvärd grad minska ned representationsavdrag som nu tilläts och som i manga fall inte täcker de verkliga kostnaderna. Om riksdagen vägrar företagen avdrag för kostnader för spritdrycker och vin i samband med representation innebär detta inte att företagen mäste avsta från att bjuda på sådana drycker utan att kostnaderna far bestridas med beskattade medel. Det av utskottet förordade principbeslutet kan därför inte väntas ha någon alkoholpolitisk verkan men viii innebära ekonomiska nackdelar för näringslivet. Frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för representationen i hela dess omfattning har ingående behandlats av företagsskatteberedningen. Regeringen väntas senare i ar lägga fram förslag om ändrade regler för representationsavdrag med anledning av beredningens överväganden.
Vi förutsätter att regeringen därvid beaktar saväl konsekvenserna för restaurangnäringen som angelägenheten av att avdragsrätten bör utgå fran stor återhållsamhet i fråga om alkoholdrycker och anser därför någon riksdagens åtgärd med anledning av de aktuella motionerna inte pakallad.
dels anser att utskottet i mom. 17 bort hemställa
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1599 och 1979/80:1860 vikandet 5.
SkU 1979/80:44
28 Bilaga
Socialstyrelsens
nämnd för alkohol)) ägor 1979-119-27
Till
Riksdagens skatteutskott
Yttrande överprop /97<S/79:/// bilaga 4 såvitt avser ändring i lagen t /977:244) om handel med drycker
Skatteutskottet har anhallit om yttrande fran socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor över ruhr proposition. Nämnden får med anledning härav anföra följande.
Nämnden har granskat de föreslagna förändringarna bade ur alkoholpolitisk synpunkt och krängelsvnpunkt.
Socialministern anför att förslagen pä intet sätt innebär ett frångående av de riktlin jer för alkoholpolitiken som riksdagen fastställde 1977. Nämnden anser detta vara tveksamt vad gäller förslaget 2.3.3. a och b beträffande servering i personalmatsalar. Riksdagen har också vid skilda tillfällen avvisat motioner i samma syfte.
Propositionens övriga förslag förefaller enligt nämnden vara av begränsad alkoholpolitisk betydelse. Vinsterna ur krängelsvnpunkt har bedömts som obetydliga. Avgörande för nämndens ställningstagande har därför varit en annan omständighet.
Lagen om handel med drycker trädde i kraft så sent som den I januari 1978. Arbetet med att utarbeta verkställighetsföreskrifter till lagen har just avslutats. En n v lagstiftning av LH Ds karaktär kan behöva utvärderas och ses över efter någon tid för att den utveckling som ständigt pagar skall kunna beaktas. Härigenom ökar också möjligheterna att lagstiftningen och dess tillämpning av den större allmänheten upplevs som meningsfull. En sådan översyn kan komma till ständ inom socialstyrelsen sa snart erforderliga erfarenheter av lagtillämpningen erhållits. En eventuell lagändring sä kort tid efter lagens ikraftträdande som nu är tället skulle förmodligen snarare öka än minska krånglet.
De under sommaren 1979 färdigställda verkställighetsföreskrifterna följs nu upp genom redan vidtagna och planerade informationsinsatser för att sprida kännedom om lagstiftningen och dess tillämpning. Även ur informationssynpunkt vöre det mindre lämpligt att nu vidta förändringar i lagstiftningen.
Nämnden föreslår därför att utskottet avstvrker propositionen i denna del.
För socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor Barbro Westerholm
Rolf .lönsson
GOTAB 64X86 Stockholm 198(1