Med anledning av propositionen 1979/80:137 om beskattning vid uthyrning av fritidshus samt om vissa ändringar i taxeringslagen (1956:623) jämte motioner

SkU 1979/80:50

Skatteutskottets betänkande 1979/80:50

med anledning av propositionen 1979/80:137 om beskattning vid uthyrning av fritidshus samt om vissa ändringar i taxeringslagen (1956:623) jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:137 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)- KL,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

I propositionen föreslås en ändring i villabeskattningen för att underlätta uthyrning för främst fritidsändamål. F. n. bryts schablonbeskattningen vid sådan uthyrning om intäkten överstiger såväl 2 % av taxeringsvärdet som 2 400 kr. Det sistnämnda beloppet föreslås höjt till 4 000 kr. Vidare föreslås några smärre ändringar i taxeringslagen (1956:623), bl. a. rörande barns deklarationsskyldighet i vissa fall. De nya reglerna avses bli tillämpliga första gången vid 1981 års taxering.

Författningsförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 50

SkU 1979/80:50

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 24 §

6.1 De i 24 § 2 mom. första och andra styckena meddelade bestämmelserna om upptagande av intäkt efter särskild grund äro tillämpliga även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än såsom bostad.

Till fastighet, som i 24 § 2 mom. avses, är att hänföra även fastighet som nyttjas endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.

Frän tillämpningen av bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och andra styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycket första punkten, under där angivna förutsättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet uthyras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas för upplagsplats, för rörelse el. dyl. samt fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastighe -

6. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och andra styckena om särskild intäktsberäkning tillämpas även om fastigheten eller fastighetsdelen, förutom utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än som bostad.

Till fastighet, som avses i 24 § 2 morn., hänförs även fastighet som används endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.

Genom regeln i 24 § 2 mom. sista stycket första punkten undantas, under de förutsättningar som anges där, från tillämpning av bestämmelserna i 2 mom. första och andra styckena exempelvis fastigheter som under somrarna brukar hyras ut till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet hyrs ut under somrarna, fastigheter som till viss del upplåts för upplagsplats, för rörelse eller dylikt samt fastigheter som utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastighe -

1 Senaste lydelse 1975:259.

SkU 1979/80:50

3 Nuvarande lydelse

ten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. I bruttointäkten skall dock härvid icke inräknas intäkt på grund av del i samfällighet.

Fråga huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller två familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rätt vid beskattningsårets utgång.

Föreslagen lydelse

ten. En fastighet bör anses i endast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som avses här, om den årliga bruttointäkt som förvärvas ■ därvid uppgår till högst 4 000 kronor eller överstiger detta belopp men inte 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. I den bruttointäkt, som det här är fråga om, skall dock inte räknas in intäkt på grund av del i samfällighet.

Frågan huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt högst tvä familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rådde vid beskattningsårets utgång.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1981 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas vid 1981 års taxering om den skattskyldige begär det.

SkU 1979/80:50

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)' dels att i 25, 99, 116 d och 116 m §§ ordet ”debetsedel” skall bytas ut mot ”skattsedel”,

dels att i lil § ordet ”taxeringslängd” skall bytas ut mot ”skattelängd”,

dels att i rubriken närmast före 96 § ordet ”skatterätts” skall bytas ut mot ”länsrätts”,

dels att 22 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

1 morn.2 Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet i 3 morn., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen: 1)

aktiebolag, ekonomisk förening och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av

25 § 1976:86 99 § 1979:175 lil § 1979:175 116 d § 1979:175 116 m § 1979:175 lagens rubrik 1974:773

2 Senaste lydelse 1979:1080.

1 m o m . Följande skattskyldiga är skyldiga att utan anmaning avlämna deklaration till ledning för egen taxering (självdeklaration), om inte annat följer av 3 mom.

1) aktiebolag, ekonomisk förening och aktiefond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, vars bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vars bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret har uppgått,

SkU 1979/80:50

5 Nuvarande lydelse

han varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minst 6 000 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives i 3 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett värde överstigande 200 000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda lag, 15 000 kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)—4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller

Föreslagen lydelse

om han har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret och under denna tid inte har erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minst 6 000 kronor, och annars till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vars tillgångar av den art, som anges i 3 §

1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång har haft ett värde överstigande 200 000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag, 15 000 kronor,

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall tas upp som skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2-4 skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen inte är skattskyldig enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Om makar, som har ingått äktenskap före beskattningsårets ingång och levt tillsammans under större delen av detta, var för sig har haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Om skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt skall taxeras för förmögenhet, som tillhör

SkU 1979/80:50

6 Nuvarande lydelse

annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos honom och icke har varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke ha varit här i riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet

Föreslagen lydelse

barn eller annan, skall deklarationsskyldigheten bedömas med hänsyn till detta. För barn under 18 år, vars till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst uppgår till minst 100 kronor, bedöms deklarationsskyldigheten med hänsyn även till sådan annan tillhörig förmögenhet som enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt skall sammanläggas med barnets vid gemensam beräkning av beskattningsbar förmögenhet.

Vid tillämpning av vad som sägs i första stycket punkt 3 skall svensk medborgare, som under beskattningsåret har tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst har varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Person, som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som inte har varit svensk medborgare, samt sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad som sägs i första stycket punkt 3 inte ha varit bosatta här i riket.

I fråga om deklarationsskyldighet

SkU 1979/80:50

7 Nuvarande lydelse

för oskift dödsbo efter skattskyldig, sorn avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

Föreslagen lydelse

för dödsbo efter skattskyldig, som har avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skulle ha gällt för den avlidne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980 och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner, nämligen

1979/80:350 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av KL att nuvarande inkonsekvenser vid beskattningen i fråga om räntebidrag och avdrag för motsvarande räntekostnader upphävs,

1979/80:609 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § KL att

1. en- och tvåfamiljsfastigheter schablonbeskattas så länge den årliga bruttointäkten av uthyrning för annat ändamål än stadigvarande bostad uppgår till högst 4 200 kr. eller överstiger detta belopp men inte 2 % av taxeringsvärdet,

2. begreppet ”stadigvarande bostad” bättre klarläggs i enlighet med vad i motionen anförts,

1979/80:1585 av Göthe Knutson m. fl. (m,c,fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till en väsentlig höjning av det skattefria beloppet för hyresinkomst av fritidshus samt att nya regler utformas så att de stimulerar till uthyrning även under längre tidsperioder.

Utskottet

I propositionen och i två av de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande föreslås vissa ändringar i de regler som gäller vid beskattningen i fråga om uthyrning av villor för fritidsändamål. I anslutning härtill behandlar utskottet en motion om ändrade bestämmelser om räntebidrag m. m., en fråga som närmast har betydelse för villaschablonen. Propositionen innehåller också ett förslag om deklarationsskyldigheten för barns förmögenhet. Till detta förslag återkommer utskottet senare.

Inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter sker i allmänhet enligt en schablonmetod. Denna metod innebär att man som intäkt endast

SkU 1979/80:50

skall redovisa en viss procent av fastighetens taxeringsvärde enligt en progressiv skala. Från detta belopp medges avdrag för ränteutgifter och tomträttsavgäld. För den som själv är bosatt på fastigheten tillkommer dessutom ett s. k. extra avdrag på högst 1 000 kr.

Schablonmetoden skall användas om fastigheten uteslutande utnyttjas såsom bostad åt ägaren - stadigvarande eller såsom sommarnöje - eller också såsom stadigvarande bostad åt annan. Om fastigheten brukar användas även för annat ändamål, t. ex. uthyrning åt sommargäster, blir schablonreglerna tillämpliga endast om bruttointäkterna härav uppgår till mindre betydande belopp. Om de årliga intäkterna av denna uthyrning överstiger 2 400 kr. och också överstiger 2 % av fastighetens taxeringsvärde, skall inkomstberäkningen ske enligt de vanliga regler som gäller för hyresfastigheter, vilket bl. a. innebär att de faktiska intäkterna - dvs. erhållna hyror m. m. och hyresvärdet för den egna bostaden - skall redovisas och att avdrag medges för samtliga omkostnader för fastigheten.

I propositionen föreslås att beloppsgränsen 2 400 kr., som fastställdes 1974, höjs till 4 000 kr. Som skäl härför åberopas penningvärdeutvecklingen sedan 1974 och önskemålet att öka intresset för uthyrning av fritidsbostäder. Av liknande skäl yrkas i motionen 609 (yrkandet 1) att beloppsgränsen höjs till 4 200 kr. Motionärerna i motionen 1585 begär en väsentlig höjning av beloppsgränsen, utan närmare precisering, och yrkar också ett förslag från regeringen om nya regler som stimulerar till uthyrning under längre tidsperioder. De anför bl. a. att den som hyr ut ett fritidshus kan bli utsatt för dubbel beskattning, eftersom han förutom för hyresintäkter som ligger över beloppsgränsen skall deklarera för förmånsvärdet av den egna bostaden.

Till grund för nuvarande regler ligger uppfattningen att merinkomster genom uthyrning till sommargäster skall beskattas om uthyrningen sker regelbundet och inte är av alltför obetydlig omfattning. Som skäl härför har bl. a. åberopats att sådan uthyrning oftast har en mer rörelsemässig prägel än uthyrning till stadigvarande bostad. I detta sammanhang har också beaktats att ägare till jordbruksfastigheter och flerfamiljshus alltid beskattas även för intäkt genom uthyrning av sommarnöjen, och att en obegränsad skattefrihet för sådan verksamhet då det gäller villor inte skulle överensstämma med kravet på en rättvis beskattning. Med anledning av vad som anförs i den sistnämnda motionen vill utskottet framhålla att uthyrningen i vissa fall kan medföra ett intrång i den egna bostaden, något som givetvis bör beaktas vid uppskattningen av förmånsvärdet.

Utskottet har inte något att erinra mot att beloppsgränsen nu uppräknas med hänsyn till penningvärdeförändringarna, dvs. i runda tal till 4 000 kr. Med hänsyn till de skäl som ligger till grund för nuvarande regler är utskottet emellertid inte berett att medverka till mer långtgående förändringar i de principer som ligger till grund för bestämmelserna. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionerna 609 yrkandet 1 och 1585 i den mån de inte är tillgodosedda genom propositionen.

SkU 1979/80:50

9 I motionen 609 yrkas också (yrkandet 2) att begreppet ”stadigvarande bostad” klarläggs. Motionärerna anför att många torp och andra bostadhus som inte längre används i lantbruket omtaxerats till annan fastighet för att kunna schablontaxeras. Om sådana eller andra villor hyrs ut till stadigvarande bostad för en familj, som också är mantalsskriven på fastigheten, är det enligt motionärerna uppenbart att fastigheten skall schablonbeskattas. Om familjen sedan flyttar och i fortsättningen utnyttjar fastigheten som fritidsbostad är det - framhåller motionärerna - oklart för många om schablonmetoden eller den konventionella metoden skall användas.

Enligt utskottets uppfattning kan det i vissa fall anses mindre lämpligt att frågan hur hyresgästens närmare bostadsförhållanden bör bedömas kan bli avgörande för hur hyresvärden skall beskattas. Utskottet är också medvetet om att den aktuella frågan kan vara svår att bedöma i den praktiska tillämpningen. Samtidigt bör framhållas att detaljutformningen av schablonen även i övrigt kan erbjuda vissa gränsdragningsproblem. Som exempel kan nämnas att det givetvis inte är lämpligt om den skattskyldige under vissa förutsättningar kan välja mellan schablonmetoden och den konventionella metoden och därigenom uppnå ej avsedda fördelar vid beskattningen. Osäkerheten i bedömningen av olika gränsfall kan givetvis också medföra att den skattskyldige i enskilda fall kan drabbas av ej förutsedda skatteskärpningar. Utskottet är för sin del inte berett att ta ställning till frågan om reglerna kan förtydligas eller förbättras. Utskottet utgår emellertid från att regeringen uppmärksammar dessa frågor i sina fortsatta överväganden om villabeskattningen och vidtar de åtgärder som kan anses motiverade av de praktiska erfarenheterna av reglerna. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 609 även i denna del, i den mån den inte är tillgodosedd.

En annan fråga som har nära samband med villabeskattningen tas upp i motionen 350, nämligen konsekvenserna i vissa fall av reglerna om ränteavdrag och räntebidrag. Enligt gällande bestämmelser skall de räntebidrag som utgår inom ramen för den statliga bostadsfinansieringen inte anses såsom skattepliktig intäkt av fastigheten. Motsvarande gäller även för andra statliga räntesubventioner. Å andra sidan får avdrag göras för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital endast med belopp som överstiger ränteeftergiften eller bidraget. Ränteutgifterna skall alltså i princip kvittas mot räntebidraget innan avdrag medges för det överskjutande räntebeloppet.

I motionen framhålls att reglerna inte fungerar på detta sätt, om en annan person än fastighetsägaren sätts in som låntagare. Denne låntagares ränteutgifter skall redovisas i förvärvskällan kapital, och några motsvarande begränsningar i avdragsrätten har inte införts i de bestämmelser som gäller för denna förvärvskälla. Effekten härav kan enligt motionärerna bli att låntagaren får avdrag för hela räntekostnaden, trots att avsevärda räntesubventioner utgått för lånet. Motionärerna anser att detta utgör en allvarlig brist i skattelagstiftningen och begär därför förslag från regeringen om sådan.

SkU 1979/80:50

ändring av bestämmelserna att den som är berättigad till avdrag för räntorna också skall ta upp räntebidragen till beskattning.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att de angivna inkonsekvenserna i systemet bör rättas till. Enligt utskottets uppfattning bör man emellertid undersöka om inte andra lösningar kan finnas på problemet än den som motionärerna föreslagit. Av praktiska skäl bör man nämligen undvika att villabeskattningen kompliceras med skattepliktiga intäkter utöver den nuvarande schablonen. Utan att nu förorda någon speciell lösning vill utskottet peka på möjligheten att lösa frågan genom att utbetala räntebidragen direkt till långivaren eller genom att införa begränsningar i avdragsrätten även i förvärvskällan kapital.

Enligt vad utskottet erfarit har frågan redan uppmärksammats inom budgetdepartementet. Utskottet anser sig därför kunna utgå från att regeringen utan särskild framställning från riksdagen snarast - om möjligt redan i år - lägger fram det förslag som erfordras för att undanröja ifrågavarande missförhållande. Eftersom någon åtgärd således inte erfordras med anledning av motionen 350 avstyrker utskottet densamma.

Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat om slopande av grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt och om en höjd deklarationspliktsgräns. Detta motiverar vissa följdändringar som nu tas upp i propositionen beträffande redovisningen av barns förmögenhet (22 § 1 mom. taxeringslagen 1956:623 - TL).

Den som har hemmavarande barn under 18 år skall taxeras även för barnets förmögenhet, om barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst 100 kr. Om barnets inkomster är högre skall barnet självt taxeras för sin förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas då gemensamt för föräldrar och barn, och förmögenhetsskatten fördelas sedan på familjemedlemmarna efter den förmögenhet som var och en har taxerats för.

Som framgår av propositionen är fysiska personer i regel deklarationsskyldiga utan särskild anmaning om de har bruttointäkter på minst 6 000 kr., en förmögenhet över 200 000 kr. eller garantibelopp för fastighet att redovisa. För makar bedöms deklarationsskyldigheten med hänsyn till deras gemensamma inkomst och förmögenhet. För den som skall taxeras för barns eller annans förmögenhet bedöms deklarationsskyldigheten även med hänsyn till detta. Motsvarande regler saknas emellertid i andra fall för föräldrar och barn som inte har inkomster och tillgångar som uppgår till nyssnämnda belopp men som gemensamt har en förmögenhet över 200 000 kr.

I propositionen framhålls att detta innebär att den som skall taxeras för förmögenhet och påföras förmögenhetsskatt i vissa fall ändå inte är skyldig att avge deklaration enligt nuvarande regler. Mot denna bakgrund föreslås nu att deklarationsskyldigheten för barn skall bedömas med hänsyn till familjens sammanlagda förmögenhet.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller i en skrivelse till utskottet att den i

SkU 1979/80:50

propositionen föreslagna lösningen innebär att barn i väsentligt större utsträckning än tidigare blir skyldiga att avlämna självdeklaration för mindre betydande förmögenhetsinnehav och att antalet fall där föräldrarna skall redovisa barnets förmögenhet kommer att minska i motsvarande grad. Länsstyrelsen uppger bl. a. att taxeringsorganisationen i betydande omfattning skulle komma att belastas med ytterligare ärenden - bl. a. på grund av att det statliga grundavdraget har slopats fr. o. m. 1981 års taxering - och att de tillkommande ärendena, som f. n. är enkla att handlägga, kommer in under ett tämligen komplicerat beslutsförfarande. Mot denna bakgrund föreslår länsstyrelsen att frågan i stället löses genom att ändra reglerna i förmögenhetsskattelagen så att föräldrarna skall beskattas för barnets förmögenhet om barnets beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst 6 000 kr.

Länsstyrelsens förslag ansluter nära till den innebörd som reglerna har vid 1980 års taxering för skattskyldiga i olika inkomst- och förmögenhetslägen. Utskottet delar länsstyrelsens bedömning att denna lösning är lättare att hantera för skattemyndigheterna. Förslaget innebär också förenklingar för de skattskyldiga och tillgodoser samtidigt - såvitt utskottet kan bedöma - syftet med propositionen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att 8 § och 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt ändras på sätt som framgår av utskottets hemställan och att det i propositionen framlagda förslaget beträffande taxeringslagen avslås.

Det sistnämnda förslaget innehåller även vissa redaktionella ändringar som bör kunna anstå till ett senare tillfälle.

Utskottet hemställer

1. beträffande beloppsgränsen för villaschablonen

att riksdagen bifaller propositionen 1979/80:137 i denna del och avslår motionerna 1979/80:609 yrkandet 1 och 1979/80:1585 i den mån de inte är tillgodosedda,

2. beträffande övriga frågor rörande villaschablonen

att riksdagen avslår motionen 1979/80:609 yrkandet 2 i den mån det inte är tillgodosett genom vad utskottet anfört,

3. beträffande räntebidrag m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80:350 i dén mån den inte är tillgodosedd genom vad utskottet anfört,

4. beträffande författningsförslagen att riksdagen

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b) avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) och i stället antar följande -

SkU 1979/80:50

12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 8 § och 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande lydelse Utskottets förslag

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 100 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

1 mom. För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet, må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande barn, .rom icke fyllt 18 år, och uppgår barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst till minst 100 kronor, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för den skattskyldige och barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra stycket gemensamt för föräldrar och barn.

§

Skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år taxeras även för barnets förmögenhet, om barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst 6 000 kronor. Barnets förmögenhet räknas då in i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet.

§

1 mom. För makar som levt tillsammans under beskattningsåret beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig. Brist som uppkommer vid beräkningen av den ena makens förmögenhet, får avräknas från den andres förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande barn under 18 år, vars till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst uppgår till minst 6 000 kronor, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för den skattskyldige och barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra stycket gemensamt för föräldrar och barn.

SkU 1979/80:50

13 Gällande lydelse

Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes med hänsyn till den sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet och fördelas på envar efter hans skattepliktiga förmögenhet. Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid iakttagas.

Denna lag träder i kraft den första juli 1980 och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

Stockholm den 24 april 1980

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c). Rune Ångström (fp)*, Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle Westberg i Hofors (s). Hagar Normark (s)*, Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s), Bo Södersten (s), Bengt Wittbom (m), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Ewy Möller (m).

Utskottets förslag

Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedöms med hänsyn till den gemensamma beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas med hänsyn till denna förmögenhet och fördelas på var och en efter hans skattepliktiga förmögenhet. Därvid skall 11 § 3 mom. iakttas.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

■

'

■ ■ .

■

•• ;

- ■: ; : ...... .

: ■ /, .. ! .. •• .. .

' - ■■ ■ . , ■ .. ..... ..

GOTAB 64913 Stockholm 1980