Med anledning av motion om schablonavdrag för egenföretagare
SkU 1979/80:52
Skatteutskottets betänkande 1979/80:52
med anledning av motion om schablonavdrag för egenföretagare Motionen
I motionen 1979/80:608 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att schablonavdragen vid beräkning av egeföretagares egenavgifter höjs i enlighet med vad i motionen anförs.
Motionärerna anser att bättre överensstämmelse bör råda mellan slutligt debiterade egenavgifter och det schablonavdrag för egenavgifter som medges skattskyldig enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (KL). De yrkar därför uppräkning av schablonavdraget fr. o. m. 1981 års taxering.
Gallande bestämmelser
Med egenavgifter förstås sjukförsäkringsavgift (19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, AFL), socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgift (19 kap. 3 § AFL), avgift till arbetsskadeförsäkringen (7 kap. 2 § tredje stycket lagen om arbetsskadeförsäkring, LAF), avgift enligt 21 § lagen om delpensionsförsäkring, avgift enligt 16 § lagen om barnomsorg samt avgift enligt 4 § i den numera upphävda lagen om allmän arbetsgivaravgift.
Sådana avgifter fick tidigare dras av under allmänna avdrag vid taxeringen året efter det de slutligt debiterats. Preliminär inbetalning av och avdrag för dessa avgifter föll alltså tidigare på olika beskattningsår. Detta förhållande i kombination med att man 1976 höjde avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen samtidigt som man slopade beloppstaket för dessa avgifter skulle vid oförändrade avdragsregler i vissa fall ha resulterat i att skatte- och avgiftsuttaget under ett år skulle ha överstigit inkomsten.
Avdragsreglerna för egenavgifter, som är lika för rörelse och jordbruksfastighet, ändrades av riksdagen 1976. Ändringarna, som tillämpats fr. o. m. 1977 års taxering, innebär i huvudsak att egenavgifter som belöper på inkomst av jordbruksfastighet och rörelse inte skall dras av som allmänt avdrag utan som kostnad i förvärvskällan. Redan vid taxeringen för det beskattningsår som avgifterna hänför sig till medges ett schablonavdrag beräknat på ett underlag, som motsvarar bruttointäkterna i förvärvskällan efter avdrag för andra omkostnader än schablonavdraget. Avdraget utgör för skattskyldiga, som erlägger oreducerade egenavgifter, 10 % av den del av underlaget som inte överstiger 10 000 kr., 20 % av den del av underlaget som ligger mellan 10 000 och 100 000 kr. och 15 % av överskjutande del av
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 52
SkU 1979/80:52
underlaget. För vissa skattskyldiga med låga egenavgifter utgör schablonavdraget 2 % av underlaget.
Schablonavdraget beräknas separat för varje förvärvskälla och är ett tvingande avdrag. Om avdraget inte yrkas av den skattskyldige skall detta tillgodoföras ex officio av taxeringsmyndigheterna.
En avstämning skall göras mellan de slutligt debiterade egenavgifterna och schablonavdraget. Om de debiterade avgifterna är större än schablonavdraget, får överskjutande belopp dras av som omkostnad i jordbruket eller rörelsen vid följande års taxering. I det omvända fallet skall skillnadsbeloppet tas upp som intäkt i förvärvskällan vid den följande taxeringen. Restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter skall redovisas som intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse vid taxeringen för det beskattningsår under vilket avgiften ändrats. Egenavgifter, som påförts som tillkommande skatt, får dras av i resp. förvärvskälla.
Frågans tidigare behandling m. m.
I samband med behandlingen av propositionen 1975/76:178, som innehöll förslag om schablonavdrag för egenavgifter, framhöll skatteutskottet (SkU 1975/76:68) att schablonavdraget självfallet borde vara så utformat att det så nära som möjligt överensstämde med de slutliga egenavgifterna. Utskottet hänvisade till föredragande statsrådets uttalande i propositionen att det sannolikt fanns anledning att på nytt ta upp frågan hur rätten till avdrag för egenavgifterna skulle konstrueras när pensionskommittén slutfört sitt arbete. För egen del förutsatte utskottet att utformningen av schablonavdraget skulle komma att omprövas dessförinnan, om basbelopp, grundavdrag och avgifternas storlek ändrades mer väsentligt.
Socialförsäkringsutskottet har under senare år vid upprepade tillfällen behandlat frågor avseende avgifter till bl. a. socialförsäkringen. I sitt betänkande SfU 1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:202 med förslag om höjt ATP-uttag för åren 1980-1984 och om höjd avgift till arbetsskadeförsäkringen erinrade utskottet om att beredningen av pensionskommitténs förslag till enhetligare avgiftsregler m. m. pågick inom regeringskansliet och att chefen för socialdepartementet i propositionen uttalat att han hade för avsikt återkomma till dessa frågor i annat sammanhang. Utskottet redogjorde i betänkandet också för det arbete som bedrivits inom statskontoret och riksskatteverket (RSV) för att rationalisera skatteadministrationen (RS-projektet) och till att RS-utredningen i sin delrapport (1977:4) Uppbörd av direkt skatt - arbetsformer m. m. inte funnit det meningsfullt att med dagens komplicerade materiella regler för avgiftsdebitering söka nå någon högre grad av samordning mellan skatte- och avgiftsområdet.
I sitt betänkande redovisade socialförsäkringsutskottet också den s. k. DEMA-utredningens principförslag, som utarbetats inom RSV av utred -
SkU 1979/80:52
ningen för decentralisering av de manuella funktionerna inom arbetsgivaravgiftssystemet och som innebär att RSV:s nuvarande verksamhet med att fastställa avgiftsunderlag och debitera arbetsgivaravgifter skall överföras till de lokala skattemyndigheterna och att verkets uppbördsverksamhet flyttas över på länsstyrelserna.
Också DEMA-utredningen hänvisar till de ökade möjligheter till samordning av avgifts- och skattesystemen som ett genomförande av pensionskommitténs förslag skulle medföra. DEMA-utredningens förslag bereds enligt vad skatteutskottet erfarit f. n. inom regeringskansliet. Avsikten är enligt uppgift att förslaget skall genomföras utan att man avvaktar det slutliga ställningstagandet till pensionskommitténs förslag.
I sitt betänkande (SfU 1979/80:16) har socialförsäkringsutskottet ånyo behandlat ett flertal motioner avseende frågor om beräkning av arbetsgivaroch egenavgifter. Utskottet hänvisar härvid åter till att pensionskommitténs förslag är föremål för beredning i socialdepartementet och att det i avvaktan på resultatet av pågående beredningsarbete inte finns skäl för riksdagen att göra några särskilda uttalanden med anledning av motionerna.
Pensionskommittén
Pensionskommittén lade år 1977 fram förslag om enhetligare regler för avgiftsberäkning (SOU 1977:46, Pensionsfrågor m. m.). Förslaget innebär att avgifterna i praktiken kommer att beräknas på samma underlag. Bl. a. föreslås att basbelopps- och maximiavdragen slopas vid beräkning av ATP-avgift. Vid remissbehandlingen av förslaget har från flera instanser begärts en översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom socialförsäkringarna och skattelagstiftningen. Kommitténs förslag är föremål för beredning i socialdepartementet.
Utskottet
Motionärerna framhåller att egenföretagare f. n. debiteras egenavgifter som väsentligt överstiger de schablonavdrag för sådana avgifter de är berättigade till. Enligt motionärernas mening bör man söka nå bättre överensstämmelse mellan schablonavdragen och de slutliga avgifterna, och de begär därför att schablonavdragen räknas upp med verkan fr. o. m. 1981 års taxering.
Av den redogörelse som utskottet lämnat i inledningen till detta betänkande framgår att utskottet redan i samband med att bestämmelserna om schablonavdrag för egenavgifter antogs av riksdagen år 1976 uttalade att avdraget så nära som möjligt borde överensstämma med de slutliga avgifterna. Efter 1976 har egenavgifterna, däribland de till ATP, sjukförsäkringen, delpensioneringen och arbetsskadeförsäkringen, räknats upp med betydande belopp. Det finns enligt utskottets mening därför anledning
SkU 1979/80:52
att ompröva schablonavdragets storlek särskilt som utskottet tidigare förutsatt att en sådan omprövning skulle komma till stånd, om bl. a. basbelopp och avgifter ändrades mer väsentligt. Enligt vad utskottet inhämtat är den av motionärerna aktualiserade frågan föremål för uppmärksamhet inom regeringen. Med hänsyn härtill och då utskottet förutsätter att regeringen utan onödigt dröjsmål kommer att föreslå erforderliga ändringar av bestämmelserna anser utskottet någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte påkallad.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1979/80:608.
Stockholm den 24 april 1980
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s). Olle Grahn (fp)* och Ewy Möller (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 65011 Stockholm 1980