Med anledning av propositionen 1979/80:151 om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt för hundar jämte motion
SkU 1979/80:57
Skatteutskottets betänkande 1979/80:57
med anledning av propositionen 1979/80:151 om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt för hundar jämte motion
Propositionen
Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:151 att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt för hundar.
I propositionen föreslås att den nuvarande begränsningen i kommunernas rätt att bestämma hundskattens storlek slopas. Vidare föreslås att en kommun får rätt att bestämma skattens storlek till olika belopp i olika delar av kommunen och att ytterligare skatt inte skall utgå när en hund flyttas inom en kommun eller mellan kommuner. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.
Författningsförslaget har följande lydelse
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 57
SkU 1979/80:57
2 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1923: 116) angående skatt för hundar Härigenom
föreskrivs i fråga om förordningen (1923: 116) angående skatt för hundar
dels att 12 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till förordningen. 2 § 2 och 3 mom. samt 4 och 9 8§ skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om hundskatt
Nuvarande lydelse
2 mom. Har skatt för hund erlagts till en kommun, skall skatt för samma hund för det året ej erläggas till annan kommun, med mindre den ärli fia skattesatsen för hunden i den senare kommunen är högre än det belopp, sorn för året redan erlagts i skatt för hunden.
3 mom. Skatteplikt inom viss kommun förfaller, om hunden dör innan den tid gått till ända. då anmälningsplikt jämlikt 5 § senast kunnat fullgöras, eller skatteplikt inom den tid inträder till annan kommun.
Skatt skall ej erläggas, därest förhållande, som eljest skolat föranleda skatteplikt, inträder efter september månads utgång.
Skatten skall av kommunen bestämmas till ett för varje hund lika belopp, lägst tio högst etthundra kronor för kalenderår.
I fall. som avses i 2§ 2 morn., skall eljest belöpande skatt minskas med vad den skattskyldige styrker hava för året erlagts i skatt för hunden till toman kommun.
Föreslagen lydelse
2 mom. Har skatt för en hund erlagts enligt denna lag till en kommun skall ytterligare skatt för samma hund för det året inte erläggas.
3 mom. Skatteplikten för viss hund förfaller, om hunden dör innan anmälan enligt 5 § senast skall göras.
Inträder skatteplikt för viss hund efter utgången av september månad, skall skatt för det året inte erläggas.
Varje kommun skall bestämma hundskattens störlek i kommunen. Kommunen får därvid bestämma skatten till olika belopp i olika delar av kommunen. Det skattebelopp som bestäms skall gälla för alla hundar i kommunen eller kommundelen.
'Senaste lydelse 1969:718.
SkU 1979/80:57
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §2
Till böter, högst femhundra kronor, dömes den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5§,
2. genom oriktig uppgift söker undandraga sig skattskyldighet, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller
3. bryter mot 8 §.
Har skatteplikt för hund inom viss kommun under löpande år inträtt ifall, som avses i 2 § 2 morn., dömes dock till ansvar enligt första stycket 1 endast om den skattskyldige av kommunen erhållit anmaning att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 §.
Dömes någon enligt första stycket I eller 2, skall han därjämte erlägga dubbel hundskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
Motionen
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1979/80:349 av Bertil Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att hundskatten betalas genom att beloppet påförs den slutliga skattsedeln i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Hundskatten har under årens lopp varit föremål för åtskilliga ändringsförslag och en särskild utredning men hittills i huvudsak kvarstått oförändrad. De ändringar som nu föreslås i propositionen innebär inte någon mera väsentlig reform av detta specifika beskattningsområde, som ju i första hand alltid varit en kommunal angelägenhet. Mot denna bakgrund finner utskottet det följdriktigt att förslaget ger en kommun rätt att utan beloppsgränser bestämma skattens storlek och att differentiera skatten i olika delar av kommunen. I övrigt föreslås att vissa beskattningsregler i fråga om en hund
Till böter, högst femhundra kronor, döms den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 §,
2. genom oriktig uppgift söker undandra sig skattskyldighet, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller
3. bryter mot 8 §.
2 Senaste lydelse 1969:718.
SkU 1979/80:57
som flyttas inom eller mellan kommuner liksom straffpåföljden dubbel hundskatt slopas. Föredragande departementschefen utgår från att ett slopande av den nuvarande maximigränsen på 100 kr. inte kommer att leda till en mer allmän höjning av hundskatten, eftersom flertalet kommuner f. n. inte tar ut maximibeloppet. Han framhåller emellertid att åtgärden ger kommunerna ökade möjligheter att lämna finansiellt stöd åt hundorganisationer, djursjukhus m. m. men betonar att det ankommer på kommunerna att avgöra hur hundskattemedlen skall användas. I samband därmed avvisar han efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vissa krav som framställts av Svenska djursjukhusföreningen om en specialdestination av hundskattemedel till den regionala djursjukvården. Beträffande sistnämnda fråga har företrädare för det regionala djursjukhuset i Helsingborg för utskottet framhållit angelägenheten av att ytterligare medel kommer denna sjukvård till del och ansett att riksdagen bör uttala sig för att kommunerna prioriterar ett finansiellt stöd till sådan verksamhet.
Utskottet vill med anledning härav ansluta sig till departementschefens uppfattning att användningen av hundskattemedlen bör anses vara en rent kommunal angelägenhet. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att lämna kommunerna några rekommendationer beträffande medelsanvändningen. De kommunala bidragen till den regionala djursjukvården synes i åtskilliga fall ha bestämts med utgångspunkt i hundbeståndets storlek inom kommunen. När invånarna i vissa kommuner utnyttjar dessa tjänster utan att kommunen lämnar något ekonomiskt stöd till verksamheten bör den regionala djursjukvården inte ha några svårigheter att påvisa att ett sådant agerande är osolidariskt av kommunen och att det i sista hand kan leda till att kommunens invånare berövas möjligheterna till denna vård. Det kan även konstateras att djursjukvården kan hjälpa kommunerna till en förbättrad hundskatteuppbörd genom att antingen ta ut förhöjda taxor av de hundägare som inte erlagt hundskatt eller vägra att behandla oanmälda hundar i de fall djurskyddsbestämmelserna inte hindrar detta. Ett sådant system har redan med framgång tillämpats vid ett av de regionala djursjukhusen. Utskottet har med dessa synpunkter endast velat understryka att kommunerna i många fall kan anses ha ett eget intresse av att stödja den regionala djursjukvården som enligt utskottets mening bedriver en viktig och värdefull verksamhet. I den mån den regionala djursjukvården behöver statligt stöd i samband med nyeller ombyggnad av djursjukhus är detta en fråga som faller utanför utskottets kompetensområde och som alltså får prövas i andra sammanhang.
Kraven på en differentiering av hundskatten hänger samman med kommunindelningsreformen. Denna medförde att kommuner med låg tätortsgrad och låg hundskatt slogs samman med kommuner med hög tätortsgrad och hög sådan skatt, vilket oftast ledde till att den högre skatten fastställdes för hela den nya storkommunen. Utskottet, som tidigare ställt sig
SkU 1979/80:57
bakom önskemålen om en skattedifferentiering, anser förslaget i denna del väl motiverat.
I propositionen föreslås upphävande av bestämmelsen om att dubbel hundskatt skall utgå när någon döms för underlåtenhet att fullgöra viss anmälningsskyldighet. I samband därmed avvisar föredraganden vissa önskemål som framförts om att minska polisväsendets arbetsbelastning på hundskatteområdet. Han anser att dessa önskemål bör kunna tillgodoses genom att kommunerna begränsar sina anmälningar till polisen.
Enligt utskottets mening är det angeläget att polisen och domstolarna såvitt möjligt befrias från bagatellartade ärenden i samband med hundskatteuppbörden. Utskottet förordar därför att i de fall en hundägare uraktlåter att anmäla hundinnehavet kommunen i administrativ ordning skall kunna påföra dubbel hundskatt. Systemet skulle alltså kunna sägas motsvara skattetilläggen vid övrig beskattning men bör bygga på ett skriftligt erkännande av hundägaren. I de fall hundägaren nekar till förseelsen bör kommunen kunna anmäla honom till åtal, och påföljden bör då vara dagsböter i stället för de nu maximerade penningböterna. Den normala åtgärden vid uraktlåtenhet att anmäla hundinnehav skall således bli att kommunen påför dubbel hundskatt. Åtal för sådan uraktlåtenhet bör endast få väckas efter anmälan av kommunen. I åtalsfallen, som alltså blir relativt sällsynta, bör domstolarna ha möjlighet att vid upprepad tredska eller mera omfattande brott döma ut dagsböter. Utskottet finner att en sådan ordning bör kunna medföra besparingar för det allmänna och möjligheter till enklare och effektivare kommunala insatser mot skattesmitare. Med den här angivna ändringen tillstyrker utskottet bifall till propositionen.
Utskottet behandlar i detta sammanhang slutligen också motionen 1979/80:349 av Bertil Jonasson (c) som anser att hundskatten skall påföras slutskattesedeln på grundval av uppgifter i självdeklarationen om hundinnehav. Motionären menar att en sådan åtgärd skulle bidra till en bättre hundskatteuppbörd. Han anser att allmänhetens respekt för den nuvarande anmälningsskyldigheten i fråga om hundinnehav är skrämmande dålig.
Motionsyrkandet förutsätter att hundskattelagens bestämmelser förs in i kommunalskattelagen, vilket från skilda synpunkter måste anses vara olämpligt. Vidare förutsätter ett bifall till motionen ett särskilt system för överföring av hundskattemedlen till kommunerna, där de skilda skattesatserna inom olika kommundelar måste beaktas. Med hänsyn till de förhållandevis ringa inkomster som hundskatten ger synes en sådan omläggning knappast vara motiverad. Det förefaller utskottet inte sannolikt att den hundägare som nu medvetet underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet till hundskatt skulle vara mera benägen att kryssa för en ruta om hundinnehav i självdeklarationen enbart av det skälet att deklarationen undertecknas ”på heder och samvete”. En förbättrad hundskatteuppbörd förutsätter enligt utskottets mening en effektivare kontroll. Kommunerna
SkU 1979/80:57
bör därför få bättre möjligheter att med enkla medel ingripa mot försumliga hundägare, och detta krav anser utskottet sig ha tillgodosett genom det tidigare redovisade administrativa sanktionssystemet med dubbel hundskatt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 349.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:151 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt för hundar med den ändringen att ingressen, en tillkommande 8 a § och 9 § skall ha följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1923:116) angående skatt för hundar
dels att 12 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till förordningen, 2 § 2 och 3 mom. samt 4 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
8 Till böter, högst femhundra kronor, döms den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 §,
2. genom oriktig uppgift söker undandra sig skattskyldighet, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller
Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1923:116) angående skatt för hundar
dels att 12 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till förordningen. 2 § 2 och 3 mom. samt 4 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan angivna lydelse. i§
Medger skattskyldig att han för visst år har underlåtit att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 § får kommunen påföra dubbel hundskatt.
§
Till böter döms den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 §,
2. genom oriktig uppgift söker undandra sig skattskyldighet, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller
SkU 1979/80:57
7 Regeringens förslag
3. bryter mot 8 §.
Utskottets förslag
3. bryter mot 8 8.
Allmänt åtal får endast väckas efter anmälan av kommun.
2. att riksdagen avslår motion 1979/80:349.
Stockholm den 8 maj 1980
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Kr.ut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c). Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m). Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s). Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s) och Olle Grahn (fp).
GOTAB 65087 Stockholm 1980