Med anledning av proposition 1979/80:173 om tillfälliga regler för insättning på skogskonto jämte motioner
SkU 1979/80:58
Skatteutskottets betänkande 1979/80:58
med anledning av proposition 1979/80:173 om tillfälliga regler för insättning på skogskonto jämte motioner
Propositionen
Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1979/80:173 att riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto.
I propositionen lämnas följande sammanfattning av förslaget.
Bristen på virkesråvara gör att skogsindustrin f. n. inte fullt ut kan dra fördel av en stark internationell efterfrågan. Obalansen på den svenska virkesmarknaden leder till förlorade exportintäkter, höga virkespriser och i vissa fall svårigheter att upprätthålla sysselsättningen inom skogsindustrin.
I propositionen föreslås en tillfällig ökning av möjligheterna till insättning på skogskonto. Förslaget syftar till att stimulera enskilda skogsägare till ökade avverkningar. Enligt förslaget skall det högsta insättningsbeloppet höjas från 60 % till 80 % av köpeskillingen för sålda rotposter och från 40 % till 60 % av köpeskillingen för leveransvirke resp. saluvärdet av uttagna skogsprodukter. De höjda procentsatserna är avsedda att tillämpas vid 1981 och 1982 års taxeringar och gälla skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981.
Författningsförslaget har följande lydelse.
Förslag till
Lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto
Härigenom föreskrivs följande.
I fråga om intäkt av skogsbruk som hänför sig till perioden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981 gäller - i stället för bestämmelserna i 2 § första-tredje styckena skogskontolagen (1954:142) - vid 1981 och 1982 års taxeringar att uppskov medges med högst ett belopp motsvarande summan av
1. åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
2. sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 58
SkU 1979/80:58
3. sextio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har uttagits för förädling i egen rörelse.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:
1979/80:2047 av Bertil Jonasson (c) och Karl-Eric Norrby (c) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen prövar lämpligheten av förlängd insättning på skogskonto till 30 år i de fall skogen har angripits eller hotats av skadeinsekter,
1979/80:2048 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen,
1979/80:2050 av Bengt Wittbom (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att den maximala löptiden för skogskonto förlängs från 10 till 15 år,
1979/80:2051 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen.
Utskottet
I avsikt att stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar föreslås i propositionen att möjligheterna till insättning på skogskonto utvidgas tillfälligt.
Reglerna om skogskonto omfattar enskilda personer, dödsbon och familjestiftelser, med undantag för delägare i handelsbolag och i sådana dödsbon som behandlas som handelsbolag vid beskattningen. Reglerna innebär att uppskov medges med beskattningen av de belopp som sätts in på ett skogskonto. Normalt medges uppskov med högst 60 % av köpeskillingen för sålda rotposter och 40 % av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av uttag till egen rörelse. Om avverkningarna gjorts på grund av skador på skogen får insättning ske med högst 80 % resp. 50 %. Uppskovsmöjligheterna är också begränsade till ett belopp som motsvarar den beräknade nettointäkten av förvärvskällan. Beskattning av insatta medel med ränta sker vid uttag från kontot. Medlen skall tas ut och beskattas senast efter tio år.
Förslaget i propositionen innebär att uppskovsmöjligheterna vidgas från 60 % till 80 % av köpeskillingen för sålda rotposter och från 40 % till 60 % av köpeskillingen för leveransvirke och saluvärdet äv uttagna skogsprodukter. De höjda procentsatserna skall tillämpas vid 1981 och 1982 års taxeringar för skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981.
SkU 1979/80:58
3 I motionerna 2048 och 2051 yrkas avslag på propositionen. Enligt motionärernas uppfattning innebär förslaget att man inför nya skattelättnader för skogsägarna trots att det är osäkert i vilken utsträckning åtgärden kommer att medföra ökade avverkningar. I den förstnämnda motionen anförs bl. a. att avverkningarna i nuvarande läge borde styras till marginalskog men att förslaget innebär att det blir mest lönande att avverka skog med högt saluvärde. I motion 2051 anförs bl. a. att de skattelättnader som genomfördes för skogsägarna våren 1979 inte medfört en förbättring av virkesförsörjningen och att det inte kan anses godtagbart att nu genomföra ytterligare skattelättnader. De hänvisar i stället till det förslag som från deras håll framförts i motion 1027 om en beredskapslag för att trygga virkesförsörjningen.
Som framgår av propositionen har skogsavverkningarna alltsedan 1978 legat på en alltför låg nivå i förhållande till den årliga tillväxten och till skogsindustrins behov. Om avverkningarna inte ökar väsentligt kan bortfallet av exportintäkter enligt departementschefen uppskattas till flera miljarder kronor för år 1980, vartill kommer att bristen på råvaror kan leda till friställningar och driftsinskränkningar inom skogsindustrin. Förslaget i propositionen skall också ses mot bakgrund av att den nuvarande starka skogskonjunkturen väntas bli svagare tidigast i början av 1981. Allmän enighet torde även råda om det angelägna i att få fram snara ökningar av avverkningarna och att dessa ökningar måste komma till stånd inom det enskilda skogsbruket. Det bör också framhållas att åtgärder som ensidigt inriktar sig på den mindre lönsamma delen av skogstillgångarna inte i nuvarande situation kan anses tillräckliga.
Det ankommer givetvis inte i första hand på skatteutskottet att bedöma vilka styrmedel av olika slag som bör tillgripas. Hithörande frågor prövas inom virkesförsörjningskommittén och av jordbruksutskottet och näringsutskottet. Enligt utskottets uppfattning kan emellertid skattesystemet fortfarande ha vissa avverkningshämmande effekter. Med anledning av vad som anförs i motion 2051 bör framhållas att den omläggning av skogsbeskattningen som genomfördes våren 1979 med verkan fr. o. m. årsskiftet 1979/80 framför allt innebar en omläggning av det tidigare avdragssystemet för värdeminskning av skog. De nya reglerna har vissa inslag som för en del skogsägare är ägnade att befrämja ökade avverkningar under en övergångsperiod, men det är givetvis för tidigt att bedöma vilka verkningar detta kommer att få redan innevarande år. För många skogsägare har reglerna dock en annan innebörd. Så t. ex. saknar de som har anskaffningsvärden som hänför sig till år 1952 eller tidigare - en inte oväsentlig grupp - möjligheter till värdeminskningsavdrag enligt de nya reglerna. I sådana och liknande fall kan nuvarande regler utgöra ett direkt hinder mot att öka skogsuttagen. Att vidga möjligheterna till insättning på skogskonto innebär att detta hinder åtminstone delvis kan undanröjas. För dessa grupper kan härigenom förslaget i propositionen medföra en väsentlig stimulans till ökade avverkningar.
SkU 1979/80:58
4 Skogskontoreglerna innebär - som redan anförts - att skogsägaren får uppskov med beskattningen av en viss del av bruttoinkomsterna av skogsuttagen, under förutsättning att motsvarande belopp har satts in på skogskonto. Reglerna medför således att motsvarande del av skogsintäkterna - och den med uppskovet förenade temporära skattelättnaden - inte kommer att tillföra skogsägaren likvida medel så länge uppskovet varar. Det anförda gäller givetvis också om avverkningarna redan skett under innevarande år. Med hänvisning härtill och till att propositionen bygger på principer som allmänt godtagits sedan lång tid tillbaka, finner utskottet att motionärernas invändningar mot det framlagda förslaget inte är motiverade.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna 2048 och 2051.
I syfte att kompensera och förstärka det i propositionen framlagda förslaget föreslås i motion 2050 att den maximala löptiden för skogskontot förlängs från 10 till 15 år. Motionärerna bakom motion 2047 anser att uppskovstiden bör förlängas till 30 år i sådana fall då skogsavverkningar sker i samband med stora barkborreangrepp. Enligt deras mening innebär nuvarande regler ett hinder mot de omfattande avverkningar som är nödvändiga i sådana situationer.
Enligt utskottets uppfattning är en tioårsperiod normalt tillräcklig för att tillgodose syftet med reglerna. Utskottet vill emellertid inte bestrida att stormfällningar, insektsangrepp och liknande händelser motiverar så stora avverkningar att en inkomstutjämning över mer än tio år ter sig rimlig, och att skäl kan tala för en förlängning av uppskovstiden i katastroffallen. En förlängning aktualiserar emellertid flera frågor av principiell natur, och utskottet är inte berett att i detta sammanhang ta ställning härtill. Utskottet utgår emellertid från att regeringen i sina fortsatta överväganden angående skogsbeskattningen uppmärksammar problemet och prövar lämpligheten av särskilda regler i katastroffallen. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av dessa motioner är enligt utskottets mening inte motiverad.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:2048 och 2051 och med bifall till proposition 1979/80:173 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto,
2. att riksdagen avslår
a) motion 1979/80:2047,
b) motion 1979/80:2050.
Stockholm den 22 maj 1980
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
SkU 1979/80:58
5 Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s)*, Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Olle Grahn (fp) och Ewy Möller (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (alla s), som anser
dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 3 med ”1 motionerna 2048” och slutar på s. 4 med ”mening inte motiverad” bort ha följande lydelse:
I motion 2051 anförs att bristen på virkesråvara har blivit alltmer oroväckande, vilket gör att företagen inte fullt ut kan utnyttja den f. n. starka internationella efterfrågan på skogsindustrins produkter. Härigenom går Sverige miste om värdefulla exportinkomster samtidigt som driften vid flera anläggningar hotas med åtföljande risker för arbetslöshet. Härtill kommer att den rådande obalansen tenderar att driva upp virkespriserna på ett sätt som hotar den svenska skogsindustrins konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter.
Råvarubristen har varit påtaglig under en längre tid och har vid upprepade tillfällen föranlett socialdemokratiska krav på åtgärder för att säkra virkesförsörjningen. Så skedde senast i januari i år i motion 1979/80:1027 om åtgärder för skogsnäringen.
Regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten har emellertid förhållit sig anmärkningsvärt passiva. Det står helt klart att de skattelättnader för skogsägarna som de borgerliga partierna genomdrev våren 1979 inte har medfört en förbättring av virkesförsörjningen. Kostnaderna för staten av dessa skattesänkningar kan lågt räknat anges till 700 milj. kr. per år.
Sedan värdefull tid gått till spillo har regeringen emellertid i proposition 1979/80:173 föreslagit att de enskilda skogsägarna skall stimuleras till ökade avverkningar genom en tillfällig ökning av möjligheterna till insättning på skogskonto. Förslaget innebär att det högsta insättningsbeloppet höjs från 60 till 80 % av köpeskillingen för sålda rotposter och från 40 till 60 % av köpeskillingen för leveransvirke resp. saluvärdet av uttagna skogsprodukter. De höjda procentsatserna skall tillämpas vid 1981 och 1982 års taxeringar och avses gälla skogsintäkter som hänför sig retroaktivt från den 1 januari 1980 t. o. m. den 30 juni 1981.
Regeringens förslag är av flera skäl mycket olämpligt. Det är mycket
SkU 1979/80:58
osäkert huruvida de föreslagna åtgärderna kommer att få den åsyftade verkan. Det ter sig också anmärkningsvärt att regeringen har utformat ett förslag med retroaktiv verkan, vilket i praktiken innebär att skattelättnader ges för avverkning som redan ägt rum. dvs. i sådana fall där skattelättnaderna inte kan ha någon som helst stimulanseffekt. Eftersom den tillfälliga ökningen av insättningsmöjligheterna sträcker sig ända fram t. o. m. den 30 juni 1981, erhålls inga garantier för att den avverkningsökning som ev. kan åstadkommas kommer till stånd under den närmaste tiden, trots att detta i hög grad vore önskvärt.
Mot bakgrund av att effekterna på avverkningen av de föreslagna åtgärderna är så pass osäkra är det för utskottet helt oacceptabelt att nu bevilja ytterligare skattelättnader åt skogsägarna. Detta är särskilt stötande med tanke på de åtstramningar och standardförsämringar som regeringen har aviserat för de breda löntagargrupperna. Regeringens proposition med förslag om en tillfällig ökning av möjligheterna till insättning på skogskonto bör därför, i enlighet med yrkandena i motionerna 1979/80:2048 och 1979/80:2051, avslås.
I motion 1979/80:2050 föreslås att den maximala löptiden för skogskontot förlängs från 10 till 15 år. Motionärerna bakom motion 1979/80:2047 anser att uppskovstiden bör förlängas till 30 år i sådana fall då skogsavverkningar sker i samband med stora barkborreangrepp. Dessa förslag innebär enligt utskottets mening en ytterligare accentuering av orättvisorna i det i propositionen framlagda förslaget och bör därför avslås.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:2048 och 1979/80:2051 avslår proposition 1979/80:173.