Med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. i vad den hänvisats till skatteutskottet och avser budgetdepartementets och handelsdepartementets verksamhetsområden jämte motioner
SkU 1979/80:9
Skatteutskottets betänkande 1979/80:9
med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. i vad den hänvisats till skatteutskottet och avser budgetdepartementets och handelsdepartementets verksamhetsområden jämte motioner
Propositionen
Uppgiften att motverka de negativa följderna av samhällets byråkratise ring kräver insatser på flera områden.
I propositionen redovisas ett stort antal åtgärder för att minska krångel och onödig byråkrati i den offentliga förvaltningen. Bland dessa finns förslag till åtgärder som underställs riksdagens prövning. Återstoden är åtgärder som regeringen eller myndigheterna nyligen genomfört, f. n. genomför eller avser att genomföra samt åtgärder som f. n. förbereds av offentliga utredningar.
De redovisade åtgärderna syftar till: (1) decentralisering och delegering av beslut, (2) minskad statlig kontroll av kommuner och landsting, (3) förenkling och minskning av myndigheternas uppgiftskrav, (4) förenklingar av lagar och andra föreskrifter, (5) enklare språk, bättre information och utvidgad service gentemot allmänheten samt (6) enklare administration.
De åtgärder som presenteras i propositionen spänner över samtliga departements verksamhetsområden.
Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i följande delar:
bilaga 4 lagförslag 3 (socialdepartementet),
bilaga 7 lagförslaget (budgetdepartementet),
bilaga 10 lagförslagen 1-6 (handelsdepartementet).
Utskottet behandlar i detta sammanhang förslagen på budget- och handelsdepartementens verksamhetsområden. Förslaget i bilaga 4 från socialdepartementet om ändring i lagen om handel med drycker har utskottet beslutat att behandla i senare sammanhang.
1 bilaga 7 föreslår regeringen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) och att riksdagen får tillfälle att ta del av vad som har anförts om de förenklingar som regeringen har genomfört eller avser att genomföra, om vissa pågående utredningar samt om verksamheten inom DEFU.
I bilaga 10 föreslår regeringen att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i tullagen (1973:670),
2. lag om ändring i tullförordningen (1973:979),
3. lag om ändring i lagen (1973:981) om frihet från införselavgift,
1 Riksdagen 1979/80. 6 samt. Nr 9
SkU 1979/80:9
4. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,
5. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,
6. lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
och att riksdagen får tillfälle att ta del av vad som anförs i propositionen om de förenklingar som redan har genomförts, om vissa pågående utredningar samt om åtgärder i övrigt mot krångel och onödig byråkrati.
Författningsförslagen har följande lydelse
SkU 1979/80:9
3 Bilaga 7
Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs att 22 § 1 morn., 25, 51 och 68 §§ samt 69 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §
I mom.2 Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet i 3 morn., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:
1) aktiebolag, ekonomisk förening och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
3) fysisk person, vilkens bruttoin- 3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor täkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om under beskattningsåret uppgått, om
han varit här i riket bosatt under hela han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna beskattningsåret och under denna
tid icke erlagt sjömansskatt, till tid icke erlagt sjömansskatt, till
sammanlagt minst 4 500 kronor och sammanlagt minst 6 000 kronor och
eljest till sammanlagt minst 100 eljest till sammanlagt minst 100
kronor, kronor,
4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives i 3 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett värde överstigande 200 000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda lag, 15 000 kronor, samt
5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.
Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med
1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.
3 Senaste lydelse 1978:928.
1* Riksdagen 1979/80. 6 sand. Nr 9
SkU 1979/80:9
4 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
hänsyn till makarnas och boets sammanlagtia inkomst och förmögenhet.
Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos honom och icke har varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke ha varit här i riket bosatta.
I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattnings -
25 Allmän självdeklaration skall upptaga:
I mom. Allmän självdeklaration skall, om icke annai sägs i 2 mom., upptaga:
•'Senaste lydelse 1976:86.
SkU 1979/80:9
5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
året eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång lid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,
5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom
7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun,
8) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed jämförligt förhållande med företaget.
Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).
Harskattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.
2 mom. Fysisk person, som skall avge allmän självdeklaration enligt 24 § 3 morn., får lämna sådan i förenklad Jorm under förutsättning att
SkU 1979/80:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1) han linder beskattningsåret har haft kontant intäkt av tjänst dock ej periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt enligt 31 § kommunalskattelagen (1028:3 70),
2) han vid taxeringen inte önskar åtnjuta annat avdrag än avdrag från intäkt av tjänst med 100 kronor och sådant extra avdrag som avses i 50 sv 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen och som inte gäller speciella kostnader,
3) han under beskattningsåret har haft intäkt av kapital på högst 800 kronor eller, om han under beskattningsåret har varit gift och har levt tillsammans med andra maken, har haft kapitalintäkt som tillsammans med makens intäkt av samma slag har uppgått till högst I 600 kronor,
4) han vid utgången av beskattningsåret har haft skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1047:577) om statlig förmögenhetsskatt på högst 75 000 kronor eller, om han under beskattningsåret har varit gift och har levt tillsammans med maken, makarnas sammanlagda tillgångar har uppgått till högst detta belopp, och om sambeskattning skall ske enligt 12 $ / mom. andra och tredje styckena nämnda lag, de sammanlagda tillgångarna har uppgått till högst 200000 kronor.
Allmän självdeklaration i förenklad Jorm får inte avges av person sorn avses i 30 § 3 morn., av person som under beskattningsåret har hafi intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet, eller av petson som under beskattningsåret har haft beskattningsbar
SkU 1979/80:9
7 Nuvarande lydelse
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.
51 Anmaning som avses i 22 § 2 morn., 24 § 2 morn., 31 S 2 morn., 33 och 36 §§, 39 5 1 mom. samt 45 § får utfärdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt tjänsteman som biträder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den, som verkställer taxeringsrevision, dock att han icke får anmana någon att avlämna självdeklaration.
Föreslagen lydelse
inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
Efter anmaning är den som har avgett allmän självdeklaration i förenklad form skyldig avge allmän självdeklaration i den Jorm som gäller enligt I mom.
Allmän självdeklaration i förenklad Jorm skall upptaga:
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer, beträffande utlänning nationalitet, samt beträffande skattskyldig, som endast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2) uppgift om förhållanden som avses i första stycket I), 3) och 4) samt andra stycket.
3 mom . Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.
§4
Anmaning som avses i 22 § 2 morn., 24 § 2 morn., 25 § 2 morn., 31 § 2 morn., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § får utfärdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt tjänsteman som biträder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den, som verkställer taxeringsrevision, dock att han icke får anmana någon att avlämna självdeklaration.
4 Senaste lydelse 1978:316.
1** Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 9
SkU 1979/80:9
8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anmaning som avses i 39 § 2 mom. utfärd as av skattechefen i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt eller, efter skattechefens förordnande, av annan tjänsteman.
I de fall som avses i 39 § 3 moni., 41 $ samt 42 S 2 mom. får anmaning utfärdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet, taxeringsintendent samt den som får meddela beslut om taxeringsrevision.
68 Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och jörmögenhetslängd. vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.
1 inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 $ 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst, dels beskattningsbar inkomst enligt 2 $ lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,
dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 5 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953:272), dels beslut, som avser förutsättning försparskattereduktion enligt 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,
dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas.
Uppgår den enligt lagen om statlig Uppgår den enligt lagen om statlig
inkomstskatt beräknade taxerade inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 4 500 kronor för inkomsten till minst 6 000 kronor för
ensamstående och till sammanlagt ensamstående och till sammanlagt
minst 4 500 kronor för makar, som minst 6 000 kronor för makar, som
varit gifta vid ingången av beskatt- varit gifta vid ingången av beskatt -
5 Senaste lydelse 1978:425.
SkU 1979/80:9
9 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.
ningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten inforas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.
I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av regeringen.
Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.
69 §
I morn.6 Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.
Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fastighetslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastigheten.
Har taxering åsatts skattskyldig sorn har avgivit allmän självdeklaration i förenklad form enligt 25I 2 mom. skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979 och tillämpas första gången vid 1980 års taxering.
6 Senaste lydelse 1978:316.
SkU 1979/80:9
10 Bilaga 10
1 Förslag till
l ag om ändring i tullagen (1973:670)
Härigenom föreskrivs att 20 och 20 a SS lullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.
X liva ra ihle lydelse Föreslagen lydelse
20 S1
Ränta utgår på tull eller annan införselavgift som skall betalas
1. på grund av omtulltaxering eller cftcrtulltaxering.
2. enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten.
3. i fall som avses i 20 S första eller tredje stycket tullförordningen
(1973:979).
Ilar tull eller annan införselavgift enligt preliminärt beslut erlagts med lägre belopp än sorn slutligt fastställts utgår ränta på det överskjutande beloppet.
Raula enligt Första eller andra stycket utgör dock ej pä belopp sorn för dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1068:430) ont mervärdeskatt.
Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning till följd av att den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta.
20 a
Ränta enligt 20 i; utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 i; I mom. andra stycket uppbördslagen (1953:272). För tid sorn infaller efter utgången av det år då införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej.
Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra stycket gäller att ränta utgår
från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,
till och med den månad då beloppet skall erläggas.
1 Senaste lydelse 1974 982 - Senaste lydelse 1974:982.
SkU 1979/80:9
11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Riinia enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom i fall som avses i 20 § första stycket 3.
Ränta enligt 20$ tredje stycket Ränta enligt 20 $ fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen utgår för den tid fördröjningen
omfattar. omfattar.
I lar beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta göras och tor mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår ej på räntebelopp sorn tullskyldig ålägges betala enligt 20 $ utöver tidigare erlagd ränta.
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
2 Förslag till
I.ag om ändring i tullförordningen (1973:979)
Härigenom föreskrivs i fråga om tullförordningen (1973:979)’ dels att i 9 $ orden "tulltaxan (1971:920)" skall bytas ut mot "tulltaxan (1977:975)”.
dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5a $
Regeringen eller, elier regeringens bemyndigande. generaltullstyrelsen får Föreskriva att tull inte skall las ut för vari/försändelse, när tullen och övriga inlörselavgilter för /örsändelsen sammanlagt understiger visst Mopp.
Denna lag träder i kraft den I juli 1979.
1 Senaste lydelse av 9 $ 1975:94.
SkU 1979/80:9
3 Förslag till
Lag ont ändring i lagen (1973:981) om frihet från införselavgift
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1973:98Dom frihet från införselavgift4 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §5
Sker förtullning av vara under Sker fortullning av vara under sådana omständigheter som för sådana omständigheter som för
tullpliktig vara medför tullfrihet tullpliktig vara medför tullfrihet
enligt 7,8, II eller 12 §,13 § leiler 14 enligt 5 a, 7, 8, 11 eller 12 §, 13 § 1
§ tullförordningen (1973:979) skall, i eller 14 § tullförordningen (1973:979)
den mån regeringen förordnar, ej skall, i den mån regeringen förord heller
utgå skatt eller annan införsel- nar, ej heller utgå skatt eller annan
avgift för varan. införselavgift för varan.
Bestämmelserom frihet från införselavgift som avses i lagen (l973:37)om avgift på vissa dryckesförpackningar finns i nämnda lag.
Denna lag träder i kraft den I juli 1979.
4 Förslag till
I.ag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område6 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
1 Avgift som avses i 14 § erlägges icke, när vara föres in under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 § första stycket.
Föreslagen lydelse §
Avgift som avses i 14 § erlägges icke, när vara föres in under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 § första stycket, Sådan avgift erlägges inte heller när vara föres in under sådana omständig -
4 Senaste lydelse av lagens rubrik 1978:70.
5 Senaste lydelse 1978:70.
6 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.
SkU 1979/80:9
13 Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse
heler som för ndlpliklig vara medför befrielse frän lull enligt 5 a § tullförordningen (1073:979).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse
12 §
För import fisk skall erläggas inforselavgift. I fråga om sådan avgift äger 11 § motsvarande tillämpning.
Införselavgift utgår ej, om varan införes under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 §. Schlan avgift utgår inte heller om vara fores in under sadana omständigheter som medfir befrielse från tull enligt 5 a § tullförordningen (1973:979).
Införselavgift utgår ej, om varan införes under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
SkU 1979/80:9
6 Förslag lill
Lag om ändring i lagen (1973:37)om avgift på vissa dryckesförpackningar Härigenom
föreskrivs att 4 8 lagen (i973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar7 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 8'
Avgifisskyldighet föreligger icke
1. när förpackning utan dryck inköpes inom eller införes till landet av avgiftsskyldig som avses i 3 §,
2. när förpackning införes till landel under omständigheter som medför tullfrihet enligt 7, 8, II eller 12 5 tullförordningcn (1973:979) eller förordningen (1966:394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tu11 - och skattefritt.
2. när förpackning införes till landet under omständigheter som medför tullfrihet enligt 3 a. 7. 8, 11 eller 12 8 tullförordningen (1973:979)eller förordningen (1966:394) om rätt för resande m. II. att införa varor tu 11 - och skattefritt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:144. 8 Senaste lydelse 1975:144.
SkU 1979/80:9
15 Motionerna
I detta sammanhang behandlas
dels de med anledning av propositionen 1978/79:111 väckta motionerna
1978/79:2459 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till motionen 1978/79:2458 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om ytterligare förenklingar av deklarationsförfarandet i enlighet med vad som i motionen anförts,
1978/79:2467 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under yrkandet 8 hemställs 8.
att riksdagen uttalar sig för
a) införande av en progressiv statskommunal enhetsskatt,
b) en stegvis övergång från inkomstbeskattning till produktionsbeskattning,
1978/79:2469 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
1. avslår det i propositionen 1978/79:111 i bilaga 7 framlagda förslaget till lag om ändring i taxeringslagen i vad gäller förenklat deklarationsförfarande,
2. hos regeringen begär förslag om åtgärder för förenklat deklarationsförfarande, varvid särskilt bör uppmärksammas behovet av att förenkla deklarationen för personer vilkas inkomster enbart består av pensionsförmåner,
dels den vid riksmötet 1978/79 väckta motionen
1978/79:1714 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att införa en ny, förenklad deklarationsblankett.
Yttranden
Utskottet har beträffande budgetdepartementets förslag inhämtat yttranden från riksskatteverket och kammarrätten i Stockholm. Yttrandena fogas som bilagor till betänkandet.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis uttala sitt stöd för strävandena att minska krångel och byråkrati. Samtidigt anser utskottet sig kunna konstatera att åtskilliga frågor på skatteområdet är av sådan natur att alltför långtgående förenklingar torde vara svåra att genomföra om man vill upprätthålla kravet på en effektiv skattekontroll och därmed tillgodose medborgarnas berättigade krav på en rättvis och likformig taxering och på samma gång beakta
SkU 1979/80:9
rättssäkerhetssynpunkterna. Utskottet är emellertid berett att positivt pröva alla rimliga förslag till förenklingar.
Budgetdepartementets förslag
På budgetdepartementets område läggs fram två förslag om förenklingar avseende dels en höjning av deklarationspliktsgränsen från 4 500 kr. till 6 000 kr. dels införandet av ett förenklat deklarationsförfarande i vissa fall.
Enligt förslaget skall den förenklade självdeklarationen i huvudsak bygga på de av arbetsgivaren lämnade kontrolluppgifterna och på skatteregistrens personuppgifter. Sådan deklaration skall få lämnas av fysisk person med intäkt av tjänst, dock ej periodiskt understöd eller därmed jämförlig intäkt. Ytterligare förutsättningar är att den skattskyldige endast är berättigad till avdrag med schablonbeloppet 100 kr. Vidare får inkomsten av kapital inte överstiga gränserna för sparavdraget (800 kr. för ogift 1 600 kr. för makar gemensamt) och förmögenhetstillgångarna uppgå till högst 75 000 kr. eller vid sambeskattning mellan föräldrar och barn 200 000 kr.
Förslaget om förenklat deklarationsförfarande har utsatts för kritik från olika håll. 1 motionen 1978/79:2459 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen skall begära förslag om ytterligare förenklingar med hänsyn till den begränsade räckvidd som det förenklade förfarandet får enligt förslaget i propositionen. En delvis motsatt ståndpunkt intar motionärerna i motionen 1978/79:2469 av Erik Wärnberg m. fl. (s) som yrkar avslag på propositionen i denna del och begär nytt förslag, varvid särskilt bör uppmärksammas behovet att förenkla deklarationen för dem som enbart har pensionsförmåner. I motionen 1978/79:1714 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) begärs en förenklad deklarationsblankett för deklaranter med okomplicerade inkomstförhållanden och i motion 1978/79:2467 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs - som ett led i kampen mot samhällets byråkratisering - ett riksdagsuttalande om införande av en progressiv statskommunal enhetsskatt och om en successiv övergång från inkomstbeskattning till produktionsbeskattning.
Med beaktande av de motionsvis framförda invändningarna och med hänsyn till att förslagen inte varit föremål för remissbehandling har utskottet inhämtat yttrande över budgetdepartementets författningsförslag från riksskatteverket (RSV) och kammarrätten i Stockholm.
Båda remissinstanserna tillstyrker den föreslagna höjningen av deklarationspliktsgränsen men avstyrker förslaget om förenklat deklarationsförfarande. Som skäl försitt avstyrkande anför RSV bl. a. att förslaget bygger på att arbetsgivaren lämnar korrekta och fullständiga kontrolluppgifter, ett krav som alltför många arbetsgivare enligt verkets erfarenhet inte uppfyller. Verket understryker vidare att förslaget inte bör genomföras så länge ansvaret för att taxeringsunderlaget är riktigt åvilar den skattskyldige och menar också att förslaget inte innebär några förenklingar för den som vill räkna ut sin
SkU 1979/80:9
slutliga skatt eller göra fyllnadsinbetalning för att undgå kvarskatt. Slutligen menar verket att den föreslagna förenklingen skulle medföra svårigheter vid tillhandahållandet av sådana deklarationsblanketter som delvis ifylls av taxeringsmyndigheterna. För skattemyndigheterna skulle det nya systemet - särskilt om det genomförs innan taxeringsarbetet i första instans fungerar enligt planerna för RS-projektet - medföra stora administrativa och kontrolltekniska problem.
Kammarrätten i Stockholm anför liknande principiella synpunkter och anser att den skattskyldige genom det aktualiserade deklarationsförfarandet lätt kan bibringas den felaktiga uppfattningen att han är befriad från en uppgiftsskyldighet som aktualiseras i ett senare skede, då han i god tro kan ha gjort sig av med deklarationsunderlaget. Kammarrätten menar att en förenkling av deklarationsblanketterna främst bör ske genom en vidareutveckling av systemet med delvis ifyllda deklarationsblanketter.
Skatteutskottet kan i huvudsak ansluta sig till de synpunkter som kommit till uttryck i remissyttrandena. Detta innebär att utskottet tillstyrker den höjda deklarationspliktsgränsen men inte finner att de åsyftade förenklingarna av deklarationen kan anses uppväga de nackdelar som de skulle medföra. Utskottet anser inte att det enbart av forenklingsskäl finns anledning att frånträda principen att den skattskyldige bör ha huvudansvaret för deklarationens riktighet. Som RSV framhållit är också tidpunkten för genomförandet av förslaget illa vald med hänsyn till den pågående omläggningen av taxeringen i första instans.
I enlighet härmed avstyrker utskottet det i propositionen framlagda förslaget om förenklat deklarationsforfarande. Utskottet anser det emellertid angeläget att fortsatta ansträngningar görs för att i möjligaste mån förenkla deklarationerna på ett sätt som inte strider mot de grundläggande principerna för deklarationssystemet. Utan att ta ställning till frågan hur utvecklingsarbetet på detta område skall bedrivas förutsätter utskottet att regeringen och de närmast ansvariga myndigheterna fullföljer dessa strävanden. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat de här behandlade motionerna, som utskottet avstyrker till den del de inte härigenom kan anses vara tillgodosedda.
Handelsdepartementets förslag
På handelsdepartementets område läggs fram två ändringsförslag av begränsad räckvidd som innebär vissa lättnader i samband med införsel. Sålunda föreslås att respitränta inte skall tas ut på mervärdeskatt som kan dras av inom ramen för mervärdeskatteredovisningen och att ett system med förenklad tullklarering av småförsändelser införs. I fråga om småförsändelserna innebär förslaget en fullmakt för regeringen eller efter regeringens bemyndigande generaltullstyrelsen att föreskriva att tull inte skall tas ut för varuförsändelse, närtullen och övriga införselavgifter sammanlagt understi -
SkU 1979/80:9
ger visst belopp. Beloppsgränsen bör enligt tullstyrelsens förslag f. n. sättas till 50 kr.
Båda förslagen har tillstyrkts av flertalet remissinstanser men i fråga om småförsändelserna har från vissa håll uttalats oro för att bestämmelserna skulle kunna medföra konkurrenssnedvridning. Det förutsätts emellertid i propositionen att systemet får omprövas om det skulle leda till en besvärlig konkurrenssituation för den reguljära handeln.
Utskottet, som finner de föreslagna åtgärderna medföra vissa förenklingar, tillstyrker propositionen i denna del.
Vad som i propositionen anförts om redan genomförda eller aktualiserade förenklingar m. m. motiverar enligt utskottets mening inte något särskilt uttalande av riksdagen.
Utskottet hemställer
A. i fråga om budgetdepartementets verksamhetsområde
1. att riksdagen med bifall av motionen 1978/79:2469 yrkandet 1 avslår det i propositionen 1978/79:111 bilaga 7 framlagda förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) till den del förslaget avser införande av ett förenklat deklarationsförfarande; 2.
att riksdagen antar det under A 1 angivna författningsförslaget i vad det avser föreslagen lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § tredje stycket taxeringslagen (1956:623), till följd varav ingressen och ikraftträdandebestämmelserna får följande lydelse:
Härigenom föreskrivs att 22 § 1 mom. och 68 § tredje stycket taxeringslagen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången vid 1980 års taxering.
3. att riksdagen avslår
a) motionen 1978/79:1714
b) motionen 1978/79:2459
c) motionen 1978/79:2467, yrkandet 8
d) motionen 1978/79:2469, yrkandet 2
i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad utskottet anfört;
B. i fråga om handelsdepartementets verksamhetsområde att riksdagen beträffande de i propositionen 1978/79:111 bilaga 10 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i tullagen (1973:670),
2. lag om ändring i tullförordningen (1973:979),
3. lag om ändring i lagen (1973:981) om frihet från införselav gift,
4. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbru kets
område,
SkU 1979/80:9
5. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,
6. lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
antar förslagen med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna får följande lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.
Stockholm den 13 november 1979
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s)*, Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c). Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle Grahn (fp).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av Knut Wachtmeister, Ingegerd Troedsson och Bo Lundgren (alla m):
Skatteutskottets majoritet har beslutat uppskjuta behandlingen av propositionen 1978/79:111 till den del förslaget berör ändring i lagen om handel med drycker.
Propositionen 1978/79:111 lades i februari i år och den del som berörde skatteutskottet uppsköt utskottet till hösten. Ett ytterligare uppskov med behandlingen av lagförslagen om handel med drycker ter sig för oss varken lämpligt eller meningsfullt och vi beklagar att så skett.
SkU 1979/80:9
20 Bilaga 1
Riksskatteverket
Yttrande över regeringens proposition (1978/79:111) Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m.m.
Genom remiss den 14 juni 1979 har riksskatteverket (RSV) anmodats att avge yttrande över bilaga 7 till rubricerade proposition såvitt avser ändring i taxeringslagen (1956:623).
RSV biträder förslaget att deklarationspliktsgränsen höjs från 4 500 till 6 000 kr. men finner förslaget om förenklat deklarationsförfarande ha sådana uppenbara nackdelar att det inte bör genomföras.
RSV vill till stöd för sin ståndpunkt i sistnämnda hänseende anföra följande.
1. Allmänt om förslaget
RSV har i tidigare remissyttrande framhållit att det är angeläget att deklarationsförfarandet förenklas för många skattskyldiga med homogena inkomst- och avdragsförhållanden. Samtidigt har RSV understrukit att en förutsättning för ett förenklat deklarationsförfarande är att taxeringsarbetet förbättras.
Från 1979 års taxering har en ny skatteadministration genomförts i syfte att reformera organisations- och arbetsformer i första instans. Den nya taxeringsorganisationen avser bl. a. att underlätta och effektivisera den manuella granskningen av deklarationer. Ett led häri består av att utnyttja ADB för att bearbeta kontrolluppgifter. I samband med registrering av deklarationer sker sedan vissa maskinella kontroller mellan registrerade uppgifter enligt deklaration och registrerade uppgifter enligt kontrolluppgifter.
I propositionen framhålls att det är detta förfarande som ger möjligheter till förenkling av de skattskyldigas uppgiftslämnande. Utgångspunkten för det förenklade deklarationsförfarandet bör nämligen vara den att en förenklad självdeklaration innefattar så få upplysningar som möjligt från den skattskyldige och att deklarationen kompletteras med arbetsgivarens uppgifter.
En taxering på grundval av arbetsgivarens kontrolluppgifter bygger på att kontrolluppgifterna lämnas i föreskriven ordning och innehåller korrekta och fullständiga upplysningar om de skattskyldiga. RSV:s erfarenheter visar att alltför många arbetsgivare inte tillfredsställande uppfyller dessa krav. Någon ändring i detta avseende har inte heller konstaterats vid årets taxeringsarbete. I många fall överensstämmer inte namnuppgifter i deklarationen med dem som förekommer på kontrolluppgiften. Enda möjligheten för skattemyndigheten i en sådan situation att maskinellt hänföra kontrolluppgiften till rätt deklaration är att jämföra de belopp som är angivna i deklarationen med dem
SkU 1979/80:9
som förekommer på kontrolluppgiften. Också denna möjlighet till identifiering skulle vara utesluten om deklarationen inte innehöll uppgift om intäkternas belopp.
För att tillräcklig effektivitet skall nås genom den maskinella granskningen måste således efterlevnaden av kontrolluppgiftsskyldigheten avsevärt förbättras. RSV anser att en bättring efter hand kan åstadkommas genom att det i ökad utsträckning utförs kontrolluppgiftsrevision hos arbetsgivare samt genom att ytterligare informera arbetsgivarna om kontrolluppgifternas betydelse. När dessa åtgärder kan anses ge avsedd effekt kan inte anges. Så länge den maskinella granskningen inte tillfredsställande fungerar innebär ett genomförande av regeringens förslag stora administrativa olägenheter för skattemyndigheterna. Samtidigt skulle många skattskyldiga inte få några fördelar med att deklarera förenklat. På grund av bristerna i kontrollsystemet skulle skattemyndigheterna vid eftergranskning av deklarationerna bli tvungna att inhämta kompletterande uppgifter från de skattskyldiga. RSV anser därför att ett genomförande av förslaget redan av detta skäl inte bör ske nu.
Enligt 20 § taxeringslagen är den skattskyldige skyldig att föra anteckningar m. m. som underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande. Uppgifter från den skattskyldiges arbetsgivare har normalt endast karaktären att vara en kontroll av den skattskyldiges uppgifter. Utgångspunkten vid taxeringsarbetet är således den skattskyldiges i självdeklarationen lämnade uppgifter. Den skattskyldige redovisar sina intäkter och kostnader under straffansvar och med risk att drabbas av skattetillägg. Förslaget innebär att denna princip skulle genombrytas genom att den skattskyldige befrias från uppgiften att ange storleken av intäkterna. Detta medför i sin tur att en skillnad skulle komma att göras mellan olika löntagare. RSV anser att ansvaret för att taxeringsunderlaget blir riktigt i första hand bör åvila den skattskyldige och i annat fall arbetsgivaren. En ändrad ansvarsfördelning kan dock inte genomföras utan att man först närmare undersökt vilka problem som hänger samman därmed. Förslaget bör så länge ansvaret åvilar den skattskyldige inte genomföras.
I 69 § taxeringslagen föreslås ett nytt stycke tillagt om skyldighet för skattemyndigheterna att sända en underrättelse till den skattskyldige med uppgift om åsatt taxering. Avsikten med bestämmelsen synes vara att den skattskyldige skall ges möjlighet att kontrollera sin taxering samt att kunna räkna ut sin slutliga skatt. För att kontrollen skall bli meningsfull krävs att underrättelsen innehåller flera uppgifter. För en skattskyldig som vill utföra en sådan kontroll, vilket han bör göra, innebär lättnaden att belopp inte behöver anges i en förenklad deklaration endast att problemet med att räkna ut den taxerade inkomsten uppskjuts till tiden för erhållandet av underrättelsen. Dessa omständigheter utgör, enligt RSVs mening, ytterligare skäl för att inte genomföra det framlagda förslaget.
Det bör vidare erinras om att det inte är uteslutet att skattskyldiga, som det
SkU 1979/80:9
förenklade deklarationsförfarandet är avsett för, kan behöva räkna ut sin skatt på ett tidigt stadium för att kunna bedöma om de bör göra fyllnadsinbetalning. Om sådana skattskyldiga inte fått den avsedda underrättelsen före den 30 april taxeringsåret, tvingas de - för att kunna räkna ut den slutliga skatten - för egen del göra en vanlig deklaration.
Ett av skälen till förslaget är önskemål om en enklare deklarationsblankett. En ny blankett skulle utformas som ett alternativ till den nuvarande deklarationsblanketten, blankett 1.
För fysiska personer upptagna i skattebandet förtrycker RSV en deklarationsblankett, som jämte kopia sänds till de skattskyldiga under januari månad taxeringsåret. Denna åtgärd ses som en stor och viktig servicefunktion. Sorteringsarbetet på lokala skattemyndigheten underlättas avsevärt om den förtryckta blanketten används. Åtgärden har även medfört att ett större antal skattskyldiga än tidigare lämnar sin deklaration utan att forst anmanas. Regeringens förslag skulle innebära att RSV måste antingen sända två blanketter (en förenklad och en vanlig) till samtliga skattskyldiga eller också enbart en vanlig blankett. Det är inte möjligt att på maskinell väg sortera ut sådana skattskyldiga som kan tänkas uppfylla kraven på att få lämna förenklad deklaration.
Det skulle uppstå svårigheter för den enskilde att välja blankett om han tillställs båda. Skattemyndigheterna skulle åsamkas merarbete och vidare skulle större kostnader uppkomma om två förtryckta blanketter måste tas fram för varje person. Att skicka endast den vanliga blanketten skulle förmodligen medföra att endast ett ringa antal skattskyldiga skulle lämna det förenklade formuläret som de då själva måste hämta på utlämningsställena. De administrativa problem som blir följden av att tillskapa en ny blankett skulle delvis undvikas om möjligheten att deklarera förenklat i stället införs på en modifierad blankett 1. Mot bakgrund av den ståndpunkt RSV tagit till förslaget saknas anledning att närmare beröra detta alternativ.
2. Synpunkter på lagförslagen m. m.
2.1. 25 § 2 mom. första stycket 1) taxeringslagen jämfört med 25 § 2 mom. fjärde stycket 2) samma lag
1 fjärde stycket 2) stadgas att allmän självdeklaration i förenklad form skall upptaga uppgift om förhållanden som avses i första stycket 1) dvs. den skattskyldige skall ange sina kontanta intäkter av tjänst. Då i 25 § 1 mom. med intäkt avses en till beloppet känd storhet bör det i 2 mom. särskilt anges att undantag härifrån medges.
2.2. 25 § 2 mom. andra stycket taxeringslagen
Bestämmelsen är oklar. RSV föreslår att stadgandet får följande lydelse.
Allmän självdeklaration i förneklad form får utöver vad sorn föijer av första
SkU 1979/80:9
slyckei inte heller avges av person som avses i 30 § 3 morn., av person som under beskattningsåret har haft intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet, eller av person som under beskattningsåret har haft beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
2.3. RSV vill också framhålla att skattetillägg enligt gällande lagstiftning bör utgå även i andra fall än de som redovisats i propositionen t. ex. när oriktig uppgift lämnas om förekomst av periodiskt understöd eller intäkt av rörelse.
RSV finnér sig inte övertygat av det framlagda argumentet varför personer som berörs av de särskilda reglerna om beskattning av fåmansföretag och deras ägare skulle undantas från att omfattas av det förenklade deklarationsförfarandet. Om den avsedda gruppen av personer inte har mer komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden än att de uppfyller förutsättningarna för att tå deklarera förenklat bör de få åtnjuta denna förmån. Dessa personer har nämligen i övrigt skyldighet att till skattemyndigheterna redovisa sina ekonomiska förhållanden. Någon ändring härvidlag bör inte ske. Fåmansföretagen har också en utökad kontrolluppgiftsskyldighet. Det saknas därför skäl att från kontrollsynpunkt särbehandla denna kategori av skattskyldiga.
3. A vslutande synpunkter
RSV anser att det är angeläget att åstadkomma ett förenklat deklarationsförfarande för så stora grupper av skattskyldiga som möjligt. Med nuvarande regler får ett förenklat förfarande emellertid inte innebära ett avsteg från principen att ansvaret för att taxeringsunderlaget blir riktigt alltid bör v:!a på den skattskyldige. Idén med två olika deklarationsblanketter innebär vidare inte någon förenkling (jfr 1948 års taxering då ett system med två blanketter prövades). För skattemyndigheterna medför förslaget - särskilt om det genomförs nu - stora administrativa och kontrolltekniska problem. Detta leder i sin tur till att fördelarna med reformen för de skattskyldiga blir mindre än vad som kunnat förväntas. Starka skäl talar sålunda för att inte genomföra någon form av förenklat deklarationsförfarande förrän taxeringsarbetet i första instans fungerar enligt de planer som dragits upp inom RSprojektet.
Beslut i detta ärende har fattats av - förutom undertecknad ordförande - styrelseledamöterna Andersson, Borell, Bäckström, Erlansson, Hallman, Helmers, Lindstam, Rönquist, Troedsson och Wastesson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt närvarit skattedirektörema Nilsson och Berglöf, bitr. skattedirektören Lindberg samt byrådirektören André, föredragande.
Gösta Ekman
Peder André
SkU 1979/80:9
24 Bilaga 2
Kammarrätten i Stockholm
Yttrande över prop. 1978/79:111 bilaga 7 såvitt avser ändring i taxeringslagen (1956:623)
Genom remiss den 14 juni 1979 har utskottet anhållit att kammarrätten yttrar sig över ovannämnda ändringsförslag.
Kammarrätten får i anledning härav anföra följande.
Den föreslagna ändringen av beloppsgränsen närdet gäller skyldigheten för fysisk person att avlämna självdeklaration synes välmotiverad och ger inte anledning till erinran.
Förslaget om förenklat deklarationsförfarande för skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden ter sig däremot för kammarrätten tveksamt. Syftet med förslaget är förvisso beaktningsvärt. Om detta åter uppnås och om konsekvenserna i allo tillräckligt övervägts kan dock ifrågasättas.
En ny deklarationsblankett - det är beklagligt att inte ens en skiss härtill företetts, något som kunnat underlätta ett bedömande - måste tas fram. Varje löntagare (pensionär) ställs då inför frågan om den förenklade blanketten kan användas av honom eller om någon omständighet, kanske för honom inte alltid lättbedömd, förpliktigar honom att använda den mer omfattande blanketten. Systemet med delvis förtryckta deklarationsblanketter - en med rätta uppskattad ordning som riksskatteverket sedan några år infört - är möjligen inte helt välförenlig med förslaget. Antingen skall förtrycket appliceras på såväl de konventionella som de förenklade blanketterna, varefter det överlämnas åt den skattskyldige att begrunda vilken av blanketterna han skall använda, eller också sänds endast en av de alternativa blanketterna ut med ”förtrycket” varvid valet av blankett skett utifrån något tidigare års inkomstförhållanden som kanske ej längre är aktuella. Den skattskyldige kan komma att använda fel blankett.
Tanken bakom förslaget är att man i de ”enkla” fallen skall vid deklarationsgranskningen och taxeringen hålla sig till de av arbetsgivarna lämnade löneuppgifterna. Den skattskyldige behöver inte på deklarationsblanketten uppge storleken av mottagna belopp. Självfallet kan han därigenom bibringas uppfattningen att han över huvud taget är befriad från uppgiftsplikt i nämnda hänseenden och att beloppsangivningen helt ankommer på myndigheterna.
1 förslaget har emellertid inte gjorts något undantag från den generella föreskriften i 20 § taxeringslagen att envar är skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar o. d. sörja för att underlag finns för en komplett och korrekt självdeklaration. Man har tvärtom direkt föreskrivit att den som deklarerat på det förenklade sättet är skyldig att efter anmaning avge fullständig deklaration.
SkU 1979/80:9
25 Om den skattskyldige alltså måste hålla reda på sådant som de från arbetsgivarna uppburna beloppen, kan man fråga sig om han inte lika gärna kan lämna uppgifterna därom vid deklarationstillfället. Det synes knappast uppenbart att den tänkta förenklingen uppväger den nackdel som ligger i att den skattskyldige lätt bibringas den felaktiga uppfattningen att han är befriad från en uppgiftsskyldighet som kan aktualiseras i ett senare skede. Han kan då, även om han i god tro gjort sig av med deklarationsunderlaget, riskera sanktioner av olika slag (skönstaxering, skattetillägg etc.).
1 sammanhanget vill kammarrätten erinra om följande uttalande av 1950 års skattelagssakkunniga (SOU 1954:24 s. 126) beträffande möjligheten att helt slopa deklarationsplikten för viss kategori skattskyldiga.
Att helt slopa deklarationsplikten för den kategori skattskyldiga, för vilken den föreslagna enklare deklarationsblaketten är avsedd, torde icke för närvarande vara genomförbart. Om så skedde, skulle taxeringsmyndigheterna icke ha annat underlag för taxeringens åsättande än arbetsgivarnas kontrolluppgifter rörande utbetalda löner, vilket i sin tur skulle tvinga till en besvärlig och svårbemästrad kontroll över fullgörandet av denna uppgiftsskyldighet. Grunden till att taxeringen av tjänsteinkomst för närvarande fungerar i stort sett tillfredsställande är utan tvivel den, att inkomsten både skall deklareras av den, som mottagit ett belopp, och för kontroll av deklarationen uppgivas av den som utbetalt beloppet. Den skattskyldiges plikt att vid straffansvar uppgiva sina inkomster möjliggör i sin tur tillsyn över att arbetsgivare fullgör sin uppgiftsskyldighet och sin skyldighet att verkställa skatteavdrag å lön.
Enligt kammarrättens mening är skattelagssakkunnigas citerade uttalande alltjämt beaktansvärt.
Följande må tilläggas. En förenklad löntagarbeskattning har tidigare ingående diskuterats. Därvid har bl. a. det uppslaget övervägts att taxeringsmyndigheterna med stöd av datatekniken sammanställer tillgängliga uppgifter, från arbetsgivare och andra, i ett utkast till självdeklaration. Detta tillställs den skattskyldige för ev. komplettering och bestyrkande på heder och samvete och under ansvar som nu gäller. Enligt kammarrättens mening är det främst efter en sådan linje som lösningen bör sökas när det gäller att förenkla deklarationsbestyret för dem med mer okomplicerade inkomstförhållanden.
1 handläggningen av detta ärende, däri skiljaktig mening inte förekommit, har deltagit undertecknad president, kammarrättslagmannen Lagergren och tillförordnade kammarrättsrådet Westling, föredragande.
G. Hedborg
Klas Westling