Med anledning av motion om viss översyn av begravningskungörelsen
SoU 1979/80:14
Socialutskottets betänkande 1979/80:14
med anledning av motion om viss översyn av begravningskungörelsen « Motionen I
motionen 1978/79:1279 av Åke Polstam (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna i 14 § begravningskungörelsen samt om reglerna beträffande dödsorsaksundersökning för att om möjligt stärka rättssäkerheten på detta område.
Vissa bestämmelser
Bestämmelser om vissa åligganden vid dödsfall finns i 14 § kungörelsen (1963:540) om begravningsplatser och gravar m. m., den s. k. begravningskungörelsen. Regleringen innebär bl. a. följande.
Vid dödsfall som inträffar här i riket skall intyg av läkare om dödsorsak (dödsbevis) lämnas till pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas. Dödsbevis skall lämnas av sjukvårdsinrättning, om den avlidne vårdades på inrättningen vid dödsfallet. Om den döde i annat fall vårdats av läkare och denne efter undersökning av den döda kroppen kunnat konstatera den sannolika dödsorsaken och ej funnit anledning till antagande att döden orsakats av annan person och ej heller eljest funnit skäl föreligga för en fullständigare undersökning av den döda kroppen, skall dödsbevis lämnas av efterlevande make eller annan anhörig Som sammanbott med den döde eller av annan anledning finns på platsen. I övriga fall skall dödsbevis lämnas av polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat. Dödsbevis skall lämnas så snart det kan ske.
Om dödsbevis ej inkommit till pastorsämbetet inom en vecka efter anmälan om dödsfallet, skall pastorsämbetet sända underrättelse om dödsfallet till polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat. Polismyndigheten har då att införskaffa dödsbevis.
Innan läkare utfärdar dödsbevis, skall han undersöka den döda kroppen för att fastställa dödsorsaken. Sådan undersökning får dock underlåtas om läkaren vårdat den döde för den sjukdom varav han avlidit och läkaren anser sig på sannolika skäl kunna fastställa dödsorsaken. Dödsbevis skall av läkaren utan dröjsmål tillhandahållas den som enligt vad ovan sagts skall lämna sådant bevis till pastorsämbetet.
Närmare bestämmelser om dödsbevis har efter bemyndigande i begravningskungörelsen år 1971 meddelats av socialstyrelsen i samråd med rikspolisstyrelsen (socialstyrelsens cirkulär den 14 maj 1971 med råd och
1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 14
SoU 1979/80:14
anvisningar ang. dödsbevis, MF nr 24).
I cirkuläret behandlas skilda avsnitt, bl. a. läkares skyldighet att göra anmälan till polismyndighet, polismyndighets skyldighet att utreda dödsfall, val av undersökningsform och förfarandet vid olika slag av likundersökningar.
Sedan cirkuläret utfärdades har riksdagen antagit obduktionslagen (1975:191), vilken äger tillämpning på obduktion som inte innefattar rättsmedicinsk undersökning. Vidare bör här nämnas att det med giltighet fr. o. m.den 1 oktober 1973 finns en kungörelse (1973:710) om rättsmedicinsk obduktion.
Socialstyrelsen har år 1975 med stöd av bemyndiganden i sistnämnda kungörelse och i begravningskungörelsen utfärdat cirkulär (MF 1975:12) med föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk obduktion m. m. Föreskrifterna kompletterar bestämmelserna i det ovan nämnda cirkuläret från år 1971. Det anges i 1975 års cirkulär att föreskrifterna i princip är tillämpliga även vid fullständig och enkel dödsorsaksundersökning i den mån inte enklare förfaranden är särskilt medgivna i dessa fall. Med hänsyn till vad som anförs i motionen-det erinras om möjligheten att vid en ”normalobduktion” utföra en kemisk analys-kan här också framhållas att i cirkuläret uttalas (1 §)bl. a. att vid behov av kompletterande laboratorieundersökning erforderligt undersökningsmaterial skall tillvaratas och förvaras på lämpligt sätt och - i den mån sådan undersökning ej kan göras vid rättsläkarstationen - omgående översändas till annan sakkunnig för utförande av undersökningen.
Pågående översyn m. m.
En översyn och revidering av socialstyrelsens anvisningar angående dödsbevis påbörjades år 1974 genom interna diskussioner inom socialstyrelsen. Styrelsen har därefter i samråd med rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, statistiska centralbyrån och statens rättsläkarstationer utarbetat förslag till reviderade anvisningar angående dödsbevis. Ett första förslag utsändes på remiss till bl. a. ett antal vetenskapliga råd i december 1977. På grundval av inkomna synpunkter och fortsatta överläggningar med företrädare för rättsläkarstationerna och rikspolisstyrelsen har därefter bearbetningen av cirkuläret fortsatt. Ett nytt förslag har sommaren 1978 sänts ut på remiss. Efter bearbetning av även detta förslag och ny remissbehandling räknar socialstyrelsen med att det skall bli möjligt att utfärda ett nytt cirkulär på området inom de närmaste månaderna.
1 detta sammanhang bör också nämnas att det i propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. (s. 63), erinras om att socialstyrelsen i skrivelse den 10 februari 1978 hemställt att regeringen låter utreda bl. a. de organisatoriska formerna för det rättsmedicinska undersökningsväsendet och att avsikten är att bemyndigande skal! inhämtas att tillkalla en särskild utredningsman med uppgift att skyndsamt kartlägga
SoU 1979/80:14
behovet och omfattningen av rättsmedicinsk service samt närmare utreda i vilka organisatoriska former denna service skall tillhandahållas och därvid särskilt undersöka och belysa förutsättningarna för att överföra det rättsmedicinska undersökningsväsendet till sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet
I motionen begärs i syfte att om möjligt stärka rättssäkerheten en översyn av gällande bestämmelser om dödsorsaksundersökning och utfärdande av dödsbevis.
Bestämmelser på området finns i första hand i kungörelsen (1963:540) om begravningsplatser och gravar m. m., den s. k. begravningskungörelsen. Bestämmelser finns också i ett cirkulär som socialstyrelsen i samråd med rikspolisstyrelsen utfärdat år 1971.
Vid varje dödsfall skall ett s. k. dödsbevis, dvs. ett intyg av läkare om dödsorsaken, lämnas till pastorsämbetet. Innan läkare utfärdar dödsbevis skall han undersöka den döda kroppen för att fastställa dödsorsaken. Han får dock underlåta att göra sådan undersökning om han vårdat den döde för den sjukdom varav denne avlidit och om han anser sig på sannolika skäl kunna fastställa dödsorsaken. I det ovannämnda cirkuläret från 1971 finns regler bl. a. om val av undersökningsform och förfarandet vid olika slag av likundersökningar. I anslutning härtill bör nämnas att socialstyrelsen år 1975 utfärdat ett cirkulär med föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk obduktion m. m. Föreskrifterna, som kompletterar bestämmelserna i det tidigare cirkuläret, är i princip tillämpliga även vid vissa andra former av dödsfallsundersökning.
Motionären uttalar att alla döda inte kan obduceras med den noggrannhet som sker vid en rättsmedicinsk obduktion men att det kan finnas skäl överväga om det finns förutsättningar att likväl på ett säkrare sätt än f. n. fastställa en dödsorsak i andra fall, exempelvis genom utförande av kemisk analys vid en normalobduktion. Motionären uttalar också att det kan finnas andra möjligheter att förstärka rättssäkerheten i samband med dödsfall. Han ifrågasätter också om bestämmelserna i begravningskungörelsen är så utformade att de förhindrar utfärdande av dödsbevis, som döljer brott som läkare inte har för avsikt att dölja.
Utskottet har inhämtat att det inom socialstyrelsen sedan lång tid tillbaka pågår en översyn av 1971 års cirkulär. Utgångspunkten föröversynsarbetetär att man skall söka skapa så långt möjligt enkla och väl fungerande rutiner samtidigt som rättssäkerhetsaspekterna beaktas. Avsikten är att det reviderade cirkuläret skall innehålla bestämmelser som generellt sett skärper kraven på läkare som gör undersökning för utfärdande av dödsbevis. Läkarna kommer att uppmärksammas på att de är skyldiga att noggrant sätta sig in i de omständigheter som är av betydelse för utfärdande av sådana bevis och att de ingående måste pröva om det finns tecken som tyder på onaturlig död och,
SoU 1979/80:14
om så är fallet, vidta nödvändiga åtgärder. Även det reviderade cirkuläret kommer att utfärdas i samråd med rikspolisstyrelsen, något som enligt utskottets mening gör att det finns skäl utgå från att rättssäkerhetsaspekterna ägnats stor uppmärksamhet. Utskottet har inhämtat att det reviderade cirkuläret kommer att utfärdas inom kort.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen. Vid denna bedömning beaktar utskottet att det får anses ankomma på socialstyrelsen att ta erforderliga initiativ till ändring av begravningskungörelsen förden händelse myndigheten vid sitt översynsarbete skulle finna att även bestämmelserna i denna författning behöver revideras.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1279.
Stockholm den 27 november 1979
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson (c), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), Ivar Nordberg (s)*, Blenda Littmarck (m), Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s). Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Siri Häggmark (m)* och Sigvard Persson (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTA B 62973 Stockholm 1979