Med anledning av propositionen 1979/80:38 om ersättning till kommunerna för hjälp till flyktingar m. fl., jämte motioner
SoU 1979/80:22
Socialutskottets betänkande 1979/80:22
med anledning av propositionen 1979/80:38 om ersättning till kommunerna för hjälp till flyktingar m. fl., jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1979/80:38 har regeringen (socialdepartementet) hemställt att riksdagen
1. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för ersättning till kommunerna för hjälp till flyktingar och personer som väntar på uppehållstillstånd,
2. godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för en omorganisation av systemet för betalning av dessa ersättningar.
Motionerna
I motionen 1979/80:108 av Lennart Andersson m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar uttala att de speciella omständigheter som föreligger i Södertälje kommun, med anledning av den omfattande och oreglerade assyriska invandringen, utgör särskilda skäl varför statsbidrag skall utgå.
I motionen 1979/80:109 av Gunnel Liljegren (m) och Pär Granstedt (c) hemställs att riksdagen beslutar uttala
1. att UAT-sökande och s. k. anknytningsfall inordnas under huvudreglerna för statlig ersättning för kommunernas socialhjälpskostnader och för att möjligheter till förlängd ersättning också gäller dessa grupper,
2. att UAT-sökande och anknytningsfall ingår i underlaget för schablonberäkningen av ersättning för andra insatser,
3. att schablontillägget differentieras och för kommuner med stora ekonomiska åtaganden för flyktingar och invandrare och med fortgående invandring får omfatta minst 50 % av socialhjälpskostnaderna eller att "invandrarkommuner’- erhåller ersättning utöver schablonen,
4. att den statliga ersättningen till frivilliga organisationer för deras flyktingarbete bibehålls.
I motionen 1979/80:110 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen med ändring i propositionen 1979/80:38 beslutar uttala
a) att den som utan att själv vara flykting erhåller uppehållstillstånd på grund av anknytning till flykting i bidragshänseende skall jämställas med flykting och att därvid nuvarande praxis tillämpas,
b) att social service till den som söker uppehålls- och arbetstillstånd skall ersättas i samma utsträckning som stöd till flykting.
1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 22
SoU 1979/80:22
c) att ersättning för hjälp till flyktingar skall lämnas under det år beslut om uppehållstillstånd fattas samt tre år därefter,
d) att ersättning för hjälp till den som söker uppehålls- och arbetstillstånd skall lämnas från ansökningsdagen fram till den dag beslut fattas i ärendet och i de fall avslag lämnas på ansökan fram till dag för förpassning,
e) att ersättning till landsting för den vård som lämnas flykting skall utgå under det år beslut fattas om uppehållstillstånd samt tre år därefter,
f) att socialstyrelsen skall förmedla ersättning till kommunerna för hjälp till flyktingar och sökande av uppehålls- och arbetstillstånd,
2. att riksdagen uttalar att en överarbetning snarast bör ske av bestämmelserna om ersättning till kommunerna för social service åt flyktingar, innebärande att ersättningen beräknas per capita av antalet flyktingar i respektive kommun och med angivande av villkor för medlens användning,
3. att riksdagen uttalar att det är nödvändigt att förkorta handläggningstiden för ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd, men att detta inte får tillåtas inkräkta på rättssäkerheten,
4. att riksdagen hemställer hos regeringen om att särskilt stöd till kommuner med stor andel invandrare övervägs.
Utskottet
Inledning
I propositionen föreslås att statlig ersättning till kommunerna införs för den hjälp till försörjning som ges till utlänningar under den tid då deras ansökningar om uppehållstillstånd behandlas. Samtidigt föreslås enklare regler för den statliga ersättningen till kommunerna för socialhjälp till flyktingar. Ersättning skall lämnas för hjälp som utgivits under det år då beslutet om uppehållstillstånd fattas samt två år därefter. Andra insatser för flyktingar, t. ex. barnomsorg och tolkhjälp, skall också ersättas. Denna ersättning skall schablonberäknas till 25 % av den statliga ersättning som kommunerna får för sina socialhjälpskostnader för flyktingar.
Vidare innehåller propositionen förslag om att decentralisera handläggningen av ersättningarna från socialstyrelsen och rikspolisstyrelsen till länsstyrelserna. Statens invandrarverk skall kontrollera att ansökningarna avser sådana personer som kommunen har rätt att få ersättning för. Förslaget innebär kortare handläggningstider och snabbare utbetalningar av ersättningarna än f. n.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.
Beträffande bakgrunden till de i propositionen framlagda förslagen kan nämnas följande.
Riksdagens beslut under våren 1979 med anledning av propositionen om den kommunala ekonomin innebär bl. a. att ett antal specialdestinerade statsbidrag skall upphöra och att motsvarande belopp skall tillföras
SoU 1979/80:22
kommunerna i form av skatteutjämningsbidrag. Riksdagen beslutade bl. a. att slopa den statliga ersättningen till kommunerna för socialhjälp enligt 12 § socialhjälpslagen (s. k. obligatorisk socialhjälp). En följd av riksdagens beslut skulle, utan ytterligare ändring av ersättningsreglerna, bli att kostnaderna för socialhjälp till personer som väntar på att deras ansökningar om uppehållstillstånd behandlas helt skulle falla på kommunerna. Dessa kostnader är ojämnt fördelade på kommunerna. Med hänsyn härtill anslöt sig socialutskottet i yttrande i ärendet (SoU 1978/79:5 y) i princip till uppfattningen att kommunerna borde ersättas för denna socialhjälp. Utskottet förutsatte att förslag om ersättning för socialhjälpen skulle föreläggas riksdagen i sådan tid att bestämmelser på området kunde träda i kraft den 1 januari 1980. Riksdagen framförde icke någon erinran mot att nuvarande ersättning för hjälp till flyktingar och organiserat överförda utländska medborgare utan flyktingstatus skulle behållas. Motivet var även i detta fall att dessa kostnader belastar endast vissa kommuner.
Det förslag som nu läggs fram utgår från ställningstagandena i propositionen om den kommunala ekonomin och innehåller som ovan nämnts riktlinjer för ersättning till kommunerna för hjälp till flyktingar och personer som väntar på uppehållstillstånd.
Förslagen i propositionen bygger på en departementspromemoria (Ds S 1979:7) som utarbetats av en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Promemorian har remissbehandlats.
Med anledning av propositionen har väckts tre motioner med ett antal motionsyrkanden. Utskottet vill redan här framhålla att flera av yrkandena har ett innehåll, som innebär att, om de bifölls, riksdagsbeslutet från våren i vissa delar skulle rivas upp. Utskottet kan inte finna att några skäl föreligger som motiverar en omprövning av det tidigare beslutet. Med hänsyn härtill kommer utskottet inte att gå in på någon närmare diskussion av de åsyftade motionsyrkandena.
Personer för vilka ersättning bör lämnas
Utskottet biträder förslag i propositionen att statlig ersättning till kommunerna skall lämnas för hjälp till de grupper som regeringen eller invandrarverket bedömt vara flyktingar eller i bidragshänseende jämställda med flyktingar - personerna redovisas som fyra grupper i propositionen (se s. 4) - och deras familjer. Till en flyktings familj räknas härvid make/maka och hemmavarande ogifta barn under 18 år. I det följande används begreppet flykting om alla dessa personer. Alla dessa är dock inte flyktingar i utlänningslagens mening.
Socialstyrelsen har hitintills ersatt kostnader även för s. k. anknytningsfall, dvs. nära anhöriga, t. ex. föräldrar som kommit till Sverige för att förena sig med flykting. Arbetsgruppen har ansett att det innebär besvärliga gränsdrag -
SoU 1979/80:22
ningsproblem att ersätta även hjälp som utgått till sådana personer. Utskottet delar departementschefens uppfattning att kommunerna inte bör ersättas för kostnader för den grupp som anknytningsfallen utgör. Motionen 1979/80:110 avstyrks i motsvarande del (yrkandet 1 a).
I överensstämmelse med utskottets tidigare ställningstagande (SoU 1978/79:5 y) och förslaget i propositionen bör kommunerna ersättas för socialhjälp till personer som väntar på uppehållstillstånd (UAT-sökande).
Ersättning för socialhjälpskostnader
Enligt propositionen skall kommunerna liksom hittills få ersättning för sina faktiska kostnader för socialhjälp till flyktingar, under förutsättning att den utgivna hjälpen i huvudsak stämmer överens med gällande praxis inom socialvården. Således bör i dessa fall ersättning utgå för såväl obligatorisk som frivillig socialhjälp (12 och 13 §§ socialhjälpslagen).
Då det gäller UAT-sökande föreslås att ersättning bör lämnas för hjälp till ”livsuppehälle och erforderlig vård”. Avsikten är att ersättning skall utgå för hjälp upp till den nivå som motsvarar obligatorisk socialhjälp, för kostnader som har uppkommit till följd av beslut om omhändertagande för samhällsvård enligt barnavårdslagen samt för kostnader för hemresa i fall då socialhjälp utgått för sådant ändamål för UAT-sökande som inte längre önskar stanna i Sverige.
Motionärerna bakom motionen 1979/80:109 vill att UAT-sökande och s. k. anknytningsfall skall inordnas under ”huvudreglerna” för statlig ersättning för kommunernas socialhjälpskostnader (yrkandet 1 delvis).
Med hänvisning till utskottets ställningstagande till s. k. anknytningsfall och till att utskottet ansluter sig till den restriktiva syn på ersättning för socialhjälp till UAT-sökande, som kommer till uttryck i propositionen, avstyrks motionsyrkandet. Förslagen i propositionen tillstyrks.
Ersättning för kostnader för social service
Enligt det s. k. flyktingbrevet utgår ersättning till kommunerna för viss social service, dvs. barn- och äldreomsorg, social hemhjälp, vård enligt barnavårds- och nykterhetsvårdslagarna, tolkhjälp samt familjepedagogisk verksamhet.
Kostnaderna för dessa åtgärder är krångliga att särredovisa. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att kommunernas kostnader för social service till flyktingar skall ersättas schablonmässigt med en viss procent av ersatt socialhjälp. Som också föreslås i propositionen bör schablonen för enkelhets skull beräknas på socialhjälpen under hela det år då uppehållstillstånd meddelas.
Med undantag av familjepedagogisk verksamhet bör procentpåslaget täcka dels de kostnader som ersätts i dag, dels kostnader för psykiatriskt,
SoU 1979/80:22
psykologiskt och kurativt stöd. För den familjepedagogiska verksamheten bör ersättning även i fortsättningen utgå med den faktiska kostnaden.
Enligt vad som anförs i propositionen ger arbetsgruppens undersökningar fog för uppfattningen att 25 % av ersatt socialhjälp i genomsnitt ger kommunerna den avsedda ersättningen. Utskottet tillstyrker därför att procentsatsen för schablonersättning fastställs till 25.
I motionen 1979/80:110 yrkandet 2 förordas en överarbetning av de här aktuella bestämmelserna i syfte att ersättningen skulle beräknas per capita och att villkor för användningen av medlen skulle ställas upp.
Utskottet anser att det skulle vara tilltalande med en schablonregel av angivet slag. Man vet emellertid icke hur många flyktingar som finns i varje kommun. Utskottet, som ställer sig bakom önskemålet om en ytterligare schablonisering, då så blir möjligt, avstyrker därför motionsyrkandet. Såvitt avser frågan om villkor för ersättningen vill utskottet framhålla att en utökad kontroll av kommunerna bl. a. strider mot decentraliseringstanken.
I detta sammanhang behandlar utskottet även krav som framställts i syfte att - utöver vad de i propositionen föreslagna bestämmelserna leder till - tillförsäkra ersättning åt kommuner, som exempelvis vid stor, plötslig invandring drabbas av extraordinära kostnader för insatser för invandrare. Olika lösningar har föreslagits, bl. a. en differentiering av den procentsats efter vilken schablonersättning skall utgå.
I propositionen erinras om att speciellt höga kostnader för invandrare hör till de faktorer som kan utgöra grund för skatteutjämningsbidrag. Tanken på särskilda ersättningsregler för angivna situationer avvisas. Behovet av statliga insatser bör i stället enligt propositionen bedömas från fall till fall, då särskilda skäl finns. Utskottet delar denna uppfattning. Regeringen får därför efter en prövning av de individuella omständigheterna för varje kommun ta ställning till såväl om det föreligger skäl för särskilt statsbidrag som i vilken utsträckning sådant bidrag skall utgå. Det är enligt utskottets mening inte lämpligt med någon schablonuppräkning av eljest utgående stöd. Utskottet anser det inte motiverat eller lämpligt att göra några uttalanden om omfattningen av statsbidrag i här aktuella fall eller vilka kriterier som bör vara bestämmande för om ersättning skall utgå. Utskottet gör dock det undantaget att utskottet vill uttala att den assyriska invandringen till Södertälje kommun har medfört sådana exceptionella kostnader för kommunen att det måste anses föreligga särskilda skäl för statsbidrag till kommunen utöver det bidrag som kommer att utgå enligt de i propositionen angivna generella riktlinjerna. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av propositionen, motionen 1979/80:108, motionen 1979/80:109 yrkandet 3 och motionen 1979/80:110 yrkandet 4 som sin mening ge regeringen till känna.
Då det härefter gäller frågan om ersättning till kommunerna för kostnader för social service till andra än flyktingar ansluter sig utskottet helt till de överväganden som redovisas i propositionen (s. 9-11). Motionen 1979/80:
SoU 1979/80:22
109 yrkandet 2 och motionen 1979/80:110 yrkandet 1 b avstyrks.
Utskottet vill instämma i vad som uttalas i propositionen om att vad som bäst gynnar personer som väntar på uppehållstillstånd är att handläggningstiderna hos invandrarverket minskar. Med hänsyn till vad som i övrigt anförts härom i propositionen (s. 10) är emellertid något särskilt riksdagsuttalande inte erforderligt. Motionen 1979/80:110 yrkandet 3 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Som anförs i motionen får naturligtvis en förkortning av handläggningstiderna inte tillåtas inkräkta på rättssäkerheten.
Tidsgränser
Utskottet tillstyrker förslag i propositionen att ersättning skall lämnas för kostnader som uppkommit under det år uppehållstillstånd som flykting beslutades samt ett visst antal år därefter.
Det föreslås att ersättning skall lämnas till kommunerna för socialhjälp m. m. som givits flyktingar under det år beslutet om uppehållstillstånd meddelades samt under två kalenderår därefter.
I motionen 1979/80:110 har föreslagits att ersättning skall lämnas kommunen under tre år efter det år beslutet om uppehållstillstånd meddelades (yrkandet 1 c).
Utskottet godtar den i propositionen föreslagna tidsregeln och avstyrker således motionsyrkandet. Härvid beaktar utskottet att effekterna av tvåårsregeln skall utvärderas. Utskottet beaktar också att det utöver huvudregeln föreslås att det skall finnas en möjlighet att ersätta kommunerna för socialhjälp till flyktingar som inom huvudregelns tidsram inte kunnat försörja sig på grund av sjukdom eller handikapp som fanns vid ankomsten hit eller har sin grund i flyktingsituationen. Utskottet tillstyrker även denna kompletterande ersättningsregel.
Då det gäller UAT-sökande tillstyrker utskottet att ersättning utgår dels för hjälp under tid då ansökan behandlas, dels, då avslag på UAT-ansökan meddelats, för hjälp som utgivits inom tre månader efter det att beslut om förpassning eller, i förekommande fall, beslut om verkställighet av förpassning vunnit laga kraft. Utskottet anser att man genom förslaget i propositionen får en schablonregel som ger en enkel administration samtidigt som ersättning till kommunerna kommer att utgå i den utsträckning som framstår som rimlig.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionen 1979/80:110 yrkandet 1 d och motionen 1979/80:109 yrkandet 1 delvis.
Ersättning till landstingskommuner och organisationer
Landstingskommunerna får f. n. ersättning av staten för vård av flyktingar på sjukvårdsinrättningar. Ersättning lämnas i enlighet med bestämmelserna i
SoU 1979/80:22
det s. k. utomlänsavtalet. Utskottet biträder förslag i propositionen om att ersättning i angivna fall skall kunna utgå även i fortsättningen. Det finns inte skäl att ha någon annan tidsgräns för rätten till ersättning i dessa fall än vad som gäller för ersättning till kommunerna för flyktingar. Ersättning bör således utgå under det år beslutet om uppehållstillstånd meddelas samt under två år därefter. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:110 yrkandet 1 e, vari angivna tid om två år föreslås utsträckt till tre år.
Enskilda organisationer har f. n. möjlighet att få ersättning för vård av eller understöd till flyktingar. Sådan ersättning har hitintills utgått i mycket liten utsträckning. Utskottet ansluter sig till förslag i propositionen om att denna ersättningsmöjlighet skall avskaffas. Motionen 1979/80:109 avstyrks i motsvarande del (yrkandet 4). I detta sammanhang vill utskottet erinra om att statliga bidrag till enskilda organisationer för åtgärder för flyktingar och invandrare f. n. kan utgå även från andra håll.
Administration tn. m.
Utskottet anser att vad som föreslås i propositionen om överförande av administrationen av huvuddelen av ersättningarna till länsstyrelserna och invandrarverket är ägnat att medföra betydande förenklingar och innebära väsentligen snabbare utbetalningar jämfört med vad som nu gäller. Utskottet biträder förslaget, som står i överensstämmelse med vad som föreslås i propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. Motionen 1979/80:110 yrkandet 1 f avstyrks därmed.
Utskottet hemställer
1. beträffande bidrag till kommuner då extraordinära situationer på invandrarområdet föreligger att riksdagen med anledning av propositionen, motionen 1979/80:108, motionen 1979/80:109 yrkandet 3 och motionen 1979/80:110 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:109 yrkandena 1, 2 och 4 samt motionen 1979/80:110 yrkandena 1 a-e, 2 och 3 i den mån riktlinjerna inte behandlats under mom. 1 godkänner de riktlinjer som i propositionen förordats för ersättning till kommunerna för hjälp till flyktingar och personer som väntar på uppehållstillstånd,
3. med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:110 yrkandet 1 f godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för en omorganisation av systemet för betalning av ersättningar.
SoU 1979/80:22
8 Stockholm den 6 december 1979
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius (m), Rune Gustavsson (c), Anna-Greta Skantz (s). Mårten Werner (m)*, John Johnsson (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c). Lena Öhrsvik (s). Anita Persson (s) och Sigvard Persson (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 64096 Stockholm 1979