Med anledning av i propositionen 1979/80:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller vissa sociala serviceåtgärder och vissa åtgärder för handikappade jämte motioner
SoU 1979/80: 29
Socialutskottets betänkande 1979/80:29
med anledning av i propositionen 1979/80:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller vissa sociala serviceåtgärder och vissa åtgärder för handikappade jämte motioner
I betänkandet behandlas regeringens i propositionen 1979/80:100 bilaga 8 (socialdepartementet) framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret 1980/81 under avsnittet D. Sociala serviceåtgärder, såvitt avser punkterna D 1 och D 2, samt avsnittet K. Vissa åtgärder för handikappade jämte motioner.
Sociala serviceåtgärder
1. D 1. Bidrag till social hemhjälp. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 1 (s. 78 och 79) och hemställer
att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 060000000 kr.
2. D 2. Bidrag till färdtjänst. Regeringen har under punkten D 2 (s. 79-81) föreslagit riksdagen att till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 220000000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80: 844 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om minimistandard för färdtjänst.
I motionen 1979/80: 1211 av Börje Nilsson (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att man i samband med den i budgetpropositionen planerade översynen av färdtjänsten beaktar de i motionen framförda kvalitetskraven.
I motionen 1979/80: 1882 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som syftar till att i statsbidragsvillkoren för färdtjänsten införa regler som förhindrar färdtjänsthuvudmännen att tillämpa diskriminerande bestämmelser,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer att förslag utarbetas i samarbete med handikapporganisationerna om minimistandard för färdtjänsten anknuten till statsbidraget varvid även en förstärkning av statsbidraget till färdtjänst bör övervägas.
1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 29
SoU 1979/80:29
2 Utskottet
Färdtjänsten är ett komplement till den allmänna trafikförsörjningen och är avsedd för personer som på grund av handikapp har svårt att förflytta sig på egen hand eller anlita allmänna kommunikationer. Fr. o. m. år 1975 utgår statsbidrag till kommunernas färdtjänst (prop. 1974: 141, SoU 1974:41, rskr 1974:345). Bidraget utgår med 35% av bruttodriftkostnaderna för verksamheten.
Socialstyrelsen har i en rapport till regeringen i augusti 1979 konstaterat att det föreligger stora olikheter mellan kommunerna då det gäller färdtjänsten.
Regeringen har nyligen medgett att socialstyrelsen får ge ut nya anvisningar med vissa förtydliganden beträffande rätten till statsbidrag för färdtjänsten. I budgetpropositionen (bil. 8 s. 80) aviseras att en fortsatt översyn av statsbidragsgivningen till färdtjänst kommer att göras inom regeringskansliet. Översynen skall syfta till att begränsa kostnadsexpansionen och samtidigt utjämna skillnaderna mellan olika kommuner med hänsyn till färdtjänstkostnaderna per invånare. I samband med översynen skall även anvisningarna om vem som är färdtjänstberättigad ytterligare preciseras.
I motionen 1979/80:844 av Göran Karlsson m.fl. (s), i motionen 1979/ 80: 1211 av Börje Nilsson (s) och i motionen 1979/80: 1882 av Lars Werner m.fl. (vpk) framställs yrkanden av innebörd att man i samband med den aviserade översynen eller i annat sammanhang skall utarbeta förslag som innebär att det införs en minimistandard för färdtjänsten anknuten till statsbidragsreglerna.
Utskottet delar uppfattningen att färdtjänst skall tillhandahållas de personer som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationsmedel. Det är angeläget att färdtjänstens resurser kommer de förflyttningshandikappade till godo. Detta är en förutsättning för att de handikappade skall kunna leva ett normalt och självständigt liv. Av socialstyrelsens ovan nämnda rapport framgår att det finns stora olikheter mellan kommunerna i fråga om färdtjänstens standard, t. ex. antal resor, resornas längd och geografiska begränsning, taxor och tillgång till specialfordon. Enligt utskottets mening är det önskvärt att dessa olikheter utjämnas. Kommunernas färdtjänst bör hålla en sådan standard att den ger de handikappade möjlighet att på lika villkor delta i samhällslivet. Den aviserade översynen av statsbidragsgivningen till färdtjänsten skall bl. a. ha som utgångspunkt att de kommuner som i dag har en mindre utvecklad färdtjänstservice även fortsättningsvis skall få betydande utrymme för att utveckla verksamheten. En annan utgångspunkt är att färdtjänst skall tillhandahållas de personer som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller med allmänna kommunikationer. Utskottet förutsätter att man vid översynen kommer att sträva efter att ge statsbidragsreglerna ett sådant innehåll att man kan räkna med att färdtjänsten kommer att utvecklas så att den når en rimlig minimistandard i alla
SoU 1979/80: 29
kommuner. Även fortsättningsvis bör man eftersträva ett enkelt utformat regelsystem. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att man i överensstämmelse med vad som förordas i en av motionerna under översynen håller en nära kontakt med handikapprörelsen. Med hänsyn till det anförda gör utskottet den bedömningen att det inte är erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av de här aktuella motionsyrkandena (motionen 1979/80:844, motionen 1979/80: 1211 och motionen 1979/ 80: 1882 yrkandet 2 delvis).
I motionen 1979/80: 1882 (yrkandet 2 delvis) framställs önskemål om att en förstärkning av statsbidraget till färdtjänst bör övervägas.
Frågan om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten var aktuell vid behandlingen förra året av propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin. I propositionen uttalades utan erinran från riksdagens sida att det finns skäl att bibehålla bidragsgivning till verksamheten, men att bidraget bör omprövas med vissa mellanrum. Den allmänna inriktningen av reformen rörande den kommunala ekonomin var att det bör ske en successiv förskjutning av tyngdpunkten i statsbidragsgivningen till kommuner och landstingskommuner och att skatteutjämningssystemet därvid bör svara för en ökad andel på de speciella statsbidragens bekostnad. Mot den nu redovisade bakgrunden avstyrks motionen även i här aktuell del.
Krav på att det i statsbidragsvillkoren för färdtjänsten införs regler som förhindrar färdtjänsthuvudmännen att tillämpa diskriminerande bestämmelserframförs också i motionen 1979/80: 1882 (yrkandet 1). Motionärerna hänvisar till att vissa kommuner har bestämmelser om avstängning från färdtjänsten vid missbruk av systemet.
Utskottet behandlade under föregående riksmöte motionsyrkanden med samma innebörd. I sina av riksdagen godkända betänkanden i ämnet (SoU 1978/79:2 och SoU 1978/79:28 s. 2) framhöll utskottet bl. a. att det är nödvändigt för kommunerna att kunna vidta åtgärder som syftar till att förhindra att färdtjänsten utnyttjas på sätt som inte är avsett. Detta får emellertid enligt utskottets mening inte leda till att bestämmelser utfärdas som uppfattas som diskriminerande för de personer som är i behov av färdtjänst. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Enligt utskottets mening bör kommunerna motverka missbruk i första hand genom att organisera betalningssystemet och verksamheten i övrigt på ett sådant sätt att missbruk försvåras. I de fall då missbruk av systemet likväl inte kan förhindras bör missbruk beivras i vanlig ordning och inte genom avstängning från färdtjänsten. En avstängning kan nämligen få svåra konsekvenser för den handikappades möjligheter att leva ett normalt liv. Utskottet förutsätter att kommunerna själva kommer att revidera sina bestämmelser. Någon riksdagens åtgärd i den här behandlade frågan är därför f. n. inte påkallad. Motionen 1979/80:1882 yrkandet 1 avstyrks således.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
11 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 29
SoU 1979/80:29
4 Utskottet hemställer
1. beträffande minimistandard för färdtjänsten att riksdagen avslår motionen 1979/80:844, motionen 1979/80:1211 och motionen 1979/80: 1882 yrkandet 2 delvis,
2. beträffande frågan om höjning av statsbidraget att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1882 yrkandet 2 delvis,
3. beträffande förbud mot diskriminerande bestämmelser för färdtjänst att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1882 yrkandet 1,
4. att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 220 000 000 kr.
Vissa åtgärder för handikappade
3. K 1—K 4. Kostnader för viss utbildning av handikappade m. fl. anslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna K 1-K 4 (s. 224-233) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar
1. till Kostnader för viss utbildning av handikappade ett förslagsanslag av 14 530000 kr.,
2. till Statens handikappråd ett förslagsanslag av 1 476000 kr.,
3. till Statens hundskola ett förslagsanslag av 1 790000 kr.,
4. till Bidrag till driften av särskolor m. m. ett förslagsanslag av 330400000 kr.
4. K 5. Bidrag till handikapporganisationer. Regeringen har under punkten K 5 (s. 233 och 234) föreslagit riksdagen att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 24 500000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80:1040 av Lennart Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av handikapporganisationernas tidskriftsutgivning och tidskrifternas behov av övrigt garanterat statligt stöd utöver organisationsstödet.
Motionen har överflyttats till socialutskottet från konstitutionsutskottet. I motionen 1979/80:1212 av Börje Nilsson (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av anslaget till handikapporganisationerna med hänsyn till verksamhetens omfattning, inriktning och medelsbehoven för organisationernas ökade insatser i samhället.
Utskottet
Från anslaget utgår bidrag till handikapporganisationernas allmänna verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag av statens handikappråd. Innevarande
SoU 1979/80:29
budgetår har bidrag tillerkänts 27 organisationer. Anslaget uppgår till 22 milj. kr. Härutöver har allmänna arvsfonden beviljat handikapporganisationerna bidrag från allmänna arvsfonden med ca 5 milj. kr. för särskilda projekt och försöksverksamhet.
Den nuvarande bidragskonstruktionen tillkom år 1977 efter förslag av handikapputredningen. Bidragen skall i så liten utsträckning som möjligt få styra handikapporganisationernas inriktning. Varje organisation får själv avgöra vilka insatser som den anser mest väsentliga och får sålunda själv fördela det för den allmänna verksamheten avsedda bidraget på olika verksamheter inom organisationen.
Bidraget till organisationerna har ökat kraftigt under senare år. Enligt utskottets mening är det bl. a. mot bakgrund av att den nuvarande anslagskonstruktionen tillkom så sent som år 1977 inte påkallat med någon sådan översyn som begärs i motionen 1979/80: 1212 av Börje Nilsson (s). Statens handikappråd, i vilket ingår företrädare för handikapporganisationerna, kan vid sin prövning av organisationernas anslagsäskanden förutsättas noga följa den i motionen aktualiserade frågan. Motionsyrkandet avstyrks sålunda. Utskottet vill i sammanhanget nämna att regeringen nyligen tillsatt en handikappberedning för att nå en bättre samordning av åtgärder för handikappade och ge regeringen underlag för en effektiv och konsekvent handikappolitik. Utskottet vill framhålla vikten av att beredningen håller en nära kontakt med handikapporganisationerna.
I motionen 1979/80: 1040 av Lennart Bladh m.fl. (s) tas upp frågan om det statliga stödet för utgivning av handikapptidskrifter.
Statligt stöd till organisationstidskrifter infördes år 1977. Stöd utgår dels till medlemsblad, dels till bl. a. tidskrifter som företräder handikappade eller arbetshindrade. Stödet tillkom mot bakgrund av de stora kostnadsökningar som tidskrifterna drabbats av under 1970-talet. När stödet infördes anförde konstitutionsutskottet (KU 1976/77:42) bl. a. att organisationstidskrifterna spelar en betydelsefull roll både som språkrör för organiserade samhällsintressen och som forum för intern kommunikation och debatt inom organisationerna. De har också stor betydelse för en fortlöpande information i olika samhällsfrågor till medlemmarna.
Stödet till organisationstidskrifterna utgår dels i form av ett grundbelopp till samtliga stödberättigade tidskrifter, dels som ett bidrag beräknat på den distribuerade upplagan. Stödkonstruktionen motiveras av distributionskostnadernas stora betydelse för dessa tidskrifter. Fr. o. m. budgetåret 1979/80 har stödet till organisationstidskrifter höjts med i genomsnitt 15%.
Handikapprörelsens tidskrifter har stor betydelse både som medlemstidningar och som opinionsbildare i den allmänna debatten. De följer noga utvecklingen av olika frågor på handikappområdet. Det förs en livlig debatt i dem genom inlägg från medlemmar och andra. Tidskrifterna spelar en viktig roll såväl för medlemmarna som för myndigheter och andra som har intresse för handikappfrågor. Mot bl. a. denna bakgrund anser utskottet att
Kartong: S. 6, rad 26 Står: förslagsanslag Rättat till: reservationsanslag
SoU 1979/80:29
det är angeläget att utgivningen av handikapptidskrifter får stöd av samhället. Som angetts i det föregående kan stöd till bl. a. sådana tidskrifter utgå från organisationstidskriftsstödet. Motionsförslaget syftar till att det skall ske en utredning om handikapporganisationernas behov av garanterat stöd till sina tidskrifter utöver det stöd som nu utgår från anslaget Stöd till organisationstidskrifter på utbildningshuvudtiteln.
Socialutskottet vill för sin del erinra om vad som inledningvis sagts om förevarande anslag, nämligen att varje handikapporganisation som får bidrag själv får avgöra vilka insatser som den anser mest väsentliga och sålunda själv får fördela det för den allmänna verksamheten avsedda bidraget på olika verksamheter inom organisationen. 1 den mån anslaget räknas upp ges också ett ökat utrymme för de olika handikapporganisationerna att — om de så önskar — satsa medel på sin tidskriftsutgivning. Utskottet är samtidigt medvetet om att en rad andra verksamhetsgrenar också ställer stora krav på organisationernas resurser. Utskottet kan emellertid med hänsyn till det rådande budgetläget inte förorda en uppräkning av anslaget utöver vad regeringen föreslagit. Inte heller kan utskottet finna det motiverat att en sådan särskild utredning tillsätts som motionärerna förespråkar. Utskottet avstyrker därför motionen 1979/80: 1040.
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av anslaget till handikapporganisationer att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1212,
2. beträffande översyn av stödet till handikapptidskrifter att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1040,
3. att riksdagen till Bidrag lill handikapporganisationer för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 24 500000 kr.
5. K 6. Kostnader för viss verksamhet för synskadade. Regeringen har under punkten K 6 (s. 234—236) föreslagit riksdagen att till Kostnader för viss verksamhet för synskadade för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 9 152000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80: 858 av Lena Öhrsvik (s) och Iris Mårtensson (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en samlad plan för att tillgodose de dövblindas rätt till information och kommunikation samt de övriga speciella behov som föreligger.
I motionen 1979/80: 1059 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar
1. att dagliga tidningar på kassett skall utges för synskadade,
2. att reglerna för presstöd utformas så att tidningar får ekonomiskt stöd för utgivning för synskadade,
3. att resurser skapas så att metoden att framställa tidningar på punktskrift kan utvecklas och en omfattande försöksverksamhet igångsättas.
SoU 1979/80: 29
4. att medel för ändamålet bör anvisas på 1980/81 års statsbudget.
I motionen 1979/80: 1556 av Hans Alsén m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar anhålla att regeringen inom ramen för allmänna arvsfondens resurser utvidgar försöksverksamheten med utgivning av taltidningar på det sätt som redovisats i motionen.
Motionerna 1979/80: 1059 och 1979/80: 1556 har överflyttats till socialutskottet från konstitutionsutskottet.
Utskottet
Utgivning av taltidningar
Från förevarande anslag utgår bl. a. bidrag till Synskadades riksförbund (SRF) och Föreningen Sveriges dövblinda för utgivning av tidskrifter och tidningar till synskadade. SRF:s verksamhet omfattar sju tidskrifter i punktskrift och sex på ljudband. Taltidskrifter är bl. a. tidskrifterna Hem och hushåll, Kulturspegeln och Tekniskt magasin. Innehållet i tidskrifterna är hämtat från veckotidningar och dagstidningar.
Sedan några år tillbaka pågår en försöksverksamhet med utgivning av dagstidningar i talkassettform. Försöksverksamheten finansieras av medel från allmänna arvsfonden. Som exempel på projekt inom försöksverksamheten kan nämnas att tidningen Kronobergaren i Växjö varje utgivningsdag sammanställer en entimmas kassett med material från tidningen. Kassetten distribueras till ca 200 synskadade i tidningens spridningsområde. Regeringen skall inom den närmaste tiden tillsätta en särskild utredare för att utvärdera försöksverksamheten och överväga alternativa modeller för att ge synskadade tillgång till dagspressens innehåll. Inom regeringskansliet pågår arbetet med att utforma de närmare direktiven för utredningsarbetet.
Utskottet förutsätter att de frågor som tas upp i motionen 1979/80: 1059 av Lars Werner m. fl (vpk) och som avser möjligheterna för synskadade att få tillgång till dagstidningar på kassett och på punktskrift närmare prövas inom ramen för det aviserade utredningsarbetet. Utskottet utgår från att utredningsarbetet bedrivs med skyndsamhet. Då det gäller frågan om presstödsreglerna vill utskottet erinra om att målet för presspolitiken är att bevara en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjligheter för en allsidig debatt och opinionsbildning (KU 1975/ 76: 46 s.10 och 11). Med hänsyn till det anförda och då frågan om behovet av medelsanvisning för utgivning av av tidningar för synskadade får prövas i anslutning till behandlingen av det kommande utredningsförslaget på området avstyrker utskottet motionen 1979/80: 1059.
I motionen 1979/80: 1556 av Hans Alsén m. fl. (s, c) vill motionärerna att försöksverksamheten med utgivning av taltidningar utvidgas till att omfatta också några veckotidningar. Motionärerna nämner att tidningarna Vi och Land förklarat sig intresserade.
De nämnda tidningarna har gjort en framställning till regeringen (social -
SoU 1979/80:29
departementet) om att fa bidrag från allmänna arvsfonden för att kunna ge ut tidningarna som taltidningar. Ärendet är ännu inte avgjort.
Det ankommer inte på socialutskottet att yttra sig i frågor rörande fördelningen av medel från allmänna arvsfonden. Frågan huruvida försöksverksamheten med utgivande av dagstidningar till synskadade bör vidgas
— med utnyttjande av medel från arvsfonden eller av andra medel - får prövas med beaktande av syftet med försöksverksamheten. En omständighet som härvidlag måste tillmätas betydelse är huruvida en vidgad försöksverksamhet är ägnad att försena det utredningsarbete som i enlighet med det ovan anförda skall komma till stånd. Utskottet anser att motionen 1979/80:1556 får anses besvarad med det anförda.
Samlad plan för de dövblindas behov
I motionen 1979/80:858 av Lena Öhrsvik (s) och Iris Mårtensson (s) framhålls att de dövblinda är en grupp som på grund av sitt handikapp är isolerad från social och kulturell gemenskap. Enligt motionärerna måste samhällets insatser för de dövblinda när det gäller information, utveckling av tekniska hjälpmedel, träning, tolktjänst, föreningsstöd m. m. samordnas och förstärkas. En särskild plan för dessa insatser bör upprättas.
Samhällets insatser för de dövblinda och andra flerhandikappade är splittrade mellan olika myndigheter och organ. I en gemensam rapport i maj 1979 från omsorgskommittén (S 1977: 12) och statens handikappråd med titeln Flerhandikapp, avgränsning - ansvar framhålls att det behövs en samordning av planering och insatser för att kunna genomföra individuella åtgärder för flerhandikappade. Som exempel nämns ett projekt som avsåg bostäder och arbete för dövblinda i Hallstahammar. Projektet visade att samordning måste göras mellan olika organ hos en och samma myndighet, mellan olika myndigheter hos en och samma huvudman och mellan olika myndigheter hos skilda huvudmän. Mot bakgrund härav diskuteras i rapporten behovet av en central instans för att samordna och planera insatserna för de flerhandikappade. Omsorgskommittén framhöll i samband med överlämnandet av en annan rapport — Att vara flerhandikappad
- bl. a. att kommunerna har liten erfarenhet av hur de flerhandikappades individuella problem kan lösas och att detta i stor utsträckning också gäller för landsting och statliga myndigheter. För sällan förekommande slag av flerhandikapp är det, sades det, inte sannolikt, att små enheter någonsin får tillräcklig erfarenhet eller underlag i övrigt för att var för sig kunna tillhandahålla behövlig omvårdnad. Omsorgskommittén underströk att svårigheterna i hög grad var administrativa. Här bör slutligen nämnas att efter förslag av socialutskottet i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1978/79:13 en motion överlämnades till omsorgskommittén för beaktande. I motionen begärdes en utredning av frågan om styrelsens för vårdartjänst uppgifter kan vidgas till att avse samordnade insatser för de flerhandikappade.
SoU 1979/80:29
9 Utskottet vill framhålla vikten av att de dövblindas speciella behov tillgodoses. Av omsorgskommitténs rapporter rörande flerhandikappade framgår att kommittén är väl medveten om behovet av samordnade insatser för dövblinda och andra flerhandikappade. Med hänsyn härtill och då det får anses ingå i omsorgskommitténs uppdrag att närmare överväga frågor rörande en samordnande och planerande instans på flerhandikappområdet, anser utskottet att det inte nu är påkallat med någon riksdagens åtgärd i här aktuellt avseende. Utskottet avstyrker därför motionen 1979/ 80: 858.
Utskottet hemställer
1. beträffande dövblindas situation att riksdagen avslår motionen 1979/80: 858,
2. beträffande dagstidningar för synskadade att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1059,
3. beträffande veckotidningar för synskadade att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1556,
4. att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för synskadade för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 9 152000 kr.
6. K 7. Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten K 7 (s. 236 och 237) och hemställer
att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 8 957 000 kr.
7. K 8. Ersättning till televerket för texttelefoner. Regeringen har under punkten K 8 (s. 237 och 238) föreslagit riksdagen att till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 5700000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80:688 av Lena Öhrsvik m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att ålägga vissa myndigheter att installera texttelefon samt att undersöka möjligheterna för att tilldelning av texttelefon också bör kunna ske till de aktuella personernas anhöriga.
Utskottet
Texttelefonen är ett hjälpmedel som består av två komponenter, dels av skrivmaskin för utskrift, dels av en TV-skärm för presentation av texten. Hjälpmedlet ansluts till telenätet genom att kopplas ihop med en vanlig telefonapparat. Både mottagare och sändare av ett samtal behöver en komplett anläggning. Texttelefongruppen (S 1977:15) har dock genomfört en begränsad försöksverksamhet med förmedling av samtal mellan textte -
SoU 1979/80:29
lefonabonnenter och vanliga abonnenter. Texttelefongruppen förbereder i samarbete med televerket en utvidgad försöksverksamhet under våren. Resultatet av dessa försök avses ligga till grund för gruppens slutbetänkande hösten 1980.
Vid behandlingen förra året av den trafikpolitiska propositionen godkände riksdagen riktlinjer för tillhandahållande av texttelefon åt döva, dövblinda och talskadade (prop. 1978/79:99 s. 200-204, TU 1978/79: 18, rskr 1978/79:419).
Tilldelning av texttelefon grundas på ordination till de berättigade personerna. Ordination kan ske till dem som på grund av dövhet, grav hörselskada, dövblindhet eller talskada inte kan använda vanlig telefon eller kan göra det endast med stor svårighet. Hjälpmedlet kan börja tillhandahållas under den närmaste tiden. Under 1980 kan ca 1 200 apparater delas ut.
I motionen 1979/80: 688 av Lena Öhrsvik m. fl. (s) erinrar motionärerna om att det endast är de handikappade själva som kan komma i fråga för tilldelning av texttelefon. Hjälpmedlet skulle få större värde om vissa myndigheter ålades att skaffa texttelefon. Särskilt viktiga myndigheter är t. ex. polis, sjukhus, kommunal förvaltning och försäkringskassa. Man bör enligt motionärerna också undersöka om anhöriga till handikappade kan tilldelas hjälpmedlet.
I den trafikpolitiska propositionen framhölls bl. a. att en av telefonens främsta uppgifter är att upprätthålla sociala kontakter mellan människorna och att denna synpunkt har särskild tyngd i förhållandet mellan föräldrar och barn. Om ett telefondövt barn under långa tider vistas borta från föräldrahemmet t. ex. för skolgång bör därför texttelefon, som ordineras barnet, installeras i barnets hem. I sammanhanget betonades också angelägenheten av att samhällets institutioner och företag och organisationer som betjänar allmänheten skaffar texttelefon. Detta är att se som en naturlig service till telefondöva och talskadade. I propositionen uttalades att generella statsbidrag dock inte bör komma i fråga för ändamålet.
Det finns f. n. endast ett begränsat antal texttelefoner som successivt delas ut till berättigade personer. Utrymmet för myndigheter att skaffa texttelefon är därför begränsat. Utskottet har under hand inhämtat att länsalarmeringscentralerna uttryckt önskemål om att få texttelefoner. Det kan enligt utskottets mening förutsättas att myndigheter och institutioner som betjänar allmänheten, t. ex. kommunala förvaltningar, sjukhus, vårdcentraler och de allmänna försäkringskassorna, skaffar sig texttelefoner i den takt som produktionen av texttelefoner medger. Det måste ju ses som ett naturligt inslag i en myndighets serviceskyldighet att myndigheten blir tillgänglig även för telefondöva. Något riksdagens initiativ synes därför inte påkallat i här aktuellt avseende.
Utskottet delar den i den trafikpolitiska propositionen framförda uppfattningen att en av telefonens främsta uppgifter är att upprätthålla sociala kontakter mellan människor. Mot denna bakgrund anser utskottet det
SoU 1979/80:29
befogat att telefondöva på sikt ges möjlighet att hålla telefonkontakt med åtminstone någon nära anhörig. Detta är angeläget inte minst för att lätta den isolering som en hörselhandikappad kan drabbas av. Med hänsyn till bl. a. bristen på texttelefoner torde det dock - även om man bortser från kostnadsfrågan - inte f. n. vara möjligt att utvidga kretsen av texttelefonberättigade till att omfatta anhöriga till telefondöva. Utskottet förutsätter att frågan kommer att uppmärksammas av texttelefongruppen i dess fortsatta arbete. Inte heller i denna del påkallar motionen någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
1. beträffande åläggande för vissa myndigheter m. m. att skaffa texttelefon att riksdagen avslår motionen 1979/80:688,
2. att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 5 700000 kr.
8. Omsorgslagens tillämpningsområde
Motion
I motionen 1979/80:842 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att omsorgskommittén också skall se över omsorgerna för personer som efter 16 års ålder får mentala skador jämförbara med utvecklingsstörning.
Utskottet
Lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda omfattar psykiskt utvecklingsstörda som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. Med uttrycket hämmad förståndsutveckling avses enligt förarbetena till lagen en nedsättning av de intellektuella funktionerna som är hänförlig till utvecklingsperioden, varmed i allmänhet menas tiden fram till 16-årsåidern.
Omsorgskommittén (S 1977: 12) tillkallades i augusti 1977 för att utreda vissa frågor om omsorger för psykiskt utvecklingsstörda, psykotiska barn och flerhandikappade.
I motionen 1979/80:842 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) vill motionärerna att omsorgskommittén också skall se över omsorgerna om personer som efter 16 års ålder drabbats av skada, t. ex. vid en trafikolycka, och fått grava mentala skador som är att jämföra med psykisk utvecklingsstörning.
I direktiven (Dir 1977:89) för omsorgskommittén anges att utredningen skall se över bl. a. de flerhandikappades och psykiskt utvecklingsstördas situation och att utredningen bör överväga möjligheten och lämpligheten av att lagfästa samhällets ansvar för vissa grupper svårt handikappade t. ex. när det gäller rehabilitering, social omvårdnad, utbildning o. d.
SoU 1979/80:29
12 Omsorgskommittén avgav i maj 1978 en rapport (Ds S 1978:9) om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. I rapporten (s. 341) framhåller kommittén bl. a. att en inte oväsentlig uppgift i utredningsarbetet är att ta ställning till vilken personkrets som skall omfattas av lagstiftningen. Kommittén måste här beakta andra handikappgruppers behov. Mycket talar enligt kommittén för att personkretsen kommer att vidgas, bl. a. med tanke på psykotiska barn och flerhandikappade.
Med hänsyn till vad omsorgskommittén sålunda anfört kan det enligt utskottet förutsättas att kommittén - om den stannar för att föreslå ett bibehållande av särskild lagstiftning rörande viss eller vissa handikappgrupper — också kommer att överväga huruvida den av motionärerna nämnda personkretsen skall omfattas av en ny lagstiftning rörande de framtida omsorgerna. Motionsyrkandet påkallar därför inte någon åtgärd av riksdagen.
Utskottet hemställer
beträffande frågan om omsorgslagens tillämpningsområde att riksdagen avslår motionen 1979/80: 842.
Stockholm den 13 mars 1980
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius (m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Anna-Greta Skantz (s),* John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Sven-Gösta Signell (s),* Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), AnnCathrine Haglund (m) och Sigvard Persson (c).
* Ej närvarande vid justering av punkten 2 i betänkandet.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980