Med anledning av motioner om vissa lagstiftningsfrågor m. m. på arbetsmiljöområdet

SoU 1979/80:34

Socialutskottets betänkande 1979/80: 34

med anledning av motioner om vissa lagstiftningsfrågor m. m. på arbetsmiljöområdet

Motionerna

I motionen 1979/80:489 av Sivert Andersson (s) hemställs att riksdagen beslutar anhålla att regeringen lägger fram förslag om ändring i arbetsmiljölagen, innebärande att regionala skyddsombud får rätt att utföra verksamhet inom företag i sitt verksamhetsområde trots att medlemmar i den fackliga organisationen icke finns.

I motionen 1979/80:499 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen med bifall till motionen beslutar anta följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160) att gälla fr. o. m. den 1 januari 1980.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

6 kap.

7 §

Innebär visst från ersättningsskyldighet.

Arbetstagare, som till följd av åtgärd som avses i denna paragraf avbrutits i sitt arbete skall ej vidkännas lönebortfall utan han skall ersättas på samma sätt som om han faktiskt utfört arbetet.

I motionen 1979/80:640 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160) innehållande förbud mot användande av diesel- och andra förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i fartygslastrum, slutna lokaler och gruvor samt vid andra underjordsarbeten.

I motionen 1979/80: 845 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 2, 3, 4 och 5), att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särskild utredning rörande tillämpningen m. m. av arbetsmiljölagens ansvarsregler,

3. beslutar att ansvaret för tillsyn över arbetsmiljöförhållandena vid vissa mindre arbetsplatser överförs från kommunerna till yrkesinspektionen,

1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 34

SoU 1979/80:34

4. hos regeringen begär förslag om formerna för överförande av den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för det fortsatta arbetet med reformering av yrkesinspektionens distriktsindelning m. m.

Allmän bakgrund

Utskottet har föregående år behandlat motioner som rör lagstiftningsfrågor på arbetsmiljöområdet. 1 det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1979/80: 5 lämnades relativt utförliga uppgifter om bl. a. arbetsmiljölagens sanktionssystem, lön under uppehåll i arbetet och dieseldrift i vissa slutna utrymmen. De sålunda lämnade uppgifterna återges i viss utsträckning i det följande i samband med att uppgifterna kompletteras.

Regionala skyddsombud

Enligt 6 kap. 2§ arbetsmiljölagen (1977: 1160) skall på arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts, bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall även utses på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkallar det. Skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna. För arbetsställe där skyddskommitté ej har tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar det, medge att lokal avdelning av förbund eller med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av arbetstagare utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på arbetsstället (regionalt skyddsombud).

Lön under uppehåll i arbetet

Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse icke genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsombud enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen. Även i vissa andra särskilt angivna fall kan skyddsombud avbryta arbete. För skada till följd av åtgärden är skyddsombudet fri från ersättningsskyldighet.

I propositionen 1976/77: 149 med förslag till arbetsmiljölag m. m. (s. 339) erinrade departementschefen att LO i sitt remissvar hade tagit upp frågan om ersättning till anställda som berörts av att arbete avbrutits av skyddsskäl. Enligt LO borde denna fråga liksom andra ersättningsfrågor lösas genom avtal mellan parterna. Det kunde emellertid finnas grupper av anställda där avtal inte gav fullständig kostnadstäckning. Eftersom det

SoU 1979/80:34

fanns en stark oro på denna punkt bland anställda och skyddsombud, borde anligt LO principen slås fast att full ersättning skall utgå vid skyddsombuds avbrytande av arbete. Departementschefen uttalade att han ansåg att det måste vara en rimlig princip att full ersättning skall utgå när arbete med fog avbryts.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen hänvisade socialutskottet (SoU 1977/78: 1 s. 57), med anledning av två motioner om att full lön skall utgå under tid då arbetet är stoppat, till anställningsskyddskommitténs (A 1977:01) arbete. Utredningen skall enligt sina direktiv närmare studera bl. a. frågan om ersättning till arbetstagare vid permittering. Då den av motionärerna aktualiserade frågan hade nära samband därmed förutsatte utskottet att även denna fråga kommer att behandlas av utredningen i dess fortsatta arbete.

Även föregående år (SoU 1979/80: 5) behandlade socialutskottet en motion med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella. Motionen avstyrktes under hänvisning till att frågan skall behandlas av anställningsskyddskommittén.

Arbetsdomstolen har i två domar den 21 december 1979 (dom nr 164 och nr 165) uttalat att bortfall av lön inte kommer i fråga när arbetet har avbrutits med fog. Enligt arbetsdomstolen bör på skyddsombudet inte ställas ett längre gående krav än att hans ståndpunktstagande sker efter en bedömning av omständigheterna som framstår som försvarlig. Avbryts arbetet på grundval av en sådan bedömning har åtgärden skett med fog även om det i efterhand skulle visa sig att lagens förutsättningar inte var uppfyllda.

Arbetsmarknadsministern överlämnade i februari i år till anställningsskyddskommittén en skrivelse från Volvo Verkstadsklubb om de nämnda domarna. Kommittén väntas under våren 1981 lägga förslag rörande frågan om anställningsskydd för arbetstagare som berörs av driftsinskränkningar eller permitteringar.

Dieseldrift i vissa slutna utrymmen

Enligt 2 kap. 4§ arbetsmiljölagen (1977: 1160) skall luft-, ljud- och ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållanden vara tillfredsställande.

Med hänsyn till i gruvor och bergsbyggen förekommande dieselavgaser finns särskilda anvisningar i arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar (nr 67), vilka utfärdades i juni 1969 och reviderades i september 1974. 1 anvisningarna anges riktvärden för ämnen i dieselavgaser, vilka värden har skärpts i förhållande till de generella anvisningarna nr 100 om hygieniska gränsvärden. Vidare ges där regler om fortlöpande avgaskontroll av dieseldriven utrustning samt om luftkontroll. I anvisningarna sägs att motor bör vara eldriven där så kan ske. tl Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 34

SoU 1979/80:34

4 I arbetarskyddsstyrelsens anvisningar 1977: 1 om hamnarbete sägs att förbränningsmotordrivet fordon inte får användas i slutet utrymme (lastrum, djuptank, container, järnvägsvagn e. d.) utan att erforderliga åtgärder som säkerställer tillräcklig luftväxling och utspädning av avgaser är vidtagna. I en anmärkning anges att sådana åtgärder kan bestå i att täckluckor öppnas, att till rummet hörande ventilationsanordning hålls i gång eller att särskild ventilationsanordning, t. ex. flyttbar inblåsningsfläkt med slang, ordnas. I anvisningarna sägs vidare att i slutet utrymme bör eldrivet fordon användas. I utrymme där förbränningsmotordrivet fordon används och arbetstagare vistas skall halten av koloxid och nitrösa gaser hållas under gällande hygieniska gränsvärden. Vidare ges regler om fordons skick och användning.

I syfte att skapa förutsättningar för att kunna eliminera bruket av förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i utrymmen med dålig ventilation bedrivs olika forskningsprojekt och försöksverksamhet. Exempel på sådana projekt är försök med elektriska hjullastare vid högskolan i Luleå. Även inom industrin bedrivs försök med elektriska arbetsmaskiner.

Forskning rörande dieselavgasernas skadeverkningar pågår såväl i Sverige som utomlands - främst i USA. Här kan nämnas att ett projekt pågår mellan arbetarskyddsstyrelsen, Transportarbetareförbundet, Stuvareförbundet. Hamnarbetareförbundet och Umeå universitet rörande effekterna av dieselavgaser. I projektet studeras med utgångspunkt i cancerregistret alla som 1960 arbetade i stuveri och som 1973 fanns i cancerregistret.

Riksdagen har flera gånger behandlat motionsyrkanden som rört dieseldrift underjord och i slutna utrymmen (se SoU 1973: 25 s. 66, SoU 1974: 4 s. 25, SoU 1975/76: 40 s. 31 och 1979/80:5 s. 19). I sistnämnda betänkande anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet anser att det är angeläget att åtgärder vidtas för att eliminera de hälsorisker och olägenheter som är förenade med användningen av dieseldrivna fordon. Arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar och hamnarbetsanvisningar innehåller särskilda anvisningar om ventilation, luftkontroll och avgaskontroll vid bruket av förbränningsmotordrivna arbetsfordon. Enligt anvisningarna bör vidare eldrivna fordon användas där så kan ske. I syfte att skapa förutsättningar för att kunna minska bruket av förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i utrymmen med begränsad friskluftstillförsel bedrivs olika forsknings- och försöksprojekt. Dessutom arbetar arbetarskyddsstyrelsen med att få fram ett bättre underlag för nya eller ändrade föreskrifter inom de aktuella områdena.

Ett förbud mot dieseldrivna fordon som yrkas i motionen skulle i nu aktuella arbetsmiljöer innebära ett så drastiskt ingrepp i arbetsprocesserna att produktionen sannolikt skulle omöjliggöras. Mot den redovisade bakgrunden avstyrker utskottet motionsyrkandet men vill uttala att pågående åtgärder i syfte att komma till rätta med de arbetsmiljörisker som är förknippade med dieseldrift i slutna utrymmen bör intensifieras.

Arbetsmiljölagens sanktionssystem m. m.

En utförlig redogörelse för arbetsmiljölagens sanktionssystem och dess förarbeten finns i betänkandet SoU 1979/80: 5 s. 2-7 till vilket hänvisas.

SoU 1979/80:34

5 Socialutskottet avstyrkte i samma betänkande motionsyrkanden om utredning av arbetsmiljölagens ansvarsregler. Betänkandet godkändes av riksdagen. Utskottet anförde bl. a. (s. 14):

Vissa undersökningar — rapporten Straffrättskipning vid arbetsolyckor av Borgström-Thorson, arbetsmiljöutredningens undersökning i betänkandet (SOU 1972:86 s. 182 ff.) Bättre arbetsmiljö, rapporten Straffrättskipning vid dödsolyckor i arbetet av en forskargrupp vid institutionen för hygien vid Umeå universitet och en promemoria rörande kartläggningen av ekonomisk brottslighet på arbetsmiljöområdet av en handläggare hos brottsförebyggande rådet - ger vid handen att det i enskilda ärenden kan ha brustit i kraft och effektivitet hos tillsynsorganen och de rättsvårdande myndigheterna såvitt avser brott på arbetsmiljöområdet. Samtliga undersökningar avser emellertid tillämpningen av arbetarskyddslagen och gäller huvudsakligen tiden före den 1 januari 1974. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det var bl. a. dessa erfarenheter som ledde till den reform av sanktionssystemet som riksdagen antog 1973 och till den ytterligare skärpning av ansvarsreglerna som skedde i samband med arbetsmiljölagens tillkomst. Någon undersökning av tillämpningen av arbetsmiljölagens ansvarsregler har ännu inte ägt rum. Enligt utskottets mening är det angeläget att man med uppmärksamhet följer utvecklingen på området och att om så erfordras en sådan utredning som efterlyses i motionerna kommer till stånd. Utskottet anser emellertid att man bör avvakta tills den nya lagstiftningen varit i kraft ytterligare någon tid innan man tar ställning till frågan om tillsättandet av en utredning. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det arbete som f. n. pågår i regeringskansliet med frågan om åtalsprövningen vid vållande till kroppsskada och sjukdom och frågan om införande av företagsböter för juridisk person. Av intresse är också miljöskyddsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1978: 80) Bättre miljöskydd I om s. k. miljöskyddsavgift och förhöjt straffmaximum för brott mot miljöskyddslagen. Förslaget har remissbehandlats och är f. n. föremål för regeringens prövning. Utskottet vill också framhålla att det är angeläget att de av polis- och åklagarmyndigheterna redan inledda utbildningsinsatserna på arbetsmiljöområdet fortsätter. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:514 yrkandet 1 och motionen 1978/ 79:792 yrkandet 2.

Rikspolisstyrelsen har under hösten 1979 gett ut en handledning som avser utredning av brott i arbetsmiljön. I december 1979 genomfördes en utbildningsserie för brottsutredare hos polisen. Polismän från samtliga län deltog. Kursdeltagarna skall därefter tjänstgöra som instruktörer i länen i kurser rörande utredning av arbetsmiljöbrott. Inom åklagarväsendet skall under våren 1980 anordnas en kursserie i ämnet arbetsmiljöbrott för 110 åklagare och 25 domare. Riksåklagaren har nyligen gett ut en samling av rättsfall som rör arbetsmiljön. Rättsfallssamlingen skall utgöra ett hjälpmedel för åklagare och poliser.

Riksdagen (JuU 1979/80: 26, rskr 183) har nyligen antagit bl. a. förslag till ändring av 3 kap. 11 8 andra stycket brottsbalken som lagts fram i propositionen 1979/80:66. Ändringen innebär att målsägandens angivelse inte längre behövs för åtal för vållande till kroppsskada i arbetet.

SoU 1979/80:34

6 Betänkandet (Ds Ju 1978: 5) Företagsböter och den i anslutning härtill upprättade departementspromemorian (Ds Ju 1979: 10) Företagsböter - Förslag till lagtexter har nyligen remissbehandlats. I betänkandet och promemorian behandlas frågan om hur ett ändamålsenligt sanktionssystem för juridiska personer bör vara utformat. Frågan övervägs f. n. inom justitiedepartementet.

Kommunal tillsyn

Enligt 7 kap. 2 § arbetsmiljölagen åligger det kommun att efter samråd med yrkesinspektionen utse en eller flera kommunala tillsynsmän med erforderlig kompetens att biträda yrkesinspektionen vid tillsynen över efterlevnaden av lagen. I 9 § första stycket instruktionen (1973:847) för yrkesinspektionen stadgas att yrkesinspektionen inom varje kommun biträds av en eller flera enligt arbetsmiljölagen utsedda kommunala tillsynsmän vid tillsyn av arbete som bedrivs utan användande av maskinella hjälpmedel eller ångpannor, kokare eller andra tryckkärl och i vilket i regel används mindre än tio arbetstagare. 1 21 och 22 §§ instruktionen finns bestämmelser om samråd och samordning mellan yrkesinspektionen och kommunal tillsynsman.

Socialutskottet behandlade hösten 1977 frågan om den kommunala tillsynen på mindre arbetsställen borde överföras till yrkesinspektionen (SoU 1977/78: 1 s. 70). Utskottet konstaterade att den kommunala tillsynen i stor utsträckning fungerade mindre tillfredsställande. 1 den dåvarande situationen ansåg sig utskottet emellertid inte kunna tillstyrka att den kommunala tillsynen skulle överföras till yrkesinspektionen. Utskottet underströk vikten av att yrkesinspektionen höll en nära kontakt med de kommunala tillsynsmännen och bistod kommunerna vid tillsynen. Samtidigt måste det enligt utskottet slås fast att det - liksom var fallet enligt arbetarskyddslagen — enligt arbetsmiljölagen blev ett obligatoriskt åliggande för kommunerna att ha en väl fungerande tillsyn av de mindre arbetsplatserna. Enligt utskottet borde arbetarskyddsverket informera kommunerna och påvisa för dem vilka förpliktelser som arbetsmiljölagen i aktuellt avseende innebar.

Vid föregående riksmöte avstyrkte socialutskottet ett motionsyrkande om att den kommunala tillsynen skulle överföras till yrkesinspektionen. I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1978/79: 24 anförde utskottet bl. a. följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte kan godtas att kontrollen av arbetsmiljön på de mindre arbetsplatserna eftersätts. Arbetet för en god arbetsmiljö skall omfatta alla på alla arbetsplatser. Utskottet kan dock konstatera att arbetet med att utbilda de kommunala tillsynsmännen för deras viktiga uppgifter pågår. Fortsatta utbildningsinsatser är angelägna. Om brister uppmärksammas i tillsynen i en kommun är det en uppgift för yrkesinspektionen att i enlighet med vad utskottet uttalade vid

SoU 1979/80: 34

arbetsmiljölagens tillkomst påvisa för kommunen dess skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Det är också viktigt att yrkesinspektionen känner sitt ansvar för att samrådet och samordningen mellan yrkesinspektionen och kommunal tillsynsman fungerar på ett tillfredsställande sätt. Utskottet vill härutöver framhålla att, enligt vad utskottet inhämtat, utredningen om översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning kommer att överväga konsekvenserna för yrkesinspektionens distriktsindelning, resurser och organisation av ett inordnande av den kommunala tillsynen i yrkesinspektionen.

Utredningen med uppdrag att göra en översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning har i oktober 1979 avgett betänkandet (Ds A 1979:4) Yrkesinspektionens distriktsindelning. I betänkandet framhålls (del 1 s. 10) bl. a. att frågan om den kommunala tillsynen bör inlemmas i statsförvaltningen ligger något utanför utredningsuppdraget, men som ett led i utvärderingen belyses vilka konsekvenser en sådan förändring skulle ha för yrkesinspektionens del. Utredningen hänvisar (del I s. 96) härvidlag till en studie som gjorts av statskontoret. Statskontorets projektgrupp, som framhåller (del II s. 37) att dess beräkningar grundas på grova uppskattningar, anser (del II s. 51) att det vid dels en förändring av yrkesinspektionens distriktsindelning till helt länsvisa distrikt, dels ett införlivande av den kommunala tillsynen skulle krävas sammanlagt 148 nya anställda inom kategorierna ledning, specialister och inspektörer samt 54 ytterligare anställda inom gruppen kanslipersonal. Utredningen konstaterar (del I s. 96) för egen del att åtskilligt kan göras för att förbättra tillsynen av arbetsmiljön på de mindre arbetsställena med utgångspunkt i den arbetsfördelning mellan statliga och kommunala organ som nu råder. Enligt utredningen bör sålunda kommunerna avsätta tillräckliga resurser för tillsynsverksamheten.

Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för regeringens överväganden. Det kan här nämnas att arbetarskyddsstyrelsen i sitt remissyttrande över betänkandet framhåller att den kommunala tillsynen bör överflyttas till yrkesinspektionen så fort som möjligt.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet i skilda avsnitt de i motionerna upptagna spörsmålen.

Regionala skyddsombud

I motionen 1979/80: 489 hemställs om en ändring av arbetsmiljölagen innebärande att regionala skyddsombud får rätt att bedriva verksamhet även på arbetsställen där det inte finns någon medlem i den organisation som utsett skyddsombudet.

Systemet med regionala skyddsombud byggdes ut vid 1973 års arbetar -

SoU 1979/80:34

skyddsreform i syfte att stärka skyddsverksamheten vid de mindre företagen. För att regionalt skyddsombud skall fa utses fordras enligt arbetsmiljölagen medgivande av yrkesinspektionen. Medgivande kan ges åt lokal avdelning av fackförbund eller jämförlig sammanslutning av arbetstagare. Arbetsmiljöutredningen, vars förslag låg till grund för angivna reform, åberopade principiella skäl för att bibehålla det redan tidigare gällande kravet att regionalt skyddsombud skall verka bara inom arbetsställen med arbetstagare tillhörande den organisation som utsett ombudet.

De regionala skyddsombuden utför ett viktigt arbete för att stärka skyddsverksamheten på de mindre arbetsställena. Huvuduppgiften för ett regionalt skyddsombud är att aktivera det lokala arbetarskyddet. Enligt utskottets mening kan det antas att det vid de företag som saknar fackligt anslutna arbetare finns ett stort behov av stöd till skyddsverksamheten. Mot denna bakgrund har utskottet förståelse för motionärens önskemål om att de regionala skyddsombudens verksamhetsområde skall vidgas. De regionala skyddsombuden är emellertid liksom de lokala skyddsombuden förtroendevalda ombud för sina arbetskamrater. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening skyddsombudens verksamhet även i fortsättningen vara begränsad till arbetsställen där det finns någon medlem av den organisation som utsett skyddsombudet. Det finns enligt utskottets mening inte någon anledning att ifrågasätta det representativa system som sedan länge gällt för skyddsverksamheten. Utskottet avstyrker därför motionen 1979/80:489.

Lön under uppehåll i arbetet

1 motionen 1979/80:499 yrkas att arbetstagare vars arbete stoppats av skyddsombud skall få full lön under uppehållet.

Arbetsdomstolen har nyligen i två domar slagit fast principen att arbetstagare som berörs av att arbete avbrutits av skyddsskäl har rätt till lön under uppehållet under förutsättning att arbetet avbrutits med fog. Arbetsdomstolen har anfört bl. a. följande (dom nr 164/79).

Skyddsombudet står inför en mycket svår uppgift när det gäller att avgöra huruvida utförandet av ett visst arbete är förenat med sådana risker att lagens krav för att arbetet skall kunna avbrytas är uppfyllda. En granskning i efterhand ger kanske vid handen att farhågorna var allmänt sett överdrivna eller att det fanns någon av skyddsombudet förbisedd omständighet som gjorde att risk för skada i själva verket inte förelåg. Det kravet måste visserligen ställas på skyddsombudet att han noggrant sätter sig in i förhållandena och handlar på ett ansvarskännande sätt. Från arbetsmiljösynpunkt är dock å andra sidan betydelsefullt att inte så snäva ramar ställs upp för skyddsombudets handlande att han inte vågar utnyttja sina befogenheter ens i situationer när ett avbrytande av arbetet är angeläget från arbetarskyddssynpunkt. På skyddsombudet bör inte ställas ett längre gående krav än att hans ståndpunktstagande sker efter en bedömning av omständigheterna som framstår som försvarlig. Avbryts arbetet på

SoU 1979/80:34

grundval av en sådan bedömning, har åtgärden skett med fog även om det i efterhand skulle visa sig att lagens förutsättningar inte var uppfyllda. Från mera allmänna utgångspunkter och med hänsyn inte minst till arbetsmiljölagens syfte och karaktär förefaller rimligt att bortfall av lön inte kommer i fråga när arbetet i denna mening har avbrutits med fog. En sådan åsikt finns också uttryckt i arbetsmiljölagens förarbeten.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med samma innehåll som det nu aktuella. Utskottet har därvid hänvisat till anställningsskyddskommitténs arbete med frågan om anställningsskydd för arbetstagare som berörs av driftsinskränkningar eller permitteringar. Anställningsskyddskommittén avser att lägga ett betänkande under våren 1981. Med hänsyn härtill och med beaktande av de överväganden som gjorts av arbetsdomstolen i den aktuella frågan anser utskottet att det inte är erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1979/80:499.

Dieseldrift i vissa slutna utrymmen

I motionen 1979/80: 640 yrkas förbud mot användningen av diesel- och andra förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i fartygslastrum, slutna lokaler och gruvor samt vid andra underjordsarbeten.

Utskottet framhöll under hösten 1979 att det är angeläget att pågående åtgärder i syfte att komma till rätta med de arbetsmiljörisker som är förknippade med dieseldrift i slutna utrymmen intensifieras. Ett förbud mot dieseldrivna fordon skulle i angivna arbetsmiljöer emellertid innebära ett så drastiskt ingrepp i arbetsprocessen att produktionen sannolikt skulle omöjliggö:as. Mot bakgrund härav avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om förbud mot dieseldrift i vissa slutna utrymmen. Utskottet finnér inte f. n. skäl att frångå det redovisade ställningstagandet. Det pågår alltjämt ett intensivt forsknings- och utvecklingsarbete dels för att klarlägga dieselavgasernas skadeverkningar, dels för att få fram alternativ till förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i utrymmen med begränsad friskluftstillförsel. Det är således inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1979/80:640.

Arbetsmiljölagens sanktionssystem

I motionen 1979/80: 845 framställs ett yrkande som i huvudsak syftar till att tillämpningen av arbetsmiljölagens ansvarsregler skall utredas (yrkandet 2).

Arbetsmiljölagen trädde i kraft den 1 juli 1978. Socialutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:5 (s. 14) - med anledning av motionsyrkande likalydande med det nu aktuella - att man bör avvakta tills den nya lagstiftningen varit i kraft ytterligare någon tid innan man tar ställning till frågan om tillsättande av en utredning på området. Utskottet erinrade om att det inom regeringskansliet pågick arbete med bl. a. frågan om åtalsprövningen vid vållande till kroppsskada'

SoU 1979/80:34

och sjukdom och frågan om införande av företagsböter. Utskottet framhöll även att det är angeläget att de av polis- och åklagarmyndigheterna redan inledda utbildningsinsatserna på arbetsmiljöområdet fortsätter.

Utskottet kan konstatera en ökad aktivitet inom rättsväsendet i syfte att arbetsmiljöbrott skall utredas och beivras. Rikspolisstyrelsen har under hösten 1979 gett ut en handledning för utredning av arbetsmiljöbrott. I december genomfördes en utbildning av brottsutredare hos polisen. Inom åklagarväsendet skall under våren 1980 hållas en kursserie i ämnet arbetsmiljöbrott för 110 åklagare och 25 domare. Avsikten är att minst en åklagare från varje åklagardistrikt skall genomgå utbildningen. Riksåklagaren har vidare nyligen publicerat en samling rättsfall som rör arbetsmiljön. Samlingen skall utgöra ett hjälpmedel för åklagare och poliser. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen nyligen antagit ett förslag till ändring av åtalsreglerna vid vållande till kroppsskada och sjukdom. För att öka möjligheterna för de rättsvårdande myndigheterna att ingripa mot arbetsmiljöbrott har sålunda kravet på angivelse från målsäganden upphävts för fall då skadan eller sjukdomen har åsamkats målsäganden i verksamhet som arbetstagare. Det är också av intresse för bedömningen av motionsyrkandet att man inom regeringskansliet överväger frågan om hur ett ändamålsenligt sanktionssystem för juridiska personer — eventuellt företagsböter — bör vara utformat.

Eftersom en rad aktiviteter påbörjats som rör frågan om beivrandet av arbetsmiljöbrott är utskottet inte nu berett att tillstyrka en sådan utvärdering av tillämpningen av arbetsmiljölagens ansvarsregler som föreslås i motionen. Resultatet av dessa olika aktiviteter bör avvaktas innan man tar ställning till frågan om en övergripande utvärdering av ansvarsreglerna. I enlighet med det anförda anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta något initiativ i den aktuella frågan. Motionen 1979/80:845 yrkandet 2 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Kommunal tillsyn m.m.

I motionen 1979/80: 845 vill motionärerna att riksdagen skall besluta att tillsynen över arbetsförhållanden vid de små arbetsplatserna förs över från kommunerna till yrkesinspektionen (yrkandet 3). Riksdagen bör hos regeringen anhålla om förslag till formerna för ett sådant överförande (yrkandet 4). Motionärerna erinrar om att socialutskottet tidigare starkt har framhållit vikten av att tillsynen över de små arbetsplatserna fungerar men att kritiken från arbetstagarhåll trots utskottets kraftfulla uttalanden återkommer. Enligt motionärerna är det nödvändigt att den kommunala tillsynen tas över av yrkesinspektionen.

Utredningen med uppdrag att göra en översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning har i sitt betänkande (Ds A 1979:4) Yrkesinspektionens distriktsindelning konstaterat att den kommunala tillsynen inte fungerar väl på vissa håll i landet. Utredningen anser emellertid att åtskilligt kan

SoU 1979/80:34

göras för att förbättra tillsynen av arbetsmiljön på de mindre arbetsställena med utgångspunkt i den arbetsfördelning mellan statliga och kommunala organ som nu råder. Utredningen förordar att resurser tillsätts för tillsynsverksamheten i de kommuner där den är eftersatt, att utbildningsinsatserna ökas och att yrkesinspektionen ökar sitt stöd och sin samverkan med kommunerna. Arbetarskyddsstyrelsen är i sitt remissvar till regeringen kritisk mot utredningens ställningstagande i frågan. Enligt arbetarskyddsstyrelsen bör den kommunala tillsynen flyttas över till yrkesinspektionen så fort som möjligt.

Utskottet uttalade vid föregående riksmöte (SoU 1978/79: 24) att det inte kan godtas att kontrollen av arbetsmiljön på de mindre arbetsplatserna eftersätts och framhöll bl. a. att kommunerna och yrkesinspektionen måste arbeta för att åstadkomma en förbättring. 1 överensstämmelse med det ovan anförda tvingas utskottet konstatera att den kommunala tillsynen inte fungerar väl på vissa håll i landet även om en del kommuner gör stora insatser på området. Utredningen om yrkesinspektionens distriktsindelning har inte haft till uppgift att utreda den kommunala tillsynen eller föreslå åtgärder i frågan. Enligt utskottets mening är kontrollen av arbetsmiljön på de mindre arbetsplatserna så viktig att frågan om vem som skall ha ansvaret för denna tillsynsverksamhet bör bli föremål för en förutsättningslös och skyndsam utredning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1979/80:845 yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motionen 1979/80:845 yrkandet 5 hemställs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer för det fortsatta arbetet med reformering av yrkesinspektionens distriktsindelning m. m.

Motionärerna framhåller att efter det att den kommunala tillsynen har förts över till yrkesinspektionen frågan om yrkesinspektionens distriktsindelning bör tas upp till slutlig prövning. Man bör därvid särskilt se om man genom lokalkontor kan decentralisera och effektivisera yrkesinspektionens arbete.

Utredningen om yrkesinspektionens distriktsindelning har som anförts ovan nyligen lagt fram sitt förslag. Utredningen föreslår att de av yrkesinspektionens distrikt som nu omfattar två län så snart som möjligt bör delas så att ett distrikt bildas för varje län. Utredningen anser också att en ökad samverkan mellan yrkesinspektionens distrikt i fråga om t. ex. samordning av landsomfattande inspektionsverksamhet, internutbildning och erfarenhetsutbyte kan bidra till en bättre tillsynsverksamhet. Därför föreslås en informell indelning av yrkesinspektionen i samverkansområden, där två eller flera distrikt samarbetar. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen bör i samverkan med berörda personalorganisationer utreda möjligheterna att regionalisera internutbildningen och regionalt lokalisera viss mätutrustning, föreslår utredningen vidare. Utredningen anser att lokalkontor

SoU 1979/80:34 12

för yrkesinspektionen kan underlätta kontakterna mellan arbetsställena och yrkesinspektionen. Arbetarskyddsverket bör därför pröva om lokalkontor bl. a. i Gotlands län kan bidra till förbättringar i yrkesinspektionens verksamhet. Utredningen menar att det lokalkontor som yrkesinspektionen i Härnösands distrikt har i Östersund bör förstärkas i avvaktan på att distriktsindelningen ändras.

Av det anförda framgår att möjligheten att genom lokalkontor decentralisera och effektivisera yrkesinspektionens arbete redan är uppmärksammad. Det kan enligt utskottets mening antas att regeringen kommer att ägna frågan om lokalkontor stort intresse vid sin prövning av utredningens förslag. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1979/80:845 yrkandet 5 är därför inte erforderlig.

Utskottet hemställer

1. beträffande regionala skyddsombud att riksdagen avslår motionen 1979/80:489,

2. beträffande lön under tid då arbete är stoppat av skyddsombud att riksdagen avslår motionen 1979/80:499,

3. beträffande förbud mot dieseldrift i vissa arbetslokaler att riksdagen avslår motionen 1979/80: 640,

4. beträffande utredning rörande tillämpning av arbetsmiljölagens ansvarsregler m. m. att riksdagen avslår motionen 1979/80:845 yrkandet 2,

5. beträffande den kommunala tillsynen att riksdagen med anledning av motionen 1979/80: 845 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande yrkesinspektionens distriktsindelning att riksdagen avslår motionen 1979/80: 845 yrkandet 5.

Stockholm den 27 mars 1980

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Mårten Werner (m). John Johnsson (s). Erik Larsson (c). Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m). Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Maria Lagergren (s) och Siri Häggmark (m).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980