Med anledning av propositionen 1979/80:116 om åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården m. m., såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte motioner

SoU 1979/80:38

Socialutskottets betänkande 1979/80:38

med anledning av propositionen 1979/80:116 om åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården m. m., såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte motioner

Propositionen

Propositionen 1979/80: 116 har hänvisats till socialutskottet såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde (bilaga I). I denna del av propositionen har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer och de förslag till åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården som angetts i propositionen,

2. till Åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården för budgetåret 1980/81 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 6600000 kr.,

3. till Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1980/81 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 12 250000 kr.,

4. till Institutet för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1980/81 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av I 700000 kr.

Propositionen i övrigt, som avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde (bilaga 2), har hänvisats till utbildningsutskottet, som behandlar denna del av propositionen i betänkandet UbU 1979/80: 33.

I samband med propositionen behandlar socialutskottet två med anledning av propositionen väckta motioner.

Motionsyrkandena

I motionen 1979/80: 1933 av Frida Berglund m.fl. (s) hemställs att riksdagen måtte anhålla att regeringen inkommer med förslag på åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården även i skogslänen.

I motionen 1979/80: 1934 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen 1979/80: 116, i vad avser allmänna riktlinjer och förslag att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården, uttala att hälso- och sjukvårdspolitiken bör inriktas efter i motionen uppställda målsättningar.

1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 38

SoU 1979/80:38

2 Förslagen beträffande allmänna riktlinjer och åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården m. m.

Bakgrund

På grund av bl. a. kostnadsutvecklingen för sjukhusorganisationen började i slutet av 1960-talet den sjukvårdspolitiska målsättningen inriktas på att man skulle få till stånd en ändrad struktur av sjukvården. Den öppna vården utanför sjukhus ställdes därvid i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare, och en rad reformer har genomförts för att förstärka denna vård. En närmare redogörelse för den inledda utvecklingen av den öppna vården utanför sjukhus m. m. har lämnats i socialutskottets betänkande SoU 1978/ 79: 47 s. 4-10, till vilket hänvisas. Där har utskottet bl. a. redogjort för två skrifter som utgör underlag för den pågående omstruktureringen av hälsooch sjukvården mot en ökad betoning av den öppna vården utanför sjukhus vid vårdcentraler (primärvård), nämligen socialstyrelsens år 1975 presenterade principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet (Socialstyrelsen anser 1976: I) och den i samarbete mellan socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet samt sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) år 1978 utarbetade skriften Primärvård — innehåll och utveckling (Spri S 101 1978).

1 propositionen 1978/79: 178 redovisades riktlinjer för hur kontinuiteten i kontakterna mellan patient och vårdgivare skulle kunna förbättras inom den öppna hälso- och sjukvården, och det föreslogs att riksdagen skulle fatta principbeslut om att ett husläkarsystem skulle organiseras. De redovisade riktlinjerna innebar i huvudsak att primärvården skulle byggas ut och organiseras så att patienterna skulle kunna skapa en fast kontakt i hälso- och sjukvårdsfrågor med i första hand en allmänläkare vid en vårdcentral — som genom etablerandet av en sådan kontakt skulle bli patienternas husläkare - men även med en distriktssköterska och med annan personal vid vårdcentralen.

Socialutskottet uttalade i sitt med anledning av propositionen avgivna betänkande SoU 1978/79:47 att propositionen inte innebar något nytt. Utskottet påpekade att en utveckling av primärvården där vårdcentralen utgör kärnan redan pågick. Utskottet uttalade vidare att konkreta förslag för att stödja och påskynda denna utveckling dock saknades i propositionen. På förslag av utskottet hemställde riksdagen (rskr 1978/79:416) med anledning av propositionen och vissa motioner om att de konkreta åtgärder som behövs för att stimulera utvecklingen och utbyggnaden av primärvården skulle, sammanfattade i ett åtgärdsprogram, föreläggas riksdagen. Utgångspunkt skulle vara de riktlinjer för utbyggnaden av primärvården som getts i socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet och i kompletteringar av detta principprogram. Åtgärdsprogrammet skulle vidare tillgodose vissa krav som framförts i motionerna.

SoU 1979/80:38

3 Med anledning av riksdagens beslut hemställde regeringen i september 1979 att Spri snarast möjligt skulle komma in med förslag till åtgärder som skulle kunna främja kontinuiteten i vården samt stimulera utvecklingen och utbyggnaden av primärvården. Med skrivelse i oktober 1979 redovisade Spri förslag till tio utvecklingsprojekt inom detta område.

I den regeringsförklaring som statsministern avgav i oktober 1979 angavs att reformverksamheten på hälso- och sjukvårdens område skall inriktas på förebyggande insatser, utbyggnad av öppen vård och hemsjukvård samt införande av system med husläkare och mindre vårdenheter. Vidare angavs att det även i fortsättningen skall finnas förutsättningar för privatpraktiker att verka och att utbyggnaden av långtidssjukvården skall fullföljas.

Förslagen i propositionen

Mot ovannämnd bakgrund framläggs i propositionen 1979/80: 116 förslag till allmänna riktlinjer och åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälsooch sjukvården m. m. bl. a. i syfte att införa ett husläkarsystem.

Föredragande statsrådet framhåller bl. a. att hon anser en viktig utgångspunkt för organisationen av den framtida hälso- och sjukvården vara att skapa möjligheter för vårdsökande som genomgår behandling eller utredning som kräver flera besök att vid varje tillfälle få träffa samma läkare och även i övrigt samma personer inom vårdlaget. Sådan möjlighet bör i princip också finnas när patienten söker för olika slags problem under en längre tidsrymd. Det man sålunda bör eftersträva sammanfattas i begreppet kontinuitet. Ett husläkarsystem anges representera en god kontinuitet.

Föredragande statsrådet understryker bl. a. att det är angeläget att man i reformverksamheten inom alla områden inom hälso- och sjukvården beaktar behovet av en god kontinuitet så att patienterna kan lära känna vårdpersonalen och känna trygghet och förtroende för sjukvården. Åtgärder för att förbättra kontinuiteten är, påpekas det, således inte knutna enbart till frågan om att tillskapa ett husläkarsystem utan även till möjligheterna i övrigt att skapa fasta kontakter mellan patienter och personal. Det påpekas att det finns behov av kontinuitet för alla patienter. För vissa patientgrupper är dock kontinuitetsbehovet särskilt stort.

Ett åtgärd sprogram för att förbättra kontinuiteten måste enligt föredragande statsrådet omfatta resursförstärkningar, organisatoriska förändringar och attitydförändringar.

1 propositionen behandlas i särskilda avsnitt förslag beträffande organisatoriska åtgärder, personalpolitiska åtgärder m. m. samt forskning och utvecklingsverksamhet.

I avsnittet om organisatoriska åtgärder anger föredragande statsrådet bl. a. en rad exempel på åtgärder inom såväl öppen som sluten vård, vilka syftar till bättre kontinuitet och kan genomföras redan nu. Dessa åtgärder tl Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 38

SoU 1979/80:38

avser i stort bättre planering av tjänstgöringar och verksamhet samt ändring av olika rutiner.

1 avsnittet om personalpolitiska åtgärder framhålls bl. a. angelägenheten av att omvårdnadsaspekten och kontinuitetsfrågan mer än tidigare beaktas i utbildningen för all sjukvårdspersonal. Bland annat mot denna bakgrund har regeringen samtidigt med att propositionen beslutades gett universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) samt skolöverstyrelsen (SÖ) i uppdrag att i utvecklingen av målen för vårdyrkesutbildningarna beakta kravet på bättre kontinuitet i sjukvården.

Det framhålls att primärvården måste bygga på allmänläkaren men att det är önskvärt att man inom primärvården har läkarresurser som ger ett kompetenstillskott inom olika medicinska verksamhetsområden - i första hand inom barnsjukvård och obstetrik-gynekologi men även inom långvårdsmedicin, psykiatri och andra specialiteter.

Föredragande statsrådet pekar på olika åtgärder, som vidtagits eller kan vidtas för att öka läkartillgången inom den öppna vården och som utskottet kommer att redogöra för vid behandlingen i det följande av motionen 1979/ 80: 1933. Föredragande statsrådet framhåller vidare önskvärdheten av att samarbetet mellan privatpraktiker och offentlig vård utvecklas och pekar på olika sätt att utveckla ett sådant samarbete.

Olika åtgärder som på senare tid vidtagits i syfte att bygga ut utbildningen av distriktssköterskor redovisas. 1 den del av propositionen som behandlas av utbildningsutskottet föreslås bl. a. en ökning av antalet platser för utbildning av lärare i distriktssköterskeutbildningen.

Föredragande statsrådet framhåller att det kommer att bli nödvändigt att mer ingående diskutera hur ”allmänsjuksköterskan” kan komplettera distriktssköterskan inom primärvården, t. ex. för sjukvård i hemmet.

Vikten av god kontinuitet även i kontakterna mellan patienten och sjukgymnaster och arbetsterapeuter i rehabiliteringsarbetet framhålls.

Undersköterskor föreslås få självständigare arbetsuppgifter — t. ex. som samordnare i vårdlag - inom hemsjukvården.

Föredragande statsrådet föreslår att ett nytt reservationsanslag, Åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården, uppförs under femte huvudtiteln. I propositionens avsnitt om personalpolitiska åtgärder m. m. föreslås det att 3 100000 kr. beräknas under detta anslag för budgetåret 1980/81 för lokal efterutbildning av läkare och annan sjukvårdspersonal. Det förutskickas att sjukvårdshuvudmännen skall medverka vid planering och genomförande av denna utbildning.

I avsnittet om forskning och utvecklingsverksamhet framhålls att det finns ett brett fält för tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom primärvården, och en medelsanvisning av 500000 kr. föreslås för forskning och utvecklingsarbete inom främst primärvården under ovannämnda nya anslag.

SoU 1979/80:38

5 För de av Spri föreslagna utvecklings- och försöksprojekten, vilka beräknas pågå under en treårsperiod och kosta totalt ca 7500000 kr., föreslås en medelsanvisning av 3 000 000 kr. för nästa budgetår under det föreslagna nya anslaget. Totalt föreslås det således att under detta anslag anvisas (3 100000+ 500000+ 3000000 =)6600000 kr.

Förslaget till medelsanvisning till bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri)

Under förslagsanslaget Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut under femte huvudtiteln har medel anvisats till statens bidrag till kostnaderna för nämnda institut - senast enligt en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet angående finansiering av institutet under åren 1978-1980.

Mot bakgrund av att förhandlingar om statens bidrag till driften av institutet för åren 1981-1983 pågick vid tiden för avgivandet av årets budgetproposition föreslog regeringen i budgetpropositionen (bil. 8 s. 93) riksdagen att i avvaktan på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1980/81 beräkna en medelsanvisning av 11 050000 kr. under ovannämnda anslag.

I propositionen 1979/80: 116 anmäls att regeringen den 28 februari i år godkänt en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet angående institutets finansiering under åren 1981-1983. Statens bidrag till institutets kostnader beräknas nu för budgetåret 1980/81 till 12,25 milj. kr., och det föreslås att detta belopp anvisas under förslagsanslaget Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1980/81.

Förslaget till medelsanvisning till ett institut för psykosocial miljömedicin

Med bifall till ett förslag i propositionen 1979/80:6 har riksdagen den 28 februari i år (SoU 1979/80: 23, rskr 1979/80: 160) godkänt att ett institut för psykosocial miljömedicin inrättas den I juli i år.

I propositionen 1979/80: 116 beräknas kostnaderna för institutets verksamhet under budgetåret 1980/81 till I 700000 kr., och det föreslås att detta belopp anvisas under ett nytt förslagsanslag. Institutet för psykosocial miljömedicin, för nämnda budgetår under femte huvudtiteln.

Utskottet

Allmänna synpunkter på de föreslagna riktlinjerna och åtgärderna för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården

De i propositionen 1979/80: 116 föreslagna riktlinjerna och åtgärderna för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården framläggs mot bakgrund

SoU 1979/80:38 6

*

av att riksdagen i fjol på förslag av utskottet hemställde om att de konkreta åtgärder som behövs för att stimulera utvecklingen och utbyggnaden av primärvården skulle föreläggas riksdagen i form av ett åtgärdsprogram. Utgångspunkt skulle vara de riktlinjer för utbyggnaden av primärvården som getts i socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet och i kompletteringar av detta principprogram, bl. a. skriften Primärvård - innehåll och utveckling. Målet för utvecklingen av primärvården har angivits vara att tillgodose behovet av helhetssyn och kontinuitet m. m. inom sjukvården och av att sjukvården görs mera lättillgänglig.

Utskottet — som vill understryka angelägenheten av att vården utvecklas mot detta mål och att kontinuiteten skall avse såväl läkare som andra personalkategorier i vården - anser att de allmänna riktlinjer och åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården som föreslås i propositionen bör vara väl ägnade att leda till att kontinuiteten förbättras i hälsooch sjukvården, inte bara när det gäller öppen utan även när det gäller sluten vård. Utskottet vill med anledning av propositionen i här aktuella delar härutöver anföra följande.

En av tankarna bakom den pågående omstruktureringen av hälso- och sjukvården med ökad tonvikt på den öppna vården utanför sjukhus är att varje patient bör skötas på "lägsta effektiva omhändertagandenivå”. Detta innebär att såväl diagnostiska som behandlande åtgärder, som tidigare krävt sjukhusens resurser, så långt möjligt skall kunna utföras på vårdcentralerna. Härför krävs även viss specialistmedverkan i primärvården. Utskottet vill framhålla betydelsen av att denna tanke realiseras i den fortgående utbyggnaden av primärvården så att primärvården blir den vårdnivå till vilken patienterna söker sig i första hand. Härför är även av betydelse att primärvården på ett flexibelt sätt kan möta patienternas efterfrågan på vård, vilket bl. a. ställer krav beträffande mottagningstider och jourorganisation. Även om allmänläkarna genom bredden i sin utbildning har de bästa förutsättningarna att svara för jourverksamheten bör även specialisterna delta i denna verksamhet, då så befinnes lämpligt.

De exempel på åtgärder för bättre kontinuitet som redovisas i propositionen får betraktas som en uppfordran till sjukvårdshuvudmännen att ägna kontinuitetsfrågorna särskild uppmärksamhet. De uppräknade exemplen skulle kunna utökas med vad som framkommit vid försöksverksamheter m. m. på olika håll. Det är därför av vikt att sjukvårdshuvudmännen informeras om de erfarenheter man vunnit och fortlöpande vinner på olika håll i landet genom ändringar i organisation och rutiner m. m.

Utskottet redovisar i det följande, i anslutning till behandlingen av de med anledning av propositionen väckta motionerna, vissa synpunkter på privatpraktikervården och på rekryteringen av läkare till primärvården m. m. Härefter redovisar utskottet sina ställningstaganden till hemställan i propositionen.

SoU 1979/80:38 7

é

Mål för hälso- och sjukvårdspolitiken, m. m.

1 motionen 1979/80: 1934 av Lars Werner m. fl. (vpk) anges en rad mål mot vilka hälso- och sjukvårdspolitiken bör inriktas. Dessa mål kan sammanfattas så att verksamheten vid vårdcentralerna skall tillgodose krav på arbetsplatsdemokrati, decentralisering, lättillgänglighet, ett bestämt upptagningsområde, medverkan av personal med social utbildning, obligatoriskt vårdansvar, offensiv inriktning samt avgiftsfrihet. Enligt motionärerna blir i en sjukvård, där dessa krav tillgodosetts, kontinuitetsfrågan inte något problem och husläkarsystemet blir överspelat. Motionärerna vänder sig mot förekomsten av privatpraktiker och kräver en gemensam huvudman för all sjukvård. Motionärerna begär att riksdagen skall avslå propositionen i vad den avser allmänna riktlinjer och förslag att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården samt uttala att hälso- och sjukvårdspolitiken bör inriktas mot i motionen angivna mål.

Den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) (S 1975:4) - vilken haft i uppdrag att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården - avgav under hösten 1979 sitt slutbetänkande (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården med förslag till en hälso- och sjukvårdslag. Betänkandet är f. n. föremål för remissbehandling. 1 lagförslaget anges som mål för hälso- och sjukvården att den skall främja en god hälsa hos hela befolkningen samt erbjuda sina tjänster åt alla på lika villkor. En god hälso- och sjukvård skall bl. a. tillgodose de vårdsökandes behov av trygghet och kvalitet, präglas av en helhetssyn på den enskildes förhållanden, vara nära och lätt tillgänglig samt vara organiserad så att goda kontakter mellan de vårdsökande och hälso- och sjukvårdens personal underlättas. Landstingskommunerna skall ha ett totalansvar för hälso- och sjukvården vilket bl. a. skall innebära att varje landstingskommun skall bära ett samlat ansvar för att främja hälsan hos dem som är bosatta inom landstingskommunen och för att en god hälso- och sjukvård erbjuds dem. Vidare skall landstingskommunens planering av hälso- och sjukvårdens utveckling och organisation avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstingskommunen, t. ex. privatpraktiker. I lagförslaget har inte intagits några närmare organisatoriska bestämmelser. HSU framhåller bl. a. att detta ligger i linje med de företagsdemokratiska kraven på att utrymmet för medbestämmande inte bör inskränkas genom detaljbestämmelser. Ansvaret för att leda den medicinska verksamheten inom olika verksamhetsområden skall emellertid enligt lagförslaget åvila läkare, men bör så långt det är möjligt och lämpligt delegeras till annan hälso- och sjukvårdspersonal.

Förslag om skydd mot höga läkarvårds- och medicinkostnader framlades i början av år 1979 av den år 1975 tillkallade socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:2) i betänkandet (SOU 1979: I) Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. I betänkandet förordas ett samordnat högkostnadsskydd omfattande i stort sett all öppenvård - såväl

SoU 1979/80:38

offentlig som privat - och alla läkemedelsköp. Utredningens förslag bereds f. n. i regeringskansliet.

De mål för hälso- och sjukvården m. m. som anges såväl i propositionen som i ovannämnda utredningsförslag överensstämmer enligt utskottets mening till stor del med krav på hälso- och sjukvårdspolitiken som anges i motionen 1979/80: 1934. Detsamma gäller de riktlinjer för utveckling och utbyggnad av primärvården som anges i socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet och i skriften Primärvård — innehåll och utveckling.

Med anledning av vad som i propositionen och motionen anförs om privatläkarvård vill utskottet anföra följande.

Privatläkarvården utgör ett värdefullt komplement till den offentliga hälso- och sjukvården. Såsom framhålls i propositionen är det önskvärt att samarbetet mellan privatpraktikerna och den offentliga vården utvecklas. Utskottet har inte något att erinra mot de i propositionen framförda synpunkterna på hur detta kan ske. Utskottet vill dock särskilt understryka betydelsen av att privatpraktikerna medverkar i den offentliga vårdens jourverksamhet på sätt förutskickas i propositionen.

Det totalansvar för hälso- och sjukvården som HSU föreslår att landstingskommun skall ha avses bl. a. innebära att landstingskommunen skall samordna samtliga hälso- och sjukvårdsverksamheter inom sitt sjukvårdsområde. HSU har också föreslagit en ordning för fördelningen av läkarresurserna som ger möjligheter att anpassa etableringen av privat läkarpraktik till hälso- och sjukvårdsutvecklingen inom varje landstingsområde.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80: 1934.

Åtgärder mot läkarbristen i skogslänen m.m.

I motionen 1979/80: 1933 av Frida Berglund m. fl. (s) diskuteras bristen på läkare i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Motionärerna framhåller att fler läkare behövs om man skall kunna förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården i skogslänen och att läkarbristen inte elimineras med de i propositionen föreslagna åtgärderna. Det krävs insatser inom utbildningspolitiken, men även andra styrmedel kan behövas för att fa en jämnare fördelning av läkare. I motionen begärs förslag på särskilda åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården även i skogslänen.

Vid landstingsförbundets kongress år 1979 framlades en inom Landstingsförbundet utarbetad skrift. Solidarisk läkarförsörjning - möjligheter och begränsningar, med förslag till åtgärder som syftar till att sjukvårdshuvudmännen skall få bättre möjligheter att på lika villkor få tillgång till de knappa läkarresurserna. Kongressen beslutade uppdra åt styrelsen för förbundet att efter viss ytterligare beredning av frågan rekommendera sjukvårdshuvudmännen att vidta i skriften föreslagna åtgärder. På grundval av den fortsatta beredningen av frågan och en under hösten 1979 träffad

SoU 1979/80:38

överenskommelse mellan Landstingsförbundet och Läkarförbundet har Landstingsförbundet genom ett cirkulär i november 1979 om åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning rekommenderat sjukvårdshuvudmännen att (I) begränsa antalet ansökningar om nya läkartjänster under åren 1980 och 1981 för att en bättre balans skall uppnås mellan antalet läkartjänster och antalet vidareutbildade läkare. (2) på visst sätt effektivisera vidareutbildningssystemet för läkare samt (3) intensifiera arbetet med översyn av organisationen för jour och beredskap för att en successiv reducering av vikariebehovet skall åstadkommas. Enligt cirkuläret bör nya läkartjänster endast få inrättas för verksamhetsområdena öppen vård vid vårdcentral, långtidssjukvård/rehabilitering och psykiatri.

Mot bakgrund av bl. a. ovannämnda kongressbeslut och överenskommelse fastställde socialdepartementets sjukvårdsdelegation i december 1979 ett läkarfördelningsprogram för åren 1981-1982 (LP 82-R). vilket utgör en revidering av ett tidigare fastställt läkarfördelningsprogram för åren 1979-1982 (LP 82). Enligt LP 82-R skall antalet utbildningsplatser för fortsatt vidareutbildning av läkare, s. k. FV-block. för år 1981 utgöra I 040 med följande fördelning på utbildningsmål, nämligen allmänläkarvård 365. psykiatri 80. långtidssjukvård/rehabilitering 60 samt övrig somatisk vård 535. Antalet nya läkartjänster, som enligt LP 82-R skall få inrättas under ettvart av åren 1981 och 1982. utgör 175 med följande fördelning, nämligen enbart öppen somatisk vård 150. psykiatri 15 samt långtidssjukvård/rehabilitering 10. Samtidigt med fastställandet av LP 82-R uppdrog socialdepartementets sjukvårdsdelegation åt socialstyrelsen att pröva möjligheterna att ytterligare öka antalet FV-block för allmänläkarvård.

I propositionen påpekas att läkartillgången inom den öppna värden - såväl beträffande allmänläkare som specialister - är en kritisk faktor när det gäller att förbättra kontinuiteten. Det erinras om ovannämnda åtgärder. och olika förslag m. m. redovisas som syftar till att öka intresset bland läkarna för öppen vård och att öka läkartillgången inom detta område. På längre sikt bör det finnas möjligheter att i ökad omfattning utnyttja vårdcentralerna för grundutbildning av läkare, och det förutsätts i propositionen att UHÄ prövar denna fråga i samband med en översyn av läkarnas grundutbildning som f. n. pågår inom UHÄ.

I propositionen påpekas vidare att. då antalet specialister ökar starkt, det är nödvändigt att tinna former för hur specialisterna skall kunna delta i primärvården. Det förordas att flera modeller för specialisternas verksamhet i primärvården prövas. En möjlighet att bredda rekryteringsunderlaget är också att dispens ges från behörighetsbestämmelser i viss utsträckning, så att specialister med viss inriktning och erfarenhet får behörighet till distriktsläkartjänster inom allmänläkarvård. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utreda dispensfrågan.

Det framhålls vidare i propositionen att specialister som arbetar som distriktsläkare bör kunna beredas möjlighet till kompletterande tjänstgö -

SoU 1979/80:38

ring som gör dem lämpliga att verka på vårdcentral och erinras härvid om det stöd till efterutbildning av läkare och annan sjukvårdspersonal som föreslås i propositionen.

Som framhålls i både propositionen och motionen är läkartillgången av avgörande betydelse för möjligheterna att skapa bättre kontinuitet i vården. I likhet med föredragande statsrådet räknar utskottet med att ett genomförande av LP 82-R och av sådana åtgärder som förordas i propositionen skall verksamt öka läkartillgången inom primärvården. Rimligen bör denna utveckling komma att märkas även inom skogslänen och i andra områden i landet, som hittills inte varit tillräckligt attraktiva för läkare.

Med anledning av förslaget i propositionen om att allmänläkarbanan skall öppnas för läkare med viss annan utbildning än allmänläkarkompetens vill utskottet vidare peka på nödvändigheten av att man söker undvika att i framtiden hamna i den situation vi har i dag, då man inom vissa specialiteter har mycket god läkartillgång men har brist på läkare inom andra områden. De föreslagna möjligheterna för andra specialister att genom dispens förvärva behörighet till distriktsläkartjänster inom allmänläkarvård måste ses som en nödlösning under en övergångsperiod tills den nuvarande styrningen av ett ökat antal läkare under vidareutbildning till allmänläkarkompetens ger avsedd effekt.

Frågan om medel för att styra nyetablering av privata läkarpraktiker till delar av landet som har läkarbrist bör vidare behandlas av den i propositionen förutskickade arbetsgruppen inom socialdepartementet som skall analysera frågor om nyrekrytering till privatpraktikerkåren.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1979/80: 1933 inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Ställningstaganden till hemställan i propositionen

Utskottet tillstyrker de i propositionen föreslagna allmänna riktlinjerna och åtgärderna för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården och har inte något att erinra mot de i propositionen föreslagna medelsanvisningarna för nästa budgetår.

Utskottet hemställer

I. beträffande bättre kontinuitet i hälso- och sjukvården att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1979/80: 1933 och motionen 1979/80: 1934

a) godkänner de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna och förslagen till åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälsooch sjukvården.

b) till Åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården för budgetåret 1980/81 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6600000 kr..

SoU 1979/80:38

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag för budgetåret 1980/81 under femte huvudtiteln anvisar

a) till Bidrag lill sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut ett förslagsanslag av 12 250000 kr.,

b) till Institutet för psykosocial miljömedicin ett förslagsanslag av I 700000 kr.

Stockholm den 29 april 1980

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Karl Leuchovius (m). Rune Gustavsson (c)*. Evert Svensson (s). Anna-Greta Skantz (s). Mårten Werner (m). John Johnsson (s). Erik Larsson (c). Ivar Nordberg (s). Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c). Kersti Swartz (fp). Anita Bråkenhielm (m) och Stig Alftin (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980