Med anledning av propositionen 1979/80:148 om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. ni., såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte motioner
SoU 1979/80:43
Socialutskottets betänkande 1979/80:43
med anledning av propositionen 1979/80:148 om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. ni., såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte motioner
I betänkandet behandlas propositionen 1979/80:148 om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m., såvitt avser de förslag som läggs fram i bil. 1 (socialdepartementet) till propositionen. I samband därmed behandlas tre motioner som väckts med anledning av propositionen.
Utbildningsutskottet behandlar bil. 2 (utbildningsdepartementet) till propositionen i betänkandet UbU 1979/80:35.
Propositionen
I propositionen hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen skall
1. godkänna vad som i propositionen anförts om dimensioneringen av tandläkar-, tandhygienist-, tandsköterske- och tandteknikerutbildningarna,
2. anta inom socialdepartementet upprättat förslag till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier,
3. bemyndiga regeringen att från förslagsanslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus bestrida kostnaderna för viss tandvårdsutrustning i Umeå.
Propositionens lagförslag har följande lydelse:
Förslag till
Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier. Därvid får föreskrivas avgift för ansökan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 43
SoU 1979/80:43
2 Motionerna
I motionen 1979/80:2000 av Blenda Littmarck (m) och Knut Billing (m) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar begära att regeringen lägger fram förslag till åtgärder ägnade att förbättra tandvårdsresursernas regionala balans.
Yrkandena 2-4 behandlas av utbildningsutskottet.
I motionen 1979/80:2003 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen med avslag på regeringens förslag i bil. 1, yrkandet 1 i vad avser dimensioneringen av tandläkarutbildningen, beslutar godkänna vad som i motionen anförts om dimensioneringen av tandläkarutbildningen.
Motivering till motionen finns i motionen 1979/80:2002.
I motionen 1979/80:2004 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 3 och 4), att riksdagen beslutar
3. att uttala sig för att landstingen skall åläggas att inrätta tjänster för tandhygienister i erforderlig omfattning,
4. att hos regeringen begära förslag till överförande av landets tandtekniska laboratorier till landstingen.
Yrkandena 1 och 2 behandlas av utbildningsutskottet.
Utskottet
Inledning
På uppdrag av regeringen har socialstyrelsens tandvårdspersonalutredning utrett frågan om det framtida behovet av tandvårdspersonal. Utredningens förslag ligger till grund för propositionens redovisning för bedömningen av den framtida efterfrågan på olika kategorier tandvårdspersonal.
I propositionen framhålls att man bör satsa på förebyggande åtgärder också inom vuxentandvården. I enlighet härmed bör resurserna omfördelas från en reparativ till en förebyggande vård. Tandvården bör organiseras på ett sådant sätt att verksamheten får en förebyggande inriktning.
Dimensioneringen av utbildningen av tandvårdspersonal
Planeringsramen för tandläkarutbildningen är f. n. 500 nybörjarplatser, fördelade på Stockholm, Malmö, Göteborg och Umeå. Planeringsramen för utbildning av tandhygienister inom högskolan är f. n. 264 platser. Utbildningen är lokaliserad till Huddinge, Falun, Gävle, Örebro, Linköping/ Norrköping, Jönköping, Lund/Malmö, Halmstad, Kristianstad, Göteborg, Borås, Karlstad, Umeå och Luleå. Antalet utbildningsplatser för tandsköterskor är ca 1 200. Flertalet tandvårdshuvudmän har tandsköterskeutbildning. Antalet utbildningsplatser för tandtekniker är 118.
Tandvårdspersonalutredningen fann att det borde vara möjligt att minska utbildningskapaciteten för tandläkare med 100 platser fr. o. m. år 1981. Vid
SoU 1979/80:43
remissbehandlingen uttalade en majoritet av landstingen samt Landstingsförbundet, LO och TCO att man inte f. n, är beredd att acceptera en minskad utbildningskapacitet för tandläkare. Remissinstanserna pekade framför allt på den regionala obalansen i fråga om fördelningen av tandläkarresurser.
I propositionen (s. 11) framhålls att prognoserna om framtida utbud och efterfrågan på tandläkare är osäkra. Effekterna av en ökad satsning på förebyggande vård måste tillmätas stor vikt vid bedömningen av behovet av tandläkarinsatser. Det finns fortfarande behov av reparativ vård hos den vuxna befolkningen som ej kan tillgodoses. Tandlossningssjukdomarna är inte behandlade i tillräcklig utsträckning. Som en följd av förebyggande tandvårdsinsatser kommer patienterna att behålla fler egna tänder och få fler fasta proteser, vilket erfarenhetsmässigt ökar tandvårdsbehovet. Det förhållandet att andelen äldre ökar i samhället medför i sig ökade krav på tandvårdsresurser, framhålls det i propositionen.
Enligt propositionen (s. 12) är de regionala skillnaderna i tandvårdsservice inte acceptabla. Det nämns att riksdagen nyligen beslutat om vissa åtgärder för att förbättra den regionala fördelningen av tandläkarresurserna. Den framtida utvecklingen får, sägs det, utvisa om dessa åtgärder är tillräckliga för att komma till rätta med den regionala obalansen eller om andra styråtgärder behövs. Med hänsyn till vad som har anförts om såväl osäkerheten beträffande utbudet av tandläkartid som de otillfredsställda behov som fortfarande finns, kan därför inte förordas att utbildningskapaciteten minskas i den omfattning som tandvårdspersonalutredningen föreslagit. Det erinras också om att utbildningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande UbU 1979/80:14 nyligen uttalat att utskottet utgår från att regeringen inriktar sig på en framtida dimensionering av utbildningskapaciteten som inte väsentligen understiger nuvarande nivå.
Utbildningsutskottets uttalande synes enligt propositionen stämma väl överens med de slutsatser som har dragits i propositionen om dimensioneringen av tandläkarutbildningen. Det framhålls vidare att utbildningskapaciteten för tandläkare fortlöpande bör ses över och att det finns anledning återkomma till frågan när tandvårdsutredningens förslag föreligger.
I motionen 1979/80:2000 yrkandet 1 av Blenda Littmarck (m) och Knut Billing (m) framhålls att ett beslut i dimensioneringsfrågan bör utgå från en bedömning av rikets totala behov av tandvårdsresurser. Motionärerna vill att regeringen lägger fram förslag till åtgärder för att förbättra tandvårdsresursernas regionala balans. I motionen 1979/80:2003 av Olof Palme m. fl. (s) framhålls att prognoserna över det framtida personalbehovet är osäkra, att det finns ett betydande behov av tandvård som hittills inte kunnat tillgodoses samt att det finns en regional obalans i fråga om tillgång på tandläkare. Motionärerna vill därför behålla nuvarande kapacitet för tandläkarutbildningen.
Tandvårdsresurserna är ojämt fördelade över landet. Antalet tandläkartimmar per försäkrad - den s. k. tandläkartätheten - i storstadsregionerna
SoU 1979/80:43
4 Stockholm, Göteborg och Malmö är betydligt högre än i landet i övrigt. Enligt utskottets mening är det angeläget att en bättre balans uppnås i fråga om de regionala tandvårdsresurserna. Riksdagen (prop. 1979/80:29, SfU 1979/80:9, rskr 1979/80:102) beslöt i december 1979 att skärpa reglerna om etableringsbegränsning i syfte att åstadkomma en bättre regional fördelning av tandläkarresurserna. 1978 års tandvårdsutredning skall pröva om dessa åtgärder är tillräckliga. Det åligger nämligen utredningen att undersöka vårdsituationen i bristområden och överväga möjligheterna att åstadkomma en jämnare fördelning av tandvårdsresurserna inom landet. Utskottet förutsätter att utredningen lägger fram de ytterligare förslag som bedöms nödvändiga för att motverka den regionala obalansen. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1979/80:2000 yrkandet 1 är därför inte påkallad.
Utskottet kan konstatera att osäkerheten är stor när det gäller prognoser om framtida utbud och efterfrågan på tandläkare. Med hänsyn härtill finns det - som framhålls i propositionen - anledning att återkomma till frågan om utbildningskapaciteten när tandvårdsutredningens förslag föreligger. Utskottet kan också instämma i slutsatsen i propositionen att dimensioneringen av utbildningskapaciteten inte väsentligen bör understiga nuvarande nivå. Utskottet tillstyrker därför vad som i propositionen (bil. 1) anförs om dimensioneringen av tandläkarutbildningen. I enlighet härmed avstyrks motionen 1979/80:2003.
Utskottet tillstyrker också vad som anförs i propositionen (bil. 1) om dimensioneringen av tandhygienist-, tandsköterske- och tandteknikerutbildningarna.
Enligt motionen 1979/80:2004 yrkandet 3 av Lars Werner m. fl. (vpk) bör riksdagen uttala sig för att landstingen skall åläggas att inrätta tjänster för tandhygienister i erforderlig omfattning.
Av tandvårdspersonalutredningens rapport nr III (Ds S 1979:9, s. 142) framgår att antalet tandhygienisttjänster inom folktandvården år 1977 var 241 och att antalet tjänster år 1983 beräknas uppgå till 541. Detta är den kraftigaste, relativa ökningen bland alla tandvårdspersonalkategorier. Av utredningens enkät beträffande befintliga kliniker inom folktandvården (redovisad i rapport nr II, Ds S 1978:19) framgår att vissa problem kan uppstå beträffande möjligheterna att inrymma något större antal tandhygienister inom befintliga kliniklokaler. Möjligheten att öka antalet tjänster för tandhygienister inom folktandvården är således i viss mån begränsad på grund av bristande utrymme.
Som framgår av det anförda planerar landstingen att öka antalet tandhygienisttjänster. På grund härav och då utskottet förutsätter att landstingen i takt med lokalmässiga och övriga resurser försöker bereda så många patienter som möjligt tillfälle till behandling av tandhygienist påkallar motionen 1979/80:2004 yrkandet 3 inte något initiativ av riksdagen.
SoU 1979/80:43
5 Enskilda tandtekniska laboratorier
I propositionen föreslås att enskilda tandtekniska laboratorier skall kunna godkännas av statlig myndighet, om personalen vid laboratorierna uppfyller vissa kompetenskrav. Ersättning från den allmänna tandvårdsförsäkringen bör utgå endast för tandtekniskt arbete som utförts av godkänt laboratorium.
Det föreslås en särskild lag med bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om godkännande.
I motionen 1979/80:2004 yrkandet 4 av Lars Werner m. fl. (vpk) framställs önskemål om att landets enskilda tandtekniska laboratorier skall överföras till landstingen.
Utskottet, som ansluter sig till förslaget i propositionen om godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier, kan inte finna skäl för en sådan åtgärd som motionärerna föreslår. Det kan i sammanhanget erinras om att 1978 års tandvårdsutredning enligt direktiven skall överväga hur samverkan mellan privata laboratorier och folktandvården kan utformas. Utskottet biträder således den kontroll som ligger i ett godkännandeförfarande och ser gärna en vidgad samverkan mellan folktandvården och enskilda laboratorier men avstyrker motionen 1979/80:2004 yrkandet 4 om överförande av de privata laboratorierna till landstingen.
Övrigt
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att bemyndiga regeringen att från förslagsanslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus bestrida kostnaderna för viss tandvårdsutrustning i Umeå.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:2003 godkänner vad som har anförts i propositionen,
2. beträffande dimensioneringen av tandhygienist-, tandsköterske- och tandteknikerutbildningarna att riksdagen godkänner vad som har anförts i propositionen,
3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att från förslagsanslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus bestrida kostnaderna för viss tandvårdsutrustning i Umeå,
SoU 1979/80:43 j 'i 6
| "N
5. beträffande tandvårdsresursernas regionala balans att riksdagen avslår motionen 1979/80:2000 yrkandet 1,
6. beträffande tjänster för tandhygienister att riksdagen avslår motionen 1979/80:2004 yrkandet 3,
7. beträffande överförande av enskilda tandtekniska laboratorier till landstingen att riksdagen avslår motionen 1979/80:2004 yrkandet 4.
Stockholm den 20 maj 1980
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Evert Svensson (s), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m) och Karin Israelsson (c).
Reservation
Beträffande frågan om dimensioneringen av tandläkarutbildningen av Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson och Sven-Gösta Signell (alla s) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 4 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”1979/80:2003” bort ha följande lydelse:
Det råder stor osäkerhet när det gäller prognoser om framtida utbud och efterfrågan på tandläkare. Dessutom finns det ett betydande behov av tandvård som hittills inte kunnat tillgodoses. Mot denna bakgrund anser utskottet att den fortsatta planeringen bör inriktas på att nuvarande omfattning av tandläkarutbildningen bör upprätthållas.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:2003 avslår propositionen,