Med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till Telekommunikationer jämte motioner
TU 1979/80:14
Trafikutskottets betänkande 1979/80:14
med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till Telekommunikationer jämte motioner
T elekommunikationer
Teleanläggningar m. m. Regeringen har i propositionen 1979/80: 100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) under avsnittet H (s. 185-203) föreslagit riksdagen att till Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 386 800 000 kr.
Motionerna
I motionen 1979/80: 211 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c,s,m,fp,vpk) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära sådana initiativ att telefonkatalogen utkommer som en sammanhållen katalog för Östergötlands län.
I motionen 1979/80: 548 av Olle Wästberg i Stockholm och Torkel Lindahl (båda fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av televerkets organisation och uppgifter mot bakgrund av de nya informationstjänsterna.
I motionen 1979/80: 901 av Anders Björck (m) yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen uttalar
1. att frågan om telemonopolets omfattning utreds med hänsyn tagen till det nya läge som den snabba tekniska utvecklingen på kommunikationsområdet medfört,
2. att frågan om typgodkännande av material som ansluts till televerket utreds med syfte att detta i fortsättningen skall ske av en opartisk statlig instans.
I motionen 1979/80: 1330 av Karl Björzén (m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana initiativ, att telefonabonnenterna i Västmanlands län erhåller telefonkatalogen som en sammanhållen katalog för hela länet.
I motionen 1979/80: 1335 av Bertil Hansson (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas i syfte att abonnentadresserna i telefonkatalogen kompletteras med uppgift om postnummer.
I motionen 1979/80: 1353 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar
1 Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 14
TU 1979/80:14
1. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om förslag till åtgärder för att stärka televerkets ställning,
2. minska kapitaltillskottet från statsbudgeten till televerket med 126000000 kr.
I motionen 1979/80: 1843 av Göthe Knutson (m) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen anhåller om författningsreglering av privata publika datanätsföretags rätt att utan konkurrensbegränsning och på lika villkor i fråga om leveranstider och taxor få använda televerkets lokala tele- och datanät,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att televerket bör acceptera avtalsvillkor som under längre tid fixerar hyra av datakommunikationslinjer och även i övrigt anpassar sina villkor efter de principer som gäller inom databranschen,
3. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om att öppna installations- och servicedelen av det allmänna datanätet för privata, mindre firmor m. fl.
Utskottet
Ramen för televerkets investeringar under innevarande budgetår beräknades ursprungligen till 1 180,0 milj. kr. Höjning av densamma med sammanlagt 29,5 milj. kr. har sedermera skett genom skilda beslut av regeringen under september 1979. Efter en i propositionen mellan innevarande och föregående budgetår förutsatt utjämning av medelsförbrukningen skulle ramen för budgetåret 1979/80 komma att uppgå till 1 257,3 milj. kr.
För nästa budgetår har televerket i sin anslagsframställning föreslagit en medelsförbrukning av 1 499,8 milj. kr. Investeringarna är därvid angivna enligt det nya investeringsbegrepp som införs i statsförvaltningen fr. o. m. budgetåret 1980/81. Det nya begreppet skiljer sig enligt propositionen från det hittills tillämpade bl. a. genom att en skälig andel av indirekta kostnader skall ingå i investeringsbeloppen. För televerkets del sägs detta innebära att utgifterna för det föreslagna investeringsprogrammet har ökat med 346,6 milj. kr. För att det nya investeringsbegreppet inte skall medföra någon nämnvärd förändring av självfinansieringsgraden inom televerket anges avskrivningsberäkningarna komma att baseras på uppvärderade anläggningstillgångar. Denna uppvärdering avses ske med utgångspunkt från det nya investeringsbegreppet.
Föredragande departementschefen anser investeringsramen böra begränsas till 1 403,1 milj. kr. En övergripande utgångspunkt vid föredragandens prövning anges ha varit att så långt möjligt begränsa kapitaltillskottet från statsbudgeten.
Med ianspråktagande av tillgängliga reservationsmedel samt under de i propositionen i övrigt angivna förutsättningarna krävs för investeringarnas
TU 1979/80: 14
genomförande en medelsanvisning av 1 386,8 milj. kr. Till följd av avskrivningsmedlens storlek beräknas investeringarna till övervägande del kunna finansieras med verkets egna avskrivningsmedel.
Vid sin bedömning av investeringsbehovet har föredraganden bl. a. utgått från att verket måste tilldelas medel som möjliggör fortsatta investeringar i rationaliseringssyfte. Dessa krävs för att så långt möjligt möta de ökande driftkostnaderna. Åtgärder som nämns är fortsatt modernisering av telefon- och telexnäten genom införande av ny elektronisk teknik och datorstyrning. Den nya tekniken medger också att abonnenterna kan erbjudas en rad nya funktioner och tjänster.
1 fråga om telefonrörelsen har medel beräknats så att televerkets planer för utbyggnad och modernisering av telenätet i allt väsentligt kan följas. Enligt föredraganden bör bl. a. därför fr. o. m. nästa budgetår även investeringar i lokallinjenätet finansieras genom anläggningsbidrag. Den föreslagna investeringsramen omfattar således inte dessa investeringar.
För telexnätets del framhålls att investeringsramen bl. a. medger att utbytet av gamla telexstationer till nya helelektroniska kan fortsätta. Medel har vidare beräknats för en fortsatt uppbyggnad av det allmänna datanätet. De medel som beräknats för rörelsegrenen kommersiell radio innebär att utbyggnaden av det automatiska mobiltelefonsystemet (NMT) kan fortgå planenligt. Utformningen av NMT-tjänster sker i nordiskt samarbete, och tjänsten beräknas kunna införas under budgetåret 1981/82.
Televerket har begärt medel för igångsättning av ett stort antal nya projekt inom objektgruppen fastigheter och byggnader. Föredraganden har inte ansett sig kunna tillstyrka att hela byggnadsprogrammet läggs till grund för televerkets investeringsplanering för det kommande budgetåret och har därför förordat att programmet till viss del senareläggs. Det framhålls emellertid såsom angeläget att, liksom hittills, objekt utöver ordinarie byggnadsprogram kan igångsättas med kort varsel om så skulle visa sig erforderligt av sysselsättningsskäl.
Vidare beräknas vissa medel för investeringar i försvarsberedskap.
Föreslagna investeringar för utlandssändningar innebär bl. a. att arbetena med det nya s. k. gardinantennsystemet vid Hörby stationen kan fortsättas.
Anslaget Teleanläggningar m. m. anses böra beräknas med hänsyn till att en viss marginal utöver investeringsramen bör finnas. Investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte bör enligt föredraganden fortsättningsvis alltid finansieras över finansfullmakten i enlighet med vad chefen för budgetdepartementet har anfört i bil. 2 till budgetpropositionen. Den medelsbehållning som vid utgången av innevarande budgetår kan finnas kvar på fonden Teleanläggningar m. m. på kapitalbudgeten avses vidare i sin helhet föras över till det reservationsanslag som tillskapas genom den föreslagna budgetomläggningen. Utskottet tillstyrker att så sker.
Den av föredraganden förordade investeringsramen för budgetåret 1980/ tl Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 14
TU 1979/80: 14
81 innebär att investeringarna till övervägande del finansieras med verkets egna avskrivningsmedel. Kapitaltillskottet från statsbudgeten beräknas komma att uppgå till ca 126 milj. kr. Föredraganden har därvid förutsatt att vissa av verkets tillgångar skrivs av något snabbare än hittills.
Den av föredraganden sålunda förordade medelsförbrukningen för nästa budgetår har utskottet funnit sig kunna godta. Utskottet tillstyrker vidare den föreslagna fördelningen på skilda investeringsändamål samt anslagsberäkningen. Vad föredraganden i sammanhanget anfört om avgifterna för innehav av radiosändare, innebärande att beslutanderätten i fråga om dessa av praktiska skäl delegeras till televerket, finner sig utskottet jämväl kunna godkänna.
1 propositionen nämns att televerket i skrivelser den 8 oktober och den 28 november 1979 har hemställt om vissa åtgärder för bättre marknadsanpassning. Verket föreslår att ett dotterföretag till televerket, Telefinans AB, inrättas med uppgift att finansiera vissa terminalanläggningar. Vidare föreslås en omstrukturering av televerkets industrier och inrättande av ett av televerket helägt holdingbolag, Teleinvest AB. Bolaget föreslås få till uppgift att äga och förvalta televerkets aktier i befintliga dotterföretag och i de företag som verket kan komma att engagera sig i framdeles. Enligt televerket bör de nya företagen starta sin verksamhet den 1 juli 1980.
De föreslagna åtgärderna syftar till att öka verkets ekonomiska handlingsfrihet när det gäller möjligheterna att bilda bolag och att finansiera verkets investeringar. Åtgärderna har därigenom vissa effekter på statsmakternas hantering av televerkets budgetförslag. Framställningen remissbehandlas f. n. I avvaktan på remissutfallet och de vidare överväganden som detta kan ge anledning till säger sig föredraganden ha bedömt televerkets investeringsprogram för budgetåret 1980/81 utifrån verkets anslagsframställning och enligt gällande hanteringsordning.
Med anledning härav yrkas i motionen 1979/80: 1353 att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om förslag till åtgärder för att stärka televerkets ställning. Vidare föreslås att riksdagen beslutar minska kapitaltillskottet från statsbudgeten till televerket med 126 milj. kr.
För att kunna följa med i den teknologiska utvecklingen och konkurrera om kunderna med i första hand de stora multinationella företagen behöver televerket enligt motionärerna större ekonomisk handlingsfrihet. Det får verket genom bildandet av de två dotterbolagen.
Genom att bilda det helägda dotterföretaget Telefinans AB kan televerket låna på öppna marknaden. Denna lånemöjlighet skulle endast gälla vissa slags terminalanläggningar. Genom samordning av Teli och Tefab kan vidare en effektivare produktion av telemateriel åstadkommas. Teli/ Tefab bör vidareutvecklas till ett konkurrenskraftigt elektronikföretag. Då behövs kraftfulla insatser, bl. a. för marknadsföring. Televerket behöver därför snabbt kunna etablera hel- eller delägda bolag. Bildandet av ett
TU 1979/80: 14
helägt dotterföretag (holdingbolag), Teleinvest AB, innebär enligt motionärerna större möjlighet till flexibilitet och snabbhet i det affärsmässiga agerandet.
Olika internationella jämförelser anses också visa att det svenska televerket innehar en internationell tätposition i fråga om att tillhandahålla billiga och kvalificerade telekommunikationer till hushåll, företag, myndigheter och organisationer. Det är angeläget att televerket ges möjligheter att försvara denna position vid den snabba tekniska utveckling som nu äger rum. Genom en offensiv satsning på ökad produktion främjas sysselsättningen i verkstäderna. En satsning på export av tjänster främjar sysselsättningen även inom övriga delar av televerket.
Mot den redovisade bakgrunden föreslås slutligen att riksdagen begär att regeringen redovisar förslag till åtgärder för bättre marknadsanpassning inom televerkets verksamhetsområde i så god tid att de kan genomföras den 1 juli 1980. Som en följd av att televerkets förslag genomförs möjliggörs en total självfinansiering av televerkets investeringar. Därmed kan kapitaltillskottet från statsbudgeten reduceras med förut nämnda 126 milj. kr.
Även utskottet finner det angeläget att verkets ekonomiska handlingsfrihet och möjligheter att möta en skärpt konkurrens ökas på det sätt som skulle kunna ske exempelvis genom de föreslagna bolagsbildningarna eller i annan ordning. Skäl talar därför för ett tillmötesgående av verkets och motionärernas önskemål härom. Såsom föredraganden framhållit bör dock remissbehandlingen i frågan och de vidare överväganden som denna kan ge anledning till avvaktas före ett definitivt ställningstagande. Enligt vad utskottet f. ö. erfarit bereds ärendet f. n. inom en särskild arbetsgrupp inom departementet med representanter jämväl för industri-, ekonomi- och budgetdepartementen samt televerket. Utskottet finner det med hänsyn till frågans stora vikt angeläget att arbetet inom gruppen bedrivs med skyndsamhet samt att härav föranledda förslag snarast föreläggs riksdagen — om möjligt under innevarande riksmöte.
1 avvaktan härpå bör motionen enligt utskottets uppfattning inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
1 motionen 1979/80: 548 yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av televerkets organisation och uppgifter mot bakgrund av de nya informationstjänsterna. Vidare yrkas i motionen 1979/80: 901 bl. a. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om telemonopolets omfattning utreds med hänsyn tagen till det nya läge som den snabba tekniska utvecklingen på kommunikationsområdet har medfört.
I förstnämnda motion erinras inledningsvis om televerkets styrelsebeslut i maj 1979 att allmänt införa två nya tjänster, teletex och telefax. Med dessa nya tjänsters hjälp skall text och bilder kunna sändas på telefonnätet med hjälp av utrustning som saluförs av televerket.
Det är enligt motionärerna viktigt att text- och bildtjänster i framtiden
TU 1979/80:14
inte monopoliseras. Svensk industri måste få tillfälle att konkurrera på lika villkor med de offentliga insatser som görs. Användare av teletjänster får inte komma i beroendeställning av ett statligt monopolorgan. Det anses därför vara olämpligt att en och samma myndighet både utvecklar, marknadsför och typgodkänner system och datatjänster.
Motionärerna framhåller vidare att det inte är självfallet att televerkets ursprungliga uppgifter med huvudansvar för telefonnätet utan vidare sammankopplas med nya tjänster som teletex, telefax och teledata. Om verket önskar utveckla och erbjuda sådana tjänster bör detta ske i en form som inte ger verket monopolställning.
I den senare motionen framhålls att televerkets roll i första hand bör vara att svara för att ett väl fungerande telenät finns i vårt land liksom att förbindelser med andra länder genom radiolänkar, satelliter och kablar fungerar så effektivt som möjligt och till rimliga kostnader. Den utrustning som användarna ansluter till näten bör det enligt motionären åligga användarna att själva anskaffa från privata företag eller från det sortiment som televerket kan erbjuda. Detta förutsätter i sin tur att typgodkännande läggs på en opartisk instans, alltså inte på televerket. Flera redan nu existerande statliga organ är tänkbara, t. ex. statens provningsanstalt.
Såsom framgår av propositionen moderniseras telextjänsten f. n. genom att gamla telexstationer byts mot nya helelektroniska samt att nya elektroniska telexapparater introduceras. På nätsidan kommer moderniseringen att vara avslutad under år 1982. Sverige kommer då att ha ett av världens modernaste telexnät. 1 böljan av år 1980 introducerar televerket den nya tjänsten "telefax”, vilken innebär att man via telefonnätet kommer att kunna överföra text, ritningar m. m. Under hösten 1981 avser verket att introducera den nya tjänsten ”teletex”, som omfattar en text-ordbehandlingsutrustning med kommunikationsmöjlighet via allmänna datanätet och telexnätet. Varje teletex-abonnent kommer att kunna kommunicera med alla andra teletex-abonnenteroch dessutom med ca 1 milj. telexabonnenter runt hela världen.
Datakommunikationsrörelsens uppgift är bl. a. att utveckla dataöverföringstjänsten med hänsyn till marknadens växande behov och önskemål samt att tillhandahålla bra och tillförlitliga datakommunikationslänkar. Televerket tillhandahåller på abonnemangsbasis dataöverföringstjänster som består av modemutrustningar och förbindelser. Överföringen kan ske både över det allmänna telefonnätet och över hyrda ledningar. Terminalutrustningar för sändning och mottagning av data anskaffas av abonnenterna själva.
Allmänna telefonnätet kan även användas för information från datorbaserade informationscentraler till TV-apparater med särskild anslutningsutrustning, data-TV eller teledata. Televerket har under år 1979 startat en provverksamhet i liten skala. Under budgetåret 1980/81 beräknar verket att ett kommersiellt fältprov kan påbörjas.
TU 1979/80:14
7 Förutsättningarna för och konsekvenserna av att teledatatjänster sprids till en bred allmänhet studeras av informationsteknologiutredningen (U 1978: 12) som regeringen tillsatte sommaren 1978.
Föredraganden erinrar för sin del om att investeringarna i televerket syftar till att verket genom tillämpning av den snabbt expanderande teletekniken skall kunna erbjuda kunderna goda och billiga telekommunikationer och ett varierat utbud av moderna teletjänster. Genom investeringarna i ny materiel kan uppnås betydande besparingar i televerkets underhålls- och driftkostnader samt en förbättrad arbetsmiljö för de anställda. Genom utbud av nya tjänster och produkter skapas även en tryggad sysselsättning och framtid för verkets personal.
Ett införande av ny teknik och nya system för informationsöverföring kan enligt föredraganden på sikt komma att förändra förutsättningarna för televerkets verksamhet. Den nuvarande televerksamheten kan då ses som en del av de framväxande informationssystemen. Televerket har naturligen ett samordnande ansvar även vid uppbyggnaden av dessa system.
Från televerkets sida har f. ö. framhållits att verkets båda nya tjänster bör tillhandahållas i konkurrens. Verkets beslut sägs också ha den innebörden. Televerket har sålunda i nuvarande utvecklingsläge bedömt det vara intressant att erbjuda de svenska telekunderna tillgång till en allmän telefaxtjänst på abonnemangsbasis, med ordnad nummerinformation och med televerkets landsomfattande serviceorganisation bakom sig.
Verkets telefaxsatsning innebär vidare enligt verkets ledning inga som helst hinder för nuvarande och framtida konkurrenter att erbjuda sina tjänster och sin utrustning. Liksom nu fordras bara att man uppfyller de tämligen enkla tekniska signaleringskrav, som uppställs och som är offentliga och lika för alla. Televerket säger sig alltså välja en renodlad konkurrenslinje och vill just därför inte ta något som helst ansvar för konkurrerande tjänsters tillförlitlighet (inkl. aktuell och korrekt nummerinformation). Den telextjänst, som verket avser att lansera år 1981, ses rent tekniskt som en moderniserad telextjänst, bl. a. genom sin 50 ggr högre överföringshastighet och större teckenrepertoar.
Det står vidare enligt verksledningen fullkomligt klart att man på terminalsidan kommer att ha digital överföring och således vara beroende av väl fungerande datanät. En huvudtanke med datanätet är också att erbjuda en avancerad standardiserad överföringstjänst, som är så utformad att minsta möjliga restriktioner läggs på användarna beträffande terminalval, kommunikationsprocedurer etc.
Televerkets satsning på ett allmänt datanät anges ge maximala möjligheter för vem som helst att tillhandahålla ord/textbehandlingsutrustningar med kommunikationsmöjligheter och därmed fullt spelrum för användarna att pröva olika tekniska lösningar. Televerket satsar på en publik teletextjänst, som beträffande allmän tillgänglighet och samtrafik liknar telefon och telex. Verkets teletexbeslut innebär inga som helst begränsningar för
TU 1979/80:14
de ord/textbehandlingsutrustningar som finns påkopplade det allmänna telefonnätet.
Televerkets ledning säger sig slutligen vilja medverka till en vettigt ordnad samtrafik emellan den egna teletextjänsten och andra ord/ textbehandlingsterminaler i datanätet. Allmänna datanätet, som är ett nät skilt från allmänna telefonnätet, är f. ö. utformat för att medge fri konkurrens på terminalmarknaden.
Utskottet kan för sin del mot bakgrund av det anförda inte finna motionärernas farhågor för en monopolställning för televerkets del i berörda avseenden befogade. Härmed sammanhängande frågor utreds också f. n. i olika sammanhang. Utvecklingen på området bör även framdeles med största uppmärksamhet följas av regeringen.
Att televerkets roll, såsom särskilt i motionen 1979/80:901 föreslås, skulle begränsas till att i första hand svara för att ett väl fungerande telenät finns i vårt land — liksom att förbindelser med andra länder genom radiolänkar, satelliter och kablar fungerar så effektivt som möjligt och till rimliga kostnader - kan utskottet inte finna godtagbart. En sådan nollambition skulle som framhållits av televerkets ledning vara till nackdel för både de svenska konsumenterna och den svenska teleindustrin. Sveriges ställning som ett av världens ledande telekommunikationsländer kan inte heller enligt utskottets uppfattning motivera en sådan inriktning av landets telepolitik. Något behov av att i särskild ordning utreda frågan om typgodkännande av materiel som ansluts till televerket synes vidare inte föreligga.
Under hänvisning till vad sålunda anförts och i avvaktan på resultaten av det fortsatta utredningsarbetet på området samt härav föranledda överväganden avstyrker utskottet motionerna i fråga.
Av samma skäl som i det föregående anförts avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1979/80: 1843 att riksdagen hos regeringen anhåller om författningsreglering av privata publika datanätsföretags rätt att — utan konkurrensbegränsning och på lika villkor i fråga om leveranstider och taxor - få använda televerkets lokala tele- och datanät. Detsamma gäller yrkandet att riksdagen ger regeringen till känna att televerket bör acceptera avtalsvillkor som under längre tid fixerar hyra av datakommunikationslinjer och även i övrigt anpassar sina villkor efter de principer som gäller inom databranschen. Slutligen avstyrks, med beaktande jämväl av allmänna funktions-, service- och säkerhetssynpunkter, yrkandet att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om att öppna installations- och servicedelen av det allmänna datanätet för privata, mindre firmor m. fl.
I motionen 1979/80: 211 yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådana initiativ att telefonkatalogen utkommer som en sammanhållen katalog för Östergötlands län.
TU 1979/80:14
9 Motionärerna erinrar därvid om att katalogen för länet fr. o. m. 1979 är uppdelad i två delar — en Norrköpingsdel och en Linköpingsdel. Televerket har nu beslutat att även år 1980 utge två delar av telefonkatalogen i länet. Under året skall möjlighet ges för de abonnenter som så önskar att gratis få båda delarna. Verket aviserar dock att fr. o. m. år 1981 denna möjlighet skall upphöra. Detta kommer enligt motionärerna att medföra ytterligare en försämring och ännu mer markera länets uppdelning i två delar. Linköping och Norrköping fyller funktionen av huvudorter för service, näringsliv och arbetsmarknad, och de utgör som sådana alternativ till storstadsområdena i landet. I fråga om service, sjukvård, arbetsmarknad, utbildning och kulturella engagemang har man från länets myndigheter i stor utsträckning medvetet satsat på att dessa båda stora orter skall komplettera varandra.
Runt omkring Linköping-Norrköping grupperar sig enligt motionärerna region- och kommuncentra och bildar en mångkärnig region. Alla centra ligger på rimligt avstånd från detta primära centrum, och det finns ett starkt beroende mellan de olika länsdelarna i Östergötland, mellan de olika kommunerna sinsemellan och mellan de olika kommunerna och Linköping-Norrköpingsområdet. För en sammanhållen telefonkatalog talar alltså att länet till skillnad från de flesta andra län har den befolkningsmässiga och administrativa tyngdpunkten i länets mitt och ett utbyggt och vittomfattande kontaktnät med angränsande region- och kommuncentra.
1 en av televerket till länsstyrelsen i länet avgiven skrivelse framgår emellertid att verket ansett flera skäl tala för denna delning, bl. a. kostnads- och miljöskäl. Televerkets analyser av samtalsfördelningen inom området sägs ha visat att uppdelningen inte skulle innebära någon nämnvärd serviceförsämring.
Till 1980 års utgåva har televerket vidare gjort en ny översyn av katalogindelningen inom Norrköpings- och Linköpingsdelarnas områden. Indelningen av detta års utgåva innebär att båda delarnas yrkesregister kommer att omfatta hela det tidigare katalogområdet, dvs. 1978 års utgåvas katalogområde. Myndighetsförteckningen kommer i likhet med 1979 års utgåva att uppta myndigheter i hela länet.
Genom att abonnenterna utan särskild kostnad kan rekvirera det andra katalogområdets abonnentförteckning kommer indelningen av 1980 års utgåva enligt televerkets uppfattning inte att innebära någon serviceförsämring för abonnenterna eller någon försämring av kontaktmöjligheterna mellan länets regioner. Verket säger sig dock ha för avsikt att följa upp reaktionerna från kunderna och utvärdera detta indelningsalternativ.
Televerket framhåller slutligen att verket som affärsdrivande verk måste väga de servicemässiga aspekterna mot de företagsekonomiska aspekterna på verksamheten. Detta innebär bl. a. att verket måste följa upp serviceoch kostnadsutvecklingen och därvid vidta lämpliga åtgärder.
TU 1979/80:14
10 Även utskottet finner regionalpolitiska synpunkter m.m., av det slag motionärerna anfört, tala för att i möjligaste mån systemet med en sammanhållen telefonkatalog för vissa större områden eiler län tillämpas. I sitt betänkande TU 1978/79:1 - med anledning av motion om televerkets organisation m.m. — tog utskottet också upp frågan om förändringar av katalogen för bl. a. Stockholmsområdets del som enligt uppgift då var under övervägande. Utskottet underströk därvid vikten av att de rationaliseringsåtgärder beträffande katalogindelning och -distribution som kan komma att aktualiseras inte får leda till serviceförsämringar för abonnenternas del.
Utskottet anser att televerket vid eventuella överväganden om ändringar i telefonkatalogens indelning och distribution i största möjliga utsträckning bör ta hänsyn till framförda regionala synpunkter och önskemål i enlighet med den av riksdagen fastlagda målsättningen att statliga affärsdrivande verk bör samordna sin planering med de regionalpolitiska riktlinjerna. Med hänsyn till att verket förklarat sig skola följa upp utvecklingen i fråga om det aktuella indelningsärendet finner dock utskottet någon särskild framställning i ämnet från utskottets sida i vart fall f. n. ej erforderlig. Motionen avstyrks därför.
I motionen 1979/80: 1330 begärs initiativ från regeringens sida i syfte att till abonnenternas förmån erhålla en sammanhållen telefonkatalog för Västmanlands län. Utskottet vill med anledning härav erinra om att den nuvarande indelningen i fyra delar av katalogen för detta län sammanhänger med den försöksverksamhet på området som här bedrivs av televerket. En utvärdering av erfarenheterna härav avses alltså komma till stånd före en definitiv omläggning. Under hänvisning härtill avstyrks motionen.
I motionen 1979/80:1.335 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas i syfte att abonnentadresserna i telefonkatalogen kompletteras med uppgift om postnummer.
Enligt vad utskottet erfarit har viss försöksverksamhet förevarit med komplettering av telefonkatalogen med särskild postnummerförteckning. Varken från postverkets eller televerkets sida har dock något allmänt behov längre ansetts föreligga av sådana förteckningar. De av motionären föreslagna åtgärderna skulle enligt vad utskottet inhämtat f.ö. för televerkets del medföra stora praktiska olägenheter och högst betydande kostnader av såväl engångsnatur som beträffande årliga ändringar m. m.
Utskottet anser sig med hänsyn jämväl härtill inte kunna biträda motionärens yrkande och avstyrker därför motionen i fråga.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 386 800000 kr.,
2. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1353 om televerkets investeringar utan åtgärd.
TU 1979/80: 14
3. att riksdagen
a. avslår motionen 1979/80:548 om televerkets monopolställning,
b. avslår motionen 1979/80:901 om telemonopolets omfattning, m. m.,
c. avslår motionen 1979/80:1843 om televerkets tele- och datanät.
4. att riksdagen
a. avslår motionen 1979/80:211 om en sammanhållen telefonkatalog för Östergötlands län,
b. avslår motionen 1979/80:1330 om en sammanhållen telefonkatalog för Västmanlands län,
5. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1335 om postnummer i telefonkatalogen.
Stockholm den 28 februari 1980
På trafikutskottets vägnar BERTIL ZACHRISSON
Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s). Rolf Sellgren (fp). Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s). Rune Torwald (c). Birger Rosqvist (s). Olle Östrand (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp) och Per Stenmarck (m).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980