Med anledning av motioner om den statliga trafikpolitiken m. m.
TU 1979/80:18
Trafikutskottets betänkande 1979/80:18
med anledning av motioner om den statliga trafikpolitiken m. m. Motionerna
I motionen 1979/80:173 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag för att genomföra i motionen omnämnda program för bilismens framtid i Sverige.
I motionen 1979/80:193 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om upprättandet av ett program för konkreta åtgärder i avsikt att förverkliga ett trafiksystem, där samhällsekonomi, fysisk planering, hushållning med energi och miljö är vägledande, i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen 1979/80:296 av Eric Hägelmark (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om att samtliga pålagor på bilismen bör samordnas.
1 motionen 1979/80:430 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsam prövning av konkreta åtgärder för en övergripande samhällsstyrd planering av den yrkesmässiga lastbilstrafiken. varvid frågan om att vidga och utveckla det statsägda transportföretaget Svelast samt förutsättningarna för skapandet av kooperativa större transportföretag prövas.
I motionen 1979/80:545 av Rune Torwald och Olle Eriksson (båda c) yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast utreder konsekvenserna av ett godkännande av ABC-charter.
1 motionen 1979/80:547 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att förslag om åtgärder för lin jetariff och taxepolitiska åtgärder, ägnade att uppnå en från samhällsekonomisk synpunkt ändamålsenlig samverkan mellan lastbils- och järnvägstrafik, utan dröjsmål framläggs.
I motionen 1979/80:685 av Rune Torwald och Stig Josefson (båda c) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att förbättra samarbetet mellan de statliga verken på sätt som angivits i motionen.
1 Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 18
TU 1979/80:18
2 I motionen 1979/80:1331 av Curt Boström m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar
1. att anhålla att regeringen tillsätter en utredning om skogsråvarutransporterna i landet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att som sin mening ge regeringen till känna att - i avvaktan på en sådan utredning - åtgärder vidtas som syftar till att förhindra en nedläggning av flottning i de fyra älvar där sådan fortfarande pågår.
I motionen 1979/80:1336 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av de affärsdrivande verken så att dessa ej utnyttjar sin monopolställning i konkurrenshämmande syften.
I motionen 1979/80:1358 av Rolf Sellgren (fp) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag i syfte att ge kommunerna rätt att själva bestämma över en fordonsavgift för bilisterna inom resp. kommun,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om närmare kartläggning av bilismens samhällskostnader, varvid särskilt bör uppmärksammas de s. k. miljökostnaderna.
I motionen 1979/80:1537 av Bertil Jonasson m. fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande 1.
behovet av ökade statsbidrag till speciell kompletteringstrafik resp. linjetaxi i vissa glesbygdskommuner i skogslänen med stora planlagda fritidsområden,
2. åtgärder för att generellt stimulera till ökad samåkning med bil till och från arbetet m. m.
I motionen 1979/80:1540 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 5), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om åtgärder för energihushållning inom transportsektorn.
I motionen 1979/80:1731 av Helge Hagberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik i tätort.
I motionen 1979/80:1735 av Wiggo Komstedt m. fl. (m. c, fp) yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen upphäver och tar bort begreppet turisttrafiktillstånd ur yrkestrafikförordningen.
TU 1979/80:18
3 I motionen 1979/80:1884 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt delegation, med medverkan av handikapporganisationerna, som ges i uppdrag att följa arbetet med handikappanpassning av den kollektiva trafiken och den yttre trafikmiljön.
Utskottet
Trafikpolitiska riktlinjer m. m.
Genom beslut under våren 1979 har riksdagen (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) fastställt de principer som skall ligga till grund för den statliga trafikpolitiken. Målet för denna är, såsom i budgetpropositionen (bil. 9) anges, att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. I det samhällsekonomiska synsättet ligger att trafikpolitiken skall bidra till att uppfylla mål inom andra samhällssektorer, såsom närings-, sysselsättnings- och regionalpolitik.
Trafikpolitiken måste enligt beslutet också anpassas till de krav som ställs från miljöpolitisk utgångspunkt. Trafiksäkerheten måste förbättras. Vidare skall de energipolitiska målen beträffande hushållning med energi och minskat oljeberoende uppnås.
En samhällsekonomiskt effektiv fördelning av transportarbetet mellan olika transportmedel skall således vara utgångspunkten för trafikpolitiken. Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna främjas enligt beslutet bäst genom en i princip fri konkurrens och samverkan mellan olika trafikmedel och trafikföretag inom de ramar som samhället har dragit upp för verksamheten.
Ett rättvisande kostnadsansvar anges vidare vara en viktig förutsättning för en riktig utveckling av transportsektorn. Avgifterna för varje individuell resa eller transport skall så långt möjligt anpassas till de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för att ett effektivt utnyttjande av befintliga transportresurser skall kunna uppnås.
En god persontrafikförsörjning måste enligt beslutet garanteras av samhället. Särskilt måsteden kollektiva persontrafiken förbättras och byggas ut så att den blir tillgänglig och attraktiv för allt fler människor såväl i tätorter som på landsbygden. En utbyggd kollektivtrafik ger ökade valmöjligheter i fråga om arbete, bostad och fritidsaktiviteter. Dessa ökade valmöjligheter skall även ges handikappade. En utbyggd kollektivtrafik anges också vara en förutsättning för att nödvändiga begränsningar av privatbilismen i tätorternas centra skall kunna åstadkommas.
Transportsystemets möjligheter att på ett effektivt sätt tillgodose olika behov främjas enligt beslutet bäst genom samverkan där varje trafikgrens särskilda förutsättningar och fördelar bör utnyttjas. Inom persontrafiken
1* Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 18
TU 1979/80:18
finns uppenbara samverkansmöjligheter såväl mellan de olika trafikmedlen och trafikutövarna som mellan dessa och myndigheter, trafikhuvudmän m. fl. Även på godsområdet anges förutsättningar finnas att öka samverkan och därigenom uppnå en högre effektivitet. De tekniska förutsättningarna för en ökad samverkan anses vara goda, bl. a. genom vidgad användning av lastbärare som medger att gods på ett effektivt sätt kan flyttas mellan olika transportmedel och genom ökad samordning av terminalverksamheten. Transporttider förkortas och godshantering underlättas genom utvecklingen av systemtransporter och andra rationella transportlösningar.
En ökad samverkan av angivet slag avses enligt beslutet bygga på frivillighetens grund. Detta förutsätter god information som ger trafikföretagen och samhället underlag för beslut om trafikinvesteringar. Det arbete som utförs inom ramen för den regionala trafikplaneringen har stor betydelse i detta sammanhang.
Bil- och busstrafiken anges vara av väsentlig betydelse för samhällets funktion. Det gäller främst i glesbygden. Lastbilstrafiken är också en väsentlig del i ett integrerat transportsystem. Det är därför enligt beslutet av stor betydelse att åkerinäringen ges goda arbetsförutsättningar och att sunda verksamhetsbetingelser råder inom branschen.
Järnvägens resurser bör användas för att så långt möjligt tillgodose behovet av långväga och tunga godstransporter. En ökad samordning mellan järnvägs- och landsvägstrafiken kan ge betydande trafikekonomiska vinster. Detta förutsätter enligt beslutet bl. a. att SJ investerar så att järnvägen framgångsrikt kan hävda sig inom ramen för ett samordnat transportsystem. Det anges också vara viktigt att järnvägens resurser på persontrafiksidan utnyttjas i största möjliga utsträckning.
En prövning av sjöfartens roll i trafikpolitiken skall också ske.
Riksdagens beslut i nu refererade delar byggde på enhälliga uttalanden från trafikutskottets sida. I anslutning härtill avstyrktes bl. a. motionsyrkanden från vpk om avslag på vissa delar av propositionen och med begäran om förslag till konkreta åtgärder i avsikt att förverkliga en trafikpolitik av det slag som från partiets sida förordats. Likaledes avstyrktes partiets motionsyrkanden om utarbetandet av ett program för att förnya trafiksystemen m. m.
Utskottet anser för sin del någon anledning för riksdagen inte föreligga att frångå sina beslut i berörda frågor och hänvisar därvid till vad förut nämnts om beslutens innebörd samt till det omfattande arbete som i olika former pågår för att fullfölja desamma. Ej heller finner utskottet påkallat att som - såvitt här är i fråga yrkas i motionen 1979/80:173 (partimotion, vpk) - riksdagen hos regeringen nu begär ett särskilt förslag till program för bilismens framtid. Yrkandet härom avstyrks därför.
TU 1979/80:18
5 Detsamma gäller yrkandet i motionen 1979/80:193 (partimotion, vpk) att riksdagen hos regeringen hemställer om upprättande av ett program för konkreta åtgärder i avsikt att förverkliga ett trafiksystem där samhällsekonomi, fysisk planering, hushållning med energi och miljö är vägledande - allt enligt motionärernas uppfattning.
Det gäller likaledes yrkandet i motionen 1979/80:430 (partimotion, vpk) att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsam prövning av konkreta åtgärder för en övergripande samhällsstyrd planering av den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Härvid anses även frågan om att vidga och utveckla det statsägda transportföretaget Svelast böra prövas jämte förutsättningarna för skapandet av kooperativa större transportföretag.
Utskottet finner inte heller anledning för riksdagen föreligga att hos regeringen hemställa om förslag till linjetariff och andra taxepolitiska åtgärder av det slag som i motionen 1979/80:347 (partimotion, vpk) föreslås i syfte att uppnå en enligt motionärernas uppfattning ändamålsenlig samverkan mellan lastbils- och järnvägstrafik. Motionen avstyrks därför.
I motionen 1979/80:296 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om samordning av åtgärder avseende bilismen. I motionen hänvisas bl. a. till att de åtgärder som föreslås av utredningar och myndigheter i fråga om bilismen kan bli betungande för många bilägare. Det är enligt motionären viktigt att de föreslagna åtgärderna samordnas, så att man får en samlad bild över vilka pålagor som läggs på bilismen.
Utskottet utgår för sin del från att de problem som berörs i motionen regelmässigt beaktas i den löpande ärendebehandling som pågår inom regeringskansliet. Utskottet anser därför motionen inte påkalla någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrker densamma.
I motionen 1979/80:685 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att förbättra samarbetet mellan de statliga verken på det sätt som angivits i motionen.
Motionärerna erinrar bl. a. om att SJ har uppenbara svårigheter att skapa lönsamhet i sin styckegodstrafik. Detta har lett till att man nu umgås med planer på att radikalt skära ned antalet inlämningsställen samt omarbeta taxor m. m.
Både SJ och postverket har vidare behov av att söka rationalisera sin godsoch pakethantering. En bättre samordning av postens och SJ:s resurser, när det gäller styckegods/ postpakethanteringen borde därför enligt motionärerna vara till fördel för alla parter. För SJ, postverket och televerket borde vidare enligt motionen en samordning av lokalbehoven kunna leda till besparingar av såväl investerings- som driftkostnader.
Mot denna bakgrund finner motionärerna det naturligt att man tillsätter regionala samrådsorgan med representanter för verksledningarna och
TU 1979/80:18
personalorganisationerna vid SJ, postverket och televerket för gemensamma överläggningar och bedömningar av hithörande frågor.
Vad först beträffar frågan om SJ :s styckegodstrafik har utskottet erfarit att fortsatta överväganden om dess utformning m. m. pågår. Inte minst taxeoch avgiftspolitiken är därvid aktuell liksom behovet av en förbättring och vidareutveckling av det närmare samarbete som inletts med postverket beträffande godsets befordran och expediering m. m.
Vidkommande de av motionärerna i övrigt upptagna frågorna liksom beträffande samarbetet över huvud taget de statliga affärsverken emellan har utskottet vid flera tillfällen under senare år understrukit att en bättre ordning härvidlag bör eftersträvas.
Senast i TU 1978/79:18 konstaterades sålunda bl. a. att frågan om en förbättrad samordning mellan de statliga trafikverken ännu inte kommit närmare sin lösning. Utskottet fann detta otillfredsställande och ansåg att det borde ankomma på regeringen att snarast vidta åtgärder för att få en bättre samordning till stånd. En redovisning av vilka åtgärder som vidtagits eller avsågs vidtas borde lämnas riksdagen i samband med 1980 års budgetproposition.
Med anledning härav framhåller föredragande departementschefen i nämnda proposition (bil. 9, s. 103-104) att möjligheterna till samverkan mellan bl. a. verkstadsrörelserna vid de statliga affärsverken - postverket, televerket, SJ, luftfartsverket, domänverket, statens vattenfallsverk och förenade fabriksverken - f. n. utreds inom utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m. m. Vidare har regeringen nyligen tillsatt en utredning (K 1979:08) om samordning av taxorna för viss kollektiv persontrafik mellan olika regioner. Regeringen har också gett riktlinjer för en utbyggd långsiktig planering inom transportsektorn. Slutligen nämns att samarbetet inom SJ-koncernen kommer att behandlas inom ramen för den översyn av SJ:s verksamhet och organisation som SJ nyligen har inlett. Några åtgärder härutöver finner föredraganden f. n. inte påkallade med anledning av riksdagens uttalande om samordningen mellan de statliga trafikverken.
Utskottet kan emellertid för sin del inte finna föredragandens uttalanden härvidlag svara mot de krav som av riksdagen ställts i dessa frågor. Utskottet förutsätter därför att regeringen ytterligare överväger spörsmålen härom och till riksdagen återkommer med förslag i ämnet. I avvaktan härpå anser utskottet den aktuella motionen kunna lämnas utan åtgärd.
Frågor om energihushållning på transportområdet samt om viss kollektivtrafik I
motionen 1979/80:1540 (partimotion, s) yrkas (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om åtgärder för energihushållning inom transportsektorn.
TU 1979/80:18
7 Motionärerna erinrar därvid om att i socialdemokraternas trafikpolitiska motion våren 1979 togs upp en rad förslag rörande energihushållningen inom transportsektorn. Utöver åtgärder för att stimulera kollektivtrafiken berördes bl. a. frågor om en översyn av bilskatten i syfte att åstadkomma en ytterligare differentiering till förmån för lättare och energisnålare bilar. Vidare krävdes ökade ansträngningar för att förbättra bilarnas bränsleekonomi genom utvidgning av den årliga kontrollbesiktningen till att omfatta en särskild kontroll av de system som påverkar fordonens bränsleförbrukning. Det framhölls också att en ökad satsning på miljövänligare bilar kan ske genom att utvecklingen av andra motorer än bensin- och dieseldrivna främjas. För att få till stånd en snabb övergång till motorgas (gasol) i tätortsområdena finge därför skatterelationerna mellan motorgas och bensin inte försämras. I motionen togs också upp frågan om skatt på elfordon och krävdes att förslag skulle utarbetas i syfte att stimulera kommunerna att gå över till elbussar genom att jämställa dem i beskattningshänseende med spårväg och tunnelbana. Riksdagen beslutade i huvudsak i enlighet med motionärernas förslag.
Med anledning härav må erinras om att utskottet i sitt betänkande TU 1978/79:18 underströk att vid utformningen av trafikpolitiken energifrågorna måste tillmätas stor betydelse.
Utskottet ansåg att det ur energihushållningssynpunkt är av övergripande intresse att minska personbilarnas drivmedelsförbrukning. Det ansågs också nödvändigt att sådana åtgärder vidtas som bidrar till en kollektivtrafik som utgör ett attraktivt alternativ till personbilsresorna. Sorn föredraganden i propositionen hade framhållit, krävs i dessa hänseenden bl. a. förbättrad planering av trafiken, investeringar i rullande materiel, fasta anläggningar samt insatser för drift av trafiken. För att åstadkomma ett ökat resande med kollektiva trafikmedel är det också av väsentlig betydelse att kollektivtrafiken ges god framkomlighet genom bl. a. särskilda bussleder och reserverade körfält. Dessutom blir det oundvikligt att personbilismen i tätorterna blir föremål för restriktioner av olika slag.
Utvecklingen av syntetbränsledrift och nya drivsystem ansågs böra stimuleras ytterligare för att så snart som möjligt få till stånd lösningar som innebär minskat oljeberoende och bättre energihushållning i allmänhet. Ett exempel på sådant utvecklingsarbete som enligt utskottets mening borde stödjas är framställning av metanol med hjälp av inhemska bränslen. Det ansågs angeläget att detta utvecklingsarbete bedrivs med största skyndsamhet.
Utskottet anslöt sig till vad föredraganden i propositionen hade anfört i fråga om genomförandet av hushållningsprogrammet. Flärvid underströks emellertid vikten av att systemet med rekommenderade förbrukningstal utformas under hänsynstagande till de utvecklingsmöjligheter som är realistiska för bilindustrin.
Utskottet vill i anslutning härtill också erinra om att det nyinrättade
TU 1979/80:18
transportrådet enligt gällande instruktion har att - i den mån det inte ankommer på annan myndighet - planera, samordna och följa upp energibesparande åtgärder inom transportsektorn. Till uppgifterna hör bl. a. genomförandet av ett energisparprogram inom lastbilstrafiken. Vidare skall rådet enligt budgetpropositionen medverka i uppföljningen av de riktlinjer för nya personbilars specifika bränsleförbrukning som regeringen senare kommer att besluta om.
Regeringen har genom beslut den 7 februari 1980 uppdragit åt transportrådet att förhandla med de personbilsleverantörer (generalagenter eller motsvarande), vilkas marknadsandel är sådan att deras försäljning i nämnvärd omfattning påverkar vissa i beslutet angivna mål för bränsleförbrukningen. Förhandlingarna skall drivas med sikte på att ingå överenskommelser med leverantörerna som möjliggör att den totala vägda genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya personbilar i Sverige år 1985 inte överstiger ca 0,85 liter per mil, vilket innebär en sänkning med ca 10 procent.
Transportrådet skall vidare utreda förutsättningarna för att ingå överenskommelser om ytterligare sänkning av bränsleförbrukningen för nya personbilar fram till år 1990 i enlighet med riksdagens beslut. Rådet skall också följa utvecklingen av den genomsnittliga bränsleförbrukningen för personbilar som säljs av billeverantörerna.
Såvitt angår förhandlingarna med billeverantörerna och utredningen avseende möjligheter till ytterligare sänkning av bränsleförbrukningen fram till år 1990 skall uppdraget redovisas till chefen för kommunikationsdepartementet före utgången av år 1980.1 övrigt skall uppdraget redovisas årligen i samband med transportrådets anslagsframställning.
Under hänvisning till vad som i det föregående anförts kan utskottet inte f. n. finna någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionärernas yrkande erforderlig.
I motionen 1979/80:1358 (fp) yrkas (1) att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag i syfte att ge kommunerna rätt att själva bestämma över en fordonsavgift för bilisterna inom resp. kommun. Vidare begärs (2) att riksdagen hos regeringen anhåller om närmare kartläggning av bilismens samhällskostnader, varvid särskilt bör uppmärksammas de s. k. miljökostnaderna.
Som skäl för sina yrkanden erinrar motionären inledningsvis om de problem som bilismen för med sig främst i de större städerna. Det gäller bl. a. avgaser, buller och trafikolyckor samt en försämring av den stadskulturella miljön. Samma typ av problem återfinns även i andra delar av landet, men de negativa miljöeffekterna är ofta mindre. Det enda egentligen verkningsfulla sättet att minska hälso-, miljö- och olycksriskerna är enligt motionen att kraftigt minska privatbilismen i de större tätorternas inre delar, kombinerat med en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken.
TU 1979/80:18
9 Det finns enligt motionären nya system med avgifter som kommunerna skulle kunna pröva. Främst märks utvidgade parkeringsavgifter och möjligheten att ta ut färdavgifter (tull- eller trängselavgifter). Genom nuvarande lagstiftning hindras emellertid kommunerna enligt motionen att pröva ett system med avgifter. Det vore därför lämpligt att nu ge kommunerna rätten att pröva olika avgiftssystem.
Motionären erinrar slutligen om att i trafikpolitiska utredningen ett allmänt resonemang fördes kring vägtrafikens samhällsekonomiska kostnader. Någon kvantifiering av ”humanvärdet” ansåg sig inte utredningen kunna göra, inte heller någon kvantifiering av de miljökostnader bilarna ger upphov till. Utredningen konstaterade 1978 att det inte med dåvarande kunskap och med rimliga insatser varit möjligt att få fram en kvantifiering av miljökostnaderna. Eftersom dessa frågor är av så vital betydelse för bl. a. tätortstrafiken, borde dock enligt motionären nu förnyade insatser göras.
Utskottet vill med anledning härav till en början erinra om vad som i det föregående anförts om energifrågornas betydelse för trafikpolitiken.
För att få till stånd en övergång från individuell till kollektiv trafik och en samåkning i den omfattning som förutsatts för det uppsatta energisparmålet krävs enligt prop. 1978/79:99 och som tidigare berörts även vissa begränsningar av personbilstrafiken. Härvid anses begränsningar i första hand böra ske i form av direkta restriktioner mot bilutnyttjandet i de större tätorterna där åtgärder kan motiveras även av miljö- och trafiksäkerhetsskäl samt för att öka kollektivtrafikens och cyklismens framkomlighet. Personbilstrafiken bör vidare kunna dämpas genom olika former av trafikregleringar, t. ex. genom körförbud för icke yrkesmässig trafik inom en del av en tätort. Beslutanderätten för sådana åtgärder ligger hos resp. kommun. Föredraganden hänvisade i sammanhanget till trafikpolitiska utredningens förslag att kommuner ges laglig möjlighet att själva genom särskilda avgifter på den rörliga trafiken och parkeringsbestämmelser styra och begränsa tätortstrafiken. Så har också numera i viss utsträckning skett genom de av innevarande riksmöte antagna bestämmelserna om försök med boendeparkering på gatumark m. m. (prop. 1979/80:34, TU 1979/80:6, rskr 1979/80:78).
I anslutning härtill må också erinras om att chefen för kommunikationsdepartementet, med stöd av regeringens bemyndigande den 27 mars 1980, tillkallat en särskild utredningsman för att lägga fram förslag till program för samordnade statliga insatser på trafikområdet i Stockholmsregionen.
I direktiven framhålls att en god trafikförsörjning i Stockholmsregionen kräver att olika insatser samordnas och inriktas mot gemensamma mål. Flertalet frågor som påverkar trafiken i Stockholmsregionen har utretts antingen av statliga, landstingskommunala eller kommunala organ under senare år. I dessa utredningar har pekats på behov av åtgärder såväl inom lagstiftningsområdet som åtgärder för att förbättra förutsättningarna för den kollektiva trafiken liksom även åtgärder för att begränsa personbilstrafiken i regionens centralare delar.
TU 1979/80:18
10 Det finns således enligt kommunikationsministerns mening väl kända och utredda trafikproblem i Stockholmsområdet vars lösning på grund av de splittrade ansvarsförhållandena kräver särskilda initiativ. Överläggningar bör därför komma till stånd med berörda statliga, landstingskommunala, kommunala och andra parter om ett gemensamt program för statliga insatser på trafikområdet i Stockholmsregionen. I sammanhanget bör möjligheter till en samordnad prioritering av de statliga insatserna övervägas. Det framlagda programmet skall kunna ligga till grund för statliga, landstingskommunala och kommunala beslut i frågorna härom.
Genom det anförda synes motionärens synpunkter beträffande bilism i tätort m. m. i väsentlig utsträckning kunna tillgodoses. Under hänvisning härtill och i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete m. m. bör motionärens yrkande lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
Vad beträffar frågan om en kartläggning av bilismens samhällskostnader - främst då miljökostnaderna - har som motionären själv framhållit desamma trots ett mångårigt och omfattande utredningsarbete inte befunnits möjliga att helt kvantifiera. Ett betydande och viktigt underlag på detta område har dock enligt utskottets uppfattning tagits fram för statsmakternas ställningstagande i de avgörande trafikpolitiska frågorna. Ytterligare belysning av frågorna härom torde vidare kunna förväntas genom pågående utredningsoch forskningsarbete på trafik- och trafiksäkerhetsområdet m. m. Under hänvisning till det nu anförda avstyrks motionen i denna del.
I motionen 1979/80:1537 (c) hemställs (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande behovet av ökade statsbidrag till speciell kompletteringstrafik resp. linjetaxi i vissa glesbygdskommuner i skogslänen med stora planlagda fritidsområden. Utskottet vill med anledning härav erinra om att genom riksdagens beslut vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:92, TU 1977/78:28, rskr 1977/78:364) nya statsbidragsbestämmelser infördes för den kollektiva persontrafiken i län där huvudman etablerats. Enligt de nya bestämmelserna förstärktes det statliga stödet samtidigt som den administrativa hanteringen förenklades. Till skillnad mot vad tidigare varit förhållandet utgår vidare statsbidrag även till tätortstrafik med buss-, spårvägs- och tunnelbanetrafik samt sådan järnvägstrafik som fyller utpräglade lokala och regionala trafikbehov.
Utskottet vill också erinra om att transportrådet enligt sin instruktion har att följa frågor av det slag, varom här är fråga, samt framlägga härav föranledda förslag.
Vidare förutsätter utskottet att de av motionären upptagna frågorna ytterligare kommer att aktualiseras av trafikhuvudmännen i det fortsatta förhandlingsarbetet om kollektivtrafikens utformning ävensom i den regionala trafikplaneringen m. m. I anslutning härtill må också erinras om att i den nyligen framlagda propositionen (1979/80:142) om vissa taxifrågor understryks att länsstyrelserna, länshuvudmännen för den kollektiva trafiken,
TU 1979/80:18
kommunerna och taxinäringen måste samarbeta för att utnyttja taxi bättre i kollektivtrafiken.
Under hänvisning till det anförda finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen i denna del ej erforderlig och avstyrker därför motionsyrkandet i fråga.
I samma motion (2) tas också upp en rad frågor om åtgärder bl. a. för att förbättra standarden för kollektivtrafiken, att erhålla styrmedel för begränsning av privatbilismen i tätorterna, att stimulera användning av inhemska bränslen samt att stimulera till ökad samåkning med bil till och från arbetet m. m.
Av skatteutskottets av riksdagen numera godkända betänkande SkU 1979/80:39 framgår att frågor om kostnader för arbetsresor och om stimulans till samåkning m. m. kommer att prövas av pågående eller aviserade utredningar. Under hänvisning härtill samt till vad utskottet i det föregående i övrigt anfört beträffande de i motionen berörda frågorna anser utskottet att motionen i denna del bör lämnas utan åtgärd.
I motionen 1978/79:1731 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik i tätort.
Till stöd för sitt yrkande framhåller motionärerna att en satsning på kollektivtrafiken är samhällsekonomiskt nödvändig, speciellt med hänsyn till vår energisituation och därav betingat underskott i handelsbalansen. För att underlätta att övergripande politiska målsättningar uppnås inom överskådlig tid bör stimulanser skapas i form av bidrag till såväl kollektivtrafikanpassade åtgärder - såsom kollektivtrafikanpassade gator - som nya bussar. Särskilt stöd bör även utgå till åtgärder som syftar till att minska miljöstörningar såsom buller och luftföroreningar samt för åtgärder som främjar trafiksäkerhet, t. ex. korsningar i olika plan.
Det nuvarande statsbidraget i form av vägmilersättning till såväl tätortssom glesbygdstrafik bör vidare enligt motionen omprövas så att den bidragsberättigade andelen för tätortstrafiken väsentligt utökas från nuvarande tre dubbelturer under måndag-fredag och två dubbelturer under lördag-söndag, beräknat per linjesträckning, till att utgå till ett belopp per körd mil.
Utskottet vill med anledning härav erinra om vad som i det föregående anförts om energihushållningen på transportområdet och utformningen av kollektivtrafiken m. m. Under hänvisning härtill samt till de förbättringar i statsbidragsgivningen till kollektivtrafiken som under senare år dock skett avstyrks motionen.
I motionen 1979/80:1884 (partimotion, vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt delegation med medverkan av handikapporganisationerna, som skall ges i uppdrag att följa arbetet med handikappanvisning av den kollektiva trafiken
TU 1979/80:18
och den yttre trafikmiljön.
Utskottet vill med anledning härav erinra om den i samband med 1979 års beslut om trafikpolitiken beslutade riksfärdtjänsten.
Enligt propositionen 1978/79:99 måste innan riksfärdtjänsten kan påbörjas bl. a. ett antal administrativa och organisatoriska frågor och andra praktiska problem lösas. Enligt föredraganden skulle en för ändamålet särskilt tillskapad nämnd ha de bästa möjligheterna att effektivt svara för det erforderliga planeringsarbetet. Ansvaret för genomförandet och utvärderingen av försöksverksamheten borde också åvila en sådan nämnd.
Regeringen skulle enligt förslaget besluta om nämndens sammansättning. I nämnden borde finnas företrädare för kommunikationsdepartementet, kommunerna, Handikappförbundens centralkommitté och De handikappades riksförbund samt en från intressenterna fristående ordförande. Därutöver skulle experter för särskilda uppgifter kunna knytas till nämnden.
Nämnden skulle påbörja sin verksamhet den 1 juli 1979. Så har också skett. Under hänvisning härtill och då i vart fall f. n. något behov av en särskild delegation av det slag motionärerna förordat inte synes föreligga avstyrks motionen i fråga.
Övriga frågor
I motionen 1979/80:1331 (s) yrkas (1) att riksdagen beslutar hos regeringen begära att en utredning tillsätts om skogsråvarutransporterna i landet i enlighet med vad som anförts i motionen. Vidare begärs (2) att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att - i avvaktan på en sådan utredning - åtgärder bör vidtas som syftar till att förhindra en nedläggning av flottning i de fyra älvar där sådan fortfarande pågår.
Med anledning av motion om flottningen i Ångermanälvens flodsystem framhöll utskottet i sitt betänkande TU 1978/79:28 under våren 1979 att även utskottet fann det angeläget att frågan om konsekvenserna av en nedläggning av löstimmerflottningen i landet blir föremål för en allsidig bedömning. Först sedan frågan analyserats med beaktande av särskilt sysselsättnings-, energioch trafikpolitiska intressen torde erforderligt underlag finnas för att kunna välja den samhällsekonomiskt lämpligaste transportlösningen. Det borde enligt utskottets mening ankomma på regeringen att i samråd med berörda parter skyndsamt finna en lämplig form för den fortsatta behandlingen av frågan.
Riksdagen beslöt (rskr 1978/79:434) i enlighet med utskottets förslag att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.
Med anledning härav har i skrivelse från kommunikationsdepartementet till närmast berörda länsstyrelser (i Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) framhållits att det - i enlighet med tidigare utsända riktlinjer för den regionala trafikplaneringen vid länspla -
TU 1979/80:18
nering 1980 - kan finnas skäl att vid länsstyrelserna utföra vissa specialstudier. Mot denna bakgrund har det befunnits lämpligt att den av riksdagen aktualiserade studien om älvflottningens framtid utförs av berörda länsstyrelser inom ramen för pågående planering för godstransporter.
I en till skrivelsen fogad promemoria ges vissa råd och riktlinjer för en studie av förutsättningarna för fortsatt älvflottning, resp. övergång till alternativa transportformer. Med hänsyn till angelägenheten av att ett underlag för ställningstagande om älvflottningens framtid kan föreligga senast inför flottningssäsongen 1980, bör utredningsarbetet enligt promemorian bedrivas skyndsamt. Resultatet av utredningsarbetet skall rapporteras till kommunikationsdepartementet senast den 31 december 1979.
Genom beslut den 13 september 1979 har regeringen vidare ställt ytterligare medel till förfogande för länsstyrelsen i Västernorrlands län för att genomföra den aktuella studien, som avses ske i samverkan med länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län.
Utredningsarbetet befinner sig i sitt slutskede och beredning av ärendet pågår inom regeringens kansli. Resultatet härav bör enligt utskottets uppfattning avvaktas. Utskottet anser sig dock kunna utgå från att någon mera omfattande nedläggning av flottningen i berörda älvar ej sker förrän regeringens beredning slutförts. Resultatet av arbetet härmed bör vidare redovisas för riksdagen. I avbidan på att så sker och då utskottet inte heller funnit sig berett att nu begära den utredning om transporterna för skogsråvarorna i landet som motionärerna begärt bör motionen inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
I motionen 1979/80:1336 (m, c, fp) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av de affärsdrivande verken så att dessa ej utnyttjar sin monopolställning i konkurrenshämmande syften.
Motionärerna erinrar därvid om att samtliga affärsdrivande verk har en stor del av sina verksamhetsfält skyddade för konkurrens utifrån genom statliga monopol. Samtidigt bedrivs emellertid en del av verksamheten på den allmänna marknaden, där den är utsatt för konkurrens. Risken för att man utnyttjar sitt monopol för att vinna fördelar också på den konkurrensutsatta delen av verksamheten är emellertid enligt motionärerna uppenbar.
Som exempel på detta nämns Svelasts (helägt dotterbolag till SJ) monopol på transporter av gods från järnvägen och postens budbilsverksamhet. När det gäller televerket anses det också finnas anledning att vara uppmärksam, bl. a. beroende på de nya marknader som öppnas genom utvecklingen av avancerad utrustning för ordbehandling. Verket (vars linjenät man måste använda) presenterar sålunda lösningar som kommer att begränsa ett fritt val. Enligt motionärerna avser verket att i första hand erbjuda egen utrustning som möjliggör kommunikation med utrustning för ordbehandling inom och mellan dagens telexnät och ett framtida telexnät.
TU 1979/80:18
14 I sitt betänkande TU 1979/80:14 om anslagen till televerkets verksamhet fann utskottet efter en ingående redogörelse i frågan farhågorna för monopolisering av verkets verksamhet inte berättigade. Utskottet förutsatte dock att därmed sammanhängande frågor med uppmärksamhet i fortsättningen följs av regeringen. Detta gäller alltjämt och även med avseende på övriga affärsverks verksamhet. Då utskottet förutsätter att så sker synes någon anledning f. n. inte föreligga att hos regeringen begära en särskild översyn av det slag motionärerna yrkat, varför motionen i fråga avstyrks.
I motionen 1979/80:1735 (m, c, fp) yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen upphäver och tar bort begreppet turisttrafiktillstånd ur yrkestrafikförordningen.
Motionärerna erinrar därvid om att i propositionen 1976/77:70 om ändring i YTF (yrkestrafikförordningen) definitionerna av de dittills gällande busstrafikbegreppen förändrades. Bl. a. föreslogs införandet av begreppet turisttrafik vid sidan av begreppen beställningstrafik och linjetrafik som fanns sedan långt tidigare. Riksdagen antog förslagen under våren 1977. Avsikten med beslutet av att skapa bättre förutsättningar för den seriöst arbetande branschen.
Begreppet turisttrafiktillstånd har emellertid enligt motionärerna ökat byråkratin i stället för att minska den och inte heller bidragit till att begränsa den olaga trafiken. Begreppet bör därför enligt dem avföras ur yrkestrafikförordningen.
Enligt vad som har upplysts från kommunikationsdepartementet har den ändrade lagstiftningen i denna del visat sig medföra vissa problem. Utskottet vill för sin del understryka att det är väsentligt att tillståndsgivningen får ett sådant innehåll att den inte skapar en onödig byråkrati eller försvårar för trafikutövare eller olika kategorier av resande att genomföra resor av olika slag. Regeringen bör följa utvecklingen på området och, om omständigheterna föranleder därtill, till riksdagen avge de förslag till ändringar som behövs. Detta får dock inte medföra några försämringar för de på området seriöst arbetande företagen. Med beaktande av vad som nu har anförts anser utskottet någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida med anledning av motionen f. n. ej vara påkallad och avstyrker därför densamma.
I motionen 1979/80:545 (c) yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast utreder konsekvenserna av ett godkännande av ABC-charter. Lättnader på området skulle enligt motionen sannolikt öka valutaintäkterna dels genom att svenska flygplatser tillförs väsentligt ökade inkomster, dels genom en kraftigt ökad beläggning av våra krisdrabbade hotell. Liberalare charterbestämmelser skulle också innebära en stor fördel för turistindustrin och alla övriga intressenter inom turismen.
Såsom utskottet senast i sitt betänkande TU 1978/79:18 framhållit har de aktualiserade frågorna i olika omgångar utretts inom det skandinaviska departementala charterudvalg som tillsatts för ändamålet och har därefter
TU 1979/80:18
varit föremål för överläggningar mellan de skandinaviska kommunikationsministrarna. Dessa har överenskommit om vissa liberaliseringar av charterreglerna men inte kunnat enas om förändringar av den räckvidd som föreslagits i tidigare motioner. Dessa har också avslagits av riksdagen.
Utskottet finner sig för sin del inte heller berett att biträda de av motionärerna nu aktualiserade förslagen och finner därför att motionen bör lämnas utan åtgärd. Utskottet förutsätter emellertid att charterudvalgets fortsatta överväganden resulterar i för olika intressegrupper mera tillfredsställande lösningar av här berörda frågor om ändringar av charterpolitiken. Detta får dock inte leda till att förutsättningarna för den reguljära trafiken äventyras.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:173, såvitt nu är i fråga, om bilismens framtid m. m.,
2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:193 om en ny trafikpolitik,
3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:430 om planeringen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken,
4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:547 om gemensam linjetariff för järnvägs- och landsvägstrafiken,
5. att riksdagen avslår motionen 1979/80:296 om samordning av pålagor på bilismen,
6. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:685 om samarbetet mellan postverket, televerket och statens järnvägar utan åtgärd.
7. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1540 yrkandet 5 om energihushållningen på transportområdet, utan åtgärd,
8. att riksdagen
a. lämnar motionen 1979/80:1358 yrkandet 1 om kommunal fordonsavgift för bilisterna utan åtgärd,
b. avslår motionen 1979/80:1358 yrkandet 2 om kartläggning av bilismens samhällskostnader m. m.,
9. att riksdagen
a. avslår motionen 1979/80:1537 yrkandet 1 om speciell koinpletteringstrafik, resp. linjetaxi i vissa glesbygdskommuner,
b. lämnar motionen 1979/80:1537 yrkandet 2 om ökad samåkning med bil, m. m. utan åtgärd,
10. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1731 om förbättrade statsbidrag till kollektivtrafik i tätort.
TU 1979/80:18
11. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1884 om inrättande av en särskild delegation för uppföljande av handikappanpassningen av den kollektiva trafiken,
12. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1331 om flottningens roll i framtidens skogsvarutransport m. m. utan åtgärd,
13. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1336 om de affärsdrivande verkens monopolställning,
14. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1735 om begreppet turisttrafiktillstånd,
15. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:545 om ändrade bestämmelser för chartertrafiken utan åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1980
På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON
Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c). Essen Lindahl (s), Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Kurt Hugosson (s). Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s). Sixten Pettersson (m). Olle Östrand (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s). Per Stenmarck (m) och Erik Börjesson (fp).
Reservationer
Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle Östrand och Ove Karlsson (alla s) anser att:
1. Energihushållning på transportområdet (moni. 7)
dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Med anledning” och på s. 8 slutar med ”yrkande erforderlig.” bort ersättas med text av följande lydelse:
Såsom i motionen framhålls svarar transportsektorn för ungefär en femtedel av energikonsumtionen i Sverige. Tillsammans med bostäderna och industrin är trafiken därför den sektor som i första hand kommer i blickpunkten när det gäller att spara energi. En bilresa kräver i genomsnitt 3.5 gånger så mycket energi som en resa med kollektiva trafikmedel. En bilist utan passagerare använder upp till tio gånger så mycket energi som en passagerare i en fullsatt buss. Den effektivaste åtgärden för energisparande på transportområdet är därför att öka kollektivresandet. Även en samordning av godstransporterna kan ge ett gott utbyte.
TU 1979/80:18
17 Oljan är i dag den helt dominerande energikällan för persontransporter. Detta är negativt av en rad skäl: Oljan gör oss beroende av andra länder. Användningen av oljeprodukter som drivmedel medför en försämrad miljö. Oljan kommer dessutom med stor sannolikhet att bli en bristvara.
Trafikmedel som drivs med elektricitet får sin energi från flera olika energikällor. De är tystare och ger inte ifrån sig avgaser. Tåg och tunnelbanor framförs redan i dag med elektricitet, och elbussar kan och bör återinföras.
Utskottet vill i det här sammanhanget också understryka hur viktig järnvägen är för den kollektiva trafiken. Från energisynpunkt är det inte minst viktigt att i ökad utsträckning överföra godstransporter från landsväg till järnväg eller vattenväg. SJ måste ges bättre möjligheter att ta hand om det långväga gods som i dag går på landsväg, bl. a. genom utbyggnad av kapaciteten och höjning av transportstandarden. Det är därvid angeläget att SJ får investeringsmedel för en fortsatt satsning på enhetslasttekniken med bl. a. utbyggnad av enhetslastterminaler och anskaffning av containrar och hanteringshjälpmedel.
Rationell sjötransport är väsentligt gynnsammare sett från energihushållningssynpunkt än landsvägstransporter och i många fall även gynnsammare än järnvägstransporter. Under överskådlig tid kan kollektivtrafiken inte fylla alla väsentliga transportbehov. Även privatbilar kan dock användas på ett effektivare och mindre miljöstörande sätt än nu. En ökad samåkning skulle medföra väsentliga förbättringar från såväl energi- som miljösynpunkt och bör därför stimuleras. Genom att den kollektiva trafiken, där trafikunderlaget är litet, samordnas med taxi och skolskjutsverksamhet tas även bilen i kollektivtrafikens tjänst.
I sammanhanget må också erinras om att det av riksdagen beslutade utvecklingsbolaget på kollektivtrafikområdet ännu inte etablerats. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att bolaget snarast får börja sin verksamhet och att en samordning sker med kollektivtrafikberedningen.
I sitt betänkande TU 1978/79:18 underströk också utskottet att vid utformningen av trafikpolitiken energifrågorna måste tillmätas stor betydelse.
Utskottet ansåg att det ur energihushållningssynpunkt är av övergripande intresse att minska personbilarnas drivmedelsförbrukning. Det ansågs också nödvändigt att sådana åtgärder vidtas som bidrar till en kollektivtrafik som utgör ett attraktivt alternativ till personbilsresorna. Som föredraganden i propositionen hade framhållit, krävs i dessa hänseenden bl. a. förbättrad planering av trafiken, investeringar i rullande materiel, fasta anläggningar samt insatser för drift av trafiken. För att åstadkomma ett ökat resande med kollektiva trafikmedel är det också av väsentlig betydelse att kollektivtrafiken ges god framkomlighet genom bl. a. särskilda bussleder och reserverade körfält. Dessutom blir det oundvikligt att personbilismen i tätorterna blir föremål för restriktioner av olika slag.
TU 1979/80:18
18 Utvecklingen av syntetbränsledrift och nya drivsystem ansågs böra stimuleras ytterligare för att så snart som möjligt få till stånd lösningar som innebär minskat oljeberoende och bättre energihushållning i allmänhet. Ett exempel på sådant utvecklingsarbete som enligt utskottets mening borde stödjas är framställning av metanol med hjälp av inhemska bränslen. Det ansågs angeläget att detta utvecklingsarbete bedrivs med största skyndsamhet. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning.
Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1540 yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om energihushållningen på transportområdet,
2. Förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik i tätort (mom. 10)
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks motionen.” bort ersättas med text av följande lydelse:
Även utskottet finner det vara av stor vikt att de av motionärerna upptagna frågorna får en tillfredsställande lösning. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att trafiksanerande och trafikreglerande åtgärder är viktiga medel för att i centrala tätortsdelar skapa en bättre miljö och en bättre kollektivtrafik. Ett annat exempel på hur lämpliga bidrag härför kan användas gäller trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafik. Om en kommun exempelvis avser att lägga om hela sitt signalsystem för att åstadkomma en förbättring för den kollektiva trafiken bör denna typ av bidrag kunna användas.
Väsentliga insatser bör också kunna göras för att effektivisera kollektivtrafiken i glesbygderna i den riktning motionärerna angivit. Den förväntade utvecklingen mot ökat införande av olika former av anropsstyrd trafik och mot en samordning av linjetrafik, skolskjuts och färdtjänst m. m. gör det angeläget att utveckla billiga tekniska hjälpmedel. Det kan t. ex. gälla utveckling av informationssystem, där man på basis av information till en trafikledningscentral om bl. a. bussars tidtabellshållning, antal resenärer m. m. kan sätta in extra bussar eller göra andra förändringar i driften.
Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen i här berörda delar.
Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1731 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förbättrade statsbidrag till kollektivtrafik i tätort,
GOTAB Stockholm 1980