Med anledning av propositionen 1979/80:71 om godkännande av IMCO-konventionen om säkra containrar

TU 1979/80:19

Trafikutskottets betänkande 1979/80:19

med anledning av propositionen 1979/80:71 om godkännande av IMCO-konventionen om säkra containrar

Propositionen

I propositionen 1979/80: 71 har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen dels att godkänna 1972 års internationella konvention om säkra containrar,

dels att antaga förslaget till containerlag.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till Containerlag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag har till syfte att säkerställa efterlevnaden av 1972 års internationella konvention om säkra containrar.

Lagen gäller containrar som används i internationell trafik och som inte är särskilt konstruerade för lufttransporter.

Med internationell trafik avses, om inte annat anges i lagen, transporter som utförs till eller från Sverige eller i transittrafik genom Sverige.

2 § Med container avses en transportanordning som är

1. tillräckligt motståndskraftig för att medge upprepad användning,

2. konstruerad för att underlätta godstransporter med ett eller flera transportsätt utan att godset lastas om,

3. konstruerad för att lätt kunna förankras och hanteras och för de ändamålen försedd med en särskild anordning av öppningar och ytor, som är placerad på containerns över- eller undersida för att möjliggöra hantering, stapling eller förankring (hörnbeslag), samt

4. så stor att den yta som omfattas av de fyra yttre bottenhörnen är antingen minst 14 m2 (150 kvadratfot) eller, om containern är försedd med övre hörnbeslag, minst 7 m2 (75 kvadratfot).

3§ Containrar skall provas och godkännas i säkerhetshänseende enligt de föreskrifter som beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

1 Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 19

TU 1979/80:19

4§ Om en container har godkänts och försetts med säkerhetsskylt i ett annat land enligt säkerhetskonventionen, skall godkännandet gälla även här i landet.

5 § Ägaren av en container skall hålla containern i säkert skick. Han skall kontrollera den enligt föreskrifter som beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser (egenkontroll).

Dessa skyldigheter gäller även när containern används vid transporter utanför Sverige mellan platser som är belägna i skilda länder, om ägaren har sitt hemvist eller huvudkontor i Sverige.

Ägaren får genom ett skriftligt avtal överlåta sina skyldigheter på den som i ägarens ställe har rätt att förfoga över containern.

6§ En container får användas endast om den är godkänd och försedd med giltig säkerhetsskylt samt har genomgått egenkontroll inom föreskriven tid.

En container, som inte har genomgått egenkontroll inom föreskriven tid, men som i övrigt är i säkert skick, får dock efter särskilt medgivande användas för att slutföra en pågående transport.

7 § En container, som är i sådant skick att det klart framgår att den utgör en uppenbar säkerhetsrisk, får inte användas förrän den har återställts i säkert skick.

8§ Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som beslutas med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen utser. Denna myndighet får begära de upplysningar, handlingar och prov samt påkalla de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett uttaget prov berättigar inte till någon ersättning.

9§ Tullmyndigheterna skall kontrollera efterlevnaden av 6 och 7 §§ och får i samband därmed meddela de förbud som behövs för att trygga efterlevnaden av nämnda paragrafer samt besluta om medgivanden enligt 6§ andra stycket.

Även annan myndighet som regeringen utser får efter samråd med tullmyndighet meddela sådana förbud och besluta sådana medgivanden.

10 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 9§.

11 § Om överklagande av beslut som avses i 9§ föreskrivs särskilt. En central förvaltningsmyndighets beslut enligt 9§ får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Ett förordnande om ikraftträdande får begränsas till vissa av bestämmelserna. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

TU 1979/80:19

3 Utskottet

I propositionen konstateras att enhetslasttekniken under senare tid har utvecklats påtagligt. Användningen av containrar har blivit mycket omfattande och har inneburit stora förändringar för flertalet av de komponenter som ingår i detta transportsystem. Utvecklingen på containersidan har sålunda i hög grad påverkat utvecklingen när det gäller fartyg, fordon, hamnanläggningar och antalet arbetstillfällen för stuveriarbetare. Containerhanteringen har genom denna utveckling aktualiserat vissa säkerhetsfrågor. Det gäller dels skyddet för dem som arbetar med containrar i samband med lastning och lossning, dels säkerheten i samband med själva transporterna. Föredragande departementschefen erinrar om att frågor om säkerheten kring containertransporterna behandlats bl. a. vid en konferens som anordnades under hösten 1972 av Förenta nationerna och Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (1MCO). Vid konferensen antogs en internationell konvention om säkra containrar, International Convention for Säfe Containers (CSC). Konventionen trädde i kraft den 6 september 1977. För en stat som därefter ansluter sig till konventionen träder den i kraft ett år efter den dag, då anslutningsinstrumentet har deponerats hos IMCO:s generalsekreterare.

Konventionens främsta syfte är att vidmakthålla en hög säkerhetsnivå för människoliv vid hantering, stapling och befordran av containrar. För att åstadkomma detta har i konventionen bl. a. fastställts krav på containrars konstruktion. Enligt konventionen skall varje ny container godkännas vid typprovning eller individuell provning. Befintliga containrar skall inom fem år från den dag konventionen träder i kraft godkännas enligt särskilda bestämmelser. En container som har godkänts skall förses med en skylt som visar att containern motsvarar konventionens krav (säkerhetsskylt).

Containrar som har godkänts skall underkastas myndighetskontroll på de fördragsslutande staternas territorier, vilket enligt propositionen torde innebära s. k. gränskontroll. Vidare skall varje stat upprätta ett effektivt förfarande för provning, godkännande och kontroll av containrar. Ansvaret för containerns skick åvilar ägaren. Denne skall regelbundet utföra s. k. egenkontroll för att undersöka om containern är behäftad med fel. Varje fördragsslutande stat skall meddela föreskrifter om egenkontroll.

I propositionen nämns att till konventionen har anslutit sig bl. a. Danmark, Förenta staterna, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Sovjetunionen och Storbritannien. Redan det förhållandet att sålunda ett antal stater med vilka Sverige har ett omfattande trafikutbyte har accepterat konventionen talar enligt föredraganden med styrka också för en svensk anslutning till säkerhetskonventionen. Om så inte sker föreligger enligt föredraganden risken att svenska containertransporter kommer att försvåras, vilket skulle stå i strid med konventionens syfte att underlätta internationella transporter med containrar. Mot bakgrund bl. a. härav förordas i

TU 1979/80:19

propositionen att Sverige ansluter sig till säkerhetskonventionen så snart som möjligt och att konventionen införlivas i svensk lagstiftning.

När det gäller godkännande av containrar och den provning som är en förutsättning för att nya containrar skall godkännas erinrar föredraganden om det system för officiell provning som gäller i Sverige. Enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. skall som huvudregel officiell provning utföras vid en riksprovplats. Med officiell provning avses sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i en lag eller annan författning och som inte är egenkontroll. Systemet med riksprovplatser innebär att all officiell provning av ett visst objekt i princip skall utföras av ett provningsorgan, en riksprovplats. När det gäller containrar har regeringen utsett AB Statens anläggningsprovning att fr. o.m. den 1 januari 1980 vara riksprovplats för provning av containrar, tankcontainrar och tillbehör till dessa. Detta innebär att den officiella provning som för närvarande sker av containrar har fogats in i riksprovplatssystemet och även att den provning som aktualiseras genom konventionen och den i propositionen föreslagna lagstiftningen kommer att utföras vid AB Statens anläggningsprovning.

Vad härefter angår kontroll av containrar föreslås att den huvudsakliga kontrollen här i landet skall utformas som gränskontroll. Denna kontroll skall enligt konventionen inskränkas till att fastslå att containern är godkänd och försedd med en giltig säkerhetsskylt, om det inte klart framgår att containern är i ett sådant skick att den utgör en uppenbar risk för säkerheten. I propositionen föreslås kontrollen även omfatta frågan om containern har genomgått egenkontroll inom föreskriven tid. Enligt föredragandens mening är det otänkbart att för kontrollen bygga upp en särskild kontrollapparat. Containerkontrollen måste alltså utföras genom ett redan befintligt organ. Med tanke på den befattning som tullmyndigheterna i andra avseenden i stor utsträckning tar med containrar som kommer in i landet bör enligt föredraganden också kontrollen av dem ankomma på dessa myndigheter. Gränskontrollen föreslås kunna ske stickprovsvis i samband med tullverkets normala kontroll- och klareringsverksamhet. Tullmyndigheterna bör vidare kunna meddela de förbud som behövs för att trygga efterlevnaden av bestämmelserna om gränskontroll. Den som uppsåtligen bryter mot sådant förbud föreslås kunna dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Enligt propositionen finns ett behov av en myndighet som meddelar föreskrifter för tillämpningen av lagstiftningen, dvs. främst om godkännande, provning och egenkontroll. Vidare bör denna myndighet följa upp hur lagstiftningen tillämpas. Det bör också ankomma på myndigheten att kontrollera hur egenkontrollen utförs och svara för samordningen mellan de myndigheter som är verksamma på området. Härtill kommer rollen som kontaktorgan på det internationella området. Enligt föredraganden är sjöfartsverket den myndighet som är mest lämpad att fullgöra dessa uppgifter. När det gäller frågor som rör gränskontrollen bör verket emellertid enligt föredraganden samråda med generaltullstyrelsen. Det framhålls slutligen

TU 1979/80:19 5

att det bör ankomma på regeringen att besluta om tillsynsmyndighet i den följdlagstiftning som kommer att utfärdas.

I propositionen förordas att konventionens bestämmelser transformeras så att de kommer till uttryck i den svenska lagstiftningen. De centrala bestämmelserna föreslås tas in i en lag medan bestämmelser av mera detaljerad natur bör beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen utser. När det gäller det detaljerade provningsförfarandet bör enligt propositionen regeringen eller den myndighet som regeringen utser bemyndigas att besluta de föreskrifter som behövs. Enligt föredraganden innebär de förslag som har presenterats att en viss övergångstid behövs för såväl myndigheter som enskilda. Därför förordas att regeringen bemyndigas att sätta lagstiftningen i kraft vid skilda tidpunkter. En riktpunkt för ikraftträdandet av bestämmelserna om provnings- och godkännandeförfarandet sägs böra vara att lagstiftningen i dessa delar skall kunna tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1980.

Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att åtgärder vidtas för att vidmakthålla och förbättra säkerheten vid containerhanteringen. Säkerhetskonventionens bestämmelser om provning, godkännande och kontroll av containrar får ses som ett viktigt led i en sådan strävan. Samtidigt torde en förutsättning vara för att konventionens syften skall kunna uppnås att samtliga containeranvändande stater ansluter sig till konventionen. Utskottet delar därför föredragandens uppfattning om det angelägna i en svensk anslutning till konventionen och förordar att så sker. När det gäller den föreslagna containerlagen har utskottet ej funnit anledning till erinran och tillstyrker således lagförslaget. Vad beträffar frågan om tillsynsmyndighet finnér även utskottet att sjöfartsverket f. n. är den myndighet som är mest lämpad att fullgöra de uppgifter som omnämnts i det föregående. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om det arbete som bedrivs inom utredningen (1979:01) om transport av farligt gods. Utredningen har enligt sina direktiv (Dir 1979: I) att bl. a. överväga frågan om en koncentration av det samlade ansvaret för transporter av farligt gods till en myndighet. Utskottet vill därför i vad avser frågan om tillsynsmyndighet med anledning av den nu föreslagna lagstiftningen framhålla att frågan senare kan bli föremål för annan bedömning beroende på resultatet av den nämnda utredningens överväganden. Vad föredraganden i övrigt anfört har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

TU 1979/80:19

6 Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner 1972 års internationella konvention om säkra containrar,

2. att riksdagen antar förslaget till containerlag.

Stockholm den 11 mars 1980

På trafikutskottets vägnar BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s), Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Olle Östrand (s), Anna WohlinAndersson (c), Eric Rejdnell (fp), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s) och Sten-Ove Sundström (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

'