Med anledning av propositionen 1979/80:84 om sjömanspensioneringen

TU 1979/80: 22

Trafikutskottets betänkande 1979/80:22

med anledning av propositionen 1979/80:84 om sjömanspensioneringen Propositionen I

propositionen 1979/80:84 har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för den fortsatta sjömanspensioneringen som har förordats i propositionen.

I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna för den särskilda sjömanspensioneringen.

De pensioner som betalas ut enligt 1972 års kungörelse om sjömanspension höjs med fem procent. För vissa utländska sjömän blir det möjligt att få förlängd sjömanspension med ett belopp som motsvarar svensk folkpension plus pensionstillskott. Små pensionsbelopp byts automatiskt ut mot engångsbelopp. Vidare föreslås att sjömanspension skall kunna bytas ut mot engångsbelopp efter ansökan av pensionstagaren. Även tjänstgöring som livbåtsman hos Sjöräddningssällskapet skall medföra rätt till sjömanspension. Dessutom föreslås vissa administrativa förenklingar.

De nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1980.

Utskottet

Den särskilda sjömanspensioneringen i statlig regi tillkom år 1864. Den har successivt utvecklats från att vara avsedd som ålderdomsförsöijning till att utgöra ett komplement till den allmänna pensioneringen på så sätt att den betalas ut till dess sjömannen uppnår den allmänna pensionsåldern. Pension kan erhållas av sjömän i manskapsställning med lång tjänstgöring till sjöss. Den betalas ut mellan 55 och 65 års ålder. Nu gällande författning är kungörelsen (1972:412) om sjömanspension (ändrad senast 1976:400). Vid sidan om denna kungörelse gäller alltjämt - såvitt avser tidigare intjänad rätt till pension — vissa bestämmelser i äldre författningar. Ursprungligen bekostade staten pensioneringen. Numera sker finansieringen helt genom redareavgifter och fondmedel. Sjömanspensioneringen administreras av Handelsflottans pensionsanstalt (HPA).

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet den 5 december 1975 särskilda sakkunniga med uppgift att se över sjömanspensioneringen. De sakkunniga, som antog namnet sjömanspensionsutredningen (K 1975: 09), överlämnade i februari 1976 delbetänkandet (Ds K 1976: 2) Anpassning av sjömanspensioneringen till den sänkta pensionsåldern. Lagstiftning på grundval av förslagen i 1 Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 22

TU 1979/80:22

betänkandet genomfördes under våren 1976 (prop. 1975/76:188, SfU 1975/ 76:43, rskr 1975/76:361, SFS 1976:400).

Förslagen i den förevarande propositionen grundar sig dels på de förslag till ändringar i sjömanspensioneringen som sjömanspensionsutredningen har lagt fram i sitt slutbetänkande (Ds K 1978:12) Sjömanspensioneringen, dels på vissa förslag från HPA. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

I propositionen erinras också om att utredningen i sitt betänkande diskuterat en omläggning av sjömanspensioneringen från att vara grundad på författning till att vara grundad på kollektivavtal. Föredraganden förklarar sig dock f. n. inte vara beredd att uttala sig i frågan. Han hänvisar i det sammanhanget till att frågan behandlas av en särskild utredare (K 1979:06) som har till uppgift att - i nära samverkan med berörda arbetsmarknadsparter — undersöka förutsättningarna för ett kollektivavtal på detta område.

Pensioneringen gäller inte bara svenska medborgare utan är även utan inskränkningar tillämplig beträffande utländska sjömän som har tjänstgjort i den svenska handelsflottan. Genom vissa internationella överenskommelser har vidare öppnats en möjlighet för utländska sjömän att kvalificera sig för svensk folkpension. Det är också möjligt för en utländsk sjöman att tjäna in ATP i likhet med svenska medborgare. För full ålderspension krävs dock normalt minst 30 poängår. Bestämmelserna sägs kunna få till följd att en del utländska sjömän som under lång tid har tjänstgjort i den svenska handelsflottan kan stå helt utan pension när sjömanspensionen har upphört vid 65 års ålder. Enligt propositionen är det angeläget att sådana utländska sjömän även efter 65 års ålder kan få sina grundläggande behov tryggade inom den svenska pensioneringen. Det föreslås därför att HPA ges möjlighet att bevilja förlängd sjömanspension efter prövning i det enskilda fallet.

I propositionen framhålls att HPA har att betala ut ett förhållandevis stort antal pensioner med små belopp, vilket är administrativt betungande. På grund härav föreslås att mindre pensioner — vars kapitaliserade värde understiger ett halvt basbelopp — automatiskt skall bytas ut mot engångsbelopp. Antalet pensioner som skulle komma att beröras av den föreslagna ordningen har av utredningen uppskattats till ett tusental. Därtill kommer att antalet icke värdebeständiga pensioner som understiger halva basbeloppet ökar i takt med ett sannolikt stigande basbelopp. Vidare förordas att även större pensionsbelopp skall kunna bytas ut mot engångsbelopp. Sådant utbyte skall enligt propositionen kunna ske på ansökan av den pensionsberättigade och enbart om särskilda skäl föreligger. I ärenden av detta slag sägs hänsyn böra tas till vad medlen skall användas till samt till sökandens försörjningsförhållanden och hälsotillstånd.

Vidare ges i propositionen förslag om en generell höjning av pensionerna. Genom att den allmänna pensionsåldern år 1976 sänktes från 67 år till

TU 1979/80:22

65 år uppkom för sjöman spensioneringens del en årlig besparing på c:a en milj. kr. Mot denna bakgrund och med beaktande av att kostnaderna för förbättrade pensioner åt utlänningar beräknas uppgå till c:a 0,5 milj. kr. finns enligt propositionen utrymme för en allmän uppräkning av pensionerna med fem procent.

På initiativ av HPA föreslås slutligen vissa ändrade regler beträffande beräkningen av kvalifikationstid för rätten till sjömanspension samt att tjänstgöring som livbåtsman hos Sjöräddningssällskapet skall medföra sådan rätt.

Även utskottet finnér de föreslagna förändringarna i sjömanspensioneringen vara angelägna och tillstyrker därför att de genomförs. Vad föredraganden i övrigt anfört har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta sjömanspensioneringen som har förordats i propositionen.

Stockholm den 15 april 1980

På trafikutskottets vägnar BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c), Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m). Kurt Hugosson (s). Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Ove Karlsson (s). Eric Rejdnell (fp), Rune Johansson (s), Ivar Franzén (c) och Sten-Ove Sundström (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980