Med anledning av motioner om den toxikologiska utbildningen och forskningen m. m.
UbU 1979/80:2
Utbildningsutskottets betänkande 1979/80:2
med anledning av motioner om den toxikologiska utbildningen och forskningen m. m.
Motionerna
1978/79: 299 av Pär Granstedt (c) och Erik Johansson i Hållsta (c) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar hemställa hos regeringen om en plan för en utveckling av den toxikologiska utbildningen: dels av specialister som i sitt arbete har att göra med gifter och förgiftningseffekter, dels av särskilda toxikologiska specialister,
2. beslutar hemställa hos regeringen om en utredning av frågan om ett toxikologiskt undersökningslaboratorium med bred kapacitet i Sverige,
1978/79:1358 av Thure Jadestig (s) och Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den toxikologiska utbildningen och forskningen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den toxikologiska beredskapen,
1978/79: 1384 av Lars-Ingvar Sörenson (s) och Jan Bergqvist (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om initiativ som säkerställer den miljötoxikologiska arbetsgruppens övergång till permanent verksamhet samt möjligheter att vidareutveckla de miljötoxikologiska problemen inom forskning och utbildning.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionerna från universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statens naturvårdsverk, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet och styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet. UHÄ har i sin tur inhämtat yttranden från universiteten i Stockholm, Uppsala och Linköping samt Karolinska institutet.
Toxikologisk utbildning och forskning
UHÄ delar motionärernas syn på behovet av ökad och förbättrad toxikologisk utbildning och forskning.
UHÄ finner i likhet med högskoleenheterna det angeläget att den i motion 1978/79: 1358 föreslagna utredningen beträffande samhällets lång I
Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 2
UbU 1979/80:2
siktiga behov av toxikologisk utbildning och forskning kombinerad med en kartläggning av inom området befintlig forskning och utbildning samt tillgängliga resurser bör komma till stånd för att en samlad överblick skall erhållas av det toxikologiska området. En dylik överblick är nödvändig för att en samlad plan för utbyggnad av toxikologisk utbildning och forskning skall kunna utarbetas i landet, vilket bör ske i samverkan med berörda samhällsintressenter.
Biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid universitetet i Stockholm anser att de lösningar som föreslås i motionerna i och för sig är välmotiverade men för mycket fokuserade på de medicinska aspekterna. Toxikologisk forskning finns även inom de naturvetenskapliga fakulteterna. Det är väsentligt att ett tvärvetenskapligt samarbete etableras över fakultetsgränserna.
Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala framhåller i sammanhanget kommande möjligheter till toxikologisk grund- och vidareutbildning inom biomedicinsk utbildning i Uppsala. Ämbetet ansluter sig till farmaceutiska fakultets- och linjenämndernas förslag om en tvärvetenskapligt utformad, allmän, toxikologisk utbildningslinje om 120-160 poäng. En sådan allmän utbildningslinje skulle enligt nämndernas mening förbättra rekryteringen till forskarutbildningen inom toxikologins olika delområden. Därmed skulle också möjligheterna att åstadkomma en förstärkning av den toxikologiska forskningen bli större.
Karolinska institutet instämmer till fullo i motionärernas förslag och anför att det, för institutets egen fortsatta satsning inom det miljömedicinska området, är utomordentligt viktigt att dess toxikologiutbildning får permanenta resurser och att ytterligare två professurer inom området inrättas.
Medicinska forskningsrådet anser det viktigt att stärka den toxikologiska undervisningen framför allt inom läkarutbildningen men även inom tandläkar- och farmaceututbildningen. Vidare finnér rådet skäl tala för en mera omfattande, toxikologiskt inriktad utbildning. Den bör vara tvärvetenskaplig, omfatta tre till fyra år och ges i form av en allmän utbildningslinje. En utredning behövs i denna fråga. I avvaktan på utredningsresultaten bör den försöksvis bedrivna utbildningen vid Karolinska institutet få fortsätta. Rådet har funnit det svårt att tillsätta utannonserade forskartjänster i toxikologi. En allmän toxikologisk utbildningslinje skulle enligt rådets uppfattning på ett avgörande sätt förbättra forskarrekryteringen. Den dåliga forskarrekryteringen beror också på att det finns så få toxikologiska institutioner och på det utrymme toxikologin har i dag inom olika grundutbildningar.
Naturvetenskapliga forskningsrådet tillstyrker en utredning inom UHÄ av den toxikologiska utbildningen och forskningen. När en plan för den toxikologiska utbildningen upprättas måste beaktas att toxikologin delvis har ändrat karaktär under de senaste decennierna. Det har vuxit fram en
UbU 1979/80:2
livskraftig ekotoxikologisk specialitet av mera naturvetenskaplig karaktär än den klassiska medicinska toxikologin.
Sveriges lantbruksuniversitet framhåller att miljöproblemen har sammansatt och tvärvetenskaplig karaktär. ”Det är därför fåfängt att tro att endast en upprustning av toxikologin skulle lösa problemen.” Innan en stark upprustning och utbildning inom toxikologin kan göras måste ”en samordning och en inventering göras av de i nuläget och framtiden viktigaste miljöproblemen”. För detta krävs en rullande långsiktig planering. Vid lantbruksuniversitetet pågår för närvarande en sådan inventering och långsiktig planering i ”vad gäller såväl jordbrukets effekter i stort på samhället som industriföroreningarnas skadliga inflytande på jordbruksproduktionen och livsmedlens näringsriktighet”. Lantbruksuniversitetet stryker starkt under behovet av ökad toxikologisk forskning inom såväl medicinska, veterinärmedicinska och farmaceutiska som naturvetenskapliga discipliner. Lantbruksuniversitetet anser det angeläget att en plan upprättas för den toxikologiska utbildningen på alla nivåer. 1 sammanhanget nämns att en fyra-veckors toxikologikurs planeras inom veterinärutbildningen.
Statens naturvårdsverk framför:
Lagen om hälso- och miljöfarliga varor har introducerats utan att de resurser som erfordras för att uppnå lagstiftarnas syfte har ställts till samhällets förfogande. Detta gäller såväl näringslivet som den offentliga sektorn. Samhällets möjligheter att i dag effektivt övervaka ett produktsortiment omfattande mellan 100000 och 300000 kemiska produkter är mycket små. En väsentlig orsak till detta förhållande är bristen på toxikologisk expertis bland såväl övervakande myndigheter som näringsliv.
Toxikologin utgör grunden för all riskbedömning vad avser kemiska produkters effekter på människans hälsa. I modern bemärkelse kännetecknas toxikologin som ämnesområde av sin utpräglade tvärvetenskapliga karaktär där resultaten från ett stort antal vetenskapsgrenar som fysiologi, patologi, biokemi, analytisk kemi, genetik m.m. tillämpas. Grundforskningen inom toxikologin är i vårt land starkt splittrad och bedrivs endast på ett fåtal ställen vid några små, starkt specialiserade forskningsenheter.
Den skriande bristen på kompetent toxikologisk expertis har skapat ett vakuum som i många fall på ett otillfredsställande sätt utfyllts av personal utan grundläggande utbildning inom området. Trots det stora objektiva behovet utgör, paradoxalt nog, bristande efterfrågan på toxikologer en annan orsak till den rådande otillfredsställande situationen. Detta kan tillskrivas den bristande resurstilldelningen inom såväl näringsliv som statliga institutioner för inrättandet av befattningar med toxikologisk inriktning. För att få en ändring till stånd krävs ett samlat grepp vad avser tillskapandet av adekvata basresurser för toxikologisk forsknings- och serviceverksamhet inom landet.
Naturvårdsverket tillstyrker att befintliga resurser tillvaratas och samordnas, att toxikologiutbildningen förstärks och att den toxikologiska tl Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 2
UbU 1979/80:2
forskningen får adekvata resurser. Enligt verkets mening ligger det inte inom miljöskyddsutredningens arbetsområde att utreda dessa frågor.
Den miljötoxikologiska forskargruppen i Stockholm
UHÄ hänvisar till vad som sägs i dess anslagsframställning för budgetåret 1978/79: ”UHÄ, som erinrar om den lokala friheten att besluta om indelningen i arbetsenheter för forskningen och utbildningen och om fördelningen av resurser mellan arbetsenheterna, anser det angeläget att spontant eller på annat sätt etablerade forskargrupper med tvärvetenskaplig inriktning, t. ex. den miljötoxikologiska forskningsgruppen i Stockholm, konsolideras med fasta tjänster och i övrigt ges goda basresurser för verksamheten.” Med hänsyn till vad universitetet i Stockholm anfört i sitt yttrande anser dock UHÄ att denna fråga bör ses i ett vidare sammanhang.
Enligt den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid universitetet i Stockholm skulle det innebära en välmotiverad förstärkning av utbildningsresurserna inom det miljötoxikologiska området om professuren i toxikologisk genetik förs över från naturvetenskapliga forskningsrådet till Stockholms universitet. Det understryks dock att en permanentning av den miljötoxikologiska forskargruppen som helhet måste ske på litet längre sikt.
De farmaceutiska fakultets- och linjenämnderna vid universitetet i Uppsala anser att om en utredning om den toxikologiska utbildningen och forskningen tillsätts motiverar detta en avvaktande hållning i frågan om permanentning av den miljötoxikologiska forskargruppen vid Stockholms universitet. Samma inställning redovisar också den medicinska fakultetsnämnden och nämnden för läkarlinjen.
Karolinska institutet, naturvetenskapliga forskningsrådet och statens naturvårdsverk är positiva till en permanentning av forskargruppen. Naturvetenskapliga forskningsrådet erinrar om att denna inställning hittills manifesterats
dels i inrättandet av en e.o. professur för Claes Ramel, dels i
anslag till en extra biträdande professur för Erik Arrhenius. Den forskningsverksamhet som bedrivs av miljötoxikologiska arbetsgruppen bidrar till att visa vad som vid förgiftningar sker eller kan ske på cellnivå i djuroch människokroppen. Den är därmed ett utmärkt komplement till den verksamhet som är knuten till en universitetsprofessur i ekotoxikologi vid Uppsala universitet och som söker klarlägga hur miljögiftsverkningarna tar sig uttryck i naturmiljön på individ- och populationsnivå. Det finns också ett väl fungerande samarbete mellan dessa båda grupper. Den totala satsningen på miljötoxikologi torde därför i hög grad gagnas av att Wallenberggruppens verksamhet finge en mer permanent karaktär. Rådet tillstyrker för sin del förslag från UHÄ i petita 1980/81 om överförande av C Ramels forskargrupp inklusive professuren till ordinarie stat vid Stockholms universitet.
UbU 1979/80:2
5 Toxikologiskt undersökningslaboratorium
UHÄ liksom högskoleenheterna anser det viktigt att även frågan om inrättandet av ett toxikologiskt undersökningslaboratorium med bred kapacitet utreds i samband med en utredning om den toxikologiska utbildningen och forskningen.
Den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid universitetet i Uppsala nämner att toxikologisk laboratorieverksamhet utomlands ”i viss grad kommersialiserats vilket i åtminstone några kända fall inneburit att fel eller otillräcklig information utnyttjats vid riskbedömning”. Nämnden anser att den mera rutinmässiga testverksamheten bör byggas ut och att både utbyggnaden och verksamheten bör vara genomtänkt och kontrollerbar. Detta torde dock enligt nämndens uppfattning vara möjligt först sedan utbildningen och forskningen inom området rustats upp kraftigt.
Naturvetenskapliga forskningsrådet framhåller vikten av att en nödvändig koppling beaktas mellan undersökningsverksamhet och grundforskning. Rådet förordar att redan befintliga, kommersiellt fristående institutioner byggs ut.
Med hänvisning till regeringens och riksdagens ställningstaganden mot inrättandet av nya särskilda forskningsinstitut (senast prop. 1978/79: 119, UbU 1978/79: 44, rskr 1978/79: 391) anser styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet att det är olämpligt att inrätta ett speciellt toxikologiskt laboratorium. I stället bör motsvarande resurser satsas på en förstärkning av befintliga toxikologiska enheter.
Statens naturvårdsverk anser att bristen på samordning och bristen på koncentration av de små existerande resurserna är till förfång för det lagarbete som behövs vid en integrerad riskbedömning av hälsofarliga kemiska produkter. Verket anför vidare:
Endast vid några större läkemedelsföretag existerar sammanhållna enheter som något så när är kapabla att testa och utvärdera en kemisk substans. De myndigheter som i dag har att övervaka kemiska produkter av olika slag har däremot inte tillgång till adekvata resurser inom detta område. Således saknas helt ett toxikologiskt undersökningslaboratorium som motsvarar dagens krav på kapacitet och kvalitet. I detta avseende måste Sverige anses vara underutvecklat bland moderna industrinationer även i jämförelse med små nationer som Holland och Schweiz.
Verket tillstyrker att adekvata basresurser tillskapas för toxikologisk service- och forskningsverksamhet innefattande uppbyggandet av ett centralt toxikologiskt undersökningslaboratorium.
Toxikologisk beredskap vid gift olyckor m. m.
Med ett undantag berör inte någon av remissinstanserna särskilt frågan om en inventering av den toxikologiska beredskapen i landet, men de flesta tillstyrker motionärernas förslag om att behov och resurser inom toxikologi skall utredas. Den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid
UbU 1979/80:2
universitetet i Uppsala anser dock att samhällets beredskap är undermålig. Nämnden anför:
I alla tre motionerna framhålls att den kemiska industrins expansion tillfört och tillför miljön ökande mängder kemikalier och att detta kräver en ökad beredskap både beträffande skador på längre sikt och olyckshändelser som t. ex. den i Seveso i Italien. Nämnden konstaterar att samhällets beredskap i bägge hänseendena är undermålig. Det kan nämnas att European Environmental Mutagen Society, som är en intressesammanslutning av vetenskapsmän inom genetisk toxikologi, genom sin svenske styrelserepresentant låtit inventera den personella och institutionella beredskapen i Sverige och övriga nordiska länder för olyckshändelser av liknande art och därvid funnit avsevärda brister.
Utskottet
Toxikologin är läran om gifter och deras verkningar i organismen. Toxikologiska aspekter spelar en väsentlig roll inom ett stort antal områden. Toxikologisk forskning har länge bedrivits inom medicinsk och farmaceutisk fakultet med inriktning mot människan avseende speciellt risker med läkemedel och föroreningar i arbetsmiljön. Under de senaste årtiondena har toxikologisk forskning bedrivits i allt större omfattning även inom naturvetenskapliga discipliner och fått en mera tvärvetenskaplig karaktär.
Vid riksmötet 1975/76 tillstyrkte utbildningsutskottet (UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76:245) att en professur i toxikologisk genetik inrättades den 1 juli 1976 vid naturvetenskapliga forskningsrådet för docenten Claes Ramel. Inrättandet av denna tjänst sågs som en angelägen första åtgärd för att konsolidera den miljötoxikologiska forskargrupp som funnits vid universitetet i Stockholm sedan år 1969. Rådet och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har, senast i anslagsframställningarna för budgetåret 1980/81, föreslagit att forskargruppens verksamhet skall permanentas och att professuren skall föras över till universitetet i Stockholm. I sammanhanget kan nämnas att rådet år 1978 inrättade en tjänst som biträdande professor i cellulär toxikologi med särskild hänsyn till miljögifter för en annan av forskarna i gruppen, docenten Erik Arrhenius.
Utskottet konstaterade i betänkandet 1975/76:20 att den miljötoxikologiska forskargruppen i Stockholm och den ekotoxikologiska forskningen vid universitetet i Uppsala kompletterade varandra. Detta förhållande och förhållandet att det i Uppsala fanns unika möjligheter till samarbete för ekologiskt inriktad toxikologi mellan universitetet, dåvarande jordbrukets högskolor, livsmedelsverket och veterinärmedicinska anstalten borde enligt utskottets mening särskilt beaktas vid bedömningen av framtida ökade resurser för toxikologisk forskning. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr 1975/76: 245). Två år senare tillstyrkte utskottet att en tjänst som professor i ekotoxikologi inrättades i Uppsala den 1 juli 1978 (prop. 1977/78: 100, UbU 1977/78: 22, rskr 1977/ 78: 338).
UbU 1979/80:2
7 Vid universitetet i Uppsala finns sedan tidigare en tjänst som professor i toxikologi. Tjänsten är gemensam för de medicinska och farmaceutiska fakulteterna. Vid riksmötet 1978/79 beslöt riksdagen att ännu en tjänst i toxikologi skulle inrättas inom universitetsorganisationen genom överföring av en sådan tjänst från medicinska forskningsrådet till Karolinska institutet. Tjänsten inrättades den 1 juli 1979 (prop. 1978/79: 100, UbU 1978/79: 25, rskr 1978/79: 244).
Behovet av förbättrad toxikologisk utbildning, forskning och undersökningsverksamhet i landet behandlas i tre motioner väckta under allmänna motionstiden år 1979, nämligen 1978/79:299, 1978/79:1358 och 1978/ 79: 1384.
Som framgår av inledningen till detta betänkande har motionerna remitterats till UHÄ, statens naturvårdsverk, medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden samt styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet.
Toxikologisk utbildning och forskning
I motionen 1978/79: 299 föreslås att en plan skall göras för utbyggnad av den toxikologiska utbildningen (yrkandet 1). Planen skall omfatta utbildning inte bara av sådana specialister som i sitt arbete har med gifter och förgiftningseffekter att göra, t. ex. läkare, farmaceuter, tandläkare och hälsovårdsinspektörer, utan även av rena toxikologiska experter. Motionärerna anser det vidare viktigt att den försöksvis bedrivna utbildning i toxikologi som finns vid Karolinska institutet permanentas och vidareutvecklas.
Det saknas enligt motionen 1978/79: 1358 (yrkandet 1) en samlad bedömning av behovet av toxikologiskt utbildad personal inom olika myndigheter och institutioner. Därför bör en utredning göras om det samlade både omedelbara och långsiktiga utbildningsbehovet. Samtidigt bör utbildningsresurserna inventeras och möjligheterna till en samordning och åitveckling av dem undersökas. Utredningen bör enligt motionärerna även omfatta en inventering av den toxikologiska forskningen och forskarutbildningen samt en analys av det omedelbara och långsiktiga behovet, dimensioneringen och inriktningen av toxikologisk forskning och forskarutbildning.
Remissinstanserna är eniga om behovet av ökad utbildning och forskning inom toxikologin och tillstyrker en utredning. UHÄ och berörda högskoleenheter finnér det angeläget att en utredning görs om samhällets långsiktiga behov av toxikologisk utbildning och forskning kombinerad med en kartläggning av befintlig forskning och utbildning samt tillgängliga resurser. Den överblick en sådan utredning kan ge är enligt deras mening nödvändig för att en samlad plan för utbyggnaden av den toxikologiska utbildningen och forskningen skall kunna utarbetas. Även styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet anser det angeläget att en plan upprättas för den toxikologiska utbildningen på alla nivåer. Universitetet i Stockholm
UbU 1979/80:2
och medicinska forskningsrådet framhåller att det behövs en toxikologiskt inriktad grundutbildning i form av en tvärvetenskaplig, allmän linje om 120-160 poäng. Med en sådan linje skulle enligt deras mening rekryteringen till forskarutbildningen förbättras. De betonar också vikten av att de toxikologiska inslagen i vissa andra utbildningar ökas. Flera remissinstanser betonar särskilt att toxikologins tvärvetenskapliga karaktär måste beaktas i utredningens arbete och att toxikologisk forskning numera finns inom medicinsk, farmaceutisk och naturvetenskaplig fakultet.
Utskottet har stor förståelse för den oro många känner inför den snabba utvecklingen av ett stort antal nya kemiska produkter som kan utgöra ett hot mot både människor och miljö. Utskottet konstaterade också redan vid riksmötet 1975/76 — i samband med inrättandet av professuren i toxikologisk genetik och uttalandet om en ekotoxikologisk satsning i Uppsala - att toxikologin är ett kunskaps- och forskningsområde vars betydelse snabbt ökar och att behovet av toxikologiskt skolad personal kommer att öka (UbU 1975/76:20, rskr 1975/76: 245). Utskottet finner, liksom motionärerna och remissinstanserna, att det nu behövs en samlad överblick av det långsiktiga behovet av toxikologisk grund- och vidareutbildning samt toxikologisk forskning och forskarutbildning. Enligt utskottets mening bör en utredning om behovet av toxikologisk utbildning och forskning kombineras med en kartläggning av den utbildning och forskning samt av de resurser som finns i dag. Med resultaten från utredning och kartläggning som grund bör därefter en samlad plan för den toxikologiska utbildningen och forskningen utarbetas. Vad utskottet här anfört om utredning om och plan för toxikologisk utbildning och forskning bör riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:299 yrkandet 1 och 1978/79: 1358 yrkandet 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Den miljötoxikologiska forskargruppen i Stockholm
Bristen på kompetent personal inom toxikologin påtalas i motionen 1978/ 79:1384. Motionärerna uppmärksammar särskilt behovet av specialister inom den genetiska toxikologin. De erinrar om den miljötoxikologiska forskargrupp som byggts upp vid Stockholms universitets Wallenbergslaboratorium. Gruppen har både kemisk och biologisk inriktning. Dess arbete bekostas med anslag från bl. a. forskningsråd och fonder. Motionärerna föreslår att riksdagen skall hemställa hos regeringen om initiativ som säkerställer denna miljötoxikologiska arbetsgrupps övergång till permanent verksamhet direkt knuten till universitetet.
Som utskottet nyss redovisat påbötjades konsolideringen av den miljötoxikologiska forskargruppen år 1976 genom inrättandet av en tjänst som professor i toxikologisk genetik vid naturvetenskapliga forskningsrådet.
Flera av remissinstanserna stryker under betydelsen av att gruppen knyts fastare till universitetet och framhåller att detta också skulle främja
UbU 1979/80:2
forskarutbildningen. Andra anser att denna fråga bör ses i ett större sammanhang i samband med en utredning om toxikologin.
Då frågan om överföring av en del av den miljötoxikologiska forskargruppen till universitetet aktualiserats i naturvetenskapliga forskningsrådets och UHÄ:s förslag till anslagsframställningar för budgetåret 1980/81 och således bereds inom utbildningsdepartementet och då frågan om en eventuell överföring av hela gruppen bör tas upp i den kommande utredningen om toxikologin anser utskottet att riksdagen bör avslå motionen 1978/79: 1384.
Toxikologiskt undersökningslaboratorium
I motionen 1978/79: 299 begärs (yrkandet 2) att frågan om ett toxikologiskt undersökningslaboratorium i Sverige skall utredas. Ett sådant laboratorium skulle skapa en förbättrad bas för toxikologutbildningen och förstärka sambandet mellan utbildning och forskning. Dessutom skulle ett sådant laboratorium medföra att beroendet av utländska konsultlaboratorier upphörde.
Remissinstanserna tillstyrker en utredning också om den mera rutinmässiga toxikologiska laboratorieverksamheten. De är emellertid inte ense om hur en eventuell förstärkning bör genomföras. Några förordar, liksom motionärerna, att ett särskilt undersökningslaboratorium skall inrättas. Andra anser att det är fel att inrätta en ny institution. I stället förordar de att redan befintliga, kommersiellt fristående institutioner byggs ut. Flera betonar betydelsen av kontakt mellan å ena sidan utbildning och forskning och å andra sidan laboratorieverksamhet.
Utskottet anser i likhet med motionärerna och remissinstanserna att frågan om toxikologisk laboratorieverksamhet inom landet bör utredas i samband med utredningen om den toxikologiska utbildningen och forskningen. Därvid bör prövas i vad mån befintliga resurser kan utnyttjas bättre genom samordning och samplanering och i vilken utsträckning nya resurser eventuellt behöver skapas.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 299 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning om toxikologisk laboratorieverksamhet.
Toxikologisk beredskap vid giftolyckor m. m.
I motionen 1978/79: 1358 begärs slutligen (yrkandet 2) att den i motionen föreslagna utredningen om toxikologisk utbildning och forskning även skall innefatta en undersökning av i vilken utsträckning det finns personella resurser inom landet för att klara t. ex. komplicerade giftolyckor, dvs. om det i Sverige finns en tillfredsställande toxikologisk beredskap.
Remissinstanserna har med ett undantag inte närmare berört denna fråga men tillstyrkt en utredning som innebär en kartläggning av befintliga resurser för utbildning och forskning. Den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid universitetet i Uppsala anser emellertid att samhällets
UbU 1979/80:2
toxikologiska beredskap är undermålig. Nämnden hänvisar till en inventering som gjorts av European Environmental Mutagen Society och som skulle påvisat avsevärda brister i Sverige.
Samhällets räddningstjänst innefattande beredskap inför katastrofer, däribland giftolyckor, handhas av det kommunala brandförsvaret, länsstyrelserna, kustbevakningen m. fl. Under våren 1979 gav riksdagen som sin mening regeringen till känna att frågan om ändrat huvudmannaskap för räddningstjänstens organisation bör utredas (CU 1978/79: 18, rskr 1978/ 79: 182).
Utskottet anser att det inte behövs någon särskild utredning om den personella beredskapen inför giftolyckor, då beredskap inför olyckor ingår i räddningstjänstens ordinarie uppgifter och då en utredning om räddningstjänsten som helhet skall göras enligt riksdagens beslut i våras. Beredskapsplaneringen inför giftolyckor bör dock kunna underlättas genom den kartläggning av toxikologisk utbildning och forskning som utskottet förordat i det föregående.
Under åberopande av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår yrkandet 2 i motionen 1978/79: 1358.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredning om och plan för toxikologisk utbildning och forskning
att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79: 299 yrkandet 1 och 1978/79: 1358 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande den miljötoxikologiska forskargruppen i Stockholm att riksdagen avslår motionen 1978/79:1384,
3. beträffande utredning om toxikologisk laboratorieverksamhet att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 299 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen känna vad utskottet anfört,
4. beträffande undersökning om toxikologisk beredskap att riksdagen avslår motionen 1978/79:1358 yrkandet 2.
Stockholm den 8 november 1979
På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Hans Nyhage (m), Bengt Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Lars Gustafsson (s), Rune Rydén (m), Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s), Lena Hjelm-Wallén (s), Kerstin Göthberg (c), Karl-Erik Häll (s), Jörgen Ullenhag (fp), Gunnel Liljegren (m) och Larz Johansson (c).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979
'