Med anledning av motion om en professur för forskning rörande kooperation
UbU 1979/80:9
Utbildningsutskottets betänkande 1979/80:9
med anledning av motion om en professur för forskning rörande kooperation
Motionen
1978/79:730 av Hans Alsén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen vid omprövning av olika professurer beaktar inriktningen på den kooperativa basformen inom svenskt ekonomiskt liv.
Remissyttranden
Yttranden över motionen har avgetts av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), konsumentverket, forskningsrådsnämnden (FRN) och humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). UHÄ har i sin tur inhämtat yttranden från universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.
UHÄ anför att kooperationsforskning hittills inte förekommit i den diskussion som UHÄ för med intressenter inom och utanför högskolan om uppbyggnad av nya forskningsområden. Fakultetsnämndernas anslagsframställningar för budgetåret 1980/81 innehöll inte några förslag beträffande kooperationsforskning. I den fortsatta diskussionen med de lokala högskolemyndigheterna om framtida satsningar på olika forskningsområden kan enligt UHÄ även kooperationsforskning bli aktuell.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm delar den i motionen framförda uppfattningen att en förstärkning av intresset för kooperationsforskning kunnat iakttas och detta inte minst inom den samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet. Det framstår för nämnden som angeläget att finna organisatoriska former som möjliggör att detta intresse för kooperationsforskning både kan vidmakthållas och vidareutvecklas.
Fakultetsnämnden ställer sig av flera skäl tveksam till om just skapande av en professur i kooperationsforskning är den riktiga vägen att stärka kooperationsforskningen. Kooperationen är ett sakområde på vilket ekonomer, jurister, kulturgeografer, sociologer, statsvetare m. fl. kan anlägga olika perspektiv. En bindning av resurserna till en enda professur kan innebära risker för att en enda disciplins perspektiv kan komma att dominera. Fakultetsnämnden anser därför att en bättre lösning är att bilda en grupp med forskare från olika discipliner och att ge medel för uppdrag som ledare/föreståndare samt för administration, seminarieverksamhet m. m.
Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala vitsordar beho1 Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 9
UbU 1979/80:9
vet av ökad forskning om ekonomiska föreningar men framhåller att en professur i kooperation skulle täcka endast en del av detta område. Med hänsyn till den juridiska forskningens behov borde en professur i första hand inrättas i associationsrätt med särskild hänsyn till organisationernas rättsliga problem. Fakultetsnämnden finner det inte acceptabelt att en dylik förstärkning sker genom omvandling av en befintlig professur utan framhåller att en sådan förstärkning måste ske genom att en ny professur inrättas.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala vitsordar att forskning om kooperation pågår vid flera av fakultetens institutioner. Fakultetsnämnden anser att kooperationen är ett angeläget och intressant forskningsområde, som emellertid inte förutsätter särskild metodik skild från nuvarande discipliners. Fakultetsnämnden föreslår därför en förstärkning av forskningsområdet, exempelvis genom inrättandet av en professur i ett samhällsvetenskapligt ämne med inriktning på kooperationsforskning. Prövning av en sådan tjänst får, menar nämnden, ske i konkurrens med andra angelägna forskningsområden.
Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala betonar vikten av att professurer ej inriktas mot alltför snäva forskningsområden.
Filosofiska fakultetsnämnden vid universitetet i Linköping finner det tveksamt att inrätta en särskild professur och anser att forskning om kooperation bör kunna utvecklas inom redan etablerade discipliner. Som ett första steg bör enligt nämndens mening resurser avsättas för att stimulera till ökade forskningsinsatser inom olika ämnen.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Lund framhåller sin principiellt negativa inställning till specialdestinerade professurer.
Ekonomisk-historiska institutionen vid universitetet i Göteborg vill för sin del avstyrka motionens hemställan och anser att andra vägar att förstärka kooperationsforskningen först bör prövas.
Nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Göteborg framhåller att förstärkta resurser för kooperationsforskning bör kanaliseras genom forskningsråden och andra vetenskapliga organ och avse projektanslag eller tidsbegränsade tjänster.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Umeå är positiv till att forskning om kooperation underlättas.
Konsumentverket stöder motionens förslag om att riksdagen vid omprövning av olika professurer beaktar inriktningen av den kooperativa basformen inom svenskt näringsliv. Konsumentverket anför bl. a. följande: Ur
konsumentpolitisk synvinkel är främst den konsumentkooperativa företagsformen av intresse. De möjligheter till insyn och inflytande som erbjuds i den konsumentkooperativa företagsformen är väl lämpade som inkörsport till nya former för insyn och medinflytande även i andra företag,
UbU 1979/80:9
bl. a. genom möjligheterna till en öppnare redovisning av åtgärder som vidtagits med avseende på konsumenternas behov och önskemål.
Det enskilda företaget är väl tillgodosett i ekonomisk teori, analys och utbildning, medan det kooperativa företaget inte uppmärksammats i kunskapsutvecklingen på samma sätt. Det har t. ex. inte funnits någon systematisk forskning och utbildning om konsumentkooperativa företagsformer inom högskolor och universitet. Detta har även medfört att den kunskap som kooperationen själv äger inte har förts ut till intressenter utanför de kooperativa organisationerna.
FRN instämmer i motionärernas bedömning att kooperationen bör ges en bättre belysning genom ökade forskningsinsatser. I mars 1979 anordnades ett forskningssymposium kring ”Kooperativ ekonomi och organisation”, vilket samlade ett trettiotal forskare från företrädesvis samhällsvetenskapliga ämnesområden. FRN:s delegation för folkrörelseforskning stöder ett projekt om ”Folkrörelseföretagens beslutsunderlag” vilket berör frågeställningar som är centrala för såväl konsument- som producentkooperationen. FRN anför vidare att inrättande av professurer traditionellt varit statsmakternas instrument för att söka etablera nya forskningsområden inom högskolan. Detta skapar emellertid inga garantier för att en viss typ av forskning kontinuerligt bedrivs inom högskolan. I avsaknad av andra styrinstrument har inrättande av nya professurer, och i mindre utsträckning omprövning av befintliga, utnyttjats relativt flitigt.
Direkt stöd till forskningsprojekt kring kooperationen - såväl producent- som konsumentkooperation - borde emellertid enligt FRN vara det snabbaste och bästa sättet att etablera denna forskning i högskolan. Om en sådan forskningsaktivitet av tillräcklig volym kommer till stånd kan också eventuella tjänster för forskning, t. ex. professurer, fungera i en större och mera fruktbärande forskningsmiljö.
FRN anför vidare:
Den projektbaserade forskningen kring kooperationen torde i första hand falla inom det samhällsvetenskapliga området. Det humani sti sk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) bör därför ha de bästa förutsättningarna för att bedöma möjligheten att starta forskningsprojekt om kooperation. Som tidigare nämnts har FRN via sin delegation för folkrörelseforskning givit stöd till ett större projekt. En lämplig startpunkt vore därför att HSFR och FRN i samverkan inleder diskussioner med övriga tänkbara intressenter, bl. a. UHÄ, om hurén ökad forskningsinsats kring kooperationen kan åstadkommas.
HSFR tillstyrker förslaget om en professur med inriktning på kooperation men understryker samtidigt att "professorstätheten” inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna är sådan att det kan bli svårt att finna utrymme för en omvandling av en redan befintlig professur.
UbU 1979/80:9
4 Utskottet
Riksdagen behandlade våren 1972 en motion om utredning om resurser för forskning och utbildning i kooperation. I sitt betänkande (UbU 1972:4, rskr 1972: 93) erinrade utskottet om vad statsutskottet uttalat i sitt utlåtande 1970: 170 över vissa motioner vid 1970 års riksdag. Statsutskottet hade funnit det synnerligen angeläget att forskning och utbildning i kooperation byggdes ut och fick ökade resurser. Statsutskottet hade vidare förutsatt att universitetskanslersämbetet samt berörda universitets- och högskolemyndigheter skulle beakta möjligheten att främja utvecklingen inom ämnesområdet kooperation. 1 sitt betänkande 1972:4 räknade utbildningsutskottet med att detta skulle ske och fann det angeläget att initiativ togs och förslag kom fram som syftade till en sådan utveckling.
I motionen 1978/79:730 anförs att de grundläggande kunskaperna på universitetsnivå om kooperation är bristfälliga. Ett ökat intresse för kooperativa frågeställningar har nu visat sig och forskning om kooperation har blivit ett legitimt område att ägna sig åt. Det är emellertid enligt motionärerna nödvändigt att ge denna forskning viss stadga. Ett sätt är att en professur vid omprövning inriktas mot kooperationsforskning.
Som framgår av inledningen till detta betänkande har remissvar över motionen avgetts av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och vissa lokala högskolemyndigheter samt forskningsrådsnämnden (FRN), humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och konsumentverket.
Flera remissinstanser vitsordar att intresset för forskning om kooperation ökar. Våren 1979 anordnades ett forskningssymposium kring "Kooperativ ekonomi och organisation" där ett trettiotal forskare från olika ämnesområden deltog. FRN:s delegation för folkrörelseforskning stöder f. n. ett projekt om ”Folkrörelseföretagens beslutsunderlag".
Utskottet kan konstatera att utvecklingen av forskning kring kooperation - mot bakgrund av de uttalanden i frågan som statsutskottet och utbildningsutskottet gjorde åren 1970 resp. 1972 — gått sakta och att resurser av någon omfattning ännu inte avdelats för ändamålet.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att kunskaperna om kooperation, både om producent- och konsumentkooperation, är bristfälliga och att ökad forskning inom området därför är angelägen. Enligt utskottets mening bör en systematisk uppbyggnad av forskning om kooperation ske och resurser avsättas för ändamålet.
Flera remissinstanser är tveksamma till den form för förstärkning av forskningsområdet som förespråkas i motionen. Kooperation är ett område, menar de, som kan studeras från flera olika perspektiv. Forskning om kooperation hör därför hemma inom flera olika ämnesområden. Bindning av resurser till en enda professur kan medföra att forskningen koncentreras till ett enda ämnesområde. Utskottet delar denna uppfattning och menar att det är en fördel om forskare från flera olika ämnesområden kan
UbU 1979/80:9
delta i forskning om kooperation och om samverkan mellan dem kan underlättas. En förstärkning av forskningsområdet bör därför ske i former som medger en sådan samverkan. En professur bör enligt utskottets mening aktualiseras först på längre sikt.
En förstärkning av ett forskningsområde på det sätt utskottet förordar är möjlig utan att särskilda medel härför anvisas av riksdagen. Det ankommer på de forskningsplanerande myndigheterna att i sitt arbete göra de avvägningar som är nödvändiga.
Utskottet är således inte berett att nu bifalla yrkandet i motionen att en professur inriktas på forskning om kooperation. Vad utskottet anfört om behovet av förstärkning av resurserna för denna forskning bör emellertid riksdagen med anledning av motionen 1978/79:730 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:730 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 november 1979
På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt (c), Hans Nyhage (m), Bengt Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Rune Rydén (m), Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s), Birgitta Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Kerstin Göthberg (c), Karl-Erik Häll (s). Jörgen Ullenhag (fp) och Lars Svensson (s).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979