Med anledning av proposition 1980/81:45 med förslag till ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder, m. m., jämte motioner

FiU 1980/81:12

Finansutskottets betänkande 1980/81:12

med anledning av proposition 1980/81:45 med förslag till ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder, m. m., jämte motioner

I proposition 1980/81:45 har regeringen (ekonomidepartementet)

dels - efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,

2. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

dels föreslagit riksdagen att godkänna vad som förordats i propositionen om administrationen av skattesparsystemet såvitt avser de företagsanknutna aktiesparfonderna och uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att handha administrationen.

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:428) om aktiesparfonder dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9-12 §§, och närmast före dem en rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Med aktiesparfond avses aktiefond för lönsparande som sker enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. I fråga om aktiesparfond gäller aktiefondslagen (1974:931) med de avvikelser som följer av denna lag.

1 §

Föreslagen lydelse

Med aktiesparfond avses fond för lönsparande som sker enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. I fråga om aktiesparfond tillämpas vad i aktiefondslagen (1974:931) och annan författning föreskrivs om aktiefond, dock med de avvikelser från aktiefondslagen som följer av denna lag.

1 Riksdagen 1980181. 5 sami. Nr 12

FiU 1980/81:12 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Särskilda bestämmelser för företagsanknuten aktiesparfond.

9 §

En företagsanknuten aktiesparfond bildas genom kapitaltillskott endast frän anställda i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern.

10 §

Förvaltar ett fondbolag uteslutande en eller flera företagsanknutna aktiesparfonder, gäller i stället för 2 § andra och tredje styckena att styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter och att minst hälften av styrelseledamöterna skall utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem.

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som utsetts av delägarna i denna fond eller av intressesammanslutning för dem. Ett beslut om utövande av rösträtt för aktier i en sådan fond skall ha biträtts av mer än hälften av de ledamöter som utsetts för fondens delägare.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen aktiefondslagen (1974:931) får till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten aktiesparfond för anställda hos ett bankaktiebolag, utses anställda i bankbolaget.

11 §

Ett fondbolag får inte förvärva andra aktier till en företagsanknuten aktiesparfond än aktier i det aktiebolag, i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbolag de är anställda. Av andra värdepapper får

FiU 1980/81:12

3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till fonden förvärvas endast sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av det bolag i vilket aktier får förvärvas.

Av fondens beteckning skall framgå vilket bolags aktier som får förvärvas till fonden.

12 §

Bankinspektionen får efter ansökan medge att fondbolag som förvaltar uteslutande företagsanknutna aktiesparfonder inte avger kvartalsredogörelser för fonderna.

Inspektionen får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje stycket aktiefondslagen (1974:931).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

2 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 1 § aktiefondslagen (1974:931) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

I denna lag förstås med

1. aktiefond, en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och som äges av dem som tillskjutit kapital,

2. aktiefondsverksamhet, sådan förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av andelar i fonden som bedrives av fondbolag,

3. fondbolag, aktiebolag som fått tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet,

4. förvaringsbank, bank som förvarar tillgångarna i aktiefond samt mottager inbetalningar och ombesörjer utbetalningar som avser fonden.

1 Senaste lydelse 1978:429.

FiU 1980/81:12

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt är icke tillämplig på delägarskap i aktiefond.

/ fråga om aktiefond för lönsparande finns särskilda bestämmelser i lagen (1978:428) om aktiesparfonder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

I motion 1980/81:149 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå förslagen i proposition 1980/81:45,

2. att uttala att systemet med skattesubventionerat aktiesparande snarast bör upphöra och hos regeringen hemställa om nödvändiga åtgärder i anledning därav.

I motion 1980/81:154 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81:45.

Propositionen

Det system för skattesparande, som infördes år 1978 (prop. 1977/78:165, FiU 1977/78:37), står öppet för yrkesverksamma med A-inkomst. De kan spara i bank eller i en aktiesparfond eller i en kombination av båda dessa former. Om sparandet dels sker regelbundet och omfattar minst sex månadsinsättningar under ett år på minst 75 kr. och högst 400 kr., dels binds i fem år utöver sparåret, har spararen rätt tills. k. sparskattereduktion. Denna utgör 20 % av det sammanlagda sparbeloppet för banksparandet och 30 % av sparbeloppet för fondsparandet. Räntan på skattesparkontot i banken och värdestegringen på fondandelarna är skattefri. Ränta och utdelning som tillfaller en aktiesparfond är inte heller skattepliktig. I fråga om aktiesparfonderna finns en särskild lag, lagen (1978:428) om aktiesparfonder, som innebär att det med vissa undantag gäller samma regler för dem som för vanliga aktiefonder. Reglerna för aktiefonder finns i aktiefondslagen (1974:931).

Skattefondsparandet vänder sig till förvärvsarbetande som är intresserade av aktiesparande i allmänhet. Systemet är däremot inte anpassat för anställda som uteslutande eller främst vill spara i aktier i det företag där de arbetar. Det sammanhänger med de regler om riskspridning som gäller för aktiefonderna inkl. aktiesparfonderna. Värdepapper med samma utfärdare får ingå i fonden till högst 10 % av fondens hela värde.

Det är angeläget att tillgången på riskkapital ökas och att företagen

FiU 1980/81:12

stimuleras att göra de investeringar som är nödvändiga för att balansen i den svenska ekonomin skall återvinnas. Det gäller att på olika sätt söka åstadkomma en sådan ökning. Ett sätt att bidra härtill är att sparande i det egna företagets eller koncernens aktier uppmuntras. Denna möjlighet att förbättra tillgången på riskkapital bör inte försummas. Det betydande intresse för sådant aktiesparande som många anställda har visat bör tas till vara. Förutom det tillskott av riskkapital det kan ge är detta sparande ägnat att förstärka de anställdas känsla av samhörighet med företaget, vilket har ett stort värde i sig. På längre sikt kan sparandet också i ej oväsentlig mån öka de anställdas inflytande i företaget.

En fördel med att ansluta aktiesparandet inom företagen till det färdiga system som skattefondsparandet utgör är att den avsedda sparstimulansen kan införas relativt snabbt och enkelt. Däremot skulle det uppstå både administrativa olägenheter och betydande kontrollsvårigheter för skattemyndigheterna om en separat sparform infördes. Dessutom skulle hushållens överblick över de olika existerande sparformerna försvåras.

Mot förslaget att ansluta till skattefondsparandet invänds bl. a. att varken detta eller skattesparsystemet i övrigt torde ha gett eller kan påräknas ge något nysparande och att effekten på näringslivets försörjning med riskkapital är marginell. Skattesparsystemet är emellertid ännu ganska nytt och det är för tidigt att göra en slutlig utvärdering av det. Vissa preliminära beräkningar som har gjorts tyder på att systemet har gett en nettospareffekt. När det gäller nyttan av skattefondsparandet bör det vidare påpekas att det för bedömningen avgörande strängt taget inte är huruvida en nettospareffekt uppnås. Det väsentliga är att systemet bidrar till att ge ett tillskott av riskkapital. Så blir fallet om sparmedel i större utsträckning än tidigare placeras i aktier.

Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria som legat till grund för propositionen har framförts betänkligheter mot att den anställde placerar hela sitt sparande i det egna företaget och därmed tar en stor risk. Det innebär dock inga större praktiska svårigheter att medge anställda att spara i både en fond för det egna företagets aktier och i en vanlig aktiesparfond. Vill en anställd spara i en fond för det egna företagets aktier, men också ha möjlighet att få en viss riskspridning, bör man därför medge att han sparar både i den nämnda fonden och i en vanlig aktiesparfond. Som f. n. bör han också kunna inneha ett banksparkonto. Hans sammanlagda skattesparande per månad måste dock givetvis hålla sig inom den fastställda beloppsgränsen.

I propositionen förordas att aktiesparfonderna för anställda vid ett visst företag eller inom en viss koncern skall kunna placeras endast i värdepapper i det aktuella företaget eller koncernen. Bl. a. risken för förväxling med andra aktiesparfonder och aktiefonder blir mindre om de företagsinriktade fonderna renodlas.

De föreslagna fondernas konstruktion avviker så mycket från hur

FiU 1980/81:12

aktiefonder skall vara utformade enligt aktiefondslagen att de inte kan betraktas som aktiefonder. De nya fonderna avses emellertid likaväl som de nuvarande aktiesparfonderna ingå i skattesparsystemet. Att lagtekniskt arbeta med två slag av aktiesparfonder, varav det ena anses hänförligt till aktiefonderna, det andra anses falla utanför detta institut, är emellertid inte nödvändigt och framstår inte heller som någon lämplig lösning. Den juridisk-tekniska lösning som förordas i propositionen är, att aktiesparfonderna inte längre uttryckligen betecknas som aktiefonder utan som ”fonder för lönsparande” och att det föreskrivs att bestämmelserna om aktiefonder skall tillämpas i fråga om aktiesparfonderna med särskilt angivna avvikelser.

För fondbolag som skall förvalta fonder bestående av aktier i ett enda företag föreslås vissa förenklingar i de regler som eljest gäller för fondbolag.

När det gäller den övervakning och kontroll av skattesparsystemet som riksgäldskontoret f. n. utövar är det önskvärt att redan existerande system inom förvaringsbanker eller existerande fondbolag för exempelvis rapportering, återföring av sparavdrag vid förtida inlösen och utsändning av sparbevis utnyttjas även av fondbolag som bildas för att förvalta företagsanknutna aktiesparfonder.

Riksgäldskontoret föreslås administrera även detta sparsystem.

Motionerna

I motion 149 (vpk) anser man sig kunna konstatera att den kritik som riktades mot systemet med aktiesparfonder när detta infördes 1978 har visat sig vara riktig. Kritiken gäller således också det nu lagda förslaget som skall utvidga denna sparform. Olika löntagare har olika möjligheter att spara, främst beroende på olika inkomster men också beroende på olika konsumtionsbehov. Speciellt i en tid då de arbetandes reallöner pressas ned gäller att särskilda förmåner för dem som kan spara i aktier särskilt kommer att gynna de bättre ställda.

Dessutom strider det nu aktuella förslaget mot den skatterättsliga principen om en rättvis och likformig beskattning, menar motionärerna.

Motionärerna kan inte heller acceptera den korporativistiska grundsyn som ligger i regeringens motiv för det nya förslaget.

I motion 154 (s) anses den argumentering som förs i propositionen vara i många avseenden mycket dåligt underbyggd. Det är anmärkningsvärt att regeringen lägger fram förslag som bygger på en rad obestyrkta påståenden och där man inte försökt att hjälpligt belysa konsekvenserna av om förslaget genomförs, anför motionärerna. Det vore rimligt att först utvärdera det nuvarande systemet för skattesparande, innan man föreslår förändringar och utvidgningar av detta.

FiU 1980/81:12

7 Motionärerna påpekar att det inte görs någon seriös analys av de grundläggande frågor som berörs av det nya förslaget, såsom kapitalbildningen i samhället, företagens behov av riskvilligt kapital och hur man skall kunna åstadkomma en demokratisering av ägande och inflytande i näringslivet. Dessa frågor utreds f. n. i den s. k. löntagarfondsutredningen, som väntas bli klar i december i år. Motionärerna ser förslaget i propositionen som ett försök att utifrån ett bristfälligt underlag föregripa denna utredning.

I motionen erinras om de argument som framförts från socialdemokratiskt håll mot skilda slag av skattesparande.

I fråga om de motiv som anförts i propositionen för företagsbundna aktiesparfonder bemöter motionärerna synpunkten att det är angeläget att förstärka de anställdas känsla av samhörighet med företaget. Motionärerna menar för sin del att ökad samhörighet med företaget måste förenas med möjligheter till ett reellt inflytande. Detta viktiga krav tillgodoses på intet sätt av några aktiesparfonder.

När skattesparandet introducerades, hävdade man från regeringens sida att ett viktigt motiv var just att öka nysparandet, påpekas det i motionen. Nu påstås i stället att det väsentliga är att systemet bidrar till att ge ett tillskott av riskkapital. Om detta, numera, är det främsta motivet, så finns det, menar motionärerna, förvisso för samhället billigare metoder att öka utbudet av riskvilligt kapital än att göra det till priset av dels ett minskat totalt sparande i samhällsekonomin, dels ett ökat budgetunderskott.

Ett av de motiv som anges för det nya förslaget är att det ursprungliga skattefondsystemet uppges ha en negativ inverkan på aktieägarföreningar i företag, dvs. föreningar för anställda som köper aktier i det egna företaget. Det är möjligt, medger motionärerna, att en sådan effekt kan ha uppkommit och det visar vilka problem som uppstår med den typ av selektiva sparstimulanser som skattesparandet utgör. Det är dock ingen lösning på problemet att utsträcka skattesparandet till att även omfatta aktiesparande för anställda i det egna företaget. Nya skevheter och orättvisor kommer då i stället att uppkomma gentemot andra sparformer som nu inte omfattas av skattesparandet. Krav har redan rests att även andra sparformer skall åtnjuta särskilda skattesubventioner.

Motionärerna avvisar regeringens förslag om företagsinriktade aktiesparfonder och förordar i stället den form av sparstimulanser som presenterats i den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:71.

Utskottet

Det i propositionen framlagda förslaget att möjlighet skall öppnas för anställda i ett företag att spara i en aktiesparfond, i vilken ingår uteslutande aktier i företaget, är ett led i en samlad strävan att stimulera aktiesparandet. I proposition 1980/81:39 har regeringen föreslagit en rad andra åtgärder i

FiU 1980/81:12

samma syfte, nämligen en skattereduktion med 30 % av mottagen aktieutdelning upp till ett visst högsta belopp, höjt schablonavdrag vid beräkning av realisationsvinst vid aktieförsäljning samt höjt maximibelopp för aktiesparande inom ramen för skattesparandet från 400 till 600 kr. per månad. Finansutskottet har, mot bakgrund av hur angeläget det är att främja tillgången på riskkapital i näringslivet, i yttrande till skatteutskottet tillstyrkt att aktiesparandet stimuleras på de föreslagna vägarna (FiU 1980/81:4 y).

När det s. k. skattesparandet infördes år 1978 blev sparande i särskilda aktiesparfonder en av sparformerna. Den ursprungliga skattereduktion om 20 % som aktiesparandet berättigade till har sedermera höjts till 30 %. Aktiesparfonderna är ett slags aktiefonder och bestämmelserna för aktiesparfonder föreskriver i enlighet härmed riskspridning. Värdepapper med samma utfärdare får ingå i en aktiefond eller aktiesparfond med högst 10 % av hela fondens värde. Det aktiesparande som sedan lång tid tillbaka skett i aktiesparklubbar vid företag kunde sålunda inte fogas in i det nya skattefondsparandet. Mot bakgrund av risken för att de anställdas sparande i det egna företaget stagnerar föreslås nu en sådan komplettering av lagstiftningen att man även vid sparande enbart i aktier i det företag där man är anställd skall komma i åtnjutande av den skattefavör som skattefondsparandet ger. Lagtekniskt föreslås detta ske på så sätt att i lagen om aktiesparfonder tas in särskilda bestämmelser för företagsanknutna aktiesparfonder.

Utskottet delar den mening som kommer till uttryck i propositionen att aktiesparande i det egna företaget inte bör diskrimineras i skattehänseende jämfört med annat aktiesparande. Sparandet möjliggör tillskott av riskkapital till företagen, något som är mycket angeläget. Aktiesparandet i det egna företaget är vidare ägnat att stärka de anställdas känsla av samhörighet med företaget, vilket är av stort värde i sig. Ägandet ger också på sikt de anställda ett ökat inflytande i företaget.

Utskottet kan inte dela den negativa syn på aktiesparande och på ett ökat aktieägande från de anställdas sida som kommer till uttryck i motionerna 149 och 154. I motion 149 ställs ett ökat ägarinflytande via företagsanknutna aktiesparfonder i motsättning tili strävandena att allmänt öka de anställdas inflytande i näringslivet. Utskottet kan inte se någon sådan motsättning utan betraktar ett ökat inflytande via anställdas aktieägande som en viktig komplettering av det inflytande som de anställda har på andra vägar. Utskottet kan heller inte dela motionärernas mening att ett på detta sätt spritt aktieägande rent av skulle underlätta för ett fåtal aktieägare att skaffa sig ett avgörande inflytande i ett företag. Enligt utskottets bestämda mening är en spridning av aktieägande till de anställda ägnad att minska maktkoncentrationen i näringslivet samtidigt som det ökar de anställdas engagemang i företagets drift och skötsel.

De invändningar mot skattesparandet som sådant som också kommer till uttryck i de båda motionerna har utskottet bemött i det yttrande FiU 1980/81:4 y som åberopats i det föregående.

FiU 1980/81:12

9 Med det anförda tillstyrker utskottet att anställda som sparar i företagsanknutna aktiesparfonder skall åtnjuta de skatteförmåner som skattefondsparandet erbjuder, på sätt som föreslås i propositionen. Motionerna 149 och 154 avstyrks. Utskottet har inga erinringar mot vad som i övrigt sägs i propositionen rörande förenklade regler för redovisning och revision m. m. i fondbolag av det nu aktuella slaget. Vad föredraganden anfört rörande kostnader för information m. m. om de företagsbundna aktiesparfonderna möter heller inga invändningar från utskottets sida.

Utskottet tillstyrker den lagtekniska lösning som föreslås i propositionen och att lagen om aktiesparfonder sålunda kompletteras med särskilda bestämmelser för företagsanknuten aktiesparfond.

Det kan tas för givet att det fondbolag som skall förvalta en företagsanknuten aktiesparfond i regel kommer att bildas på initiativ av det företag eller den koncern, vars anställda avses bli delägare i fonden, och att detta företag respektive ett företag inom den berörda koncernen i dessa fall avses förvärva aktierna i fondbolaget. En komplikation kan därvid uppkomma till följd av att det i 4 § andra stycket aktiefondslagen föreskrivs att i fondbolags bolagsordning skall tas in en s. k. utlänningsklausul, dvs. ett förbehåll enligt 2§ andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Ett sådant förbehåll innebär i princip att endast en mindre del av aktierna i bolaget - motsvarande mindre än 1/5 av röstetalet för samtliga aktier i bolaget - får förvärvas av utländska rättssubjekt. Med utländskt rättssubjekt jämställs i detta sammanhang bl. a. svenska aktiebolag vars bolagsordning inte innehåller en utlänningsklausul. Enligt vad utskottet inhämtat saknas emellertid utlänningsklausul i bolagsordningen för åtskilliga av de större svenska börsnoterade företag, som kan vara intresserade av att - var för sig eller eventuellt gemensamt - bilda ett fondbolag. Dessa företag skulle således kunna förvärva endast en mindre del av aktierna i fondbolaget. Detta innebär en avsevärd olägenhet, eftersom många av de aktuella företagen sannnolikt också har intresse av att helt äga de nybildade fondbolagen. Någon annan torde för övrigt inte vara intresserad av att förvärva de övriga aktierna i ett sådant fondbolag, utom möjligen en bank som biträtt företaget i saken.

I motiven till 4 § aktiefondslagen anförde departementschefen att möjligheten för en utlänning att genom förvärv av aktier i ett svenskt fondbolag skaffa sig ett dominerande intresse över svenskt företag torde få bedömas som ringa (prop. 1974:128 s. 143). Departementschefen pekade bl. a. på en regel som begränsar rätten att till en aktiefond förvärva aktier i ett och samma aktiebolag och som innebär att fondbolaget kan utöva rösträtt för högst 5 % av röstvärdet i varje aktiebolag. För att en icke avsedd väg att erhålla en sådan ekonomisk makt inte skulle öppnas ansåg departementschefen det emellertid motiverat att en utlänningsklausul obligatoriskt infördes för fondbolag.

FiU 1980/81:12

10 Risken för utländskt inflytande i fondbolag som förvaltar uteslutande företagsanknutna aktiesparfonder måste bedömas som synnerligen ringa med tanke på att minst hälften av styrelseledamöterna skall utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem och att beslut om utövande av rösträtt för aktierna i sådana fonder skall ha biträtts av en majoritet inom denna grupp av styrelseledamöter. Utskottet anser därför att ett undantag från bestämmelsen i 4 § andra stycket aktiefondslagen kan och bör göras i fråga om fondbolag som förvaltar uteslutande företagsanknutna aktiesparfonder. Undantaget kan lämpligen göras i form av ett nytt första stycke i den föreslagna nya 12 § i lagen om aktiesparfonder.

I anslutning till det anförda vill utskottet erinra om att det i 1916 års lag om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom m. m. finns särskilda bestämmelser som klarlägger att utlännings förvärv av andel i svensk aktiefond och förvärv av bundna aktier till sådan fond inte står i strid med utlänningsklausul. Beträffande bankaktiebolag gäller enligt 18 § lagen (1955:183) om bankrörelse att aktier i bankaktiebolag bara får förvärvas av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som utan hinder av 1916 års lag får förvärva fast egendom eller gruva, samt av andra svenska samfälligheter och stiftelser. Paragrafen kan tolkas så att bankaktier inte kan förvärvas till en aktiefond och att utlänning inte får förvärva andel i en aktiefond, vari ingår bankaktier. I propositionen (s. 19) föreslås bl. a. en lagändring som skall underlätta att företagsanknutna aktiesparfonder bildas för de anställda i en bank. Enligt utskottets mening bör banklagen ändras så att det klart framgår att bankaktier får förvärvas av aktiefonder, inberäknat företagsanknutna aktiesparfonder, och att utländsk anställds förvärv av andel i sådana fonder inte strider mot banklagen. Lagtekniskt bör frågan lösas så att i 18 § banklagen görs ett tillägg av innebörd att aktie i bankaktiebolag även får förvärvas av aktiefond enligt aktiefondslagen. I samband härmed bör hänvisningen i lagrummet till 1916 års lag ändras så att den överensstämmer med lagens nuvarande rubrik.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:149 yrkande 1 och 1980/81:154 antar det i propositionen 1980/81:45 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder med den ändringen att 12 § erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

12 §

Bankinspektionen får efter ansö- Förvaltar ett fondbolag uteslutankan medge att fondbolag som förval- de företagsanknutna aktiesparfon tar

uteslutande företagsanknutna ak- der, gäller inte 4 § andra stycket

tiesparfonder inte avger kvartalsre- aktiefondslagen (1974:931).

FiU 1980/81:12

11 Regeringens förslag

dogörelser för fonderna.

Inspektionen får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje stycket aktiefondslagen (1974:931).

Utskottets förslag

Bankinspektionen får efter ansökan medge att fondbolaget inte avger kvartalsredogörelser för fonderna.

Inspektionen får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje stycket aktiefondslagen.

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

3. att riksdagen antar följande av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1955:183) om bankrörelse skall ha

nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

18 Aktie i bankaktiebolag må genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som utan hinder av bestämmelserna i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag äga förvärva fast egendom eller gruva, ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser. Har aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de förvär -

Föreslagen lydelse §

Aktie i bankaktiebolag må genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som utan hinder av bestämmelserna i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. äga förvärva fast egendom eller gruva, ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolags -

FiU 1980/81:12

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vade aktierna, bekomma ytterligare ordningen är förenad med de förvär aktier.

vade aktierna, bekomma ytterligare

aktier.

Förvärv av aktie, som skett i strid med innehållet i första stycket, är ogillt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

4. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om administrationen åv skattesparsystemet såvitt avser de företagsanknutna aktiesparfonderna och uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att handha administrationen,

5. att riksdagen avslår motion 1980/81:149 yrkande 2.

Stockholm den 2 december 1980

På finansutskottets vägnar

ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m), Karin Flodström (s), Margareta Gard (m), Britta Hammarbacken (c), Åke Persson (fp) och Paul Grabo (c).

Reservation

Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer Nilsson och Karin Flodström (alla s) anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att anställda inom ett företag eller en koncern skall få möjlighet att spara i en aktiesparfond i vilken uteslutande ingår aktier i företaget eller i ett företag inom koncernen. De anställda skall därvid åtnjuta samma skatteförmåner som det s. k. skattefondsparandet erbjuder, dvs. en 30-procentig skatterabatt på det sparade kapitalet samt skattefrihet på avkastningen.

FiU 1980/81:12

13 Förslaget är uttryck för att skattesubventioneringen av aktiesparandet tar sig alltmer komplicerade former. Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen genom det nu aktuella förslaget och förslaget i proposition 1980/81:39 om höjt maximalt sparbelopp från 400 till 600 kr. i månaden föreslår en utbyggnad av skattesparandet i aktier utan att någon utvärdering av systemet som sådant skett.

Någon seriös analys av de grundläggande frågor som berörs av det nya förslaget, såsom kapitalbildningen i samhället, företagens behov av riskvilligt kapital och hur man skall kunna åstadkomma en demokratisering av ägande och inflytande i näringslivet återfinns inte i propositionen. Dessa frågor utreds f. n. i den s. k. löntagarfondsutredningen, som väntas bli klar på nyåret. Förslaget i propositionen måste ses som ett försök att utifrån ett bristfälligt underlag föregripa denna utredning.

Regeringen hävdar i propositionen att det är angeläget att förstärka de anställdas känsla av samhörighet med företaget. Enligt utskottets mening måste ökad samhörighet med företaget förenas med möjligheter till ett reellt inflytande. Detta viktiga krav tillgodoses på intet sätt av några aktiesparfonder.

Ett av de motiv som anges för det nya förslaget är att det ursprungliga skattefondsystemet uppges ha en negativ inverkan på aktieägarföreningar i företag, dvs. föreningar för anställda som köper aktier i det egna företaget. Det är möjligt att en sådan effekt kan ha uppkommit och det visar vilka problem som uppstår med den typ av selektiva sparstimulanser som skattesparandet utgör. Det är enligt utskottets uppfattning dock ingen lösning på problemet att utsträcka skattesparandet till att även omfatta aktiesparandet för anställda i det egna företaget. Nya skevheter och orättvisor kommer då i stället att uppkomma gentemot andra sparformer som nu inte omfattas av skattesparandet.

Enligt utskottets mening leder de skilda åtgärderna för att stimulera aktiesparandet till att samhällets sparstöd blir alltmer komplicerat. För många människor torde det bli svårt att orientera sig i floran av olika typer av skattesubventionerade sparformer. De som drar mest nytta av att systemet är så pass komplicerat torde i allmänhet vara människor med god ekonomi, goda förbindelser och goda möjligheter att inhämta nödvändig information.

Skattesparandet orsakar vidare betydande kostnader för statsbudgeten utan att några garantier skapats för att ett verkligt nysparande kommer till stånd. Risken är att skattesubventionerna huvudsakligen kommer personer till del som antingen flyttar över befintliga sparmedel till det nya systemet eller som även utan de nya förmånerna skulle ha genererat ett nysparande. Det är därför fullt möjligt att reformen leder till ett minskat sparande i samhället, nämligen om det egentliga nysparandet är mindre än det negativa sparande som uppkommer i statsbudgeten. Utskottet har i likhet med motionärerna i motion 154 noterat att föredraganden i propositionen gör det

FiU 1980/81:12

häpnadsväckande påståendet att detta egentligen inte spelar någon roll. Om det är regeringens uppfattning, så innebär det en klar åsiktsförskjutning. När skattesparandet introducerades, hävdade man nämligen från regeringens sida att ett viktigt motiv var just att öka nysparandet. Nu påstås i stället att det väsentliga är att systemet bidrar till att ge ett tillskott av riskkapital. Om detta, numera, är det främsta motivet, så finns det förvisso för samhället billigare metoder att öka utbudet av riskvilligt kapital än att göra det till priset av dels ett minskat totalt sparande i samhällsekonomin, dels ett ökat budgetunderskott.

Utskottet avstyrker med det anförda regeringens förslag. Det nuvarande systemet med s. k. skattesparande bör upphöra. Utskottet vill i stället peka på den alternativa form av sparstimulanser som presenterats i den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:71. I denna föreslås att det s. k. sparavdraget görs om till en allmän skattereduktion och att omfattningen av dessa sparstimulanser görs mera omfattande än vad som f. n. är fallet. Det föreslagna systemet är enkelt och överskådligt. Det kommer alla sparformer till del. Det är fördelningspolitiskt rättvist och har tyngdpunkten förlagd så att den stora gruppen småsparare gynnas.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1-4. att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:149 yrkande 1 och 1980/81:154 avslår proposition 1980/81:45,

5. att riksdagen med anledning av motion 1980/81:149 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående avveckling av det s. k. skattesparandet.