Med anledning av vissa förslag i proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m., inom ekonomidepartementets och budgetdepartementets verksamhetsområden jämte motioner
FiU 1980/81:13
Finansutskottets betänkande 1980/81:13
med anledning av vissa förslag i proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m., inom ekonomidepartementets och budgetdepartementets verksamhetsområden jämte motioner
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1980/81:20 bilaga 6 Ekonomidepartementet i vad avser punkt 1 Centrala myndigheter m. m. (med undantag för bank- och försäkringsinspektionerna som behandlas av näringsutskottet),
dels proposition 1980/81:20 bilaga 7 Budgetdepartementet i vad avser punkt 1 Förändring av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner och punkt 2 Senareläggning av vissa byggnadsarbeten för regeringskansliet,
dels motionerna
1980/81:77 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) och
1980/81:98 av Lars Werner m. fl. (vpk).
EKONOMIDEPARTEMENTET
1. Centrala myndigheter m. m. Regeringen har i proposition 1980/81:20 bilaga 6 punkt 1 (s. 1-2) efter föredragning av statsrådet Gösta Bohman anmält besparingar i fråga om bl. a. statistiska centralbyrån (SCB), information om lönsparande samt mynttillverkning.
I motion 1980/81:77 av KjeP-Olof Feldt m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att tillverkningen av enkronemynt skall ändras i enlighet med vad som anförts i motionen.
Propositionen
Vad gäller SCB anger föredraganden sin avsikt att prövningen av anslagsframställningen för budgetåret 1981/82 skall resultera i en real minskning av anslaget för SCB:s löpande verksamhet med ca 3 milj. kr. utöver de besparingar som följer av huvudalternativet. Detta bör kunna åstadkommas bl. a. genom att SCB i ökad utsträckning uppdragsfinansierar sin verksamhet. Föredraganden erinrar om den kommitté med uppdrag att se över den statliga statistiken som tillkallats enligt bemyndigande den 25 oktober 1979. Han anför att resultatet av kommitténs arbete bör ge statsmakterna förbättrade möjligheter att prioritera statsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden och ge en grund för reella besparingar på statistikområdet.
1 Riksdagen 1980/81. 5 sami. Nr 13
FiU 1980/81:13
2 Från ekonomidepartementets huvudtitel bestrids vissa kostnader för olika former av lönsparande. I anslaget ingår medel för lönsparkampanjer, för innevarande budgetår 3,2 milj. kr. Föredraganden aviserar att en minskning av anslaget bör kunna ske för nästa budgetår efter de särskilda introduktionsinsatserna för skattesparandet.
Beträffande myntverket oda dess verksamhet erinrar föredraganden om att regeringen i juni 1980 lämnat verket i uppdrag att undersöka möjligheterna att minska produktionskostnaderna för femöresmynt, t. ex genom ändring av metallinnehållet. Vidare anför föredraganden att han avser att pröva möjligheterna att dra ner kostnaderna för tillverkningen också av enkronemynt, med utgångspunkt i betänkandet (Ds E 1977:1) Metallen i enkronemyntet och remissbehandlingen därav.
Motionen
I motion 77 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) förordas att riksdagen fattar beslut om övergång till tillverkning av enkronemynt i homogen legering i enlighet med det utredningsförslag om metallen i enkronemynt som lagts fram. Med hänsyn till den omställningstid som behövs för delar av automathandeln föreslås att övergången sker först den 1 januari 1982. Motionärerna beräknar den årliga kostnadsbesparingen till 10 milj. kr. Enligt motionärernas bedömning bör utsikterna vara goda för svensk industri att konkurrera om tillverkningen av de nya homogena mynten.
Utskottet
Myntverket. Enkronemyntet tillverkas sedan 1968 i ett pläterat material som består av tre skikt av legeringar av koppar och nickel med en särskild kantbehandling. Myntet är tillverkningstekniskt komplicerat och ansågs vid införandet därför böra undvikas på längre sikt.
Den s. k. enkroneutredningen avgav i oktober 1977 betänkandet Metallen i enkronemyntet (DsE 1977:1). I betänkandet föreslogs en övergång till enkronemynt i homogen kopparnickel. Utredningen redovisade en framställningskostnad för det pläterade myntet på ca 30 öre. Ett mynt i homogen kopparnickel beräknades på grund av det enklare tillverkningssättet kosta endast ca 16 öre trots att det skulle få ett högre metallvärde än det pläterade myntet. Med dåvarande myntproduktion skulle en övergång till homogen kopparnickel enligt utredningen medföra en årlig kostnadsbesparing av ca 10 milj. kr.
Av betänkandet framgår att den speciella kantbehandlingen av det nuvarande enkronemyntet är patentskyddad, varför myntverket är hänvisat till en enda leverantör av pläterade och kantbehandlade myntämnen. Vid en övergång till homogent material får verket möjlighet att inköpa materialet i konkurrens mellan olika tillverkare. Utredningen förutsatte dock att
FiU 1980/81:13
leverantören av pläterat material kommer att vara intresserad av att leverera även homogena myntämnen.
Mot bakgrund av att regeringen aviserar ett förslag till riksdagen baserat på utredningsbetänkandet om metallen i enkronemyntet bör motion 77 inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet förutsätter att det aviserade regeringsförslaget innehåller en noggrann beräkning av kostnadsbesparingen liksom en bedömning av de effekter en ändrad tillverkning får från näringspolitiska och sysselsättningspolitiska synpunkter.
Övriga av föredraganden under denna punkt anmälda planerade besparingar ger inte utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet hemställer
1. att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts under punkt 1 bilaga 6 till proposition 1980/81:20,
2. att riksdagen avslår motion 1980/81:77.
BUDGETDEPARTEMENTET Bidrag och ersättningar till kommunerna
2. Förändring av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner. Regeringen har i proposition 1980/81:20 bilaga 7 under punkt 1 (s. 1-6) efter föredragning av statsrådet Rolf Wirtén föreslagit riksdagen att
1. anta vid propositionen som bilaga 7.1 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,
2. bemyndiga regeringen att utge särskild kompensation till kyrkliga kommuner för år 1982 i enlighet med vad som förordats i propositionen.
Det i propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse: Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Till landstingskommun och kommun utgår skatteutjämningsbidrag om skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den tillförsäkrade skattekraften enligt 7 och 8 §§. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 4 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och skattesatsen för bidragsåret.
FiU 1980/81:13
4 Föreslagen lydelse
Till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteutjämningsbidrag med det belopp som enligt förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag har utgått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning. För bidragsåret 1982 skall dock skatteutjämningsbidrag utgå med 60 procent av det belopp som utgår för bidragsäret 1981. Vidare skall för bidragsåret 1982 bidrag som understiger 5 000 kr. inte utbetalas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
I motion 1980/81:98 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen i anslutning till proposition 1980/81:20 gör ett principuttalande om att skatteutjämningsbidragen till kyrkliga kommuner bör avvecklas under den närmaste treårsperioden.
Propositionen
År 1980 finns 2 570 församlingar i landet, varav mer än hälften har mindre än 1 000 invånare. I ett femtiotal församlingar understiger invånarantalet t. o. m. 100.
Fr. o. m. år 1966 erhöll kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner (församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter) statliga skatteutjämningsbidrag om deras skattekraft understeg en viss andel av medelskattekraften i riket. I likhet med kommunerna tillfördes de kyrkliga kommunerna skatteunderlag av staten så att skatteunderlaget skulle motsvara viss andel av rikets medelskattekraft.
Skatteutjämningssystemet reformerades med verkan fr. o. m. år 1974.
För de kyrkliga kommunernas del innebar reformen principiellt stora förändringar genom att de inte längre inordnades i systemet med skattekraftsklasser och dessa klassers anknytning till medelskattekraften. I stället fick de kyrkliga kommunerna behålla det bidrag i kronor räknat som utgick till dem år 1973. För att i viss mån göra bidragen värdebeständiga uppräknas beloppen årligen med 5 %. Denna speciella form för beräkning av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner tillämpas fortfarande.
Av de 2 570 församlingarna är det 2 172 som får skatteutjämningsbidrag år
Nuvarande lydelse
Till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteutjämningsbidrag med det belopp som enligt förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag har utgått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning.
FiU 1980/81:13
1980. Beloppen varierar för kalenderåret 1980 mellan några hundra kronor och 1,4 milj. kr. Majoriteten får mellan 20 000 och 100 000 kr. I de nordligaste länen med genomgående stora församlingar uppgår bidragen i många fall till över 300 000 kr.
Föredraganden anför att det nuvarande skatteutjämningsbidraget för de kyrkliga kommunernas del är statiskt och ger vissa inte önskvärda effekter. Det tar inte hänsyn till att de kyrkliga kommunerna har utvecklats olika. Framför allt finns det stora skillnader i utveckling mellan församlingar som expanderar och sådana med minskande folkmängd. Ju längre tiden har gått efter bidragets införande desto mer har bidragets karaktär av skatteutjämningsbidrag försvagats. Det har i stället övergått till ett allmänt driftbidrag som bygger på förhållanden i de kyrkliga kommunerna år 1973 vad avser skattekraft, invånarantal och skattesatser.
Den ytterligare utjämning som behövs bör enligt föredraganden ske i ett utjämningssystem och inte i två som f. n. är fallet. F. n. sker en utjämning av kostnader för löner till präster och kyrkomusiker genom kyrkofonden enligt lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. En utjämning via kyrkofonden bör enligt föredragandens mening kunna fungera som övergripande utjämningssystem för kyrkliga kommuner.
Chefen för kommundepartementet avser att inom kort aktualisera frågan om en utredning om kyrkofonden i syfte att se över den avräkning av kostnader som sker genom denna. Föredraganden anför att i detta sammanhang bör lämpligen också den här antydda vidgade användningen av fonden i kostnadsutjämnande syfte utredas.
Mot bakgrund av det anförda förordar föredraganden att det särskilda statliga skatteutjämningssystemet till kyrkliga kommuner omprövas. I avvaktan på ett enhetligt utjämningssystem för de kyrkliga kommunernas kostnader föreslås att för år 1982 bidrag bör utgå med 60 % av de bidrag som betalas ut år 1981. Fr. o. m. år 1982 bör inte heller skatteutjämningsbelopp som understiger 5 000 kr. utbetalas.
För att förhindra att någon kyrklig kommun drabbas oskäligt hårt bör under 1982 en särskild kompensation ges så att inte någon kyrklig kommun får bidraget sänkt från föregående års bidrag med mer än vad som motsvarar 20 öre per skattekrona. Denna särskilda kompensation för år 1982 beräknas uppgå till 2 milj. kr. Den totala besparingen på statsbudgeten för budgetåret 1981/82 beräknas uppgå till drygt 30 milj. kr.
Utskottet
Det kommunala skatteutjämningssystemet för kommuner och landstingskommuner reformerades år 1974. För de kyrkliga kommunernas del ansågs det då inte meningsfullt att reformera systemet, eftersom beredningen av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka pågick. I avvaktan på denna frågas lösning permanentades 1973 års skatteutjämning för kyrkliga kom -
FiU 1980/81:13
muner. En viss anpassning till prisförändringarna gjordes genom att det bidrag som församlingarna fick år 1973 räknades upp med 5 % per år. För de kyrkliga kommunerna används utjämningssystemet från 1973 alltjämt. Betydande förändringar av skattekraften har skett i de olika församlingarna sedan dess. Bidragets karaktär av skatteutjämningsbidrag har därmed försvagats.
Förslaget i proposition 20 till ändrad skatteutjämning för kyrkliga kommuner ändrar inte på detta förhållande. De församlingar som fått en relativt sett sänkt skattekraft sedan 1973 har drabbats hårt av att bidragen inte knutits till skattekraftens utveckling. Även deras bidrag föreslås i propositionen minskade för år 1982 till 60 % av 1981 års bidrag. Minskningen får enligt förslaget dock inte för någon kyrklig kommun bli större än vad som motsvarar 20 öre per skattekrona.
Det finns enligt utskottets mening starka skäl för att reformera skatteutjämningssystemet för kyrkliga kommuner. Det förefaller att vara en lämplig väg att såsom föreslås i propositionen göra detta i samband med att man ser över den avräkning av kostnader som sker genom kyrkofonden enligt lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Genom fonden sker för närvarande en utjämning av kostnader för löner till präster och kyrkomusiker. Det är enligt utskottet emellertid angeläget att nuvarande system för skatteutjämning ses över så snart som möjligt. En utdragen behandling av frågan skulle vara särskilt kännbar för de små församlingarna med sjunkande skattekraft. Utskottet vill, i likhet med vad föredraganden gör i propositionen, peka på att det finns möjlighet för de kyrkliga kommunerna att själva åstadkomma ekonomisk utjämning inom regioner med skiftande kostnader genom att bilda ekonomiska samfälligheter.
I motion 98 anförs att från principiell ståndpunkt borde statens skattebidrag till kyrkliga kommuner helt avskaffas. Det kan enligt motionärerna inte vara riktigt att skattemedel, inbetalda också av icke medlemmar i kyrkan, används för att finansiera kyrklig verksamhet. Riksdagen föreslås göra ett principuttalande att skatteutjämningsbidraget bör avvecklas under den närmaste treårsperioden.
Regeringens förslag innebär att bidragsnivån 1982 dras ned från beräknade 145 milj. kr. till ca 82 milj. kr. Det är en minskning med drygt 40 %. Som utskottet anfört kommer frågan om att använda kyrkofonden i kostnadsutjämnande syfte att utredas närmare. Det finns därför, enligt utskottets mening, inte anledning att nu ta ställning till den framtida utvecklingen av skattebidragen till kyrkliga kommuner.
Utskottet vill slutligen, med anledning av vad som anförs i motionen, framhålla att det förhållandet att alla skattebetalare ej är medlemmar i svenska kyrkan självfallet inte utgör hinder för att statsbidrag utgår till svenska kyrkan.
FiU 1980/81:13
7 Utskottet avstyrker med det anförda motion 98. Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar vid propositionen som bilaga 7.1 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,
2. bemyndigar regeringen att utge särskild kompensation till kyrkliga kommuner för år 1982 i enlighet med vad som förordats i propositionen,
3. att riksdagen avslår motion 1980/81:98.
Statlig lokalförsörjning
3. Senareläggning av vissa byggnadsarbeten för regeringskansliet. Föredraganden anmäler under punkt 2 (s. 67) att om- och nybyggnadsarbeten för utrikesdepartementet i kvarteren Johannes Större och Brunkhuvudet under nu rådande omständigheter bör uppskjutas och inte komma till utförande under de närmaste åren. Enligt planerna skulle byggnadsinvesteringarna ha genomförts under perioden 1981-1984 till en kostnad av ca 260 milj. kr. Vissa smärre arbeten kan dock enligt föredraganden bli nödvändiga.
Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört. Utskottet hemställer
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts under punkt 2 bilaga 7 till proposition 1980/81:20.
Stockholm den 4 december 1980
På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND
Närvarande: Eric Enlund (fp), Torsten Gustafsson (c), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Mona S:t Cyr (m), Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s) och Margareta Gard (m).