Om ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1980/81:118) m. m.

FiU 1980/81:30

Finansutskottets betänkande 1980/81:30

om ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1980/81: 118) m. m.

I proposition 1980/81: 118 om ekonomisk-politiska åtgärder har regeringen dels

föreslagit riksdagen att godkänna inriktningen av det ekonomiska handlingsprogram som redovisats i propositionen,

dels framlagt förslag till ekonomisk-politiska åtgärder inom social-, budget-, jordbruks- och bostadsdepartementens verksamhetsområden (bilagorna 1-4).

Bilagorna har remitterats till berörda fackutskott och propositionen i övrigt till finansutskottet.

Till utskottet har remitterats följande med anledning av propositionen väckta motioner

1980/81:2038 av Lars Werner m. fl. (vpk), i vad avser yrkande 1,

1980/81:2056 av Olof Palme m. fl. (s).

I detta sammanhang behandlar utskottet följande under allmänna motionstiden väckta motioner

1980/81:368 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) om en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn, i vad avser yrkande 1,

1980/81: 842 av Per Stenmarck (m) om en plan för personalbesparingar inom statliga myndigheter,

1980/81: 1135 av Martin Olsson (c) om beräkning av reformförslags ekonomiska konsekvenser,

1980/81: 1524 av Tore Nilsson (m) om besparingspolitiken.

Slutligen behandlas i detta sammanhang även regeringens skrivelse 1980/81: 144 om arvoderingen av statliga kommittéuppdrag.

Propositionen

I propositionen har regeringen efter föredragning av statsrådet Rolf Wirtén föreslagit riksdagen att godkänna inriktningen av det ekonomiska handlingsprogram som redovisats i propositionen.

1 Riksdagen 1980/81. 5 sami. Nr 30

FiU 1980/81:30

2 Föredraganden erinrar inledningsvis om att han i sin redogörelse för budgetförslaget för nästa budgetår aviserade att ytterligare åtgärder skulle komma att föreslås i syfte att minska statens budgetunderskott. Han återkommer nu till dessa frågor, varvid dock några berörs mera översiktligt eftersom de kommer att bli föremål för ytterligare behandling i senare sammanhang.

I propositionen erinras i all korthet om den samhällsekonomiska bakgrunden till de åtgärder som nu är aktuella.

Föredraganden konstaterar att om balansproblemen i den svenska ekonomin skall kunna övervinnas är det nödvändigt att näringslivets produktionsförmåga och konkurrenskraft ökar under en följd av år. En sådan utveckling är också av stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Samtidigt måste den inhemska konsumtionstillväxten begränsas.

Den nödvändiga åtstramningen av den inhemska konsumtionstillväxten måste i stor utsträckning åstadkommas genom att den offentliga utgiftsökningen hålls tillbaka. Den statliga utgiftsökningen har i konsekvens härmed starkt begränsats under senare år.

På senare år har den kommunala sektorn svarat för en väsentlig del av den offentliga verksamhetens expansion. En långsammare kommunal utgiftsökning är en förutsättning för att den nödvändiga expansionen av industrin skall kunna komma till stånd. Genom att den kommunala sektorn begränsar sina anspråk på realt resursutrymme okar också arbetsmarknadsparternas förhandlingsutrymme vilket underlättar tillkomsten av måttfulla löneavtal.

Långtidsutredningen har angett att den offentliga utgiftsökningen måste begränsas till ca 2 % om året i reala termer och att den kommunala volymexpansionen måste skäras ned till 1 % om året för att möjliggöra en utveckling mot ökad balans i samhällsekonomin. Dessa bedömningar måste enligt föredragandens mening betraktas som realistiska.

Tjänster som produceras inom den offentliga sektorn utgör en oumbärlig del av vår välfärd. De offentliga utgifterna har också stor betydelse för att uppnå en rättvis inkomstfördelning. Det är emellertid nödvändigt att de offentliga utgifternas ökningstakt håller sig inom ramen för tillväxten av våra totala resurser och för vad som är förenligt med en balanserad ekonomi.

För att den nödvändiga åtstramningen skall leda till en positiv ekonomisk utveckling krävs också att vi skapar förutsättningar för en expansion av den konkurrensutsatta sektorn i nästa konjunkturuppgång. Detta kräver en ökad flexibilitet och anpassningsförmåga i den svenska ekonomin.

I fråga om den statsfinansiella bakgrunden erinrar föredraganden om att han i budgetförslaget bedömde att budgetunderskottet med de antaganden som låg till grund för beräkningarna i budgetförslaget för innevarande budgetår skulle komma att uppgå till drygt 55 miljarder kronor och för nästa budgetår, 1981/1982, till drygt 67 miljarder kronor. Det framhölls att

FiU 1980/81:30

ökningen av budgetunderskottet var starkt oroande och att det mot den bakgrunden var motiverat att överväga ytterligare åtgärder för att minska det förutsedda underskottet för budgetåret 1981/82.

Den i budgetförslaget redovisade ökningen av budgetunderskottet uppgick således till ca 12 miljarder kronor. Sedan budgetpropositionen framlades har ytterligare händelser påverkat prognosen. Diskontohöjningen den 21 januari 1981 kan, om den kvarstår under hela nästa budgetår, beräknas leda till en försämring av budgetsaldot med ca 3 miljarder kronor. Å andra sidan torde den kortsiktiga effekten av ett avtal på arbetsmarknaden i nivå med det den 2 februari 1981 träffade preliminära avtalet mellan SAF och LO beräknas leda till en viss minskning av budgetunderskottet för budgetåret 1981/82.

1 propositionen anges huvudlinjerna i ett ekonomiskt handlingsprogram som syftar till att möjliggöra en ökad produktion i näringslivet och en snabbare ekonomisk tillväxt genom att

- stimulera export, investeringar och sysselsättning,

- begränsa de offentliga utgifterna och hålla tillbaka statens budgetunderskott,

- förbättra den svenska ekonomins funktionssätt.

Föredraganden redovisar att de höga marginalskatterna medför problem i en lång rad avseenden. Heltidsarbete missgynnas i förhållande till deltidsarbete, extra insatser eller byte till en mer kvalificerad anställning lönar sig dåligt för den enskilde löntagaren, riskerna för skattefusk och skatteflykt ökar. Låneekonomins utveckling har också kraftigt påverkats av de höga marginalskattesatserna. Dessa gör hushållen förhållandevis okänsliga för höga räntor vilket allvarligt försvårar kreditpolitiken.

Riktlinjerna för en marginalskattereform bör vara att marginalskatten för den helt dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare sänks till högst 50 %. Även de högsta skattesatserna måste sänkas och marginalskattespärren anpassas till detta. Reformen bör genomföras i tre steg under åren 1982, 1983 och 1984.

En marginalskattereform av den omfattning som här redovisats kommer att ställa krav på en anpassning av bruttolönerna under de kommande åren. Reformen torde leda till en ökning av arbetskraftsutbudet och tillväxten i den svenska ekonomin. Därmed ökar även skatteunderlaget. I nuvarande statsfinansiella läge är en totalfinansiering nödvändig. Ett lämpligt utformat lagfäst individuellt sparande kan eventuellt utgöra ett sätt att minska behovet av skattefinansiering.

Efter överläggningar i dessa frågor med arbetsmarknadens parter och den socialdemokratiska oppositionen avser föredraganden att återkomma till regeringen med förslag. En proposition i ärendet avses bli förelagd riksdagen före utgången av april månad i år.

I sammanhanget berörs också frågan om en begränsning av möjligheterna till s. k. underskottsavdrag. En successiv sänkning av marginalskatterna

FiU 1980/81:30

innebär att man bl. a. motverkar missbruket av underskottsavdrag. Den aviserade marginalskattereformen bör alltså ses som ett led också i strävan att minska underskottens omfattning och tillväxt. Föredraganden erinrar om att ett par åtgärder i denna riktning redan vidtagits.

Föredraganden uppger att han och chefen för bostadsdepartementet kommer att ha närmare överläggningar om de skatte- och bostadspolitiska frågorna. Ärendet kommer därefter att anmälas för regeringen. Vidare nämns att en kommitté kommer att tillkallas med uppdrag att belysa konsekvenserna av att införa en utgiftsskatt som alternativ eller komplement till inkomstskatten.

I fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder anges i propositionen att tillgången på arbetskraft har varit en hämmande faktor för industrins tillväxt under den nu passerade högkonjunkturen. Det är angeläget att rekryteringen kan underlättas inför och vid en kommande konjunkturuppgång.

Genom den nödvändiga neddragningen av ökningstakten av den kommunala konsumtionen kommer efterfrågan på arbetskraft från den offentliga sektorn att minska. Eftersom industrins efterfrågeökning sannolikt dröjer, kan en allmänt lägre efterfrågan på arbetskraft förväntas. För att undvika en alltför kraftig uppgång av arbetslösheten krävs arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är därför bl. a. angeläget att företagen kan förmås nyrekrytera redan innan industrikonjunkturen vänder uppåt. Ett särskilt nyanställningsstöd för industrisektorn kommer därför att föreslås.

Inom vissa branscher varierar utbud och efterfrågan på arbetskraft särskilt kraftigt mellan olika delar av landet. Det gäller inte minst inom byggnadsindustrin. I syfte att kunna erbjuda arbete i andra regioner samt möjlighet att veckopendla och därmed slippa flytta från hemorten bör resekostnadsersättning för s. k. månadsresor och andra nu skattepliktiga former av flyttningsbidrag göras skattefria.

Lagen om anställningsskydd har varit föremål för översyn. I syfte att underlätta bl. a. ungdomars inträde på arbetsmarknaden kommer modifieringar i lagen att föreslås. En proposition med förslag till ändring i anställningsskyddslagen planeras bli överlämnad till riksdagen under hösten 1981.

Föredraganden anför att frånvaron på våra arbetsplatser har ökat kraftigt under 1970-talet och är hög i en internationell jämförelse. Utnyttjandet av olika lagfästa ledighetsformer, t. ex. för studier, har ökat i omfattning och sjukfrånvaron är hög. Frånvaron har på många håll nått en omfattning som inte är förenlig med vår ekonomis konkurrenskraft. Bl. a. mot denna bakgrund har inletts ett utredningsarbete rörande den samlade ledighetslagstiftningen. Syftet är att få en bättre bedömning av dessa lagars samlade samhälls- och företagsekonomiska aspekter samt deras betydelse för närvaromönster, arbetsorganisation och personaladministration.

Förslag läggs fram om exportstimulerande åtgärder. Nuvarande system för exportkrediter föreslås förlängt samtidigt som vissa smärre ändringar görs.

FiU 1980/81:30

5 Vidare förbereds ett intensifierat exportfrämjandeprogram, inriktat till stor del på de mindre och medelstora företagen. Systemet med blandade krediter inom biståndsramen bör byggas ut.

I propositionen tas upp vissa avverkningsstimulerande åtgärder i skogen. Under den senaste högkonjunkturen för skogsindustrin har exportmöjligheterna inte kunnat tas till vara fullt ut på grund av brist på virkesråvara. För vissa företag har virkesbristen varit en starkt bidragande orsak till driftsinskränkningar.

I avvaktan på att ett mer permanent system genomförs på grundval av bedrivet utredningsarbete är det enligt föredraganden motiverat att tillfälligt stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar. Mot denna bakgrund bör de enskilda skogsägarna medges ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen i samband med försäljning och egna uttag av skog t. o. m. awerkningssäsongen 1982/83. Det extra avdraget bör uppgå till 5 % av köpeskillingen vid försäljning av skog på rot och till 3 % av köpeskillingen vid försäljning av leveransvirke och av saluvärdet av uttag till egen rörelse.

Förslag om ett särskilt bidrag till enskilda skogsägare för återväxtåtgärder i samband med slutavverkningar i Norrlands inland aviseras också.

De budgetförstärkande åtgärder som föreslås i propositionen omfattar följande moment.

- Kostnad för resor till och från arbetet skall anses som en personlig levnadskostnad till den del kostnaden inte överstiger 1000 kr. och följaktligen i den delen inte längre vara avdragsgill vid beskattningen. Vidare föreslås att kravet på tidsvinst för rätt till avdrag för resa med egen bil skärps från 1,5 till 2 timmar.

- Som ett led i strävandena att minska oljeberoendet föreslås en höjning av skatten på olja med 77 kr. per kubikmeter. Därigenom uppnås även att skattebelastningen på olja och elektricitet blir mer likformig. Vidare föreslås att beskattningen av elektricitet lindras i landets norra delar.

- En ytterligare minskning föreslås av livsmedelssubventionerna, med 300 milj. kr. den 1 oktober 1981 och med 200 milj. kr. den 1 januari 1982, allt räknat per helår.

I anslutning till minskningen av livsmedelssubventionerna föreslås ett särskilt stöd till flerbarnsfamiljerna. Ett flerbarnsstöd införs den 1 januari 1982 med 750 kr. per år för familjer med tre barn och ytterligare 1 500 kr. per år vid varje därpå följande barn.

- En extra upptrappning föreslås av garantiräntenivån för vissa årgångar av statligt belånade hyreshus.

- Åtgärder vidtas för att minska den kommunala volymtillväxten till omkring 1 % under år 1982. Det föreslås ske bl. a. genom att statens förskottsmedel till kommunerna detta år begränsas med omkring 2,8 miljarder kronor. Å andra sidan tillförs kommunerna ca 1 miljard kronor

1* Riksdagen 1980/81. 5 sami. Nr 30

FiU 1980/81:30

genom det sista steget i skatteutjämningsreformen. Samtidigt föreslås en reduktion av vissa specialdestinerade statsbidrag på sammanlagt drygt 50 milj. kr. För den statliga budgeten innebär dessa åtgärder en nettoförstärkning på ca 1,8 miljarder kronor under år 1982, varav hälften eller 900 milj. kr. faller på budgetåret 1981/82.

De redovisade åtgärderna beräknas för helår ge en förstärkning av budgeten på ca 5 miljarder kronor. I denna beräkning har då inkluderats hela den intäktsökning som följer av den begränsade avdragsrätten för arbetsresor. Föredraganden understryker i sammanhanget att det långsiktiga målet att realt sett minska statens budgetunderskott kvarstår och att yttersta återhållsamhet därför även fortsättningsvis måste prägla utgiftsprövningen. Han avser att i kompletteringspropositionen senare i vår återkomma med mera preciserade riktlinjer för budgetpolitiken på längre sikt och för arbetet med att ytterligare dämpa statsutgifternas tillväxt.

Motionerna

I motion 368 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sitt avståndstagande från den agitation som bedrivs för en privatisering av den offentliga sektorn.

I motion 842 av Per Stenmarck (m) hemställs att riksdagen anhåller att regeringen lägger fram en plan för vilka personalbesparingar som kan göras inom statliga myndigheter.

I motion 1135 av Martin Olsson (c) hemställs att riksdagen uttalar att alla förslag till nya lagar eller lagändringar i utredningsbetänkanden och i regeringspropositioner bör åtföljas av beräkningar över förslagens direkta och indirekta ekonomiska konsekvenser.

I motion 1524 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen beaktar vad som i motionen anförs om besparingspolitiken.

I motion 2038 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1980/81: 118 vad avser inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet.

I motion 2056 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs - med hänvisning till motiveringen i motion 1980/81:2055 - att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1980/81: 118 i vad avser inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet.

I motion 2038 av Lars Werner m. fl. (vpk) karakteriseras de i proposition 118 föreslagna åtgärderna som ett led i regeringens nedskärningspolitik på det ekonomiska och sociala området. Huvuddelen av åtgärderna är direkt riktade mot löntagarnas och barnfamiljernas levnadsstandard, menar

FiU 1980/81:30

motionärerna. Dessa åtgärder kommer som påbröd till en central avtalsuppgörelse som fastställer en fortsatt reallönesänkning, till kraftigt stegrade livsmedelspriser och till höjda hyror.

Enligt motionärernas uppfattning kommer den minskning av den köpkraftiga efterfrågan som blir en följd om regeringens förslag genomförs att försvåra ansträngningarna att förbättra landets ekonomi. Om nedskärningar bedöms nödvändiga skall de göras bland stora förmögenhetsägare och höga inkomsttagare, grupper vilka gynnats av den borgerliga regeringens politik. När regeringen hänvisar till det stora underskottet i statsbudgeten som motivering för de föreslagna åtgärderna hänvisar motionärerna till de besparingsförslag som lagts i vpk-motioner till årets riksmöte: besparingar på de höga militärutgifterna, inställande av den dyrbara flyttningen av riksdagen, nedskärning av den svällande byråkratin i regeringskansliet osv. Barnfamiljerna och låginkomstgrupperna skall inte behöva drabbas av ytterligare försämring av sitt redan besvärliga läge därför att den borgerliga majoriteten slösar på andra områden, anförs det i motionen.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar avslag på huvudparten av förslagen i propositionen.

Förslaget om begränsning av reseavdragen avvisas och i stället krävs en total översyn av bilreseavdragen.

Den höjda energiskatten avvisas med motiveringen att minskningen av vårt oljeberoende inte bör genomföras genom marknadens prismekanismer utan genom andra åtgärder så som föreslagits i en särskild motion från vpk. En kraftig skattehöjning på oljeprodukter slår hårt mot t. ex. hyresgäster och befolkningen i glesbygder som är beroende av biltransporter i alla sammanhang. Samtidigt berör en sådan höjning inte alls de stora företag som medgetts nedsättning av energiskatten. Med hänsyn till den utplundring som Norrland utsatts för när det gäller energi utan att ha fått någonting i stället vill vpk dock inte gå emot förslaget om sänkning av elskatten för hushållen inom det föreslagna området.

Förslaget om fortsatt avveckling av livsmedelssubventionerna avvisas också. Motionärerna pekar på att priserna på livsmedel under de två första månaderna av 1981 har stigit kraftigt. En ytterligare minskning av livsmedelssubventionerna med 500 milj. kr. kommer att höja livsmedelspriserna ännu mera och försämra läget, särskilt för låginkomsttagare, pensionärer och barnfamiljer.

Regeringens förslag om ett särskilt stöd till familjer med tre eller flera barn för att kompensera dem för de minskade matsubventionerna bryter enligt motionärernas mening principen för de allmänna barnbidragen om ett generellt lika belopp för varje barn. Vpk avvisar detta och upprepar i stället förslaget från allmänna motionstiden i år om en successiv höjning av de allmänna barnbidragen för att 1985/86 uppnå 25 % av basbeloppet.

Motionärerna ser förslaget till minskade bostadssubventioner som ett led i en allmän politik av regeringen för att höja hyrorna och därmed försämra

FiU 1980/81:30

läget för hyresgästerna. Vänsterpartiet kommunisterna har i en motion till årets riksmöte angivit den politik som i stället bör tillämpas på bostadsområdet. Man motsätter sig alla åtgärder som ytterligare försämrar de boendes situation och kan därför inte biträda förslaget i propositionen.

I fråga om de föreslagna åtgärderna för ökad skogsavverkning markeras i motionen att ägandet av skogstillgångar måste förpliktas med kravet på en riktig skötsel. Skogsvårdslagen och tillsynen över dess efterlevnad måste därför förbättras så att det tänkta syftet uppnås. Systemet med en mängd bidrag eller subventioner för att förmå skogsägarna att avverka uppfattas av många människor mer eller mindre som en form av mutor till skogsägarna. Om de nu föreslagna åtgärderna i en akut situation ändå måste accepteras, så måste mera långsiktiga och rättvisa åtgärder vidtas. Regeringen bör därför överväga frågan om en översyn av skogsvårdslagen i detta avseende, anförs i motionen.

I motion 2056 av Olof Palme m. fl. (s) hänvisas inledningsvis till den partimotion (1980/81: 1136) om den ekonomiska politiken och budgetregleringen som lades fram i januari i år. Där presenterade socialdemokraterna sin syn på det ekonomiska läget och hävdade att Sveriges ekonomi utmärktes av en svår obalans som hotade att utvecklas till en allvarlig ekonomisk kris.

De akuta krissymtomen i den svenska ekonomin har för tillfället undanröjts. Detta innebär dock ingalunda att någon vändning till det bättre skulle ha inträffat. Tvärtom kvarstår alla de allvarliga balansbrister i den svenska ekonomin som tidigare har påtalats. Några av dessa förefaller rent av att ha förvärrats ytterligare under de senaste månaderna.

Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgetår bli ca 57 miljarder kronor, vilket är mera än vad som tidigare antogs. För budgetåret 1981/82 väntas underskottet uppgå till 65 å 70 miljarder kronor. Mycket talar för att budgetunderskottet till mitten av 1980-talet automatiskt kommer att öka till en nivå som överstiger 100 miljarder kronor om nuvarande tendenser består, anför motionärerna.

Underskottet i bytesbalansen kommer i år att uppgå till åtminstone 20 miljarder kronor trots att den stagnerande efterfrågan, inte minst i fråga om industriinvesteringar, drar ned importen. Räntebetalningarna till utlandet fortsätter obönhörligt att öka. Särskilt allvarliga är de stigande svårigheterna för Sverige att klara en långfristig upplåning för att täcka underskottet i bytesbalansen. Den ökande andelen kortfristig utlandsupplåning kan relativt snart leda till ett behov av bruttoupplåning för Sverige som helt enkelt inte går att tillgodose.

Prisstegringarna fortsätter att ligga på en hög nivå - nära 14 % i årstakt. Särskilt allvarliga är de mycket kraftiga prisökningarna på livsmedel. Det förefaller alltmer osannolikt att regeringen skall kunna klara att hålla prisökningarna under 1981 på en nivå som gör att indexklausulen i LO-SAF-avtalet inte utlöses.

FiU 1980/81:30

9 Samtidigt som obalanserna i den svenska ekonomin består eller förvärras försvagas produktionen och sysselsättningen i snabb takt. Industriinvesteringarna kommer sannolikt på nytt att minska i år. Läget på arbetsmarknaden försämras i snabb takt, och det är fullt tänkbart att arbetslösheten nästa vinter kommer att ha stigit till ca 200 000.

Motionärerna vidhåller de bedömningar som gjordes i partimotionen i januari i år liksom de förslag som där presenterades för att nu inleda en långsiktig rekonstruktion av den svenska ekonomin. Man kommer i en partimotion med anledning av regeringens kompletteringsproposition att mera utförligt utveckla sin syn på den ekonomiska politiken.

Det vore enligt motionärernas mening felaktigt att nu brådstörtat besluta om de omfattande åtgärder riktade mot kommunernas ekonomi som regeringen föreslagit utan att ha tillgång till den omfattande ekonomiska information som bör komma fram i kompletteringspropositionen och utan att kunna avväga dessa mot de andra förslag som kommer att aktualiseras i den propositionen. Socialdemokraterna vill därför inte nu ta ställning till regeringens förslag rörande kommunerna utan återkommer med ett ställningstagande i den partimotion som läggs fram i maj med anledning av kompletteringspropositionen.

Motionärernas inställning till övriga av regeringen framförda förslag till åtgärder är följande.

I fråga om reseavdragen avvisas förslaget att endast kostnader för dagliga resor utöver 1 000 kronor skall vara avdragsgilla. Däremot accepteras förslaget om ändrad tidsgräns för bilreseavdraget från 1,5 till 2 timmar. Detta skulle innebära en budgeteffekt på helår om 300 milj. kr.

Motionärerna accepterar de föreslagna höjningarna av energiskatten. Den under det senaste året dramatiskt försämrade situationen vad gäller såväl statsfinanserna som bytesbalansen och de stigande svårigheterna att finansiera utlandsupplåningen gör enligt motionärerna att det numera ter sig nödvändigt att acceptera statsfinansiella åtgärder som annars borde ha undvikits. En höjning av oljeskatten kan dessutom få en viss positiv effekt i fråga om att minska oljeförbrukningen och därmed även att något förbättra bytesbalansen. Också regeringens förslag om en nedsättning av elenergiskatten med 1 öre per kilowattimme i de nordligaste delarna av landet accepteras.

Motionärerna anser det inte vara möjligt att nu ta ställning till huruvida de föreslagna sänkningarna av livsmedelssubventionerna kan accepteras. Dessa förslag måste bedömas när en fullständig överblick över matprisutvecklingen kan göras. Eftersom regeringen snart måste lägga en proposition om det nya jordbruksavtalet, anser man det vara i hög grad rimligt att en samlad bedömning får göras i ett något senare skede.

Regeringens förslag om förstärkt stöd till flerbarnsfamiljer avvisas med hänvisning till pågående utredningsarbete. Motsvarande medel, ca 135 milj.

FiU 1980/81:30

kr. som regeringsförslaget skulle kosta för helår, föreslås disponeras för att öka bostadsbidragen.

Förslaget om höjning av den garanterade räntan i flerbostadshus accepteras men motionärerna vill använda den uppkommande besparingen, ca 200 milj. kr., för att i stället öka räntestödet till nya hus.

Statsfinansiellt innebär ställningstagandena vissa avvikelser från regeringens förslag, anför motionärerna. Detta gäller huvudsakligen förslaget att endast medge avdrag för resekostnader som överstiger 1 000 kr. samt förslaget att begränsa räntebidragen. I gengäld föreslås i en motion (1980/81: 2062) dels att skattefavörerna till de olika varianterna av skattesparande skall upphöra fr. o. m. år 1982, dels att de lättnader som fr. o. m. i år införts i fråga om skatten på aktieutdelningar och på realisationsvinster för aktier skall återtas fr. o. m. år 1982. Härigenom har förslagen till den del de avviker från regeringens förslag finansierats, anför motionärerna.

I skrivelse 144 har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i skrivelsen om arvoderingen av statliga kommittéuppdrag.

Utskottet

Det förslag till ekonomiskt handlingsprogram som lagts fram i propositionen utgör ett led i den serie av åtgärder som erfordras för att stabilisera Sveriges ekonomi. Programmet aviserades i budgetförslaget för budgetåret 1981/82, och innehållet offentliggjordes den 3 februari inför riksdagens allmänpolitiska debatt.

De konkreta åtgärder som föreslås i den nu aktuella propositionen 118 och i den samtidigt lagda propositionen 116 om den kommunala ekonomin syftar dels till att genom avveckling av subventioner och genom ökade skatteintäkter begränsa statsbudgetens strukturella underskott, dels till att strama åt kommunernas finansiella resurser och därmed hålla tillbaka takten i den kommunala expansionen. I handlingsprogrammet ingår vidare en plan för sänkta marginalskatter, åtgärder som syftar till att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och underlätta industrins rekrytering av arbetskraft samt exportstimulerande åtgärder och åtgärder för att få till stånd ökade skogsavverkningar. För att mildra effekterna för barnfamiljerna av att ytterligare livsmedelssubventioner avvecklas föreslås ett extra stöd till familjer med tre eller fler barn.

Utskottet diskuterar i det följande den allmänna inriktningen av det i proposition 118 presenterade handlingsprogrammet, vars inriktning regeringen föreslagit riksdagen att godkänna.

Finansutskottet refererade handlingsprogrammets innehåll redan i betänkande 1980/81: 20 om riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetregleringen och konstaterade då att ett genomförande av programmet är ett

FiU 1980/81:30

viktigt steg i vår strävan att nå en mer balanserad utveckling. Den bedömningen står sig. Sveriges ekonomiska läge är enligt utskottets mening så ansträngt att åtgärder måste vidtas fortlöpande för att balansbristerna inte skall förvärras.

Vid sidan av åtgärder som fullföljer den i höstas inledda saneringen av statsbudgeten måste åtgärder vidtas som effektivt begränsar takten i den kommunala expansionen. Denna åtstramning måste ske samtidigt som åtgärder vidtas som lägger grund för en expansiv utveckling inom industrin och som ökar tillväxten i vår ekonomi.

I handlingsprogrammet ingår som en huvudpunkt en plan för sänkning av marginalskatterna i tre steg med början år 1982. Enligt utskottets mening är en marginalskattesänkning av den omfattning som regeringen angett nödvändig. Nuvarande höga marginalskatter i även vanliga inkomstskikt har avsevärda negativa verkningar på viljan till extra arbetsinsatser och ökar riskerna för skattefusk och skatteflykt. De höga marginalskatterna innebär i kombination med gällande avdragsregler också att skuldsättning gynnas på bekostnad av sparande och produktiva investeringar. Kredit- och kapitalmarknaderna snedvrids. En marginalskattereform syftar till att öka arbetskraftsutbudet och tillväxten i den svenska ekonomin. Som påpekas i propositionen ökar därmed även skatteunderlaget. Enligt utskottets mening är i nuvarande statsfinansiella läge en totalfinansiering nödvändig. Regeringen anmäler att den har för avsikt att lägga fram förslag i skattefrågan under våren.

Huvudlinjen i de i propositionen redovisade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är att inför nästa konjunkturuppgång underlätta industrins rekrytering av arbetskraft. Ett särskilt nyrekryteringsstöd för industrisektorn föreslås liksom att flyttningsbidragen görs skattefria. Ett omfattande utredningsarbete som syftar till att få belyst de olika arbetsmarknadslagarnas inverkan på bl. a. samhällsekonomin pågår. Vissa förslag har lagts i proposition 1980/81: 126. Utskottet ställer sig från sina utgångspunkter bakom en inriktning av arbetsmarknadspolitiken av denna art. Skall det vara möjligt att få till stånd den omfattande omstrukturering av svensk ekonomi som är nödvändig, måste anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft fungera bättre än i dag.

Exportstimulerande åtgärder har föreslagits i proposition 1980/81: 141. De innebär en förstärkning av det exportkreditsystem som infördes 1978. Enligt utskottets uppfattning måste varje möjlighet att förstärka och samordna exportansträngningarna tas till vara inför den satsning svensk industri måste göra under 1980-talet för att kraftigt öka exporten på sannolikt tröga exportmarknader.

Förslag till åtgärder för att stimulera skogsavverkningen läggs fram i proposition 118 och proposition 136. Utskottet delar meningen att vi i ökad utsträckning måste ta till vara den inhemska råvaran för att hålla uppe och öka produktionen inom skogsindustrin. Det är betydelsefullt inte minst med tanke på att en så stor andel av denna produktion exporteras.

FiU 1980/81:30

12 Effekterna på statsbudgeten av de i proposition 118 föreslagna budgetförstärkande åtgärderna sammanfattas i tabell 1.

Tabell 1. Budgetförstärkning enligt prop. 118

Milj. kr.

Helår

1981/82

Minskade skatteförskott/skatteutjämnings- bidrag till kommunerna

+ 1700

+ 900

Begränsning av reseavdrag

+ 1700

-

Höjd energiskatt

+ 1200

ca + 1 000

Minskade livsmedelssubventioner

+ 500

+ 325

Minskade bostadssubventioner

+ 200

-

ca + 5 300

ca + 2 200

Flerbarnsfamiljestöd

- 135

- 70

Awerkningsstimulerande åtgärder

- 110

-

ca + 5 000

ca + 2 100

De föreslagna åtgärderna påverkar statsbudgeten vid skilda tidpunkter. Den höjda energiskatten föreslås träda i kraft den 1 juli 1981, och även avvecklingen av livsmedelssubventionerna påverkar statsbudgeten för 1981/ 82, ehuru inte med full effekt. Begränsningen av förskotten till kommunerna slår fullt ut under det kommunala beskattningsåret 1982 och påverkar följaktligen statsbudgeten 1981/82 med halverad effekt. Avvecklingen av bostadssubventionerna får effekt först budgetåret 1982/83. Begränsningen av reseavdragen får effekt på statsbudgeten först budgetåren 1982/83 och 1983/84. Detta hänger samman med att de nya reglerna för reseavdrag skall tillämpas första gången vid beskattningen av 1982 års inkomster och därmed kommer till synes först vid inbetalning av fyllnadsskatt våren 1983 och kvarskatt våren 1984.

Utskottets allmänna syn på inriktningen av de budgetförstärkande åtgärderna är följande.

Som utskottet närmare utvecklar i sitt betänkande 1980/81:31 om kommunalekonomiska frågor m. m. är begränsningen av skatteförskotten till kommunerna en lämplig metod att snabbt inskränka kommunernas finansiella utrymme. Det bör effektivt påverka kommunerna i deras ekonomiska planering, och därigenom uppnås den avsedda effekten att dämpa ökningen av den kommunala konsumtionen under kommande år.

Begränsningen av reseavdragen får, genom att den drabbar det stora flertalet löntagare, kraftig effekt på den beskattningsbara inkomsten och därmed på skatteintäkterna, även om detta sker med betydande försening. Utskottet noterar regeringens avsikt att neutralisera den gynnsamma effekt de ändrade reglerna får för det kommunala skatteunderlaget och tillstyrker att åtgärder vidtas som för över hela den positiva budgeteffekten till statsbudgeten.

FiU 1980/81:30

13 Den höjda energiskatten får också kraftig effekt på statsbudgeten, samtidigt som man uppnår energipolitiska mål med denna åtgärd.

Minskningen av livsmedels- och bostadssubventionerna bör ses som led i en medveten, nödvändig strävan att avlasta statsbudgeten en del av de mycket stora inkomsttransfereringar av generell karaktär som belastar budgeten. Skall strävandena att begränsa budgetunderskottet bli effektiva krävs enligt utskottets mening ytterligare steg i denna riktning.

Med det anförda tillstyrker utskottet att budgetförstärkande åtgärder vidtas i föreslagen storleksordning och tillstyrker likaså inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet i dess helhet.

I motionerna 2038 (vpk) och 2056 (s) yrkas avslag på proposition 118 i vad avser inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet.

I motion 2038 visas ingen som helst förståelse för behovet av åtgärder som syftar till att komma till rätta med de stora obalanserna i svensk ekonomi, underskottet i statsbudgeten och underskottet i bytesbalansen. Huvuddelen av åtgärderna är direkt riktade mot löntagarnas och barnfamiljernas levnadsstandard, anför motionärerna, som vill att nedskärningar som bedöms nödvändiga i stället skall göras bland stora förmögenhetsägare och stora inkomsttagare.

Utskottet delar motionärernas mening att nödvändiga nedskärningar måste drabba stora förmögenhetsägare och stora inkomsttagare. Antalet sådana personer är emellertid litet och de ekonomiska problemen i vårt land stora. Det kan därför inte undvikas att de stora grupperna av löntagare påverkas av de åtgärder som är nödvändiga. Med det anförda avstyrks yrkande 1 i motion 2038.

I motion 2056 biträder man av de i propositionen föreslagna budgetförstärkande åtgärderna nu endast den höjda energiskatten och justeringen av tidsgränsen i fråga om reseavdraget. Man motsätter sig förslaget att endast reseavdrag över 1 000 kr. skall vara avdragsgilla, och man vill att riksdagen uppskjuter ställningstagandet till frågan om fortsatt avveckling av livsmedelssubventioner till senare i vår i samband med propositionen om jordbruksprisregleringen. Den intäkt för staten som följer av att den garanterade räntan för vissa äldre hus höjs vill man i stället använda för ökad subventionering av nya hus. Ställningstagandet till frågan om begränsning av kommunernas finansiella resurser genom en neddragning av förskotten av skattemedel vill man skjuta upp till dess en mer fyllig beskrivning av kommunernas ekonomiska situation presenterats i kompletteringspropositionen.

Sammanfattningsvis innebär detta att socialdemokraterna nu accepterar förslag som leder till en långsiktig förstärkning av statsbudgeten med endast ca 1 500 milj. kr., medan man avvisar förslag med en besparingseffekt om ca

1 600 milj. kr. och vill skjuta upp ställningstagandet till förslag omfattande ca

2 200 milj. kr. En besparing i denna storleksordning är enligt utskottets

FiU 1980/81:30

mening otillräcklig i nuvarande läge. Det är nödvändigt med åtgärder som med kraft begränsar tendenserna till successivt stigande underskott i statsbudgeten. Att skjuta på ställningstagandena på betydande besparingsområden finns det heller inte anledning till. Avgöranden måste tas, och besluten underlättas inte av att de skjuts upp. Vad slutligen gäller motionärernas förslag att i gengäld avveckla nuvarande avdrag för skattesparande och för aktieutdelning m. m. motsätter sig utskottet bestämt att så sker. Det s. k. skattesparandet har stimulerat till ökat lönsparande. Vad särskilt gäller skattefondsparandet liksom den i höstas beslutade skattereduktionen för aktieutdelningar bör dessa åtgärder ses som led i strävandena att bredda aktiesparandet och därmed tillföra industrisektorn nytt kapital, ett oundgängligt steg på vägen mot den industriella expansion som nu måste komma till stånd.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 2056.

Övriga motionsyrkanden

I motion 368 begärs att riksdagen uttalar sitt avståndstagande från den agitation som bedrivs för en privatisering av den offentliga sektorn. Motionären syftar på de meningsyttringar som kommit från Svenska arbetsgivareföreningen om privatisering av delar av den offentliga sektorn, och han har i motionen gett en dramatisk skildring av konsekvenserna av en långtgående privatisering.

Utskottet noterar att motionären har tagit upp samma ärende i en interpellation till statsministern. I svaret anförde statsministern bl. a.:

Under det senaste decenniet har en rad intresseorganisationer vidgat sin samhällsbevakning till att omfatta inte bara vad Carl-Henrik Hermansson kallar ”resp. organisationers speciella ämnesområden” utan också andra frågor. Vilken tyngd sådana inlägg får i debatten beror naturligtvis på om de uppfattas gjorda med någon speciell kompetens eller inte. Inte bara regering och riksdag utan också de flesta andra som tar del av detta slags partsinlaga gör säkert en avvägning med hänsyn till det.

Samtidigt som jag konstaterar detta vill jag understryka vikten av att vi värnar om yttrandefriheten och den öppna debatten i det svenska samhället. Det måste gälla även när inläggen i debatten innefattar kritik av oss politiker och vårt arbete.

I fråga om Svenska arbetsgivareföreningens uttalanden om privatisering av den offentliga sektorn hänvisade statsministern i interpellationssvaret till att han vid SAF:s kongress 1980 tillbakavisat kravet på en privatisering av sjukvården, eftersom detta med säkerhet skulle drabba svaga och utsatta grupper i samhället.

Det finns som utskottet ser saken inte anledning för riksdagen att genom särskilda uttalanden ta avstånd från åsikter som framförs i den offentliga debatten. Yrkandet i motion 368 om ett särskilt uttalande från riksdagens sida avstyrks därför.

FiU 1980/81:30

15 I motion 842 begärs att regeringen lägger fram en plan för vilka personalbesparingar som kan göras inom statliga myndigheter. I motionen åberopas att regeringen har tagit en rad initiativ för att minska den offentliga sektorn. Problemet är enligt motionären att man inte drabbat den del av den offentliga sektorn som först borde ha kommit i åtanke, nämligen byråkratin. De anställda sitter kvar i orubbat bo i en jättelik, skyddad sektor, anför motionären, som räknar upp ett antal statliga verk, vilkas existens han ifrågasätter, bl. a. skolöverstyrelsen, konsumentverket, statens planverk och trafiksäkerhetsverket.

Utskottet kan inte instämma i motionärens karakteristik av den åberopade verksamheten. I den centrala statsförvaltningen utförs en rad nödvändiga arbetsuppgifter. Utskottet vill samtidigt understryka att de centrala myndigheternas organisation och arbetsuppgifter förvisso prövas från besparingssynpunkt. Bl. a. åläggs myndigheterna att i sina anslagsframställningar som huvudalternativ redovisa reella besparingar. Vidare pågår ett omfattande arbete som syftar till att i särskild ordning åstadkomma rationaliseringar och besparingar vid ämbetsverken, något som bl. a. torde framgå av besparingspropositionen i höstas (prop. 1980/81: 20). I fråga om skolöverstyrelsen - som motionären särskilt nämner - har i proposition 1980/81: 107 föreslagits avveckling av vissa arbetsuppgifter och delegering av andra till länsplanet. Vid andra i motionen angivna myndigheter pågår särskilda översynsprojekt som syftar till personalbesparingar.

Med det anförda avstyrks motion 842.

I motion 1135 begärs att riksdagen uttalar att alla förslag till nya lagar eller lagändringar i utredningsbetänkanden och i regeringspropositioner bör åtföljas av beräkningar över förslagens direkta och indirekta ekonomiska effekter.

Utskottet ansluter sig till den grundsyn som kommer till uttryck i motionen. Utskottet har gett uttryck för samma tanke i en rad tidigare sammanhang, bl. a. i betänkande 1979/80: 25 s. 7. Skall statens utgiftsutveckling komma under kontroll, är en självklar förutsättning att statsmakterna kan överblicka följderna av sina egna beslut.

Utskottet har i ett yttrande till konstitutionsutskottet över en motion av Daniel Tarschys, 1980/81: 1123, nyligen diskuterat behovet av en reglering i riksdagsordningen för att garantera att det slag av beräkningar som bör ligga till grund för ett regeringsförslag - givetvis även lagförslag - verkligen utförs och tillställs riksdagen. Utskottet får hänvisa till detta yttrande (FiU 1980/81: 6 y).

Vad gäller kravet att beräkningarna i fråga skall återfinnas redan i utredningsbetänkanden är det frågor som ligger inom regeringens beslutsområde. Det bör noteras att regeringen i direktiv till samtliga kommittéer och utredare ålagt dessa bl. a. att noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skall kunna finansieras och så omsorgsfullt som möjligt

FiU 1980/81:30

belysa de indirekta effekterna av förslagen (Dir 1978: 40). I senare direktiv har kraven på kostnadsredovisning m. m. ytterligare skärpts gentemot kommittéer och utredare. Härvid har utgångspunkten för alla förslag som kommittéerna lägger fram angetts vara att förslagen skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser (Dir 1980: 20). Särskilt anges att kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå, oavsett om de drabbar staten, kommuner eller enskilda.

Det kan i sammanhanget förtjäna påpekas att riksdagen i anslutning till behandlingen av kommunalekonomiska frågor våren 1980 uttalade att riksdagen och dess utskott måste uppfylla samma krav på analys och redovisning av besluts kommunalekonomiska effekter som bör ställas på regeringsförslagen (FiU 1979/80: 25 s. 8).

Som framgått av vad utskottet anfört är något uttalande från riksdagens sida om kommittéarbetets bedrivande inte påkallat. I fråga om motionskravet i övrigt anser utskottet det inte erforderligt med något särskilt riksdagsuttalande med hänsyn till att konstitutionsutskottet f. n. överväger frågan. Yrkandet i motion 1135 avstyrks sålunda.

I motion 1524 väcks frågan om en, t. ex. av en myndighet, redovisad besparing alltid innebär en besparing, om man tar hänsyn till de ökade kostnader som kan uppkomma på andra områden. I motionen illustreras resonemanget med ett exempel som gäller en planerad nedläggning av en vägstation.

Motionären har enligt utskottets mening rätt i att en ”besparing” inte alltid är en besparing i egentlig mening. Den besparing som uppkommer på ett område kan mycket väl innebära en fördyring, om man räknar samman kostnadsökningar som kan uppkomma på andra håll. Det är angeläget att detta slag av vidare överväganden alltid kommer till stånd vid en planerad besparingsåtgärd. Praktiskt innebär det att planerade besparingsåtgärder bör i största möjliga utsträckning göras till föremål för öppen diskussion och debatt. Att helt undgå effekter av detta slag torde emellertid inte vara möjligt, om man samtidigt genom ramstyrning m. m. vill lägga ansvaret för att besparingar vidtas så långt ned i beslutshierarkin som möjligt. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1524 erfordras enligt utskottets mening inte, vilket innebär att motionsyrkandet avstyrks.

Regeringens skrivelse 144 om kommittéarvoden

Riksdagen beslöt den 18 december 1980 att med avslag på utskottets hemställan ge regeringen till känna vad som anfördes om ändrade riktlinjer för utgivande av arvoden i kommittéväsendet i en reservation till finansutskottets betänkande 1980/81: 15 om besparingar i statsverksamheten. Det

FiU 1980/81:30

fanns enligt vad som anfördes i reservationen, mot bakgrund av det angelägna i att pröva alla möjligheter att minska kostnaderna för statsförvaltningen, skäl för att ändra reglerna på det sätt som hade anförts i motion 1980/81: 71. I motionen, som väcktes i oktober månad 1980, föreslogs att ordförande, ledamöter, sakkunniga och särskild utredare, vilka fullgör offentligt utredningsuppdrag utan reduktion av huvudarbetsgivaren, ej skulle uppbära dagarvode. De ändrade reglerna borde gälla fr. o. m. den 1 januari 1981 och avse såväl arbetande som därefter tillkallade kommittéer.

I skrivelse 144 har regeringen nu redovisat sina åtgärder med anledning av riksdagens beslut. En promemoria i ärendet har ställts samman inom budgetdepartementet. I promemorian har bl. a. diskuterats möjliga konsekvenser fullt ut av ett system i linje med uttalandet. Promemorian har legat till grund för en enkät till ett antal myndigheter och organisationer. En sammanställning av enkätsvaren redovisas i regeringsskrivelsen. Av svaren framgår bl. a. att så gott som samtliga instanser anser att ett slopande av dagarvodena skulle medföra svårigheter att få utredare. Vidare betonas från flera håll att kvaliteten på utredningsarbetet skulle minska och utredningsverksamheten bli dyrare, om dagarvodena slopades.

Föredragande statsrådet Olof Johansson anser mot denna bakgrund att de nuvarande ersättningsreglerna bör bibehållas. Han redovisar emellertid att det inom budgetdepartementets personalenheter pågår en allmän översyn av utformningen och storleken av ersättningen för olika statliga bisysslor. Detta arbete omfattar också kommittéuppdragen, inräknat uppdragen som särskild utredare. Strävan är att översynsarbetet skall vara klart till halvårsskiftet 1981. Föredraganden påpekar att det genom enkätsvaren har kommit fram åtskilliga förslag och synpunkter som är värda att närmare överväga redan i det sammanhanget.

1 skrivelsen har pekats på väsentliga nackdelar med ett slopande av nuvarande system med dagarvoden. Särskilt finns det anledning uppmärksamma att ett mycket stort antal instanser anser att ett slopande av dagarvodena sannolikt skulle leda till att detta system ersattes med andra former av ersättning som skulle ställa sig dyrare för staten. Någon fullständig genomlysning av dessa frågor sker emellertid inte i skrivelsen från regeringen. Det bör enligt utskottets mening kunna ske i det arbete som nu pågår i regeringskansliet. Det kan enligt utskottets mening finnas anledning att i det sammanhanget också närmare analysera orsakerna till den kraftiga förskjutning mot en ökad andel av konsultationer som skett inom ramen för departementens kostnader för kommittéväsendet under budgetåret 1979/80 medan samtidigt den andel av kommittékostnaderna som dagarvodena svarar för minskat. Enligt utskottets mening bör riksdagen beredas tillfälle att ta del av resultatet av det utredningsarbete rörande arvodering av bisysslor och kommittéarbete som nu pågår i regeringskansliet.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

FiU 1980/81:30

18 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81: 2038 yrkande 1 och 1980/81: 2056 godkänner vad som redovisats i proposition 1980/81: 118 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande agitationen för privatisering av den offentliga sektorn att riksdagen avslår motion 1980/81: 368 yrkande 1,

3. beträffande personalbesparingar inom statliga myndigheter att riksdagen avslår motion 1980/81: 842,

4. beträffande redovisning av reformförslags ekonomiska konsekvenser att riksdagen avslår motion 1980/81: 1135,

5. beträffande besparingspolitiken i allmänhet att riksdagen avslår motion 1980/81: 1524,

6. beträffande arvoderingen av statliga kommittéuppdrag att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse 1980/81: 144 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 21 april 1981

På finansutskottets vägnar

ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Torsten Karlsson (s) och Karin Flodström (s).

FiU 1980/81:30

19 Reservation

Paul Jansson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer Nilsson, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) har reserverat sig mot betänkandet i vad avser inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet.

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Det förslag” och på s. 14 slutar med ”motion 2056” bort ha följande lydelse:

De akuta krissymtomen i den svenska ekonomin har för tillfället undanröjts, men alla de allvarliga balansbristerna kvarstår.

Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgetår bli ca 58 miljarder kronor, vilket är mera än vad som tidigare antogs. För budgetåret 1981/82 väntas underskottet nu komma att uppgå till ca 72 miljarder kronor. Mycket talar för att budgetunderskottet till mitten av 1980-talet kommer att öka till ca 100 miljarder kronor, om nuvarande tendenser består.

Underskottet i bytesbalansen kommer i år att uppgå till ca 20 miljarder kronor trots att den stagnerande efterfrågan drar ned importen. Räntebetalningarna till utlandet fortsätter obönhörligt att öka. Särskilt allvarliga är svårigheterna för Sverige att klara en långfristig upplåning för att täcka underskottet i bytesbalansen. Den ökande andelen kortfristig utlandsupplåning kan relativt snart leda till ett behov av bruttoupplåning för Sverige som helt enkelt inte går att tillgodose.

Prisstegringarna fortsätter att ligga på en hög nivå - nära 14 % i årstakt. Särskilt allvarliga är de mycket kraftiga prisökningarna på livsmedel. Det förefaller nu osannolikt att regeringen klarar att hålla prisökningarna under 1981 på en nivå som förhindrar att indexklausulen i LO-SAF-avtalet utlöses.

Samtidigt som obalanserna i den svenska ekonomin består eller förvärras försvagas produktionen och sysselsättningen. Industriinvesteringarna kommer sannolikt på nytt att minska i år. Läget på arbetsmarknaden försämras i snabb takt och det är fullt tänkbart att ca 200 000 personer är arbetslösa till nästa vinter.

Regeringens oförmåga att med fasthet och kraft driva den ekonomiska politiken har lett in Sverige i en återvändsgränd. Valutautflödet och den därav följande chockräntehöjningen i januari är uttryck för att man såväl inom som utom landet förlorat tron på regeringens förmåga att lotsa landet ur svårigheterna. Hjälplöst driver Sverige - som för fyra-fem år sedan var ett ekonomiskt-politiskt mönster för andra länder - in i ett skede med allmänt sjunkande aktivitet, låga industriinvesteringar och otillräckligt bostadsbyggande, otillräcklig industriproduktion och snabbt stigande arbetslöshet.

Det är hög tid att regeringen samlar sig till ett medvetet handlande och

FiU 1980/81:30

förelägger riksdagen ett slagkraftigt program för att leda Sverige ut ur krisen. De huvudlinjer för ett ”ekonomiskt handlingsprogram” som presenteras i proposition 118 saknar helt det innehåll som krävs för att återställa förtroendet för vårt lands ledning. Propositionen är mer en lös sammanställning av åtgärder som tidigare aviserats och den saknar den offensiva inriktning som i dagens läge skulle behövas.

I fråga om hur en sådan politik bör inriktas ansluter sig utskottet till de bedömningar som gjordes i den socialdemokratiska partimotionen 1980/ 81:1136 och till de förslag som där presenterades. Den politiken bör utgöra grund för en långsiktig rekonstruktion av den svenska ekonomin, vilket också konstateras i den nu föreliggande motionen 1980/81:2056. Det finns anledning att återkomma till frågan hur den ekonomiska politiken måste utformas i ett långsiktigt perspektiv i anslutning till behandlingen av regeringens kompletteringsproposition.

Det finns enligt utskottets mening inte anledning att i detta sammanhang gå in i en närmare granskning av de enskilda punkterna i regeringens s. k. handlingsprogram. Flera av dessa blir föremål för riksdagens behandling senare i vår i anslutning till propositioner som lagts i särskild ordning. På några punkter finns emellertid anledning att redan i detta sammanhang markera utskottets mening.

I fråga om den aviserade marginalskattesänkningen, löst skisserad i propositionen, vill utskottet framhålla det egendomliga i att regeringen presenterar en marginalskattesänkning helt isolerad från andra beslut av betydelse för skattebelastningen och dess fördelning bland medborgarna. Enligt utskottets mening måste en marginalskattesänkning behandlas i nära samband med frågan om begränsning av avdragen - kanske främst underskottsavdragen - och hur marginalskattesänkningen skall finansieras. Det kan inte accepteras att riksdagen nu skall ta ställning till enbart en del av detta komplex medan andra delar lämnas helt utanför. Den skiss till ny skatteskala som regeringen presenterat i annat sammanhang skulle enligt utskottets bedömning ha oacceptabla fördelningseffekter, inberäknat effekterna av bl. a. begränsningen av reseavdragen.

Utskottet vill i sammanhanget på nytt understryka den kritik som enligt utskottets mening med starkt fog riktats mot det s. k. skattesparandet. Några som helst bevis för att dessa mycket betydande subventioner i samband med ett visst slag av sparande lett till något egentligt nysparande har inte presenterats. Vissa av de former som skattesparandet tagit sig måste också betecknas som stötande och direkt stridande mot de principer som låg bakom riksdagens beslut år 1978 att stödja sparande av detta slag. Samtidigt måste konstateras att småspararna beskattas mycket hårt även för så små ränteintäkter att de inte ens täcker värdeminskningen på sparandet i fråga.

Inställningen till de av regeringen föreslagna arbetsmarknadspolitiska

FiU 1980/81:30

åtgärderna redovisas i en särskild socialdemokratisk motion. Utskottet har den meningen att en bättre fungerande arbetsmarknad måste utgöra ett viktigt inslag i en politik som långsiktigt löser våra strukturproblem och medverkar till den nödvändiga industriella expansionen. Det bör i det sammanhanget understrykas vilken betydelse den allmänna sociala trygghetspolitiken i vårt land och utbyggnaden av bl. a. barntillsynen haft för att öka förvärvsgraden. Sverige intar i det hänseendet en tätplats. Utskottet vill varna för att ett kortsynt besparingstänkande kan rycka undan grunden för delar av denna traditionella resursskapande politik i vårt land.

Utskottet har i flera tidigare sammanhang understrukit vikten av åtgärder som medverkar till att den svenska skogsråvaran utnyttjas bättre. Utskottet kan emellertid inte se att den i proposition 118 föreslagna åtgärden att medge extra avdrag vid inkomsttaxeringen i samband med uttag av egen skog kan få någon märkbar effekt på avverkningarna. Förslag till mer adekvata åtgärder har enligt utskottets mening lämnats i motion 1980/81:2020 om industripolitikens inriktning m. m.

Vad därefter gäller de i propositionen presenterade budgetförstärkande åtgärderna finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen lägger fram så omfattande förslag som påverkar kommunernas finansiella ställning och verksamhet utan att sätta in åtgärden i ett vidare ekonomiskt-politiskt sammanhang och utan att ens diskutera de åtgärder som kommunerna i ett sådant läge kan komma att tvingas vidta, bl. a. skattehöjningar. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att låsa konsumtionsökningen för kommunerna till 1 % år 1982 utan sådana mer grundläggande analyser. De saknas helt i propositionerna 116 och 118. Enligt utskottets mening måste de närmare preciseringarna här anstå till dess ett fylligt underlag presenterats av regeringen.

Samma invändningar måste göras beträffande förslaget att nu besluta om fortsatt avveckling av livsmedelssubventionerna när samtidigt en proposition väntas från regeringen i frågor som rör jordbrukets prisfrågor.

Utskottet ansluter sig vidare till de invändningar som förts fram i motion 2062 mot att vid begränsning av avdrag i första hand slå till mot flertalet vanliga löntagares reseavdrag för bl. a. kollektivtrafikresor.

Med det anförda avstyrker utskottet den i proposition 118 föreslagna inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet. Det innebär bifall till motion 2056.

Utskottet noterar att man i motion 2038 yrkat avslag på propositionen i denna del från delvis andra utgångspunkter.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2056 och med anledning av motion 1980/81:2038 yrkande 1 avslår regeringens förslag i proposition 1980/81:118 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

■■