Om parkeringsavgifter vid statliga arbetsplatser

FiU 1980/81:7

Finansutskottets betänkande 1980/81:7

om parkeringsavgifter vid statliga arbetsplatser

I detta betänkande behandlar utskottet motion 1979/80:1064 av Sven Henricsson (vpk) och John Andersson (vpk). I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nya anvisningar utfärdas innebärande att vid statlig arbetsplats tillhandahållen parkeringsplats debiteras till självkostnadspris.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksdagens revisorer, byggnadsstyrelsen och riksrevisionsverket.

Motionen

I motionen anförs att den av byggnadsstyrelsen föreslagna prissättningen för motorvärmaruttag vid parkeringsplatser vid statliga myndigheter är oskäligt hög. Motionärerna åberopar i motionen bl. a. en PM från finansdepartementet daterad 1970-11-06. I denna PM anges att parkeringsplatser vid statliga arbetsplatser skall beläggas med avgift som svarar mot full kostnadstäckning för parkeringsplatsens anordnande och drift. Ansvaret för avgiftsbeläggningen ligger på byggnadsstyrelsen.

För en parkeringsplats med motorvärmaruttag föreslår byggnadsstyrelsen att avgiften skall uppgå till ca 70 kr./m2 och år. (En parkeringsplats har en yta på ca 12 m2.) Energikostnaderna debiteras med 50 kr./man.

Enligt en beräkning av motionärerna kan ett motorvärmaruttag i ogynnsammaste fall dra en kostnad av 15 kr./mån (22 arbetsdagar å 4 tim. å 1,2 kWh = 106 x 16,5 öre som är kWh-priset, blir ca 15 kr./mån). I motionen nämns att en modern bostadslägenhet inkl. värme och garageplats kostar exempelvis i Umeå mellan 125 och 165 kr./m2 lägenhetsyta. Motionärerna anför att detta skall jämföras med en parkeringsplats under bar himmel.

Mot bakgrund härav anser motionärerna att byggnadsstyrelsens förslag till beräkning av elförbrukningskostnad är oskäligt hög och föreslår att nya anvisningar utfärdas som innebär att parkeringsplats som tillhandahålls vid statlig arbetsplats debiteras till självkostnadspris.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen har riksdagens bemyndigande att utfärda anvisningar om avgifter av det slag motionärerna tar upp. 1 de fall avgifter uttas som kan betraktas som beskattning krävs att riksdagen fattar beslut därom.

1 Riksdagen 1980181. 5 sami. Nr 7

FiU 1980/81:7

2 De beräkningar som motionärerna redovisar i motionen synes enligt utskottet inte ta hänsyn till kostnader för anordnande av bilvärmaruttag, ej heller har några fasta utgifter för t. ex. abonnemangskostnad medräknats. Att jämföra kostnaderna för en parkeringsplats med kostnaderna för en modern bostadslägenhet inkl. värme och garageplats på det sätt motionärerna gör är enligt utskottets mening inte relevant. Boendekostnaderna är subventionerade i stor utsträckning, till skillnad från parkeringsplatskostnaderna.

I det yttrande som byggnadsstyrelsen lämnat till utskottet med anledning av motionen redovisar styrelsen att kostnaden under ett år för ett bilvärmaruttag vid olika antaganden om bl. a. utnyttjad tid uppgår till mellan 480 och 690 kr. Det motsvarar mellan 96 och 138 kr. per månad om kostnaden skall betalas under fem månader. Det är endast under perioden november-mars bilvärmning normalt är aktuell och avgift kan tas ut.

Enligt byggnadsstyrelsen överensstämmer dessa beräkningar väl med en kostnadssammanställning som gjorts av Västerbottens läns landsting i januari 1979. Motsvarande kostnad vid sex månaders användning uppgick till 77-105 kr. per månad. Byggnadsstyrelsen skriver vidare i sitt yttrande att det hittills inte befunnits marknadsmässigt lämpligt att ta ut högre avgifter än 50 kr./månad för bilvärmaruttagen trots att den faktiska självkostnaden är högre (minst 100 kr./månad). Det i motionen framförda påståendet att byggnadsstyrelsens prissättning på parkeringsytor och bilvärmaruttag är oskäligt hög eller eljest högre än vad som kan motiveras av statens självkostnader för att tillhandahålla dessa nyttigheter tillbakavisas således av byggnadsstyrelsen.

Det kan i sammanhanget nämnas att det inom regeringskansliet pågår ett arbete med att utforma en ny förordning angående avgifter för statliga parkeringsplatser. En utgångspunkt för detta arbete har varit att avgifterna för de statliga parkeringsplatserna skall anpassas efter den kommunala avgiftsnivån i området. I de flesta fall torde detta komma att innebära att den uttagna avgiften kommer att understiga den faktiska kostnaden. Av de yttranden som inhämtats med anledning av motionen framgår att byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket och riksdagens revisorer anslutit sig till denna ändring av principerna för avgiftsbeläggning av statliga parkeringsplatser.

Utan att ta ställning till detaljerna i byggnadsstyrelsens beräkning av kostnaderna för anordnande och drift av bilvärmaruttag torde det enligt utskottets mening stå klart att motionärernas påstående att byggnadsstyrel -

FiU 1980/81:7

■3

sen föreslagit oskäligt höga avgifter på begagnandet av bilvärmaruttag saknar grund. Motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:1064.

Stockholm den 21 oktober 1980

På finansutskottets vägnar KJELL-OLOF FELDT

Närvarande: Kjell-Olof Feldt (s). Torsten Gustafsson (c). Paul Jansson (s). Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s). Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), andre vice talmannen Thorsten Larsson (c), Margareta Gard (m) och Kerstin Fleinemann (fp).