Bet. 1981/82:AU13

Om arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

Typ: Betänkande
Datum: 1982-05-06
Källa: data.riksdagen.se

AU 1981/82:13

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:13

om arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

I betänkandet behandlas

dels regeringens förslag i propositionerna 1981/82:100 bilaga 15 (arbetsmarknadsdepartementet) punkt B 3 och 1981/82:139 om ändrade bidragsregler inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, m. m., dels följande motioner:

1981/82:843 av Margit Odelsparr (c)

1981/82:1963 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s)

1981/82:1970 av Wiggo Komstedt (m)

1981/82:2385 av Olof Palme m. fl. (s)

1981/82:2386 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Sammanfattning

I betänkandet tar utskottet ställning till förslag från regeringen om arbetslöshetsförsäkringen och annat kontantstöd vid arbetslöshet. Av förslagen märks följande:

• vissa förbättringar av ersättningarna vid arbetslöshet — maximibeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen höjs från 210 till 230 kr. per dag med möjlighet för kassorna att på egen bekostnad utge högre belopp. Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) för icke-försäkrade ändras från 75 till 80 kr. för arbetslösa som är 20 år eller äldre

• förändringar av statsbidragen till arbetslöshetskassorna av innebörd att kassorna via fonder och medlemsavgifter får ta på sig en ökad andel av kostnaderna för sin verksamhet samtidigt som bidragsreglerna förenklas

• skärpta regler om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättningar

• minskade krav på storleken av de fonder arbetslöshetskassorna är skyldiga att bygga upp.

Utskottsmajoriteten stöder regeringens förslag.

Socialdemokraterna och vpk kräver att arbetslöshetsersättningarna förbättras ytterligare - kassaersättning skall kunna ges med upp till 280 kr. och KAS med 100 kr. (enligt vpk med 120 kr.). Vidare motsätter sig socialdemokraterna och vpk att några förändringar görs av det statliga stödet till arbetslöshetskassorna, och de riktar också invändningar mot de nya avstängningsreglerna. Socialdemokraterna följer upp sina ståndpunkter i reservationer till betänkandet.

Nivån på ersättningarna vid arbetslöshet avgör storleken på utbildningsbidragen till dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Ett par frågor 1 Riksdagen 1981182. 18 sami. Nr 13

AU 1981/82:13

om ändrade grunder för dessa bidrag har aktualiserats av regeringen resp. av vpk.

Statsbudgetens kostnader för ersättningar vid arbetslöshet och utbildningsbidrag beräknas av regeringen och utskottsmajoriteten till avrundat 1 850 milj. kr. Detta motsvarar 45 % av de totala kostnaderna som i övrigt finansieras av en arbetsmarknadsavgift som betalas av arbetsgivarna.

Socialdemokraterna räknar med att deras förslag medför att anslaget på statsbudgeten behöver ökas med 530 milj. kr. och att behovet av arbetsgivaravgiftsmedel stiger med 670 milj. kr. Arbetsmarknadsavgiften bör enligt deras mening höjas från f. n. 0,8 till 1,3 %.

Avslutningsvis behandlas tre motioner från allmänna motionstiden, av vilka två gäller de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning - om heltidsstudier resp. svårigheter att få kommunal barnomsorg skall leda till avstängning från ersättningsrätt. Den tredje motionen rör information om förutsättningarna för medlemskap i arbetslöshetskassorna.

Propositionerna

1981/82:100 bilaga 15

Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 81-85) att riksdagen skall

1. godkänna i propositionen förordad ändring i grunderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning,

2. till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 2423796000 kr.

1981/82:139

I denna proposition föreslår regeringen att riksdagen skall

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

dels

3. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna fr. o. m. den 1 juli 1982,

4. med ändring i förhållande till regeringens förslag i proposition 1981/ 82:100 bilaga 15 till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 847 800000 kr.

Propositionens lagförslag fogas till betänkandet som bilaga.

AU 1981/82:13

3 Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1982

1981182:843 av Margit Odelsparr (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättning från arbetslöshetskassa bör utgå även i de fall då arbetssökande deltar i utbildning under de förutsättningar som angivits i motionen.

1981/82:1963 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetssökande som f. ö. är berättigade till erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla denna ersättning även om kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

1981182:1970 av Wiggo Komstedt (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen måtte anhålla att arbetsmarknadsverket ges i uppdrag att hos arbetstagarna sprida information om förutsättningarna för medlemskap i erkända arbetslöshetskassor.

Motioner med anledning av proposition 139

1981/82:2385 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att bestämmelser rörande sju nya dagpenningklasser om 220, 230, 240, 250, 260, 270 och 280 kr. införs i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ersättning från arbetslöshetskassa utöver högsta statsbidragsberättigande dagpenning,

3. att riksdagen beslutar att lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd ändras i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om nytt system för statsbidrag inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för avstängning från arbetslöshetsersättning vid självförvållad arbetslöshet,

6. att riksdagen utöver regeringens förslag i proposition 1981/82:139 för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag med 530 milj. kr. till anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag,

7. att riksdagen beslutar att avgiften enligt lagen (1981: 552) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1982 höjs med 0,5 procentenheter.

11 Riksdagen 1981/82. 18 sami. Nr 13

AU 1981/82:13

1981182:2386 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar anta följande förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, att gälla från den 1 juli 1982:

Regeringens förslag

17 Dagpenning, som berättigar till statsbidrag, utges med lägst 90 och högst 230 kronor om inte annat följer av denna lag. En erkänd arbetslöshetskassa kan härutöver, med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, på egen bekostnad utge dagpenning till den försäkrade. Arbetslöshetskassan beslutar om dagpenningens storlek.

Motionärernas förslag §

Dagpenning, som berättigar till statsbidrag, får utges med lägst 120 och högst 280 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tilllämpas.

2. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om

a) förändrade statsbidragsregler för arbetslöshetsförsäkringen,

b) ändrade regler för arbetslöshetskassornas fonderingar,

c) längre avstängningstid från ersättning från arbetslöshetskassa,

3. att riksdagen beslutar att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning fr. o. m. den 1 juli 1982 lägst skall utgå med 35 kr. utöver regeringens förslag per dag, fem dagar i veckan (200 kr.),

4. att riksdagen beslutar återinföra stimulansbidraget på 10 kr. per dag i arbetsmarknadsutbildningen, att gälla fr. o .m. den I juli 1982,

5. att riksdagen beslutar anta följande förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd att gälla från den 1 juli 1982:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd

utges med 80 kronor per dag. Till utgesmed 120 kronor per dag.

den som inte har fyllt 20 år utges dock stödet med 75 kronor per dag.

Till den fastställd omräkningstabell.

Utskottet

Huvudpunkterna i regeringens förslag i proposition 139 är följande:

• vissa förbättringar av ersättningarna vid arbetslöshet

• väsentliga förändringar av statsbidraget till arbetslöshetskassorna

• skärpta regler om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättningar

• minskade krav på arbetslöshetskassornas fonder.

AU 1981/82:13

5 Arbetslöshetsersättningarnas nivå avgör storleken på de utbildningsbidrag som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Detta kommer att belysas i den följande framställningen.

Socialdemokraterna och vpk kräver i sina partimotioner att arbetslöshetsersättningarna förbättras i förhållande till regeringens förslag, och de motsätter sig förändringarna av statsbidragen till kassorna. Invändningar riktas också mot andra delar av regeringsförslagen.

De nu nämnda frågorna sakbehandlas i de följande avsnitten. Avslutningsvis tas upp tre motioner från allmänna motionstiden om de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning och om information om medlemskap i arbetslöshetskassorna.

De förslag regeringen nu presenterar bygger i huvudsak på vad som förordats i en departementspromemoria med förslag till ändrat bidragssystem m. m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (Ds A 1981: 17). Promemorian har remissbehandlats. Såväl promemorian som remissyttrandena är fogade till propositionen som bilagor.

Ersättningarna vid arbetslöshet

Medlemmarna i arbetslöshetskassorna är placerade i dagpenningklasser som är indelade i tiokronorsintervaller från f. n. 80 kr. och uppåt. Sedan den 1 april 1981 är högsta dagpenningklass 210 kr., och denna klass omfattar 90% av medlemmarna.

Som kommer att framgå av närmast följande avsnitt uppbär kassorna statsbidrag till sina utgifter för dagpenningarna.

Regeringen föreslår att högsta dagpenning - för vilken statsbidrag skall utgå - höjs till 230 kr. och att lägsta dagpenning fastställs till 90 kr. Indelningen i dagpenningklasser föreslås vidare bli slopad. Inom ramen för det angivna högsta resp. lägsta beloppet skall kassorna själva bestämma vilken dagpenning de vill tillämpa. Denna behöver alltså inte fastställas till ett jämnt tiotal kronor.

Dessutom föreslås att kassorna skall ha rätt att betala dagpenning med högre belopp än 230 kr. Denna påbyggnadsdel skall dock finansieras av kassorna själva.

Regeringsförslagen medför ändringar i 17 och 18 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Socialdemokraterna och vpk yrkar i partimotionerna 2385 resp. 2386 att dagpenningens maximibelopp höjs till 280 kr. med hänvisning till att detta är den ersättningsnivå som Arbetslöshetskassornas samorganisation har begärt. En höjning till den nivån motiveras också av att ersättningarna under senare år kommit att ge en allt sämre kompensation för inkomstförlusterna vid arbetslöshet. Om dagpenningen höjs till 280 kr. behövs ingen självfinansierad påbyggnadsdel, och regeringens förslag härom bör därför avslås.

AU 1981/82:13

6 Utskottet anser att en höjning av dagpenningen är motiverad med hänsyn till pris- och löneförändringarna under det år som gått efter den senaste uppräkningen. Det högsta belopp för vilket statsbidrag utgår bör som regeringen föreslår fastställas till 230 kr. Möjlighet bör öppnas för kassorna att på egen bekostnad betala ut ersättning som överstiger det angivna beloppet. Utskottet tillstyrker alltså att denna nyhet inom arbetslöshetsförsäkringen genomförs liksom att den nuvarande indelningen i dagpenningklasser avskaffas på sätt regeringen föreslagit. Med avstyrkande av socialdemokraternas och vpk:s motionsyrkanden föreslår utskottet att riksdagen i enlighet med det anförda antar regeringens förslag till ändrad lydelse av 17 och 18 §§ arbetslöshetsförsäkringslagen.

Arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen kan få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Stödet utgår f. n. med 75 kr. per dag och bör som regeringen föreslår höjas till 80 kr. för dem som har fyllt 20 år. De i socialdemokraternas och vpk:s partimotioner framförda förslagen att KAS oavsett de arbetslösas ålder skall höjas till 100 resp. 120 kr. avstyrks. Det kan påpekas att regeringens och i än högre grad motionärernas förslag påverkar statsbidragsgivningen till arbetslöshetskassorna. Grundbidrag till kassorna utgår nämligen med samma belopp som KAS.

Det ovan sagda innebär att utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna ändringen i 18 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

De nu behandlade ändringarna av bestämmelserna om ersättningar vid arbetslöshet är avsedda att gälla från den 1 juli i år.

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna

Arbetslöshetskassorna har att finansiera dels utgifterna för de dagpenningar som betalas ut till arbetslösa medlemmar, dels sina egna förvaltningskostnader, dels i lagen föreskrivna fondavsättningar. Kassornas intäkter utgörs av statsbidrag, medlemsavgifter och ränteavkastningen på fondmedlen.

Statsbidragen består av grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidrag.

Grundbidraget utgår med ett fast belopp per utbetalad dagpenning. Som redan nämnts är det beloppet lika stort som KAS eller f. n. 75 kr.

Progressivbidraget har en fast och en rörlig (progressiv) del. Den fasta delen uppgår till 2 kr. i dagpenningklassen 80 kr. och ökar med 5-9 kr. för vaije högre klass. I den f. n. högsta dagpenningklassen, 210 kr., är det fasta beloppet 84 kr. Den rörliga delen av bidraget är en procentuell andel av dagpenningen sedan denna har minskats med de belopp som täcks av grundbidraget och progressivbidragets fasta del. Procentandelens storlek beror på arbetslöshetens omfattning, räknat i det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem. Ju högre detta genomsnittstal är desto större

AU 1981/82:13

blir procentandelen. Om genomsnittstalet ersättningsdagar i en kassa är högst 1,5 är procentandelen 0, dvs. kassan får ingen rörlig del av bidraget. Så snart genomsnittstalet överstiger 1,5 börjar den rörliga delen utgå. Den är vid t. ex. 2 ersättningsdagar 21,5% och stiger till 90% vid 22 eller fler ersättningsdagar.

Förvaltningsbidraget varierar liksom progressivbidraget med arbetslöshetens omfattning. Det har ett grundbelopp om 6 kr. per medlem och utgår med en procentuell andel av detta beroende på det genomsnittliga antalet ersättningsdagar. Som lägst är bidraget per medlem 3 kr. och som högst 18 kr. Bidragets storlek påverkas inte av den dagpenningklass kassan tillämpar.

Redovisningen för de gällande bidragsreglerna kan illustreras av följande exempel, där det antas att en kassa betalar dagpenning med 210 kr. och har en genomsnittlig arbetslöshet av fyra dagar per medlem. På dagpenningen utgår då grundbidrag med 75 kr. Den fasta delen av progressivbidraget är, som redan nämnts, 84 kr. Vid beräkningen av det rörliga bidraget skall nu 210 kr. minskas med 75 resp. 84 kr. På återstoden, 51 kr., utgår den rörliga delen i detta fall med 58,5% eller 30 kr. För varje utbetald dagpenning får kassan alltså statsbidrag med (75 + 84+30) 189 kr. eller med 90%. Dessutom får kassan per medlem ett förvaltningsbidrag som är 130% av 6 kr. eller 7:80 kr.

Regeringen anser att grundbidraget till kassorna skall finnas kvar och liksom hittills knytas till det högsta beloppet för KAS. I övrigt föreslås följande väsentliga förändringar.

Förvaltningsbidraget avskaffas. Likaså slopas den fasta delen av progressivbidraget. Detta skall i fortsättningen vara enbart ett rörligt bidrag, i princip uppbyggt på samma sätt som den rörliga delen av det nuvarande bidraget. Till skillnad från vad som gäller i dag skall dock det nya progressivbidraget börja utgå så snart en kassa har en mätbar arbetslöshet (alltså så snart antalet ersättningsdagar per medlem överstiger 0,0). De procentsatser med vilka progressivbidraget är avsett att utgå framgår av en till propositionen fogad tabell (s. 16).

I det ovan valda exemplet med en kassa som har en dagpenning med 210 kr. och fyra ersättningsdagar per medlem kommer statsbidrag enligt regeringens förslag att utgå på detta sätt, varvid samtidigt antas att KAS, som regeringen föreslår, har höjts från 75 till 80 kr.:

Till grundbidraget om 80 kr. kommer ett progressivbidrag som är 62,8% av (210—80) 130 kr. eller 82 kr. Det sammanlagda statsbidraget per utbetalad dagpenning blir alltså 162 kr. eller 77%. Förvaltningsbidrag utgår inte längre.

Därjämte förordar regeringen att kassor som tillämpar flera dagpenningklasser bör få beräkna progressivbidraget ”gemensamt för alla dagpenningklasser”.

Den kostnadsmässiga effekten av de förändrade statsbidragsreglerna

AU 1981/82:13

beräknas bli att å ena sidan statens utgifter för arbetslöshetsförsäkringen och å andra sidan kassornas inkomster minskar med närmare 400 milj. kr. De minskade inkomsterna för kassorna - som överslagsvis sägs motsvara 125 kr. per medlem och år — måste täckas av medlemsavgifter, ränteinkomster och fonduttag.

Socialdemokraterna och vpk avvisar i sina partimotioner 2385 och 2386 regeringens förslag till bidragsändringar med hänvisning till den förutskickade kostnadsövervältringen på kassorna och därav betingat behov av avgiftshöjningar.

Socialdemokraterna betonar därutöver att framläggandet av förslagen sker i en direkt konfrontation med uppfattningen hos kassorna och de fackliga organisationerna. Vidare framhålls att de nya reglerna kommer att slå särskilt hårt i vissa kassor. Vpk pekar därvid på kassor med en svag ekonomi och socialdemokraterna på kassor som f. n. tillämpar fler klasser beroende på skillnader i genomsnittlig arbetslöshet.

För egen del vill utskottet anföra följande. Den allmänna bakgrunden till regeringens förslag är att det är önskvärt både att höja ersättningarna till de arbetslösa och att begränsa statens utgifter för dessa ersättningar som ett led i de allmänna besparingssträvandena. När det nu gäller möjligheten att reducera statsbidragsnivån kan inte bortses från att medlemmarnas kostnadsandel var betydligt högre efter 1974 års reform av arbetslöshetsförsäkringen och statsbidragen till denna. På hösten 1976 genomfördes förbättringar av statsbidragen i enlighet med förslag som lagts fram av den socialdemokratiska regeringen före regeringsskiftet. Dessa förslag hade till uttryckligt syfte att motverka de avsevärda skillnader i avgifter som fanns mellan kassor med olika hög arbetslöshet. Denna effekt har till en del kunnat uppnås. Men det mest påtagliga resultatet är att medan statens utgifter för arbetslöshetsförsäkringen har stigit kraftigt har kassornas medlemsavgifter kunnat hållas nere eller t.o. m. sänkas samtidigt som deras fonder byggts upp till belopp som i många fall är dubbelt eller flerdubbelt större än lagen kräver.

Det sagda kan illustreras av utvecklingen av ett antal arbetslöshetskassors fondering och avgifter enligt tabellen på s. 9. Dessa kassor hade år 1981 omkring 2,7 miljoner av totalt 3,1 miljoner medlemmar.

Effekterna av de nya statsbidragsreglerna kan sägas bli att kassorna och deras medlemmar får ta på sig en ökad andel av kostnaderna för de ersättningar som betalas ut till de arbetslösa medlemmarna liksom för merutgifterna för att ersättningarna höjs. Den genomsnittliga andel av ersättningarna som kassorna själva svarar för är f. n. 8%. Med hänsyn till det trängda statsfinansiella läget och till vad nyss sagts om utfallet av 1976 års reform kan utskottet inte finna det orimligt att kassornas kostnadsandel återförs till 1974 års nivå eller ca 20% som regeringens förslag kommer att leda till.

Medlemsavgiften till kassorna uppgår i dag till genomsnittligt 80-100 kr.

AU 1981/82:13

9 Kassa

Medlems-

antal

1981 Medlemsavgift kr. per år

Fond, kr. per medlem

1981 Akademikernas

214 Arbetsledamas

385 Beklädnadsarb.

81-117

60-96

1235 Byggnadsarb.

1559 Fabriksarb.

85 000

547 Fartygsbefälets

3 700

311 Frisörernas

49-115

120-180

432 Hamnarbe tamas

144-360

243 Handelsanst.

42-102

120-228

675 Hotell och rest.

84-144

429 Industritjänstem.

54-120

395 Kommunalarb.

211 Kommunaltjänstem.

80 Köpmännens

96-270

114-270

284 Livsmedelsarb.

54- 96

521 Metall

604 Musikernas

4 600

36-120

60-180

343 Pappersindustriarb.

1 159

Statsanställdas

48-192

48-120

365 Statstjänstemännens

72 Sveriges fiskares

3 300

2359 Transportarb.

46 800

42-360

42-324

622 Träindustriarb.

66-114

per år. Generellt sett kommer denna avgift att behöva fördubblas. När och i vilken omfattning avgiftshöjningen behöver genomföras sammanhänger med kassornas ekonomiska ställning. Kassorna har betydande ränteinkomster från sina fonder. Dessa uppgick år 1980 till 120 milj. kr. vilket motsvarar hälften av summan av inbetalade medlemsavgifter (245 milj. kr.). Av än större betydelse är att kassorna har möjlighet att ta fondmedel i anspråk. Kassornas samlade fonder uppgår till ungefär det dubbla belopp de nu enligt lag är skyldiga att ha. Möjligheten att utnyttja fonderna kommer att öka ytterligare vid bifall till regeringens i det följande redovisade förslag att sänka fondkravet.

Med det sagda vill utskottet inte göra gällande att kassorna ställs utan problem vid ett genomförande av de nya bidragsreglerna. Dessa skall med regeringens förslag bölja tillämpas från den 1 juli i år. Det kan vara svårt för en del kassor att omedelbart vidta de avgiftshöjningar som är påkallade. Utskottet syftar på kassor som kommit överens med närstående fackförbund att avgiften till kassan skall bakas in i avgiften till förbundet som i sin tur svarar för avgifterna till kassan. I sådana fall krävs att förbundet höjer sin avgift vilket måste ske i den ordning som föreskrivs i förbundsstadgarna. Flertalet av dessa kassor bedöms kunna klara ett uppskov med avgiftshöjningarna under minst sex månader genom fonduttag. I de fall kassorna har otillräckliga fonder kan, som påpekas i propositionen (s. 24), regeringen bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att utge särskilt stöd.

Ett annat problem berörs i den socialdemokratiska motionen. Vissa

AU 1981/82:13

kassor tillämpar olika dagpenningklasser, t. ex. 130, 190 och 210 kr. Avgiften är då relaterad till ersättningens storlek. Enligt gällande statsbidragskungörelse skall grundbidrag och progressivbidrag beräknas särskilt för varje klass. Vid sidan härav har i några fall medgivits att bidragen får beräknas särskilt för en annan typ av klassindelning, där medlemmarna i kassan har rätt till samma dagpenning men hänförs till olika klasser med olika avgifter beroende på skillnader i arbetslöshetens omfattning. Man talar om indelning i ”riskklasser”. Socialdemokraterna, som syftar på detta slags klassindelning, nämner som exempel Statsanställdas kassa med dagpenning om f. n. 210 kr. för alla medlemmar. I denna kassa finns en klass I med ca 150000 statsanställda medlemmar med låg arbetslöshet och låg avgift (48 kr. per år). Men dessutom finns en klass II med ca 25000 medlemmar för icke-statligt anställda, bl. a. privatanställda vägarbetare. Avgiften är 120 kr. per år. I denna klass dras antalet ersättningsdagar upp — 24 dagar per medlem under år 1981 — av den mycket stora säsongarbetslösheten bland de privatanställda vägarbetarna. Liknande indelningar i riskklasser finns i några andra kassor.

Regeringens förslag innebär att progressivbidraget i fortsättningen skall beräknas på det genomsnittliga antalet ersättningsdagar i kassor med olika klasser vare sig det är fråga om riskklasser eller klasser med olika dagpenningnivåer. När nu och i det följande talas om ”klasser” bortses från den tekniska komplikation som ligger i att begreppet dagpenningklass föreslås utgå ur lagen om arbetslöshetsförsäkring. För regeringsförslaget talar de administrativa förenklingar detta medför. Man kommer vidare inte ifrån att det ligger i en försäkrings natur att den skall utgöra en riskspridning inom det kollektiv som är anslutet till försäkringen. Detta kollektiv bör vara så stort som möjligt, och varje kassa framstår med den ordning som gäller för arbetslöshetsförsäkringen som ett lämpligt avgränsat kollektiv. När det gäller Statsanställdas m.fl. kassor kan man snarast säga att de i bidragsoch avgiftshänseende har uppdelat medlemskollektivet i två skilda kassor. Om man accepterar att denna ordning får bestå, kan det i fortsättningen bli svårt att vägra andra kassor, som har medlemmar med olika risk att drabbas av arbetslöshet, att göra en motsvarande uppdelning för att på den vägen få högre statsbidrag. Detta och vad i övrigt anförts visar att regeringens förslag på denna punkt är välmotiverat. Utskottet ställer sig därför bakom det.

En annan sak är att den nya regeln för beräkning av progressivbidraget kommer att för de aktuella kassorna medföra ett ökat behov av avgiftshöjningar och fonduttag. Även det problemet kan emellertid övergångsvis lösas genom att särskilt stöd beviljas åt kassor som ställs inför svåra ekonomiska påfrestningar av den nya regeln och övriga förändringar av bidragssystemet.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget till riktlinjer för statsbidrag till arbetslöshetskassorna. Följaktligen avstyrks avslagsyrkandena i socialdemokraternas och vpk:s partimotioner 2385 och 2386.

AU 1981/82:13

11 Avslutningsvis i detta avsnitt vill utskottet ta upp en fråga om ordningen för förskottsutbetalning av bidrag till arbetslöshetskassorna. Frågan har aktualiserats i utskottet vid en hearing med Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation.

Enligt nu gällande statsbidragskungörelse har AMS rätt att a konto betala ut bidrag till kassorna fem gånger per år, första gången per den 28 februari och sista gången per den 31 oktober. För november och december sker utbetalning först sedan kassan kan överlämna bokslut samt revisionsoch årsberättelser till AMS. Detta brukar kunna ske först efter ett par månader in på det nya året. Från den sista utbetalningen a konto till den slutliga utbetalningen av statsbidraget för det föregående kalenderårets verksamhet förflyter alltså minst fyra månader. Detta medför redan i dag betydande påfrestningar för kassornas likviditet om de inte har tillgång till stora egna fonder.

Höjda dagpenningar, ökad arbetslöshet bland medlemmarna och en anpassning till de sänkta kraven på kassornas fondavsättningar kommer att ställa ytterligare krav på kassornas likviditet. Utskottet finnér det därför motiverat att man villfar Arbetslöshetskassornas samorganisations önskan om en utbetalning a konto även per den 31 december. Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om.

Avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet

En medlem i arbetslöshetskassa kan under viss tid avstängas från rätten till ersättning om medlemmen frivilligt lämnar sin anställning utan giltig anledning, skils från anställningen på grund av otillbörligt uppförande, avvisar ett erbjudet lämpligt arbete eller

utan att uttryckligen ha avvisat ett lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållar att en anställning inte kommer till stånd.

Avstängningstiden är f. n. 7, 14 eller 28 kalenderdagar beroende på den beräknade varaktigheten av den erbjudna anställningen. Om det är uppenbart att en kassamedlem inte vill anta ett lämpligt arbete skall medlemmen vara avstängd till dess han eller hon har förvärvsarbetat under 20 dagar.

Med nuvarande ordning behöver de arbetslösa under avstängningstiden inte hålla kontakt med arbetsförmedlingen eller vara anträffbara för erbjudanden om arbete. De kan t. o. m. under avstängningstiden avvisa erbjudande om ett lämpligt arbete utan att detta inverkar på ersättningsrätten. Endast om avvisandet sker under den sista kalenderveckan eller under de sista fem vardagarna av avstängningsperioden kan en ny avstängning bli aktuell.

1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF-utredningen) föreslog i sitt betänkande (SOU 1978:45) vissa förändringar av reglerna om avstängning. Med utgångspunkt häri föreslår regeringen att

t2 Riksdagen 1981/82. 18 sami. Nr 13

AU 1981/82:13

bestämmelserna i 30 § lagen om arbetslöshetsförsäkring ändras och att motsvarande ändringar görs i 27 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Ändringarna har till syfte att stimulera arbetslösa att så snart som möjligt anmäla sig hos arbetsförmedlingen efter det att de blivit utan arbete och att hålla kontakt med förmedlingen även under avstängningstid. Detta skall uppnås genom att den arbetslöse måste vara anmäld hos arbetsförmedlingen för att avstängningstiden skall löpa. Den som avvisar ett lämpligt arbete skall kunna avstängas på nytt och riskerar därmed att avstängningstiden fördubblas.

Men härutöver föreslås att avstängningstiden i normalfallen förlängs från fyra till sex veckor. Om avstängningstiden fördubblas skall avstängningen som längst kunna pågå i 84 kalenderdagar. Som en konsekvens av detta förslag förordas vidare att den tid av 20 dagar, under vilken den avstängde i vissa fall skall ha förvärvsarbetat för att åter få rätt till ersättning, förlängs till 30 dagar.

Vpk vill inte att de nuvarande avstängningsreglerna till någon del skall ändras. De yrkar därför i partimotion 2386 att regeringens förslag skall avslås.

Socialdemokraterna godtar i sin partimotion 2385 att avstängningstiden på sätt regeringen föreslagit skall löpa endast om den arbetslöse är anmäld hos arbetsförmedlingen och att avstängningstiden till följd härav i vissa fall fördubblas. De motsätter sig däremot den föreslagna förlängningen av avstängningstiden från fyra till sex veckor. Längsta avstängningstid bör enligt socialdemokraterna vara åtta veckor, dvs. 56 kalenderdagar.

Att avstängningsreglerna bör omformas så att de främjar att de arbetslösa håller kontakt med arbetsförmedlingen har fått stöd av AMS, de fackliga huvudorganisationerna och arbetslöshetskassorna. Regeringens förslag i denna del bör genomföras, och utskottet avstyrker därför vpk:s avslagsyrkande.

Den förordade förlängningen av avstängningstiden i normalfallen från fyra till sex veckor är avsedd att inskärpa att den enskilde arbetssökande måste vara beredd att ta ansvar för sin sysselsättningssituation. Utskottet biträder även på denna punkt regeringens förslag och avstyrker därmed socialdemokraternas ändringsyrkande.

Till frågan om den tidpunkt från vilken de nya avstängningsreglerna skall gälla återkommer utskottet i det följande.

Den som avvisar erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller avbryter sådan utbildning kan avstängas från rätt till kassaersättning eller KAS. Regeringen föreslår att det införs motsvarande möjlighet till avstängning i samband med yrkesinriktad rehabilitering. Vidare förordas att endast sådan rehabilitering som har fullföljts eller har avbrutits av godtagbart skäl skall få jämställas med arbetad tid när fråga uppstår om en ersättningssökande uppfyller det för arbetslöshetsförsäkringen och KAS föreskrivna arbetsvillkoret. Även den ordningen gäller redan vid arbetsmarknadsut -

AU 1981/82:13

bildning. Utskottet tillstyrker förslagen som medför ändringar i 7, 8 och 31 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring samt i 7, 8 och 28 §§ lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Fondkravet

Enligt 56 § arbetslöshetsförsäkringslagen är kassorna skyldiga att ha fonder med tillgångar som motsvarar bl. a. hälften av det ersättningsbelopp sorn har betalats ut under det senast förflutna räkenskapsåret efter avdrag för preliminär skatt. Regeringen föreslår att fondkravet i denna del sänks till att avse en tredjedel av ersättningsbeloppet. Vpk yrkar i partimotion 2386 - utan motivering - att detta förslag skall avslås.

Sänkningen av fondkravet har tillstyrkts av bl. a. AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation och bör komma till stånd. Det aktuella lagrummet bör ändras i enlighet härmed.

Överförsäkrings- och pensionsavdrag m. m.

På förslag av AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation förordar regeringen ändringar i reglerna om överförsäkrings- och pensionsavdrag. Ändringarna syftar till att hindra överkompensation som i vissa fall kan uppstå vid kombination av pension och kassaersättning. Samtidigt föreslås att överförsäkrings- och pensionsavdragstabeller i fortsättningen skall fastställas av AMS i stället för av regeringen. Utskottet biträder förslagen, som medför ändringar i 20 och 21 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Lagändringarnas ikraftträdande

Som framgått av den föregående framställningen har utskottet i likhet med regeringen förutsatt att de ändrade reglerna för statsbidrag till arbetslöshetskassorna skall börja gälla fr. o.m. den 1 juli i år. Vid bifall till utskottets förslag ankommer det på regeringen att utfärda förordning om de nya reglerna.

Även ändringarna i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsunderstöd föreslås av regeringen träda i tillämpning vid samma tidpunkt. Några av dessa ändringar återstår att behandla i nästa avsnitt. De är endast av formell art.

Socialdemokraterna yrkar i partimotion 2385 att de nya reglerna om avstängning skall börja gälla först fr. o.m. den 1 januari 1983 för att kassamedlemmarna skall hinna informeras och personalen vid kassorna och inom arbetsmarknadsverket skall kunna få utbildning om dessa förändringar.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen, nämligen att föränd -

AU 1981/82:13

ringarna inte är så komplicerade och omfattande att problem av det slag som berörs i motionen inte skall kunna klaras av till den 1 juli i år. De båda lagförslagen bör alltså utan undantag träda i kraft vid den tidpunkt som nu sagts.

Lagförslagen i återstående delar

Utöver vad tidigare redovisats föreslår regeringen några jämkningar av redaktionellt slag i de aktuella lagtexterna. Dessa ger inte utskottet anledning till invändningar. Riksdagen bör alltså anta de framlagda förslagen till ändrad lydelse av lagarna om arbetslöshetsförsäkring och om kontant arbetsmarknadsstöd i den mån lagförslagen inte redan behandlats i det föregående.

Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning

De utbildningsbidrag som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning är knutna till ersättningarna vid arbetslöshet. Regeringen är bemyndigad att anpassa utbildningsbidragen till de ändringar som görs av dessa ersättningar.

I proposition 139 anmäls att det vid bifall till regeringens förslag om arbetslöshetsersättningarna är avsett att höja utbildningsbidragen från den 1 juli 1982 enligt följande:

Nuvarande belopp

Höjs till

1. Deltagare som är berättigad

till ersättning från arbets-

löshetskassa (oavsett ålder)

155-210 kr.

165-230 kr.

2. Annan deltagare som är 20 år

eller äldre

155 kr.

165 kr.

3. Ungdomar under 20 år1

75 kr.

Oförändrat belopp

1 Om ungdomar i denna ålder har vårdnad om eller är underhållsskyldiga för eget barn får de bidrag enligt 2.

Socialdemokraterna konstaterar i sin partimotion, 2385, att det är regeringens sak att ytterligare höja de ovan redovisade beloppen om motionens förslag om arbetslöshetsersättningarnas storlek vinner riksdagens bifall.

Vpk begär i partimotion 2386 beträffande utbildningsbidragsbeloppen att deltagare som inte har rätt till kassaersättning skall få bidraget höjt till 200 kr. Dessutom kräver vpk att det tidigare stimulansbidraget om 10 kr. per dag återinförs för alla deltagare i utbildningen.

Som nämnts bestäms utbildningsbidragens storlek av nivån för ersättningarna vid arbetslöshet. Med hänvisning till de tidigare i betänkandet redovisade ställningstagandena till dessa ersättningar och då utskottet inte är berett att förorda att stimulansbidraget införs på nytt avstyrker utskottet de båda vpk-yrkandena.

AU 1981/82:13

15 När det gäller själva beräkningen av utbildningsbidragen föreslås en ändring i årets budgetproposition, bilaga 15 (s. 84-85). Denna ändring berör utbildningsbidraget till deltagare som är berättigade till kassaersättning. Dessa får ett bidrag som motsvarar det högsta dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen oavsett om de av sin kassa är placerade i en lägre dagpenningklass. Enligt propositionen bör de ekonomiska förmånerna vid utbildning inte vara större än vid arbetslöshet. Utskottet kan för sin del ansluta sig till detta med förtydligandet att dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning bör utgå med samma belopp som den dagpenning kursdeltagaren har rätt till från sin arbetslöshetskassa.

Anslagsfrågor

Kostnaderna för arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag finansieras fr. o. m. innevarande budgetår till 45% från ett nytt anslag, Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. I övrigt skall kostnaderna täckas med en arbetsmarknadsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att det nyssnämnda anslaget för nästa budgetår skall uppföras med 2423796000 kr. Med de ändringar av bidragsregler m. m. som behandlats i det föregående beräknas i proposition 139 (s. 24-25) att anslaget kan sänkas till 1 847 800000 kr.

Socialdemokraterna räknar med att deras förslag i partimotion 1981/ 82:2385 får till följd att det aktuella anslaget bör höjas med 530 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag i proposition 139. De yrkar att anslaget förs upp med ett sådant högre belopp. Därtill bedömer de att de kostnader som skall täckas av arbetsmarknadsavgiften kommer att stiga med 670 milj. kr. Den nuvarande avgiften om 0,8% bör därför från den 1 juli 1982 höjas till 1,3%.

Utskottet har tidigare i betänkandet avstyrkt socialdemokraternas förslag beträffande arbetslöshetsersättningarna och bidragen till arbetslöshetskassorna. Som en följd härav avstyrks även deras förslag i finansieringsfrågorna. Med godtagande av den i proposition 139 gjorda anslagsberäkningen föreslår utskottet att det förevarande anslaget förs upp med 1847800000 kr.

Vissa allmänna frågor om kontantstödet vid arbetslöshet

I detta avsnitt behandlar utskottet några allmänna frågor om kontantstödet vid arbetslöshet. Dessa frågor har aktualiserats i tre motioner från den allmänna motionstiden.

En arbetslös som inte kan ta ett erbjudet arbete på grund av svårigheter för hemkommunen att ordna plats i den kommunala barnomsorgen går miste om ersättning från arbetslöshetskassan eller KAS. Detta kritiseras i

AU 1981/82:13

motion 1963 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s). Motionärerna yrkar att kassaersättning eller KAS skall kunna utgå även då en arbetssökande är förhindrad att ta ett erbjudet arbete därför att kommunal barnomsorg inte står till förfogande.

Den i motionen väckta frågan berör en huvudprincip i lagstiftningen om arbetslöshetsersättningarna. Rätt till ersättning förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. sökanden skall vara oförhindrad att ta ett arbete om det erbjuds. För en sökande som har vård om barn är huvudregeln att barntillsynen skall vara ordnad för ett normalt dagtidsarbete om sökanden skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Utskottet har tidigare år prövat förslag av liknande innebörd (se senast AU 1980/82:21 s. 84—85). I de sammanhangen har redovisats de uppmjukningar av huvudprincipen som förekommer i den praktiska tillämpningen. Med hänvisning till bl. a. detta har utskottet inte ansett sig kunna gå de tidigare framförda motionsförslagen till mötes, och riksdagen har följt utskottets linje.

Saken har tagits upp även i jämställdhetskommitténs betänkande Förvärvsarbete och föräldraskap från februari i år (SOU 1982:18 s. 64- 65). Vad kommittén förordar i sak synes i allt väsentligt sammanfalla med de önskemål som framställts i den nu föreliggande motionen. Hur ersättningsfrågorna skall lösas, tillägger kommittén, bör övervägas i lämplig form med parlamentarisk medverkan. Kommittébetänkandet har nyligen sänts ut på remiss. Till remissinstanserna hör AMS och arbetslöshetskassornas samorganisation.

Utskottet utgår från att den i motionen väckta frågan kommer att utredas i de former som jämställdhetskommittén har förordat. — Med hänsyn härtill synes det inte behövligt med ett initiativ från riksdagens sida på grund av motionen, som sålunda bör lämnas utan åtgärd.

Även motion 843 av Margit Odelsparr (c) berör ersättningsreglerna inom arbetslöshetsförsäkringen. Motionären tar upp frågan om ersättning skall kunna utgå vid heltidsstudier med utgångspunkt i att det i ett konkret fall inte visat sig förenligt med de tillämpningsföreskrifter som gäller att bedriva sådana studier och samtidigt uppbära kassaersättning. Hon anser det emellertid rimligt att arbetslösa får möjlighet att delta i meningsfulla aktiviteter i stället för att hänvisas till påtvungen sysslolöshet. Ersättning bör därför kunna utgå, dock med de oeftergivliga villkoren att de arbetslösa fortsätter att besöka arbetsförmedlingen under utbildningen och att de förbinder sig att omedelbart avbryta utbildningen om ett lämpligt arbete erbjuds.

Margit Odelsparrs motion gäller samma huvudvillkor inom arbetslöshetsförsäkringen som ovan åberopats, nämligen att den arbetslöse skall stå till arbetsmarknadens förfogande för att ersättning skall utgå. I princip får inte föreligga något som helst hinder mot att ta ett lämpligt arbete. Det är mot den bakgrunden man bör se de i motionen kritiserade tillämpningsfö -

AU 1981/82:13

reskrifterna och den restriktivitet dessa intar när det gäller studier under tid då arbetslöshetsersättning utgår. Studier på deltid kan tillåtas om den arbetslöse ändå bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande. Även studier på heltid kan medges, dock endast under mycket speciella förutsättningar. Vid bedömning av den föreliggande frågan kan man inte heller undgå att ta hänsyn till att ett genomförande av motionsförslaget skulle innebära en ny och förmånligare form av studiesocialt stöd vid sidan av studiemedlen och det särskilda vuxenstudiestödet. Även om utskottet självfallet har sympati för den tanke som bär upp motionen, att genom studier ge meningsfull sysselsättning åt arbetslösa, kan utskottet på de skäl som anförts inte biträda motionens förslag.

Wiggo Komstedt (m) begär i motion 1970 att arbetsmarknadsverket skall få i uppdrag att sprida information om förutsättningarna för medlemskap i arbetslöshetskassorna. Vad motionären syftar på är att sådant medlemskap inte förutsätter att man samtidigt är medlem i en facklig organisation. Han anser att det finns ett behov av att informera arbetstagarna om att de som av olika skäl inte vill ansluta sig fackligt därför inte behöver avstå från det ekonomiska skydd arbetslöshetsförsäkringen ger.

Det ingår i arbetsförmedlingens dagliga arbete att lämna de arbetssökande information om villkoren för ekonomisk ersättning vid arbetslöshet. Det är en del av förmedlingens uppgifter som serviceorgan. Den information som lämnas är både muntlig och skriftlig. Då det således redan åligger arbetsmarknadsverket att lämna erforderlig information om arbetslöshetsförsäkringen är utskottet inte berett att förorda någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av motionen, som därför avstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättningarna vid arbetslöshet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1981/82:2385 yrkandena 1, 2 och 3 och 1981/ 82:2386 yrkandena 1 och 5 antar

a) 17 och 18 §§ i det genom proposition 1981/82:139 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) 18 § i det genom samma proposition framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

2. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1981/82:2385 yrkande 4 och 1981/82:2386 yrkande 2 a godkänner de i proposition 1981/82:139 förordade riktlinjerna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1982,

AU 1981/82:13

3. beträffande förskottsutbetalning av bidrag till arbetslöshetskassorna att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:2385 yrkande 5 i motsvarande del och 1981/82: 2386 yrkande 2 c antar

a) 30 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) 27 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

5. beträffande avstängning m. m. vid yrkesinriktad rehabilitering att riksdagen antar 7, 8 och 31 §§ förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring samt 7, 8 och 28 §§ förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

6. beträffande fondkravet

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2386 yrkande 2 b antar 56 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

7. beträffande överförsäkrings- och pensionsavdrag m.m.

att riksdagen antar 20 och 21 §§ förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

8. beträffande lagändringarnas ikraftträdande den I juli 1982

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2385 yrkande 5 i motsvarande del antar ikraftträdandebestämmelserna i

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknad sstöd,

9. beträffande lagförslagen i återstående delar att riksdagen antar

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

i den mån de båda lagförslagen inte behandlats i de föregående momenten,

10. beträffande utbildningsbidragsbeloppen

att riksdagen avslår motion 1981/82:2386 yrkandena 3 och 4,

11. beträffande beräkningen av utbildningsbidragen

att riksdagen godkänner i budgetpropositionen förordad ändring i grunderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning,

AU 1981/82:13

12. beträffande anslagsfrågor

att riksdagen dels med bifall till regeringens förslag i proposition 1981/82:139 samt med anledning av regeringens förslag i proposition 1981/82:100 bilaga 15 punkt B 3, dels med avslag på motion 1981/82:2385 yrkandena 6 och 7 till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 847800000 kr.,

13. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn

att riksdagen avslår motion 1981/82:1963,

14. beträffande arbetslöshetsersättning vid heltidsstudier att riksdagen avslår motion 1981/82:843,

15. beträffande information om förutsättningarna för medlemskap i arbetslöshetskassa

att riksdagen avslår motion 1981/82:1970.

Stockholm den 6 maj 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m). Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c), Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Bo-Gunnar Ledin (fp), Bo Finnkvist (s), Margareta Hedlund (c), Lahja Exner (s), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).

Reservationer

Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg, Bo Finnkvist, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) har till betänkandet fogat reservationerna 1-2, 4-6. Reservation 3 har avgivits av Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m).

1. Ersättningarna vid arbetslöshet (mom. 1)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som böljar ”Utskottet anser” och slutar ”kontant arbetsmarknadsstöd” bort ha följande lydelse: Den höjning av dagpenningen till 280 kr. som arbetslöshetskassornas

AU 1981/82:13

samorganisation har begärt är mer än väl motiverad av den gradvisa försämring av ersättningsnivån som skett de senare åren. Regeringens förslag till höjning är således helt otillräckligt, och dess försök att maskera den uteblivna anpassningen till pris- och löneförändringarna med en påbyggnadsdel, som kassorna och deras medlemmar skall betala själva, kommer att leda till nya klyftor i förmånshänseende mellan olika grupper försäkrade. Påbyggnadsdelen kan nämligen bara utnyttjas av kassor med mycket låg arbetslöshet och särskilt god ekonomi. Den blir dessutom obehövlig med den nu föreslagna höjningen av dagpenningen till 280 kr. I denna del avstyrkts alltså regeringens förslag. Det är inte heller skäl att ändra det nuvarande systemet med indelning i dagpenningklasser. Med hänsyn till vad nedan förordas om höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet bör lägsta dagpenningklass i fortsättningen bli 110 kr.

Regeringens förslag till ny lydelse av 17 och 18 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring bör ändras i enlighet med det ovan anförda, som innebär att de aktuella yrkandena i motionerna 2385 och 2386 tillstyrks.

Arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa kan få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) med 75 kr. per dag. Beloppet har varit oförändrat sedan den 1 juli 1979. Regeringen föreslår en höjning till 80 kr. för dem som har fyllt 20 år. En mer rimlig kompensation för prisstegringarna är som socialdemokraterna föreslår att höja KAS till 100 kr. Tanken att undanta de unga arbetslösa från denna kompensation avvisas. Med vad som förordats är vpk:s förslag beträffande KAS i väsentlig del tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande dagpenningen från arbetslöshetskassorna att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1981/82:2385 yrkandena 1 och 2 och 1981/82:2386 yrkande 1 antar 17 och 18 §§ i det genom proposition 1981/82:139 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

17 §

Regeringens förslag

Dagpenning, som berättigar till statsbidrag, utges med lägst 90 och högst 230 kronor om inte annat följer av denna lag. En erkänd arbetslöshetskassa kan härutöver, med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, på egen bekostnad utge dagpenning till den försäkrade. Arbetslöshetskassan beslutar om dagpenningens storlek.

Reservanternas förslag

Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 110, 120, 130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200, 210, 220, 230, 240, 250, 260, 270 och 280 kronor. En erkänd arbetslöshetskassa beslutar om den försäkrades placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

AU 1981/82:13

21 Regeringens förslag

Reservanternas förslag

18 Övergår försäkrad till högre dagpenning med annan medlemsavgift, får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till den försäkrade, förrän den försäkrade efter övergången uppfyllt en månad av

Övergår försäkrad till klass med högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till den försäkrade, förrän den försäkrade efter övergången uppfyllt en månad av arbetsvillkoret.

arbetsvillkoret.

b) med bifall till motion 1981/82: 2385 yrkande 3 samt med anledning av motion 1981/82:2386 yrkande 5 antar 18 § i det genom samma proposition framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utges med 80 kronor per dag. Till den ges med 100 kronor per dag. som inte har fyllt 20 år utges dock stödet med 75 kronor per dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

2. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna (mom. 2)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”För egen” och på s. 10 slutar ”och 2386” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till ändrat bidragssystem avvisas. De föreslagna förändringarna har mötts av ett massivt motstånd från bl. a. AMS, Arbetslöshetskassornas samorganisation och arbetstagarnas huvudorganisationer. Förändringar av systemet bör inte ske i direkt konfrontation med dem som är huvudmän för arbetslöshetsförsäkringen.

Förslagen från regeringen sägs innebära en återgång till den kostnadsfördelning mellan staten och kassorna som rådde år 1974. Men därmed tar man tillbaka den reform som efter förslag av den socialdemokratiska regeringen på hösten 1976 enhälligt antogs av riksdagen. Denna reform syftade till att ge ett förbättrat stöd till kassor med hög arbetslöshet och stora utbetalningar. I stället för att som regeringen föreslår på de försäkrade vältra över kostnader som i nuläget uppgår till i runt tal 400 milj. kr. med kraftiga avgiftshöjningar som följd bör 1976 års reform bevaras så att statsbidragens andel av kassornas utgifter kan hållas oförändrad.

AU 1981/82:13

22 Regeringens förslag kommer därtill att i vissa kassor leda till orimliga resultat. De kassor utskottet syftar på, bl. a. Statsanställdas kassa, kommer att få ett kraftigt sänkt progressivbidrag genom att detta bidrag skall beräknas gemensamt för hela kassan och inte som nu för skilda dagpenningklasser med olika risk för arbetslöshet. Dessa kassor får sålunda vidkännas den allmänna försämring av statsbidraget som regeringens förslag innebär för samtliga kassor och därtill den ytterligare försämring som det nya sättet att beräkna progressivbidraget skulle leda till.

De av regeringen föreslagna förändringarna av bidragen till arbetslöshetskassorna bör sålunda inte till någon del genomföras. Det bidragssystem som nu gäller bör i stället behållas utan ingrepp. Slutsatsen härav är att regeringens begäran om godkännande av nya riktlinjer för statsbidragsgivningen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:2385 yrkande 4 och 1981/82:2386 yrkande 2 avslår regeringens begäran om godkännande av de i proposition 1981/82:139 förordade riktlinjerna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna.

3. Förskottsutbetalning av bidrag till arbetslöshetskassorna (mom. 3)

Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Avslutningsvis i” och slutar ”underrättas om” bort ha följande lydelse:

Vid en hearing med Arbetslöshetskassornas samorganisation har aktualiserats frågan om ordningen för utbetalning av bidrag i förskott till kassorna.

Enligt de regler som gäller betalar AMS ut bidrag a konto till kassorna fem gånger per år, första gången per den 28 februari och sista gången per den 31 oktober. Den slutliga utbetalningen av statsbidrag sker först sedan bokslut m. m. har upprättats av kassorna. I praktiken förflyter det minst fyra månader från den sista utbetalningen a konto till dess statsbidrag erhålls på nytt. Från kassornas sida har hävdats att detta redan i dag medför betydande påfrestningar på kassornas likviditet, och de vill därför att en utbetalning a konto skall få göras även per den 31 december.

Som förut sagts har kassorna tack vare de nuvarande förmånliga statsbidragsreglerna från 1976 i flertalet fall kunnat hålla oförändrade eller t. o. m. sänka medlemsavgifterna, vilket i fast penningvärde i många fall innebär reala sänkningar av avgifterna, och samtidigt bygga upp sina fonder till en nivå som vida överstiger vad lagen kräver. Om man generellt lägger om ordningen för utbetalningarna a konto på det sätt samorganisationen förordar, skulle det komma att ytterligare gynna kassor som redan har en mycket god ekonomi. Detta är utskottet inte berett att medverka

AU 1981/82:13

till. Utskottet har emellertid förståelse för att det i en del fall, särskilt för mindre kassor med otillräcklig fonduppbyggnad, kan uppstå likviditetssvårigheter vid övergången till det nya systemet för statsbidragen till kassorna. Sådana problem kan dock lösas inom ramen för gällande ordning som medger AMS att göra extra utbetalningar a konto om det föreligger särskilda skäl härför. Utskottet har sålunda vid sina överväganden kommit fram till att det inte är påkallat att föreslå någon åtgärd i denna fråga.

dels att mom. 3 i utskottets hemställan bort utgå.

4. Avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet (mom. 4)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som böljar ”Den förordade” och slutar ”socialdemokraternas ändringsyrkande” bort ha följande lydelse:

Den förlängning av avstängningstiden från fyra till sex veckor som regeringen föreslår är en omotiverad skärpning av reglerna. Även utan denna skärpning kan de nya reglerna bli kännbara nog för den arbetslöse. Regeringens förslag bör alltså ändras på sätt framgår av de lagförslag som läggs fram i det följande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 5 i motsvarande del samt med avslag på motion 1981/82:2386 yrkande 2 c antar

a) 30 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

30 §

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör av stängningstiden fem, tio respektive 30 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstäng -

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstäng -

AU 1981/82:13

24 Regeringens förslag Reservanternas förslag

ningstiden får dock inte överstiga ningstiden får dock inte överstiga

14, 28 respektive 84 kalenderdagar. 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande sorn avses i 29 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad Är det uppenbart att en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom ej vill antaga lämpligt arbete, såsom

då den försäkrade vid upprepade då den försäkrade vid upprepade

tillfällen har avvisat erbjudet sådant tillfällen har avvisat erbjudet sådant

arbete, skall den försäkrade vara arbete, skall den försäkrade vara

avstängd till dess han eller hon ut- avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 30 dagar. fört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat.

b) 27 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

27 §

Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 30 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka stödtagaren har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka stödtagaren har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall stödtagaren vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 30 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 § inträffat.

AU 1981/82:13

5. Lagändringarnas ikraftträdande den 1 juli 1982 (morn. 8)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Utskottet gör” och på s. 14 slutar ”nu sagts” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen måste arbetsmarknadsverkets och kassornas personal få rimlig tid på sig att dels sätta sig in i de nya avstängningsreglerna, dels informera kassamedlemmarna om den nya ordning som kommer att gälla. Mellan rikdagsbeslutet och den av regeringen föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet kommer endast att förflyta några veckor. Inte minst av hänsyn till kassamedlemmarna är detta alldeles för kort tid. Avstängningsreglerna i lagen om arbetslöshetsförsäkring och motsvarande regler i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bör alltså träda i tillämpning den 1 januari 1983. Regeringens förslag till ikraftträdandebestämmelser bör kompletteras på detta sätt.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lagändringarnas ikraftträdande den I juli 1982 att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 5 i motsvarande del antar ikraftträdandebestämmelserna i

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat före den 1 juli 1982 gäller 30 och 31 §§ i deras äldre lydelse.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 30 och 31 §§, den 1 januari 1983 och i övrigt den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat före den 1 januari 1983 gäller 30 och 31 §§ i deras äldre lydelse,

b) förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat före den I juli 1982 gäller 27 och 28 §§ i deras äldre lydelse.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 27 och 28 §§, den 1 januari 1983 och i övrigt den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat före den 1 januari 1983 gäller 27 och 28 §§ i deras äldre lydelse.

AU 1981/82:13

6. Anslagsfrågor (morn. 12)

under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 2.

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”1847800000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt socialdemokraternas förslag beträffande arbetslöshetsersättningarna och bidragen till arbetslöshetskassorna. Som en följd härav tillstyrks även deras förslag i finansieringsfrågorna. Det förevarande anslaget bör alltså föras upp med 2 377 800 000 kr. Vidare bör lagen om sociala avgifter ändras i enlighet med motionsförslaget.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande anslagsfrågor att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 6 samt med anledning av regeringens förslag i propositionerna 1981/82:100 bilaga 15 punkt B 3 och 1981/82: 139 till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2377800000 kr.,

b) med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 7 antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrives att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 8,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter

1. sjukförsäkringsavgift med 10,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 8,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i sär- den procentsats som anges i sär -

skild lag,

4. delpensionsavgift med 0.50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent.

skild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent.

AU 1981/82:13

6. arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 0,80 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

6. arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 1,30 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Särskilt yttrande

Information om förutsättningarna för medlemskap i arbetslöshetskassa (mom. 15)

Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m) anför:

Som framhålls i motion 1970 är det enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring en rättighet för vaije löntagare att vinna medlemskap i en arbetslöshetskassa. Denna rättighet är inte begränsad till medlemmar i fackliga organisationer. Informationen om denna rättighet är i dag dock mycket bristfällig. Eftersom ekonomisk ersättning vid arbetslöshet är en väsentlig del av vårt sociala trygghetssystem är det viktigt att information om villkor och rättigheter att uppbära arbetslöshetsunderstöd når ut till alla löntagare. I detta sammanhang vill vi därför tillägga att vi med hänvisning till arbetsmarknadsverkets ställning som opartiskt serviceorgan ser det som en given sak att man aktivt informerar löntagarna om denna lagstadgade rättighet.

AU 1981/82:13

28 Bilaga

De till proposition 1981/82:139 fogade lagförslagen Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7, 8, 11, 12, 17, 18, 20, 21, 30, 31 och 56 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med tid under vilken försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställes tid då han

1. genomgått arbetsmarknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt 3 kap. 13§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

2. haft semester, eller

3. eljest varit ledig av annan tjänstgöring eller barns födelse med

Med tid under vilken en försäkrad enligt 6§ skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då den försäkrade 1.

genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

anledning än sjukdom, värnpliktshelt eller delvis bibehållen lön.

Vid bestämmande av ramtid enligt 6§ inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

11 §

Ersättning utgår i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning).

Under en kalendervecka får sum- Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade man av antalet ersatta och arbetade

dagar samt karensdagar uppgå till dagar samt karens- och avstäng högst

fem. ningsdagar uppgå till högst fem.

AU 1981/82:13

29 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag sorn ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton får dagpenning utges endast om dagpenning utgår för minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för dag då försäkrad uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Dagpenning får ej utges för tid under vilken försäkrad uppbär föräldrapenning enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

17 §

Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 80, 90, 100, 110, 120, 130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200 och 210 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tilllämpas.

Övergår försäkrad till klass med högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till honom, förrän han efter övergången uppfyllt en månad av arbetsvillkoret.

Övergår försäkrad till högre dagpenning med annan medlemsavgift, får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till den försäkrade, förrän den försäkrade efter övergången uppfyllt en månad av arbetsvillkoret.

Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst än som framgår av en av regeringen fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Föreligger särskilda omständigheter, får arbets -

Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst än som framgår av en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Föreligger särskilda omständigheter, får

1 Senaste lydelse 1981: 152

2 Senaste lydelse 1974:783.

AU 1981/82:13

30 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

marknadsstyrelsen medge att större arbetsmarknadsstyrelsen medge att

andel av medlems inkomst än som större andel av medlems inkomst

sagts nu skall utgöra hans dagsför- än som nu sagts skall utgöra med tjänst.

lemmens dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt första-tredje styckena och ersättningen.

21 §3

Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, när ansökan om ersättning därefter första gången görs under verksamhetsåret, inplaceras i avdragsklass enligt en av regeringen fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenning skall nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbetalas ej.

Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han eller hon, när ansökan om ersättning därefter första gången görs under verksamhetsåret, inplaceras i avdragsklass enligt en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenning skall, sedan den fastställts enligt bestämmelserna i 20 § första stycket, nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbetalas ej.

Rätten till ersättning upphör, när den försäkrade börjar uppbära ålderspension med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer och pensionen utgår på grund av förvärvsarbete. Vad som nu har sagts gäller dock inte tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör avstängningstiden sju respektive 14 dagar. 1 annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 30 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen

3 Senaste lydelse 1980:971.

AU 1981/82:13

31 Nuvarande lydelse

Är det uppenbart att försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer. .

Föreslagen lydelse

inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall den försäkrade vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 30 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat.

31 §

Bestämmelserna i 29 § 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar. Bestämmelsen i 30 § tredje stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 29 § 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i 30 § skall därvid gälla i tillämpliga delar.

56 §4

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem räknat minst summan av förvaltningskostnader per medlem under det sistförflutna räkenskapsåret och halva det genomsnittliga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlem under det sistförflutna räkenskapsåret, efter avdrag för preliminär skatt, multiplicerat med det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem under de fem senaste åren.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem räknat minst summan av förvaltningskostnader per medlem under det sistförflutna räkenskapsåret och en tredjedel av det genomsnittliga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlem under det sistförflutna räkenskapsåret, efter avdrag för preliminär skatt, multiplicerat med det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem under de fem senaste åren.

4 Senaste lydelse 1976:828.

AU 1981/82:13

32 Om särskilda skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att såsom fond skall avsättas annat belopp än som följer av första stycket.

Intill dess kassan varit i verksamhet under fem år, skall arbetsmarknadsstyrelsen årligen bestämma fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i övrigt lämnat medgivande till det.

Överskott på verksamheten skall tillföras fonden.

Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej förslår till täckande av kassans löpande utgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat före den 1 juli 1982 gäller 30 och 31 §§ i deras äldre lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 7, 8, 11, 12, 18, 27 och 28 §§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§

Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställes tid då han

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande

2. genomgått arbetsmarknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan tjänstgöring eller barns födelse med

Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då sökanden

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.

2. genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

anledning än sjukdom, värnpliktshelt eller delvis bibehållen lön.

1 Senaste lydelse 1975:1274.

AU 1981/82:13

33 Nuvarande lydelse

Vid bestämmande av ramtid enligt 6§ inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

Föreslagen lydelse

Vid bestämmande av ramtid enligt 6§ inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår i form av ett för dag beräknat belopp. Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår i form av ett för dag beräknat belopp. Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar uppgå till högst fem.

12 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton julafton och nyårsafton får stöd utges endast om stöd utgår för minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Stöd får ej utges för dag då stöd- Stöd får ej utges för tid under

tagaren uppbär föräldrapenning en- vilken stödtagaren uppbär föräldra ligt

3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om penning enligt lagen (1962: 381) om

allmän försäkring. allmän försäkring.

18§2

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd

går med 75 kronor för dag. utges med 80 kronor per dag. Till

den som inte har fyllt 20 år utges dock stödet med 75 kronor per dag.

2 Senaste lydelse 1979: 386.

AU 1981/82:13

34 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör avstängningstiden sju respektive 14 dagar. 1 annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 § inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

Inträffar under av stängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 § inträffat.

28 §

Bestämmelserna i 26 § 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar. Bestämmelsen i 27 § tredje stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 26 § 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i 27 § skall därvid gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat före den 1 juli 1982 gäller 27 och 28 §§ i deras äldre lydelse.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982