Med anledning av proposition 1981/82:82 med förslag till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål jämte motioner

KrU 1981/82:20

Kulturutskottets betänkande 1981/82:20

med anledning av proposition 1981/82:82 med förslag till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i proposition 1981/82:82 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen upptaget förslag till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål.

Den i propositionen föreslagna lagen avses ersätta en kungörelse från 1927. Enligt denna kungörelse krävs tillstånd för utförsel av olika slag av träföremål som är tillverkade före 1860. I den nya lagen utvidgas skyldigheten att ansöka om tillstånd till att också gälla flera andra slag av föremål. Bland dessa kan nämnas vissa slag av textilier, uniformer, folkdräkter, musikinstrument, vissa slag av ur, vapen, målningar, teckningar, skulpturer, konsthantverk, samiska föremål, brev, dagböcker och manuskript. För flertalet föremål föreslås en åldersgräns på 100 år. I några fall skall dock andra åldersgränser gälla, t. ex. för samiska föremål 50 år.

Tillstånd till utförsel skall i princip inte medges om föremålet är av stor betydelse för det nationella kulturarvet. Vissa generella undantag från kravet på tillstånd skall gälla. Bl. a. skall tillstånd inte krävas om föremålet är framställt utomlands eller om dess värde inte överstiger 1000 kr.

Tillstånd skall meddelas av vissa tillståndsmyndigheter. För tillstånd skall tas ut en avgift. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får i uppgift att sprida information om den nya lagstiftningen och om vikten av att vårda och bevara vårt kulturarv.

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 juli 1982. Dess lydelse framgår av till detta betänkande fogad bilaga.

I propositionen anförs bl.a. följande om bakgrunden till lagförslaget.

Tillstånd till utförsel av kulturföremål som avses i 1927 års kungörelse skall inhämtas hos riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Föremål som ingår i personligt bohag får emellertid utan tillstånd föras ut ur landet när ägaren flyttar utrikes.

Sedan budgetåret 1965/66 finns ett särskilt riksstatsanslag för inköp av vissa kulturföremål av sådant konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde att det kan anses vara av synnerlig vikt att de behålls i Sverige. Anslaget disponeras av regeringen efter förslag av vederbörande myndigheter och är f. n. uppfört med ett belopp av 100000 kr. Det kan överskridas om medelsförbrukningen i efterhand anmäls för riksdagen.

Frågan om det nu gällande utförselförbudets utformning och räckvidd 1 Riksdagen 1981182. 13 sami. Nr 20

KrU 1981/82:20

har aktualiserats i skilda sammanhang, bl. a. i riksdagen. Hösten 1975 uttalade riksdagen sålunda att föreliggande uppgifter entydigt pekade på att det behövdes ett effektivare skydd från samhällets sida mot utförsel av äldre kulturföremål (KrU 1975/76:9).

Statens kulturråd har på Kungl. M^j:ts uppdrag i samråd med riksantikvarieämbetet och Nordiska museet gjort en värdering av erfarenheterna av gällande ordning i fråga om utförsel av kulturföremål och därefter i rapporten Skydd mot utförsel av kulturföremål lagt fram förslag i ämnet. Det lagförslag som läggs fram i propositionen bygger på kulturrådets förslag men är av väsentligt mindre genomgripande natur än detta.

I fråga om utgångspunkterna för lagförslaget innehåller propositionen bl. a. följande.

Många värdefulla äldre svenska kulturföremål förs i dag ut ur landet i en utsträckning som inte är önskvärd. Nuvarande skyddsbestämmelser bör därför utökas till att omfatta ytterligare grupper av kulturföremål.

De åtgärder som föreslås avser främst att motverka en på kommersiella grunder organiserad utförsel av kulturhistoriskt värdefulla föremål. Utförsel som har samband med ett reguljärt kulturutbyte eller sammanhänger med personliga förhållanden kommer i stort sett inte att hindras av den nya lagstiftningen.

Föreskrifterna i lagen syftar till att hindra att äldre svenska kulturföremål, som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut inlandet. Det betonas att man bör sträva efter att skydda de kulturföremål som är viktiga för att ge en allsidig bild av vårt äldre materiella kulturarv och att det därför är angeläget att skyddet spänner över hela fältet av föremålsgrupper från alla samhällsskikt.

Skyddet för de äldre kulturföremålen är i lagförslaget utformat så att tillstånd måste sökas för utförsel av föremål tillhörande vissa uppräknade kategorier. Dessutom gäller enligt lagförslaget att föremålen skall ha en viss ålder, i det övervägande antalet fall mer än 100 år.

Undantagna från tillståndsplikten är bl. a. föremål som har ett värde under 1000 kr. och föremål som är framställda utomlands.

Ett uteslutande av de utländska föremålen från skyddsreglema anses komma att innebära en väsentlig lättnad i hanteringen av lagstiftningen men å andra sidan också att vissa föremål som är mycket väsentliga för det svenska kulturarvet lämnas utanför skyddssystemet. Avsikten är emellertid att riksantikvarieämbetet och statens historiska museer skall få i uppdrag att utreda behovet av skydd mot utförsel av föremål som är framställda utomlands. I utredningsuppdraget skall även ingå frågan om skydd mot utförsel av fornfynd.

Prövningen av ansökningar om tillstånd att föra ut kulturföremål avses allt efter föremålets art ligga på kungl, biblioteket, Nordiska museet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, riksarkivet eller statens konstmuseer. Ansökningsavgift och — i fråga om ansökningar som bifalls - tillstånd sa vgift förutsätts utgå.

KrU 1981/82:20

1 anslutning till lagstiftningen bör enligt propositionen särskilda informationsinsatser göras. Ansvaret härför bör vila på riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts, nämligen

1981/82:351 av Anna Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anta följande tillägg till 2 § i förslaget till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål: 2

§ Den som och ritningar

4. efter regeringens förordnande även annan grupp av äldre kulturföremål som har betydelse för vårt nationella kulturarv,

1981/82:352 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:82 hos regeringen begär nytt förslag utifrån vad i motionen anförts,

1981/82:353 av Bengt Wiklund (s) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget i proposition 1981/82:82 om utförsel av äldre kulturföremål och begär att lagförslaget omarbetas i överensstämmelse med det praktiska syfte som avses,

1981/82:1764 av Stina Eliasson (c) och Annika Öhrström (c) vari yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål.

Det i motion 351 framförda yrkandet bygger på uppfattningen att situationen på ifrågavarande område relativt snabbt kan förändras och att det därför är önskvärt med en ordning som medger att en ny föremålsgrupp utan alltför stor tidsutdräkt kan omfattas av utförselskyddet. Motionären anknyter till ett av lagrådet framfört förslag om att i lagen införa en regel som ger regeringen befogenhet att komplettera uppräkningen av föremålsgrupper.

I motion 352 uttalas att avsikten med ett utökat tillståndstvång måste vara att i högre grad än nu bevara vårt kulturarv och att vidmakthålla och helst öka vårt intresse för och vår kunskap om det. Enligt motionärernas uppfattning kommer de negativa effekterna av den föreslagna lagen att bli större än fördelarna. De anser därför att propositionen bör avslås och nytt förslag läggas fram efter samarbete med riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Kritiken mot förslaget sammanfattas på i huvudsak följande sätt.

1. Lagförslaget är ofullständigt eftersom behov av komplettering föreligger redan innan det ens trätt i kraft.

2. Lagen innefattar en så ”omfattande administrativ omgång att det tl Riksdagen 1981/82. 13 sami. Nr 20

KrU 1981/82:20

kommer att upplevas som ett utslag av överdriven krångelmentalitet”. Detta framhåller kammarrätten i sitt yttrande.

3. Lagen ger de redan hårt ansträngda museer och andra institutioner som avses bli tillståndsmyndigheter betydande arbete med kontroll av utförselansökningama, vilket minskar deras möjligheter till aktiv kulturell verksamhet. Inga nya tjänster avses fa inrättas för ändamålet.

4. Lagen innebär nya resurskrävande uppgifter för tullen. Bl. a. brottsförebyggande rådet har i sitt yttrande framhållit att det är viktigt att tullen inte avhänds resurser för narkotikabekämpningen.

5. Kan lagens efterlevnad inte kontrolleras ökar risken för att utförseln inte minskar i omfattning, men däremot går den seriösa handeln förbi, något som försämrar möjligheterna för museer och allmänhet att följa utvecklingen och att själva kunna köpa in föremålen.

6. Lagförslaget kan ytterligare motverka sitt syfte genom att förhindra hemtagning av sådana unika svenska föremål av världsklass som sedan inte på nytt skulle fa säljas utanför landet och därigenom riskerar att falla i värde genom hemtagningen.

Den kritik mot lagförslaget som framförs i motion 353 koncentreras till två omständigheter, nämligen dels att lagen inte omfattar föremål som är framställt i annat land, dels att lagförslaget är ofullständigt eftersom ytterligare utredningsarbete anses erforderligt. Motionären anser det viktigt och angeläget att förstärka lagstiftningen till skydd mot utförsel av kulturföremål. Däremot anser han det vara olyckligt att utfärda en ny lag när stor enighet uppenbarligen råder om att lagens tillämpningsområde snarast möjligt bör utvidgas — i synnerhet som lagens införande bör förenas med mycket omfattande informationsinsatser om lagstiftningens syfte och tilllämpningsområde. Mot den bakgrunden bör de erforderliga ytterligare utredningarna läggas till grund för en revidering av lagförslaget innan riksdagen antar detta och anvisar medel för information.

I motion 1764 uttalas att den föreslagna värdegränsen 1000 kr. är för hög. Om den gränsen fastställs kommer det att fa en förödande inverkan på en mycket stor del av det materiella kulturarv som tillhört de små i samhället, dvs. de grupper som utgjort merparten av landets befolkning. En överväldigande del av de föremål, speciellt möbler, från 1800-talet, som utgjort böndernas, arbetarnas och den lägre borgarklassens bohag, kan i dag, även när de bevarats i gott skick, i allmänhet köpas till priser under 1000 kr. Motionärerna föreslår därför att den föreslagna 1000-kronorsgränsen sänks till 500 kr.

KrlJ 1981/82:20

5 Utskottet

Utskottet delar den uppfattning sorn kommit till uttryck i lagförslagets 1 §, nämligen att det är angeläget att hindra att äldre svenska kulturföremål som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet förs ut ur landet. Utskottet har inte i och för sig någon invändning mot att lagstiftningsvägen införa ett skydd mot dylik utförsel. Däremot anser utskottet att det finns fog för åtskilliga av de invändningar mot det nu föreliggande förslaget som framförts i motionerna. Dessa invändningar återgår delvis på synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen av kulturrådets rapport. Utskottet fäster särskild vikt vid den från flera håll framförda åsikten att en blivande lag bör omfatta även i utlandet framställda föremål som är av stor betydelse för vårt nationella kulturarv. Den utredning härvidlag som regeringen avser att låta genomföra bör föreligga innan riksdagen tar ställning till en lag om utförselförbud. Utskottet anser också att det behövs ytterligare överväganden av frågan om på vilken nivå en värdegräns bör ligga. 1 samband därmed bör också övervägas möjligheten och lämpligheten av att införa någon form av statlig förköpsrätt.

Utskottet anser att riksdagen med anledning av de föreliggande motionerna och vad utskottet anfört bör avslå propositionen och samtidigt hemställa att regeringen efter utredning och förnyade överväganden framlägger nytt förslag i fråga om förbud mot utförsel av äldre kulturföremål.

Åberopande det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:351, 1981/ 82:352, 1981/82:353 och 1981/82:1764 avslår proposition 1981/ 82:82 och däijämte hemställer att regeringen, efter den utredning och de förnyade överväganden som bör föranledas av vad utskottet anfört, för riksdagen framlägger nytt förslag i fråga om förbud mot utförsel av äldre kulturföremål.

Stockholm den 16 mars 1982

På kulturutskottets vägnar GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric Norrby (c), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars Ahlmark (m), Hans Alsén (s), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Stina Eliasson (c) och Gunnel Liljegren (m).

KrU 1981/82:20

6 Reservation

Karl-Eric Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Anna Eliasson (c), Bertil Hansson (fp) och Stina Eliasson (c) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse.

Gällande bestämmelser om utförsel av äldre kulturföremål finns i en kungörelse från år 1927 och gäller i huvudsak träföremål som är tillverkade före år 1860. Under den långa tid som förflutit sedan kungörelsen utfärdades har frågan om utförselförbudets räckvidd aktualiserats i olika sammanhang, bl. a. i riksdagen. Sålunda uttalade kulturutskottet i betänkandet KrU 1975/76:9 att uppgifter som utskottet erhållit entydigt pekade på att det behövdes ett effektivare skydd från samhällets sida mot utförsel av äldre kulturföremål.

Enligt utskottets mening är det angeläget att den förstärkning av skyddet mot utförsel av äldre kulturföremål som länge behövts nu införs utan ytterligare tidsutdräkt. En lagstiftning med det syfte som det här är fråga om innebär att ställning måste tas till många avgränsningsproblem. Utskottet anser att de bedömningar av de olika detaljproblemen som gjorts i propositionen är väl underbyggda och att detsamma gäller vad som anförts om behovet av ytterligare utredningsarbete. Utskottet fäster särskilt avseende vid att frågan om skydd för sådana i utlandet tillverkade kulturföremål som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet utreds. Med det nu anförda avstyrker utskottet de avslagsyrkanden som framförts i motionerna 352 och 353.

I vad gäller det yrkande om ett uttalande till förmån för en lägre värdegräns som gjorts i motion 1764 vill utskottet framhålla följande.

Förslaget i propositionen innebär en högst avsevärd utvidgning av utförselskyddet. Det kommer enligt lagen att omfatta en rad olika, hittills oskyddade föremålsgrupper. Hur omfattande skyddet blir beror emellertid inte bara på vilka föremålsgrupper det omfattar utan också på vilken värdegräns som tillämpas. Utskottet vill framhålla dels att värdegränsen bör ligga på en sådan nivå att det avsedda skyddet kommer att omfatta olika slag av kulturföremål från alla samhällsskikt, dels att man inte kan bortse från att ju lägre värdegränsen ligger desto större arbetsinsatser kommer att krävas för tillämpning av lagen. Med hänsyn till det nu anförda och till att skyddet bör vara så effektivt som möjligt gör utskottet den samlade bedömningen av frågan om värdegränsen att riksdagen inte bör göra det i motion 1764 önskade uttalandet.

I motion 351 yrkas att riksdagen antar ett tillägg till 2 § i lagen. Detta tillägg som föreslagits av lagrådet innebär att det blir möjligt för regeringen att komplettera den i lagen gjorda uppräkningen av föremålsgrupper som är inordnade i skyddssystemet. Utskottet anser det inte osannolikt att en sådan kompletterande regel kan komma att visa sig värdefull. Utskottet förutsätter att regeringen och berörda myndigheter noga följer utveckling -

KrU 1981/82:20

en på området men anser att praktiska erfarenheter av lagens tillämpning bör avvaktas innan någon bestämmelse med den innebörd som föreslagits i motion 351 införs. Utskottet avstyrker alltså denna motion.

Sammanfattningsvis innebär vad utskottet nu anfört att utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna 1981/82:351, 1981/82:352, 1981/82:353 och 1981/82:1764.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:351, 1981/82:352, 1981/82:353 och 1981/82:1764 och med bifall till proposition 1981/ 82:82 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål.

KrU 1981/82:20 Bilaga

8 Förslag till

Lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag ges föreskrifter om utförsel av vissa äldre kulturföremål. Föreskrifterna har till syfte att förhindra att äldre svenska kulturföremål,

som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut ur landet.

2 § Den som vill föra ut ett föremål ur landet skall ha tillstånd till utförseln, om föremålet tillhör någon av följande föremålsgrupper:

1. föremål som har framställts före år 1600:

a) tryckta skrifter, kartor och bilder samt

b) handskrivna bokverk på pergament,

2. mer än 100 år gamla föremål:

a) byggnader och — om de har utgjort fast inredning i byggnader — dörrar, dörromfattningar, fönster, fönsteromfattningar, fönsterluckor, dekorerade tak, takmålningar, dörröverstycken, listverk, väggpaneler, målade väggfalt, kakelugnar, sättugnar, spisomfattningar, beslag, lås och andra smiden, vindflöjlar och urverk,

b) möbler, speglar, skrin, belysningsföremål, tapeter, leksaker, skrivdon, hygienartiklar, rökdon samt föremål för beredning, servering, förtäring och förvaring av föda och dryck,

c) ryor, vävnader, broderier och spetsar samt textilredskap med målad eller skuren dekor,

d) civila och militära uniformer samt folkdräkter,

e) musikinstrument,

0 golvur, väggur, konsolur och bordsur,

g) vapen, ammunition, krutbehållare, gehäng, rustningar och sköldar samt

h) målningar, teckningar, skulpturer och konsthantverk,

3. mer än 50 år gamla föremål:

a) samiska föremål,

b) inte tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och räkenskaper samt

c) handritade kartor och ritningar.

3 § Tillstånd krävs även när det är fråga om utförsel av en del av ett sådant föremål som anges i 2§.

4 § Ett föremål får dock föras ut ur landet utan tillstånd, om

1. föremålets värde inte överstiger 1000 kronor,

2. föremålet är framställt i annat land,

3. föremålets ägare flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land,

4. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i annat land,

5. föremålet förs ut av en offentlig institution eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det skall föras tillbaka till Sverige,

KrU 1981/82:20 Bilaga

6. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med offentlig kulturverksamhet och det skall föras tillbaka till Sverige eller

7. föremålet är tillfälligt inlånat från utlandet.

5 § Tillstånd till utförsel skall ges om föremålet inte är av stor betydelse för det nationella kulturarvet.

Även om föremålet har sådan betydelse för vårt kulturarv får tillstånd ges till utförsel, om det förvärvas av en institution i utlandet.

6 § Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av kungl, biblioteket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, riksarkivet, statens konstmuseer eller Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter).

För vaije slag av föremål, som anges i 2 §, föreskriver regeringen vilken tillståndsmyndighet som skall pröva ansökan om tillstånd.

7 S Ansökan om tillstånd skall ges in till riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, som, om ansökningen enligt föreskrift meddelad med stöd av 6§ skall prövas av annan tillståndsmyndighet, överlämnar ansökningen till denna.

8 § Rör en ansökan mer än en av tillståndsmyndighetema beslutar riksantikvarieämbetet och statens historiska museer vilken tillståndsmyndighet som skall handlägga ansökningen. Den tillståndsmyndigheten får fatta beslut i ärendet först efter samråd med den eller de övriga tillståndsmyndigheter som är berörda. I sådana ärenden skall ansökan avslås om någon av de berörda tillståndsmyndighetema anser att tillstånd inte skall beviljas.

9 § Den, som ansöker om tillstånd att föra ut ett föremål, skall till ansökan foga två fotografier av föremålet. Det gäller dock inte om ansökan avser föremål som avses i 2§ la) och 3b). Det gäller inte heller om tillståndsmyndigheten medger undantag från detta krav.

Tillståndsmyndigheten har rätt att granska det eller de föremål som sökanden vill föra ut.

10 S Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om utförsel.

11 S Förvaltningslagen (1971:290) skall tillämpas i fråga om tillståndsärenden som handläggs av Stiftelsen Nordiska museet. Beslut i sådant ärende fattas av stiftelsens styresman eller annan tjänsteman som styresmannen utser.

12 i Har en tillståndsmyndighet avslagit en ansökan om tillstånd till utförsel, får beslutet överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut, som en tillståndsmyndighet har meddelat enligt denna lag, får inte överklagas.

13 S Även om ett kulturföremål är av stor betydelse för det nationella kulturarvet får regeringen om synnerliga skäl föreligger medge att föremålet förs ut utan tillstånd.

KrU 1981/82:20 Bilaga

14 § Om påföljd för olovlig utförsel av kulturföremål och för försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Genom lagen upphävs kungörelsen (1927:129) angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål.

2. Har ansökan om utförsel getts in före utgången av juni 1982 och gäller ansökan föremål som omfattas av 1927 års kungörelse skall äldre bestämmelser tillämpas vid prövningen av ansökningen.

3. Tillstånd som har beviljats med stöd av 1927 års kungörelse gäller fortfarande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982