Med anledning av motion om gränsdragningen mellan amatöridrott och professionell idrott
KrU 1981/82:6
Kulturutskottets betänkande 1981/82:6
med anledning av motion om gränsdragningen mellan amatöridrott och professionell idrott
Motionen
I motion 1980/81:543 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen föreslagits beträffande regler m. m. för amatörer och professionella inom idrotten.
I motionen uttalas att många av idrottsvärldens problem har sitt ursprung i en föråldrad syn på gränsen mellan amatörer och professionella och på ett försök till uppdelning i dessa två kategorier. Inom vissa idrottsgrenar finns ingen sådan uppdelning medan andra tillämpar en gränsdragning som ur allmän synpunkt är både svårförståelig och ohållbar. En svårighet då det gäller att införa nya regler är, påpekas det i motionen, att de nationella reglerna oftast överensstämmer med motsvarande på det internationella planet. Vad motionärerna önskar är att Sverige i internationella sammanhang skall verka för att det inom idrotten inte skall fä förekomma någon diskriminering med hänsyn till amatörer och professionella. De anser också att regeringen bör ta nödvändiga initiativ för att åstadkomma en ändring av nu gällande svenska regler på området.
Vissa upplysningar i anslutning till motionen
Idrottsrörelsens högsta organ är riksidrottsmötet och riksidrottsstyrelsen. De är de beslutande organen inom riksidrottsförbundet (RF) till vilket 56 specialförbund är anslutna. Dessa representerar med några undantag vart och ett sin särskilda idrott. Riksidrottsmötet beslutar om inval av nya specialförbund i RF. Varje specialförbund sköter sin egen idrott inom landet och är också anslutet till resp. idrotts internationella förbund. Till specialförbundens uppgifter hör även att ur specialförbunden välja de tolv ledamöterna i Sveriges Olympiska Kommittés arbetsutskott.
Av RF:s stadgar framgår att det är specialförbunden som bedriver den idrottsliga verksamheten. RF:s uppgift är att samordna, främja och utveckla den svenska idrottsrörelsen.
Ett förslag till idéprograni för idrottsrörelsen under 1980-talet - Idrott 80- har lagts fram av en arbetsgrupp tillsatt av riksidrottsstyrelsen. I detta program framhålls att idrottsrörelsen i fråga om tävlingsidrotten skall inrikta sig bl. a. på att försöka ge bästa möjliga betingelser för utveckling av tävlingsidrotten. att alla som vill ägna sig at tävlingsidrott mäste fä möjlighet
1 Riksdagen 19X1/82. /.? sami. Nr 6
KrU 1981/82:6
till detta, att ge elitidrottsutövare bättre möjligheter att idrotta på deltid/heltid och att Sverige tar aktiv del i det internationella idrottsutbytet.
I idéprogrammet behandlas även vissa problem i samband med elitidrott. Så påpekas bl. a. att det finns ett klart samband mellan elit- och övrig idrott. Det är dock viktigt, sägs det, att slå fast att elitidrotten inte automatiskt växer fram ur en bred idrottsverksamhet. Vidare hävdas att den internationella konkurrensen hårdnar och att det inte finns några genvägar till framgång. En utveckling mot helprofessionalism blir allt tydligare även i Sverige. Fordringarna ökar på elitidrottsutövarens förening, förbund och arbetsgivare.
Inom vissa områden kan en samordnad insats från RF:s sida bidra till en positiv utveckling av elitidrotten. En sådan insats får därför inte innebära en restriktiv överprövning utan är endast avsedd att stimulera och komplettera de mål som resp. specialförbund sätter upp. I Idrott 80 uttalas att det kan vara lämpligt att RF har en permanent beredningsgrupp samt att ökad samordning med den verksamhet som Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) bedriver är motiverad. Vidare framhålls att för att få största möjliga kraft i arbetet på att utveckla elitidrotten bör ökad samordning mellan RF:s och kommitténs verksamhet eftersträvas. Formerna för denna samordning bör utredas i särskild ordning.
I Idrott 80 anförs bl. a. att de amatörregler som föreskrivs av Internationella olympiska kommittén (IOK) och vissa internationella specialförbund (ISF) och som begränsar idrottsutövarens möjligheter till ekonomiskt utbyte av sin idrott undan för undan måste mjukas upp och att målet skall vara att de helt tas bort.
Remissyttrande
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Sveriges Riksidrottsförbund. Yttrandet har följande lydelse.
Först kanske det bör sägas att begreppet amatör avskaffades av den Internationella Olympiska Kommittén redan 1974. Det finns icke längre i samband med olympiska spel. Bl. a. därför att den nya regel 26 i chartern som reglerar rätten att deltaga i OS tillåter så pass många avsteg att det inte kan bli tal om s. k. amatörer. Även om de finns i vissa idrotter som på grund av ringa publikt intresse inte kan skaffa sig en ekonomi som gör det möjligt med hårda bindningar till pengar. Den nya regeln tillkom för att balansera västvärldens möjligheter att konkurrera på någorlunda likvärdiga villkor med östsidans s. k. statsamatörer.
Vi i Sverige kan inte själva göra några gränsdragningar eftersom det är de internationella idrottsförbunden som fastställer sina regler. Dessa måste följas av våra nationella förbund. I de flesta fall faller dessa ISF:s regler in under IOK:s - som godkänt dem. I en del fall är emellertid ISF:s regler strängare än IOK:s. Hur som helst: Sverige kan inte göra några egna
KrU 1981/82:6
gränsdragningar.
Den gängse gränsdragningen på skillnaden mellan ett proffs och en amatör är att den förstnämnde uteslutande livnär sig på att tävla för pengar. Han får öppet betalt. En amatör-ordet som egentligen är borta ur vokabulären-har ett arbete och tävlar mot vissa ersättningar fastställda av 1SF och med kostnadstäckning för träning m. m.
Utskottet
Förslaget i motionen syftar till att få till stånd en ändring av de krav om amatörstatus som vissa idrottsförbund ställer upp för deltagande i tävlingar. Dessa krav bör enligt motionärerna tas bort.
Av riksidrottsförbundets remissyttrande framgår att det skedde en uppmjukning av reglerna för deltagande i de olympiska spelen vid en stadgerevision år 1974. Sedan dess förekommer inte begreppet amatör i samband med de olympiska tävlingarna. De flesta internationella specialförbund följer dessa nya regler men det finns vissa som fortfarande tillämpar strängare bestämmelser i fråga om amatörskap. Dessa bestämmelser måste följas av de svenska specialförbunden om svenska idrottsmän skall delta i internationella idrottstävlingar. Riksidrottsförbundet och de svenska specialförbunden söker dock verka för en förändring härvidlag. Så uttalas i det idéprogram för idrottsrörelsen under 1980-talet - Idrott 80 - som utarbetats inom förbundet och som har anammats av idrottsrörelsen att de amatörregler som föreskrivs av Internationella olympiska kommittén och vissa internationella specialförbund och som begränsar idrottsutövarens möjligheter till ekonomiskt utbyte av sin idrott undan för undan måste mjukas upp och att målet skall vara att de helt tas bort.
Riksidrottsstyrelsen ingriper enligt uppgift aldrig i specialförbundens beslut om tävlingsbestämmelser utan uttalar endast sin mening i dessa frågor. När det gäller motionärernas önskemål om att regeringen aktivt skall agera i dessa frågor vill utskottet erinra om att bestämmelser om rätt att delta i tävlingar behandlas och fastställs av idrottsrörelsen utan statlig medverkan såväl på det nationella som på det internationella planet.
Med idrottsrörelsens ställning som fri och obunden folkrörelse följer principiellt uppgiften att självständigt fatta de beslut som reglerar dess verksamhet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1980/81:543.
Stockholm den 27 oktober 1981
På kulturutskottets vägnar GEORG ANDERSSON
KrU 1981/82:6
4 Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric Norrby (c), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp). Tyra Johansson (s). Lars Ahlmark (m), Lars-Ingvar Sörenson (s). Olle Eriksson (c). Hans Alsén (s), Kerstin Andersson i Kumla (s). Bertil Hansson (fp). Ing-Marie Hansson (s). Stina Eliasson (c), Gunnel Liljegren (m) och Cecilia Jensfelt (c).
GOTAB 69741 Slockholm 1981