Med anledning av motion om den svenska sång- och lektraditionen

KrU 1981/82:7

Kulturutskottets betänkande 1981/82:7

med anledning av motion om den svenska sång- och lektraditionen Motionen

I motion 1980/81:727 av Blenda Littmarck (m) och Anita Bråkenhielm (m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för bevarandet av en gemensam svensk sång- och lektradition i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionärerna uttalar att vi i Sverige synes glömma det ansvar vi har för att förmedla något av ett eget svenskt kulturarv till kommande generationer. De hävdar att ungdomar som i dag lämnar den obligatoriska skolan i allmänhet har mycket ringa kännedom om svenska folksagor, folkvisor, den ord- och begreppsskatt som Bibeln tillfört vårt språk och om svensk poesi och litteratur från Bellman till våra dagar.

I motionen erinras om de försök som gjordes under 1930- och 1940-talen att genom de s. k. stamsångerna ge svenska folket en gemensam sångskatt. Innan det är för sent bör, säger motionärerna, till kommande generationer räddas ett lämpligt urval av våra svenska folkvisor, de mest älskade av våra psalmer och väckelsesånger och sångbart tonsatt svensk poesi av slitstark natur exempelvis sådan av Carl Michael Bellman och Evert Taube. En utredare bör därför få i uppdrag att ställa samman 10-20 nya "stamsånger”. Dessa skulle sedan - liksom en motsvarande sammanställning av sång- och danslekar - ingå i skolundervisningen. Härigenom skulle de komma att utgöra en del av ett bestående svenskt kulturarv i mångfaldens samhälle.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

Med stamsånger avses ett fast urval av sånger vilkas texter och melodier skulle inläras av samtliga elever i de offentliga skolorna.

Tanken på en viss gemensam sångrepertoar för alla svenska skolor fördes fram under början av 1900-talet inom det 1905 grundade "Samfundet för unison sång”. I 1919 års undervisningsplan för folkskolorna infördes efter omfattande förberedelser ett förslag till gemensamma sånger.

Under 1930-talet arbetade man på flera håll för att ge sångförteckningen en fastare ställning och få den införd också vid läroverken. 1943 utfärdade Kungl. Majit ett cirkulär (nr 120) med föreskrift om vilka sånger som skulle "upptas till allmänt inlärande vid sångundervisningen i de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter vid vilka sådan undervisning bedrivs". Skolöverstyrelsen fastställde därefter den text- och melodiversion som skulle inläras.

1 Riksdagen 1981182. /.? sami. Nr 7

KrU 1981/82:7

2 Undervisningen i stamsånger slog aldrig helt igenom; det framfördes ofta tvivel om att stamsången var rätta sättet att skapa en gemensam sångrepertoar i Sverige, och många lärare ansåg att sångerna var svåra och främmande för barnen.

Stamsångerna omfattade följande sånger: de nordiska ländernas nationalsånger, Kungssången, Sverige, Sveriges flagga. Land du välsignade, Frihet är det bästa ting. Uti vår hage, Mandom, mod och morske män, Glädjens blomster, Vintern rasat ut. Här är gudagott att vara, Fjäriln vingad syns på Haga, Vi gå över daggstänkta berg. 1 sommarens soliga dagar. Nu så glada gå vi alla, Hosianna (Vogler), Nu tändas tusen juleljus.

Vid läroplansöversynen år 1968 togs bestämmelsen om stamsånger bort och ersattes med en kommenterad, s. k. rådgivande visförteckning om ca 149 sånger (Läroplan för grundskolan 69, suppl. Musik).

Skolöverstyrelsen avser f. n. inte att ställa samman en motsvarande förteckning.

Enligt Läroplan för grundskolan - Lgr 80-skall målet för undervisningen i musik vara att ta till vara elevernas förutsättningar och möta deras behov. Undervisningen syftar till att få eleverna att använda flera av musikens olika uttrycksmedel samt vårda röst och tal. Undervisningen skall låta eleverna uppleva glädje och gemenskap. Den skall ha en sådan utformning att den ger alla möjlighet att medverka aktivt. Den skall därigenom bidra till elevernas personliga och sociala utveckling.

Eleverna skall få kunskap om musiken och dess funktion och villkor i olika miljöer, kulturer och tider. De skall härigenom lära känna bl. a. invandrarländernas olika kulturtraditioner.

När det gäller dagens musik och olika musikmiljöer, skall eleverna tränas att kritiskt granska och diskutera musikens roll samt de krafter som styr musikutbudet. Härigenom skall de göras medvetna om den påverkan de utsätts för, då det gäller livsstil, konsumtionsvanor, attityder och värderingar.

Skolans musikliv är en källa till gemenskap. Det skall möjliggöra samarbete över årskurs-, stadie- och ämnesgränser samt främja kontakten med det övriga musiklivet i samhället. Eleverna skall härigenom stimuleras till kontakt med musik även efter avslutad skolgång.

Stiftelsen Institutet för Rikskonserter söker genom särskilda program avsedda för skolorna stimulera intresset för eget musicerande. Programmen syftar även till att ungdomarna i grundskolan skall komma i kontakt med andra musikaliska uttryck än de allra vanligaste som de möter dagligen i radio, TV och diskotek eller via skivor och band. Därför försöker Rikskonserter introducera andra kulturers musik, vår tids konsertmusik eller andra, annorlunda musikyttringar i skolorna. Rikskonserters s. k. skolutbud anknyter bl. a. till svenska folkmusik- och vistraditioner. Man söker även belysa markanta drag i utvecklingen under de senaste åren såsom blandning -

KrU 1981/82:7

en av traditioner och omstöpningen av gamla musiktraditioner till användning i modern samhällsmiljö. Rikskonserter samarbetar nära med regionmusiken i resp. region.

Utskottet

Under åren 1943-1968 ingick ett urval av ca 20 sånger som obligatorisk del av musikundervisningen i de offentliga skolorna. Dessa s. k. stamsånger hade fastställts av skolöverstyrelsen i enlighet med ett år 1943 av Kungl. Majit utfärdat cirkulär. De bestod av de nordiska ländernas nationalsånger, ett antal visor, däribland några folkvisor, och en julpsalm. Vid läroplansöversynen år 1968 togs bestämmelsen om stamsånger bort, och en rådgivande visförteckning om 140 sånger infördes.

Motionärerna menar att i det svenska kulturarvet bör ingå en för alla gemensam kunskap om svenska sånger, folklekar och folkdanser. De förordar därför att ett lämpligt urval av sånger skall ställas samman och som stamsånger ingå i musikundervisningen i grundskolan. På motsvarande sätt skulle även gamla svenska lekar och danser ingå som obligatoriska element i skolundervisningen. Yrkandet i motionen går ut på att en särskild utredare skall få i uppdrag att ställa samman ett antal stamsånger.

De synpunkter på vikten och värdet av att vidmakthålla den kulturella traditionen på musikens och dansens område som motionärerna för fram kan utskottet ansluta sig till. Deras uppfattning om behovet av en gemensam fond av sånger är värd att beakta. Utskottet vill dock erinra om att enligt läroplanen för grundskolan - Lgr 80 - omfattar kursplanen för musikundervisningen bl. a. svenska och nordiska sånger samt sånger och visor som anknyter till elevernas vardag, till olika temaområden i skolarbetet och vuxenvärlden. Sånglekar samt svenska och utländska folkdanser ingår som ett moment i idrottsundervisningen. Utskottet vill vidare peka på att Rikskonserter har särskilda program avsedda för skolorna. Detta s. k. skolutbud anknyter bl. a. till svenska folkmusik- och vistraditioner. Det torde alltså inom skolundervisningen finnas utrymme att föra vidare en levande svensk kulturtradition på musikens och dansens område.

Utskottet vill även framhålla att den svenska musik- och danstradition som motionärerna vill värna om också förs vidare på andra sätt. Redan i förskolan ingår musik och dans som en viktig del av verksamheten och inom kyrkan och folkrörelserna spelar sång och musik en viktig roll.

Med anledning av det konkreta förslaget i motionen vill utskottet erinra om att en grundtanke i Lgr 80 är att varje rektorsområde skall kunna utforma arbetsplaner och utvecklingsprogram. Vikten av att det finns betydande möjligheter inom skolan att lokalt utforma program och kurser poängteras särskilt.

KrU 1981/82:7

4 Med hänvisning till vad som anförts finner utskottet inte att en särskild utredning så som motionärerna föreslår är påkallad.

Utskottet avstyrker alltså motionen och hemställer att riksdagen avslår motion 1980/81:727.

Stockholm den 27 oktober 1981

På kulturutskottets vägnar GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric Norrby (c). Åke Green (s). Kerstin Anér (fp). Tyra Johansson (s). Lars Ahlmark (m), Lars-Ingvar Sörenson (s). Olle Eriksson (c). Hans Alsén (s). Kerstin Andersson i Kumla (s). Bertil Hansson (fp). Ing-Marie Hansson (s). Stina Eliasson (c). Gunnel Liljegren (m) och Cecilia Jensfelt (c).

Särskilt yttrande

Ing-Marie Hansson (s) anför:

Situationen inom musikundervisningen i grundskolan blir alltmer bekymmersam. Idag torde ca 45 % av musiklärarna inte vara behöriga. Om 45 % av landets lärare i matematik inte var behöriga, skulle troligen reaktionen vara mycket stark. Musik och sång har djupa och starka traditioner inom alla kulturer. Att inte vårda ett sådant kulturarv leder snabbt till förflackning och ett passivt mottagande. Musikämnet kan också stimulera koncentration genom aktivt lyssnande. Musik, sång och rörelse som pedagogiska medel inom skilda ämnesområden kräver naturligtvis utbildade lärare.

Att föra vidare och att vidareutveckla den svenska vis-, sång- och lektraditionen skulle kunna göra skolan roligare och skapa gemenskap i stället för slagsmål och skadegörelse.

GOTAB 69242 Slockholm I9KI