Med anledning av motioner om vissa åtgärder på musikområdet
KrU 1981/82:8
Kulturutskottets betänkande 1981/82:8
med anledning av motioner om vissa åtgärder på musikområdet Motionerna
Utskottet behandlar i detta betänkande följande två motioner nämligen
1980/81:1856 av Sten Svensson m. fl. (m, c, fp) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas
2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till omprioriteringar inom nuvarande anslagsramar för statens stöd till musikkulturen med beaktande av de förslag som redovisats i motionen,
1980/81:1868 av Bertil Hansson (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till åtgärder på musikområdet i enlighet med vad som anförts i motionen bör föreläggas riksdagen senast vid 1981/82 års riksmöte.
Idenförstnämndamotionen uttalas att samhällsekonomin gör det nödvändigt med besparingar och omprioriteringar. För många kulturändamål gäller den situationen att de inte under de närmaste åren kommer att kunna tillgodoses med offentliga insatser. Det är därför angeläget att allmänhet och företag ekonomiskt och på annat sätt uppmuntras att stödja angelägna kulturändamål.
Motionärerna anknyter vidare till vad kulturrådet i sin rapport (1979:1) Fonogrammen i kulturpolitiken anfört om en avgift på s.k. tomkassetter. Rådets uttalande innebär att det med hänsyn till att det i stor utsträckning förekommer privat kopiering av fonogram i princip är rimligt att de som kopierar privat både får betala för samhällets stöd till upprätthållandet av en mångsidig fonogramproduktion och ersätta berörda upphovsrättsliga rättsinnehavare för det ekonomiska avbräck som vållas av kopieringen liksom för det därmed ökade utnyttjandet av deras prestationer. Rådets förslag i denna del innebär att vid sidan av en eventuell upphovsrättslig ersättning en särskild avgift tas ut för att finansiera de behov av statligt stöd till fonogramverksamhet som uppkommit genom den tilltagande hemkopieringen. Som en från många synpunkter lämplig metod anger rådet avgiftsbeläggning av oinspelade kassetter (tomkassetter). I motionen föreslås att inkomsterna av en dylik kassettavgift, förutom till kompensation till upphovsmännen dvs. tonsättare, artister och fonogramproducenter, används för följande ändamål:
1. Ökad utgivning av svensk symfonimusik och annan svensk seriös musik.
1 Riksdagen 1981/82. 13 sami. Nr 8
KrU 1981/82:8
2. Stöd till enskilda fonogramproducenter för en rikare utgivning av svensk seriös musik.
3. Stöd till distributionsåtgärder, bl. a. för mindre producentföretag vilkas ekonomiska situation inte medger utbyggnad av en effektiv distributionsapparat (t. ex. skivklubb).
4. Stöd till effektivare export av fonogram med seriös svensk musik.
5. Utgivning av svensk musikhistorisk skivantologi enligt Musikaliska akademiens förslag.
6. Ökade resurser för musikhistorisk forskning, bl. a. genom att erforderliga medel tillskjuts till Carl-Allan Moberg-stiftelsen.
7. Bildande av en stiftelse för utgivning av nyare och äldre musik, i första hand i tryck, men — som ett komplement till antologin — även på skiva.
8. Utgivandet av en heltäckande svensk katalog över det totala utbudet av seriös musik.
9. Åtgärder för viss utbildning av personal i grammofonaffarerna i landet.
I motion 1980/81:1868 framhålls att de ökade möjligheterna till heminspelning och hemkopiering av musik inte saknar positiva effekter men också har en negativ sida. Motionärerna noterar en genomgående tendens i industriländerna som innebär att försäljningen av oinspelade kassetter stadigt ökar, medan försäljningen av fonogram stagnerar eller minskar.
Den snabba spridningen av kassettekniken har enligt motionärerna konsekvenser i flera avseenden. För det första drabbas de musikaliska upphovsmännen (kompositörer och textförfattare), de utövande konstnärerna (artister och musiker) samt fonogramproducenterna av ett inkomstbortfall. Deras verk utnyttjas på ett sätt som inte varit avsett och för vilket de inte erhåller ersättning. Detta är till nackdel för dem som inkomsttagare och därmed för deras möjligheter att försörja sig på musikområdet.
För det andra försämrar den intensifierade kopieringsverksamheten möjligheterna att ge ut musik på fonogram. Musikbranschen existerar i hög grad på de produktioner som blir framgångsrika. Det är också dessa som är mest utsatta för kopieringsverksamheten. När försäljningen av fonogram avtar, minskar branschens benägenhet att satsa på de s.k. smala inspelningarna, dvs. de som från försäljningssynpunkt kortsiktigt är osäkra och som bekostas av det populärare utbudet. Detta drabbar i hög grad bl. a. den s. k. seriösa musiken.
Konsekvenserna av utvecklingen på kassettmarknaden drabbar inte bara rättighetsinnehavare och kulturpolitiskt angelägen fonogramproduktion utan har också en allvarlig inverkan på sysselsättning och utkomstmöjligheter för dem som framför levande musik. Ju enklare och billigare det blir att utnyttja inspelade prestationer, desto mindre blir efterfrågan på direkta framföranden och därmed möjligheterna till sådana för musiker och
KrU 1981/82:8
artister. Konsekvenserna drabbar med andra ord, om än indirekt, även den levande musiken.
Motionärerna framhåller att inspelning och kopiering för eget eller de närmastes bruk är legalt i Sverige och att det är viktigt att möjligheten i detta avseende att utnyttja och bevara musik från radio- och TV-program eller från skivor hålls kvar. Av flera skäl vore ett förbud mot eller inskränkningar i friheten att göra inspelningar för eget bruk olämpligt. Det vore mera rimligt att den som gör inspelningar betalar ersättning i någon form för att i någon mån kompensera för dels det inkomstbortfall som drabbar rättighetsinnehavarna, dels de minskade möjligheterna till kulturpolitiskt angelägen produktion av inspelad och levande musik.
Den grundläggande åtgärden för att neutralisera de negativa effekterna av privatkopieringen utan att behöva slå in på en förbudslinje bör enligt motionärerna vara en avgiftsbeläggning av oinspelade tonband. En sådan avgift bör användas till åtgärder som direkt eller indirekt kommer dem till godo som drabbas genom privatkopieringen, dvs. upphovsmän och rättighetsinnehavare av olika slag samt artister. Det är emellertid angeläget att man genom åtgärderna inte bara uppnår en kompensatorisk effekt för dessa grupper utan också allmänna kulturpolitiska effekter.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om införande av en avgift på oinspelade kassettband behandlades vid 1980/81 års riksmöte av såväl lagutskottet som kultur- och skatteutskotten. I sitt i november 1980 daterade betänkande LU 1980/81:3 behandlade lagutskottet tre motioner, som gällde dels skydd för upphovsmän m.fl. mot olovlig kopiering av fonogram, dels ersättning till upphovsmän m.fl. för kopiering av fonogram för enskilt bruk, dels en avgift på tomkassetter för finansiering av samhällets stöd till fonogramindustrin. Lagutskottet redovisade att utskottet inhämtat att man inom regeringskansliet övervägde att införa en avgift på tomkassetter som dels skulle komma upphovsmännen och andra rättighetsinnehavare direkt till godo, dels skulle utgå som stöd till kulturlivet. Med hänsyn härtill förutsatte lagutskottet att det genom motionerna aktualiserade spörsmålet skulle komma att få en tillfredsställande lösning som tillgodosåg såväl de rent upphovsrättsliga som de mera allmänt kulturpolitiska intressena. Något initiativ från riksdagen med anledning av motionerna ansågs därför inte erforderligt.
I mars 1981 avgav kulturutskottet ett yttrande (KrU 1980/81:3 y) till skatteutskottet. Yttrandet gällde motionerna 1980/81:1157 och 1869 vilka båda avsåg frågan om en avgift på tomkassetter. Yrkandet i sistnämnda motion innebar att riksdagen som sin mening borde ge till känna för regeringen att förslag om en avgift på oinspelade tonband i enlighet med vad som anförts i motion 1980/81:1868 borde föreläggas riksdagen senast
KrU 1981/82:8
under 1981/82 års riksmöte. Motionärerna hänvisade sålunda i fråga om motiveringen till den ena av de båda motioner som utskottet behandlar i detta betänkande nämligen 1980/81:1868 vars innehåll redovisats i det föregående.
Kulturutskottet uttalade i sitt yttrande till skatteutskottet att utskottet för egen del först ville markera att de båda av skatteutskottet remitterade motionerna tagit upp en angelägen fråga. Därefter anförde kulturutskottet följande.
När kulturrådet i sin rapport föreslog införande av en avgift på tomkassetter var avsikten i första hand att möjliggöra en finansiering av det statliga stöd till fonogramverksamhet varav behov uppkommit som följd av den ökade hemkopieringen. Kulturrådet ansåg det i princip rimligt att de som kopierar fonogram privat får betala för samhällets stöd till upprätthållande av en mångsidig fonogramproduktion. Kulturrådet ansåg det också rimligt att de som kopierar ersätter upphovsmän och andra rättighetsinnehavare för det ekonomiska avbräck som vållas av kopieringen liksom för det därmed ökade utnyttjandet av deras prestationer. I detta avseende hänvisade kulturrådet till upphovsrättsutredningen. Rådet föreslog att ”vid sidan av en eventuell upphovsrättslig ersättning” en särskild avgift tas ut för att finansiera de behov av statligt stöd till fonogramverksamhet som uppkommit genom den tilltagande hemkopieringen.
Utskottet vill framhålla att de negativa effekter för musiklivet som blivit en följd av den ökande hemkopieringen av fonogram är en viktig kulturpolitisk fråga och att detsamma gäller frågan om ersättning till olika rättighetsinnehavare för dessa effekter.
Utskottet anser det synnerligen angeläget att de problem som hänger samman med hemkopieringen av fonogram får sin lösning.
En möjlig väg att gå är enligt utskottets mening att i anslutning till kulturrådets förslag införa en tomkassettavgift. Det finns anledning att överväga denna väg. Enligt motionärernas uppfattning bör denna lösning väljas.
Utskottet vill betona önskvärdheten av att regeringen snarast tar upp kulturrådets nu ifrågavarande förslag till slutlig prövning och att de i detta yttrande behandlade frågorna därmed eller på annat sätt får en kulturpolitiskt tillfredsställande lösning.
Utskottet anser sig inte ha anledning att närmare gå in på frågor om avgiftskonstruktion, uppbördsorganisation o.d. men vill framhålla att de medel som flyter in om en kassettavgift införs i sin helhet bör komma det musikkulturella området till godo.
Slutligen vill utskottet också nämna att den växande marknaden för videogramutrustning sannolikt inom en nära framtid kommer att medföra att problemen i fråga om hemkopiering också kommer att bli påtagliga på videoområdet.
Skatteutskottet framhöll i betänkandet SkU 1980/81:43 att den i motionerna aktualiserade frågan gällde ett nytt skatteområde och att det därför var angeläget att den övervägdes ingående. Utskottet betonade att den föreslagna avgiften främst borde betraktas som en skatt och erinrade om att riksdagen i princip tagit avstånd från systemet med specialdestina -
KrU 1981/82:8
tion av skatter. Frågan om anslag till det musikkulturella området borde därför prövas i vanlig ordning.
Utskottet
I det föregående har utskottet utförligt redovisat det yttrande i fråga om införande av en avgift på tomkassetter som utskottet i mars i år avgav till skatteutskottet. I anslutning till vad som anförts i detta yttrande vill utskottet ånyo framhålla att den ökade hemkopieringen av fonogram medfört negativa effekter för kulturlivet. Kulturpolitiskt är detta en viktig fråga och detsamma gäller frågan om ersättning till olika rättighetsinnehavare för det ekonomiska avbräck som hemkopieringen vållar dem. Utskottet anser det synnerligen angeläget att de problem som hänger samman med hemkopieringen av fonogram får sin lösning. En möjlighet som det enligt utskottets mening finns anledning att överväga är att införa en avgift på tomkassetter.
Utskottet vill betona önskvärdheten av att regeringen snarast tar upp kulturrådets rapport Fonogrammen i musiklivet till slutlig prövning med sikte på att föreliggande problem på fonogramområdet skall få en kulturpolitiskt tillfredsställande lösning. Utskottet anser sig inte böra i detalj gå in på de i motionerna framförda synpunkterna på hur inkomsterna av en eventuell kassettavgift bör utnyttjas men vill framhålla att den resursförstärkning som en dylik avgift kommer att medföra i sin helhet bör komma det musikkulturella området till godo.
Utskottet anser det inte erforderligt att riksdagen nu gör någon särskild framställning till regeringen i de frågor som utskottet behandlat i detta betänkande. Utskottet avstyrker därför motionerna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1856 yrkande 2 och 1980/ 81: 1868.
Stockholm den 10 november 1981
På kulturutskottets vägnar GEORG ANDERSSON
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars Ahlmark (m), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s), Kerstin Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s), Maja Bäckström (s), Göran Persson (s), Gunnel Liljegren (m), Sven-Erik Nordin (c) och Cecilia Jensfelt (c).
KrU 1981/82:8
6 Särskilt yttrande
Georg Andersson, Tyra Johansson, Catarina Rönnung, Kerstin Andersson i Kumla, Ing-Marie Hansson, Maja Bäckström och Göran Persson (alla s) anför:
I de motioner som behandlas i detta betänkande framförs förslag beträffande användning av de medel som flyter in till statskassan vid införande av en avgift på tomkassetter för ljudinspelning.
I kulturutskottets yttrande till skatteutskottet (KrU 1980/81:3 y) angående förslag i motion 1980/81:1869 om införande av en sådan avgift framhöll kulturutskottet att den växande marknaden för videogramutrustning sannolikt inom en nära framtid kommer att medföra att problemen i fråga om hemkopiering också kommer att bli påtagliga på videoområdet. Den senaste tidens utveckling på videomarknaden har ytterligare accentuerat detta förhållande. Frågan om kassettavgifter bör därför utvidgas till att avse kassetter för såväl ljud- som bildåtergivning.
Vi anser också att det i sammanhanget finns skäl att beakta det förhållandet att en betydande del av utbudet av fonogram och videogram på den svenska marknaden utgörs av färdiginspelad utländsk produktion. Relationen mellan omsättningen i handeln av svensk och importerad produktion är på fonogramområdet ca 33 % resp. 67 %. Den importerade produktionen har ökat kraftigt under senare tid. Det finns också av detta skäl anledning att ge stöd till den svenska produktionen.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981
.