Om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1983/84:100 bil. 8)
TU 1983/84:14
Trafikutskottets betänkande 1983/84:14
om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1983/84:100 bil. 8)
SJÄTTE HUVUDTITELN Sjöfart m. m.
1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet. I proposition 1983/84:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) återfinns regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1984/85 m. m. under avsnittet E. Sjöfart (s. 89-105).
Förslagen innebär
att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 366380000 kr. (punkt E 1., s. 91-99), att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 173 500 000 kr. (punkt E 2., s. 99-100),
att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag på 30600000 kr. (punkt E 3., s. 100-101), att till Sjöfartsmateriel m. m. anvisas ett reservationsanslag på 56160000 kr. (punkt E 4., s. 102-103), att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag på 37111000 kr. (punkt E 5., s. 103-105).
Vidare har regeringen (punkt E 4., s. 102-103) föreslagit att riksdagen medger att sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande på högst 5000000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret 1986/87.
Motionerna
I motion 1983/84:317 av Paul Lestander m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1 delvis), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av att sänka det statliga avgiftsuttaget vid Luleå hamn.
I motion 1983/84:822 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om ökat ekonomiskt stöd till Göta kanal.
I motion 1983/84:826 av Erik Olsson och Per-Richard Molén (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att statens isbrytarverksamhet bör lokaliseras till Härnösand.
I motion 1983/84:830 av Mona Saint Cyr (m) yrkas att riksdagen hos
1 Riksdagen 1983184.15 sami Nr 14
TU 1983/84:14
regeringen begär ett snart och positivt ställningstagande till förfrågan om Göta kanals privatisering.
I motion 1983/84:879 av Oswald Söderqvist och Carl-Henrik Hermansson (båda vpk) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att hindra en fortsatt minskning av personal som är stationerad längs kusterna av civila statliga myndigheter,
2. att riksdagen uttalar att den av statskontoret föreslagna sammanslagningen av kustbevakningen och sjöfartsverket inte bör genomföras.
I motion 1983/84:1018 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1-5, 7-8),
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att ett sjöfartspolitiskt program tas i enlighet med vad som anförs i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för inrättande av ett statligt rederi i enlighet med vad som anförs i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,
4. att riksdagen uttalar att lagen mot utflaggning av fartyg bör bibehållas med den förstärkningen att dispenser icke får medges,
5. att riksdagen uttalar att sjöfartsforskningen bör bedrivas i enlighet med vad som anförs i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad flagg,
8. att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för sina transporter inte bör anlita fiffelflaggade fartyg.
I motion 1983/84:1288 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk) yrkas
1. att riksdagen uttalar att ett kanalbygge i Dalälven snarast bör igångsättas,
2. att riksdagen, om yrkandet under 1 inte bifalls, hos regeringen hemställer om att åtgärder för projektering av kanalbygget snarast startas.
I motion 1983/84:2116 av Per Stenmarck m.fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 6), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående fyravgift för den tvärgående trafiken på Öresund.
TU 1983/84:14
3 I motion 1983/84:2425 av Ingemar Eliasson (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs beträffande lokalisering av isbrytarunderhållet.
I motion 1983/84:2427 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en komplettering av sjötrafikförordningen så att kommunen ges beslutanderätt i enlighet med vad som i motionen anförs.
I motion 1983/84:2509 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 11), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen under avsnittet ”sjöfart”.
Utskottet
Sjöfartsverkets verksamhet indelas i programmen Farledsverksamhet, Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till Farledsverksamhet anvisas över två anslag, Farledsverksamhet exkl. isbrytning resp. Isbrytning. Farledsverksamheten exkl. isbrytning och fartygsverksamheten finansieras huvudsakligen genom avgifter på och andra inkomster från handelssjöfarten. Isbrytningen och den övriga verksamheten finansieras med skattemedel. För verkets investeringar anvisas medel över anslaget Sjöfartsmateriel m. m.
Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat bruttokostnaderna exkl. investeringar till 657,4 milj. kr. för nästa budgetår. Efter avdrag för intäkter och bidrag från andra huvudtitlar motsvarar det ett anslagsbehov på 615,6 milj. kr. eller 44 milj. kr. mer än vad som anvisats för innevarande budgetår.
Regeringen föreslår att anslagen för nästa budgetår exkl. investeringar tas upp med sammanlagt 607,6 milj. kr. Härav avser 366,4 milj. kr. Farledsverksamhet exkl. isbrytning, 173,5 milj. kr. Isbrytning, 30,6 milj. kr. Fartygsverksamhet och 37,1 milj. kr. Övrig verksamhet.
Utskottet har ingen erinran mot den sålunda förordade anslagsberäkningen och tillstyrker regeringens förslag i de delar som nu är i fråga.
Sjöfartsverket räknar i sin anslagsframställning med en medelsförbrukning för investeringar av ca 84 milj. kr. för nästa budgetår. Föredragande departementschefen beräknar motsvarande belopp till ca 54,5 milj. kr. och föreslår - med hänsyn bl. a. till en marginal på 5 % - ett anslag på 56,2 milj. kr. Föredraganden framhåller att han inte har ansett sig böra bifalla verkets förslag om investeringar avseende bl. a. 10 milj. kr. för uppförande av två nya fyrar i Ålands hav. Enligt föredraganden bör sådana investeringar i första hand genomföras inom ramen för eventuella sysselsättningsfrämjande åtgärder och då med stöd av finansfullmakten. Vidare framhålls att 13 milj. kr. som verket begär för en farledsram kan räknas bort från
1 * Riksdagen 1983184. 15 sami. Nr 14
TU 1983/84:14
medelsförbrukningen nästa budgetår, eftersom den totala finansieringen av farledsramen numera är ordnad via medel från arbetsmarknadsstyrelsen.
I propositionen föreslås också att sjöfartsverket på samma sätt som tidigare ges ett beställningsbemyndigande på högst 5 milj. kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret 1986/87.
Utskottet tillstyrker den föreslagna investeringsramen liksom anslagsberäkningen. Utskottet godtar vidare att verket lämnas det begärda beställningsbemyndigandet.
I motion 1983/84:2509 (m) noteras med tillfredsställelse att sjöfartsverkets ekonomiska resultat har förbättrats. Motionärerna understryker emellertid vikten av ytterligare besparingar i sjöfartsverkets verksamhet. Överkapaciteten inom lotsväsendet bör avskaffas och stor återhållsamhet bör tillämpas när det gäller avgiftspolitiken.
Av propositionen framgår att det ekonomiska utfallet för den avgiftsfinansierade farledsverksamheten för budgetåret 1982/83 blev ett överskott - efter avskrivningar och förräntningskrav - på ca 22,7 milj. kr. Detta innebar en kraftig förbättring jämfört med de två närmast föregående budgetåren.
Föredraganden framhåller att verkets bedömningar pekar på ett visst överskott även för innevarande budgetår men en underförräntning på ca 4,0 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Verket har därvid utgått från antaganden om en generell höjning av sjöfartsavgifterna med 6 % från den 1 januari 1984 och med samma procenttal från den 1 januari 1985. Regeringen har emellertid - heter det i propositionen - i enlighet med den ekonomiska politiken, där inflationsbekämpning ingår som ett viktigt inslag, medgivit en höjning av sjöfartsavgifterna endast med 4 % från den 15 november 1983.
Med de inkomstförutsättningar som sålunda f. n. gäller är det enligt föredragandens uppfattning nödvändigt för verket att ha en skärpt uppmärksamhet på den fortsatta resultatutvecklingen och vid behov vidta lämpliga besparingsåtgärder så att kravet på kostnadstäckning kan tillgodoses även för innevarande budgetår. Även i fortsättningen - understryker föredraganden - medför den inkomstutveckling som nu kan överblickas krav på rationaliseringar och besparingar i verksamheten. I sammanhanget fästs uppmärksamheten på att den största besparing som verket redovisar i sin anslagsframställning gäller lotsväsendet. Föredraganden har vid sina anslagsberäkningar utgått från att besparingar görs inom bl. a. lots- och fyrväsendet med ca 5,0 milj. kr. För lotsväsendets del innebär besparingen en minskning av personalstaten med 26 tjänster, i samtliga fall genom naturlig avgång.
Vad föredraganden sålunda anfört synes väl ägnat att tillgodose de önskemål som framställs i motion 1983/84:2509 (m). Denna bör därför, såvitt nu är i fråga, kunna lämnas utan åtgärd.
TU 1983/84:14
7 Utskottet fäster vidare uppmärksamheten på de uttalanden om en eventuell sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen som föredraganden gjorde redan i fjolårets budgetproposition. Ett samgående skulle - hette det bl. a. - kunna medföra rationaliseringar genom ett gemensamt utnyttjande av de fartyg och båtar, verkstäder och förråd som de båda myndigheterna disponerar. Inom ramen för en gemensam organisation borde vidare vissa arbetsuppgifter kunna vidgas så att t. ex. en fortsatt bemanning och service tryggas på vissa utsatta platser längs kusten.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på regeringens aviserade förslag om sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen bör motionsyrkandet lämnas utan åtgärd.
Motionerna 1983/84:826 (m) och 1983/84:2425 (fp) gäller lokaliseringen av isbrytarverksamheten och isbrytarunderhållet. I den förstnämnda motionen framhålls att verksamheten bör lokaliseras till Härnösand och i den sistnämnda att en lokalisering av underhållet till Lunde varv i Ådalen särskilt bör beaktas.
De sålunda aktualiserade frågorna har tidigare prövats av riksdagen, senast vid 1979/80 års riksmöte. I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1979/80:30 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om förläggning av den centrala isbrytarledningen till Härnösand under hänvisning till sitt uttalande i betänkande TU 1978/79:11. I sistnämnda betänkande erinrades om att sjöfartsverket och chefen för marinen hade framhållit att den enda realistiska lokaliseringen av isbrytarledningen var till den plats där sjöfartsverket i övrigt är lokaliserat. Som skäl för denna uppfattning hade verket redovisat att isbrytningssektionen, som inom verkets centralförvaltning handlägger frågor om isbrytning och som utövar den direkta operativa ledningen över denna, har ett behov av nära kontakter med andra sektioner inom centralförvaltningen. En utbrytning av isbrytningssektionen skulle enligt verket medföra väsentliga olägenheter för samarbetet mellan verkets olika delar. Utskottet förklarade sig helt dela de båda myndigheternas uppfattning i frågan.
I betänkande TU 1979/80:30 avstyrkte utskottet vidare ett motionsyrkande om lokalisering av isbrytarunderhållet till Lunde varv. Utskottet betonade därvid att reglerna i upphandlingskungörelsen (1973:600) borde tillämpas även fortsättningsvis för att hålla nere kostnaderna för underhåll och service av isbrytarna. Vidare framhölls - liksom i den motion som nu är i fråga - att Lunde varv inte har tillräcklig kapacitet för att kunna erbjuda de större enheterna inom isbrytarflottan erforderlig service.
Utskottet ser inget skäl att frångå sina sålunda redovisade ställningstaganden i de berörda frågorna. Härav följer att motionerna 1983/84:826 (m) och 1983/84:2425 (fp) avstyrks.
I motion 1983/84:822 (c) framhålls att statsmakterna bör visa sitt intresse
1** Riksdagen 1983184.15sami. Nr 14
TU 1983/84:14
för Göta kanal genom att ge besked om de ekonomiska grunder på vilka kanalbolaget skall bedriva sin verksamhet i fortsättningen. Det ekonomiska stödet till kanalen bör enligt motionären ökas.
I motion 1983/84:830 (m) framhålls att näringslivet är villigt att gå in som delägare i kanalen. Under hänvisning härtill begär motionären ett snart och positivt ställningstagande från regeringens sida till frågan om Göta kanals privatisering.
Kommunikationsministern har den 30 januari 1984 i ett svar på en interpellation informerat riksdagen att regeringen är beredd att ta sitt ägaransvar för Göta kanal genom att medverka till att en långsiktig lösning på kanalbolagets ekonomiska problem kommer till stånd så snart som möjligt. Beträffande näringslivets intresse för kanalen sade sig kommunikationsministern endast ha kännedom om att föreningen Göta kanals vänner i en skrivelse till regeringen hade aviserat sin vilja att medverka till en lösning av kanalbolagets ekonomiska problem. Den närmaste framtiden finge utvisa om ett sådant alternativ kunde vara positivt för kanalens fortlevnad. Under alla förhållanden önskade regeringen - underströk ministern - efter övervägande av alternativa lösningar redovisa ärendet för riksdagen utan längre dröjsmål.
I avvaktan på det sålunda aviserade förslaget avstyrker utskottet motionerna.
I motion 1983/84:1288 (vpk) begärs i första hand att ett kanalbygge snarast bör igångsättas i Dalälven och, i andra hand, att projektering av kanalbygget snarast startas.
I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1982/83:11 återgav utskottet de synpunkter på det s. k. Dala kanal-projektet som närsjöfartsutredningen redovisade i sitt betänkande SOU 1981:103 om sjöfartens roll i trafikpolitiken. De resultat som utredningen hade kommit fram till - liksom remissinstansernas synpunkter - talade entydigt, framhöll utskottet, mot en utbyggnad av Dalälven som sjötransportled från Siljan till Bottenhavet. Utskottet avstyrkte därför ett motionsyrkande om ytterligare utredning av frågan.
Utskottet vidhåller sin inställning att byggandet av en Dala kanal ej bör ytterligare utredas och än mindre igångsättas eller projekteras. Motionen avstyrks följaktligen.
I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett sjöfartspolitiskt program med samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk inriktning. Det bör dessutom enligt motionärerna främja försörjningsberedskapen samt vara en del av och harmonisera med ett långsiktigt industripolitiskt program som omfattar hela den svenska industrins utveckling.
TU 1983/84:14
5 I motion 1983/84:2116 (m) framhålls att fyravgifter för Öresundstrafiken inte bör införas i avvaktan på en helhetslösning för denna trafik. På många sätt är det naturligtvis motiverat - säger motionärerna - att söka öka statens inkomster. Konsekvenserna av att införa ifrågavarande fyravgifter blir dock till sist högre biljettpriser och högre frakter och därmed risk för ytterligare försämrad lönsamhet för berörda rederier.
Av propositionen framgår att den s.k. Öresundsdeklarationen, som ger svenska och danska fartyg i trafik mellan Öresundshamnar befrielse från fyravgift, beräknas bli upphävd den 1 juli 1984. Vidare framgår att föredraganden vid sina anslagsberäkningar har beaktat den inkomstförstärkning som upphävandet kommer att innebära.
Enligt vad utskottet erfarit utgörs Öresundsdeklarationen av ett avtal mellan Sverige och Danmark, som var och en av avtalsparterna får säga upp med iakttagande av sex månaders uppsägningstid. Utskottet har vidare erfarit att regeringen den 15 december 1983 beslöt att säga upp deklarationen med verkan från den 1 juli 1984.
Enligt utskottets mening talar bl. a. rättviseskäl för att avskaffa en ordning som innebär att alla fartyg i trafik mellan svenska och danska Öresundshamnar, utom svenska och danska fartyg, påförs fyravgift. Rättviseskäl synes också kunna åberopas mot att svenska fartyg i trafik på danska Öresundshamnar undantas från fyravgift, medan sådan avgift påförs svenska fartyg i trafik på andra danska hamnar eller utländska Östersjöhamnar.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.
I motion 1983/84:317 (vpk) framhålls att Luleå hamn f. n. arbetar under en mycket pressad situation beroende bl. a. på att leveranserna av järnmalm till Polen t. v. upphört och att de samhälleliga avgiftspåslagen i Luleå jämfört med Narvik är avsevärt högre. Den svenska järnmalmsexporten går i dag - framhåller motionärerna - huvudsakligen via ett NATO-land. Sverige måste ha en beredskap för att i en eventuell avspärrningssituation kunna leverera järnmalm både till öst och väst. Luleå hamns konkurrensförmåga måste förbättras bl. a. genom en sänkning av det statliga avgiftsuttaget.
Nuvarande system för de statliga sjöfartsavgifterna fastställdes av riksdagen år 1977 (prop. 1977/78:13, TU 1977/78:8, rskr 1977/78:102).
I nämda proposition framhölls att sjöfartsverket skulle få befogenhet att medge sådana avgiftsnedsättningar som är affärsmässigt betingade från verkets synpunkt. Skulle i något fall omfattningen av farledsvaruavgiften - som är den intäktsmässigt viktigaste sjöfartsavgiften - förhindra transport av visst gods över svensk hamn borde enligt propositionen en nedsättning kunna komma i fråga.
Utskottet betonade för sin del starkt - i det nämnda, av riksdagen godkända betänkandet - att det nya avgiftssystemet ej fick missgynna de svenska hamnarna i förhållande till utlandet. Utskottet fann det vidare
TU 1983/84:14
mycket betydelsefullt att dittillsvarande möjligheter för sjöfartsverket att i angivet syfte nedsätta sjöfartsavgifterna bibehölls.
De statliga sjöfartsavgifterna utgörs f. n. av - förutom farledsvaruavgift - fyravgift och lotsavgift. Under budgetåret 1982/83 debiterades farledsvaruavgifter med tillhopa 206,6 milj. kr., medan motsvarande belopp för fyravgifterna och lotsavgifterna var 119,3 milj. kr. resp. 51,3 milj. kr.
I fråga om såväl fyravgifter som farledsvaruavgifter har sjöfartsverket den i proposition 1977/78:13 förutskickade befogenheten att medge affärsmässigt betingade nedsättningar. I andra fall kan regeringen medge nedsättning av eller befrielse från avgift. Genom förordningen (1978:13) om farledsvaruavgift i vissa fall jämställs järnmalm i avgiftshänseende med sådana lågvärdiga varor som t. ex. sand, småsten och slagg. Avgiften för dessa varor är vid export f. n. endast 0:50 kr. per ton mot 2:36 kr. per ton som normalt gäller för alla andra varor än råolja och vissa mineraloljeprodukter i utrikesfart till eller från Luleå hamn.
Nuvarande reglering av avgiftsuttaget för järnmalm utgör enligt utskottets mening en avvägning mellan kravet på kostnadstäckning i farledsverksamheten och regionalpolitiska hänsynstaganden.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:317 (vpk) i nu berörd del.
I motion 1983/84:879 (vpk) framhålls att den sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket som statskontoret har föreslagit inte bör genomföras.
Föredraganden framhåller att möjligheterna till effektivitetsvinster genom organisatoriska förändringar och samverkan med andra myndigheter bör prövas som ett led i de rationaliserings- och besparingssträvanden som bör gälla för sjöfartsverkets arbete. Av propositionen framgår vidare att en särskild utredare har tillkallats för att utarbeta ett förslag om sammanförandet av sjöfartsverket och kustbevakningen till en gemensam organisation. Utredarens förslag beräknas vara färdigt under hösten 1984 och kommer - enligt vad som uppgavs i fjolårets budgetproposition - att underställas riksdagen efter beredning inom regeringskansliet.
I avvaktan på ifrågavarande regeringsförslag synes motionsyrkandet böra lämnas utan åtgärd.
I motion 1983/84:879 (vpk) begärs vidare att regeringen vidtar åtgärder för att hindra en fortsatt minskning av personal som är stationerad längs kusterna av civila statliga myndigheter.
Frågan om indragning av kustpersonal regleras i förordningen (1982:136) om handläggning av vissa personalfrågor i statlig verksamhet utmed rikets kuster. Denna handläggningsordning säkerställer enligt utskottets mening att personalinskränkningar inte genomförs utan att olika samhällsintressen har övervägts.
TU 1983/84:14
9 Riksdagen fastställde i juni 1980 ett sjöfartspolitiskt program (prop. 1979/80:166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). I juni 1982 fastställdes vissa kompletteringar till programmet (prop. 1981/82:217, TU 1981/82:37, rskr 1981/82:437). Utskottet ser inget behov av att nu ändra eller ytterligare komplettera programmet i enlighet med den i motionen angivna inriktningen. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.
I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas också att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för inrättande av ett statligt rederi.
Utskottet, som tidigare ett flertal gånger har behandlat denna fråga, senast i TU 1982/83:11, anser att något behov av att nu ytterligare utöka det statliga engagemanget inom rederinäringen inte föreligger. Motionsyrkandet avstyrks.
I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet.
Av utskottets ställningstagande till frågan om inrättandet av ett statligt rederi följer att även det motionsyrkande som nu är i fråga avstyrks.
I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas även att riksdagen uttalar att lagen mot utflaggning av fartyg bör bibehållas med den förstärkningen att dispenser inte får medges.
Lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg-den s. k .flagglagen - föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Fråga om tillstånd till överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i samråd med riksbanken.
Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. att lagen skulle förlängas att gälla t. o.m. utgången av 1983. I december 1983 beslöt riksdagen att lagen skulle äga fortsatt giltighet till utgången av december 1986 (prop. 1983/84:25 bil. 3, TU 1983/84:9, rskr 1983/84:78).
Vad motionärerna anför om att dispenser från lagen inte bör medges synes innebära ett krav på att en överlåtelse av svenskt fartyg till utländsk ägare inte under några omständigheter skall tillåtas. En sådan inskränkning av möjligheterna att försälja fartyg framstår enligt utskottets mening som uppenbart orimlig. Motionsyrkandet avstyrks.
I motion 1983/84:1018 (vpk) framhålls vidare att medel bör anvisas för forskning som inte enbart inriktas på sjöfartsteknikens utveckling.
Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. en satsning på inte bara sjöfartsteknisk utan också sjöfartsekonomisk forskning. Under transportforskningsdelegationens ledning bedrivs därför numera forskning
TU 1983/84:14
av dessa båda slag. Under innevarande budgetår används ca 1 milj. kr. för ekonomisk-geografisk sjöfarts- och hamnforskning, medan ca 3 milj. kr. disponeras för annan sjöfartsforskning.
De insatser som sålunda görs för den sjöfartsekonomiska forskningen inom transportforskningsdelegationens totala resursram är enligt utskottets mening väl ägnade att främja näringens utveckling och förnyelse. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.
I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas vidare dels att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av Internationella transportfederationen (ITF) listas som bekvämlighets/lägg ej skall tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad flagg, dels att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för sina transporter inte skall anlita fiffelflaggade fartyg.
Utskottet, som behandlade dessa frågor i sina betänkanden TU 1979/80:26, TU 1980/81:17, TU 1981/82:17 och TU 1982/83:11, anförde då att bekvämlighetsflaggen utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Sverige borde därför fortsätta att verka för internationell enighet om att undanröja skadeverkningarna av bekvämlighetsflottornas verksamhet och, om det visar sig vara den enda möjligheten, på sikt avveckla bekvämlighetsregistren.
Utskottet framhöll vidare att Sveriges internationella åtaganden i princip gör det omöjligt att hindra fartyg från att anlöpa svensk hamn bara med hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga övervaka att fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för sjösäkerheten, de ombordanställda och havsmiljön, varför utskottet ansåg att sjöfartsverket borde prioritera inspektioner av fartyg som kan bedömas ha bristfällig standard.
Beträffande yrkandet att statliga och kommunala myndigheter ej bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade utskottet att ett totalförbud skulle strida mot våra internationella åtaganden och dessutom i ett krisläge försvåra för landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av oljeprodukter. Utskottet framhöll vidare att kravet i upphandlingskungörelsen (1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär att hänsyn också måste tas till transporternas kvalitet, varför det måste kunna förutsättas att en statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man avser att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att inte rederier anlitas som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar. Enligt vad utskottet erfarit har de under senare år skärpta kraven på fartygen medfört att på olika sätt undermåligt tonnage ej kommit i fråga vid upphandling av frakttjänster för statliga myndigheter. Utskottet förutsätter att de uttalanden som tidigare gjorts angående åtgärder rörande bekvämlighetsflaggade fartyg fortsättningsvis noga iakttas.
TU 1983/84:14
11 Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Motion 1983/84:2427 (fp) gäller decentralisering av beslut enligt sjötrafikförordningen (1962:150). Enligt 5§ i förordningen får länsstyrelsen efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sport.
Enligt motionärerna är det i många fall naturligt att länsstyrelsen är beslutande myndighet, t. ex. när det gäller fartbegränsning i en större farled.
I andra fall - heter det vidare i motionen - är de intressen som föreskrifter enligt förordningen avser att skydda av lokal karaktär. Det kan t. ex. vara fråga om att begränsa störningarna från båttrafiken vid en badplats eller ett fritidsområde. I dessa fall, där kommunen har ett väsentligt inflytande på länsstyrelsens beslut, är det enligt motionärerna en onödig byråkratisk omväg att lägga det formella beslutet på länsnivån. Motionärerna framhåller att en ändring av förordningen bör kunna ske utan någon särskild utredning och yrkar att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring att kommunerna ges beslutanderätt i de avsedda fallen.
Enligt vad utskottet erfarit har man inom kommunikationsdepartementet undersökt möjligheterna att ändra sjötrafikförordningen på det sätt som motionärerna önskar. Man fann därvid att det i vissa fall kunde vara lämpligt att kommunerna hade ifrågavarande beslutanderätt och att det i andra fall vore olämpligt. Exempel på fall av sistnämnda slag var inte bara det av motionärerna nämnda - fartbegränsningar i större farleder - utan också föreskrifter om båtsport m. m. i sådana vattenområden som har en gräns mellan två kommuner. Vidare fann man att länstyrelsernas större överblick över samtliga vattenområden inom ett län i många fall framstod som en garanti för ett rimligt hänsynstagande även till båtsportens intressen. Svårigheterna att utan alltför krångliga bestämmelser reglera kommunens beslutanderätt bedömdes vara så betydande att tankarna härpå måste överges.
Utskottet, som inte ser något skäl att ifrågasätta den sålunda redovisade bedömningen, delar följaktligen inte motionärernas uppfattning att den föreslagna ändringen kan ske utan någon särskild ytterligare utredning. Härav följer att motionen avstyrks.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Farledsverksamhet exkl. isbrytning för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 366380000 kr.,
2. att riksdagen till Isbrytning för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 173500000 kr.,
3. att riksdagen till Fartygsverksamhet för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 30 600 000 kr.,
4. att riksdagen till Övrig verksamhet för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 37111000 kr.,
TU 1983/84:14
5. att riksdagen
a. medger att regeringen lämnar sjöfartsverket ett beställningsbemyndigande på högst 5000000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret 1986/87,
b. till Sjöfartsmateriel m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag på 56160000 kr.,
6. beträffande besparingar i sjöfartsverkets verksamhet
att riksdagen lämnar motion 1983/84:2509 (m) yrkande 11 utan åtgärd,
7. beträffande fyravgifter för Öresundstrafiken
att riksdagen avslår motion 1983/84:2116 (m) yrkande 6,
8. beträffande de statliga sjöfartsavgifterna
att riksdagen avslår motion 1983/84:317 (vpk) yrkande 1 i denna del,
9. beträffande sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket att riksdagen lämnar motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 2 utan åtgärd,
10. beträffande indragning av kustpersonal
att riksdagen lämnar motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 1 utan åtgärd,
11. beträffande lokaliseringen av isbrytarverksamheten och isbrytarunderhållet att
riksdagen
a. avslår motion 1983/84:826 (m),
b. avslår motion 1983/84:2425 (fp),
12. beträffande Göta kanal att riksdagen
a. avslår motion 1983/84:822 (c),
b. avslår motion 1983/84:830 (m),
13. beträffande det s. k. Dala kanal-projektet att riksdagen
a. avslår motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 1,
b. avslår motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 2,
14. beträffande sjöfartspolitiskt program
att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 1,
15. beträffande ett statligt rederi
att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 2,
16. beträffande kust- och inrikessjöfarten
att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 3,
17. beträffande flagglagen
att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 4,
18. beträffande sjö)artsekonomisk forskning
att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 5,
TU 1983/84:14
19. beträffande bekvämlighetsflagg
att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkandena 7 och 8,
20. beträffande decentralisering av beslut enligt sjötrafikförordningen att riksdagen avslår motion 1983/84:2427 (fp).
Övriga sjöfartsändamål
2. Handelsflottans pensionsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt E 6. (s. 106) och hemställer
att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1984/85 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Regeringen har under punkt E 7. (s. 107-108) föreslagit riksdagen att
1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.
Utskottet
Föredraganden föreslår att det tidigare kravet på självfinansiering av filmverksamheten slopas. Verksamheten bör i stället, på utgiftssidan, ingå i Kultur- och fritidsverksamheten utan att några särskilda medel beräknas för den. Bland inkomster bör dock filmhyror särredovisas och tas upp med 1000 kr. Handelsflottans kultur- och fritidsråd bör i regleringsbrev bemyndigas att överskrida utgiftsposten Kultur- och fritidsverksamhet med det belopp som motsvaras av inkomster från filmhyror. I den mån detta inte förslår för att täcka kostnaderna för filmverksamheten får resterande behov tas från anslagen medel för Kultur- och fritidsverksamhet på bekostnad av övrig verksamhet inom anslaget.
Föredraganden föreslår en fortsatt successiv minskning av Handelsflottans kultur- och fritidsfond.
Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Regeringens förslag tillstyrks.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
2. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
TU 1983/84:14
4. Ersättning till viss kanaltrafik m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt E 8. (s. 109) och hemställer
att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
5. Lån till den mindre skeppsfarten. Regeringen har under punkt E 9. (s. 109-110) föreslagit riksdagen att till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag på 40000000 kr.
Motionen
I motion 1983/84:725 av Claes Elmstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att amorteringsreglerna för statliga lån bör utformas så att ett fartyg inte behöver vara slutbetalt förrän fartyget uppnått 20 års ålder.
Motiveringen till motionsyrkandet finns i motion 1983/84:724.
Utskottet
Anslaget för lån till den mindre skeppsfarten har till syfte att främja en från allmän synpunkt önskvärd förnyelse av landets bestånd av mindre fartyg. Lån kan enligt förordningen (1971:324) om lån till den mindre skeppsfarten beviljas svenskt rederiföretag för förvärv, ombyggnad eller reparation av mindre fartyg. Företräde till lån skall ges mindre rederier. Lån beviljas av statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten.
I sin anslagsframställning gör lånenämnden den bedömningen att utlåningen under de närmaste åren huvudsakligen kommer att avse inköp av begagnat tonnage. Orsaken är enligt nämnden att nybeställningar med nuvarande intjäningsmöjligheter blir alltför kapitalkrävande i jämförelse med inköp av modernt och fullt jämförbart andrahandstonnage. Intresset från de mindre rederiernas sida för sådana förvärv har enligt nämnden påtagligt ökat. Lånenämnden begär därför ett anslag på 50 milj. kr. för utlåning för nästa budgetår eller 10 milj. kr. mer än vad som anvisats för innevarande budgetår.
Föredraganden framhåller att lånenämnden för innevarande budgetår disponerar 56,6 milj. kr. för sin utlåning, varav 16,6 milj. kr. utgör en ingående behållning från föregående budgetår. Trots den försiktiga optimism som nämnden givit uttryck för när det gäller efterfrågan på lån anser föredraganden att ett anslag på 40 milj. kr. kan vara lämpligt även för nästa budgetår. Detta överensstämmer relativt väl med den faktiska utlåningen under de tre senaste åren.
Utskottet har ingen erinran mot den sålunda förordade anslagsberäkningen och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
I motion 1983/84:725 (c) framhålls att amorteringsreglerna på
TU 1983/84:14
andrahandstonnage är ett stort problem för kustsjöfarten. Vid köp av andrahandstonnage sätts amorteringstiden på statliga lån - säger motionärerna - i allmänhet till 15 år minus fartygets ålder. Är fartyget t. ex. 10 år gammalt blir därmed amorteringstiden 5 år. För att underlätta inköp av andrahandstonnage anser motionärerna att amorteringsreglerna för lån från statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten bör utformas så att ett fartyg inte behöver vara slutbetalt förrän det uppnått 20 års ålder. Själva amorteringstiden - högst 15 år - kan dock enligt motionärerna bibehållas.
Som framgår av fjolårets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 8) överensstämmer ifrågavarande motionsyrkande helt med ett förslag som lånenämnden lade fram i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84.
Föredragande departementschefen framhöll då att han inte var beredd att tillstyrka en generell utsträckning av den ålder som gäller för slutbetalning av fartyg. Föredraganden ansåg att utlåningens primära syfte liksom dittills skulle vara att stimulera till anskaffning av moderna, konkurrenskraftiga och miljösäkrare fartyg. Lånenämnden borde däremot - om särskilda skäl talade härför - kunna medge undantag från huvudregeln om slutbetalning när fartyget är 15 år gammalt. Som gräns borde emellertid gälla - betonade föredraganden - att lånen skall vara slutbetalda senast när fartyget är 20 år gammalt.
Utskottet anslöt sig till föredragandens bedömning i sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1982/83:11 (rskr 1982/83:192).
Av förordningen (1983:387) om ändring i förordningen (1971:324) om lån till den mindre skeppsfarten, som trädde i kraft den 1 juli 1983, framgår att lånenämnden numera kan tillämpa den sålunda av statsmakterna förutskickade undantagsregeln. Enligt vad utskottet erfarit har så också skett i flertalet fall, när lånenämnden under den hittills tilländalupna delen av innevarande budgetår beviljat lån. Utskottet har vidare erfarit att lånenämnden genom den nya undantagsregeln anser sig ha uppnått syftet med sitt förslag i anslagsframställningen för budgetåret 1983/84.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet att syftet även med motion 1983/84:725 (c) måste anses tillgodosett. Denna bör följaktligen kunna lämnas utan åtgärd.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag på 40000000 kr.,
2. beträffande amorteringsreglerna för lån från statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten
att riksdagen lämnar motion 1983/84:725 (c) utan åtgärd.
6. Stöd till svenska rederier. Regeringen har under punkt E 10. (s. lil) föreslagit riksdagen att till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag på 200000000 kr.
TU 1983/84:14
16 Motionen
I motion 1983/84:2496 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 8), att riksdagen avslår regeringens förslag till anslag till Stöd till svenska rederier under punkt E 10.
Utskottet
Våren 1982 beslutade riksdagen om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop. 1981/82:217, TU 1981/82:37, rskr 1981/82:437). Beslutet innebär bl. a. ett tidsbegränsat ekonomiskt stöd till svenska rederier. Enligt beslutet skulle stödet utbetalas med början under år 1983.1 december 1982 beslöt riksdagen (prop. 1982/83:25, TU 1982/83:5, rskr 1982/83:115) att tidigarelägga stödet till kustsjöfartsfartyg. I samband därmed anvisades också 250 milj. kr. under anslaget för budgetåret 1982/83. Även för budgetåret 1983/84 har under anslaget anvisats 250 milj. kr. (prop. 1982/83:100 bil. 8, TU 1982/83:11, rskr 1982/83:192).
I motion 1983/84:2496 (m) yrkas - liksom vid de föregående tillfällen då utskottet behandlat ifrågavarande ekonomiska stöd - att riksdagen avslår regeringens förslag.
Utskottet har inte frångått sin uppfattning att statliga insatser övergångsvis krävs för att omedelbart förhindra en fortsatt decimering av den svenska handelsflottan och för att långsiktigt understödja framtidsinriktade investeringar i branschen. Utskottet, som inte har någon invändning mot anslagsberäkningen, tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1983/84:2496 (m) yrkande 8 till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 200000000 kr.
Särskilda frågor
7. Miljösäkra kusttankfartyg. Regeringen har under avsnittet Särskilda frågor (s. 194-196) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen har anfört om en särskild avgift för att stimulera användningen av miljösäkrare kusttankfartyg.
Utskottet
Föredraganden erinrar om regeringens förslag i proposition 1980/81:119 bilaga 2 om miljösäkrare sjötransporter att ett särskilt avgiftssystem skulle införas som stimulerade användningen av miljösäkrare fartyg i farvatten som
TU 1983/84:14
är särskilt känsliga från miljösynpunkt. Avgiftssystemet skulle enligt förslaget åtminstone till en början begränsas till att gälla Vänern-Göta älv, Mälaren och Stockholms skärgård. Som riktpunkter för avgiftsnivån och ikraftträdandet förordades 2 kr. per ton resp. den 1 januari 1982. I propositionen aviserades ett uppdrag till sjöfartsverket att utarbeta ett förslag till utformning av avgiftssystemet och vidare förslag till kriterier att gälla för befrielse från avgift.
Vidare erinras i nu förevarande proposition om att riksdagen anslöt sig till den i den nämnda propositionen uttalade uppfattningen att utvecklingen mot miljösäkrare fartyg bör främjas och det förordade avgiftssystemet införas. I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1980/81:31 (rskr 1980/81:422) framhöll emellertid utskottet att en framtida avgift inte fick medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan fartygs- och landtransporter. Utskottet förordade vidare att tidpunkten för ikraftträdandet skulle senareläggas till den 1 juli 1984.
Sjöfartsverket har numera - framgår det av propositionen - redovisat sitt utredningsuppdrag och framhållit att utarbetandet av ett förslag till avgiftssystem bör anstå t. v. Utifrån de förutsättningar som f. n. gäller för sjöfartsnäringen generellt och för oljetrafiken i de aktuella farvattnen anser verket att den särskilda miljöavgiften innebär en uppenbar risk för konkurrenssnedvridning till sjötransporternas nackdel.
Föredraganden ansluter sig till verkets uppfattning om ett uppskov t. v. med att införa den särskilda avgiften under hänvisning till att riksdagen särskilt betonat att denna inte får medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan fartygs- och landtransporter. Det nu tillämpade behovsanpassade lotspliktssystemet bedöms av föredraganden tillgodose samma syfte som den särskilda avgiften när det gäller att premiera miljösäkrare fartyg.
Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer följaktligen
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen i propositionen anfört om en särskild avgift för att stimulera användningen av miljösäkrare kusttankfartyg.
8. Hamnfrågor. Regeringen har under avsnittet Särskilda frågor (s. 197-201) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen har anfört om vissa hamnfrågor.
TU 1983/84:14
18 Motionen
I motion 1983/84:1791 av Grethe Lundblad och Bengt Silfverstrand (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder för att undvika överkapacitet i de svenska hamnarna.
Utskottet
Föredraganden erinrar om att frågan om en övergripande hamnplanering och därmed förenad statlig styrning av hamnväsendet behandlades av riksdagen år 1979 i samband med dess ställningstagande till proposition 1978/79:99 om en ny trafikpolitik (TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419). Enligt den nämnda propositionen borde tillskapandet av en övergripande hamnplanering och därmed sammanhängande faktasammanställningar och framtidsbedömningar väsentligt förbättra de olika hamnägarnas beslutssituation. Därmed borde - framhölls det i propositionen - även en i vissa fall önskvärd samordning av de ekonomiska förhållandena mellan hamnar inom samma område främjas.
Vidare erinrar föredraganden om att riksdagen anslöt sig till uppfattningen om behovet av en övergripande hamnplanering och om värdet av en perspektivplan för utvecklingen av hamnsystemet, bl. a. som ledning för olika hamnägare. Riksdagen godtog också förslaget i propositionen om att sjöfartsverket borde handha den övergripande planeringen på nationell nivå och att ett samarbetsorgan borde knytas till verket.
Riksdagen godtog emellertid inte på flera punkter den i proposition 1978/79:99 föreslagna handläggningsordningen, varför denna jämte ett förslag till lag om hamninvesteringar återförvisades till regeringen med en hemställan om överarbetning.
I proposition 1979/80:166 om sjöfartspolitiken m.m. upplystes att sjöfartsverket hade fått regeringens uppdrag att utarbeta en perspektivplan för hamnväsendet.
I nu förevarande proposition framhåller föredraganden att sjöfartsverket i en rapport till regeringen med anledning av uppdraget mycket klart uttalat att man inte ser något behov av att införa nya styrmedel inom hamnväsendet. I rapporten pekar verket ut 23 bashamnar som man menar är till fyllest för att klara utrikeshandeln, svara för energiförsörjningen och tillgodose regionala behov av nära tillgång till hamnkapacitet. Dessa bashamnar bör enligt verket vara stommen i hamnväsendet. De statliga insatserna i farleder och farledsservice bör i första hand prioriteras mot dessa hamnar. Åtgärder inom farledssystemet utgör enligt verket tillräckliga styrmedel.
Föredraganden framhåller vidare att såväl sjöfartsverkets rapport som remissyttranden över denna klart har givit vid handen att de tidigare tankarna om någon form av tvingande statlig styrning av hamninvesteringar
TU 1983/84:14
nu bör överges. För en sådan inställning från statens sida talar också omsorgen om den kommunala självbestämmanderätten. Hamnägaren, som har det ekonomiska ansvaret för sin hamn, bör också ha rätten att så långt möjligt själv bestämma över hamnens inriktning och verksamhet.
Enligt föredraganden är det däremot befogat att staten mera aktivt verkar för att skapa förutsättningar för en samordnad hamnplanering. För att underlätta en bättre samordning av hamninvesteringarna - i första hand på regional nivå - bör ett planeringsunderlag tas fram av sjöfartsverket. T anken därmed är att hamnägare som står i begrepp att göra investeringar skall kunna få del av ett för hela landet gemensamt underlagsmaterial och också kunna få råd. Sjöfartsverket och det till verket knutna hamnrådet bör - framhåller föredraganden - ta ansvar för uppgiften att fortlöpande hålla å jour för hamnväsendet relevant utrednings- och faktamaterial.
Föredraganden understryker att det inte är meningsfullt att alltför mycket formalisera relationerna mellan hamnarna och sjöfartsverket. Dessa måste i allt väsentligt grundas på frivillighet och ömsesidigt förtroende. En sådan ordning fungerar i viss mån redan nu, och den kan utvecklas ytterligare inom ramen för det tillägg i sin instruktion sjöfartsverket erhöll år 1971.
I motion 1983/84:1791 (s) ifrågasätts om ett samarbete mellan hamnarna och sjöfartsverket som byggs på frivillighet och ömsesidigt förtroende är till fyllest för att få till stånd en bättre hamnplanering inom olika regioner. En ständigt ökad hamnkapacitet kräver - heter det vidare i motionen - mera tyngd i samråd och rådgivning från sjöfartsverkets sida. Utvecklingen beträffande hamnanläggningar och andra investeringar i hamnar speciellt på väst- och sydkusten ger enligt motionärerna vid handen att kommunerna bör åläggas att anmäla planer på hamnutbyggnad och -investeringar av större omfattning till sjöfartsverket, så att samråd kan ske i ett tidigt skede av beslutsgången i fråga om byggnadsplaner och anslagsbeviljande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att hamnarna inför utformningen av byggnadsplaner på ett så tidigt stadium som möjligt samråder med sjöfartsverket. Det av föredraganden nämnda tillägget i verkets instruktion innebär att verket skall följa utvecklingen och vid behov stå till förfogande för samråd och konsultation i fråga om den lämpliga hanteringen och bedömningen från mera övergripande synpunkter av aktuella lokaliserings- och utbyggnadsprojekt inom hamnväsendet. Utskottet förutsätter att verket och hamnrådet fullgör denna uppgift på ett sådant sätt att hamnarna i sitt eget intresse söker det erforderliga samrådet.
Med hänvisning till det anförda och till att också sjöfartsverket enligt sin instruktion kan ta initiativ till samråd synes syftet med motion 1983/84:1791 (s) kunna tillgodoses utan att man tillgriper sådana tvingande regler som utskottet i likhet med föredraganden anser böra undvikas. Motionen bör sålunda kunna lämnas utan åtgärd.
TU 1983/84:14
20 Utskottet, som inte heller i övrigt finner skäl till erinran eller särskilt uttalande med anledning av vad föredraganden anfört om hamnfrågor, hemställer
att riksdagen
a. lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen i propositionen anfört om vissa hamnfrågor,
b. lämnar motion 1983/84:1791 (s) utan åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1984
På trafikutskottets vägnar KURT HUGOSSON
Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s), Claes Elmstedt (c), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck (m), Rune Torwald (c), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson (vpk), Göran Riegnell (m) och Lisbet Calner (s).
Reservationer
1. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande de statliga sjöfartsavgifterna (mom. 8)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Nuvarande reglering” och slutar med ”berörd del.” bort ha följande lydelse:
Även om sålunda motionärernas önskemål tillgodoses i viss mån genom nuvarande regler anser utskottet dock att ytterligare avgiftsnedsättningar bör gälla i Luleå för att förbättra den från beredskapssynpunkt mycket viktiga hamnens konkurrensförmåga.
Utskottet tillstyrker följaktligen motion 1983/84:317 (vpk) i nu berörd del. Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande de statliga sjöfartsavgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:317 (vpk) yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
TU 1983/84:14
2. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket (mom. 9)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Föredraganden framhåller” och slutar med ”utan åtgärd.” bort ha följande lydelse:
Till stöd för en sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen har åberopats rationaliseringsvinster genom minskning av personal och gemensamt utnyttjande av i första hand fartyg. Uppgifterna för de två myndigheterna är dock enligt utskottets mening så olikartade att en sammanslagning inte bör komma till stånd. En sådan synes medföra avsevärda risker för en ytterligare utglesning av personal längs kusterna och därmed en ökad sårbarhet i våra skärgårdar.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1983/84:879 (vpk) i den del som nu är i fråga.
Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket att riksdagen med bifall till motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
3. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande indragning av kustpersonal (mom. 10)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Frågan om” och på s. 7 slutar med ”utan åtgärd.” bort ha följande lydelse:
Sedan slutet av 1960-talet har enligt vad utskottet erfarit personalen vid fyr- och lotsplatser minskat med fler än 300 personer. Även televerkets och SMHI:s kustbaserade personal har minskat. Jämsides med denna utveckling har den bofasta befolkningen i skärgårdarna minskat i snabb takt och glesbygdsproblemen där ökat.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder nu måste vidtas för att öka antalet anställda hos de statliga civila myndigheter som bedriver verksamhet i skärgårdarna. Kostnaderna för en sådan ökning får inte undanskymma betydelsen från militär och civil synpunkt av att vissa nedlagda fyr- och lotsplatser åter bemannas, att ny materiel både på fartygssidan och i övrigt tillförs och att en snabbare samordning av hela samhällets resurser genomförs.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1983/84:879 (vpk) i nu berörd del.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
TU 1983/84:14
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande indragning av kustpersonal
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
4. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande det s. k. Dala kanal-projektet (mom. 13 a)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 sitt” och slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att ifrågavarande kanal skulle ha så stor samhällsekonomisk betydelse att den snarast bör byggas. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/84:1288 (vpk) i nu berörd del. Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 a bort ha följande lydelse:
13. beträffande det s. k. Dala kanal-projektet att riksdagen
a. med bifall till motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
5. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande det s. k. Dala kanal-projektet (mom. 13 b) - under förutsättning att den med 4 betecknade reservationen ej vunnit riksdagens bifall.
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 sitt” och slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att ifrågavarande kanal skulle ha så stor samhällsekonomisk betydelse att projektering för att bygga kanalen snarast bör startas.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/84:1288 (vpk) i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under 13 b bort ha följande lydelse:
13. beträffande det s. k. Dala kanal-projektet att riksdagen
b. med bifall till motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
TU 1983/84:14
6. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartspolitiskt program (mom. 14)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke av utskottets yttrande på s.9 som börjar med ”Riksdagen fastställde” och slutar med ”att motionsyrkandet avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Även utskottet finner det angeläget att ett sjöfartspolitiskt program i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna utarbetas. Programmet bör även omfatta samhälleligt ägande av fartygen och ökat inflytande för de anställda inom sjöfarten. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande sjöfartspolitiskt program
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
7. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande ett statligt rederi (mom. 15)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet, som” och slutar med ”föreligger. Motionsyrkandet avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det naturligt att ett samhälleligt ägande av handelsflottan utövas inom ramen för ett statligt rederi. Ett sådant bör även bedriva leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg. Leasing bör också kunna ske till andra än redare, t. ex. sjöfolkskooperativ, lastägare m. fl. Shippingkunnande finns f. n. hos de existerande rederierna. Den statliga leasingverksamheten bör knyta detta kunnande till den egna rederiorganisationen. Härigenom kan leasingverksamheten aktivt bidra till den statliga rederiverksamhetens utveckling.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande ett statligt rederi
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
TU 1983/84:14
8. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande kust- och inrikessjöfarten (mom. 16)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Av utskottets” och slutar med ”fråga avstyrks.” bort ha följande lydelse:
En ändring av transportmönstret från landtransporter till kust- och inrikessjöfart i större omfattning än f. n. framstår enligt utskottets mening som angelägen. Sådan sjöfart bör vidare bedrivas inom ramen för en statlig rederiverksamhet.
Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kust- och inrikessjöfarten
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
9. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande flagglagen (mom. 17)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vad motionärerna” och slutar med ”orimlig. Motionsyrkandet avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Den minskning som den svenska handelsflottan har undergått på senare år förklaras enligt utskottets mening till stor del av en alltför liberal tillämpning av flagglagen. Tillämpningen bör därför ändras så att överlåtelse av fartyg till utländsk ägare inte under några omständigheter medges i sådana fall där överlåtelsen är förknippad med ett bevarat svenskt driftinflytande.
Genom detta utskottets ställningstagande synes syftet med ifrågavarande motionsyrkande vara i allt väsentligt tillgodosett.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande flagglagen
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
TU 1983/84:14
10. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartsekonomisk forskning (mom. 18)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”De insatser” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandet.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har den ekonomiska sjöfartsforskningen tilldelats alltför knappa resurser. Det är därför angeläget att dessa snarast får en kraftig ökning. Den intensifierade forskningen bör bl. a. inriktas på ändrad produktionsinriktning av nuvarande flotta och centreras kring helhetsperspektiv på transportekonomi, dvs. undersöka relationerna mellan olika transportsystem från samhällsekonomisk synpunkt. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande sjöfartsekonomisk forskning
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
11. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande bekvämlighetsflagg (mom. 19)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet, som” och på s. 11 slutar med ”utskottet motionsyrkandena.” bort ha följande lydelse:
Som utskottet i ett flertal betänkanden har framhållit utgör bekvämlighetsflaggen ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Olägenheterna för de ombordanställda på de bekvämlighetsflaggade fartygen och de säkerhetsoch miljörisker som dessa innebär framstår nu som så graverande att det inte bör komma i fråga att de tillåts anlöpa svensk hamn, såvida inte de i motionen angivna förutsättningarna föreligger. Givetvis bör inte heller statliga och kommunala myndigheter anlita fartyg under bekvämlighetsflagg.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande bekvämlighetsflagg
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
TU 1983/84:14
12. vid punkt 6 Stöd till svenska rederier
Rolf Clarkson, Per Stenmarck, Görel Bohlin och Göran Riegnell (alla m) anser
dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det ett samband mellan sjöfartens och det övriga näringslivets problem. Olönsamma näringar har alltför länge subventionerats, något som har lett till att produktionsresurser låsts fast i krisindustrier. Subventionerna har också krävt en finansiering i form av skattemedel vilket medfört att andra branscher, t. ex. sjöfartsnäringen, fått ett svårare konkurrensläge. Skattetrycket har nått en nivå som innebär att vår ekonomi förlorat sin tillväxtförmåga. Näringspolitiken måste nu bedrivas med generella i stället för selektiva medel. Subventioneringen av stora delar av vårt näringsliv måste minska. En samhällsekonomi i balans utgör den bästa grunden för en god utveckling också inom sjöfartsnäringen. Huvudskälet till att den svenska sjöfartsnäringen har svårigheter torde vara det höga kostnadsläget i Sverige.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och tillstyrker motion 1983/84:2496 (m) i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2496 (m) yrkande 8 avslår regeringens förslag om stöd till svenska rederier.
Särskilt yttrande
Punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten beträffande amorteringsreglernaför lån från statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten (mom. 2)
Rolf Clarkson (m), Claes Elmstedt (c), Per Stenmarck (m), Rune Torwald (c), Görel Bohlin (m) och Göran Riegnell (m) anför:
Enligt vår mening borde amorteringsreglerna för lån från statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten vid förvärv av andrahandstonnage utformas så, att ett fartyg inte behöver vara slutbetalt förrän det uppnår 20 års ålder i stället för den nuvarande bestämmelsens 15 års ålder. Vi är medvetna om att lånenämnden - om särskilda skäl talar härför - kan medge undantag från huvudregeln upp till 20-årsgränsen. Det har framkommit att lånenämnden under innevarande budgetår i flertalet fall, där lån beviljats, faktiskt tillämpat undantagsregeln. Vi vill ifrågasätta om inte ett regelsystem bör ändras, när en undantagsregel tillämpas i större utsträckning än huvudregeln.
minab/gotab Stockholm 1984 77950