Bet. 1984/85:FiU5

Om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1984/85:45, delvis)

Typ: Betänkande
Datum: 1984-11-20
Källa: data.riksdagen.se

FiU 1984/85:5

Finansutskottets betänkande 1984/85:5

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1984/85:45, delvis) Sammanfattning

I proposition 1984/85:45 föreslås i syfte att stärka statsbudgeten och motverka att bytesbalansen försämras nästa år ett antal åtgärder som snabbt ger samhällsekonomiska och statsfinansiella effekter. Åtgärderna utgörs främst av punktskattehöjningar. Vidare föreslås att ytterligare 1750 milj. kr. anslås till sysselsättningsskapande åtgärder.

I motioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet yrkas avslag på förslagen. I en motion från centerpartiet yrkas avslag på skattehöjningarna men godtas huvuddelen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Förslagen accepteras med vissa förbehåll i motionen från vänsterpartiet kommunisterna.

Utskottet godkänner i betänkandet regeringens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken. Enligt utskottets mening ger förslagen i motionerna till alternativ inriktning av den ekonomiska politiken inte tillräckligt snabbt de effekter på bytesbalans och statsbudget som eftersträvas.

Företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet i utskottet redovisar i en gemensam reservation ett alternativ till inriktning av den ekonomiska politiken. Den finanspolitiska åtstramningen bör enligt reservanterna ske genom besparingar i statsutgifter och inte genom skattehöjningar.

I två reservationer från företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna uttalas ett stöd för en inriktning av den ekonomiska politiken som enligt reservanten främjar arbete, rättvisa och god miljö resp. ett krav på uttalande om sänkning av räntan.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels de förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som lagts fram i proposition 1984/85:45 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.,

dels följande med anledning av propositionen väckta motioner:

1984/85:112 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c),

1984/85:117 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1984/85:124 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser yrkandena 1 och 8,

1984/85:125 av Ulf Adelsohn m.fl. (m).

1 Riksdagen 1984/85.5sami. Nr 5

FiU 1984/85:5

2 Bilagorna 1 och 2 till propositionen har hänvisats till skatte- resp. arbetsmarknadsutskottet jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1984/85:105-111, 113-116, 118-123, 124 yrkandena 2-7 och 9-11,126 och 127.

Propositionens hemställan

I proposition 45 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt

1. föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

2. framlagt förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder inom finansdepartementets och arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområden (bilagorna 1 och 2).

Motionsyrkandena

I motion 112 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs - med hänvisning till motiveringen i motion 1984/85:131 — att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:45 godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen.

I motion 117 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:45 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen.

I motion 124 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:45 beslutar godkänna de allmänna riktlinjerna för ett program för arbete, rättvisa och en bättre miljö som anvisas i motionen,

8. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om en sänkning av räntan.

I motion 125 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:45 godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i motionen.

Propositionen

I propositionen föreslås att ett antal åtgärder skall vidtas för att stärka statsbudgeten och motverka att bytesbalansen försämras nästa år. Uppgången i den svenska ekonomin bedöms visserligen fortsätta nästa år om än i något dämpad takt. Men sammansättningen av den totala efterfrågan riskerar att vridas om på ett sätt som innebär att bytesbalansen försämras. Även om bytesbalansutvecklingen kan bli gynnsammare till följd av bl. a.

FiU 1984/85:5

sjunkande oljepriser måste denna utveckling motverkas. Åtgärderna är avsedda att snabbt ge samhällsekonomiska och statsfinansiella effekter.

I enlighet härmed förordas att skatten på bensin höjs med 50 öre per liter den 1 december 1984 och att kilometerskatten i huvudsak anpassas till denna höjning den 1 mars 1985.

För att de som bor i glesbygd inte skall drabbas hårdare än andra av bensinskattehöjningen föreslår regeringen att glesbygdsbilisternas fordonsskatt skall minskas med ytterligare 80 kr. Nedsättningen av fordonsskatten i vissa kommuner i skogslänen kommer därmed att uppgå till 200 kr. per år.

Reseskatten för utrikes charterresor med flyg föreslås bli höjd med 50 kr. per passagerare från och med den 1 januari 1985.

Den allmänna energiskatten på elektrisk kraft höjs med 2 öre per kilowattimme den 1 december 1984.

I propositionen föreslås också att ytterligare 1750 milj. kr. anslås till sysselsättningsskapande åtgärder för innevarande budgetår. Förslagen syftar främst till att skapa möjligheter för de långtidsarbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom tilldelas arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ytterligare medel för rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten i näringslivet. Slutligen anvisas vissa ytterligare resurser för att stödja byggsysselsättningen i skogslänen kommande vinter.

Regeringens förslag till åtgärder uppges medföra att den allmänna prisnivån ökar med drygt 1 procentenhet mot slutet av 1984. Totalt sett beräknas därmed prisökningarna under loppet av 1984 bli drygt 7%.

Vad gäller utvecklingen under 1985 anför föredraganden följande. Behovet av en markant dämpning av pris- och kostnadsutvecklingen kvarstår. Det är nödvändigt att nedbringa inflationen i Sverige till högst den nivå som råder

1 våra viktigaste konkurrentländer. Regeringen har tidigare i år haft överläggningar med arbetsmarknadens parter. Dessa har därvid ställt sig bakom regeringens mål att nedbringa prisökningarna till nivån 3 % under loppet av 1985. De har också anslutit sig till regeringens bedömning att detta förutsätter att de totala lönekostnadsökningarna 1985 begränsas till 5 %.

De åtgärder som regeringen nu föreslår innebär en viss köpkraftsindragning. Men föredraganden räknar med att det likväl skall finnas ett begränsat utrymme för ökningar av reallönerna och den privata konsumtionen 1985.

Vidare väntas åtgärderna medföra en förbättring av bytesbalansen med ca

2 miljarder kronor 1985 och en förstärkning av statsbudgeten med ca 4 miljarder kronor budgetåret 1985/86.

Föredraganden framhåller att det är främst genom åtgärder på budgetens inkomstsida som det går att snabbt åstadkomma positiva effekter på statsfinanserna. De föreslagna inkomstförstärkningarna är dock inte tillräckliga för att uppnå en acceptabel utveckling av statsfinanserna. Det krävs också åtgärder på utgiftssidan för att säkerställa att budgetunderskottet utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Granskningen av utgifterna bör ske samlat i det reguljära budgetarbetet. För detta arbete gäller att alla

1 * Riksdagen 1984/85.5 sami. Nr5

FiU 1984/85:5

möjligheter att dra ned utgifter måste tas till vara.

Budgetunderskottet för innevarande budgetår räknar föredraganden med skall kunna hållas under 70 miljarder kronor genom de förslag till inkomstförstärkningar som förs fram i propositionen, även med hänsyn tagen till de samtidigt redovisade förslagen till utgiftsökningar inom arbetsmarknadspolitiken.

Slutligen anmäler föredraganden att han överväger att senare återkomma till regeringen med vissa förslag som rör avsättning av företagens vinster till olika typer av investeringsfonder. Bland de åtgärder som därvid övervägs är avsättning av vinstmedel till särskilda förnyelsefonder, vilka kan utnyttjas för investeringar i utbildning, forskning och utveckling.

Motionerna

Den slutsats som centerpartiet i motion 112 drar av den hittillsvarande ekonomiska utvecklingen i vår omvärld är att vi i Sverige under nästa år inte längre kan räkna med lika god internationell draghjälp som vi fått 1983 och

1984. Det blir därför desto viktigare att anpassa vår kostnadsutveckling till omvärlden.

Motionärerna erinrar om att konjunkturinstitutet räknar med att konsumentprisökningen 1985 skall stanna vid 4,5%, vilket klart överstiger regeringens mål på 3%. Risken är enligt motionärernas mening stor att inflationen nästa år kommer att ligga betydligt högre än konjunkturinstitutets antagande.

Regeringens förslag till skattehöjningar har delvis motiverats med att man vill hindra att en förväntad konsumtionsökning ökar importen och späder på inflationen. Det budgetförslag som centerpartiet lade fram tidigare i år innebar sänkta statliga utgifter. Dessa lösningar skulle ha minskat importoch inflationstrycket.

De övergripande riktlinjer som centerpartiet drar upp för den ekonomiska politiken innebär bl. a. att man förespråkar

- att marknadsekonomin stärks,

- att löntagarfonderna avskaffas,

- att inflationen begränsas till samma nivå som i våra konkurrentländer,

- att den offentliga sektorn förändras genom ökad avgiftsfinansiering och genom ökade inslag av privata lösningar som alternativ till de offentliga,

- att de statliga utgifterna begränsas,

- att skattepolitiken utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till arbete och investeringar, vilket förutsätter inte bara stopp för ytterligare höjning av skattetrycket utan också vissa skattesänkningar, framför allt marginalskatterna.

I enlighet med dessa övergripande riktlinjer avvisar centerpartiet regeringens förslag till skattehöjningar. Undantag görs för anpassningen av skatterna på alkoholdrycker och tobak, så att priserna på dessa varor följer den

FiU 1984/85:5

allmänna prisutvecklingen.

Det är enligt centerpartiets uppfattning nödvändigt att förändringar i energibeskattningen motiveras utifrån energipolitiska utgångspunkter, inte från rent fiskala överväganden.

Bensinskattehöjningen avvisas med hänvisning till att det f. n. inte finns ekonomiskt rimliga substitut för att ersätta bensin som drivmedel. Höjt bensinpris drabbar framför allt de människor som bor i glesbygd med ofta långa avstånd till arbete och nödvändig samhällelig service och utan rimliga kollektiva resmöjligheter. En förändring i beskattningen av el bör enligt motionärerna ske i samband med att man lägger fast hur avvecklingen av kärnkraft skall genomföras samt vilka styrmedel som krävs för detta.

Regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska insatser är enligt motionärerna framtvingade av att man tidigare misslyckats med att driva en tillräckligt offensiv linje för fler jobb. Därför blir det nu nödvändigt att följa upp tidigare misslyckanden med ytterligare medel till beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och enskilda beredskapsåtgärder och ytterligare insatser inom byggnadssektorn. Motionärerna anser det lämpligt att anvisa 1250 milj. kr. till de arbetsmarknadspolitiska ändamålen. Någon särskild reserv om 500 milj. kr. bör däremot inte ställas till förfogande som regeringen har begärt.

I motion 117 (fp) framhålls att inflationen under loppet av 1984 nu tycks närma sig 8%. Detta skall jämföras med regeringens klart uttalade inflationsmål på 4%. I verkligheten har, understryker motionärerna, inflationstakten för 1984 varit så hög att den totala inflation regeringen tidigare ansåg acceptabel för de bägge åren 1984 och 1985 redan har överträffats. Detta måste anses vara ett mycket stort misslyckande.

Den viktigaste orsaken till regeringens misslyckande är den alltför svaga budgetpolitiken. Det är den som framtvingat två panikpaket i tät följd, först i våras mitt under pågående avtalsförhandlingar och sedan nu i höst.

Folkpartiet har inte några principiella erinringar mot den föreslagna åtstramningen som sådan, men regeringen föreslår enligt motionärernas uppfattning fel åtgärder vid fel tidpunkt. Den nödvändiga åtstramningen av finanspolitiken bör ske genom en minskning av de offentliga utgifterna och inte genom skattehöjningar som urholkar löneökningarna och försvagar företagens konkurrenskraft. Efter en följd av år med minskade reallöner efter skatt är det rimligt att dessa åter får öka. Det är viktigt att människor känner att det lönar sig att arbeta. Regeringens förslag innebär att man omedelbart när arbetet börjar ge resultat vill dra in frukterna av det. Samtidigt är man uppenbarligen beredd att ställa politiska åtgärder i utsikt som skall garantera reallöneökningar. En riktigare politik är även i detta perspektiv att låta åtstramningen ske på utgiftssidan och inte genom skattehöjningar.

Regeringens skatteförslag läggs nu fram bl. a. med hänvisning till att det är ont om tid. Det är i och för sig riktigt att det tar längre tid att besluta om och

FiU 1984/85:5

genomföra utgiftsminskningar. Det var också mot den bakgrunden folkpartiet redan i januari föreslog att riksdagen skulle besluta om minskade utgifter. I ett något längre perspektiv är det emellertid skadligt för svensk ekonomi att fortsätta skattehöjningspolitiken. Även om man nu är sent ute bör därför besparingslinjen väljas. I motionen avvisas således regeringens förslag till skattehöjningar, dock med undantag för de justeringar av alkoholoch tobaksskatterna som föreslås.

Att regeringen tvingas föreslå ytterligare 1750 milj. kr. till arbetsmarknadspolitiska åtgärder beror till största delen på de effekter som de föreslagna skattehöjningarna kan väntas få på arbetsmarknaden. Med hänsyn till att skattehöjningarna avvisas - med undantag av alkohol och tobak - och till att de besparingsinsatser folkpartiet förordar i regel inte kan sättas in så att de får effekter redan från den 1 december eller från årsskiftet blir behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder enligt motionärerna mindre. I motionen avvisas därför regeringens förslag till ytterligare insatser. Om särskilda problem skulle uppstå lokalt, som kan motivera större insatser än vad det finns utrymme för, bör regeringen utnyttja finansfullmakten och senare återkomma till riksdagen.

I motion 124 (vpk) kritiseras regeringens ekonomiska politik. Utrymme måste skapas för kraftfulla samhällsinsatser mot arbetslösheten och för att förstärka samhällsekonomin inför kommande lågkonjunktur. Men detta måste enligt motionärerna framför allt ske genom att företagens och spekulanternas rekordvinster dras in och mobiliseras för en arbetsskapande och inkomstutjämnande politik. Ett program för arbete, rättvisa och en bättre miljö bör innehålla bl. a. följande:

- Upprättande av ett nationellt industriprogram i samhällelig regi med mål att skapa ca 100 000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod.

- En planmässig utbyggnad av den offentliga sektorns socialt och samhällsekonomiskt viktiga delar med bl. a. en kraftig satsning på statens järnvägar.

- En arbetsmarknadspolitik som i väsentligt högre grad riktar in sig på att skapa bestående arbeten.

- En allmän arbetstidsförkortning måste påbörjas. Det är en socialpolitisk åtgärd som har betydelse också för sysselsättningen.

Som alternativ till exportledd tillväxt måste ett program för att ersätta onödig import med inhemsk produktion tas fram.

De i propositionen föreslagna åtgärderna kan, framhåller motionärerna, med vissa väsentliga förändringar, accepteras som ett led i kampen mot arbetslösheten trots att förslagen i första hand ger en bitter bismak av panikartad budgetpolitik.

Vad gäller finansieringen av de åtgärder som föreslås i propositionen anförs följande. I propositionen föreslås ett antal skattehöjningar för att finansiera arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt för att få en budgetförstärkning.

Dessa förslag har tillsammans med andra åtgärder för att lindra verkning -

FiU 1984/85:5

arna av regeringspropositionen framlagts för regeringen i diskussioner. Vad gäller resultatet av överläggningarna anser vänsterpartiet kommunisterna att de stora lindringar som ges hyresgästerna genom en halvering av den väntade hyreshöjningen och kompensationen till pensionärerna för fastighetsskatten ger ett samhällsekonomiskt resultat som inte kan betecknas som en ”åtstramningspolitik”. Omräknat i pengar betyder de lägre hyreshöjningarna under 1985 ca 2 miljarder kronor. Till detta kommer de arbetsmarknadspolitiska satsningarna som betyder ca 1,75 miljarder kronor. Dvs. samhällsekonomin tillförs på olika vägar i stort sett samma summa som dras in via de föreslagna skattehöjningarna.

I motionen framhålls vidare att förutsättningarna för en räntesänkning finns och att vänsterpartiet kommunisternas förslag till finansiering genom bl. a. höjd aktieoms, förmögenhetsskatt och beskattning av realräntorna bör användas för att få till stånd ett mer långtgående program i enlighet med vad som tidigare redovisats. Den utredning om hur realräntorna bör beskattas som regeringen ställt i utsikt bör genomföras snabbt.

De i regeringens proposition föreslagna höjningarna på alkohol, tobak, resor och el accepteras, medan en större kompensation för glesbygdsbilister krävs för att den föreslagna bensinskattehöjningen inte skall avvisas. Motionärerna vill också att de som har kostnader för resor mellan bostad och arbete kompenseras.

Moderata samlingspartiet säger i motion 125 nej till de föreslagna höjningarna av bensin-, el- och charterskatterna, de aviserade förnyelsefonderna samt höjningen av inbetalningskvoten vid avsättning till allmän investeringsfond.

I motionen understryks att partiet under hela konjunkturuppgången har förordat en stramare finanspolitik. Det avgörande för framgången med en sådan politik är dock att åtstramningen sker genom utgiftsminskningar. Resultatet av skattehöjningar blir enbart att de långsiktiga problemen förvärras utan att någonting förbättras på kort sikt. Efterfrågan på arbetskraft bör inte stimuleras genom AMS-åtgärder utan genom att sänka skatten på produktionen och avreglera näringslivet.

De två senaste ekonomisk-politiska paketen från regeringen - panikpaketet i våras med pris-, hyres- och utdelningsstopp och likviditetsindragningar samt de nu föreslagna skattehöjningarna och arbetsmarknadssubventionerna — visar att regeringen inte har förmått frigöra sig från den ekonomiska politik som är en viktig orsak till Sveriges ekonomiska kris. Att höja skatterna, dra in likviditet från näringslivet, öka de offentliga utgifterna och ge AMS nya miljarder innebär enligt motionärerna att regeringen föredrar konstlad sysselsättning framför riktiga arbetstillfällen i ett expanderande privat näringsliv.

Effekterna av skattepaketet blir att den pågående avtalsrörelsen försvåras, inflationen ökar, konkurrenskraften försämras och sysselsättningen i den privata sektorn minskar.

1 * * Riksdagen 1984185. 5 sami. Nr 5

FiU 1984/85:5

8 I det uppgivna syftet att dämpa pris- och kostnadsstegringarna höjer regeringen priserna med drygt 1 %. Skattepolitiken strider därmed direkt mot regeringens uttalade målsättning att dämpa kostnadsstegringarna till den ökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Den motsägelsefulla politiken omfattar även sysselsättningen. Enligt beräkningar gjorda av Sveriges Industriförbund kommer förslagen till skattehöjningar att göra 15 000 människor arbetslösa främst inom handeln och servicenäringar.

Regeringen har vidare kalkylerat med att skattehöjningarna kommer att förbättra bytesbalansen med ca 2 miljarder kronor 1985. Detta förutsätter emellertid att den föreslagna höjningen av elskatten inte får några som helst effekter på konverteringen från olja till el. Detta är inte sannolikt. Elskattehöjningen kan därmed leda till att kärnkraftverken inte utnyttjas i full utsträckning samtidigt som bytesbalansen försämras.

I motionen framhålls att vad som behövs är en politik som begränsar resursanvändningen i stat och kommun samtidigt som den enskilda sektorn ges mer expansionsutrymme. För att skapa möjligheter och motivation för den privata sektorn att växa måste för det första en kraftig bantning av utgifterna i stat och kommun genomföras. Nedskärningarna måste göras så omfattande att det förutom ett lägre budgetunderskott också skapas ett ordentligt utrymme för en sänkning av skatterna.

För det andra krävs en sänkning av främst de skatter som direkt eller indirekt träffar produktionen. Viktigast är det att kraftigt sänka marginalskatterna.

För det tredje måste näringslivet avregleras och flertalet kommunala och statliga monopol avskaffas. Avreglering och privatisering medför att en livskraftig tjänstesektor som kan ge nya arbetstillfällen skapas.

För det fjärde krävs att löntagarfonderna avskaffas. Därmed ökar viljan och förmågan till investeringar, risktagande och nyetableringar hos både små och stora företag.

Utskottet

Den internationella ekonomiska utvecklingen

Trots den mycket positiva utvecklingen för OECD-länderna totalt under år 1984 präglas konjunkturbilden av stora olikheter mellan länderna. I Förenta staterna har med stor sannolikhet konjunkturtoppen nåtts under det första halvåret 1984. Det kan emellertid konstateras att tillväxten i USA alltjämt ligger på en hög nivå. Vad gäller Japan har den exportledda expansionen fått ytterligare styrka genom en påtaglig investeringsökning. För Västeuropas del ligger tillväxten i BNP jämfört med OECD-länderna totalt alltjämt på en låg nivå. Detta har inneburit att någon minskning av arbetslösheten i Västeuropa inte har ägt rum.

I det korta perspektivet är det främst utvecklingen i Förenta staterna och

FiU 1984/85:5

9 Förbundsrepubliken Tyskland som är avgörande för en fortsatt ökning av den svenska exporten.

Den amerikanska ekonomin har under 1984 präglats av en mycket snabb tillväxt. Den positiva utvecklingen har kraftigt underblåsts av en expansiv finanspolitik.

Enligt konjunkturinstitutets höstrapport förväntas tillväxten i Förenta staterna i BNP falla från 71/4 % under år 1984 till 3,5 % under år 1985. Även om bostadsinvesteringarna nu minskar och inkomst- och konsumtionsökningen bromsas upp finns det vissa tillväxtskapande inslag i ekonomin. Det är främst investeringsaktiviteten som alltjämt ligger på en hög nivå.

Det bör dock framhållas att de stora underskotten i den federala budgeten och bytesbalansen i den amerikanska ekonomin kan tvinga fram en politik som leder till en kraftig åtstramning av den ekonomiska politiken. Det federala budgetunderskottet beräknas under år 1984 stanna vid ca 110 miljarder dollar. I jämförelse med budgetåret 1983 utgör detta underskott en förbättring — orsakad av den kraftiga tillväxten i produktionen under år 1984 — med ca 30 miljarder. Den nu aktuella budgeten som godkändes av kongressen i oktober pekar emellertid mot ett underskott på 180 miljarder. Om inga åtgärder vidtas, förväntas underskottet stiga till över 200 miljarder budgetåret 1987. Bytesbalansunderskottet, som nu uppgår till rekordnivån nära 100 miljarder dollar, förväntas öka ytterligare under år 1985 om ingen påtaglig nedgång i dollarkursen inträffar. Bland övriga osäkerhetsmoment i den amerikanska ekonomin bör nämnas räntan.

Enligt en nyligen publicerad rapport från de fem ledande konjunkturinstituten i Förbundsrepubliken Tyskland kommer utvecklingen i Förbundsrepubliken inte att ske i den takt som förutspåddes i OECD:s juniprognos, dvs. 3 % under år 1984 och något under 3 % år 1985. Enligt konjunkturinstituten kommer tillväxten i BNP för år 1984 att stanna vid 2,5 % — den lägre tillväxten förklaras av konflikten på arbetsmarknaden — och från år 1984 till år 1985 att bromsas upp ytterligare till 2 %. Förklaringen till denna påtagliga minskning i den ekonomiska tillväxten är främst dämpningen av exportökningen, 8 % år 1984 att jämföras med 6,5 % för år 1985. Orsaken till denna lägre tillväxt i exporten är i sin tur ett antagande att ökningstakten i världshandeln halveras från år 1984 till 1985.

Importen förutses emellertid komma att utvecklas svagt vilket innebär en fördubbling av överskottet i bytesbalansen från 10 miljarder till 20 miljarder D-mark.

Budgetunderskottet minskar från 30 till 20 miljarder D-mark, vilket innebär att underskottet sjunker till den i jämförelse med många andra länder inom OECD-området mycket låga nivån på något mer än 1 % av BNP.

I EG-kommissionens årsrapport, som blev offentlig i slutet av oktober, framhålls att Förbundsrepubliken är det land inom EG som har det största finanspolitiska manöverutrymmet. Det bör därför finnas ett visst utrymme

FiU 1984/85:5

att kompensera för det efterfrågebortfall som den grundläggande budgetpolitiken med strikt utgiftskontroll förorsakar.

En fortsatt restriktiv inriktning av finanspolitiken kan förväntas för Västeuropas del vilket leder till att inhemsk efterfrågan hålls tillbaka. Den avtagande inflationen och en förutsedd nedgång i ränteläget förväntas emellertid hålla privat konsumtion och investeringar uppe. Den externa efterfrågans snabba tillväxt förutses avta, vilket leder till en svagare förstärkning av utrikesbalansema år 1985 än 1984. Den sammantagna ekonomiska tillväxten i Västeuropa beräknas uppgå till 21/4 % såväl 1984 som 1985. För OECD-området som helhet beräknas den ekonomiska tillväxten avta från 5 % år 1984 till 31/4 % år 1985. Enligt konjunkturinstitutets bedömning skulle världshandelns tillväxt falla från drygt 8 % år 1984 till 51/2 % år 1985.

Den inhemska ekonomiska utvecklingen

Konjunkturinstitutet publicerade i oktober sin bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under år 1985. I propositionen säger sig föredragande statsrådet i huvudsak dela den bedömning institutet gör med de hittills gällande förutsättningarna för den ekonomiska politiken.

Enligt institutets bedömning beräknas den ekonomiska BNP-tillväxten avta från knappt 3 % år 1984 till drygt 2% år 1985. En starkt bidragande faktor till den lägre tillväxten år 1985 är att ökningstakten för exporten av varor och tjänster förutses bli halverad jämfört med i år.

Institutets antagande beträffande lönekostnadsutvecklingen på 7 % för år 1985 — att jämföra med det mål om 5 % som regeringen ställt upp och som arbetsmarknadsparterna anslutit sig till — innebär att de svenska arbetskraftskostnaderna stiger snabbare än genomsnittet för OECD-länderna. Trots ett antagande om en högre produktivitetstillväxt i Sverige än i omvärlden torde den svenska exporten av bearbetade varor få vidkännas vissa marknadsandelsförluster. Totala exporten av varor och tjänster beräknas öka med ca 4 % år 1985 mot närmare 9 % i år. Importtillväxten däremot väntas öka 1984-1985 till följd av ökade industriinvesteringar, lageruppbyggnad och ökad privat konsumtion till ca 7%. Det utrikeshandeisöverskott institutet räknat med för år 1984 kommer därigenom att reduceras betydligt år 1985.

Det innebär att bytesbalansen efter ett litet överskott år 1984 åter kommer att uppvisa ett underskott på ca 6 miljarder kronor enligt institutets kalkyler.

Den privata komsumtionen förutses bli en expansionsfaktor i ekonomin år

1985. Med institutets antagande om en lönekostnadsökning på 7 % kommer ökningen av de reala disponibla inkomsterna att uppgå till 31/2 % år 1985. Detta ger utrymme för en viss sparkvotsökning och en konsumtionsökning med 2 1/2 %. Den offentliga konsumtionen beräknas däremot öka långsammare 1985 än 1984. De offentliga investeringarna liksom bostadsin veste ring -

FiU 1984/85:5

arna väntas minska 1985 medan däremot de privata investeringarna förutses öka med drygt 7 %.

Den sammanlagda produktionstillväxten beräknas som nämnts bli ca 2 % 1984-1985, vilket är något lägre än i år. Med de antaganden om produktivitetstillväxt institutet gör leder detta till att sysselsättningen beräknas öka något år 1985. Denna ökning är dock något mindre än den kalkylerade ökningen av arbetskraftsutbudet, vilket innebär att arbetslösheten åter kan komma att öka något.

Förslag till åtgärder

I propositionen anförs att även om den produktionsökning som institutet förutspår för år 1985 är tillfredsställande, riskerar sammansättningen av totala efterfrågan år 1985 att vridas om på ett sätt som innebär att bytesbalansen försämras. Mot denna bakgrund är det angeläget, anförs det i propositionen, att snabbt vidta åtgärder som dämpar tillväxten av den inhemska efterfrågan och som direkt kan bidra till att motverka en försämring av bytesbalansen nästa år. I propositionen föreslås därför att vissa punktskatter höjs. Därigenom dämpas den förutsedda ökningen av den privata konsumtionen något. Importen begränsas och bytesbalansen förstärks samtidigt som de offentliga inkomsterna ökar.

Beträffande sysselsättningsläget anförs att detta totalt sett kan väntas bli gott förutsatt att lönekostnaderna nästa år kan begränsas till 5%. För att förbättra situationen främst för de långtidsarbetslösa föreslås emellertid vissa ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

För budgetåret 1985/86 beräknas skattehöjningarna sammantaget förbättra budgetsaldot med ca 4 miljarder kronor. Detta uppnås på följande sätt.

Skatten på bensin höjs med 50 öre/liter. Genom att man gör en i princip motsvarande höjning av kilometerskatten omfattas också dieseldrivna fordon av denna höjning. En viss kompensation ges till glesbygdsbilister för att dessa inte skall drabbas hårdare än andra av den höjda drivmedelsbeskattningen. Kompensationen lämnas på fordonsskatten, som för bilister i vissa delar av skogslänen enligt propositionen föreslås nedsatt med ytterligare 80 kr. Inklusive nuvarande nedsättning skulle den särskilda glesbygdskompensationen därmed komma att uppgå till 200 kr. per personbil och år.

Den allmänna energiskatten på elektrisk kraft höjs med 2 öre per kilowattimme.

Reseskatten för utrikes charterresor med flyg höjs med 50 kr. till 200 kr. per passagerare.

Av intresse i sammanhanget är också det förslag till höjning av tobaksskatten och skatten på alkoholdrycker som regeringen har lagt fram i en särskild proposition (prop. 1984/85:43). Dessa skattehöjningar är till stor del betingade av alkoholpolitiska och allmänna hälsopolitiska skäl. Till följd av den skärpta beskattningen väntas konsumtionen av främst sprit men även tobak dämpas varaktigt. Trots konsumtionsminskningen kan man dock

FiU 1984/85:5

räkna med att dessa skattehöjningar skall ge ett inte oväsentligt tillskott till statens inkomster.

Budgeteffekten av de enskilda åtgärderna framgår inte av propositionen. Utskottet redovisar därför dessa uppgifter i följande tabell som ger en ungefärlig bild av det kassamässiga utfallet av budgetförstärkningen under innevarande och efterföljande budgetår.

Tabell 1. Effekter på statsbudgeten under 1984/85 och 1985/86 av inkomstförstärkningar föreslagna i propositionerna 43 och 45

Milj. kr.

1984/85 1985/86

Bensinskatt + 600 + 2 100

Kilometerskatt + 40 + 300

Nedsättning av fordonsskatt - 15

Allmän energiskatt + 700 + 1 600

Reseskatt + 20 + 50

Dryckesskatt (prop. 43) + 60 + 200

Tobaksskatt (prop. 43) + 90 + 200

Avrundat + 1 500 + 4 450

Avgår effekter på momsintäkter

och på utgiftssidan Avrundat .. - 600

Nettoeffekt + 3 850

Effekter av de föreslagna åtgärderna

Utskottet utgår i sin bedömning av de föreslagna åtgärdernas effekter från konjunkturinstitutets höstrapport. Andra konjunkturöversikter har publicerats, men även de utgår från institutets bedömningar.

Konjunkturinstitutet förutspår i sin höstrapport en ökning av konsumentpriserna med knappt 6 % under loppet av år 1984. Institutet har därvid förutsatt att hyresstoppet skall vara i kraft året ut. I och med att detta avvecklades redan den 1 november 1984 kan hyrorna förutses höjas tidigare och leda till att den totala ökningen av konsumentpriserna blir drygt 6 % under loppet av år 1984 utifrån de förutsättningar i övrigt som konjunkturinstitutet utgick ifrån. De föreslagna höjningarna av punktskatterna beräknas medföra en höjning av konsumentprisnivån med ytterligare drygt en procentenhet. Höjningarna avses huvudsakligen bli genomförda i december

1984. Ökningen av konsumentpriserna under loppet av år 1984 kan således beräknas bli drygt 7%. Den genomsnittliga prisnivån år 1984 kommer därmed att ligga närmare 8 % över nivån år 1983.

För år 1985 beräknas prisnivån utifrån konjunkturinstitutets huvudalternativ och efter punktskattehöjningar ligga ca 6 % över 1984 års nivå. I det sidoalternativ där utgångspunkten är en total lönekostnadsökning 1985 på 5 % i stället för 7 % beräknas ökningen av konsumentpriserna bli närmare 51/2 % mellan genomsnitten för åren 1984 och 1985.

Hushållens reala disponibla inkomster kommer med utgångspunkt i

FiU 1984/85:5

institutets huvudalternativ och med beaktande av punktskattehöjningarna att öka med ca 21/2% år 1985, vilket med samma antagande beträffande sparkvotsutvecklingen leder till en ökning av den privata konsumtionen med mellan 11/2 och 2% år 1985. Även med förutsättningar enligt det s.k. sidoalternativet kommer den privata konsumtionen att öka med ca 11/2 % år

1985.

Punktskattehöjningarna drabbar främst importen, vilket gör att återverkningarna på den inhemska produktionen blir begränsade. Därigenom torde också effekterna på sysselsättningen bli obetydliga. En viss förstärkning kan förväntas av bytesbalansen. I propositionen uppskattas denna effekt till 2 miljarder kronor.

Den överslagsmässiga bedömning utskottet här gjort av effekterna av de i proposition 43 och 45 föreslagna åtgärderna visar således att den inhemska efterfrågan får en med hänsyn till effekterna på bytesbalansen fördelaktigare sammansättning. Förslagen innebär vidare på sikt en förstärkning av statsbudgeten.

Utskottet noterar också i detta sammanhang att en lägre lönekostnadsökning - som på längre sikt är avgörande för vår förmåga att bibehålla vår internationella konkurrenskraft — ger i det närmaste samma reala utrymme för privat konsumtion som den av konjunkturinstitutet i huvudalternativet antagna högre lönekostnadsutvecklingen.

Effekter av alternativa förslag

De förslag till alternativ inriktning av den ekonomiska politiken som framlagts i motionerna 112 (c), 117 (fp) och 125 (m) har en inriktning som är av mer långsiktig karaktär.

I motionerna avvisas de föreslagna höjningarna av bensinskatten, kilometerskatten, den allmänna energiskatten och reseskatten. Däremot har man inte några erinringar mot höjningar av tobaksskatten och skatten på alkoholdrycker.

I motion 112 (c) anförs att det budgetförslag som samma motionärer lade fram tidigare i år skulle ha inneburit ett minskat import- och inflationstryck. Motionärerna godtar huvuddelen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Utskottet och riksdagen avvisade vid flera tillfällen våren 1984 det förslag till ekonomisk politik och budgetalternativ som motionärerna nu hänvisar till. Ett av motiven härför var att utskottet inte delade motionärernas uppfattning om åtgärdernas effekter. Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avvisar påståendet att import- och inflationstrycket skulle ha minskat om motionärernas förslag genomförts. Det samlade ställningstagandet i motion 112 (c) innebär att man godtar vissa ökade utgifter, ca 1,2 miljarder kronor, men avstyrker huvuddelen av finansieringen.

I motionerna 112 (c), 117 (fp) och 125 (m) hävdas att det totala skattetrycket stiger ytterligare till följd av åtgärderna och motionärerna pekar på de negativa konsekvenser detta kan föra med sig.

FiU 1984/85:5

14 Enligt utskottets mening är de föreslagna skattehöjningarna väl utformade i den meningen att de huvudsakligen riktar sig mot konsumtionen av mporterade varor och tjänster. Vidare överensstämmer förslagen med strävandena att minska energiförbrukningen. Utskottet vill också nämna att även efter dessa punktskattehöjningar kommer det totala skattetrycket att ligga kvar på den nivå det legat på sedan 1977, ca 51 % av BNP.

I motion 117 (fp) anförs att om man avstår från att genomföra skatteförslagen slipper man vidta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även i motion 125 (m) anförs att åtgärderna skulle få stora negativa följdverkningar på sysselsättningen. Genom att åtgärderna främst riktas mot importen torde enligt utskottets bedömning de negativa effekterna på den inhemska produktionen bli begränsade liksom återverkningarna på sysselsättningen. Utskottet kan därför inte dela den uppfattning som framförs i motionerna att de framlagda skattehöjningsförslagen skulle leda till ökad arbetslöshet som i sin tur kräver arbetsmarknadspolitiska insatser.

I motionerna 117 (fp) och 125 (m) säger man sig dela regeringens uppfattning att finanspolitiken bör få en stramare inriktning. Motionärerna avvisar emellertid förslagen i proposition 45. I stället hänvisar man till de förslag man lade fram i våras.

Utskottet har tidigare behandlat och avvisat dessa förslag, främst av fördelningspolitiska skäl, och därvid ifrågasatt några av åtgärdernas effekter. Även om dessa åtgärder skulle vidtas nu skulle de med få undantag inte få effekter förrän långt in på nästa år. Det ärt. o. m. tänkbart att motionärernas förslag, som består av utgiftsbesparingar och skattesänkningar, kortsiktigt skulle leda till en försvagning av finanspolitiken, eftersom åtgärder på skattesidan i allmänhet får ett snabbare genomslag än förändringar av utgifterna.

Den bild av Sveriges ekonomi år 1985 som konjunkturinstitutet beskrivit i sin höstrapport och som kortfattat återgetts i det föregående innebär på flera punkter ökade obalanser jämfört med år 1984. Med en avtagande extern efterfrågetillväxt väntas den totala produktionsökningen avta. Den ökade inhemska efterfrågan innebär ett ökat krav på import med följd att bytesbalansen försvagas. Underskottet väntas åter stiga.

Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att omedelbart vidta åtgärder för att begränsa ökningen i bytesbalansunderskottet och budgetunderskottet. Den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i motionerna 112 (c), 117 (fp) och 125 (m) kommer enligt utskottets mening inte att leda till en omedelbar förbättring i dessa avseenden. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill förslagen i motionerna 112, 117 och 125.

I motion 124 (vpk) kritiseras regeringens ekonomiska politik. Motionärerna anför att kraftfulla insatser måste göras för att stärka sysselsättningen och samhällsekonomin. I motionen redovisas huvudpunkterna i ett program för arbete, rättvisa och bättre miljö.

FiU 1984/85:5

15 I motionen godtas i stort de av regeringen föreslagna inkomstförstärkningarna. Som villkor för att inte avvisa höjningen av skatten på bensin kräver motionärerna dock att kompensationen till glesbygdsbilister blir större än vad regeringen föreslagit. Den del av bensinskattehöjningen som berör gasol och etanol avvisas av motionärerna, som dessutom vill fördubbla omsättningsskatten på aktier och ta ut engångsskatt på större förmögenheter.

Utskottet noterar att motionärerna i huvudsak godtar förslagen i propositionen. Därigenom ställer sig motionärerna bakom att åtgärder omedelbart vidtas för att minska obalanserna i ekonomin. Av de åtgärder i övrigt som motionärerna kräver, t. ex. vinstindragningar och sysselsättningsfrämjande åtgärder, har vissa redan vidtagits och andra har aviserats av regeringen. Således beslutade riksdagen i våras om likviditetsindragningar från företagen och utdelningsstopp på aktier 1985. I propositionen anvisas medel för att underlätta för de långtidsarbetslösa att få arbete. Vidare aviseras förslag om förnyelsefonder finansierade av företagens vinstmedel.

De mera långsiktiga förslagen i motion 124 (vpk) kommer utskottet att behandla utförligare i anslutning till proposition 40 om de ekonomiskpolitiska riktlinjerna på medellång sikt. Beträffande förslaget om en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn avstyrks det av utskottet. Behovet att stärka statsfinanserna gör ett sådant program ogenomförbart under de närmaste åren. Utskottet avstyrker därmed motion 124 (vpk) yrkande 1.

Förslag till ekonomiska riktlinjer

För att åstadkomma en utveckling där obalanserna i utrikesbetalningarna och statsbudgeten minskar under kommande år krävs en dämpad pris- och löneutveckling. Därigenom kan konkurrenskraften bevaras och en stabil tillväxt skapas som på sikt kan trygga sysselsättningen.

Riksdagen har i juni 1984 ställt sig bakom målet för inflationen om 3 % under loppet av år 1985 och beslutat om ett ekonomiskt-politiskt paket som innebär likviditetsindragningar och utdelningsstopp 1985. Därigenom skapades förutsättningar för regeringens överläggningar med arbetsmarknadens parter om att begränsa pris- och löneutvecklingen 1985. Arbetsmarknadens parter ställde sig bakom inflationsmålet och anslöt sig också till bedömningen att detta förutsätter att de totala lönekostnadsökningarna 1985 begränsas till 5%. Med de bedömningar utskottet gör för 1985 kommer under dessa förutsättningar ett utrymme att skapas för ökade realinkomster och ökad privat konsumtion 1985. Kan vi inte dämpa pris- och kostnadsutvecklingen i Sverige till högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer, kommer det att få svåra följder för produktion, sysselsättning och levnadsstandard. Det är därför nödvändigt att fortsätta att föra en stram finans- och penningpolitik.

Enligt utskottets mening får ett accepterande av de föreslagna skattehöjningarna inte tolkas som att kravet på att vidta åtgärder för att begränsa

FiU 1984/85:5

utgifterna minskar. Arbetet med att begränsa utgifterna bör emellertid i första hand ske samlat inom ramen för det ordinarie budgetarbetet. Varje möjlighet att minska utgifterna måste tas till vara. Ett oeftergivligt krav måste vara att eventuella angelägna utgiftsökningar i sin helhet finansieras genom neddragning av andra utgifter. Vidare måste krav ställas på en fortsatt produktivitetsutveckling.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.

Yrkande om räntesänkning

I motion 124 (vpk) anförs att det finns förutsättningar för en räntesänkning. En sådan skulle få stor betydelse för boendekostnader, produktiva investeringar samt verka återhållande på den allmänna prisutvecklingen.

Utskottet anförde i våras, då samma yrkande behandlades, att en lägre räntenivå i Sverige än i omvärlden skulle innebära ökade risker för ett valutautflöde och försvåra möjligheterna att förbättra den privata kapitalbalansen. Utsikterna att kunna sänka räntenivån i Sverige är således, anförde utskottet, med nuvarande underskott i bytesbalansen i hög grad beroende av den internationella ränteutvecklingen. Senare under våren 1984 steg den internationella räntenivån, och Sverige tvingades höja räntan den 29 juni 1984 med en procentenhet. Även om det ackumulerade bytesbalansnettot hittills i år är positivt, förutses det återigen bli negativt för år 1985. Detta ger således inte något handlingsutrymme för räntesänkning. Om vi lyckas få ned inflationen och bibehålla vår konkurrenskraft, finns förutsättningar för en varaktig förbättring av vår bytesbalans. Därigenom skulle vi göra oss mindre beroende av den internationella räntenivån. Det ankommer på fullmäktige i riksbanken att besluta om ändringar i räntenivån. Utskottet avstyrker med det anförda motion 124 (vpk) yrkande 8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:112,1984/85:117 1984/85:124 yrkande 1 samt 1984/85:125 godkänner vad som förordats i proposition 1984/85:45,

2. beträffande uttalande om sänkning av räntan

att riksdagen avslår motion 1984/85:124 yrkande 8.

Stockholm den 20 november 1984

På finansutskottets vägnar ARNE GADD

FiU 1984/85:5

17 Närvarande: Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Bo Södersten (s), Flugo Hegeland (m), Carl-FIenrik Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Britta Hammarbacken (c), Anders Andersson (m) och Jörgen Ullenhag (fp).

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m), Britta Hammarbacken (c), Anders Andersson (m) och Jörgen Ullenhag (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Konjunkturinstitutet publicerade” och på s. 16 slutar med ”ekonomiska politiken” bort ha följande lydelse:

I propositionen ges en mycket ljus bild av den ekonomiska politikens resultat. Utskottet anser att regeringen tecknar den ekonomiska utvecklingen i alltför ljusa färger. De ekonomiska framgångarna kan nästan uteslutande tillskrivas den kraftiga exportökningen och effekterna av denna på i första hand industriproduktion och bytesbalans. Dessa ljuspunkter i den svenska ekonomin avspeglar den internationella konjunkturuppgången parad med devalveringarna 1981 och 1982. Den ytterligare förbättring av exportutvecklingen som skett i förhållande till regeringens bedömning våren 1983 beror helt på marknadstillväxten, inte på en ökning av våra marknadsandelar.

Med undantag för de ovan nämnda framgångarna anser emellertid utskottet att den svenska ekonomiska utvecklingen är överlag negativ.

Ett av de allvarligaste hoten mot ett tillfrisknande i vår ekonomi är att regeringen inte lyckats bryta inflations- och lönekostnadsspiralen. Konjunkturinstitutet bedömer i sin höstrapport att devalveringarna under loppet av 1985 kommer att ha urholkats så mycket att den svenska exporten åter tappar marknadsandelar. Exportökningen nästa år väntas bli drygt 3 % jämfört med närmare 9 % i år.

Inflationen under loppet av 1984 tycks nu närma sig 8 %. Det sammanlagda inflationsmålet för 1984 och 1985 överskrids därmed redan i år. Regeringen har således i grunden misslyckats med den inflationsbekämpning som givits så hög prioritet. Regeringen tycks nu närmast vilja driva upp inflationstakten i år för att försöka komma i närheten av de tre procenten som är målet för nästa år. Hyreshöjningar genomförs nu i december i år i stället för som i normala fall i januari. Posten har fått order av regeringen att tidigarelägga portohöjningar. Av samma skäl föreslås de nu presenterade skattehöjningarna träda i kraft redan i början av december. Utskottet ställer

FiU 1984/85:5

sig mycket kritiskt mot denna typ av i det närmaste manipulatoriska åtgärder. Det finns inte några vattentäta skott mellan årets prisstegringar och nästa års. Ökar kostnaderna för el, bensin, hyror m. m. i år, kommer självklart priserna att vara höga även nästa år. Därtill stiger inflationsförväntningarna.

Utskottet tvingas tyvärr konstatera att den svenska lönekostnadstrenden f. n. pekar uppåt i stället för nedåt. Löneökningarna blir i år ca 2 procentenheter högre än 1983.1 industrin beräknar konjunkturinstitutet att lönerna ökar med hela 10%. Det är 3% mer än genomsnittet för våra konkurrentländer och 6% mer än för vårt viktigaste konkurrentland Västtyskland. Fortsätter denna utveckling även nästa år, innebär det att ännu mer av devalveringsfördelarna äts upp samtidigt som konjunkturen vänder neråt.

Oredan i årets avtalsrörelse visar att en regering aldrig kan överlåta inflationsbekämpningen på andra. För att försöka påverka LO att gå ut med måttliga lönekrav i 1984 års avtalsrörelse föreslog regeringen dels en ytterligare urgröpning av marginalskattereformen, dels införande av kollektiva löntagarfonder. Regeringens uttalade huvudargument för löntagarfonderna var att löntagarorganisationerna, trots vinstökningar i näringslivet, skulle begära låga löneökningar mot att de fick ökad makt över företagen.

Ingreppen fortsatte bl. a. med att regeringen satte ett ”tak” på löneökningarna. Detta tak blev sedermera ett golv.

På den offentliga sidan godkände regeringen avtal på för hög nivå i kombination med pris-, förtjänstutvecklings- och löneglidningsklausuler, trots att regeringen tidigare förklarat att avtalen skulle befrias från just sådana klausuler. Det är dessa klausuler som utlöst omförhandlingarna på den offentliga sidan som i sin tur gjort att löntagarorganisationerna på den privata arbetsmarknaden hotar att kräva lönehöjningar för 1985 långt över vad ekonomin tål.

Utskottet konstaterar att regeringen saknar strategi för statens agerande i lönebildningsprocessen, vilket är anmärkningsvärt. Utskottet återkommer till denna fråga vid behandlingen av proposition 1984/85:40.

Trots högkonjunkturen har regeringen även misslyckats med bekämpningen av arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten är högre än i någon tidigare högkonjunktur och dessutom högre än i tidigare lågkonjunkturer. Summan av antalet öppet arbetslösa och antalet sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska insatser uppgick i oktober till 339000 personer, vilket utgjorde drygt 7,6 % av arbetskraften. Detta är en ökning med hela 82 000 personer sedan oktober 1982.

Utskottet vill dessutom framhålla att sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden inte har förbättrats under socialdemokraternas två år vid makten. Tredje kvartalet i år sysselsattes enligt AKU 4 201000 människor på den reguljära arbetsmarknaden jämfört med 4206000 för två år sedan.

Det kassamässiga budgetunderskottet har minskat något men betydligt mindre än vad som hade varit önskvärt. Budgetåret 1981/82, som inträffade

FiU 1984/85:5

under den senaste konjunkturbotten, blev budgetunderskottet drygt 67 miljarder kronor. Under innevarande budgetår uppskattas det underliggande underskottet (dvs. underskottet exklusive extraordinära och tillfälliga åtgärder) till 83—84 miljarder kronor. Mot bakgrund av att vi nu befinner oss i ett mycket gynnsamt konjunkturläge innebär denna utveckling inte något trendbrott enligt utskottets mening.

Utskottet anser att den viktigaste orsaken till att regeringen inte på något avgörande sätt lyckats vända den ekonomiska utvecklingen främst ligger i en felaktig utgifts- och skattepolitik. Utgiftsnedskärningarna har under hela konjunkturuppgången varit otillräckliga. I stället för att förbättra flexibiliteten i ekonomin genom skattesänkningar har regeringen genomfört omfattande skattehöjningar. Därtill skall läggas att regeringen gjort den felaktiga bedömningen att arbetsmarknadens parter skall klara inflationsbekämpningen. Detta har i sin tur framtvingat två panikpaket i tät följd: först prisstoppspaketet i våras under pågående avtalsförhandlingar och sedan skattepaketet nu i höst.

Skattepaketets ekonomiska effekter

Bakgrunden till det föreslagna skattepaketet är enligt regeringen konjunkturinstitutets prognos om ökad köpkraft för hushållen och försämrad bytesbalans. Konjunkturinstitutets prognos baseras dock på antagandet om en mycket kraftig nedgång i inflationstakten för nästa år. En sådan utveckling är med nuvarande utvecklingstendenser inte sannolik såvida inte oljepriserna eller det internationella ränteläget faller rejält. Ett mer realistiskt inflationsantagande hade inneburit en betydligt blygsammare ökning av den inhemska efterfrågan.

Utskottets principiella inställning är att en åtstramning av den svenska ekonomin måste ske men de föreslagna skattehöjningarna innebär dock fel åtgärder vid fel tidpunkt. Den nödvändiga åtstramningen borde ha skett genom en nedskärning av de offentliga utgifterna och inte genom skattehöjningar. Om de föreslagna skattehöjningarna skulle genomföras blir resultatet enbart att de långsiktiga problemen förvärras utan att någonting förbättras på kort sikt. Den pågående avtalsrörelsen försvåras, inflationen ökar, konkurrenskraften försämras och sysselsättningen i den privata sektorn minskar om skatterna höjs på det sätt regeringen förordar.

Utskottet konstaterar att regeringspolitiken i de flesta avseenden är mycket motsägelsefull för närvarande. Samtidigt som regeringen i proposition 1984/85:40 talar om oförändrat skattetryck och framhåller vikten av utgiftsnedskärningar har det framlagda förslaget i proposition 45 helt tagit sikte på skattehöjningar.

I skatteförslaget höjer regeringen priserna med drygt 1 %. Skattepolitiken strider därmed direkt mot regeringens målsättning att dämpa inflationen till den ökningstakt som råder i våra konkurrentländer.

FiU 1984/85:5

20 Regeringen säger sig vilja underlätta avtalsrörelsen men väljer samtidigt att försvåra den med skattehöjningar. Enligt utskottets mening kan höjningar av de indirekta skatterna riskera höja lönekraven. Detta gäller i synnerhet när regeringen samtidigt ställer ut reallönegarantier för nästa år.

Den motsägelsefulla politiken omfattar även sysselsättningen. Skattehöjningar innebär att sysselsättningen i den privata sektorn minskar. Att en del av skattehöjningarna används för att ordna sysselsättning utanför den reguljära arbetsmarknaden kan inte dölja att den totala arbetsmarknadssituationen långsiktigt förvärras genom regeringens förslag. Utskottet konstaterar att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir mindre om skatterna inte höjs. Det är en felaktig inriktning av politiken att samtidigt strama åt genom höjda skatter och stimulera genom ökade AMS-utgifter. Efterfrågan på arbetskraft bör i stället stimuleras genom sänkta skatter på produktionen och avreglering av näringslivet.

Skattehöjningarna på sammanlagt 4,4 miljarder kronor kostar i genomsnitt varje hushåll drygt 1200 kr. Förutsatt att hushållet har bil blir kostnaden nästan 1800 kr. Den av regeringen förordade fastighetsskatten kommer därtill att kosta hushållen stora belopp.

Om riksdagen antar de nu aktuella skattehöjningarna kommer den socialdemokratiska regeringen att på två och ett halvt år ha höjt sammanlagt 74 skatter till ett belopp av drygt 30 miljarder kronor. Det faktum att den totala skattekvoten därigenom bara stigit med drygt en procentenhet beror på den förändrade relation mellan löneandel och vinstandel som blivit följden av nuvarande högkonjunktur. Det går enligt utskottets mening inte att nå balans i vår ekonomi med en sådan uppläggning av skattepolitiken.

Sedan regimskiftet har regeringen beslutat om skattehöjningar på 1,4 miljarder kronor för bilismen. Bilaccisen har höjts. En särskild avgift på bensin har införts. Bensinskatten har höjts tidigare och från den 1 januari nästa år höjs fordonsskatten med hela 24 %. Den nu föreslagna höjningen av bensin- och kilometerskatterna beräknas inbringa ca 2,4 miljarder kronor. Ett höjt bensinpris drabbar hårt de människor som bor i glesbygd med långa avstånd till arbete och nödvändig samhällelig service utan rimliga kollektiva resmöjligheter.

Det är enligt utskottets mening orimligt att statsmakterna först initierar en omfattande elproduktion och därefter höjer skatterna på elenergi av fiskala skäl.

Utskottet avvisar mot denna bakgrund regeringens förslag till skattehöjningar med undantag för de justeringar av alkohol- och tobaksskatterna som föreslås.

Inriktningen av den ekonomiska politiken

Utskottet konstaterar att några ekonomisk-politiska åtgärder som skulle kunna lösa de underliggande strukturproblemen i svensk ekonomi knappast

FiU 1984/85:5

har vidtagits sedan regeringsskiftet. På det enda område där regeringen visat handlingskraft, dvs. på skattesidan, har utvecklingen gått åt fel håll. Svenska folkets problem är inte att de har för få skatter och för lågt skattetryck. Problemet är i stället att de höga skatterna och den stora statliga upplåningen tar i anspråk en alltför stor del av nationens samlade resurser.

Utskottet förordar en politik som minskar den offentliga sektorns resursanvändning samtidigt som den enskilda sektorn ges mer expansionsutrymme. Det viktigaste inslaget i en sådan politik är för det första att utgifterna i stat och kommun minskar. Den åtstramning av finanspolitiken som är nödvändig för att få ner inflationstakten och förbättra vår konkurrenskraft bör ske enbart genom utgiftsnedskärningar. Åtstramning genom höjda skattei .nebär att inflationen ökar och konkurrenskraften försämras. Om tillräckligt stora utgiftsnedskärningar hade genomförts i våras hade vissa skatter kunnat sänkas detta budgetår.

För det andra kan ytterligare skattehöjningar inte accepteras. I stället måste vissa skattesänkningar genomföras. Skattepolitiken måste inriktas på sådana förändringar av skattesystemet att enskilda människors och företags vilja att arbeta, spara, investera och ta risker stimuleras i stället för att motverkas. Det är i första hand angeläget att sänka marginalskatterna.

För det tredje måste de kollektiva löntagarfonderna avskaffas. Därmed ökar viljan och förmågan till investeringar, risktagande och nyetableringar hos både små och stora företag.

För det fjärde måste den ekonomiska politiken inriktas på att förändra den offentliga sektorn och avreglera näringslivet. Utskottet vill särskilt framhålla vikten av åtgärder för att förbättra arbets- och kapitalmarknadens funktionssätt. Det är t. ex. anmärkningsvärt att ett stort antal företag trots den höga arbetslösheten upplever svårigheter att rekrytera vissa typer av utbildad personal. Utskottet noterar att flaskhalsproblem av denna art tenderar att uppkomma allt tidigare i konjunkturuppgångarna. En lösning av dessa problem ställer stora krav på utformningen av skatte- och arbetsmarknadspolitiken liksom på förändringar av lönestrukturen.

En förstärkning av marknadsekonomin ställer också krav på förändringar inom den offentliga sektorn. Här finns inte bara ett underskottsproblem utan också ett effektivitets- och valfrihetsproblem. Dessa problem angrips enligt utskottet bäst genom att det införs mer av konkurrens inom den offentliga sektorns verksamhetsområde. Inom den kommunala sektorn bör effektiviteten kunna ökas genom bl. a. större inslag av anbudsförfarande och privata entreprenader. Utskottet anser därför att det är väsentligt att privata initiativ uppmuntras inom områden som hittills huvudsakligen förbehållits den kommunala eller statliga sektorn.

Omprövning av offentliga tjänsters organisation och finansiering minskar inte bara budgetunderskottet utan ökar även utrymmet för privata initiativ. Omstruktureringen av den offentliga sektorn kan således skapa en livskraftig privat servicesektor som genom sin expansion positivt kan påverka den

FiU 1984/85:5

långsiktiga sysselsättningsutvecklingen.

I motion 124 (vpk) godtas de av regeringen föreslagna skattehöjningarna. Dessutom förordas skattehöjningar på aktier och förmögenheter i kombination med en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn. Utskottet avvisar bestämt en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Motion 124 (vpk) yrkande 1 avstyrks sålunda.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1984/85:45 och motion 1984/85:124 yrkande 1 samt med anledning av motionerna 1984/85:112, 1984/85:117 och 1984/85:125 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Den överslagsmässiga” och slutar med ”högre lönekostnadsutvecklingen” bort ha följande lydelse:

Regeringens ursprungliga intentioner var att välja en ensidig åtstramningslinje. De i propositionerna 43 och 45 föreslagna åtgärderna har genom den utformning de fått och genom den överenskommelse som träffats mellan regeringen och vänsterpartiet kommunisterna fått flera positiva effekter. Dessa gäller i första hand hyresnivån men kommer också att kunna iakttagas på t. ex. bytesbalansen. Den sammanfattande bedömning utskottet kan göra är att åtgärderna därigenom får flera positiva effekter.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”1 motion 124” och på s. 16 slutar med ”ekonomiska politiken” bort ha följande lydelse:

I motion 124 (vpk) kritiseras starkt huvudlinjen i regeringens ekonomiska politik. Motionärerna anför att utrymme måste skapas för kraftfulla samhällsinsatser mot arbetslösheten och för att förstärka samhällsekonomin inför kommande lågkonjunktur. I motionen redovisas huvudpunkterna i ett program för arbete, rättvisa och bättre miljö.

Motionärerna godtar, med vissa väsentliga förändringar, de i propositionen föreslagna åtgärderna som ett led i kampen mot arbetslösheten. Subventioneringen till s. k. rekryteringsplatser bör emellertid upphöra. Särskilt de större företagen måste garantera anställning för ungdomar i proportion till den egna arbetsstyrkan. Nya fasta arbeten måste skapas inom olika delar av den offentliga sektorn, bl. a. inom energi-, miljö- och kommunikationsområdena.

FiU 1984/85:5

23 Genom överenskommelsen mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna bl. a. beträffande vissa fördelningspolitiska åtgärder ger finansieringen av de arbetslöshetsbekämpande åtgärderna ett bättre utslag för grupperna med låga och medelstora inkomster. Överenskommelsen gäller också vissa verkningar av de av regeringen föreslagna förändringarna i fastighetsbeskattningen. Sålunda garanteras de sämst ställda pensionärerna skydd genom en lindring av inkomstprövningen vid beviljande av kommunala bostadstillägg (KBT). Vidare kommer den kompensation som ges för fastighetsskatten att läggas ut så, att hyreshöjningarna för 1985 kan begränsas till genomsnittligt inemot 3%.

I motion 124 hävdas att höjda skatter för att åstadkomma en budgetförstärkning i första hand bör läggas på dem som har störst bärkraft. Utskottet ansluter sig till denna bedömning och tillstyrker därför förslagen i motionen om höjning av omsättningsskatten på aktier till sammanlagt 2%, om uttagande av en engångsskatt på stora förmögenheter samt en hemställan till regeringen om en skyndsam utredning om hur en beskattning av realräntevinster skall genomföras.

Som villkor för att inte avvisa höjningen av skatten på bensin kräver motionärerna att kompensationen till glesbygdsbilister blir större än vad regeringen föreslagit samt att personer med längre avdragsgilla bilresor mellan arbete och bostad kompenseras. Den del av bensinskattehöjningen som berör gasol och etanol avvisas. Dessa ställningstaganden ligger väl i linje med de fördelningspolitiska överväganden utskottet ovan anslutit sig till.

Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att bidra till att inflationen begränsas. Det underlättar en mer planmässig utveckling av landets ekonomi samtidigt som det kan underlätta att förbättra den materiella levnadsstandarden för de lönarbetande och låginkomstgrupperna och att uppnå målet om en rättvis fördelning. Att begränsa inflationen kan också ta bort en del av spekulations- och annan improduktiv användning av kapital. Det underlättar också övergång till lågräntepolitik.

Kampen mot inflationen är en fördelningskamp mot monopol- och storföretagens intresse och mot dessa intressen dikterade marknadsförhållanden. Inflationskamp, som framför allt vänder sig mot de arbetandes löner, syftar däremot till att minska inflationen under fördelningspolitiskt felaktiga utgångspunkter och utan att angripa inflationens verkliga orsaker och bakomliggande krafter.

Utskottet vänder sig därför med skärpa emot de allt tydligare tendenser till statlig inkomstpolitik riktad mot de lönarbetandes intressen som på senare år gjort sig alltmer gällande, och som är ett viktigt element också i regeringens ekonomiska politik.

Enligt utskottet har de senaste årens högvinstkonjunkturer skapat förutsättningar för att 1985 skall kunna innebära att de arbetande får verkliga reallöneökningar och att därigenom bättre ekonomiska villkor skapas för de breda befolkningsskikten i det svenska samhället. Det bör också kunna

FiU 1984/85:5

stimulera hemmamarknaden och ha en gynnsam ekonomisk effekt.

De nu föreslagna skattehöjningarna får inte ses som ett uttryck för en politik som syftar till allmän åtstramning och köpkraftsindragning. Den kan heller inte ses som att det statliga budgetsaldots utseende görs till ett självständigt och centralt ekonomisk-politiskt mål. Det bör ses som att det i nuvarande läge är viktigt att skapa utrymme för ökade arbetsmarknadspolitiska insatser och en viss budgetförstärkning inför en kommande nedgång i konjunkturen. Okade inkomster för staten som skall underlätta en mera offensiv ekonomisk politik måste också framdeles dras in genom åtgärder riktade mot kapitalvinster, likviditetsöverskott och de senaste årens stora spekulations- och extraprofiter. Dessa medel bör användas till en planmässig ekonomisk expansion av såväl den offentliga sektorn som av samhälleligt styrd industriell verksamhet.

Vad utskottet anfört om inriktning av den ekonomiska politiken med anledning av propositionen och motion 124 (vpk) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:112, 1984/85:117 och 1984/85:125 samt med anledning av regeringens förslag i proposition 1984/85:45 och med godkännande av vad som förordats i motion 1984/85:124 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Uttalande om sänkning av räntan

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 motion” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Det ankommer på fullmäktige i riksbanken att besluta om ändringar i räntenivån. Men utskottet vill för sin del ändå uttala att det delar motionärernas uppfattning.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 124 (vpk) yrkande 8.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uttalande om sänkning av räntan

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:124 yrkande 8 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört.

FiU 1984/85:5

4. Uttalande om sänkning av räntan

Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m), Britta Hammarbacken (c), Anders Andersson (m) och Jörgen Ullenhag (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 motion” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

I motion 124 (vpk) anförs att det finns förutsättningar för en räntesänkning. Utsikterna att kunna sänka räntenivån i Sverige är i hög grad beroende av den internationella ränteutvecklingen och den svenska bytesbalansen. Om vi lyckas få ned inflationen och bibehålla vår konkurrenskraft, finns förutsättningar för en varaktig förbättring av vår bytesbalans. Därigenom skulle vi göra oss mindre beroende av den internationella räntenivån. Det ankommer på fullmäktige i riksbanken att besluta om ändringar i räntenivån. Utskottet avstyrker med det anförda motion 124 (vpk) yrkande 8.

FiU 1984/85:5

26 Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionens hemställan 2

Motionsyrkandena 2

Propositionen 2

Motionerna 4

112 (c) 4

117 (fp) 5

124 (vpk) 6

125 (m) 7

Utskottet 8

Den internationella ekonomiska utvecklingen 8

Den inhemska ekonomiska utvecklingen 10

Förslag till åtgärder 11

Effekter av de föreslagna åtgärderna 12

Effekter av alternativa förslag 13

Förslag till ekonomiska riktlinjer 15

Yrkande om räntesänkning 16

Hemställan 16

Reservationer

1. Deallmännariktlinjernafördenekonomiskapolitiken(m,c,fp) .. 17

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (vpk) 22

3. Uttalande om sänkning av räntan (vpk) 24

4. Uttalande om sänkning av räntan (m) 25