Om bosparande för ungdomar och om andra sparfrågor (prop. 1984/85:51)

Finansutskottets betänkande 1984/85:7

om bosparande för ungdomar och om andra sparfrågor (prop. 1984/85:51) Sammanfattning

I propositionen föreslås att ungdomars allemanssparande skall ge rätt till lån för bosättningsändamål och för anskaffande av bostad. Lånen skall lämnas av de banker som medverkar i allemanssparande!. I tre motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på förslaget. Motionärerna föreslår att staten i stället skall premiera bankernas egna sparlånesystem, förutsatt att lånen används för köp av bostad. Motionärerna motsätter sig också ett förslag i propositionen om att 2 milj. kr. skall anvisas för information om de nya bosparlånen.

Utskottet tillstyrker på dessa punkter propositionens förslag och avstyrker motionerna.

1 en gemensam reservation av företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet i utskottet yrkas bifall till motionsyrkandena och avslag på propositionen i denna del.

I propositionen föreslås också ett antal andra åtgärder som rör hushållssparandet. Högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparande! föreslås bli höjd från 600 till 800 kr. fr. o. m. år 1985. Vinstsparandet föreslås bli avvecklat i sin nuvarande form och överfört på bankerna fr. o. m. år 1985. Vidare aviseras ett förslag om att kapitalsparfonder (allemansfonder) helt skall befrias från realisationsvinstbeskattning.

Utskottet tillstyrker dessa förslag som inte mött några invändningar i motionerna.

I en av motionerna föreslås dessutom att även aktiesparfonder helt skall undantas från realisationsvinstbeskattning och att skattefondsparandet skall återinföras fr. o. m. år 1985.1 en annan motion föreslås att allmänheten skall ges möjlighet att spara på privata investeringskonton.

Utskottet avstyrker dessa yrkanden.

I en gemensam reservation av företrädare för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet tillstyrks yrkandet om undantag från realisationsvinstbeskattning för aktiesparfonderna. I en reservation av företrädarna för moderata samlingspartiet i utskottet tillstyrks yrkandet om återinförande av skattefondsparandet. Centerpartiets företrädare i utskottet tillstyrker i en reservation yrkandet om privata investeringskonton.

Företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna i utskottet tar i ett särskilt yttrande upp frågan om bosättningslån för ekonomiskt svaga grupper som ej kan uppfylla sparvillkoret i bosparandet.

1 Riksdagen 1984/85. 5 sami. Nr 7

Fil) 1984/85:7

2 Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1984/85:51 om bosparande för ungdomar och om andra sparfrågor,

de med anledning av propositionen väckta motionerna

1984/85:161 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1984/85:162 av Jörgen Ullenhag (fp) och Erling Bager (fp),

1984/85:163 av Stig Josefson m. fl. (c).

Utskottet har berett skatteutskottet och bostadsutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet. Skatteutskottet har beslutat avstå från att avge yttrande. Bostadsutskottets yttrande (BoU 1984/85:3 y) återfinns som bilaga till betänkandet.

En gemensam skrivelse har inkommit från Riksbyggen och Svenska sparbanksföreningen med synpunkter på propositionens förslag. Representanter för Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Svenska bankmannaförbundet har inför utskottet redovisat sina synpunkter påförslaget.

Propositionens hemställan och lagförslag

Regeringen har i proposition 51 (finansdepartementet) efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt föreslagit riksdagen

1. att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2. att godkänna vad som förordats i propositionen i fråga om en avveckling av det nuvarande vinstsparandet,

3. att uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att utforma de närmare regler som behövs för en sådan avveckling,

4. att till Information om allemanssparande! på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 milj. kr.

Det i propositionen framlagda lagförslaget har följande lydelse:

FiU 1984/85:7

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 890) om allemanssparande dels att nuvarande 24 § skall betecknas 29 §, dels att 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken närmast före 24 § skall sättas närmast före 29 §, dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 8 a och 24-28 §§, samt närmast före 24 och 26 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Sparmedlen skall sättas in i en svensk bank som enligt överenskommelse med riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara på mer än ett rikssparkonto och i fler än två kapitalsparfonder.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för förvärv av bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26— 28 §§, också i fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto hos HSB.s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§.

4 §

Varje sparare får sätta in högst Varje sparare får sätta in högst 800

600 kronor i månaden i allemans- kronor i månaden i allemanssparan sparandet.

det.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sammanlagt inte överstiga 30000 kronor.

8 a §

En bank som förmedlar allemanssparande skall lämna bosparlån under förutsättning att de villkor som anges i 26—28 §§ är uppfyllda.

HSB-sparkassa

24 §

Bestämmelserna om sparande på rikssparkonto får, med det undantag som följer av andra stycket, även tillämpas på sparande på sparkonto i HSB:s Sparkassa under

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa.

1 * Riksdagen 1984185. 5 sami. Nr 7

FiU 1984/85:7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

förutsättning att kassan har åtagit sig att lämna spararen lån för förvärv av bostadsrätt avseende en nyproducerad lägenhet i en bostadsrättsförening inom HSB. Dessa bestämmelser får dock tillämpas längst till utgången av det kalenderår spararen fyller 28 år.

Insatta medel skall inte överföras till riksgäldskontoret.

25 §

En sparare i HSB.s Sparkassa får under det kalenderår spararen fyller 28 år överföra hela eller en del av sparandet enligt 24 § till rikssparkonto eller kapitalsparfond.

Bosparlån

26 §

En sparare som har fyllt 18 år har rätt att få bosparlån enligt bestämmelserna i 27 och 28 §§.

Rätten att få bosparlån upphör vid utgången av det kalenderår spararen har fyllt 28 år.

27 §

En sparare som på ett rikssparkonto eller i en kapitalsparfond har en insatt behållning på minst 5 000 kronor har rätt att av den bank som för riks sparkontot eller som är förvaringsbank för kapitalsparfonden låna ett belopp motsvarande tre gånger den insatta behållningen. Om bosparlånet inte avser förvärv av bostad är lånerätten begränsad till högst 21000 kronor.

Om lånerätt enligt första stycket utnyttjas skall hela behållningen på rikssparkontot tas ut eller om sparandet skett i kapitalsparfond samtliga spararens andelar i fonden lösas in.

28 §

Banken bestämmer för varje bosparlån de närmare villkoren och beslutar om sådant lån.

FiU 1984/85:7

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid bankens prövning av ansökan om bosparlån gäller de föreskrifter som riksbanken har meddelat med stöd av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och de föreskrifter i övrigt om kreditgivning som gäller för banken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Rätt att få bosparlån enligt 26-28 §§ inträder dock först den 1 januari 1986.

FiU 1984/85:7

6 Motionsyrkandena

Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

I motion 161 av Lars Tobissson m.fl. (m) hemställs 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande utom vad avser 4§,

I motion 162 av Jörgen Ullenhag (fp) och Erling Bager (fp) hemställs 1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande, 3§, 8a§ samt 24—28§§,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skattefrihet för ungdomars bosparande enligt vad som anförs i motionen.

I motion 163 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslagen till ändringar i lagen om allemanssparande utom vad gäller 4§,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skattestimulans för bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen.

Medel för information om bosparandet

I motion 161 av Lars Tobissson m. fl. (m) hemställs

2. att riksdagen avslår förslaget att till Information om allemanssparande på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 milj. kr.

I motion 162 av Jörgen Ullenhag (fp) och Erling Bager (fp) hemställs 2. att riksdagen avslår förslaget att till Information om allemanssparande på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 milj. kr.

I motion 163 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget att på tilläggsbudget anslå 2 milj. kr. till Information om allemanssparande!.

Ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonder

I motion 161 av Lars Tobissson m. fl. (m) hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad reavinstbeskattning för kapitalsparfonder och aktiesparfonder.

Återinförande av skatte}ondsparandet

I motion 161 av Lars Tobissson m. fl. (m) hemställs

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av skattefondsparandet fr. o. m. den 1 januari 1985.

FiU 1984/85:7

7 Inrättande av privata investeringskonton

I motion 163 av Stig Josefson m.fl. (c) hemställs

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av privata investeringskonton.

Propositionen

Bosparande för ungdomar

Ungdomar som sparar i allemanssparande! skall enligt de förslag som redovisas i propositionen kunna erhålla lån för bosättningsändamål eller för anskaffande av bostad (bosparlån). Sådana lån skall lämnas av de banker som är anslutna till allemanssparande! eller som är förvaringsbanker för kapitalsparfonder.

Lånerätten uppgår till tre gånger sparat belopp (insatt behållning). För bosättningsändamål är lånerätten dock begränsad till 21000 kr. För denna typ av lån bör bankerna normalt inte behöva ställa krav på särskild säkerhet. Såväl lånerätten på tre gånger sparat belopp som begränsningen av lånerätten för bosättningsändamål till 21000 kr. är att anse som minimiregler vilka kan överskridas av bankerna.

Den utlåning som kan komma att ske genom bosparlånen undantas inte från riksbankens allmänna regler om utlåningstak, utlåningsrekommendation eller annat slag av styrning av bankutlåningen.

Lånerätten inträder då spararen fyller 18 år och upphör i och med utgången av det år då spararen fyller 28 år. Den övre åldersgränsen är att anse som en minimiregel som bankerna kan överskrida.

För att kvalificera sig för bosparlån krävs ett minimisparande (insatt behållning) på 5000 kr. Sparkravet avser sparandet på rikssparkonto resp. sparandet i varje enskild kapitalsparfond utan möjlighet till sammanläggning.

Den som beviljas lån är skyldig att ta ut hela den lånegrundande behållningen jämte avkastningen.

HSB:s bosparande för ungdomar i åldersgrupperna 16-28 år kan anslutas till allemanssparande! utan att sparmedlen skall levereras in till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder. I övrigt gäller allemanssparandets allmänna regler. En förutsättning för att sparande i HSB på detta sätt skall få anslutas till allemanssparandet är att HSB åtar sig att lämna de ungdomar som allemanssparar i HSB bosparlån för anskaffande av nyproducerade bostadsrättslägenheter. De ungdomar som sparar i HSB:s bosparande får under det kalenderår då de fyller 28 år välja mellan att överföra hela eller delar av sitt sparbelopp till vanliga rikssparkonton eller kapitalsparfonder med bibehållen skattebefrielse på kapitalavkastningen eller att behålla sparmedlen i HSB:s bosparande utan skattebefrielse men med bibehållen köplats i HSB.

Lånerätten för ungdomar som bosparat inom ramen för allemanssparan -

FiU 1984/85:7

det träder i kraft den 1 januari 1986. Även allemanssparande som skett före denna tidpunkt ligger till grund för lånerätten. Reglerna om HSB:s bosparande för ungdomar inom ramen för allemanssparande! träder i kraft den 1 januari 1985.

Delegationen för allemanssparande! bör för innevarande budgetår få ett extra reservationsanslag på 2 milj. kr. för informationsinsatser i samband med introduktionen av bosparande för ungdomar.

Övriga förslag rörande allemanssparandet

I propositionen föreslås också att gränsen för högsta tillåtna sparbelopp i allemanssparande! skall höjas från 600 kr./månad till 800 kr./månad fr. o. m. den 1 januari 1985. Någon höjning av 30 000-kronorsgränsen är dock f. n. inte aktuell.

Vidare aviseras i propositionen att regeringen senare kommer att lägga fram förslag om att kapitalsparfonderna skall undantas helt från beskattning av realisationsvinster.

Vinstsparandet

De nuvarande reglerna för vinstsparandet upphör att gälla vid utgången av år 1984. Sparande som har skett fram till nämnda tidpunkt premieras dock av staten enligt gällande bestämmelser.

Bankerna/sparkassorna ges möjlighet att fr. o. m. den 1 januari 1985 driva vinstsparandet i egen regi. Vinstutlottningar får ske efter särskilt tillstånd av regeringen som härigenom får inflytande på vinstsparandets framtida utformning. Lotterivinsterna finansieras genom att viss del av sparandets avkastning tas i anspråk. Lotteri vinstskatt skall utgå på vinsterna.

Skattesparandet

Vid årsskiftet 1984-1985 upphör bindningen av de medel som sattes in i skattesparandet under sista kvartalet 1978 och under år 1979. De resterande medlen kommer successivt att frigöras vid de kommande årsskiftena t. o. m. årsskiftet 1988-1989. Inga särskilda åtgärder vidtas för att förmå spararna att låta binda sparmedlen efter bindningstidens utgång. Enligt gällande regler kommer en viss skattemässig fördel att föreligga för medel som står kvar i aktiesparfonderna efter bindningstidens utgång.

Finansiella konsekvenser

För år 1986 innebär bortfallet av statens utgifter för utlottningarna i vinstsparandet en besparing på ca 240 milj. kr. Lotterivinstskatten kan beräknas inbringa ca 90 milj. kr. Mot detta skall ställas det inkomstbortfall för stat och kommun som uppkommer till följd av införandet av bosparande för ungdomar och höjda beloppsgränser i allemanssparande!. För år 1986 torde nettoeffekten av de föreslagna åtgärderna bli en viss förstärkning av de

FiU 1984/85:7

offentliga finanserna. Nettoeffekten på längre sikt är svårbedömd, men föredraganden gör den bedömningen att inkomstbortfallet under resten av 1980-talet skall motsvara ungefär den budgetförstärkning som uppkommer genom bankernas övertagande av vinstsparandet.

Motionerna

I motion 161 av Lars Tobisson m. fl. (m) framhålls att moderata samlingspartiet anser det angeläget att stimulera sparande för bostadsändamål, och då inte bara bland yngre människor. Regeringens förslag har dock vissa brister som gör att det inte bör förverkligas.

Förslaget innebär en lagstadgad skyldighet för banker att i sin utlåning prioritera ungdomar som kanske inte har något annat kundförhållande med banken än att de under viss tid satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond. Bankerna skulle vara skyldiga att ställa upp med utlåning motsvarande tre gånger det sparade beloppet. Dessa medel måste då tas ur andra kunders inlåning. Den utlåningsreglering som riksbanken tillämpar kan sedan mycket väl medföra att dessa inlåningskunder inte kan få sina berättigade kreditbehov tillgodosedda, därför att ungdomar gör anspråk på en lånerätt som de förvärvat i allemanssparande!. Detta strider mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

Motionärerna anser att stimulanser till bosparandet bör bygga på redan existerande ”spara/låna-till-bostad-system” i stället för att på ett krångligt sätt kopplas till allemanssparande!. De belopp som bankerna erbjuder sina kunder i dessa sammanhang är ofta betydligt större än vad regeringen nu föreslår. Motionärerna är också av den uppfattningen att ett nytt bosparsystem inte bör ha någon övre åldersgräns. Det sparade beloppet bör premieras av staten förutsatt att medlen används för köp av bostad. Hur ett sådant bosparsystem skall vara utformat mer i detalj kommer motionärerna att redovisa under allmänna motionstiden i januari nästa år.

Den i propositionen föreslagna höjningen av gränsen för högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparande! — från 600 till 800 kr. per månad - har motionärerna inga invändningar mot.

De har inte heller något att invända mot regeringens förslag att avveckla statens kostnader för vinstsparandet.

Motionärerna delar också regeringens bedömning att kapitalsparfonderna bör befrias från realisationsvinstbeskattning vad gäller såväl aktier som obligationer. Denna förändring bör dessutom omfatta aktiesparfonderna, vilka enligt motionärernas mening åter bör öppnas för nyinsättningar fr. o. m. den 1 januari 1985. Det finns nämligen all anledning att låta denna framgångsrika sparform fortsätta att växa, hävdar motionärerna. De regler som gällde under 1983 för skattefondsparandet i fråga om skattereduktion och bindningstid bör gälla även i fortsättningen. Vissa mindre tekniska förändringar bör dock göras i enlighet med vad som föreslogs i den moderata

FiU 1984/85:7

partimotionen 1983/84:37. Bland annat bör kapitalets rörlighet ökas och riskspridningen i de företagsanknutna aktiesparfonderna förbättras.

I motion 162 av Jörgen Ullenhag (fp) och Erling Bager (fp) understryks att folkpartiet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att stimulera ungdomars regelbundna sparande för bostadsändamål liksom för andra syften. Därigenom grundläggs goda sparvanor, samtidigt som beredskapen att möta större utgifter ökar.

Motionärerna avvisar emellertid regeringens förslag till bosparsystem. Ett bättre sätt att stimulera ungdomars sparande för bostadsändamål är enligt deras mening att införa skattefrihet även för avkastningen på ungdomars sparande i bank för bostadsändamål. Då vinner man samma fördelar som med det aktuella förslaget men undviker nackdelarna. En sådan skattefrihet kan i övrigt utformas med samma beloppsgränser som gäller för allemanssparandet.

I nuvarande spara/låna-system stannar de sparade medlen kvar i bankerna och utgör därmed grunden för utlåningen. Motionärerna anser att ett sådant kundförhållande är väsentligt att behålla. I regeringens förslag bryts denna kundrelation, eftersom bankerna inte får behålla allemanssparande! utan detta genast slussas vidare till riksgäldskontoret för att finansiera statens budgetunderskott.

En konsekvens av att sparmedlen inte stannar kvar i bankerna är att den föreslagna ”lånerätten” inkräktar på kreditmöjligheterna till vanliga banksparare.

En ytterligare nackdel med förslaget är att lånevillkoren kan riskera bli mycket likartade mellan olika banker.

Därtill kommer troliga övergångsproblem vid 28-årsgränsen. Eftersom ”lånerätten” enligt förslaget skall upphöra vid 28 års ålder kan de flesta sparare väntas utnyttja den innan det blir för sent, även om lånet egentligen inte behövs just då. Motionärerna hänvisar till departementschefens uttalande i propositionen att: ”någon egentlig ändamålsprövning skall inte behöva ske på annat sätt än att bankerna i rimlig utsträckning förvissar sig om att lånet skall användas för bosättning och inte för t. ex. bilköp.” I anslutning härtill påpekar de att det självfallet är helt omöjligt för en bank att kontrollera detta. Även om kvitton eller köpekontrakt uppvisas - vilket på andra grunder är tvivelaktigt - kan banken inte kontrollera om köpet redan är finansierat genom lån t. ex. på annat håll.

Den särbehandling som föreslås för sparande i HSB:s Sparkassa är enligt motionärerna oförenligt med kravet på konkurrensneutralitet. Även om riksdagen i övrigt skulle bifalla förslaget bör därför särbehandlingen av HSB avvisas.

Även i motion 163 av Stig Josefson m. fl. (c) framhålls att det givetvis är angeläget att stimulera ungdomar till sparande samt underlätta deras möjligheter att skaffa sig en egen bostad. Förslaget om bosparande för

FiU 1984/85:7

ungdomar lanseras av regeringen som en nyhet, men de flesta banker har redan i dag ett bosparande, där ett betydligt större belopp kan lånas än i det föreslagna systemet. Det befintliga systemet har också den fördelen att det inte har en övre åldersgräns.

Förslaget innebär ett tvång för en bank att i sin utlåning prioritera vissa personer — som kanske inte har någon annan kontakt med banken än att de under tämligen kort tid har satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond — framför andra personer eller företag, som har omfattande och långvariga affärer med banken. Trogna sparkunders berättigade lånebehov skulle förbigås, men deras sparmedel skulle användas för utlåning till vissa ungdomar. Detta strider mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

I stället för att införa en krånglig koppling via allemanssparande! bör man enligt motionärernas mening stimulera det befintliga bosparandet i bank, t. ex. genom att den skattefrihet som gäller för allemanssparande! införs även för avkastningen på bosparandet i bank.

Motionärerna ser förslaget om särbehandlingen av HSB som ytterligare ett exempel i raden på hur den socialdemokratiska regeringen försöker ge speciella förmåner till vissa företag och organisationer. Förslaget avvisas bestämt, även om riksdagen skulle acceptera regeringens förslag om bosparande för ungdomar.

Motionärerna återkommer avslutningsvis till sitt tidigare framförda förslag om privata investeringskonton som ett sätt att allmänt öka sparandet i samhället. Argumenten för privata investeringskonton, som är ett första steg mot en utgiftsskatt, har närmare utvecklats i motion 1983/84:343 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c).

Utskottet

Bosparande för ungdomar

Sedan år 1980 har hushållssparande! minskat dramatiskt, vilket medfört att man för år 1984 för första gången räknar med en negativ sparkvot på -0,6%, dvs. hushållens utgifter för konsumtion kommer att överstiga de disponibla inkomsterna detta år.

Denna negativa utveckling är en direkt följd av att löntagarna under en följd av år har fått vidkännas reallöneförsämringar. Den kraftiga nedgången i hushållssparande beror emellertid också på en rad andra omständigheter. Så t. ex. har det reala sparandet, dvs. hushållens investeringar i småhus, sjunkit kraftigt de senaste åren. Därtill kommer att en hög inflation givit en negativ avkastning på sparandet.

Utskottet anser emellertid att goda möjligheter nu föreligger för att bryta denna nedgång i sparandet. Regeringen har vidtagit kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med inflationen i svensk ekonomi. Och i ett nyligen

1** Riksdagen 1984/85. 5sami. Nr 7

FiU 1984/85:7

framlagt betänkande om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (FiU 1984/85:5) konstaterar utskottet att förutsättningar nu finns för att realinkomster och privat konsumtion skall kunna öka under år 1985. Vidare har genom allemanssparande! en ny sparform tillkommit med skattebefriad avkastning och utan krav på vare sig långa bindningstider eller regelbundenhet i sparandet. Därmed har enligt utskottets mening grunden lagts för ett ökat hushållssparande.

Allemanssparande! har fått en mycket stor anslutning sedan starten den 1 april i år och har under de sju första månaderna vida överträffat alla förväntningar. Det totala sparandet har mer än fördubblats jämfört med skattesparandet, och för närvarande deltar nästan var tredje svensk över 16 år i denna nya sparform. Fram till i slutet av oktober 1984 hade sammanlagt 6,1 miljarder kronor flutit in genom allemanssparande!, varav 4,9 miljarder sparats på allemanssparkonton (rikssparkonton) och 1,2 miljarder kronor i allemansfonder (kapitalsparfonder).

Även om allemanssparande! fått ett mycket stort gensvar har gjorda undersökningar visat att anslutningen bland ungdomar varit mindre än i övriga åldersgrupper. Medan i genomsnitt 30 % av alla över 16 år deltar i allemanssparande! är sålunda deltagandet i åldersgruppen 16-29 år blott 12-15%.

Konsumtions- och sparattityder grundläggs i unga år. Dagens ungdomar har ett mer konsumtionsinriktat beteende än äldre generationer. Det finns också risk för att de senaste årens ekonomiska utveckling bidragit till att minska många ungdomars tilltro till sparandet och att denna negativa inställning hos dem kan komma att bli bestående. Mot denna bakgrund är det viktigt att vidta åtgärder som direkt riktar sig till ungdomar och som ger dem ett starkt incitament att börja ett regelbundet och långsiktigt sparande.

Kostnaderna för att sätta bo och skaffa bostad är mycket kännbara för ungdomar. Även efter ett regelbundet sparande kan det dock vara svårt att finansiera större utgifter. Därtill kommer att möjligheten att få lån är begränsade för många ungdomar.

I propositionen föreslås att man till allemanssparandet skall knyta en rätt för ungdomar som uppfyller vissa sparkrav att erhålla bosparlån. Sådana lån skall kunna beviljas dels för bosättningsändamål, dels för anskaffande av bostad. Lånerätten skall uppgå till tre gånger det belopp som sparats på rikssparkonto eller i kapitalsparfond. Högsta lånebelopp för lån som skall användas för bosättningsändamål är 21000 kr. För anskaffande av bostad skall bosparlån på upp till 90000 kr. kunna beviljas.

Bosparlånen skall inte ses som en ersättning för de tidigare avskaffade statliga bosättningslånen. Dessa lån lämnades för inköp av möbler och annat som behövdes för bosättning. De var maximerade till 10000 kr. och förutsatte ingen sparinsats.

Bosparlånen skall lämnas av de banker som är anslutna till allemanssparandet eller som är förvaringsbank för kapitalsparfond. Bosparlånegivningen

FiU 1984/85:7

kommer att omfattas av den kreditpolitiska reglering som riksbanken tillämpar.

Förslaget innebär vidare att HSB:s bosparande för ungdom ansluts till allemanssparandet.

I de tre motioner som väckts i detta ärende — motion 161 av Lars Tobisson m. fl. (m), motion 162 av Jörgen Ullenhag och Erling Bager (fp) och motion 163 av Stig Josefson m. fl. (c) — avvisas den föreslagna lösningen med hänvisning till att den inte erbjuder någon förbättring i jämförelse med de sparlån som de flesta banker redan ger. I stället föreslås att staten skall premiera den befintliga sparlåneverksamheten förutsatt att lånen används för köp av bostad. Premien bör, enligt vad som föreslås i motionerna 162 och 163, ha formen av skattefrihet på avkastningen av sparandet varvid samma beloppsgränser som gäller för allemanssparandet bör tillämpas.

Utskottet gör följande bedömning av regeringsförslaget och det alternativ som lagts fram i motionerna.

De ungdomar som prioriterar hög avkastning på sitt sparande väljer i dag att delta i allemanssparandet. De som å andra sidan prioriterar möjligheten att få lån deltar i stället i bankernas sparlånesystem. Genom att föra samman dessa båda alternativ i ett nytt bosparlånesystem för ungdomar skapar man en attraktiv sparform, som kan väcka ett sparintresse hos ungdomar som tidigare aldrig sparat. Ett sådant bosparlånesystem kan därmed bidra till att grundlägga goda sparvanor hos ungdomar samtidigt som dessa får en bättre beredskap att möta större utgifter i samband med bosättning och förvärv av bostad.

I samtliga motioner hävdas att den föreslagna lånerätten för ungdomar skulle komma att inkräkta på kreditutrymmet för vanliga inlåningskunder som därigenom inte skulle kunna få sina berättigade kreditbehov tillgodosedda. Utskottet gör inte samma bedömning. Enligt utskottets mening är motionärernas farhågor överdrivna i alla normala kreditmarknadslägen. Såsom för övrigt också föredraganden påpekar i propositionen kan det emellertid tänkas uppkomma situationer då kreditåtstramningen måste vara så hård att det vore orimligt att den inte skulle påverka också ungdomens möjligheter att få bosparlån. Riksbanken har i ett sådant läge möjlighet att direkt ange att bosparlånen skall omfattas av rådande kreditrestriktioner.

Vidare skall enligt propositionen sedvanliga kreditprövningsregler tillämpas på bostadslånegivningen. Det innebär att kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet om inte banken finner att sådan säkerhet kan anses obehövlig eller om det annars föreligger särskilda skäl att avstå från säkerhet. För ett bosparlån på högst 21000 kr. bör dock, enligt utskottets mening, bankerna normalt inte ställa krav på någon särskild säkerhet för lånet. Utskottet förutsätter också att bankerna i rimlig utsträckning förvissar sig om att sådana lån skall användas för bosättning och inte för annat ändamål.

FiU 1984/85:7

14 I regeringsförslaget ges bosparlåneverksamheten en enkel och smidig anknytning till allemanssparande, vilket underlättar för bankerna att utveckla egna lösningar. De regler som ställts upp för långivningen har i flera avseenden formen av minimilagstiftning. Så t. ex. är den föreslagna övre åldersgränsen på 28 år för rätt till lån att betrakta som en minimiföreskrift som kan överskridas av de banker som så önskar. Detsamma gäller för det föreslagna taket på 21000 kr. för lån för bosättningsändamål, liksom för den föreslagna lånemultipeln på tre gånger sparat belopp. Därtill kommer att närmare föreskrifter inte ställts upp varken för amorteringstiden eller för utlåningsräntor och uppläggningsavgifter. Med hänsyn härtill anser utskottet att bankerna, i motsats till vad som hävdas i motion 162, har goda möjligheter att i konkurrens med varandra utforma egna bosparlånealternativ utifrån de i lagen uppställda grundkraven.

Den premiering av befintliga sparlånesystem som förordas i de tre motionerna kan visserligen också bidra till ett ökat sparande. Detta alternativ framstår dock som krångligare och ger inte de fördelar som uppnås med regeringsförslaget. Utskottet vill i sammanhanget peka på bl. a. följande omständigheter.

Samhället bör medverka till att goda sparvanor grundläggs hos ungdomar och har ett ansvar för att dessa på ett tidigt stadium får en positiv syn på sparandet. Dessutom bör samhället bidra till att underlätta ungdomars bosättning och bostadsanskaffning. Enligt utskottets mening tillgodoses dessa båda syften bäst om bosparandet knyts till allemanssparande!, som är en enhetlig sparform utifrån vilken man enkelt kan bygga upp informationskampanjer m. m. Det positiva gensvar som allemanssparande redan fått bör också kunna utnyttjas för att dra till sig nya sparare.

Det är också en fördel att de ungdomar som uppfyller vissa elementära sparkrav erhåller samma grundläggande lånemöjligheter oberoende av vilken bank de vänder sig till.

Att - såsom motionärerna förespråkar - införa ett skattebefriat bosparande vid sidan av allemanssparande eller — vilket är regeringens förslag - att knyta bosparande till allemanssparande är för de ungdomar som tidigare aldrig sparat i princip två helt likvärdiga alternativ, förutsatt att sparpremien är densamma. Teoretiskt skulle sålunda tillskottet av helt nya sparare i båda fallen bli lika stort. Skillnaderna mellan de båda alternativen kommer till uttryck på annat sätt. Sålunda skulle den som har möjlighet att delta både i ett skattebefriat bosparande och i ett skattebefriat allemanssparande komma i åtnjutande av en dubbelt så stor skattebefrielse med den av motionärerna förespråkade lösningen. Även om utskottet ser det som angeläget att stimulera till ett ökat sparande kan utskottet inte biträda förslaget med hänsyn till det inkomstbortfall som härigenom skulle uppkomma för staten. Utskottet vill i sammanhanget erinra om det förslag till generell höjning av högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparande! som också läggs fram i

FiU 1984/85:7

propositionen. I nuvarande statsfinansiella läge bör de insatser sorn därutöver görs för att befrämja sparandet i första hand inriktas på att stimulera nya grupper av ungdomar till att spara. Om man dessutom - vilket uttryckligen förespråkas i motion 161 — inte avgränsar det premierade bosparandet till ungdom skulle inkomstbortfallet för staten bli betydande.

I motionerna 162 och 163 reses också invändningar mot de former som föreslås för anslutningen av HSB:s bosparande för ungdom till allemanssparande!. Motionärerna är kritiska mot att HSB, i motsats till vad som gäller för bankerna, inte skall behöva leverera in influtna sparmedel till riksgäldskontoret. Denna särbehandling är, anser motionärerna, oförenlig med kravet på konkurrensneutralitet.

Såsom framhålls i propositionen beror HSB:s särställning på två omständigheter. För det första ställs det på bankerna kredit- och statsskuldpolitiska krav som inte rimligen kan ställas på HSB. För det andra gäller beträffande HSB:s bosparande att de medel som kommer in används som en del av rörelsekapitalet för produktion av bostäder avsedda för bl. a. de ungdomar som bosparar i HSB och som bosparandet bl. a. är avsett att stödja.

Bostadsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig i detta ärende, har på denna punkt avvisat kritiken och ställt sig bakom regeringsförslaget. Bostadsutskottet motiverar sitt ställningstagande med att ett krav på HSB att leverera in sparade medel till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder skulle innebära att den koppling som i dag finns mellan sparande och bostadsproduktion i HSB skulle försvinna. En av grundidéerna för HSB:s verksamhet skulle därmed sättas ur spel, framhåller bostadsutskottet.

Finansutskottet ansluter sig till den bedömning som bostadsutskottet har gjort. De former som föreslås för HSB:s anknytning till allemanssparande! finner utskottet godtagbara med hänsyn till den speciella inriktning som HSB:s verksamhet har.

Även om utskottet sålunda i sak inte har något att invända mot förslaget i denna del, vill utskottet peka på en detalj i den lagtekniska regleringen av HSB:s bosparlåneverksamhet. Av propositionen framgår att föredraganden anser att den särställning som HSB intar i jämförelse med andra banker/ sparkassor inte gör det möjligt att generellt tillåta överflyttning av sparmedel mellan HSB och andra banker/sparkassor eller omvänt. Detta undantag från 7 § lagen om allemanssparande bör enligt utskottets mening framgå av lagen och inte bara omnämnas i motiven. Utskottet föreslår därför att en mindre jämkning görs av 24 § i det till propositionen fogade lagförslaget.

Enligt regeringsförslaget är en förutsättning för att HSB:s Sparkassa skall få anslutas till allemanssparande! att kassan har åtagit sig att lämna spararen ”lån för förvärv av bostadsrätt avseende en nyproducerad lägenhet i en bostadsrättsförening inom HSB”. Även denna föreskrift skall ses som ett minimistadgande. HSB:s skyldighet att ge lån begränsas således till köp som avser nyproducerade lägenheter. Såsom också bostadsutskottet påpekar

FiU 1984/85:7

innebär detta emellertid inte att HSB är förhindrat att ge bosparlån även för andra ändamål, t. ex. bosättning. Huruvida HSB skall lämna lån även för anskaffande av andra lägenheter än nyproducerade är dock en fråga för HSB.

Riksbyggen och Svenska sparbanksföreningen har gemensamt inkommit med en skrivelse till utskottet. Av den framgår att Riksbyggen och Sparbankerna vid årsskiftet 1983-1984 inlett ett riksomfattande samarbete som syftar till att bilda bosparföreningar. Det framhålls också att de båda organisationerna har för avsikt att avsevärt öka sina insatser, särskilt med avseende på ungdomar och deras bosparande. I detta samarbete skulle man inte, med den utformning som givits åt lagförslaget i propositionen, få samma möjligheter som HSB.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande också uppmärksammat detta förhållande. Bostadsutskottet har därvid poängterat det positiva i att det tillkommer ytterligare sparformer som genom sin nära koppling mellan sparande och bostadsanskaffning stimulerar till ett målmedvetet bosparande. Mot bakgrunden härav förutsätter bostadsutskottet att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen av denna verksamhet. Särskilt gäller detta — påpekar bostadsutskottet — om verksamheten får en utformning som gör att den kan jämställas med det sparande som sker i HSB.

Finansutskottet anser att det är värdefullt att det utvecklas nya sparformer med en nära koppling mellan sparande och bostadsanskaffning. Det samarbete som Riksbyggen och Sparbankerna inlett är ett bra exempel på detta. Samarbetet befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Riksbyggen har en ställning som i flera avseenden överensstämmer med HSB:s. Det är viktigt att bostadskooperativa organisationer behandlas likartat. Det kan därför finnas skäl att komplettera lagstiftningen så att inte endast sparande i HSB inlemmas i allemanssparande! och ges lånerätt. Riksbyggens ungdomsbosparande har emellertid f. n. inte en sådan omfattning att det finns anledning att nu överväga en sådan lagstiftning. Med hänsyn härtill får det ankomma på regeringen att uppmärksamt följa denna fråga för att eventuellt senare återkomma till riksdagen med ett förslag.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 161 yrkande 1, motion 162 yrkandena 1 och 3 och motion 163 yrkandena 1 och 3 samt tillstyrker moment 1 i propositionen med den ändring utskottet anfört.

Medel för information om bosparande

I propositionen anförs att det är angeläget att information om det nya bosparandet så snabbt som möjligt når alla ungdomar. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker föredragandens förslag att delegationen för allemanssparandet för innevarande budgetår skall tilldelas ett extra reservationsanslag på 2 milj. kr. för informationsinsatser i samband med introduktionen av bosparande för ungdom.

FiU 1984/85:7

17 Höjning av gränsen för högsta tillåtna månads insättning i allemanssparandet

För närvarande gälier att högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparande! är 600 kr. Totalt får en sparare sätta in högst 30000 kr.

Av propositionen framgår att ca 1,2 miljoner människor eller 65% av allemansspararna sätter in högsta tillåtna månadsbelopp i allemanssparandet. Det är sannolikt att många sparare både skulle vilja och kunna sätta in mer än 600 kr./månad i systemet. Med tanke på behovet att öka sparandet och minska konsumtionsefterfrågan i ekonomin framstår det enligt föredraganden som angeläget att höja högsta tillåtna månadsinsättning till 800 kr. Någon höjning av 30 000-kronorsgränsen är dock f. n. inte aktuell.

Förslaget har i denna del tillstyrkts i samtliga motioner. Utskottet finner den föreslagna höjningen motiverad och väl avvägd med hänsyn till de ökade statsfinansiella kostnader den för med sig. Utskottet tillstyrker därför den föreslagna ändringen av 4§ lagen om allemanssparande.

Avveckling av det nuvarande vinstsparandet

Vinstsparandet, som bygger på tidigare lönsparformer, har stagnerat under senare år. Den årliga medelinsättningen per konto har minskat från ca 900 kr. år 1978 till ca 250 kr. år 1983. Trots detta har statens kostnader för vinstsparandet ökat mycket snabbt. Räknat per insatt krona i vinstsparandet har statens kostnader stigit från knappt 5 öre år 1976 till ca 40 öre år 1983. Mot denna bakgrund föreslår föredraganden att vinstsparandet avvecklas i sin nuvarande form.

Eftersom vinstsparandet trots allt visat sig utgöra en attraktiv sparform för många småsparare har bankerna förklarat sig intresserade av att driva vinstsparandet vidare i egen regi fr. o. m. nästa år. I propositionen föreslås att en sådan möjlighet skall öppnas för bankerna. Vinsterna skall därvid finansieras genom att viss del av sparandets avkastning tas i anspråk. På vinsterna skall enligt förslaget lotterivinstskatt utgå.

Den föreslagna avvecklingen av vinstsparandet har inte mött några invändningar i motionerna.

Utskottet vill för egen del anföra följande. I vinstsparandet uppgick nettoinsättningarna (exkl. ränta och sparpremie) till 368 milj. kr. under år 1983. Statens kostnader för denna sparform beräknas för innevarande budgetår uppgå till 216 milj. kr. I likhet med föredraganden finner utskottet det inte försvarligt att staten fortsätter att så kraftigt premiera ett banksparande när samtidigt behovet av budgetförstärkningar och en generellt mycket restriktiv utgiftsprövning är så framträdande i alla andra sammanhang. Utskottet tillstyrker således att vinstsparandet avvecklas i sin nuvarande utformning och har inte heller i övrigt något att erinra mot föredragandens förslag i denna fråga.

FiU 1984/85:7

18 Ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonder

I propositionen aviseras att regeringen senare kommer att föreslå riksdagen att kapitalsparfonderna helt skall befrias från realisationsvinstskatt. Regeringens avsikter i detta hänseende tillstyrks i motion 161. Motionärerna anser emellertid att en sådan förändring bör omfatta även de aktiesparfonder som byggts upp inom skattesparandets ram. De föreslår att denna synpunkt skall beaktas av regeringen när förslaget till ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonderna utarbetas.

Såsom redovisas i propositionen har den tilltänkta ändringen av kapitalsparfondernas realisationsvinstbeskattning sin grund i att man vill åstadkomma en fullständig neutralitet i beskattningshänseende mellan å ena sidan allemanssparande på rikssparkonto och å andra sidan allemanssparande i kapitalsparfond. Motsvarande neutralitetsaspekter kan enligt utskottets mening inte läggas på skattesparandet. Detta sparsystem utgick nämligen från principen att sparande i aktier skulle erhålla en större skattereduktion än sparande i bank. Då dessutom skattefondsparandet är under avveckling anser utskottet att det inte är påkallat med något initiativ från riksdagen i denna fråga.

Utskottet avstyrker sålunda motion 161 yrkande 3.

Återinförande av skattefondsparandet

I motion 161 föreslås att skattefondsparandet skall öppnas för nyinsättningar fr. o. m. den 1 januari 1985. Även om allemanssparande! totalt sett fått en stor omfattning är, påpekar motionärerna, andelen aktiesparare betydligt blygsammare än inom skattesparandet. Enligt motionärerna finns det all anledning att låta denna framgångsrika sparform fortsätta att växa. De regler som gällde under år 1983 i fråga om skattereduktion och bindningstid föreslås gälla även i fortsättningen. Dock bör, anser motionärerna, vissa smärre tekniska förändringar göras i skattefondsparandet.

Utskottet har tidigare avvisat yrkanden om att skattefondsparandet skall återinföras (FiU 1983/84:30) och finner inte nu anledning att ompröva detta ställningstagande.

Skattefondsparandet är en för staten betydligt dyrare sparform att premiera än det allemanssparande som sker i kapitalsparfonder. Trots detta är tillskottet av riskkapital via allemanssparande! större än vad som tidigare flöt in via skattefondsparandet. Det kan också finnas skäl att uppmärksamma att denna positiva utveckling har ägt rum i ett läge då aktiekurserna utvecklats mindre gynnsamt än när skattefondsparandet var i kraft.

Under allemanssparandets sex första månader har nettotillskottet av sparmedel till kapitalsparfonderna uppgått till i genomsnitt 179 milj. kr. per månad. Motsvarande genomsnittliga månadsvärden under åren 1981- 1983 var för skattefondsparandet 106 milj. kr. resp. 165 milj. kr. och 174 milj. kr.

Även om kapitalsparkontona alltjämt är något färre än skattefondkontona

FiU 1984/85:7

framstår mot denna bakgrund motionärernas jämförelse av de båda sparformerna som märklig. Skattefondkontonas genomsnittliga månadsvärden har aldrig nått samma nivå som kapitalsparkontonas. Skälet till att andelen aktiesparare är mindre i allemanssparande! är endast en återspegling av att allemanssparandets största framgångar vunnits bland dem som sparar på rikssparkonton, utan att för den skull tillskottet av riskkapital till näringslivet blivit mindre än tidigare.

Inrättande av privata investeringskonton

I motion 163 föreslås att regeringen skall få i uppdrag att lägga fram förslag om privata investeringskonton. Förslaget bygger på utgiftsskattens principer och kan ses som ett nytt sparsystem. Enligt detta skulle insättningar som görs på privata investeringskonton berättiga till en skattereduktion med 50 % av insatt belopp. När medlen lyfts skall emellertid skattereduktionen betalas in till statsverket.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden av snarlik innebörd, senast i ett under våren 1984 framlagt och av riksdagen godkänt betänkande om sparande (FiU 1983/84:30). Utskottet framhöll då att ett system med privata investeringskonton skulle få till omedelbar effekt att statsbudgeten försvagades med flera miljarder kronor. Även om det innebar att en skatteskuld skulle skjutas på framtiden, ansåg utskottet det inte möjligt att i rådande läge införa ett system med sådana statsfinansiella effekter. Utskottet avstyrkte därför motionärernas yrkande.

När motionärerna nu ånyo aktualiserar sitt förslag anför de inga nya skäl som skulle kunna motivera utskottet att inta en annan ståndpunkt än tidigare. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motion 163 yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bosparande för ungdomar

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:161 yrkande 1, 1984/85:162 yrkandena 1 och 3 samt 1984/85:163 yrkandena 1 och 3 antar i proposition 1984/85:51 moment 1 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande såvitt avser 3 §, 8 a § och 24-28 §§ med den ändringen att 24 § skall erhålla följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

FiU 1984/85:7

20 Regeringens förslag Utskottets förslag

24 §

Bestämmelserna om sparande på Bestämmelserna om sparande på rikssparkonto får, med det undantag rikssparkonto får, med de undantag

som följer av andra stycket, även som följer av andra stycket och 25 §,

tillämpas på sparande på sparkonto i även tillämpas på sparande på spar HSB:s

Sparkassa under förutsätt- konto i HSB:s Sparkassa under förning att kassan har åtagit sig att utsättning att kassan har åtagit sig att

lämna spararen lån för förvärv av lämna spararen lån för förvärv av

bostadsrätt avseende en nyproduce- bostadsrätt avseende en nyproducerad lägenhet i en bostadsrättsföre- rad lägenhet i en bostadsrättsförening inom HSB. Dessa bestämmel- ning inom HSB. Dessa bestämmelser får dock tillämpas längst till ut- ser får dock tillämpas längst till utgången av det kalenderår spararen gången av det kalenderår spararen

fyller 28 år. fyller 28 år.

Insatta medel skall inte överföras till riksgäldskontoret.

2. beträffande medel för information om bosparande

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:51 moment 4 samt med avslag på motionerna 1984/85:161 yrkande 2, 1984/85:162 yrkande 2 och 1984/85:163 yrkande 2 till Information om aliemanssparandet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2000000 kr.,

3. beträffande höjning av gränsen för högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet

att riksdagen antar i proposition 1984/85:51 moment 1 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande såvitt avser 4 § och ikraftträdandebestämmelserna,

4. beträffande avveckling av det nuvarande vinstsparandet

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1984/ 85:51 moment 2,

5. beträffande uppdrag åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:51 moment 3 uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att utforma de närmare regler som behövs för en avveckling av det nuvarande vinstsparandet,

6. beträffande ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonder att

riksdagen avslår motion 1984/85:161 yrkande 3,

7. beträffande återinförande av skattefondsparandet att riksdagen avslår motion 1984/85:161 yrkande 4,

FiU 1984/85:7

8. beträffande inrättande av privata investeringskonton att riksdagen avslår motion 1984/85:163 yrkande 4.

Stockholm den 29 november 1984

På finansutskottets vägnar ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Per-Axel Nilsson (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Bo Södersten (s), Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Anders Andersson (m) och Stina Eliasson (c).

Reservationer

1. Bosparande för ungdomar

Björn Molin (fp), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m), Anders Andersson (m) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet anser” och på s. 16 slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Eftersom sparandet är nödvändigt för att vidmakthålla och förstärka kapitalstocken i vårt land anser utskottet att det är angeläget att på olika sätt stimulera hushållens sparande.

I den aktuella propositionen föreslås att ungdomars allemanssparande skall ge rätt till lån för att underlätta bosättning och bostadsanskaffning. Det är viktigt att stimulera ungdomars regelbundna sparande för bostadsändamål liksom för andra syften. Därigenom grundläggs goda sparvanor, samtidigt som beredskapen att möta större utgifter ökar. Regeringens förslag är dock behäftat med sådana brister att utskottet inte kan biträda det.

Enligt utskottets mening kan förslaget jämställas med en placeringsplikt för bankerna. Dessa skulle nämligen ha en lagstadgad skyldighet att i sin utlåning prioritera ungdomar som kanske inte har något annat kundförhållande med banken än att de under viss tid satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond. Bankerna skulle vara skyldiga att ställa upp med utlåning motsvarande tre gånger det sparade beloppet. Dessa medel måste då tas ur andra kunders inlåning. Den utlåningsreglering som riksbanken tillämpar kan sedan mycket väl medföra att dessa inlåningskun -

FiU 1984/85:7

der inte kan få sina berättigade kreditbehov tillgodosedda därför att ungdomar gör anpsråk på en lånerätt som de förvärvat i allemanssparande!. Detta strider mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

Trots att det av regeringen framlagda förslaget presenteras som en nyhet kan utskottet konstatera att det redan i dag hos flertalet banker finns ett existerande och väl fungerande bosparande. Vid hearings som utskottet haft med företrädare för Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen har det framkommit att redan existerande sparlån och bosparformer erbjuder likvärdiga eller bättre villkor än de som erbjuds i det nya bosparandet.

Utskottet finner det naturligt att stimulanser av ett bosparande ges inom ramen för det redan existerande bosparandet. Någon krånglig och helt onödig koppling via allemanssparande! behöver därmed inte ske. De eftersträvade stimulanserna kan åstadkommas exempelvis genom att avkastningen på bosparandet blir skattefri eller genom en särskild premie. Då vinner man samma fördelar som med det aktuella förslaget men undviker dess nackdelar. I ett sådant system skulle dessutom de sparade medlen stanna kvar i banken och liksom hittills bilda grunden för bankens utlåning till bospararna. Härigenom skulle en enligt utskottets mening viktig koppling mellan sparande och bostadsanskaffning uppnås.

En premiering av befintligt bosparande skulle dessutom medföra att konkurrensneutraliteten mellan olika sparlånesystem kan upprätthållas. Regeringen har i sitt förslag tilldelat HSB en särställning, som innebär att HSB förfogar över de medel som sparas i HSB-sparkassa. I motsats till bankerna behöver inte sparmedlen levereras in till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder. En sådan särbehandling behöver inte tillgripas om man stimulerar redan existerande bosparande.

Regeringen bör ges i uppdrag att för riksdagen framlägga ett nytt förslag om stimulans av bosparandet, vilket i överensstämmelse med vad som föreslås i motionerna 161,162 och 163 bygger på redan befintliga bosparsystem. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bosparande för ungdomar

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:161 yrkande 1, 1984/85:162 yrkandena 1 och 3 samt 1984/85:163 yrkandena 1 och 3 avslår i proposition 1984/85:51 moment 1 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande såvitt avser 3, 8 a och 24-28 §§ samt hos regeringen begär förslag om skattestimulans för bosparande i enlighet med vad utskottet anfört,

FiU 1984/85:7

2. Medel för information om bosparande

Björn Molin (fp), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Flugo Hegeland (m), Anders Andersson (m) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 propositionen anförs” och slutar med ”för ungdom” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås också att delegationen för allemanssparande! för innevarande budgetår skall tilldelas ett extra reservationsanslag på 2 milj. kr. för informationsinsatser i samband med introduktionen av bosparande för ungdom. Utskottet avvisar regeringens förslag till bosparsystem för ungdomar. Det finns därför inte anledning att anvisa medel för den föreslagna informationskampanjen.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande medel för information om bosparande

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:161 yrkande 2, 1984/85:162 yrkande 2 och 1984/85:163 yrkande 2 avslår regeringens förslag i proposition 1984/85:51 moment 4 om anslag till Information om allemanssparande!,

3. Ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonder

Björn Molin (fp), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m), Anders Andersson (m) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Såsom redovisas” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Den nuvarande realisationsvinstbeskattningen av aktier som innehafts mindre än två år utgör ett effektivt hinder för en aktiv placeringspolitik. Utskottet delar därför regeringens bedömning att kapitalsparfonderna bör befrias från realisationsvinstbeskattning.

Aktiesparfonderna uppträder under samma betingelser som kapitalsparfonderna. Eftersom det är angeläget att konkurrensneutraliteten bibehålls mellan de båda fondtyperna framstår det som självklart att även aktiesparfonderna helt befrias från realisationsvinstbeskattning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonder att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:161 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1984/85:7

4. Återinförande av skattefondsparandet

Lennart Blom, Filip Fridolfsson, Flugo Hegeland och Anders Andersson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet har” och på s. 19 slutar med ”än tidigare” bort ha följande lydelse:

Skattefondsparandet har varit av stor betydelse för att motverka den skattemässiga diskrimineringen av aktier och därmed öka allmänhetens intresse för aktiesparande. Den viktigaste effekten av skattefondsparandet var den betydande breddning av aktieägandet som åstadkoms i början på 1980-talet. Det finns i dag, efter det att nyinsättningsmöjligheterna har försvunnit, nästan 600000 skattefondkonton. Av dessa innehas ca 380 000 av nya aktieägare. Ingen annan åtgärd har som detta sparsystem förmått sprida aktieägandet i Sverige. Skattefondsparandet har också ökat tillströmningen av riskkapital till börsen, vilket i sin tur möjliggjort en kraftig ökning av företagens nyemissioner. Framgången med detta sparsystem visade vilka stora resurser i form av frivilligt sparande som kan frigöras genom gynnsamma skatteregler.

Utskottet anser att ett system för långsiktigt aktiesparande som bygger på en bindning av sparmedlen kan utgöra ett värdefullt komplement till andra sparformer. Mot denna bakgrund anser utskottet att skattefondsparandet bör öppnas för nyinsättningar fr. o. m. den 1 januari 1985.1 enlighet med vad som förordas i motion 161 bör därvid de regler som gällde under år 1983 i fråga om skattereduktion och bindningstid åter tillämpas. Det kan enligt utskottets mening finnas skäl att samtidigt göra vissa smärre tekniska förändringar i systemet, bl. a. bör kapitalets rörlighet ökas och riskspridningen i företagsanknutna aktiesparfonder förbättras.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande återinförande av skattefondsparandet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:161 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Inrättande av privata investeringskonton

Rolf Rämgård (c) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Det skattepremierade sparsystem som aktualiseras i motionen finner utskottet vara förenat med uppenbara fördelar. Genom detta system torde skapas stora möjligheter att öka sparandet. Därmed torde också intäkterna

FiU 1984/85:7

för statskassan öka på sikt samtidigt som den statliga upplåningen till budgetunderskottet underlättas med minskade påfrestningar på betalningsbalansen som följd. Systemet kan också utvecklas därhän att det används för att främja bostadsfinansieringen.

Den kortsiktiga nominella ökning av budgetunderskottet som en partiell skattefrihet för avsättningar till privata investeringskonton kan väntas medföra motsvaras av en lika stor fordran på skatt. Risk för något påtagligt skattebortfall på sikt till följd av ett sparsystem enligt kontomodellen föreligger alltså inte. Mot bakgrund härav biträder utskottet motion 163 yrkande 4.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande inrättande av privata investeringskonton

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:163 yrkande 4 hos regeringen begär förslag om inrättande av privata investeringskonton.

Särskilda yttranden

1. Bosparande för ungdomar

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anför:

När riksdagen hösten 1981 beslutade att avveckla bosättningslånen från den 1 januari 1982 motsatte sig vänsterpartiet kommunisterna denna avveckling. Därefter har vänsterpartiet kommunisterna också vid flera tillfällen motionerat om att återinföra bosättningslånen.

Förslaget om bosparande för ungdomar avser att underlätta finansiering såväl av bosättning som av anskaffande av egen bostad. Såsom bl. a. understrukits av konsumentverket i dess yttrande över förslaget underlättar detta emellertid ej i tillräcklig utsträckning för de ungdomar som är i särskilt stort behov av lån för bosättning och anskaffande av bostad. För de ekonomiskt svaga hushåll som befinner sig i en bosättningssituation och ej har möjlighet att spara är det nödvändigt att överväga möjligheten att införa en ny och förenklad form av bosättningslån, exempelvis i formen att statliga garantier ges för bankernas utlåning till ungdomar för bosättning och anskaffande av bostad.

Vänsterpartiet kommunisterna avser att återkomma med förslag i frågan i den mån den nu föreslagna långivningen inte visar sig fylla behovet av att hjälpa ungdomar till bosättning och bostad.

FiU 1984/85:7

2. Återinförande av skattefondsparandet

Björn Molin (fp), Rolf Rämgård (c) och Stina Eliasson (c) anför:

Skattefondsparandet har varit ett värdefullt instrument för att stimulera enskilt sparande i aktier. Det är beklagligt att den socialdemokratiska regeringen medverkat till att avskaffa skattefondsparandet. Vi har i annat sammanhang pekat på vad som kan göras för att i framtiden stimulera enskilt sparande i aktier. Vi anser det därför ej erforderligt att i detta sammanhang påyrka återinförande av skattefondsparandet.

3. Inrättande av privata investeringskonton

Lennart Blom, Filip Fridolfsson, Flugo Hegeland och Anders Andersson (alla m) anför:

Vi anser att det i motion 163 föreslagna systemet med privata investeringskonton kraftigt skulle kunna öka sparandet. Detta sparsystem skulle emellertid komma att innebära kontrollproblem och andra administrativa svårigheter genom att man inför ett kontosystem i inkomstkällan tjänst. Vi är därför inte nu beredda att medverka till en lagstiftning av den innebörd som motionärerna avser.

FiU 1984/85:7

27 Bilaga

Bostadsutskottets yttrande 1984/85:3y

om bosparande för ungdomar (prop. 1984/85:51)

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 13 november 1984 berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1984/85:51 om bosparande för ungdomar och andra sparfrågor jämte eventuella motioner.

Bostadsutskottets yttrande begränsas till att omfatta de delar av proposition och motioner som avser ungdomens bosparande.

Propositionen

I proposition 1984185:51 förs fram förslag som syftar till att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande samt att underlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. I propositionen framhålls härvid att såväl samhällsekonomiska som privatekonomiska skäl gör det angeläget att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande.

Bosparandet föreslås i korthet utformat enligt följande. De banker som är anslutna till allemanssparande! eller som är förvaringsbanker för kapitalsparfonder skall under vissa förutsättningar lämna lån för bosättningsändamål eller för anskaffande av bostad, s. k. bosparlån.

Lånerätten föreslås uppgå till tre gånger sparat belopp (insatt behållning). För bosättningsändamål är lånerätten begränsad till 21000 kr. För denna typ av lån behöver bankerna enligt förslaget normalt inte ställa krav på särskild säkerhet. Inte heller skall någon direkt ändamålsprövning behöva ske annat än att banken i rimlig utsträckning förvissar sig om att lånet skall användas för bosättning. Såväl lånerätten på tre gånger sparat belopp som begränsningen av lånerätten för bosättningsändamål är att anse som minimiregler vilka kan överskridas av bankerna. Någon begränsning av antalet lånetillfällen föreslås inte.

För anskaffande av bostad skall bosparlån på upp till 90000 kr. kunna beviljas. Bankerna torde härvid normalt komma att ställa krav på särskild säkerhet för lån över 21000 kr. De har också rätt att pröva om ändamålet med bosparlånet är att skaffa bostad.

För att kvalificera sig för bosparlån krävs ett minimisparande (insatt behållning) på 5000 kr. Sparkravet avser sparandet på rikssparkonto resp. sparandet i vaije enskild kapitalsparfond utan möjlighet till sammanläggning.

FiU 1984/85:7

28 Vid erhållandet av lån skall hela den lånegrundande behållningen jämte avkastningen tas ut.

Lånerätten inträder då spararen fyller 18 år och upphör i och med utgången av det år spararen fyller 28 år. Den övre åldersgränsen är att anse som en minimiregel som bankerna kan överskrida.

För det föreslagna bosparandet inom allemanssparandets ram gäller, liksom för allemanssparande! i övrigt, att sparade medel av den aktuella banken skall levereras till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder.

Enligt regeringsförslaget skall det redan existerande bosparandet i HSB för ungdomar i åldern 16—28 år kunna inkluderas i allemanssparande!. Någon skyldighet att härvid leverera sparmedlen till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder föreslås dock inte finnas. I övrigt gäller allemanssparandets allmänna regler. En förutsättning för att sparande i HSB på detta sätt skall få anslutas till allemanssparande! är att HSB åtar sig att lämna de ungdomar som allemanssparar i HSB bosparlån för anskaffande av nyproducerade bostadsrättslägenheter. De ungdomar som sparar i HSB:s bosparande får under det kalenderår då de fyller 28 år välja mellan att överföra hela eller delar av sitt sparbelopp till vanliga rikssparkonton eller kapitalsparfonder med bibehållen skattebefrielse på kapitalavkastningen eller att behålla sparmedlen i HSB:s bosparande utan skattebefrielse men med bibehållen köplats i HSB.

Lånerätten för ungdomar som bosparat inom ramen för allemanssparande! föreslås träda i kraft den 1 januari 1986. Även allemanssparande som skett före denna tidpunkt ligger till grund för lånerätten. Reglerna om HSB:s bosparande för ungdomar inom ramen för allemanssparande! skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1985.

Motionerna

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1984/85:161 (m), 162 (fp) samt 163 (c) läggs bl. a. fram förslag om avslag på regeringsförslaget i vad avser bosparande för ungdomar.

I motion 161 (m) anförs att det är angeläget att stimulera sparande för bostadsändamål inte bara bland yngre människor. Samtidigt framhålls att regeringsförslaget har vissa brister som gör att det inte bör förverkligas.

Enligt motionärerna kan den lånerätt som ungdomar förvärvar i allemanssparande! medföra att andra kunders berättigade kreditbehov inte kan tillgodoses. Bankernas lagstadgade skyldighet att i sin utlåning prioritera ungdomar, som kanske inte har något annat kundförhållande med banken än att de under viss tid satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond, kan innebära att kunder med långt kundförhållande till banken får stå tillbaka för dessa nytillkomna låntagare. Detta

FiU 1984/85:7

strider enligt motionärerna mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

Avslutningsvis anförs att stimulanser till bosparande bör bygga på redan existerande ”spara/låna-till-bostad-systern” i stället för att på ett krångligt sätt kopplas till allemanssparandet. Ett sådant bosparsystem bör enligt motionärerna inte ha någon övre åldersgräns. Det sparade beloppet föreslås vidare premierat av staten förutsatt att medlen används för köp av bostad. Slutligen aviserar motionärerna sin avsikt att under allmänna motionstiden 1985 återkomma med ett mer detaljerat förslag vad gäller utformningen av ett sådant system.

I motion 162 (fp) delas regeringens uppfattning att det är viktigt att stimulera ungdomars regelbundna sparande för bostadsändamål liksom för andra syften. Samtidigt konstateras att det redan i dag existerar väl fungerande spara/låna-system och att det aktuella regeringsförslaget inte erbjuder någon förbättring i förhållande till dessa.

Enligt motionärernas uppfattning är ett bättre sätt att stimulera ungdomars sparande för bostadsändamål att införa skattefrihet även för avkastningen på ungdomars sparande i bank för bostadsändamål. Genom ett sådant system stannar de sparade medlen kvar i bankerna och utgör därmed grunden för utlåningen. Härigenom behålls också enligt motionärerna ett kundförhållande som är väsentligt. I detta sammanhang hävdas också att regeringen indirekt erkänner att ett sådant kundförhållande bör utgöra grunden för lånemöjligheterna i och med att en särskild regel föreslås för allemanssparandet i HSB. Denna regel innebär att sparmedlen stannar kvar i HSB i motsats till vad som gäller för bankerna. Motionärerna anser att en sådan särbehandling är oförenlig med kravet på konkurrensneutralitet. Även om riksdagen i övrigt skulle bifalla regeringsförslaget bör enligt motionärerna därför särbehandlingen av HSB avvisas.

En konsekvens av att sparmedlen inte stannar kvar i bankerna anges vara att den föreslagna ”lånerätten” inkräktar på kreditmöjligheterna för vanliga banksparare. Detta trots att det blir dessa kunders sparmedel som används och utgör grunden för långivningen till bospararna.

I motionen uttrycks också farhågor för att lånevillkoren skall bli mycket likartade mellan bankerna och att konkurrensen härigenom hämmas.

Avslutningsvis riktar också motionärerna uppmärksamheten på att problem med ”onödig” upplåning kan uppstå när en sparare närmar sig gränsen för lånerättens upphörande samt att det kan vara svårt för bankerna att kontrollera att lånet verkligen är avsett för bostadsändamål.

I motion 163 (c) anförs att det givetvis är angeläget att stimulera ungdomar till sparande samt underlätta deras möjligheter att skaffa sig en egen bostad. Samtidigt påpekas att trots att regeringen lanserar förslaget om bosparande till ungdomar som en nyhet, så har de flesta banker redan i dag ett befintligt bosparande, där ett betydligt större belopp kan lånas än i det föreslagna systemet. Befintliga system anges också ha den fördelen att de

FiU 1984/85:7

inte har någon övre åldersgräns.

Enligt motionärerna innebär förslaget ett tvång för en bank att i sin utlåning prioritera vissa personer som kanske inte har någon annan kontakt med banken än att de under tämligen kort tid har satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond framför andra personer eller företag som har omfattande och långvariga affärer med banken. Härigenom skulle trogna sparkunders berättigade lånebehov förbigås samtidigt som deras sparmedel används till utlåning till vissa ungdomar. Detta strider enligt motionärerna mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

Enligt motionärerna bör det befintliga bosparandet stimuleras i stället för att en krånglig koppling av detta sparande till allemanssparande! införs. Detta kan ske t. ex. genom att nuvarande skattefrihet för allemanssparandet utsträcks till att gälla också avkastningen på bosparandet i bank.

I motionen framhålls att HSB intar en särställning i regeringens förslag bl. a. genom att HSB inte behöver leverera sparade medel till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfond. Regeringsförslaget i denna del avvisas bestämt, även om riksdagen skulle acceptera regeringsförslaget i övrigt.

Utskottet

Det nu behandlade regeringsförslaget har i vad gäller ungdomens bosparande två huvudsyften. Det ena är att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande. Det andra är att underlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffandet av egen bostad. En bred enighet torde också råda om att det är både angeläget och nödvändigt att uppnå dessa eftersträvade effekter.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 161 (m), 162 (fp) och 163 (c) framhålls vikten av att ungdomar stimuleras till ett regelbundet sparande för bostadsändamål. Samtidigt avvisas dock de av regeringen föreslagna åtgärderna för att åstadkomma denna stimulans. Skälen härför är främst av kreditpolitisk natur. Motionärerna hävdar att den föreslagna lånerätten för bosparande ungdomar på ett oacceptabelt sätt kommer att inskränka kreditutrymmet för bankernas övriga kunder med i och för sig berättigade lånebehov.

I motionerna 162 (fp) och 163 (c) har dessutom invändningar rests mot att inkludera ungdomars bosparande i HSB-sparkassa i allemanssparande! utan att sparade medel behöver levereras till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder. Enligt motionärerna är en sådan särbehandling bl. a. oförenlig med kravet på konkurrensneutralitet.

Bostadsutskottet konstaterar inledningsvis att inom utskottet en allmän anslutning finns till uppfattningen att det är angeläget att stimulera till sparande för bostadsändamål.

FiU 1984/85:7

31 Den kritik som i motionerna framförs mot regeringens förslag går ut på att de nuvarande formerna för bosparande som finns kan anses tillräckliga och att några nya bosparformer för ungdomar med den inriktning som förordas i propositionen inte kan anses erforderliga. Beträffande denna fråga har bostadsutskottet en annan mening än motionärerna. Enligt utskottet finns goda motiv för en anslutning till ett förslag som innebär en ytterligare stimulans för ungdomens bosparande. I det beredningsarbete som föregått regeringens förslag har flera remissinstanser givit uttryck för uppfattningen att ett bosparande med den huvudsakliga inriktning som nu förordas bidrar till ett ökat bosparande för ungdomarna.

Utifrån de synpunkter bostadsutskottet har att beakta har utskottet anslutit sig till regeringens förslag. Motionerna avstyrks med hänvisning till vad nu anförts.

Beträffande vissa frågor kring hur det redan existerande bosparandet i HSB skall anknytas till det föreslagna systemet vill utskottet anföra följande.

Som framhålls i regeringsprotokollet (s. 17) beror HSB:s särställning på två omständigheter. För det första ställs det på bankerna kredit- och statsskuldpolitiska krav, som inte rimligen kan ställas på HSB. För det andra gäller beträffande HSB:s bosparande att de medel som kommer in används som en del av rörelsekapitalet för produktion av bostäder avsedda bl. a. för de ungdomar som bosparar i HSB och som det föreslagna bosparandet är avsett att stödja. Ett krav på HSB att leverera sparade medel till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder skulle innebära att den knytning som i dag finns mellan sparande och bostadsproduktion i HSB skulle försvinna. En av grundidéerna för HSB:s verksamhet skulle därmed sättas ur spel. Med hänvisning till det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets mening motionerna avstyrkas även i nu aktuell del. Bostadsutskottet ställer sig därmed bakom regeringsförslaget i vad avser HSB:s anknytning till ungdomens bostadssparande.

Enligt regeringsförslaget är en förutsättning för att sparande i HSB skall få anslutas till allemanssparande! att HSB åtar sig att lämna de ungdomar som allemanssparar i HSB bosparlån för anskaffande av nyproducerade bostadsrättslägenheter. Detta innebär naturligtvis inte något hinder för HSB att även ge bosparlån för andra ändamål, t. ex. för bosättning, vilket finansministern också konstaterar (s. 17) i det nu föreliggande förslaget. Huruvida HSB skall lämna lån även för anskaffande av andra lägenheter än nyproducerade är en fråga för HSB.

Inom utskottet har aktualiserats frågan om det bosparande som Riksbyggen nyligen påbörjat i samarbete med sparbankerna. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att Riksbyggen och sparbankerna tillsammans avsevärt skall öka sina insatser särskilt med avseende på ungdomar och ungdomars bosparande. Utskottet vill i detta sammanhang poängtera det positiva i att det tillkommer ytterligare sparformer som genom sin nära knytning mellan

FiU 1984/85:7

sparande och bostadsanskaffning stimulerar till ett målmedvetet bosparande. Det får mot bakgrund härav förutsättas att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen av denna verksamhet. Särskilt gäller detta frågan om verksamheten kan komma att få en principiell utformning som gör att den kan jämställas med det sparande som sker i HSB.

Vad i övrigt i propositionen anförts avseende ungdomens bosparande har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Stockholm den 27 november 1984

På bostadsutskottets vägnar OSKAR LINDKVIST

Närvarande: Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m), Thure Jadestig (s), Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil Danielsson (m). Birgitta Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist (s), Rune Evensson (s). Nils Nordh (s), BengtOla Ryttar (s) och Kerstin Andersson (c).

Avvikande meningar

1. Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Kerstin Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4 böijar ”Den kritik” och på s. 6 slutar ”särskilt uttalande” bort lyda:

Det nu framlagda regeringsförslaget är i stora drag detsamma som presenterats i departementspromemorian Bosparande för ungdomar (Ds Fi 1984:11) - ett förslag som vid remissbehandlingen utsatts för väsentlig kritik av flera tunga remissinstanser.

Trots att det av regeringen framlagda förslaget presenteras som en nyhet kan utskottet konstatera att det redan i dag hos flertalet banker finns ett existerande och väl fungerande bosparande. Detta har också noterats av konsumentverket, som i sitt remissyttrande över den ovan nämnda departementspromemorian uttalat att redan existerande sparlån och bosparformer ofta erbjuder likvärdiga eller bättre villkor än de som erbjuds i det nya bosparandet. Liknande synpunkter har också framförts av flertalet kreditmarknadsinstitutioner. Sålunda har Svenska sparbanksföreningen påpekat att de nuvarande lånemöjligheterna för ungdomar är väsentligt bättre i det redan existerande bosparsystemet.

Som framgår av det ovan anförda finns redan i dag hos de flesta banker ett utbyggt och väl fungerande bosparande. Enligt utskottets mening är det mot bakgrund härav naturligt att i och för sig erforderliga stimulanser för ungdomens bosparande kommer till stånd inom ramen för det redan existe -

FiU 1984/85:7

rande bosparandet. Någon krånglig och helt onödig koppling via allemanssparande! behöver därmed inte ske. I stället kan de eftersträvade stimulanserna åstadkommas t. ex. genom att avkastningen på bosparandet blir skattefri eller genom en särskild premie. I ett sådant system skulle dessutom de sparade medlen stanna kvar i banken och liksom hittills bilda grunden för bankens utlåning till bospararna. Härigenom skulle en enligt bostadsutskottets mening väsentlig knytning mellan sparande och bostadsanskaffning uppnås.

I regeringens förslag intar HSB en särställning genom att de medel som sparas i HSB-sparkassa inte behöver levereras in till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder, utan skall stanna kvar i HSB. En sådan särbehandling är inte i något avseende förenlig med kravet på konkurrensneutralitet.

2. Tore Claeson (vpk) anför:

Redan när riksdagen hösten 1981 beslutade att avveckla bosättningslånen från den 1 januari 1982 motsatte sig vänsterpartiet kommunisterna denna avveckling. Därefter har vpk också vid flera tillfällen motionerat om att återinföra bosättningslånen. Motiven härför har främst varit att bosättningslånen ger människor i små ekonomiska omständigheter möjlighet att få lån till förmånlig ränta och bra amorteringsvillkor. Denna vår grundläggande uppfattning står kvar. Inte minst mot bakgrund av den utsatta situation som unga människor har på dagens bostadsmarknad.

Att regeringen nu föreslår att lånerätten inom ungdomens bosparande skall omfatta också bosättningslån är därför ett steg i rätt riktning. Dessa lån bör under alla omständigheter kunna bli ett bättre alternativ för ekonomiskt svaga ungdomar än avbetalningsköp, kontokort och andra dyra krediter som dessa är hänvisade till i dag.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts har vänsterpartiet kommunisterna avstått från att nu ånyo föra fram förslag om ett återinförande av bosättningslånen. I den mån den nu föreslagna långivningen inte visar sig fylla de behov som de statliga bosättningslånen tidigare fyllt avser vi dock att återkomma i frågan.

FiU 1984/85:7

34 Innehåll

Sammanfattning 1

Inledning 2

Propositionens hemställan och lagförslag 2

Motionsyrkandena 6

Propositionen 2

Bosparande för ungdomar ~

Övriga förslag rörande allemanssparande! 8

Vinstsparandet °

Skattesparandet 8

Finansiella konsekvenser 8

Motionerna 9

161 av Lars Tobisson m. fl. (m) 9

162 av Jörgen Ullenhag (fp) och Erling Bager (fp) 10

163 av Stig Josefson m. fl. (c) 10

Utskottet 11

Bosparande för ungdomar H

Medel för information om bosparande 16

Höjning av gränsen för högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparande! 17

Avveckling av det nuvarande vinstsparandet 17

Ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonder 18

Återinförande av skattefondsparandet 18

Inrättande av privata investeringskonton 19

Hemställan 19

Reservationer

1. Bosparande för ungdomar (m,c,fp) 21

2. Medel för information om bosparande (m, c, fp) 23

3. Ändrad realisationsvinstbeskattning av kapitalsparfonder (m, c, fp) 23

4. Återinförande av skattefondsparandet (m) 24

5. Inrättande av privata investeringskonton (c) 24

Särskilda yttranden

1. Bosparande för ungdomar (vpk) 25

2. Återinförande av skattefondsparandet (c, fp) 26

3. Inrättande av privata investeringskonton (m) 26

Bilaga

Bostadsutskottets yttrande (BoU 1984/85:3 y) 27