Om kreditupplysningsverksamhet på grundval av utsökningsregistret

Näringsutskottets betänkande 1985/86:10

om kreditupplysningsverksamhet på grundval av utsökningsregistret NU

1985/86:10

Ärendet

I motion 1983/84:1307 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att hindra ett kringgående av kreditupplysningslagen på sätt närmare framgår av motionen.

Datainspektionen och riksskatteverket har avgett remissyttranden över motionen.

Sammanfattning

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna lämnar mot avgift utdrag ur utsökningsregistret. Datainspektionen har försökt begränsa denna verksamhet genom en föreskrift som nu skall prövas av regeringen. Utskottet hänvisar till detta, till en förestående lagstiftning om utsökningsregistret och till utredningsarbete beträffande myndigheternas försäljning av uppgifter ur ADB-register. Motionärens önskemål om en framställning till regeringen avstyrks.

Motionen

I motionen refereras inledningsvis några huvudpunkter i kreditupplysningslagen (1973:1173). Motsvarande regler om skydd för den enskilde finns, påpekar motionären, inte beträffande det utsökningsregister som kronofogdemyndigheterna har byggt upp. Detta register har tillkommit för att tjäna som hjälpmedel för de exekutiva myndigheterna. Personuppgifter ur registret marknadsförs emellertid av riksskatteverket till utomstående. Sådana uppgifter kan, säger motionären, lätt bli missvisande om de används för andra ändamål än dem för vilka de har insamlats. Tillhandahållandet av uppgifter ur utsökningsregistret på angivet sätt innebär ett kringgående av de skyddsregler som riksdagen har uppsatt till värn för den enskildes integritet, hävdar han och tillägger att detta är oefterrättligt från rättssäkerhetssynpunkt.

1 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 10

Uppgifter i anslutning till motionen

NU 1985/86:10

Utsökningsregistret

Under åren 1975-1984 har vid kronofogdemyndigheterna successivt införts ett ADB-baserat redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX). Systemet omfattade till en början endast de mest nödvändiga rutinerna men har senare kompletterats. Det fanns ursprungligen endast nio olika sätt, frågetransaktioner, för presentation på bildskärm eller på papper med dataskrivare av uppgifter ur REX centralregister. Med utgångspunkt i kronofogdemyndigheternas behov hade antalet frågetransaktioner i början av år 1984 ökat till 86. Behoven var dock inte tillgodosedda därmed.

Till en början presenterades innehållet i REX centralregister bl. a. av utrymmesskäl endast med användande av olika slags koder. Utskrifterna var därmed fullt begripliga för kronofogdemyndigheternas personal, som hade tillgång till förklaring av koderna, men mindre lämpade för dem som inte var insatta i terminologin.

Utskrifter från centralregistret används också som redogörelse för gäldenären eller hans ombud över de skulder som kronofogdemyndigheterna har för indrivning. I samband med bokslut och deklaration är det dessutom vanligt att gäldenären eller hans ombud begär en sammanställning över hur inbetalningar till kronofogdemyndigheten har krediterats under föregående år. Utskrifter från registret används också vid kronofogdemyndigheternas kontakter med andra myndigheter såsom bilagor till konkursansökningar, talan om obetalda böters förvandling till fängelse, förfrågningar till försäkringskassorna m. m.

Sedan såväl kronofogdemyndigheterna som de projektansvariga funnit de befintliga frågetransaktionerna otillräckliga började en ny transaktionstyp utvecklas och införas fr. o. m. år 1978. Målet var att utskrifterna skulle vara läsbara även för dem som inte har någon närmare kännedom om kronofogdemyndigheternas terminologi. Ärendeslag som tidigare hade angetts med en kontobeteckning i form av siffror angavs nu i klartext, t. ex. ”kvarstående skatt”. Under år 1983 började man utveckla utskrifter som i klartext anger även de åtgärder som har registrerats mot en gäldenär.

Mot avgift enligt expeditionskungörelsen (1964:618) - av riksrevisionsverket fastställd taxa - kan den som så önskar på begäran få registerutdrag från riksskatteverket rörande personer och företag.

Kreditupplysningslagen

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Lagen gäller verksamhet som innebär att någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet (1 §). Även annan kreditupplysningsverksamhet omfattas av lagen om den är av större omfattning.

Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt

i ekonomiskt hänseende (2 §). Särskilda skyddsregler gäller för s. k. personupplysning. Med detta uttryck avses kreditupplysning om enskild person, förutsatt att vederbörande varken är näringsidkare eller har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning.

Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datainspektionen (3 §). I den mån den bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning i tryckt skrift eller sådan mångfaldigad skrift av annat slag som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen krävs dock inte tillstånd. Datainspektionen utövar tillsyn över lagens efterlevnad (15 §).

Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas så att den inte leder till otillbörligt intrång i personlig integritet (5 §). Denna allmänna, grundläggande regel kompletteras i olika hänseenden av mera detaljerade föreskrifter. Vissa slags uppgifter, t. ex. om brott och påföljder, får inte insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet utan medgivande av datainspektionen. En rad särskilda skyddsbestämmelser (7-9 §§) gäller i fråga om personupplysningar. Uppgifter om sådana omständigheter eller förhållanden som är av betydelse för bedömningen av någons vederhäftighet i ekonomiskt hänseende får inte finnas registrerade och lämnas ut om tre år har förflutit efter utgången av det år då omständigheten inträffade eller förhållandet upphörde. Vidare får personupplysning inte lämnas ut om det finns anledning anta att den kommer att användas av någon annan än den som behöver upplysningen på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller av liknande anledning.

När personupplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnadsfritt få ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom och om vem som har begärt upplysningen (11 §). När annan kreditupplysning rörande enskild person lämnas skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom. Oriktiga eller missvisande registeruppgifter skall rättas, kompletteras eller uteslutas ur registret (12 §).

Datainspektionen har utfärdat föreskrifter för tillämpningen av kreditupplysningslagen (datainspektionens författningssamling [DIFS] 1981:2).

Överklagad föreskrift av datainspektionen

Datainspektionen meddelade den 28 februari 1984 beslut med anledning av ansökningar från riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna om tillstånd enligt datalagen (1973:289) för utsökningsregistret. Inspektionen noterade därvid att nya önskemål beträffande användningen av registret fortlöpande uppstod och fortlöpande tillgodosågs utan tillräckliga överväganden av vilka konsekvenser detta medförde från integritetssynpunkt. Denna utveckling föregrep, menade inspektionen, riksdagens beslut - genom en lagstiftning som var under förberedelse - om på vilket sätt och för vilket ändamål utsökningsregistret skulle användas. Den gällande förordningen (1983:167) för användningen av ADB inom exekutionsväsendet reglerade den praktiska hanteringen av ADB-rutiner men inte hur använd -

NU 1985/86:10

1 * Riksdagen 1985186.17sami. Nr 10

ningen av utsökningsregistret skulle ske. I avvaktan på en utsökningsregisterlag fann inspektionen det nödvändigt att med stöd av 5 § datalagen meddela en särskild föreskrift för att förhindra att risk skulle uppstå för otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet.

I de överväganden varmed datainspektionen motiverade sitt beslut redovisades först följande förhållanden:

Vid anlitande av kronofogdemyndighet i enskilda mål debiteras sökanden en utsökningsavgift om 250 kronor. Ingen fordringsägare är normalt beredd att betala ifrågavarande belopp om det inte finns rimliga utsikter att åtgärden ger resultat, dvs. att kapitalskuld och uppkomna kostnader kan uttagas från gäldenären. Är det känt att gäldenären varit föremål för utsökning utan att något utmätningsbart anträffats underlåts således oftast vidare åtgärd av fordringsägaren eller hans ombud, vanligen en inkassobyrå. Tidigare inhämtades uppgifter av nyss nämnt slag genomgående från kreditupplysningsföretagen, antingen ur någon av dem utgiven tryckt kreditupplysningsskrift eller genom en särskild för ändamålet inhämtad kreditupplysning.

Innan kronofogdemyndigheternas ADB-stödda utsökningsregister omfattade huvuddelen av landets kronofogdedistrikt var det inte praktiskt och ekonomiskt möjligt för fordringsägare att få en sådan information direkt från kronofogdemyndigheterna. Under första halvåret 1984 kommer samtliga kronofogdemyndigheter att ha datorstöd för sin verksamhet.

Datainspektionen har uppmärksammat att riksskatteverket (RSV) säljer uppgifter till kommuner ur utsökningsregistret om sådana kommuners gäldenärer där ingivande av ansökan till domstol/kronofogdemyndighet övervägs. Utsökningsregistret används sålunda för att bedöma gäldenärernas vederhäftighet i ekonomiskt hänseende.

Inspektionen citerade kreditupplysningslagens definition av kreditupplysningsverksamhet (se föregående avsnitt) och fortsatte:

Tillhandahållandet av uppgifter från utsökningsregistret till kommunerna är alltså definitionsmässigt kreditupplysningsverksamhet. Den bedrivs av [RSV] med de uppgifter som inkommit i kronofogdemyndigheternas verksamhet. RSV har i cirkulär meddelat att utprintade registerutdrag på önskade personer och företag s. k. kreditupplysningsprint kan tillhandahållas enligt fastställd taxa. Uppgifter har bl. a. lämnats till inkassoföretag, som köper uppgifter för samma typ av bedömning som görs av kommunerna enligt ovan.

Enligt uppgift har RSV utarbetat särskilda datorprogram för att kunna effektuera ifrågavarande beställningar från kommuner, inkassoföretag och andra informationsköpare, således program som inte erfordras för den egentliga myndighetsverksamheten. Enligt datainspektionens uppfattning innebär förfarandet inte utlämnande av allmän handling i tryckfrihetsförordningens mening. Datainspektionen är därför oförhindrad att reglera förfarandet enligt datalagen. Genom förfarandet kringgås de regler som finns i kreditupplysningslagen till skydd för den enskilde. Eftersom förfarandet innebär risker för otillbörligt intrång i personlig integritet skall datainspektionen meddela föreskrift som inskränker RSVs och kronofogdemyndigheternas möjligheter att använda utsökningsregistret för sådan verksamhet.

Datainspektionens föreskrift var att utsökningsregistret inte fick användas för sådan kreditupplysningsverksamhet avseende fysiska personer som hade redovisats i den citerade beskrivningen.

NU 1985/86:10

4 I besvär hos regeringen (justitiedepartementet) den 22 mars 1984 har RSV och de berörda kronofogdemyndigheterna yrkat att datainspektionens beslut skulle undanröjas. RSV menar att tillhandahållandet av uppgifter från utsökningsregistret är ett utlämnande enligt tryckfrihetsförordningen (TF). Uppgiftslämnande från myndighet behandlades inte i de grundläggande förarbetena till kreditupplysningslagen, och inte heller behandlades där gränsdragningen mellan offentlighetsprincipen i TF och den föreslagna lagstiftningen, anför RSV och drar följande slutsatser:

Enligt verkets mening var därför inte avsikten vid lagens tillkomst att begreppet ”kreditupplysningsverksamhet” skulle omfatta ett utlämnande av uppgifter av myndighet, i den mån det sker inom ramen för myndighetsutövningen, i vid bemärkelse. Däremot skall lagen säkerligen tillämpas om en myndighet affärsmässigt bedriver liknande verksamhet. En sådan affärsmässig verksamhet torde kräva regeringens tillstånd och bedrivs inte av kronofogdemyndigheterna.

Enligt verkets mening sker således det utlämnande av uppgifter som [datainspektionen] betecknar som kreditupplysningsverksamhet som ett led i kronofogdemyndigheternas myndighetsfunktion och i enlighet med 2 kap. TF. Myndighetsfunktionen omfattar verkställighet på det allmännas vägnar men också efter ansökan verkställighet för enskilds räkning.

Det är mot bakgrund av det allmännas effektivitetsintresse naturligt att myndigheterna noggrant skall försöka hålla reda på vilka indrivningsåtgärder som vidtagits mot gäldenärerna, hur stor skuldbelastningen är och om andra myndighetsåtgärder vidtagits som rör betalningsförmågan. Med hänsyn till de kostnader som en enskild måste erlägga dels för att tillskapa de grundläggande förutsättningarna (oftast domstolsförfarande) för ansökan om indrivningsåtgärd dels ock för själva ansökan om verkställighetsåtgärd är det naturligt att enskilda borgenärer i möjligaste mån försöker ta reda på om åtgärderna är meningsfulla.

För att planera verksamheten har RSV regelbundna diskussionsmöten med företrädare för borgenärer med stort antal ärenden, meddelas det i besvärsskrivelsen. Vid sådana sammanträffanden har bl. a. framställts önskemål om hur utskrifter från utsökningsregistret bör utformas. Önskemål har i huvudsak gått ut på att kodanvändningen skall ersättas med motsvarande information i klartext, en förändring som också gagnar indrivningspersonalens arbete. Utlämnandet av uppgifter sker till enskilda mot avgift enligt expeditionskungörelsen.

RSV hävdar att datainspektionen inte äger meddela föreskrifter som enbart inskränker myndigheternas skyldighet enligt 2 kap. TF att lämna ut uppgifter till enskilda. Enligt verkets mening måste inspektionen för att uppnå en sådan inskränkning meddela föreskrifter som i motsvarande mån över huvud taget, dvs. också för internt bruk, inskränker myndighetens rätt att förfoga över registret. För att förhindra utlämnande av uppgifter som myndigheten förfogar över skulle således krävas att offentlighetsprincipen inskränks genom ändringar i sekretesslagen.

Redan innan besvär anfördes meddelade RSV - genom cirkulärskrivelse den 14 mars 1984 - kronofogdemyndigheterna sin åsikt att datainspektionens beslut i avvaktan på regeringens prövning inte borde föranleda någon ändring gentemot den dittills tillämpade ordningen.

NU 1985/86:10

5 Datainspektionen har bemött besvärsskrivelsen i ett yttrande den 29 augusti 1984. RSV har, hävdar inspektionen ånyo, utarbetat särskilda datorprogram för att kunna tillhandahålla registerutdrag på beställning av bl. a. kommuner och inkassoföretag. Dessa program behövs inte för myndighetsverksamheten utan har kommit till endast i syfte att marknadsanpassa verkets kreditupplysningstjänst. Marknadsföringen har medfört att det blivit känt att man hos RSV och kronofogdemyndigheterna kan erhålla kreditupplysning till ett pris som, oavsett antalet omfrågade personer, aldrig överstiger 200 kr. Genom att möjliggöra en användning av utsökningsregistret på det sätt som sker har RSV enligt datainspektionens uppfattning gått utanför de ramar som gäller för kronofogdemyndighets verksamhet. Det skulle då inte vara fråga om något utlämnande enligt 2 kap. TF.

I besvärsärendet har justitiekanslern (JK) yttrat sig den 25 oktober 1984. Vid en eventuell kollision mellan bestämmelserna i kreditupplysningslagen och TF har de senare företräde såsom varande grundlag, framhåller JK. De uppgifter som det gäller kan numera tas fram genom en rutinbetonad transaktionskod och finns tillgängliga i läsbar form. Enligt JK:s bedömning finns det då inget lagligt stöd för att inte lämna ut de begärda uppgifterna. JK uttalar vidare:

Jag kan emellertid instämma i datainspektionens uppfattning att ett utlämnande av ifrågavarande uppgifter på sätt som sker innebär risker för otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet. Enligt min bedömning har datainspektionen också möjligheter att minska riskerna härför genom att meddela föreskrifter om myndigheternas egen möjlighet att använda utsökningsregistret. En föreskrift om t. ex. att inga andra uppgifter än sådana som behövs inom myndighetens eget verksamhetsområde får tas fram ur registret samt att uppgifterna inte får överföras till läsbar form skulle i motsvarande mån begränsa uppgiftslämnandet till allmänheten. Ett annat alternativ är att det i den tilltänkta utsökningsregisterlagen tas in erforderliga bestämmelser som begränsar myndigheternas rätt att lämna ut s. k. kreditupplysningar på sätt som nu sker.

Slutligen har RSV den 6 december 1984 yttrat sig över JK:s och datainspektionens yttranden. I anslutning till ett uttalande i en proposition om ändring i kreditupplysningslagen m. m. (prop. 1980/81:10 s. 47) anför RSV att det inte kan bli fråga om kreditupplysning i denna lags mening om den som lämnar ut information om någon annans förhållanden måste göra detta direkt på grund av lag. Den omdiskuterade transaktionen har tillskapats för att tillgodose kronofogdemyndigheternas egna behov, säger RSV. Att också kommuner, landsting, inkassoföretag m. fl. önskar få ta del av uppgifterna finner verket naturligt. En borgenär har även före införandet av REX alltid kunnat begära angivna uppgifter hos kronofogdemyndigheten.

Regeringen har ännu inte tagit ställning i besvärsärendet.

Lagstiftnings- och utredningsarbete

Skatteindrivningsutredningen lade i början av år 1983 fram betänkandet (Ds Fi 1983:4) Utsökningsregisterlag. Enligt utredningens lagförslag skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett för hela riket gemensamt

NU 1985/86:10

utsökningsregister. Registret skall innehålla uppgifter om den som är gäldenär eller i annat fall svarande i mål hos kronofogdemyndighet. Registret skall användas som hjälpmedel vid kronofogdemyndigheternas verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författning. Dessutom får registret användas för utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatt. Däremot får registret inte användas vid handläggningen av olika slags ärenden, t. ex. ärenden rörande tillsyn i konkurs.

Riksskatteverket och samtliga kronofogdemyndigheter får tillgång till alla uppgifter i utsökningsregistret via terminal utan någon geografisk begränsning. Även länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna får tillgång till registret via terminal, dock med undantag för vissa sekretessbelagda uppgifter. Såväl riksskatteverket som kronofogdemyndigheterna får rätt att förfoga över registret. Kronofogdemyndighets förfoganderätt inskränks emellertid till uppgifter som hänför sig till myndighetens eget distrikt. Alla myndigheter som är anslutna till registret skall vara skyldiga att medverka aktivt till att misstänkta felaktigheter i registret utreds och att felaktiga uppgifter rättas samt till att den till vilken en uppgift har lämnats ut underrättas om felet.

I lagförslaget regleras relativt detaljerat vilka uppgifter om gäldenären som registret skall innehålla. Uppgifterna i utsökningsregistret får lämnas ut på ADB-medium för utbetalning av influtna medel och i vissa fall även för annan redovisning till sökanden. I övrigt får uppgifter lämnas ut på ADB-medium bara om det följer av lag eller förordning eller har medgivits av regeringen eller efter delegation av datainspektionen.

Varje år skall äldre uppgifter gallras ut ur utsökningsregistret och föras över till mikrokort. Alla uppgifter om enskilda mål och flertalet av uppgifterna om allmänna mål skall gallras ut andra året efter det år då målet har avslutats. För uppgifter om allmänna mål som tillhör vissa medelsslag fordras dock att de bevaras högst fem år från utgången av det år då målet avslutades.

En motion år 1984, enligt vilken riksdagen skulle hos regeringen begära förslag till utsökningsregisterlag, avstyrktes i mars det året av lagutskottet (LU 1983/84:23) med hänvisning till att en proposition i ämnet, grundad på skatteindrivningsutredningens förslag, beräknades kunna föreläggas riksdagen under andra halvåret 1984. - För närvarande utarbetas inom finansdepartementet en lagrådsremiss med förslag till utsökningsregisterlag. I regeringens propositionsförteckning i september 1985 aviserades en proposition i ämnet till den 31 oktober 1985.

Data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06; ordförande: kammarrättspresident Carl Axel Petri) fick i december 1984 utförliga tilläggsdirektiv. Justitieminister Sten Wickbom inledde dessa med följande sammanfattning:

Under senare år har användningen av ADB inom den offentliga sektorn blivit alltmer utbredd. Detta har medfört vissa problem vid tillämpningen av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Problemen hänger framför allt samman med att tryckfrihetsförordningens (TF:s) bestämmelser härom är utformade i första hand med tanke på traditionella pappersdokument.

Mot denna bakgrund föreslår jag att data- och offentlighetskommittén

NU 1985/86:10

(DOK), sorn utreder användningen av personnummer i samhället, också får i uppdrag att utreda de problem som är förenade med offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar.

En central uppgift för kommittén bör vara att undersöka hur TF:s bestämmelser om allmänna handlingar har fungerat vid tillämpningen på ADB-upptagningar och att föreslå de ändringar som kan vara befogade. Kommittén bör särskilt överväga åtgärder för att stärka offentlighetsprincipen när det gäller dess egentliga syfte att ge medborgarna möjlighet till kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet.

Vidare bör kommittén överväga om det finns skäl att begränsa möjligheterna att få ut uppgifter från myndigheterna för andra ändamål, t. ex. att göra massuttag ur ADB-register för kommersiella syften.

Bland andra frågor som kommittén skall ta upp kan nämnas frågan om rättelse av felaktiga uppgifter i ADB-register och om rätten till skadestånd när ett ADB-register innehåller oriktiga uppgifter.

Ett avsnitt i direktiven gäller myndigheternas försäljningsverksamhet. Där anförs bl. a.:

Det är oklart hur man från konstitutionell synpunkt skall se på myndigheternas försälj ningsverksamhet. Dels är det i vissa fall tveksamt i vad mån myndigheterna har skyldighet att tillgodose önskemål från enskilda om att få ut uppgifter. Dels är det oklart i vad mån myndigheterna har rätt att bedriva försäljningsverksamhet i sådana fall då verksamheten saknar uttryckligt stöd i författning. Vidare föreligger det i många fall tveksamhet om vilken ersättning som myndigheterna har rätt att ta ut för uppgifterna.

Kommittén bör få till uppgift att utreda myndigheternas försäljningsverksamhet såvitt angår uppgifter ur ADB-register. Kommittén bör i första hand klarlägga vad som anses gälla i dag beträffande myndigheternas rätt att sälja uppgifter, särskilt mot bakgrund av bestämmelserna om allmänhetens rätt att i princip kostnadsfritt ta del av allmänna handlingar med stöd av offentlighetsprincipen. Vidare bör kommittén ta ställning till vad som bör gälla i framtiden om myndigheternas rätt att sälja uppgifter av detta slag och om principerna för den ersättning som myndigheterna bör få ta ut.

Härvid bör kommittén särskilt beakta den konflikt som kan uppstå mellan kravet att skydda myndigheten mot icke-önskat utnyttjande av faktadatabaser å ena sidan och angelägenheten att tillförsäkra allmänheten i möjligaste mån fri tillgång till information å andra sidan.

Ett delbetänkande i det sistnämnda ämnet beräknas bli avlämnat våren 1986.

Remissyttrandena

Datainspektionen och RSV avgav remissyttranden över motionen i mars 1984. I remissyttrandena redovisas sakförhållandena samt författningsbestämmelser och tolkningar därav på ungefär samma sätt som i de handlingar som har refererats i det föregående.

RSV hävdar att det kritiserade förfarandet utgör ett utlämnande av uppgifter ur allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen (TF) men också ett utlämnande av uppgifter som har ålagts kronofogdemyndigheterna enligt lag eller förordning. De kommuner, landsting och inkassoföretag som begär uppgifter torde i första hand använda dessa för att bedöma om det är

NU 1985/86:10

meningsfullt att hos tingsrätt ansöka om exekutionstitel eller att ansöka om verkställighet hos kronofogdemyndighet, säger RSV. Verket hänvisar till att också vissa länsstyrelser och transportrådet har gjort kontroller med hjälp av uppgifter från kronofogdemyndigheter. Det är, anför RSV, många intressen som konstituerar kronofogdemyndigheternas behov av lämpliga former för presentation av den information som finns i REX centralregister.

Datainspektionen slår fast att den centrala frågan är i vad mån utlämnandet från utsökningsregistret omfattas av offentlighetsprincipen. Enligt inspektionens mening innebär det förfarande som tillämpas inte utlämnande av allmän handling i TF:s mening.

Samtidigt kan konstateras att denna användning av myndighetsinformation direkt för kreditupplysningsverksamhet utan iakttagande av kreditupplysningslagens skyddsregler synes öka, säger datainspektionen. Kommissionen mot ekonomisk brottslighet har i sitt betänkande Kontroll av leverantörer (Ds Ju 1983:14) bl. a. föreslagit att länsstyrelsernas uppbördsenheter skall fungera som ett slags regionala statliga kreditupplysningsbyråer. Kommissionen har i betänkandet över huvud taget inte berört kreditupplysningsföretagens verksamhet, och kreditupplysningslagen är inte ens omnämnd i betänkandet, framhåller inspektionen.

Den redovisade utvecklingen medför risk för att de mål kreditupplysningslagen uppställer inte kan nås, heter det vidare i yttrandet. Datainspektionen hänvisar till sitt beslut om föreskrift enligt 5 § datalagen och påpekar att en sådan reglering endast kan avse uppgiftsutlämnande som rör fysiska personer. Problemet rörande kringgående av kreditupplysningslagen när det gäller uppgifter om juridiska personer kan inte lösas på angivet sätt.

Sammanfattningsvis säger datainspektionen att den sedan länge har uppmärksammat det problem som upptas i motionen. Dess beslut med stöd av datalagen löser vissa delar av de påtalade problemen men ingalunda alla. När detta beslut har vunnit laga kraft får datainspektionen överväga åtgärd enligt kreditupplysningslagen.

Utskottet

Kreditupplysningslagen (1973:1173) skall hindra att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Den anger begränsningar i fråga om vilka uppgifter som får samlas in, lagras och vidarebefordras. Särskilt gäller detta beträffande personupplysningar, dvs. upplysningar om enskilda personer som inte är näringsidkare. En gallringsföreskrift inskränker för deras del rätten att lagra och lämna ut en uppgift till mindre än fyra år från det att uppgiften var ny. Legitima skäl krävs för att någon skall få tillgång till en personupplysning. Vidare föreskrivs rätt för den som omfrågas att få del av de uppgifter som lämnas om honom. När det gäller personupplysningar skall den omfrågade också få besked om vem som har begärt upplysningen och om vilka omdömen och råd som har lämnats rörande honom. Oriktiga eller missvisande uppgifter i register skall rättas eller uteslutas.

Riksskatteverkets och kronofogdemyndigheternas utsökningsregister er -

NU 1985/86:10

bjuder numera en alternativ källa för uppgifter som kan utnyttjas när man vill bedöma om en person är vederhäftig i ekonomiskt hänseende. Riksskatteverket åberopar den i tryckfrihetsförordningen stadgade offentlighetsprincipen som grund för att uppgifter ur utsökningsregistret skall - mot fastställd avgift - lämnas ut till den som begär det.

Datainspektionen har i februari 1984 med stöd av datalagen (1973:289) meddelat en föreskrift som innebär att utsökningsregistret inte får användas för kreditupplysningsverksamhet avseende fysiska personer. Riksskatteverket har emellertid överklagat datainspektionens beslut hos regeringen och gett kronofogdemyndigheterna direktiv att bibehålla tidigare praxis i avvaktan på regeringens prövning. Som framgår av den föregående redogörelsen för parternas argumentation står olika rättsnormer - tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip och kreditupplysningslagens integritetsskyddsprincip - i detta fall emot varandra. Regeringen har ännu inte tagit ställning i besvärsärendet.

Tillhandahållandet av personuppgifter från utsökningsregistret innebär att skyddsreglerna i kreditupplysningslagen kringgås, anförs det i motion 1983/84:1307 (m). Motionären vill att riksdagen skall begära att regeringen föreslår åtgärder som förhindrar detta.

Utskottet vill först beklaga att avgörandet av det nämnda besvärsärendet har dragit ut så långt på tiden. Det är otillfredsställande att det sedan snart två år råder osäkerhet om huruvida datainspektionens föreskrift rörande utsökningsregistret skall gälla eller icke. Om regeringens beslut skulle gå riksskatteverket emot innebär detta emellertid icke att det problem som datainspektionen och motionären har engagerat sig i blir helt undanröjt. Det skulle alltjämt kunna hävdas att uppgifter ur utsökningsregistret görs tillgängliga på ett sätt som inte står i överensstämmelse med kreditupplysningslagen.

Av redogörelsen framgår att de påtalade förhållandena aktualiserar grundläggande rättsliga bedömningsfrågor. Till en del avser dessa redan gällande lagstiftning. Till en del faller de inom ramen för det sedan flera år pågående arbetet på en utsökningsregisterlag. Utskottet vill betona vikten av att detta arbete, som enligt regeringens offentliggjorda planer skulle ha avslutats för något år sedan, nu slutförs utan dröjsmål. Till en del är det, som utskottet har redovisat, en uppgift för data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06) att lämna underlag för reglerande åtgärder. Utskottet noterar att utredningen redan under våren 1986 väntas lägga fram ett delbetänkande om myndigheternas försäljning till enskilda av uppgifter ur register baserade på automatisk databehandling.

Utskottet förutsätter att den prövning av de berörda frågorna som nu pågår skall leda till resultat inom en nära framtid. Någon sådan framställning till regeringen som motionären påkallar finner utskottet inte erforderlig.

Utskottet avstyrker motionen med det nu sagda och hemställer att riksdagen avslår motion 1983/84:1307.

Stockholm den 10 december 1985

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

NU 1985/86:10

10 Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Åke Wictorsson (s), Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s), Per-Ola Eriksson (c) och Nic Grönvall (m).

NU 1985/86:10