Om kreditupplysningslagens regler om beställaruppgifter

Näringsutskottets betänkande

1985/86:13

om kreditupplysningslagens regler om beställaruppgifter

NU

1985/86:13

Ärendet

I motion 1985/86:N232 av Kersti Johansson (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om kreditupplysningsföretagens skyldighet att lämna beställaruppgift.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till grunderna för tidigare beslut av riksdagen att avslå motioner med samma innebörd.

Gällande bestämmelser m. m.

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Efterlevnaden av lagen står under tillsyn av datainspektionen.

Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet (1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt. I lagen föreskrivs bl. a. att den som avses med en kreditupplysning skall av kreditupplysningsföretaget få meddelande om upplysning som har lämnats om honom (11 §). När personupplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom och vem som har begärt upplysningen. När annan kreditupplysning rörande enskild person lämnas - dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk person - skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom. Den sistnämnda föreskriften liksom föreskriften att det skall meddelas vem som har begärt personupplysning tillkom genom en lagändring (1981:737) som trädde i kraft den 1 januari 1982.

Med näringsidkare skall enligt ett motivuttalande (prop. 1973:155 s. 140) i kreditupplysningslagen på samma sätt som i vissa andra lagar förstås var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. I anslutning härtill har närmare utvecklats i vilka fall personer med ekonomiskt intresse i viss näringsverksamhet skall hänföras till kategorin näringsidkare. Detta

1 Riksdagen 1985186. 17sami. Nr 13

motivuttalande och andra som har intresse i sammanhanget har tidigare återgivits av näringsutskottet (NU 1984/85:5). Utskottet har därvid också lämnat en utförlig redovisning av förarbetena till bestämmelserna om beställaruppgift.

Motionen

Motionären hänvisar till datainspektionens uppfattning att även näringsidkare borde ha rätt att få beställaruppgift när de blir föremål för kreditupplysning. Hon erinrar om vissa yttranden i samma riktning vid remissbehandlingen av frågan år 1984 och uttalar att det med hänsyn till den splittrade bild som råder borde företas en översyn som leder fram till en för alla parter acceptabel lösning.

Tidigare behandling

Motioner med samma syfte som den nu aktuella har avslagits av riksdagen åren 1983 (c), 1984 (m), 1985 (m; c) på förslag av näringsutskottet (NU 1983/84:1, 1984/85:5, 1984/85:17). Vid det andra tillfället blev motionen föremål för en omfattande remissbehandling, vars utfall har redovisats i det då avgivna betänkandet och - sammanfattningsvis - i det senaste betänkandet i ämnet. För egen del anförde utskottet:

Utskottet konstaterar att två vart för sig legitima intressen står mot varandra i sådana fall som här avses. Det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga en missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Den nuvarande ordningen representerar enligt utskottets mening en rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Det synes skäligt att den som är näringsidkare eller som åtar sig sådana uppdrag eller ikläder sig sådana engagemang att han blir att jämställa med en näringsidkare får acceptera att andra utan att röja sig för honom kan skaffa sig upplysningar om hans vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. Även detta synes f. ö. kunna betraktas som en form av integritetsskydd.

Remissyttrandena över motionen har styrkt utskottet i dess här redovisade uppfattning. Särskilt fäster utskottet vikt vid SHIO-Familjeföretagens utsaga att organisationens medlemmar tycks godta den nuvarande ordningen i vad gäller beställaruppgifter.

Utskottet avstyrker sålunda motionen. Härvid förutsätter utskottet att regeringen med bistånd av datainspektionen uppmärksamt följer kreditupplysningsverksamhetens fortsatta utveckling.

Senaste gången frågan behandlades åberopade utskottet sitt uttalande i ämnet föregående år och anförde att det inte fanns anledning för riksdagen att vid det tillfället ändra sitt ställningstagande.

NU 1985/86:13

2 Utskottet

Ett huvudsyfte med kreditupplysningslagen (1973:1173) är att skydda mot kränkningar av enskildas integritet i samband med kreditupplysningsverksamhet. Enligt en bestämmelse i lagen skall den som avses med en personupplysning utan anfordran få underrättelse om vem som har begärt upplysningen och om vilka uppgifter, omdömen och råd som denna innehåller. Ifall en omfrågad är näringsidkare rör det sig inte om en personupplysning utan om en s. k. företagsupplysning. Han skall då få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller om honom. Uppgift om beställaren är kreditupplysningsföretaget däremot inte ålagt att lämna. Med näringsidkare likställs i detta sammanhang andra personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet.

I motion 1985/86:N232 (c) föreslås utredning om en lagändring innebärande att kravet på beställaruppgift utvidgas till att också gälla för upplysningar om näringsidkare.

Motioner av samma innebörd har på näringsutskottets förslag avslagits av riksdagen de tre senaste åren. År 1984 föregicks utskottets ställningstagande av en omfattande remissbehandling. Sammanfattningsvis kan sägas att ett flertal näringslivsorganisationer har uttalat sig för en sådan lagändring som motionären syftar till, medan andra har förordat att den nuvarande ordningen bibehålls.

Från datainspektionen har utskottet under hand erfarit att inspektionen nästan dagligen möter reaktioner från näringsidkare mot att de blir föremål för kreditupplysningar utan att erhålla beställaruppgift. Det har också upplysts om att det i storlek tredje av de svenska kreditupplysningsföretagen regelmässigt tillhandahåller beställaruppgift även när den omfrågade är näringsidkare.

Skilda meningar har alltså kommit till uttryck i detta ämne. Utskottet åberopar sina tidigare uttalanden. Det kan, som utskottet har framhållit, betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om. Utskottet anser liksom förut att det inte finns anledning för riksdagen att ta initiativ syftande till ändring av de nu gällande bestämmelserna.

Utskottet avstyrker sålunda motionen och hemställer att riksdagen avslår motion 1985/86:N232.

Stockholm den 27 februari 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s). Christer Eirefelt (fp). Rune Jonsson (s). Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s). Hadar Cars (fp). Sten Svensson (m). Åke Wictorsson (s). Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s). Per Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s). Bruno Poromaa (s). Elving Andersson (c) och Paul Lestander (vpk).

NU 1985/86:13