Om regional inriktning av löntagarfondstyrelsernas placeringar

Näringsutskottets betänkande 1985/86:30

om regional inriktning av löntagarfondstyrelsernas placeringar

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt resp. delvis - två motioner om ändrade bestämmelser för allmänna pensionsfondens löntagarfondstyrelser, innebärande att verksamheten också skall ha ett regionalpolitisk! syfte. Den ena motionen avser uteslutande Nordfonden.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till de ställningstaganden som gjordes när riksdagen år 1983 beslöt om inrättande av löntagarfondstyrelserna. Motionerna får stöd i en reservation (vpk) och avvisas i en annan (m, fp, c) med uttalande av att löntagarfonderna måste avskaffas.

Motionerna Yrkanden Motionerna är följande:

1985/86:N275 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan förändring i löntagarfondernas instruktioner att de kan bli ett aktivt element i regionalpolitiken,

1985/86:N276 av John Andersson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ändrad inriktning för Norra löntagarfonden.

Motivering

Löntagarfondstyrelsernas verksamhet kan inte fortsätta som hittills, anförs det i motion 1985/86:N275 (vpk). De bedriver en konventionell placeringspolitik och skiljer sig knappast från andra institutionella placerare. Det blir de mest attraktiva privata storindustrierna, de transnationellt förankrade delarna av näringslivet och de mest expansiva regionerna som får fördelarna av dem. Kortsiktig lönsamhet och maximala avkastningssiffror blir allt överskuggande. De förhoppningar som människor ställde på fonderna var emellertid att de skulle bidra till en jämnare fördelning av resurserna i

NU

1985/86:30

1 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 30

samhället och till regionernas utveckling, kompensera där det privata kapitalet svek och försvara arbetena i Sverige.

En förändring som måste ske är, säger motionärerna, att löntagarfonderna blir sammankopplade med regionalpolitiken. Det är i längden politiskt ohållbart om de regioner som man har som officiellt mål att hjälpa skulle via fonderna bli dränerade på resurser. Fonderna är ett smidigare medel att stimulera regional utveckling än subventioner till privatkapitalet. Det regionalpolitiska syftet kan inte vara ensamt ledande men bör uttryckligen vara ett delmål.

I motion 1985/86:N276 erinras om den negativa utvecklingen i skogslänen med minskad sysselsättning. Det största problemet när det gäller att skapa nya arbetstillfällen är brist på pengar, säger motionärerna. En tänkbar resurs i en regional utveckling anser de Norra löntagarfonden (Nordfonden) vara. De medel som har influtit till fonden från företag, kommuner och landsting i Norrland har inte kommit den delen av landet till godo, hävdar de. Resurserna har satsats på köp av aktier i företag i andra delar av landet. Inom den region som omfattas av Nordfonden finns stora behov av investeringar avseende vidareförädling, produktutveckling och startande av nya industrier. Det måste skapas former för att Nordfonden skall få en aktiv roll för en utveckling av Norrlandslänens näringsliv, menar motionärerna. Regeringen borde omgående vidta de nödvändiga åtgärderna och om så erfordras återkomma till riksdagen med förslag.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Bestämmelser och uttalanden om inriktningen av löntagarfondstyrelsernas placeringar

De fem löntagarfonderna - delfonder inom allmänna pensionsfonden med särskilda styrelser - har inrättats enligt beslut av riksdagen i december 1983. De medel, till största delen vinstskatter från företagen, som löntagarfondstyrelserna disponerar får - enligt 36 § lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden - placeras i aktier i svenska aktiebolag, i vissa skuldebrev som utfärdats av svenska aktiebolag och som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar.

I proposition 1983/84:50 om löntagarfonder uttalades att på löntagarfondstyrelsernas medelsförvaltning borde ställas krav på god avkastning, långsiktighet och riskspridning (s. 78). Verksamheten borde inriktas på aktieköp i svenska företag till gagn för svensk produktion och sysselsättning. Dessutom borde löntagarfondstyrelserna kunna medverka till en förbättrad riskkapitalförsörjning i kooperativa företag.

I propositionen anfördes under rubriken Regional anknytning (s. 81) bl. a.:

I syfte att sprida inflytande bör löntagarfondstyrelserna ges en decentraliserad förvaltning. I reglementet bör därför slås fast att löntagarfondstyrelsens regionala inriktning skall komma till uttryck i rekryteringen av styrelseledamöter. Detta innebär dock inte att fondstyrelserna skall tilldelas ett

NU 1985/86:30

regionalpolitisk! ansvar eller att kapitalplaceringarna skall begränsas till vissa regioner.

Däremot innebär den föreslagna regeln att varje löntagarfondstyrelse genom sin personsammansättning skall ges en klar förankring i en geografiskt sammanhållen region. Ledamöter och suppleanter i en styrelse bör alltså genom bosättning eller på annat sätt ha anknytning till den geografiska regionen.

Någon formell eller strikt geografisk avgränsning av de fem regionerna är inte nödvändig. En region bör dock omfatta norra Sverige. Mellansverige bör indelas i två regioner samt västra och södra Sverige i var sin region.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU 1983/84:1 y) över propositionen innehöll bl. a. följande:

Utskottet anser för sin del att styrelsernas regionala anknytning är mycket betydelsefull. Det är enligt utskottets mening riktigt att fonderna i sin placeringspolitik inte skall ha några uttalade regionalpolitiska mål. Men det betyder inte att deras verksamhet saknar regionalpolitisk betydelse. Styrelsernas regionala anknytning innebär att resp. styrelse kommer att ha särskild kunskap om utvecklingsförutsättningarna i den egna regionen. Det finns därigenom bättre förutsättningar än vad annars skulle varit fallet att i resp. region, t. ex. norra Sverige, finna sådana framtidsinriktade projekt som är en förutsättning för kapitalplacering.

Finansutskottet, som slutligt beredde ärendet, anförde bl. a. följande (FiU 1983/84:20 s. 71):

Enligt utskottets mening får det förutsättas att fondstyrelserna genom sin löntagardominans och sin regionala förankring är väl så skickade att göra de bedömningar som erfordras för att deras placeringar skall nå bästa samhälleliga effekt. Inget hindrar heller att en löntagarfondstyrelse, om så bedöms lämpligt i det enskilda fallet, kan stödja t. ex. löntagarkollektiva företag eller samhälleliga industrier.

I avvikande meningar resp. reservationer tog de borgerliga partiernas representanter i de båda utskotten avstånd från förslaget om löntagarfonder, medan vänsterpartiet kommunisternas företrädare stödde en motion (vpk) med delvis samma innebörd som den nu föreliggande.

Löntagarfondstyrelsernas placeringspolitik

Löntagarfondstyrelserna inledde sin verksamhet under andra halvåret 1984. Vid årsskiftet 1985-1986 hade deras värdepappersinnehav ett bokfört värde av 2 638 milj. kr. Marknadsvärdet var högre, 3 074 milj. kr. Av värdepappersportföljen utgjordes, räknat i marknadsvärde, 95 % av aktier med marknadsnotering, därav 80 % med notering på fondbörsens A I- eller A Il-lista och 5 % med notering på OTC-listan. Engagemang om för fondstyrelserna tillsammans mer än 50 milj. kr. hade fondstyrelserna i nio företag, nämligen ASEA, ESAB, Euroc, Fermenta, Saab-Scania, Skånska, Skrinet, Skåne-Gripen och Volvo. Placeringarna i Fermenta och Volvo var i särklass störst. På nyemissioner eller nyintroduktioner satsade löntagarfondstyrelserna under år 1985 tillsammans 144 milj. kr. eller 12 % av under året tillfört kapital.

NU 1985/86:30

3 Till någon del gav placeringarna uttryck för en tendens till regional inriktning. Detta gäller i viss mån placeringar i börsnoterade företag men framför allt placeringar - direkt eller via investmentbolag - i små och medelstora företag.

Riksrevisionsverket (RRV) har den 26 mars 1986 avgett ett utlåtande om fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas medelsförvaltning räkenskapsåret 1985. Ett avsnitt i utlåtandet ägnas åt fondernas placeringspolicy. Alla fondstyrelserna antog under år 1984 riktlinjer för en sådan. RRV konstaterar nu att några av fondstyrelserna under år 1985 har utvecklat dessa riktlinjer till en dokumenterad placeringspolicy, medan andra har valt att ange policyn i t. ex. styrelseprotokoll eller att närmare redogöra för den i årsredovisningen.

Om placeringarnas regionala inriktning anför RRV (med APR avses reglementet för allmänna pensionsfonden):

RRV har i detta sammanhang noterat att många av löntagarfonderna fäster stor vikt vid att placeringsverksamheten även har en regional inriktning. I prop. 1983/84:50 fastslås att löntagarfondernas regionala inriktning skall komma till uttryck i rekryteringen av styrelseledamöter. Detta innebär dock enligt propositionen inte att löntagarfonderna skall tilldelas ett regionalpolitisk! ansvar eller att kapitalplaceringarna skall begränsas till vissa regioner.

Kapitalplaceringar inom den egna regionen är enligt intentionerna bakom APR således inte ett uttalat mål för löntagarfonderna. Det finns emellertid inte heller uttalat något hinder för sådana placeringar. Samtliga löntagarfonder utom Trefond Invest har antingen betonat det naturliga i att särskilt uppmärksamma företag inom den egna regionen eller markerat att det finns ett starkt tryck från regionen att placera kapital inom denna.

RRV:s iakttagelser kan belysas med citat och referat ur några av årsredovisningarna.

Sydfonden anför i årsredovisningen bl. a.:

I fråga om satsningar på mindre och medelstora företag beslöt styrelsen vid sammanträde den 13 november 1985 - efter beredning av en särskild arbetsgrupp - att fonden härvid skall använda sig av tre olika tillvägagångssätt för att direkt eller indirekt tillföra företagen riskkapital. Det ena skall vara att genom aktieförvärv och/eller konvertibla skuldebrev tillföra riskkapital i regionala investmentbolag, vilka i sin tur genom aktieförvärv eller på annat sätt satsar i mindre eller medelstora företag. Det andra innebär att fonden tillsammans med andra intressenter bildar särskilda bolag och därvid genom aktieteckning och eventuellt konvertibla skuldebrev tillför riskkapital i dessa bolag, vilka i sin tur genom aktieförvärv eller på annat sätt satsar på mindre eller medelstora företag. Det tredje är att genom aktieförvärv och/eller konvertibla skuldebrev satsa riskkapital direkt i mindre och medelstora företag. I anslutning härtill beslöt styrelsen också, att en kvalificerad befattningshavare med placering i Malmö skall anställas för att arbeta med fondens satsningar på mindre och medelstora företag.

Det meddelas också att Sydfondens styrelse, som har sitt kontor i Stockholm, har förhyrt en lokal i Malmöområdet där en representant för styrelsen en dag i veckan står till förfogande för de företag som önskar kontakt med fonden i placeringsfrågor. Merparten av styrelsens sammanträden under 1985 har varit förlagda till Sydsverige och kombinerats med studiebesök på industrier.

NU 1985/86:30

4 Utvecklingsbolag genom vilka Sydfonden kanaliserar sina satsningar i små och medelstora företag är Blekingeinvest, Sydostinvest, Finnveden och Skrinet.

Styrelsen för Fond Väst berör i sin årsredovisning uttryckligen frågan om regional inriktning av placeringarna:

I Andra löntagarfondens reglemente står inget om regionalt ansvar. Den enda regionala anknytning som finns är att fondens styrelse utses inom den västra regionen av Sverige, dvs. Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Halland.

Styrelsen är alltså inte ålagd att placera tillgängliga medel inom en viss region. Vad gäller placeringar i börsaktier ingår därför inte företagets verksamhetsort i beslutsunderlaget när vi bedömer huruvida vi skall genomföra en placering eller inte.

Däremot har styrelsen en annan syn vad gäller icke börsnoterade företag. Verksamheter med finansiell inriktning är mycket koncentrerade geografiskt till Stockholm. Detta innebär praktiska svårigheter för mindre företag belägna långt från Stockholm. Resvägarna är långa och naturliga kontaktpunkter saknas.

Genom att placera fondens kansli i Göteborg hoppas styrelsen kunna bidra till en ökad närhet mellan fonden och de mindre företagen i västra regionen.

Genom att styrelsens ledamöter är bosatta inom regionen hoppas vi också kunna skapa naturliga kontakter mellan fonden och företagen. Detta gäller inte minst kontakter mellan de anställda och företagen och fondens representanter.

I årsredovisningen för Nordfonden anför fondstyrelsens ordförande, landshövding Bertil Löfberg, i sin översikt bl. a.:

Ett annat område som diskuterats mycket under året har varit den regionala aspekten på Nordfondens verksamhet. Man har efterlyst flera satsningar i lokala och regionala företag. Tyvärr är det så att det i vårt område inte finns så många börsnoterade företag. Andra företag som kan komma ifråga för vårt engagemang är inte heller så många i regionen. Rena regionalpolitiska stödobjekt, där fondens medel skulle äventyras eller avkastningskravet inte kunna uppfyllas får vi enligt riksdagens beslut inte ge oss in på.

Men nog investerar vi i regionen. Av de 35 företag som ingår i aktieportföljen vid utgången av 1985 finns 10 st i Norrland: Boliden, Cranab, Fjällräven, Korsnäs, Modo, Nisses, SCA, Sundsvallsbanken, Malmfältens Finans och Hårdfurugolv. Därutöver har vi köpt aktier i SKF och Volvo. Båda har produktion och sysselsättning i vårt område.

Tidigare behandling

En motion med samma innebörd som motion 1985/86:N275 (vpk) behandlades av näringsutskottet våren 1985 (NU 1984/85:34). Utskottet konstaterade att frågan om inriktningen av löntagarfondstyrelsernas verksamhet ingående hade prövats av riksdagen hösten 1983 i samband med beslutet om deras tillkomst och att riksdagen därvid hade tagit ställning till bl. a. de önskemål som nu åter förelåg. Utskottet fann inte något skäl för riksdagen att ändra på de riktlinjer för löntagarfondstyrelsernas verksamhet som hade tillämpats sedan dessa styrelser hade trätt i funktion föregående år. Det borde, sade utskottet, få ankomma på styrelserna - där representanter för löntagarna är i

NU 1985/86:30

majoritet - att även fortsättningsvis utveckla verksamheten till landets och de närmast berörda regionernas bästa enligt de grunder som riksdagen hade angett genom sitt konstituerande beslut. Utskottet avstyrkte sålunda motionen, vilken också avslogs av riksdagen.

Utskottet

De båda motionsyrkanden som behandlas här går ut på att löntagarfondstyrelsernas verksamhet skall inordnas i regionalpolitiken. Motion 1985/ 86:N276 (vpk) avser Nordfonden, som leds av femte löntagarfondstyrelsen. Denna borde, menar motionärerna, få i uppdrag att göra en aktiv insats för Norrland genom investeringar som kan medverka till vidareförädling, produktutveckling och startande av nya industrier. I motion 1985/86:N275 (vpk) framförs motsvarande krav generellt för de fem löntagarfondstyrelserna. Denna motion innehåller ytterligare önskemål, vilka utskottet behandlar i annat sammanhang (NU 1985/86:33).

Utskottet har i det föregående återgivit några grundläggande uttalanden om innebörden av och syftet med löntagarfondstyrelsernas regionala anknytning och vissa aktuella uppgifter om deras placeringspolitik. Det framgår att flera av fondstyrelserna fäster stor vikt vid att placeringsverksamheten delvis har en regional inriktning och bl. a. har vidtagit åtgärder för att stå kapitalbehövande små och medelstora företag i den egna regionen till tjänst.

Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i ämnet förra året och vill alltså på nytt uttala att det bör få ankomma på de regionalt förankrade löntagarfondstyrelserna själva att utveckla verksamheten enligt de grunder som riksdagen har angett genom sitt konstituerande beslut. Samtidigt vill utskottet understryka betydelsen av att fondstyrelserna i sin redovisning särskilt belyser verksamhetens regionala aspekter och att dessa uppmärksammas vid den övergripande granskningen av fondstyrelsernas förvaltning.

Utskottet avstyrker motionerna och hemställer att riksdagen avslår

a) motion 1985/86:N275 yrkande 1,

b) motion 1985/86:N276.

Stockholm den 13 maj 1986 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Sven-Åke Nygårds (s).

NU 1985/86:30

6 Reservationer

NU 1985/86:30

1. Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”fondstyrelsernas förvaltning” bort ha följande lydelse:

De icke-socialistiska partierna har, i riksdagen senast vid behandlingen i mars i år av frågan om riktlinjer för den ekonomiska politiken (FiU 1985/86:10), slagit fast att löntagarfonderna måste avvecklas. De båda nu aktuella motionerna ger uttryck för en motsatt strävan, dvs. att löntagarfonderna skall bibehållas och bl. a. utnyttjas som instrument för regionalpolitiska insatser. Utskottet tar bestämt avstånd från dessa intentioner och avstyrker sålunda motionerna.

2. Jörn Svensson (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

De båda (= utskottet) (NU 1985/86:33).

Utskottet instämmer med motionärerna. Löntagarfondstyrelsernas verksamhet måste inriktas på offensiva åtgärder som svarar mot arbetarrörelsens syften med fonderna. Ett grundläggande krav är att den regionala förankringen kommer till uttryck på ett helt annat sätt än nu. Detta gäller särskilt för Norrland, som nu tycks berövas resurser genom fondsystemet i stället för att genom detta få stimulans till en industriell utveckling som kan skapa ny sysselsättning och ekonomisk livskraft. De uppgifter om regionala aktiviteter som några fondstyrelser har lämnat i sina årsredovisningar belyser på ett avslöjande sätt hur ringa vikt man lägger vid behov och möjligheter hos regionens egna företag. I nya riktlinjer för löntagarfondernas verksamhet måste fondstyrelsernas regionala ansvar komma till tydligt uttryck. Regeringen bör med det snaraste förelägga riksdagen förslag av denna innebörd.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N275 yrkande 1 och motion 1985/86:N276 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.