Om prövning av utländska förvärv av svenska företag

Näringsutskottets betänkande 1985/86:4

om prövning av utländska förvärv av svenska företag

Ärendet

I motion 1984/85:2635 av Rune Rydén m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att begränsa tiden för myndigheternas handläggning av ärenden enligt 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag till högst tre månader.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker att det skall föreskrivas en längsta tid om tre månader för behandling av ärenden enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag. Utskottet utgår från att handläggningen sker skyndsamt och utan onödig tidsutdräkt men anser att en generell tidsbegränsning kan omöjliggöra en behandling med de syften som ligger till grund för lagen. Förslaget får stöd i en reservation (m, fp).

Motionen

Lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag bygger på en i grunden positiv syn på utländska investeringar i Sverige och på principen att Sverige i enlighet med internationella åtaganden inte skall diskriminera utlandsägda företag, sägs det i motion 1984/85:2635 (m). Lagstiftaren har därför avvisat att förvärvstillstånd skall kunna förenas med villkor eller föreskrifter. Dock har förutsatts att utfästelser från de inblandade företagen undantagsvis kan få betydelse vid tillståndsprövningen. Vid tillämpningen av lagen avkrävs emellertid företagen åtaganden i betydligt högre grad än undantagsvis, så som var förutsatt i lagens förarbeten, anför motionärerna. Sådana åtaganden kan t. ex. röra sysselsättning, produktutveckling, export och Finansiella förhållanden. Som påtryckningsmedel för att företagen skall göra åtaganden används en utdragen prövning av ärendena, hävdar motionärerna vidare. De anser att ett sådant förfarande strider mot Sveriges intressen. Sverige har ett övervägande intresse av att de internationella spelreglerna för investeringar utvecklas i liberaliserande riktning. De s. k. handelsrelaterade investeringsvillkoren borde t. o. m. vara en av de viktigaste frågorna för Sverige i en kommande förhandlingsrunda inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).

NU

1985/86:4

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami Nr 4

För att det skall skapas respekt för den position Sverige bör inta interna- NU 1985/86:4 tionellt anser motionärerna att myndighetsprövningen av förvärvsärenden enligt 1982 års lag bör stramas upp. Det bör inte vara möjligt för myndigheterna att utöva påtryckning på företagen genom att dra ut prövningen i tiden. Handläggningstiden bör därför begränsas. En lämplig längsta tid, som inte äventyrar noggrannheten i prövningen, är enligt motionärerna tre månader.

Uppgifter i anslutning till motionen

Lag om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Lagens innebörd

Samhällets kontroll av utländska förvärv av svenska företag utövas bl. a. enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. Enligt denna lag sker kontroll dels genom att tillstånd krävs för att förvärva aktier i vissa fall (förvärvskontroll), dels genom att ett system med s. k. utlänningsförbehåll tillämpas.

Förvärvskontrollen innebär att s. k. kontrollsubjekt (utlänningar, utländska juridiska personer, svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll m. fl.) inte utan förvärvstillstånd får förvärva aktier i svenska aktiebolag om förvärvet innebär att kontrollsubjektets innehav av aktier eller röstetal i bolaget kommer att överstiga vissa gränser (10, 20, 40 eller 50 %). Förvärvstillståndsplikten omfattar också andelar i svenska handelsbolag samt rörelser som drivs här i landet.

Tillstånd skall meddelas om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. De krav på åtaganden från de inblandade företagens sida som man refererar till i motion 1984/85:2635 (m) har sitt stöd i lagens 16 §. Där sägs att ”i beslut om förvärvstillstånd skall anges sådana åtaganden som förvärvaren eller, vid aktie- eller andelsförvärv, det bolag som avses med förvärvet har gjort i ärendet och som har tillagts betydelse vid prövningen”.

Föredragande statsrådet, industriminister Nils G. Åsling, redovisade i den proposition (prop. 1981/82:135) som låg till grund för lagen sina synpunkter på frågan om villkor och föreskrifter i samband med tillståndsgivningen. Han sade sig av olika skäl känna tveksamhet inför tanken på att ett förvärvstillstånd skulle kunna förenas med föreskrifter för den framtida verksamheten vid det företag som förvärvet avsåg. En sådan ordning skulle lätt kunna utvecklas till någon form av verksamhetskontroll, något som han ställde sig avvisande till. En möjlighet till föreskrifter skulle på samma sätt som en regelrätt verksamhetskontroll innebära en särbehandling av de utlandsdominerade företagen jämfört med de rent svenska. Ett förvärvstillstånd borde därför inte kunna förenas med föreskrifter. Även om ett tillstånd inte kunde förenas med föreskrifter var det uppenbart att utfästelser från de inblandade företagen kunde få betydelse vid tillståndsprövningen,

anförde industriministern vidare. Frivilliga utfästelser av detta slag före- 2

kom ibland enligt praxis. Sådana åtaganden kunde undantagsvis möjliggö- NU 1985/86:4 ra bifall till en ansökan som annars skulle avslås. I sådana fall var det naturligt att åtagandena togs upp i tillståndsbeslutet. Han förordade därför att det i den nya lagstiftningen fördes in en regel om att tillståndsmyndigheten i beslut om förvärvstillstånd skall ange sådana åtaganden som förvärvaren eller, vid aktie- eller andelsförvärv, det bolag som avses med förvärvet har gjort i förvärvsärendet och som har tillagts betydelse vid prövningen.

Näringsutskottet (NU 1981/82:56) hade ingen mot regeringens avvikande mening i denna fråga. I en reservation av de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet yrkades avslag på propositionen såvitt den gällde ny företagsförvärvslag. 1 stället efterlystes ett nytt lagförslag med i vissa avseenden strängare förvärvskontroll. I den här aktuella frågan förordade reservanterna att tillståndsmyndigheten vid sin prövning skulle kunna sätta upp villkor för ett förvärv. De föreslog också att en fortlöpande verksamhetskontroll skulle ske. Riksdagen följde utskottet.

Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (1982:878) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Viss översyn av lagen

Inom industridepartementet har, på riksdagens begäran (FiU 1983/84:1, rskr. 1983/84:2), utretts frågan om behovet av och förutsättningarna för en ytterligare begränsning av möjligheterna för utländska rättssubjekt att skaffa sig inflytande i svenska företag. Det gäller härvid det allmänna utländska inflytandet, inte det inflytande som enskilda utländska ägare kan skaffa sig och som regleras genom lagen om utländska förvärv av svenska företag.

Resultatet av arbetet har nyligen presenterats i betänkandet (Ds I 1985:7)

Utländskt inflytande i svenska företag.

Parallellt med nu nämnda arbete har pågått ett utredningsarbete kring frågan huruvida justeringar av förvärvslagen bör genomföras mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av tillämpningen av denna lag och annan därmed sammanhängande lagstiftning. Eventuella förändringar skall enligt direktiven hållas inom ramen för lagstiftningens nuvarande syften.

Även resultatet av denna översyn har nyligen presenterats, i en rapport benämnd Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag. Bland förslagen är att vissa förvärv helt undantas från tillståndsplikt. Det gäller förvärv av bolag eller rörelser inom detaljhandel samt restaurang- och hotell verksamhet förutsatt att antalet anställda inte överstiger tjugo. Vidare föreslås att nuvarande bestämmelse om att kontrollsubjekt inte utan tillstånd får sluta avtal om svenskt handelsbolag upphävs. 1 förenklande syfte föreslås också vissa förändringar och förtydliganden i förordningen (1982:878) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Skrivelse från Sveriges industriförbund

I juni 1984 ingav Sveriges industriförbund en skrivelse till industriministern med synpunkter på tillämpningen och utformningen av lagen om utländska

förvärv av svenska företag. I skrivelsen framförs ett antal förslag syftande 3

till att lagen skall kunna fungera mer tillfredsställande för näringslivet och NU 1985/86:4 till att handlingsutrymmet i Sverige för utländska företag inte skall begränsas på ett diskriminerande sätt.

Bland förslagen är att myndigheternas handläggningstid vid prövning av förvärvsärenden skall begränsas till tre månader. En sådan begränsning borde enligt Industriförbundet vara angiven i lagen och i tillämpningsförordningen till lagen. Förbundet pekar på vissa omständigheter som är av särskild betydelse och som kan menligt påverkas av att handläggningen drar ut på tiden: konkurrensförhållanden, förhållandet till kunder och leverantörer, finansiella förhållanden och förhållandet till de anställda.

En genomgång av beslut som fattades av regeringen under år 1983 visar enligt Industriförbundet på en otillfredsställande lång handläggningstid i flera ärenden. En begränsning av tiden för förvärvsprövningen skulle enligt förbundet inte leda till försämrad myndighetsprövning. En handläggningstid om högst tre månader vore rimlig.

Industriförbundet berör i skrivelsen också frågan om åtaganden i samband med förvärv. Erfarenheterna av lagens tillämpning är, anför förbundet, att företagen presenteras omfattande och detaljerade förslag till åtaganden. Likartade krav möter industrin vid etablering i u-länder eller i-länder som är kända för att driva en protektionistisk handels- och investeringspolitik. För Sverige, som genom sin frihandelspolitik ligger öppet för import från utlandet, är en sådan politik ohållbar. Den strider också mot strävandena att handelsrelaterade investeringsvillkor skall undanröjas, något som är av vitalt intresse för den svenska utlandsinvesterande industrin.

Enligt Industriförbundet är det en allmän erfarenhet inom internationellt arbetande industri att protektionistiska åtgärder inom ett land inte vidtas genom öppna avslag. I stället förhalas beslut tills sökanden har tröttnat eller fogat sig i olika mer eller mindre ad hoc-betonade myndighetskrav. Sverige måste konsekvent motverka sådana tendenser och absolut inte självt handla så att Sverige blir bedömt som ett land som tillämpar denna typ av protektionism, sägs det i skrivelsen.

Industriförbundet hemställer att dess synpunkter beaktas i samband med översynen av lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m. — Som framgår av det föregående (s. 3) har en första etapp av översynsarbetet nyligen slutförts.

Handläggningstider på regeringsnivå för ärenden enligt företagsförvärvslagen

Under år 1983 inregistrerades, enligt uppgifter från industridepartementet,

54 ansökningar enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag. Två av dessa ärenden är ännu inte avgjorda. Handläggningstiden på regeringsnivå, såledés exkl. den tid som ärendeberedningen krävde hos länsstyrelserna, var för 42 av de 52 avgjorda ärendena en —tre månader.

Den mest långvariga ärendeberedningen omfattade åtta månader. Av totalt 47 ärenden som inregistrerades år 1984 har 46 avgjorts. För 32 av dessa var handläggningstiden en—tre månader. För två av ärendena uppgick den till

inemot ett år. För första halvåret år 1985 gäller att samtliga 26 ärenden som 4

fördes till beslut behandlades inom tre månader. Fyra ärenden från första NU 1985/86:4 halvåret 1985 är fortfarande öppna.

Åtaganden i samband med förvärv aktualiserades under år 1983 i åtta fall. Motsvarande antal var år 1984 nio och för första halvåret 1985 likaså nio.

Utskottet

I motion 1984/85:2635 (m) framhålls värdet av internationella investeringar och understryks betydelsen av friare regler för sådana investeringar. Mot den bakgrunden bör lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. inte tillämpas på ett sätt som verkar diskriminerande mot de utlandsägda företagen. Motionärerna anser att så är fallet. Företagen avkrävs åtaganden i samband med förvärven i större utsträckning än som var förutsett, hävdar de. Som påtryckningsmedel för att företagen skall göra åtaganden används en utdragen ärendeprövning. Motionen utmynnar i krav på att det skall föreskrivas en längsta handläggningstid om tre månader för de aktuella förvärvsärendena. Som har framgått av det föregående (s. 4) har en sådan ordning också förordats av Sveriges industriförbund.

Utskottet erinrar om att lagstiftningen om utländska förvärv av svenska företag är en reglering där intresset av att utländska förvärv av svenska företag inte skall hindras har avvägts mot önskemålet om insyn i och kontroll av dessa förvärv. Regleringen bygger på att utländska investeringar kan ge positiva bidrag till sysselsättning, investeringar och teknisk förnyelse men att de också kan medföra problem och risker som samhället kan behöva skydda sig mot. Dessa svårigheter har bl. a. att göra med de begränsade möjligheterna till insyn i beslutsprocessen i multinationella företag.

Problem kan också uppstå när ett utländskt företag vill förvärva ett företag med en unik produkt eller speciell kunskap som riskerar att gå förlorad genom förvärvet. I en del fall kan företaget i visst avseende vara av avgörande betydelse för Sveriges försörjning eller beredskap i övrigt.

Enligt utskottets mening har lagen om utländska förvärv av svenska företag utformats på ett balanserat sätt med hänsyn till nu angivna intressen.

Den ordning med åtaganden från de berörda företagens sida som motionärerna refererar till har införts för att de särskilda risker som ibland är förknippade med ett förvärv skall kunna hanteras och tillstånd till förvärvet därmed möjliggöras. Med hänsyn till lagens syften Finnér utskottet det inte onaturligt att sådana åtaganden har kommit att aktualiseras i samband med vissa företagsförvärv. Utskottet utgår härvid från att någon sådan praxis som motionärerna antyder, dvs. att ärendeprövningen skulle ha förhalats, inte förekommer. Att ärendeprövningen måste ta olika lång tid finnér utskottet däremot, med tanke på ärendenas varierande natur, självklart. En del av dem kräver relativt lång beredningstid eftersom de är komplicerade och har omfattande räckvidd och följder. Enligt vad utskottet har inhämtat Finns också flera andra förklaringar till varför ärendeprövningen ibland är tidskrävande. Utskottet förutsätter att handläggningen av förvärvsärendena sker skyndsamt och utan onödig tidsutdräkt och avstyrker att en generell

tidsbegränsning införs enligt motionärernas förslag. En sådan tidsbegräns- 5

ning skulle kunna omöjliggöra en ärendeberedning i linje med de syften NU 1985/86:4 som ligger till grund för lagen. Utskottet vill också framhålla att den översyn av lagen som för närvarande pågår (se s. 3) kan komma att leda till vissa tids- och resursbesparande förenklingar av lagen. Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motion 1984/85:2635 (m).

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:2635.

Stockholm den 12 november 1985

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp). Lilly Hansson (s),

Lennart Pettersson (s), Olof Johansson (c), Rune Jonsson (s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp) och Per-Richard Molén (m).

Reservation

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp) och Per-Richard Molén (m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 6 med ”motion 1984/85:2635 (m)” bort ha följande lydelse:

Sverige är, som framhålls i motion 1984/85:2635 (m), mera betydande som ursprungsland för internationella investeringar än som mottagare av sådana investeringar. Det ligger därför i landets intresse att internationellt verka för en fortsatt liberalisering av villkoren för internationella investeringar. Det är mot den bakgrunden också viktigt att den kontroll över utländska företagsförvärv i Sverige, som det ändock finns skäl att ha, utövas på ett sådant sätt att inte förvärv i onödan försvåras eller berörda företag otillbörligt diskrimineras. Tendenser till tillämpning av lagen på det sätt som antyds i motionen — med krav på åtaganden i en omfattning som går utöver vad som var förutsatt när lagen kom till och med förhalning av ärendeberedningen — får självfallet inte förekomma. Genom en begränsning av handläggningstiden för förvärvsärenden till högst tre månader skulle risken minska för negativa konsekvenser av de slag som påtalas i motionen. Enligt utskottets mening bör regeringen lägga fram förslag härom, lämpligen i samband med de ändringsförslag som den pågående översynen av lagen sannolikt resulterar i. Därmed blir motion 1984/85:2635 (m) tillgodosedd.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2635 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 6