Näringsutskottets betänkande om regummering av bildäck
Näringsutskottets betänkande
om regummering av bildäck
NU
1985/86:5
Ärendet
I motion 1984/85:644 av Sten Svensson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om rekommendationer till statliga och kommunala organ om att i ökad utsträckning betjäna sig av regummeringstekniken,
2. hos regeringen anhåller om initiativ i syfte att medverka vid organiserandet av ett landsomfattande system för tillvaratagande och återanvändning av däckstommar.
Sammanfattning
Motionen avstyrks av utskottet, som anser att motionärernas syften bör kunna nås utan något initiativ från riksdagens sida.
Motionen
I motionen behandlas möjligheterna att genom ökad regummering uppnå besparingar och miljöförbättringar. I första hand avses regummering av lastvagnsdäck. Någon nytillverkning av sådana däck förekommer för närvarande inte i Sverige. Benägenheten att utnyttja regummering varierar inom olika sektorer av samhället, anförs det. Regummeringsfrekvensen för stat och kommun uppges till hälften av vad som gäller för åkerierna och för industrin, vilket skulle indikera en möjlig besparing av ca 40 milj. kr. om året inom den offentliga sektorn. Med hänvisning till att den danska myndigheten för statlig upphandling har gjort ett uttalande till förmån för ökad regummering föreslår motionärerna att en motsvarande rekommendation utfärdas i Sverige i samverkan med kommunförbunden.
Motionärerna anför vidare att en ökad återanvändning av däckstommar skulle innebära en minskad belastning på sopstationerna. Begagnade däck som inte kan återanvändas kan förvandlas till energiråvara. Motionärerna pekar också på att regummeringen är gynnsam från sysselsättningssynpunkt eftersom den utgör ett alternativ till import av nya däck. Näringslivet borde därför i samverkan med stat och kommun organisera ett landsomfattande återanvändningssystem liknande vad som gäller för glas- och aluminiumburksförpackningar. Regeringen borde medverka till att frågan blir grundligt analyserad.
1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr5
Uppgifter i anslutning till motionen
NU 1985/86:5
Regummering av lastvagnsdäck i Sverige
På grundval av uppgifter från Däckspecialisternas riksförbund (DRF) kan nuläget beträffande regummering av lastvagnsdäck i Sverige beskrivas på följande sätt.
År 1984 importerades ca 155 000 däck. Antalet regummeringar, som samtliga utfördes inom landet, uppgick till drygt 200 000. Verksamheten bedrivs hos ett fyrtiotal företag anslutna till Regummeringsspecialistemas förening inom DRF. Hos dessa företag arbetar ca 1 000 personer med regummering.
För att fordon skall få framföras på regummerade däck krävs att arbetet är utfört enligt en metod som har godkänts av trafiksäkerhetsverket. Anvisningar och normer har utgivits av DRF. Regummeringen står under kontinuerlig kontroll av statens provningsanstalt.
Kalkyler gjorda inom DRF pekar på att däckkostnaderna för en tung lastbil kan halveras vid optimal regummering jämfört med inköp av nya däck utan regummering. För en lastbil med tio däck kan besparingen uppgå till ca 25 000 kr. om året.
Ett lastvagnsdäck regummeras i genomsnitt två å tre gånger. Regummeringsfrekvensen uppges vara dubbelt så hög inom näringslivet som inom den offentliga sektorn. Vissa statliga verk, liksom de största kommunerna, har dock en regummeringsfrekvens i nivå med vad som gäller inom den privata sektorn.
På grundval av de angivna uppgifterna och statistik över antalet lastvagnar hos stat och kommun har DRF beräknat att nuvarande däckkostnader inom den offentliga sektorn skulle kunna minskas med upp till 50 milj. kr. om året genom ökad regummering.
En ökad regummeringsfrekvens inom den offentliga sektorn skulle enligt DRF öka den inhemska tillgången på däckstommar, som tidvis har varit otillräcklig för regummeringsindustrins behov. Priset för importerade stommar uppges vara betydligt högre än det inhemska priset. Mot bakgrund härav har DRF bedrivit en särskild kampanj, ”stomjakten”, med syfte att förbättra den inhemska tillgången.
Statliga upphandlingsbestämmelser
Föreskrifter om statliga myndigheters upphandling har meddelats i upphandlingsförordningen (1973:600, omtryckt 1980:850). Enligt 3 § förordningen skall myndighet vid upphandling utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt iaktta affärsmässighet. Myndigheten skall beakta bl. a. att samverkan med andra myndigheter sker för att tillgodose statens intressen. Upphandlingsförordningens bestämmelser gäller även affärsverken. De statsägda bolagen berörs däremot inte.
Enligt riksrevisionsverkets tillämpningsanvisningar till förordningen inrymmer begreppet affärsmässighet alla de hänsynstaganden som måste göras för att upphandlingen skall bli så ekonomisk och ändamålsenlig som möjligt för myndigheten. Vidare anges olika former av samverkan mellan myndighe -
ter, bl. a. inköpssamordning. Vissa myndigheter träffar s. k. avropsavtal om priser, rabatter m. m. som kan utnyttjas även av andra myndigheter.
Sådana avropsavtal avseende däck, däckservice och regummering m. m. har träffats mellan försvarets materielverk och två branschföretag, nämligen Svenska Däckföreningen ek. för. ochTireco AB (tidigare Skega Däckservice AB). Materielverket har utfärdat föreskrifter till armén, marinen och flygvapnet om regummering.
Enligt uppgift utnyttjas avropsavtalen med däckbranschen i viss utsträckning även av civila myndigheter, bl. a. vägverket. Några centrala föreskrifter härom har dock inte utfärdats.
Inom den kommunala sektorn gäller allmänna bestämmelser om upphandling av samma slag som i den statliga upphandlingsförordningen. Det saknas såvitt bekant centrala avtal eller anvisningar om regummering. Vissa kommuner torde ha träffat avtal med lokala företag. Svenska kommunförbundet planerar att inom kort genom ett meddelande till de berörda förvaltningarna informera om de ekonomiska fördelarna med regummering.
Gummidäcksåtervinning
I motionen behandlas frågan om regummering av lastvagnsdäck i första hand från ekonomisk synpunkt. Även frågans miljöaspekter berörs dock genom yrkandet på ett system för tillvaratagande av däck.
Miljöaspekterna har behandlats utförligt vid ett symposium anordnat i augusti 1985 i Surahammar av Stiftelsen REFORSK, dvs. statens, kommunernas och industrins gemensamma forsknings- och utvecklingsorgan inom avfalls- och återvinningsområdet. REFORSK, som har startat sin verksamhet i år, finansieras i huvudsak genom medel från styrelsen för teknisk utveckling.
Följande uppgifter som grundas på anföranden vid symposiet kan något belysa frågan om gummidäcksåtervinning.
I princip finns följande användningsmöjligheter för uttjänta däck:
- regummering,
- annan återanvändning av hela däck (fendrar m. m.),
- framställning av gummipulver,
- målning och inblandning i asfalt m. m.,
- pyrolys för utvinning av olja, kimrök m. m.,
- förbränning för energiutvinning.
I Sverige uppgår antalet uttjänta personbilsdäck till drygt 4 miljoner om året, motsvarande ca 30 000 ton. Antalet uttjänta lastvagnsdäck uppgår till ca 400 000, motsvarande ca 20 000 ton. Av personbilsdäcken regummeras ca 10 % och av lastvagnsdäcken ca 50 %. Den återstående mängden uttjänta däck uppgår alltså till drygt 35 000 ton om året, varav för närvarande nästan allt deponeras. Detta är mindre än 1 % av den totala avfallsmängd som tas emot av de kommunala anläggningarna. Uttjänta däck bör helst deponeras för sig, eftersom de ökar brandrisken i avfallsupplag.
De övriga användningsmöjligheterna utnyttjas endast i liten omfattning i vårt land. Störst potential har sannolikt energiutvinning, t. ex. inom cementindustrin där däcken på grund av sitt höga värmevärde kan utgöra ett
NU 1985/86:5
alternativ till kol. Pyrolys förekommer än så länge endast i försöksskala. Framställning av gummipulver kommer inom kort att ske i en anläggning i Surahammar med visst stöd från överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Anläggningen är dimensionerad för att bearbeta 8 000 ton däck om året, med möjlighet att öka kapaciteten vid behov.
Vid symposiet i Surahammar diskuterades också förutsättningarna för ett nationellt system för insamling av gummidäck för återvinning.
Återvinning av aluminiumburkar
Ett nationellt system för insamling och återvinning tillämpas sedan år 1983 för dryckesförpackningar av aluminium (aluminiumburkar). Systemet tillkom i syfte att olägenheterna från miljösynpunkt av användningen av aluminiumburkar skulle begränsas. Systemet siktar också till en förbättrad hushållning med resurser, särskilt energi.
Insamlingen av burkar bygger på ett pantsystem som administreras av bryggerierna, handeln och burktillverkarna genom ett särskilt bolag, Returpack AB. Målet är att återvinningen skall uppgå till minst 75 %. Med stöd av lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium gavs pantbolaget ensamrätt för verksamheten, varvid staten förbehöll sig viss insyn och kontroll (prop. 1981/82:131, JoU 1981/82:32, rskr. 1981/82:322). Regeringen bemyndigades också att införa en särskild avgift på importerade burkar så att inhemska och importerade burkar skall behandlas lika från konkurrenssynpunkt. Vidare ställdes ett villkorslån till pantbolagets förfogande under uppbyggnadsskedet.
Systemet för återvinning av aluminiumburkar bygger på de principer för varuproduktion och avfallshantering som riksdagen lade fast år 1975 (prop. 1975:32, JoU 1975:10, rskr. 1975:161). Enligt dessa principer skall i första hand producenten ansvara för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt.
Utskottet
I motion 1984/85:644 (m) framförs önskemål om ett ökat utnyttjande av möjligheterna till regummering av bildäck, särskilt lastvagnsdäck, inom den offentliga sektorn. Med stöd av uppgifter från däckbranschen hävdar motionärerna att betydande besparingar skulle kunna nås hos stat och kommun ifall regummering skedde i samma omfattning som i näringslivet.
Utan att därmed ta ställning till de ekonomiska beräkningar som redovisats av branschen instämmer utskottet i vad som anförs i motionen om att en ökad regummering av lastvagnsdäck inom den offentliga sektorn bör eftersträvas. Som framgår av utskottets redogörelse finns det ett allmänt krav på affärsmässighet vid statlig upphandling av varor och tjänster. Det ankommer på varje myndighet att ta till vara alla möjligheter till besparingar i verksamheten, något som också ligger i myndigheternas eget intresse. Den omständigheten att regummering omfattas av s. k. avropsävtal som för statliga myndigheters räkning har träffats med företag inom däckbranschen får tolkas som en anvisning om att förfarandet i regel är tekniskt lämpligt och
NU 1985/86:5
ekonomiskt motiverat. Utskottet anser det mot denna bakgrund inte nödvändigt att, såsom föreslås i motionen, särskilda rekommendationer i frågan utfärdas. Det är i första hand branschföretagens sak att på vanligt sätt marknadsföra sina tjänster hos olika statliga och kommunala organ som kan antas ha behov av dem. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del.
Motionärerna tar upp däckfrågan även från miljö- och resurssynpunkt. De anser att ett landsomfattande system för tillvaratagande av gummidäck bör organiseras, efter mönster av det system som sedan år 1983 tillämpas för aluminiumburkar.
Som framgått har frågan uppmärksammats av Stiftelsen REFORSK. Bakgrunden härtill var, enligt vad utskottet har erfarit, en ansökan om bidrag till en projektstudie avseende ett system för insamling och återvinning av gummidäck. Denna ansökan avslogs av REFORSK, som emellertid tog initiativ till ett symposium om gummidäcksåtervinning i Sverige. Syftet härmed var att förutsättningarna för ett återvinningssystem skulle bli bättre belysta. REFORSK är enligt uppgift nu beredd att på nytt pröva frågan om bidrag till en studie, även om det ekonomiska utrymmet härför är begränsat med hänsyn till en rad andra angelägna återvinningsprojekt med industriell eller kommunal anknytning. Även från däckbranschens sida har man uttalat intresse för en studie av frågan om ett återvinningssystem.
Utskottet finner det från allmän synpunkt önskvärt att ett återvinningssystem för gummidäck kan etableras. Det ankommer i första hand på berörda intressenter att utforma förslag till ett sådant system, som självfallet bör grundas på principen om producentens betalningsansvar. Frågan om en eventuell medverkan från statens sida genom lagstiftning eller på annat sätt får därefter prövas i första hand av regeringen.
Av det sagda framgår att utskottet räknar med att syftet med motionen kommer att kunna nås utan att något initiativ nu tas från riksdagens sida. Utskottet avstyrker alltså yrkandet i motionen om ett uttalande till regeringen i frågan.
Utskottet hemställer att riksdagen
a) avslår motion 1984/85:644 yrkande 1,
b) avslår motion 1984/85:644 yrkande 2.
Stockholm den 21 november 1985 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Rune Jonsson (s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Sten Svensson (m), Ivar Franzén (c), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m), Inga-Britt Johansson (s) och Göran Magnusson (s).
NU 1985/86:5