Om förslag om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. (prop. 1985/ 86:27)

Näringsutskottets betänkande 1985/86: 8

om förslag om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. (prop. 1985/ 86:27)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:27 om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m.,

dels två motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1984 om auktorisation att utföra typprovning för träindustrin och en likalydande motion från allmänna motionstiden år 1985,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1984 om statens provningsanstalt.

Sammanfattning

Regeringens lagförslag tillstyrks av utskottet, som avstyrker samtliga motioner. I en reservation (m) krävs att riksdagen skall avslå lagförslaget och begära förslag till ny lagstiftning. Reservationer föreligger även om provning av teleutrustning (m, fp, c) och av trämaterial (fp, c; m).

Propositionen

Förslag

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m.

Lagförslaget har granskats av lagrådet. Det finns på s. 3 f. i propositionen.

Huvudsakligt innehåll

Den föreslagna nya lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning

m.m. skall ersätta lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. och lagen 1

NU

1985/86:8

I Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 8

(1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet. Lagen NU 1985/86:8

gäller organisationen av kontrollorgan som svarar för sådan teknisk provning eller besiktning som är tvingande för enskilda. Syftet är att få till stånd en samordning av provningsresurser och skapa garantier för att verksamheten bedrivs kompetent, korrekt och effektivt.

Den nya organisationen avses kunna ligga till grund för enklare och effektivare kontrollåtgärder utan att säkerheten eftersätts. 1 propositionen understryks att kontrollen inte skall göras mer omfattande än nödvändigt.

Det finns för föreskrivande myndigheter en variation av kontrollformer att välja bland och den nya lagen ger utrymme att anpassa kontrollen efter det faktiska behovet. Förslaget ansluter till regeringens pågående strävan att förenkla och förbättra förvaltningen, i syfte att bl. a. åstadkomma krav och regler som inte verkar onödigt kostnadshöjande eller byråkratiskt krångliga för näringslivet, industrin och enskilda.

Den nu föreslagna organisationen för kontroll kan utnyttjas inom samtliga områden där någon form av kontroll genom teknisk provning e. d. kan förekomma.

Kontrollordningen är inte tvingande, eftersom de myndigheter som utfärdar författningsföreskrifter eller andra beslut som uppställer krav på vissa egenskaper hos produkter eller anläggningar också disponerar över hur kontrollen skall utföras.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1985/86: 114 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att SEMKO bör överta den tekniska provningen av telemateriel från televerket.

1985/86:115 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning i enlighet med de principer som redovisas i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden år 1984 som behandlas här är följande:

1983/84:863 av Rune Angström (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande auktorisation för Skellefteå Träteknikcentrum att utfärda de provningsintyg för träprodukter som behövs för att statens planverk skall kunna typgodkänna en träprodukt för byggnadsändamål. 2

1983/84:1317 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som NU 1985/86: 8 sin mening uttalar vikten av att regeringen tillser att de arbetsrutiner statens provningsanstalt tillämpar bättre anpassas till de villkor näringslivet i övrigt tvingas arbeta under samt att man i näringslivet i ökad omfattning ges förtroende att utföra provningar i egna opartiska anläggningar, vilka erhållit bemyndigande och ställts under statens planverks kontroll, så att fri konkurrens kan göra sig gällande på detta område.

Den motion från allmänna motionstiden år 1985 som behandlas här är

1984/85:768 av Rune Angström (fp), vilken motion är likalydande med motion 1983/84:863.

Motivering

1 motion 1983/84: 115 (m) riktas en principiell kritik mot regeringens förslag. Den lagstiftning om riksprovplatser som infördes vid mitten av 1970- talet har resulterat i ökad byråkrati, hävdas det i motionen. Riksprovplatserna har i många fall inte haft förmågan att ordna provningen på ett kostnads- och tidseffektivt sätt. Motionärerna beklagar att förslaget till ny lag innebär endast mindre förändringar. De anser att man i första hand bör inventera de krav på provning och testning som ställs i dag, varvid syftet bör vara att begränsa den lagreglerade provningens omfattning till de områden där det finns starka skäl för sådan provning. Även med nuvarande krav kan provningen organiseras annorlunda på flera områden. Motionärerna anser sålunda att krav inte bör ställas på att det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande i en riksprovplats. Vidare bör man i ökad utsträckning låta auktoriserade provplatser, dvs. privata företag eller fristående institutioner, utföra provningen i enlighet med de regler som behörig myndighet utfärdat. Den icke lagreglerade kvalitets- och prestandakontroll som har vuxit fram på grund av krav från användare och försäkringsbolag bör utnyttjas där så är möjligt.

Motion 1985/86:114 (c) gäller provning och godkännande av utrustning som skall anslutas till telenätet, en verksamhet som för närvarande utövas av televerket. Med hänsyn till televerkets roll som myndighet, affarsdrivande verk och producent av egen utrustning bör verksamheten föras över till ett annat organ. Motionärerna noterar att en särskild utredare nyligen har tillkallats för att se över frågan. Eftersom uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1987 kan eventuella ändringar av nuvarande ordning knappast komma att gälla förrän tidigast den 1 januari 1988. Motionärerna anser det otillfredsställande att televerket under ytterligare minst två år skall kontrollera konkurrerande företags produkter. I avvaktan på utredningens förslag borde därför provning och godkännande av teleapparater omgående överföras till ett opartiskt organ utanför televerket, förslagsvis Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB (SEMKO).

De likalydande motionerna 1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) gäller

reglerna för provning av trämaterial och träkonstruktioner. För att typgod- 3

tl Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 8

kännas av statens planverk för byggnad sändamål måste produkterna pro- NU 1985/86: 8

vas vid riksprovplats, som i detta fall är statens provningsanstalt i Borås.

Motionären anser att denna ordning tar alltför mycket tid och resurser i anspråk för de berörda företagen i Norrland. Det skulle medföra en förbättrad konkurrenskraft för den norrländska träförädlingsindustrin om Träteknikcentrum i Skellefteå auktoriserades att utfärda provningsintyg inom sitt särskilda kompetensområde, dvs. dörrar, fönster, trappor och limmade komponenter.

Även motion 1983/84:1317 (c) synes ta sikte särskilt på förhållandena inom byggområdet. Motionären hävdar att väntetider på upp till sex månader förekommer vid sådan provning för typgodkännande som utförs vid statens provningsanstalt. Detta medför höga kostnader för företagen. Vidare sägs att provningsanstalten innehar en diskutabel dubbelroll i och med att anstalten dels utarbetar provningsregler, dels utfärdar provningsintyg. Därvid söker anstalten gynna metoder som nyttjar den utrustning som man själv önskar använda, ett förfarande som enligt motionären har blivit särskilt påtagligt sedan kraven på avgiftsfinansiering av provningsanstaltens verksamhet har skärpts. Det hävdas i motionen också att provningsanstalten i dag debiterar cirka dubbelt så höga ersättningar för sitt arbete som fristående provningsanläggningar, samtidigt som fullgörandet av uppdragen tar betydligt längre tid.

Bakgrund

Med stöd av gällande lag har ett antal myndigheter rätt att utfärda föreskrifter om egenskaper som skall vara uppfyllda hos ett visst slag av produkter eller anläggningar. Syftet med föreskrifterna är att skydda liv, hälsa och egendom. I många fall innebär föreskrifterna skyldighet för tillverkaren eller brukaren att låta utföra provning. Sådan i författning föreskriven provning kallas officiell provning i den mån den inte får utföras av tillverkaren eller brukaren själv, s. k. egenkontroll.

Riktlinjer för den officiella provningen fastställdes av statsmakterna år 1972 (prop. 1972:54, NU 1972: 38, rskr. 1972:199). Riktlinjerna kompletterades år 1974 med lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. (prop.

1974: 162, NU 1974:52, rskr. 1974:349). Gällande ordning bygger på en rollfördelning mellan föreskrivande myndigheter, provande organ — s. k. riksprovplatser — och en central förvaltningsmyndighet för officiell provning med bl. a. tillsyns- och samordningsuppgifter. För närvarande finns ett tjugotal objektområden för officiell provning. För varje område utser regeringen på förslag av den centrala myndigheten en riksprovplats, som kan antas utföra provningen på ett opartiskt och sakkunnigt sätt. Av nuvarande sju riksprovplatser är tre myndigheter och fyra aktiebolag i vilka staten har ett bestämmande inflytande. Riksprovplats har rätt att uppbära avgift för officiell provning.

Central förvaltningsmyndighet för den officiella provningen var till en början statens provningsanstalt. Mot bakgrund av att provningsanstalten även är riksprovplats för ett antal objektområden fördes emellertid myn- 4

dighetsfunktionen den 1 juli 1983 över till ett nyinrättat organ, statens mät- NU 1985/86: 8

och provråd (prop. 1982/83: 100 bil. 14, NU 1982/83: 34, rskr. 1982/83:373).

Statens mät- och provråd har enligt riksprovplatslagen rätt att meddela auktorisation för sådan provning som inte är officiell. Auktoriserade provplatser finns för närvarande främst inom området cisternkontroll.

Ar 1982 tillkallades en särskild utredare för att göra en översyn av lagstiftningen om riksprovplatser. I betänkandet (Ds I 1983:22) Kontroll genom provning redovisas en utvärdering av det nuvarande systemet med riksprovplatser. Utredaren drar slutsatsen att systemet i stort har fungerat väl och att det innebär en förbättring i relation till tidigare förhållanden. En stor del av den kritik som har riktats mot systemet, innebärande att det har inneburit kraftiga fördyringar, bristande effektivitet och ökad byråkrati, betecknas som ogrundad eller överdriven.

Emellertid anförs i betänkandet att variationen och mångfalden i kontrollformerna bör ökas. Bl. a. föreslås att området för den officiella provningen, som i dag begränsas till i författning generellt föreskriven provning, vidgas till att omfatta även provning som beslutas i särskilt fall av myndighet, t. ex. för kontroll av att villkor i koncession eller tillstånd uppfylls. Även sådan provning som i praktiken är obligatorisk genom att den utgör förutsättning för bidrag eller tillstånd föreslås ingå i den officiella provningen. Som ny samlande beteckning föreslås obligatorisk kontroll.

Beträffande organisationen av kontrollverksamheten anförs i betänkandet att obligatorisk kontroll i viss utsträckning bör kunna utföras även av auktoriserade organ som inte är riksprovplatser. Enligt utredaren bör en sådan möjlighet utnyttjas främst vid kontroll av anordningar som medför begränsade risker för liv eller hälsa eller som uteslutande kan skada egendom. S. k. typprovning som bildar underlag för typgodkännande bör emellertid komma i fråga enbart vid riksprovplats, beroende bl. a. på att behovet av likformighet är särskilt starkt vid sådan provning.

I betänkandet berörs också frågor om kontroll inom byggområdet, som hittills med ett undantag inte har omfattats av systemet med officiell provning. Undantaget är trämaterial och träkonstruktioner, för vilka statens provningsanstalt är riksprovplats. För byggområdet i övrigt har en särskild kontrollorganisation byggts upp under ledning av statens planverk med stöd av byggnadslagstiftningen. När det gäller fabrikstillverkade produkter sker kontrollen i form av typgodkännande och tillverkningskontroll, som främst går ut på att kontrollera tillverkarens egenkontroll. För olika produktområden utövas tillsynen av särskilda kontrollorgan som har formen av ideella föreningar eller stiftelser och i vilkas ledning ingår företrädare för såväl resp. bransch som olika myndigheter. Dessa kontrollorgan förfogar normalt inte över egen provningsutrustning, utan de anlitar statens provningsanstalt och andra organ.

Detta kontrollsystem baseras formellt på frivillighet. I praktiken är det dock omöjligt för en leverantör av någon betydelse att ställa sig utanför systemet, varför detta kan ses som en form av myndighetsutövning.

5 Uppgifter i anslutning till motionerna

NU 1985/86:8

Provning och godkännande av teleutrustning

Enligt riksdagens beslut har televerkets monopol beträffande telefonapparater upphävts den 1 november 1985. En apparat som skall anslutas till nätet måste dock typgodkännas av televerket (T-märkning). Frågan om ordningen härför togs upp i proposition 1984/85:158 om vissa telefrågor (s.

17 f.) med anledning bi. a. av skrivelser från Sveriges grossistförbund. Där gavs följande beskrivning av nuvarande ordning.

Anslutningsgodkännandet görs nu av ett särskilt kontor inom televerkets centrallaboratorium. Provningen kan ske i televerket eller i annat laboratorium som verket bedömt har erforderlig kompetens och självständighet.

Som hjälpmedel för extern provning har televerket utarbetat testformulär, som för ett antal vanliga produktslag anger vilka egenskaper som måste mätas och redovisas. De generella tekniska villkoren för anslutning är kända och publicerade. I den mån proven visar att villkoren är uppfyllda måste verket godkänna utrustningen för anslutning. Skulle kunden vara missnöjd med godkännandekontorets beslut kan det överklagas till teleanslutningsnämnden. Teleanslutningsnämnden består av två televerksrepresentanter och tre andra ledamöter som regeringen utsett. Nämnden inrättades som en följd av riksdagsbeslutet med anledning av prop. 1980/81:66.

Hittills har ingen klagat hos teleanslutningsnämnden.

Kommunikationsministern anförde att han med hänsyn till att nuvarande ordning i praktiken fungerat mycket väl inte var beredd att förorda en ändring av nuvarande regler. Utifrån främst principiella utgångspunkter kunde det ändå finnas skäl att se över handläggningsordningen.

Vid sin behandling av frågan avstyrkte trafikutskottet ett motionsyrkande (m, c, fp) om att televerkets provning skulle överföras till annan myndighet. Enligt trafikutskottet borde resultatet av den aviserade översynen avvaktas (TU 1984/85:28 s. 9). Häremot avgav företrädarna för de tre borgerliga partierna en gemensam reservation. Riksdagen följde utskottet.

En särskild utredare har nu tillkallats (f. d. generaldirektören Stig Swanstein) med uppgift bl. a. att se över televerkets provning och godkännande av utrustning som är avsedd att anslutas till det allmänna telenätet. I direktiven (Dir. 1985:45) anförs följande om denna del av uppdraget:

Utredaren skall bedöma vilket system för formulering av tekniska villkor, provning och godkännande som bör gälla och framlägga de förslag till organisatoriska och andra förändringar som utredaren finner befogade.

För- och nackdelar med ett alternativ som innebär att godkännandefunktionen skiljs ut från televerket bör särskilt belysas. I det sammanhanget bör utredaren beakta vad som anförts i regeringens lagrådsremiss med förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. i det s.k. riksprovplatssystemet. Särskilt bör beaktas vad som anförts om förhållandet mellan föreskrivande myndighet och kontrollerande organ samt om ett effektivare och mer flexibelt kontrollsystem. Utredaren skall ange ekonomiska och andra konsekvenser av sina förslag.

Kraven på opartisk behandling och sekretesskydd är grundläggande. 6

Andra krav sorn utredaren särskilt bör beakta är kravet på teknisk kompetens hos dem som formulerar de tekniska villkoren samt provar och godkänner utrustningen liksom kravet på smidighet, flexibilitet och effektivitet i handläggningen. Utländska erfarenheter bör tas till vara, och önskvärdheten av en internationell harmonisering skall beaktas. Översynen skall ge underlag för bedömningen av vilket system som bäst tillgodoser användarnas intresse av ett brett utbud av teleutrustningar och av ett väl fungerande telenät. Utredaren skall söka finna lösningar i vilka beaktas även svensk exportindustris intressen t. ex. av att provning och godkännande i Sverige accepteras av utländska teleadministrationer.

Förslag i denna del bör enligt direktiven avges senast den 1 juli 1987.

Det kan tilläggas att kommunikationsministern den 14 november 1985 i svar på två frågor i riksdagen (1985/86:166 och 186) meddelade att regeringen kommer att ta ställning till formerna för provning och godkännande av teleutrustning när utredningen är klar.

Träteknikcentrum

Träteknikcentrum är ett organ för kollektiv forskning på det trätekniska området. Huvudmän är Stiftelsen Svensk träteknisk forskning — som företräder ett antal branschorganisationer - och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Verksamheten regleras genom avtal och ramprogram.

Träteknikcentrum består av tre enheter, varav en huvudenhet med kansli i Stockholm och enheter i Jönköping och Skellefteå för forsknings- och utvecklingsarbete m. m. Verksamheten i Skellefteå är inriktad framför allt på vidareförädling och byggnadssnickerier. Vid enheten bedrivs produktprovningar och tester av byggdelar samt konsulentverksamhet som till största delen består av tekniköverföring till den träbearbetande industrin.

Utskottet

Lagförslaget

Nuvarande system för den officiella provningen tillkom i sina huvuddrag år 1972. Förhållandena inom provningsområdet var tidigare mycket skiftande i fråga om organisation och ansvarsförhållanden. Officiell provning bedrevs vid ett stort antal statliga, kommunala och enskilda institutioner samt i viss mån även av enskilda personer. Den formella grunden för verksamheten var i många fall oklar. Det system som infördes år 1972 hade som huvudsyften att ansvarsförhållandena skulle läggas fast. att tillgängliga provningsresurser skulle utnyttjas effektivt och att verksamheten skulle fylla höga krav på såväl teknisk kompetens som opartiskhet. Ansvaret för den s. k. officiella provningen skulle fördelas på ett antal riksprovplatser med ansvar inom var sitt område. På grund av kravet på opartiskhet har endast myndigheter eller andra organ i vilka staten har ett bestämmande inflytande utsetts till riksprovplatser. Av olika skäl har systemet inte kommit att bli heltäckande. Viktiga områden, t. ex. byggområdet och miljöområdet, har inte inordnats i systemet.

Den nya lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning som nu NU 1985/86: 8 föreslås bygger i allt väsentligt på det utredningsförslag som har redovisats i det föregående. Den huvudsakliga innebörden av lagförslaget är dels att tillämpningsområdet vidgas till att omfatta i princip all provning som är formellt eller reellt tvingande — obligatorisk kontroll dels att systemet med riksprovplatser ges ökad flexibilitet. En viktig nyhet är att riksprovplats skall kunna utnyttja provningsresultat från tillverkare m.fl. Vidare -skall en eller flera auktoriserade provplatser kunna utses för obligatorisk kontroll inom visst område. En förutsättning för sådan auktorisation är att kontrollen kan utföras på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt. Inom område där riksprovplats har utsetts skall den obligatoriska kontrollen dock liksom hittills utföras vid denna. Riksprovplatsernas särställning kommer till uttryck även däri att det allmänna förutsätts ha ett bestämmande inflytande över verksamheten.

Utskottet vill framhålla att det utvidgade provplatssystemet alltjämt avses utgöra endast en organisatorisk ram för sådan kontroll som föreskrivs av olika myndigheter med stöd av författning. Det är de föreskrivande myndigheternas sak att bestämma vilka krav som skall ställas, vilken kontroll som behövs och hur den skall genomföras. Kontrollordningen är inte tvingande. De föreskrivande myndigheterna kan alltså välja att inte inordna viss kontroll i systemet.

Av propositionen (s. 7-9) framgår att lagförslaget utgör ett led i regeringens strävanden att förbättra den offentliga förvaltningen genom bl. a. regelförenklingar och minskat krångel. Den offentliga kontrollen skall kunna anpassas till den utveckling som pågår inom industrin mot alltmer avancerade system för kvalitetssäkring och kontroll av produktionen. Företagens egna kontrollåtgärder, den s. k. egenkontrollen, bör få en mycket mer framskjuten roll än tidigare när utformningen av samhällets kontroll bestäms. Denna kontroll bör därmed kunna minska i omfattning och i större utsträckning få karaktären av övervakning av egenkontroll, anförs det.

I motion 1985/86:115 (m) yrkas avslag på regeringens förslag. Motionärerna anser att de förändringar av provplatssystemet som föreslås inte är tillräckligt långtgående. Man vänder sig bl. a. mot kravet på att det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande i en riksprovplats. Vidare anser man att auktoriserade provplatser i ökad utsträckning skall kunna utföra obligatorisk kontroll. En grundläggande invändning mot förslaget är att det avser enbart den organisatoriska ramen för kontrollen. Man borde i syfte att begränsa kontrollens omfattning i första hand ha siktat till att inventera de krav på obligatorisk kontroll som ställs.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till regeringens förslag, som får ses främst som en anpassning av riksprovplatssystemet till ändrade förutsättningar. Därmed avvisar utskottet också den kritik mot förslaget som framförs i motion 1985/86:115 (m). Frågan om det sakliga innehållet i de krav som ställs av olika myndigheter torde inte minst av praktiska skäl få behandlas i annat sammanhang än den nu aktuella organisationsfrågan.

Utskottet finner därför motionärernas yrkande om avslag på lagförslaget

omotiverat, i all synnerhet som förslaget i väsentliga delar tillgodoser deras 8

önskemål om ändringar i nuvarande system. En viss särställning för riks- NU 1985/86: 8 provplatserna är enligt utskottets mening alltjämt motiverad. Beträffande frågan om det allmännas inflytande över verksamheten hänvisar utskottet till vad som anförs härom i ett motivuttalande till 4 § lagförslaget (s. 27).

Enligt uttalandet är det inte nödvändigt att staten, i fråga om riksprovplats som inte är myndighet, skall ha ett bestämmande ägarinflytande. Det bör vara tillräckligt att staten tillsammans med Svenska kommunförbundet eller Landstingsförbundet e. d. har sådant inflytande. Utskottet instämmer däri.

På en punkt av formell natur föreslår utskottet en ändring i lagförslaget.

Tidpunkten för ikraftträdandet bör senareläggas med en månad till den 1 februari 1986.

Provning av teleutrustning

I motion 1985/86:114 (c), som även den har väckts med anledning av propositionen, föreslås att provning och godkännande av utrustning avsedd att anslutas till det allmänna telenätet skall föras över från televerket till ett opartiskt provningsorgan. Utskottet har tidigare redogjort för bakgrunden till frågan och för den särskilda utredning som nyligen har tillkallats för att se över systemet för provning utifrån kraven på bl. a. opartisk behandling och sekretesskydd.

Utskottet finner det tillfredsställande att en översyn av frågan har påbörjats. Resultatet av översynen bör kunna avvaktas. Något initiativ av riksdagen i frågan behövs inte. Utskottet avstyrker alltså motionen.

Provning av trämaterial

I de likalydande motionerna 1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) föreslås att Träteknikcentrum i Skellefteå skall auktoriseras för typprovning av vissa byggnadssnickerier.

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya lagen möjliggör ett vidgat utnyttjande av resurser hos olika slag av provningsorgan även för den obligatoriska kontrollen. I det aktuella fallet ankommer det på statens planverk som föreskrivande myndighet att ta ställning till frågan om vilka organ som skall genomföra den föreskrivna typprovningen. Utskottet anser inte att frågan är av den arten att den bör prövas av riksdagen.

Motionerna avstyrks.

Statens provningsanstalt

I motion 1983/84: 1317 (c) hävdas att den provning som utförs vid statens provningsanstalt som underlag för typgodkännande medför höga kostnader och långa väntetider för företagen. Motionären yrkar mot bakgrund härav på att näringslivet i ökad omfattning skall kunna utföra provningar i egna opartiska anläggningar. Utskottet konstaterar återigen att den föreslagna lagen öppnar möjligheter till auktorisation av sådana anläggningar 9

för obligatorisk kontroll. Utskottet vill tillägga att den utvärdering av NU 1985/86: 8

nuvarande system som utfördes år 1983 inte ger stöd för den kritik av statens provningsanstalts verksamhet som framförs i motionen. Denna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:115 antar det i proposition 1985/86:27 framlagda förslaget till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m., dock med ändring av tidpunkten för lagens ikraftträdande till den 1 februari 1986,

2. beträffande provning av teleutrustning att riksdagen avslår motion 1985/86: 114,

3. beträffande provning av trämaterial

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:863 och 1984/85: 768,

4. beträffande statens provningsanstalt att riksdagen avslår motion 1983/84:1317.

Stockholm den 5 december 1985

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lilly Hansson (s),

Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Erik Hovhammar (m), WiviAnne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

1. Regeringens lagförslag (mom. 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 9 med ”februari 1986” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1985/86:115 (m) om att regeringens förslag borde ha tagit sikte på det grundläggande problemet att de föreskrivande myndigheterna ställer alltför vittgående krav på kontroll.

Jämfört därmed är organisationen av kontrollen en andrahandsfråga. Även beträffande organisationen är emellertid regeringens förslag otillfredsställande. Således har systemet med riksprovplatser enligt förslaget alltjämt starka inslag av konkurrensbegränsning.

Riksdagen bör alltså avslå lagförslaget och anmoda regeringen att utarbeta ett nytt förslag till lagstiftning. Huvudpunkterna i detta förslag bör 10

vara följande:

- Den obligatoriska kontrollen bör begränsas till de områden där det NU 1985/86:8 finns starka skäl för sådan kontroll.

- Lagstiftningen bör utformas så att kontrollen kan organiseras på sätt som passar förhållandena inom olika områden.

- Riksprovplatsernas nuvarande monopolställning inom resp. kontrollområde bör omprövas, och kravet på ett bestämmande inflytande över verksamheten från det allmänna bör slopas.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1985/86: 115 (m).

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: 115 avslår det i proposition 1985/86: 27 framlagda förslaget till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. och hos regeringen hemställer om nytt förslag till lagstiftning på området.

2. Provning av teleutrustning (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Ivar Franzén (c). Per Westerberg (m). Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det i och för sig tillfredsställande att regeringen har uppmärksammat de principiella problem som televerkets nuvarande monopol på provning av telemateriel medför. Som anförs i motion 1985/

86: 114 (c) är det emellertid inte godtagbart att en eventuell ändring av gällande ordning skulle ske tidigast om två år. Som en provisorisk lösning bör provningsverksamheten omgående överföras till ett opartiskt organ.

Detta bör ges regeringen till känna som riksdagens mening. Motion 1985/

86: 114 (c) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande provning av teleutrustning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: 114 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Provning av trämaterial (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort har följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya lagen möjliggör ett vidgat utnyttjande av resurser hos olika slag av provningsorgan även för den obligatoriska kontrollen. Med anledning av vad som anförs i motionerna 1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) om Träteknikcentrum i Skellefteå vill 11

utskottet framhålla önskvärdheten av att möjligheterna till auktorisation av liknande organ utnyttjas i ökad utsträckning sedan den nya lagen har trätt i kraft. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande av denna innebörd till regeringen. Motionerna skulle härigenom tillgodoses i väsentlig mån.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande provning av trämaterial att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:863 och 1984/ 85: 768 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Provning av trämaterial (mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Vad som anförs i motionerna 1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) om Träteknikcentrum i Skellefteå belyser olägenheterna med nuvarande system. Utskottet anser det angeläget att liknande organ genom ny lagstiftning ges ökade möjligheter att överta ansvaret för sådan obligatorisk kontroll som alltjämt anses nödvändig. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande av denna innebörd till regeringen. Motionerna skulle härigenom tillgodoses i väsentlig mån.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande provning av trämaterial att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:863 och 1984/ 85: 768 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande Regeringens lagförslag (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anför:

Vi har från folkpartiets sida ansett oss böra stödja regeringens förslag om ny lag med hänsyn till att det innebär möjligheter till en viss liberalisering av det nuvarande systemet för provning. Vi förutsätter därvid att ett ökat utrymme även i praktiken kommer att ges för auktoriserade provplatser. Att obligatorisk kontroll skall kunna utföras vid ett antal auktoriserade provplatser har fördelar från konkurrenssynpunkt. Vi ansluter oss till de synpunkter som förs fram i NO:s remissyttrande (prop. 1985/86:27 s. 55) om att riskerna för att opartiskheten kommer i fara vid konkurrens i provningsverksamhet inte bör överdrivas. Det ligger uppenbarligen i producenternas eget intresse att få sådan kontroll och provning som behövs av säkerhetsskäl utförd på ett sakkunnigt och vederhäftigt sätt.

Vi kommer att noga följa resultatet av lagändringen och återkommer med förslag om denna inte visar sig leda till effektivare provningsförfarande och konkurrens.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985