Om alkoholpolitiken
Skatteutskottets betänkande 1985/86:1
om alkoholpolitiken
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet olika motioner från riksmötet 1984/85 på alkoholpolitikens område rörande såväl denna politiks målsättning och allmänna utformning som olika detaljfrågor rörande tillverkning, försäljning, beskattning och införsel av alkoholdrycker.
Utskottet avstyrker motionerna.
Fem reservationer och sju särskilda yttranden har avgivits. Reservationerna avser delmål för alkoholpolitiken (fp), utvärdering av alkoholpolitiken (fp och vpk), statistikfrågor (fp) och beskattningen av kvalitetsviner (m, fp).
Motionerna
1984/85:407 av Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar om att förbjuda försäljning av s. k. snabbvinsatser.
1984/85:684 av Per Stenmarck (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om systembutikernas öppethållande på lördagar.
1984/85:824 av Sten Andersson i Malmö (m), vari yrkas att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp på systembolaget till myndighetsåldern.
1984/85:950 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen upprepar sin begäran om en översyn av vinbeskattningen samt som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om försäljning av kvalitetsviner ”en primeur” och om vinauktioner.
1984/85:957 av Karin Israelsson (c) och Gunhild Bolander (c), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som förhindrar ungdomar under 20 år att inköpa snabbvinsatser,
2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om begränsad marknadsföring av snabbvinsatser,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild lagstiftning som medger särskild beskattning av snabbvinsatser.
1984/85:961 av Barbro Nilsson i Örnsköldsvik (s) och Tyra Johansson (s),
SkU
1985/86:1
1 Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nrl
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om alkoholfria drycker.
1984/85:1158 (hänv. 1157) av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av Lex Öresund.
1984/85:1192 av Georg Andersson m.fl. (s), vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av utvärdering av effekterna av 1977 års alkoholpolitiska beslut,
2. att riksdagen uttalar sig för att enkätundersökningar i syfte att kartlägga olika gruppers alkoholvanor genomförs.
1984/85:1198 av dåvarande tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp), vari yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om förslag till ändring i tullbestämmelserna så att all införsel av alkoholhaltiga drycker beskattas.
1984/85:1199 av dåvarande tredje vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående priset på alkohol.
1984/85:1235 av Rune Torwald m.fl. (c, s, fp), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att ett treårigt, väl planerat vetenskapligt försök med inköpsbegränsning av alkohol kommer till stånd och att försöket kombineras med en successiv forskningsbaserad utvärdering och rapportering av de medicinska och sociala effekterna,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en statlig alkoholkommission och vetenskaplig expertgrupp tillsätts med uppgift att dels analysera de medicinska, sociala och samhälleliga skador som förorsakas av alkoholförtäring, dels utarbeta en noggrann plan för ett treårigt vetenskapligt försök med inköpsbegränsning av alkohol.
1984/85:1506 (hänv. 1505) av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari yrkas
2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om tillståndskrav för detalj- och partihandel med öl klass II,
3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om servering av alkoholdrycker i slutna sällskap,
4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om servering av öl klass II i personalmatsalar,
5. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om godkännande av ersättare för föreståndare för serveringsställe.
Yrkande 1 har utskottet behandlat i sitt betänkande 1984/85:46.
1984/85:1590 av Görel Bohlin (m), vari yrkas att riksdagen beslutarom sådan förändring av bestämmelserna angående skattefri försäljning av varor på flygplatser att försäljning kan ske vid ankomsten.
1984/85:1591 av Anita Bråkenhielm (m) och Nils Carlshamre (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till uppläggning av ett försök med alkoholransonering.
SkU 1985/86:1
1984/85:1600 av Birger Hagård (m), vari yrkas
1. att riksdagen beslutar fastställa den övre alkoholgränsen för öl som försäljs i den allmänna handeln till 3,6 viktprocent,
2. att riksdagen beslutar avveckla alla restriktioner kring försäljning av folköl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om öppethållande på lördagarna i systembutikerna,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att restauranger kan inköpa alkoholhaltiga drycker till reducerat pris,
5. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag i syfte att avskaffa eller minska restriktionerna på det alkoholpolitiska området.
1984/85:1602 av Margareta Hemmingsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en exportbutik på Hässiö flygplats.
1984/85:1607 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp), vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om åtgärder mot de s. k. snabbvinsatserna som innebär att alkohollagstiftningen inte kan kringgås.
1984/85:1628 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ändrad prissättning på alkoholdrycker vid servering.
1984/85:2178 (hänv. 2177) av Rolf Clarkson m.fl. (m), vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ankomst-taxfree-försäljning vid landets flygplatser med utlandstrafik.
Yrkande 1 har utskottet behandlat i sitt betänkande 1984/85:50 och yrkande 3 i betänkande 1984/85:26.
1984/85:2198 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut,
2. att riksdagen uttalar att målet för sänkning av den totala alkoholkonsumtionen bör sättas till 20 % för en kommande tioårsperiod,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande restriktioner och förebyggande åtgärder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholbeskattningen och konsumentprisindex,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande förbättrad alkoholstatistik.
1984/85:2267 av dåvarande tredje vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, m, c, vpk), vari yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut genomförs i vad gäller effekter av information, utnyttjandet av prisinstrumentet, avveckling av privat vinstintresse, m.fl. åtgärder.
1984/85:2694 (hänv. 2693) av Per Stenmarck m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående gränser för försäljning av tobaksvaror i Öresundstrafiken.
1 * Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr 1
SkU 1985/86:1
1984/85:2728 (hänv. 2727) av Per Stenmarck m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till taxfree-försäljning på flygplatser.
1984/85:2740 av Göran Ericsson (m) och Knut Billing (m), vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ändring av lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD),
2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till åtgärder syftande till att styra över en större del av alkoholkonsumtionen från enskild miljö till restaurangmiljö,
3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till sådana åtgärder i LHD att vad i motionen anförts om ett 11-punktsprogram beaktas.
1984/85:2811 (hänv. 2809) av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en alkoholkommission bör tillsättas i enlighet med vad som anförts i motion 2809.
Frågornas tidigare behandling
Alkoholpolitikens allmänna målsättning, m. m.
De riktlinjer som tillämpas för alkoholpolitiken fastslogs 1977 (prop. 1976/77:108, SkU 1976/77:40) efter ett mångårigt utredningsarbete. Under bred enighet fastställdes då ett samlat alkoholpolitiskt program med tonvikt på socialpolitiska insatser i vid mening och ökade resurser till förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet med målsättningen att begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med alkoholmissbruket. Det centrala ansvaret för samhällets alkoholpolitik lades på socialstyrelsen och en därtill knuten nämnd, a-nämnden. Vidare skulle beskattningen i högre grad än tidigare användas i konsumtionsbegränsande syfte.
Samtidigt avstyrkte utskottet vissa motionsvis framställda krav på preciserade delmål för en sänkning av alkoholkonsumtionen. Utskottet anförde att det torde fordras en samordning av flera olika insatser för att kunna sänka den totala alkoholkonsumtionen och pekade på behovet av information, på utnyttjandet av prisinstrumentet och på en övervakning av hur konsumtionen av drycker med olika alkoholhalt inbördes kan styras. Utskottet såg det inte som sin uppgift att närmare precisera behövliga insatser för att under en följd av år begränsa den totala alkoholkonsumtionen utan utgick från att detta skulle bli en uppgift för socialstyrelsen.
I fråga om beskattningens höjd betonades vikten av att beskattningsinstrumentet inte bara används för att hålla tillbaka konsumtionen av alkoholdryckerna utan även för att styra över konsumtionen till de alkoholsvagare dryckerna. Vidare framhölls att en höjning av den relativa prisnivån måste avvägas mot riskerna för bl. a. hembränning. Utskottet avstyrkte motionsvis framställda yrkanden om ytterligare skatteskärpningar och om en särskild utredning beträffande en starkt progressiv alkoholbeskattning.
SkU 1985/86:1
Utskottet har senare vid sin återkommande behandling av hithörande frågor vidhållit sin ståndpunkt. Vid sin senaste behandling av ransoncringsfrågor
m. m. anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande, SkU 1984/85:1, följande:
Utskottet uttalade i samband med reformen att målsättningen borde vara att begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med alkoholmissbruket. Vad som nu kan konstateras är att den mätbara konsumtionen av alkohol sjunkit väsentligt under de senaste åren men att missbruksproblemen ännu inte reducerats i motsvarande mån. En följd av det effektivare utnyttjandet av skatteinstrumentet för att dämpa konsumtionen som reformen innebar är att hembränningen och hemtillverkningen av vin har ökat. Som socialutskottet framhållit i sitt yttrande tyder en viss nedgång i alkoholskadorna under senare år på att totalkonsumtionen och inte endast den registrerade försäljningen minskat. På sikt bör en fortsatt utveckling i denna riktning också kunna leda till en reducering av missbruket, som främst kan konstateras hos gruppen storkonsumenter.
Ser man alltså till utvecklingen i stort är det enligt utskottets mening inte någon överdrift att påstå att verkningarna av 1977 års reform hittills i huvudsak motsvarat förväntningarna. Det som främst återstår att åstadkomma, förutom en fortsatt konsumtionsminskning, finner utskottet vara att långsiktigt ändra attityderna till alkoholbruket genom bl. a. ökad information till ungdomen och att på alla sätt hjälpa alkoholproblematikerna ur deras svåra situation. Det fortsatta arbetet bör i huvudsak kunna bedrivas efter de riktlinjer som gäller och utan några väsentliga ändringar av försäljnings- eller beskattningsregler. När den alkoholpolitiska utvecklingen i stora drag överensstämmer med statsmakternas intentioner saknas enligt utskottets mening anledning att tillgripa åtgärder som inte har stöd i någon bredare opinion för att påskynda utvecklingen, särskilt som sådana ingripanden kan skapa negativa attityder mot de alkoholpolitiska strävandena överlag. De motionärer som förordar införandet av en alkoholransonering gör det främst i det vällovliga syftet att begränsa storkonsumenternas alkoholförbrukning. Det är möjligt men långt ifrån säkert att en ransonering skulle vara till gagn för denna grupp. Däremot är det helt okänt hur övriga konsumenter kommer att reagera. Några av de bärande skälen för motbokens avskaffande var att den inte visat sig kunna skydda dem den var avsedd att skydda - främst ungdomen - och att man ville avveckla den suggestionseffekt som ansågs ligga i ransoneringssystemet och som antogs verka så att ett flertal konsumenter köpte ut sin ranson och drack upp den för att den inte skulle frysa inne. Även med den - jämfört med motbokstiden - väsentligt lägre ranson som förordas av rikskommittén för alkoholransonering kan det inte uteslutas att ett ransoneringssystem kan medverka till att öka konsumtionen hos vissa grupper. En ransonering kan också bidra till att konservera alkoholvanorna och till att bibringa konsumenterna den uppfattningen att alkoholförtäring inom gränserna för den fastställda ransonen alltid är riskfri.
Mot denna bakgrund och med instämmande i vad socialutskottet anfört i denna fråga anser skatteutskottet att man i första hand bör fortsätta den hittills förda politiken, helst med intensifierade insatser i fråga om alkoholproblematikerna och ungdomen och att restriktionsåtgärder alltså bör övervägas först om utvecklingen mera påtagligt försämras.
Med det anförda avstyrkte utskottet motionsyrkanden om införande av alkoholransonering, särskilda uttalanden rörande restriktioner m. m. och om utredning i syfte att avskaffa eller minska de alkoholpolitiska restriktionerna.
Samtidigt behandlade utskottet motionsyrkanden rörande en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut och om tillsättande av en statlig alkoholkommission. Utskottet avstyrkte också dessa yrkanden och anförde följande: -
SkU 1985/86:1
5 Enligt utskottets mening torde det vara förenat med utomordentliga svårigheter att inom rimlig tid göra en meningsfull utvärdering av ett så vittomfattande beslut som 1977 års alkoholpolitiska reform. Även om man begränsar utvärderingen vilket föreslås i motion 1132 till enskilda beslut som information, reklamförbud m. m. är det knappast troligt att man därigenom skulle nå några resultat av större värde för den kommande alkoholpolitiken. Inte ens i de fall då en utvärdering startar samtidigt med att den åtgärd som skall utvärderas sätts i kraft - såsom skedde i fråga om lördagsstängningen av systembutikerna - blir resultatet alltid entydigt. Att i efterhand försöka fastställa exempelvis effekterna av reklamförbudet förefaller under sådana förutsättningar inte meningsfullt. I stället bör det ankomma på en central ledningsgrupp att följa upp alkoholpolitiken och ta de initiativ som erfordras. Vid 1977 års reform förutsattes att den till socialstyrelsen knutna a-nämnden skulle ha denna funktion. I syfte att skapa en bättre samordning av bl. a. alkoholinformationen har i en särskild utredning föreslagits att a-nämnden avskaffas och att en del av dess uppgifter överförs till ett särskilt råd med direkt anknytning till regeringen. Regeringen väntas - som framgår av socialutskottets yttrande - i höst lägga fram en proposition rörande bl. a. denna fråga. Skatteutskottet anser att de nu förväntade förslagen bör kunna leda till bredare och bättre samordnade informationsinsatser på alkoholområdet. Utskottet finner en sådan verksamhet mera angelägen än ytterligare utredningar eller statistik i alkoholfrågan eller tillsättande av en särskild alkoholkommission.
Beträffande kravet på ett preciserat delmål för alkoholpolitiken, nämligen att sänka alkoholkonsumtionen med 20 % för en kommande tioårsperiod, hade socialutskottet då liksom tidigare avstyrkt detta med hänvisning bl. a. till svårigheterna att fastställa den totala alkoholkonsumtionen. I sitt nyssnämnda betänkande SkU 1984/85:1 anslöt sig skatteutskottet till socialutskottets bedömning och avstyrkte också detta yrkande.
Även frågan om sambandet mellan konsumentprisindex (KPI) och alkoholbeskattningen behandlades i betänkandet SkU 1984/85:1. Utskottet hade tidigare framhållit att det saknades anledning att befara att alkoholpriserna mera bestående skulle ligga under KPI och underströk nu vikten av att alkoholbeskattningen ändrades i sådan takt att alkoholpriserna inte kom att ligga efter KPI-utvecklingen. Utskottet avstyrkte det yrkande som framställts i denna fråga i den mån yrkandet inte var tillgodosett genom vad utskottet här uttalat.
Alkohol- och narkotikapolitiska rådet
Det centrala ansvaret för samhällets alkoholpolitik ligger fortfarande på socialstyrelsen. Den till socialstyrelsen knutna a-nämnden har emellertid avvecklats fr. o. m. den 1 juli 1985 (prop. 1984/85:19, SoU 1984/85:8). Dess roll som initiativtagare och talesman för folkrörelserna i drogfrågor har i stället lagts på ett alkohol- och narkotikapolitiskt råd med representanter bl. a. för folkrörelser och organisationer som i sin verksamhet arbetar med drogfrågor. Rådet är knutet till regeringen för att skapa direktkontakter i olika drogpolitiska frågor mellan folkrörelserna och regeringen. Avsikten är att rådet skall vara ett forum för ömsesidig information om pågående och planerad verksamhet samt för diskussion om behov av åtgärder. I rådet skall
SkU 1985/86:1
också kunna tas upp olika förslag om t. ex. undersökningar av utvecklingen på drogområdet. Samtidigt kvarstår Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) som ett organ för folkrörelserna med uppgift främst att förmedla basfakta på drogområdet, följa drogutvecklingen och sprida information om förändringarna.
Vid sin behandling av vissa forskningsfrågor har socialutskottet i sitt betänkande Soll 1984/85:20 anfört bl. a. följande:
Bruket av beroendeframkallande medel är ett av våra största samhällsproblem. Behovet av fortsatta och fördjupade forskningsinsatser är därför stort. Dessa insatser bör enligt utskottets mening i första hand inriktas på att klarlägga de mänskliga och samhälleliga faktorer som gör att så många människor missbrukar droger. Forskning om alkohol och ekonomi kan dock utgöra ett värdefullt komplement till denna forskning och ge kunskap om t. ex. de ekonomiska faktorer som påverkar alkoholkonsumtionens storlek och dess fördelning. Därigenom kan sådan forskning bidra till en mer effektiv alkoholpolitik. Initiativ till önskvärd forskning kring alkohol kan bl. a. tas av det alkohol- och narkotikapolitiska råd som inom kort skall tillsättas (jfr prop. 1984/85:19, SoU 8). Behöriga myndigheter får därefter i vanlig ordning pröva vilka forskningsprojekt som bör beviljas statligt stöd.
Beskattningen av vin, m.m.
Under en lång följd av år har frågan om lättnader i beskattningen av vissa lättviner-s. k. kvalitetsviner-varit föremål för riksdagens prövning. Förslag har bl. a. väckts om en sänkning av procentavgiften för viner i prislägen upp till 60-70 kr. Utskottet har genomgående avstyrkt sådana yrkanden, men under våren 1983 biföll riksdagen en reservation med begäran om förslag till en sådan ändrad vinbeskattning. I proposition 1983/84:7, som bl. a. innehöll förslag om vissa höjningar av vinbeskattningen, anförde emellertid finansministern att han inte funnit någon acceptabel lösning som utan olägenheter av skilda slag sänker priset på viner i mellanprisläget. Någon ändring av beskattningsprinciperna föreslogs därför inte.
Vid sin behandling av propositionen avstyrkte utskottet (SkU 1983/84:7) de motioner som åter väckts i denna fråga och sammanfattade sin ståndpunkt sålunda:
Yrkanden om lättnader i beskattningen av kvalitetsviner har behandlats av riksdagen vid upprepade tillfällen. Dessa yrkanden har grundat sig på uppfattningen att inköpspriserna på kvalitetsviner stigit snabbare än i fråga om annat vin och att beskattningsreglerna förstärkt prisskillnaderna på ett sätt som inte kan motiveras av alkoholpolitiska skäl. En annan utformning av beskattningen skulle enligt denna ståndpunkt kunna göra kvalitetsvinerna åtkomliga även för normala inkomsttagare och främja en övergång till alkoholsvaga drycker.
Utskottet har vid sin återkommande prövning av denna fråga avvisat de framställda kraven. Som utskottet då framhållit slår skatten redan i dag väsentligt hårdare mot det prisbilliga sortimentet, om man ser till försäljningspriset i förhållande till inköpspriset. Härtill kommer att prisökningarna för dessa viner under en följd av år hållits på en högre nivå än som föranleds av den allmänna prisutvecklingen. Detta medför att utskottet - med hänsyn
SkU 1985/86:1
1 * * Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 1
bl. a. till den oroande utvecklingen i fråga om hemtillverkning- inte är berett att förorda skatteskärpningar för detta sortiment utöver vad som följer av de principer som hittills har tillämpats i fråga om denna prissättning. Utrymmet för skattehöjningar är av motsvarande skäl begränsat även när det gäller spritdrycker. Eftersom beskattningen av de billigaste dryckerna bör avvägas med hänsyn till vad som är lämpligt från alkoholpolitiska utgångspunkter saknas enligt utskottets uppfattning utrymme för att därutöver vidta skattehöjningar inom detta sortiment för att finansiera skattelättnader för andra drycker.
Utskottet kan inte heller vitsorda att skatten på de dyrare vinerna är oskäligt hög. Höjningarna av skatten på lättviner har alltsedan början av 1960-talet utformats så att skattehöjningarna i kronor räknat blivit lika stora för alla viner. Procentavgiften har hela tiden varit oförändrad, och Vin& Spritcentralens och Systembolagets prispålägg i övrigt är förhållandevis små. Enligt vad utskottet erfarit är inte heller prisläget för kvalitetsvinerna anmärkningsvärt högt här jämfört med Europa i övrigt.
Utskottet finner - nu liksom tidigare - att en sänkning av procentavgiften för lättviner inte kan motiveras och avstyrker motionerna. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot de förslag rörande dryckesbeskattningen som läggs fram i propositionen.
Riksdagen godtog nu utskottets ståndpunkt. Påföljande år väcktes återigen motioner i denna fråga som avslogs av riksdagen sedan utskottet (SkU 1984/85:1) avstyrkt dem med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande.
Snabbvin
Reglerna om hemtillverkning av vin för eget behov har blivit föremål för särskild uppmärksamhet alltsedan de s. k. snabbvinsatserna lanserades. Alkoholpolitiska utredningen föreslog förbud mot användande av extrakt och koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft, vilket också blev riksdagens beslut 1977. Leverantörerna ändrade då snabbvinsatserna så att de i stället för extrakt och koncentrat innehöll ren fruktsaft, och försäljningen fortsatte att öka.
I proposition 1980/81:91 föreslogs vissa ändringar av reglerna i syfte att förbjuda försäljning och användning av snabbvinsatser. Förslaget innebar bl. a. att man vid hemtillverkning endast skulle få använda färska eller torkade frukter, bär, rabarber eller druvor och att förpackningar som innehöll två eller flera separat förpackade råvaror eller beredningsämnen för tillverkningen inte skulle få saluhållas.
Propositionen avslogs på förslag av skatteutskottet (SkU 1980/81:23). Utskottet ansåg att den föreslagna lagstiftningen var komplicerad och svårkontrollerbar och att det med hänsyn till olika omständigheter som redovisades i betänkandet knappast fanns något avgörande argument för det föreslagna förbudet.
Då förbudsfrågan åter aktualiserades 1983 genom motionsvis framförda yrkanden anförde utskottet (SkU 1982/83:47) följande (s. 19):
Vid förra riksmötet visade utskottet förståelse för ett förslag i en motion om beskattning av snabbvinsatser. Utskottet ansåg dock att en beskattning knappast var meningsfull, eftersom snabbvinsatserna enligt utskottets uppfattning utan svårighet kunde säljas i olika beståndsdelar, var för sig skattefria.
SkU 1985/86:1
8 Den nu aktuella motionen innehåller inte några förslag till nya lösningar av de problem som är förenade med att effektivt ingripa mot snabbvinsatserna utan att samtidigt förbjuda all hemtillverkning av vin. Utskottet är därför inte berett att nu ompröva sina tidigare ställningstaganden till dessa frågor, även om utskottet nu liksom tidigare instämmer i uppfattningen att snabbvinsatserna kan bli ett allvarligt alkoholpolitiskt problem. Möjligheterna till en laglig och så enkel och snabb hemtillverkning som dessa vinsatser medger innebär att syftet med alkoholbeskattningen lätt kan kringgås. En fortsatt ökning kan skapa ett utbrett beteendemönster som inte kan godtas i längden men som kan vara svårt att bryta. Som socialutskottet anfört i sitt yttrande innebär försäljningen av billiga snabbvinsatser också att alkohol finns lätt tillgänglig även för ungdomar. Utskottet utgår från att regeringen och socialstyrelsen uppmärksamt följer utvecklingen och på nytt lägger fram förslag till åtgärder mot snabbvinsatserna om försäljningen visar samma oroande utveckling som nu är fallet.
Utskottet vidhöll sin uppfattning vid sin behandling av samma fråga följande år (SkU 1984/85:1) och anförde bl. a. följande:
De svårigheter som är förenade med en lagstiftning av angivet slag hänger närmast samman med att alla de komponenter som ingår i snabbvinsatserna, med undantag av fruktsaften, normalt funnits att köpa i de affärer som tillhandahållit tillbehör för vanlig hemtillverkning av vin. Snabbvinsatsen innebär alltså bara att man gjort ett paket som innehåller saft, vissa kemikalier och en bruksanvisning. Utan tvivel underlättar vinsatserna hemtillverkningen av vin, särskilt som de numera saluförs i flertalet större varuhus och genom postorderfirmor, men det torde vara svårt att fastställa i vilken omfattning snabbvinerna bidragit till en ökad totalkonsumtion. Den i början snabbt ökande försäljningen av vinsatser synes numera ha avtagit. Verkställda undersökningar tyder på att snabbvinsatserna svarar för en tredjedel av hemtillverkningen av vin. Den som anskaffat utrustning för tillverkning av snabbvin kan vid ett förbud mot vinsatserna lätt övergå till ordinär hemtillverkning på samma sätt men med billigare råvara. Utskottet vill med dessa synpunkter inte försvara det kommersiella utnyttjandet av hemtillverkningsreglerna som snabbvinsatserna innebär utan endast framhålla svårigheterna att med bibehållen rätt till hemtillverkning av vin förbjuda saluförandet av vinsatser. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen följer utvecklingen med uppmärksamhet och föreslår de åtgärder som påkallas härav.
När det gäller marknadsföringen av snabbvinsatser bör också ett utslag av marknadsdomstolen nämnas. Ett företag som marknadsför snabbvinsatser, bl. a. genom direktreklam, hade på begäran av konsumentverket gått med på att inte sända ut sådan reklam till ungdomar under 20 år (se NU 1982/83:23 s. 8). Sedan bolaget fortsatt som tidigare och KO därför fört frågan till marknadsdomstolen slog domstolen fast att det inte är tillåtet att marknadsföra snabbviner genom direktreklam till ungdomar under 20 år (1984:1 MD 1983:25).
Resandeinförseln
SkU 1985/86:1
Resande som kommer till Sverige får införa resandeutrustning och vissa varor fritt från tull, skatt och andra avgifter. I fråga om sprit, vin, starköl och
tobaksvaror gäller att den som fyllt 20 år i regel får medföra 1 liter sprit, 1 liter vin, 2 liter starköl och 200 cigaretter eller motsvarande mängd andra tobaksvaror. Om sprit ej medförs får 2 liter vin medföras. Tullfriheten gäller inte alkoholfria drycker som anskaffats ombord på fartyg på s. k. korta rutter - Öresundstrafiken och jämställda rutter. Högst 40 cigaretter eller motsvarande mängd andra tobaksvaror som inköpts på sådana rutter får införas tullfritt.
Vid tidigare behandling av frågan om beskattning av resandeinförseln av alkoholdrycker har utskottet bl. a. hänvisat till Nordiska rådets rekommendation till regeringarna i de nordiska länderna att på ett internationellt plan samfällt verka för alkoholpolitiska begränsningar i den legala införseln och framhållit att den skattefria införseln vilade på internationell praxis och att speciella lösningar av denna fråga för Sveriges del såvitt möjligt borde undvikas. Frågan är fortfarande aktuell i Nordiska rådet.
Vid sin senaste behandling av hithörande frågor anförde utskottet följande (SkU 1984/85:1):
Utskottet har från de angivna utgångspunkterna större förståelse för kravet att beskatta all resandeinförsel men är samtidigt medvetet om att en sådan åtgärd knappast kan räkna på stöd från någon bredare opinion. Vid tidigare behandling av motsvarande yrkanden har utskottet också framhållit angelägenheten av att söka nordiska samförståndslösningar på detta problem. Framhållas bör dock att möjligheterna att nå sådana lösningar synes vara begränsade. Under sådana förutsättningar anser utskottet att en fullständig avveckling av resandeinförseln för i Sverige bosatta personer endast kan bli aktuell om den alkoholpolitiska situationen förvärras så att man måste överväga att införa ett ransoneringssystem. Med hänvisning till att utskottet i det föregående avvisat tanken på att nu införa ransonering finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till motion 1453.
Öresundstrafiken
I fråga om Öresundstrafiken och vissa andra s. k. korta rutter gäller särskilda begränsningar i fråga om de resandes rätt att tullfritt införa varor som anskaffats ombord. En redogörelse för dessa begränsningar har redan lämnats. Särskilda regler gäller också i fråga om fartygens rätt till skattefri proviantering. Enligt förordningen (1961:128) med särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund i sin nuvarande lydelse (SFS 1985:186) får spritdrycker, vin, maltdrycker och tobaksvaror, som är obeskattade, medföras från tullområdet endast under villkor att
1. god ordning och nykterhet upprätthålls ombord;
2. spritdrycker eller vin inte tillhandahålls passagerare, som kan antas inte ha fyllt 18 år, och tobaksvaror inte utlämnas till passagerare, som kan antas inte ha fyllt 15 år;
3. spritdrycker, vin eller maltdrycker inte utlämnas till passagerare för att föras i land;
4. spritdrycker eller vin inte utskänks till passagerare före klockan 12;
5. högst 20 cigaretter eller 10 cigarrer eller 10 cigariller eller 50 gram andra tobaksvaror utlämnas till en passagerare för enkel resa.
SkU 1985/86:1
10 Om det av omständigheterna framgår att huvudsyftet med turen inte är att upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse, får obeskattade spritdrycker, vin, maltdrycker, tobaksvaror och chokladvaror inte medföras.
Ändringarna i våras innebär att reglerna mjukats upp något i samråd med Danmark. Ändringarna innebär bl. a. att bestämmelserna förtydligats så att skattefri proviantering kan medges även om dans eller annan underhållning anordnas ombord, så länge det framgår att huvudsyftet dock är att upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse.
Vid utskottets senaste behandling av frågan om Öresundstrafiken (SkU 1983/84:22 s. 88) hade finansministern nyligen meddelat riksdagen att han inte avsåg att ta initiativ till en uppluckring av gällande bestämmelser, vilka enligt hans mening var sakligt motiverade. Han ansåg det principiellt felaktigt att stödja viss trafikverksamhet genom ökade möjligheter till skattefria inköp. En ökning av tobaksförsäljningen ombord på färjorna i Öresund skulle enligt hans mening knappast komma att påverka lönsamheten för rederierna i någon nämnvärd grad. Utskottet delade i princip finansministerns bedömning men ansåg att det kunde vara motiverat att i lämpligt sammanhang ta upp även de frågor motionärerna aktualiserat på det nordiska planet för att åstadkomma regler som bättre överensstämde med dem som gällde i fråga om annan nordisk färjetrafik.
Exportbutik
Enligt 27 § tullagen (1973:670) får regeringen lämna tillstånd att inrätta särskilda butiker (exportbutiker) för försäljning av oförtullade eller eljest obeskattade varor till flygpassagerare som avreser till utlandet. Beträffande exportbutikerna gäller i övrigt enligt 48 § tullstadgan (1973:671) i princip samma allmänna bestämmelser som för tullupplag och tullager.
Reglerna tillkom 1962 för att möjliggöra att den skattefria försäljningen av tobaksvaror och alkoholdrycker överflyttades från flygplanen till taxfree shops. Sådana butiker har också inrättats på de större flygplatserna med utlandstrafik.
Regeringen har den 17 oktober 1985 medgivit att en exportbutik får inrättas också på Hässiö flygplats i Västerås.
Ankomstförsäljning
Utskottet har senast i sitt betänkande SkU 1978/79:46 avstyrkt en motion om s. k. ankomstförsäljning av obeskattade varor i syfte att minska flygets drivmedelsförbrukning. Utskottet anförde följande:
Det i motionen framförda förslaget att obeskattade varor, främst då alkoholdrycker och tobaksvaror, skall få säljas i taxfree shops till resenärer som anländer med flyg från utlandet har tidigare avvisats av riksdagen. Förslaget torde ha fått viss förnyad aktualitet i samband med att luftfartsverket framfört samma tanke i ett remissyttrande över en framställning från SAS om återupptagande av viss ombordförsäljning av här avsedda skattefria varor. Av de av utskottet inhämtade yttrandena i frågan framgår att luftfartsverket och SAS tillstyrker förslaget i motionen med hänvisning bl. a.
SkU 1985/86:1
till att åtgärden skulle bidra till ökad bekvämlighet för passagerarna och till minskat valutautflöde. Till stöd för tillstyrkandet åberopas också de erfarenheter man har från Egypten, Island och Singapore som tillämpar ankomstförsäljning. Generaltullstyrelsen tar däremot av främst principiella skäl bestämt avstånd från förslaget.
Utskottet vill inte bestrida att det kan anföras skäl för införande av en ankomstförsäljning om man bedömer frågan uteslutande från transporttekniska utgångspunkter. Utskottet har emellertid ansett att det av såväl statsfinansiella som alkoholpolitiska skäl finns anledning att såvitt möjligt eftersträva begränsningar i den skattefria resandeinförseln och den skattefria fartygsprovianteringen. Det finns enligt utskottets mening inte några motiv för att med en sådan målsättning göra någon skillnad mellan båt- och flygpassagerares införsel. Utskottet vill också i likhet med generaltullstyrelsen reagera mot det synsätt som ligger bakom tanken i motionen, nämligen att tull- och avgiftsfriheten skulle vara ett skatteprivilegium som tillkommer var och en som företagit en utrikes flygresa.
Utskottet finner att en ankomstförsäljning av obeskattade varor på flygplatserna skulle strida mot den princip som ligger till grund för den skattefria försäljningen, nämligen att utförseln motiverar skattefriheten. En sådan försäljning skulle också som generaltullstyrelsen framhållit strida mot våra internationella åtaganden och kunna skapa irritation hos våra grannländer. Med hänsyn härtill och med hänvisning till utskottets tidigare uttalanden att den skattefria resandeinförseln bör begränsas avstyrker utskottet bifall till motionen 1978/79:1157.
Frågan om ankomstförsäljning har numera aktualiserats i Nordiska rådet och behandlas för närvarande i rådets kommunikationsutskott.
Inköpsåldern
När myndighetsåldern 1974 sänktes från 20 till 18 år gjordes inte någon motsvarande sänkning av åldersgränsen för inköp i systembutik. Vid 1977 års alkoholpolitiska reform föreslogs i proposition 1976/77:108 att ett ställningstagande till frågan om sänkning av denna åldersgräns till myndighetsåldern skulle anstå tills följderna för ungdomen av mellanölets avskaffande kunde överblickas. Utskottet (SkU 1976/77:40) anslöt sig till förslaget i propositionen men uttalade att en ändring av inköpsåldern borde anstå inte endast med hänsyn till kommande erfarenheter av mellanölets avskaffande utan att man borde avvakta verkningarna av de beslutade alkoholpolitiska åtgärderna i sin helhet.
Utskottet har härefter vidhållit sin ståndpunkt i denna fråga, senast i betänkandet SkU 1984/85:1 där utskottet avstyrkte en motion om sänkning av minimiåldern till 18 år med hänvisning till att man ännu inte i erforderlig omfattning kunnat begränsa ungdomens alkoholkonsumtion.
Systembutikernas öppethållande
Riksdagen beslutade 1982 att systembutikerna skulle hållas stängda under lördagarna. Beslutet byggde på erfarenheterna från en försöksverksamhet med lördagsstängning under perioden juni-september 1981. Vid behandlingen av förslaget om en fortsatt lördagsstängning anförde utskottet (SkU 1981/82:50) bl. a. följande (s. 10, 11):
SkU 1985/86:1
12 Utskottet vill inte övervärdera den alkoholpolitiska betydelsen av lördagsstängda systembutiker. Det förhållandet att man kunnat redovisa vissa positiva effekter under en kort försöksperiod måste inte med nödvändighet innebära att dessa vinster blir bestående om systemet permanentas. Blir resultatet på sikt i stället en väsentlig ökning av langningen som vissa motionärer befarar kan självfallet värdet av lördagsstängningen diskuteras. Mot denna bakgrund är det givetvis angeläget att en ny och mera grundlig utvärdering av de alkoholpolitiska verkningarna av lördagsstängningen kommer till stånd när man fått mera bestående erfarenheter av systemet. Det är enligt utskottets mening inte lämpligt att nu fastställa någon ny och längre försöksperiod som skall följas av nya utvärderingar och diskussioner. En avgjort enklare väg är att nu besluta om lördagsstängningen och sedan noga följa upp verkningarna, vilket enligt socialministerns uttalanden också skall ske. Skulle de kommande erfarenheterna ge vid handen att lördagsstängningen på sikt medför fler alkoholpolitiska nackdelar än fördelar kan beslutet ändras med kort varsel.
De fördelar som kunnat redovisas som resultat av försöksverksamheten finner utskottet vara av sådant värde att det skulle framstå som ansvarslöst om man inte fullföljer försöket med en permanent lördagsstängning. Utskottet kan följaktligen inte biträda yrkandena om avslag på propositionen i denna del eller om ytterligare försöksverksamhet.
Den ovannämnda uppföljningen av verkningarna av lördagsstängningen redovisas i en utvärdering som socialdepartementet publicerat under våren 1984, Effekterna av lördagsstängda systembutiker (Ds S 1984:8). I denna utvärdering sammanfattas resultatet sålunda:
De effekter av lördagsstängningen som kunde konstateras i samband med försöket sommaren 1981 kvarstår i stora drag. Även under sommaren 1982 och sommaren 1983 har lördagsstängningen lett till ett minskat antal ingripanden mot berusade personer, ett minskat antal polisingripanden med anledning av lägenhetsbråk och ett minskat antal anmälda misshandelsfall. Dessutom visar utvärderingen att också antalet anmälda skadegörelser minskar under sommarmånaderna, såväl 1981 som 1982 och 1983. Att detta inte gick att påvisa i samband med utvärderingen av försöket sommaren 1981 beror på att analysen vid det tillfället inte gjordes på dygnsuppdelade data.
Lördagsstängningens effekter under övriga delar av året är inte lika entydiga. Resultatet för hela den hittillsvarande stängningsperioden (t.o.m. december 1983) visar att fylleri, lägenhetsbråk och misshandel inomhus mellan bekanta minskar till följd av lördagsstängningen oberoende av årstid. När det gäller misshandel utomhus mellan obekanta samt skadegörelse, som också i huvudsak sker utomhus, föreligger ingen positiv effekt totalt sett. Med de beräkningsmetoder som använts blir resultatet i stället att lördagsstängningen lett till en ökning.
Under förra riksmötet avstyrkte utskottet en motion om öppethållande på lördagar (SkU 1984/85:1). Utskottet hänvisade till den nyssnämnda utvärderingen och fortsatte:
Resultatet kan i huvudsak sägas vara att de positiva effekterna är påtagliga under sommarmånaderna. Effekterna är inte lika entydiga under resten av året men även här kan vissa fördelaktiga verkningar iakttas. Det saknas därför enligt utskottets mening anledning att nu ompröva beslutet om lördagsstängning. I fråga om det alternativa yrkandet om förlängt öppethållande någon dag i veckan har utskottet erfarit att regeringen för närvarande
SkU 1985/86:1
prövar denna fråga och att resultatet härav kommer att redovisas för riksdagen under hösten.
Senare under hösten 1984 godkände riksdagen (prop. 1984/85:44, SkU 1984/85:13) att Systembolaget självt skall kunna besluta om öppethållande någon kväll måndag-fredag efter kl. 18. Samtidigt anförde utskottet att ingenting inträffat som gav utskottet anledning att ändra sin tidigare ståndpunkt att lördagsstängningen bör bibehållas.
Prissättningen på alkoholdrycker vid servering
Restaurangpriserna på alkoholdrycker har kritiserats vid upprepade tillfällen. Vid sin senaste behandling av denna fråga uttalade utskottet (SkU 1984/85:1 s. 24 och 25) följande:
Som socialutskottet tidigare framhållit beror de höga serveringspriserna på drycker huvudsakligen på de påslag som restauratörerna gör utöver vad som är möjligt enligt alkohollagstiftningen. Där föreskrivs att serveringspriset skall motsvara inköpspriset plus skäligt tillägg, för närvarande fastställt till 25 %, för serveringskostnaderna och att priserna inte får främja försäljningen av starkare alkoholdrycker.
Utskottet vill inte bestrida att de höga restaurangpriserna på drycker medför vissa alkoholpolitiska olägenheter såsom smygkonsumtion och benägenhet att förlägga tillställningar av olika slag till andra mera slutna lokaler. De höga restaurangpriserna på alkoholdrycker motverkar också strävandena att skapa alkoholfria miljöer genom att de gör de alkoholserverande restaurangerna mer lönsamma än de alkoholfria. Det kan dock enligt utskottets mening inte komma i fråga att man löser detta problem genom skattefavörer för restauratörerna med mindre man samtidigt återinför det tidigare tillämpade ganska krångliga systemet med utskänkningsskatt och fastställda serveringspriser. En annan metod, som tillämpas i Finland, är att i administrativ ordning fastställa maximipriser på dryckerna. Utan att ta någon ställning i frågan förutsätter utskottet att den pågående utredningen om bl. a. serveringsreglerna är oförhindrad att ta upp detta problem till prövning.
Övriga försäljnings- och tillverkningsfrågor
Olika frågor rörande tillverkning och försäljning av drycker är föremål för en ingående reglering, bl. a. i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel med drycker. Syftet med reglerna är bl. a. att begränsa tillgängligheten av alkoholdryckerna och att skapa förutsättningar för att upprätthålla en god ordning på restauranger och andra serveringsställen.
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en kartläggning av hur reglerna för servering av alkoholdrycker tillämpas och kommit med förslag till vissa ändringar. Enligt verket omgärdas serveringsfrågorna av ett förhållandevis krångligt regelsystem och en omfattande administration. I en promemoria har verket rekommenderat att dessa och en rad andra frågor ses över mer ingående.
Alkoholhandelsutredningen (S 1984:02) tillsattes 1984 för att göra en översyn av vissa regler i lagstiftningen på alkoholområdet. Som grund för
SkU 1985/86:1
detta arbete ligger de synpunkter som förts fram av bl. a. RRV. Översynsarbetet berör främst frågor om servering och annan handel med alkoholdrycker. Syftet är att åstadkomma förenklingar och rationaliseringar - och därmed en minskad byråkrati - i det alkoholpolitiska regelsystemet.
Utredningen har i ett första delbetänkande, Handel med alkoholdrycker (SOU 1985:15), tagit upp frågor som gäller förenklingar och rationaliseringar i regelsystemet rörande servering och annan handel med alkoholdrycker. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utredningen planerar att redovisa återstående frågor under första halvåret 1986.
Utskottet
Alkoholpolitikens allmänna målsättning m. m.
De alkoholpolitiska huvudlinjerna lades fast i samband med 1977 års alkoholpolitiska reform och har sedan dess bestått oförändrade. Utskottet uttalade då att målsättningen borde vara att begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med alkoholmissbruket. Utskottet vill framhålla värdet av den enighet som sedan länge rått rörande denna grundläggande inriktning av politiken. En bred uppslutning kring alkoholpolitiken är enligt utskottets uppfattning en av förutsättningarna för att på bred front med framgång kunna föra en aktiv kamp mot de svåra problem som föreligger på detta område. Enligt utskottets uppfattning har också den förda politiken i stort vunnit förståelse från allmänhetens sida och lett till ett ökat engagemang för de alkoholpolitiska strävandena.
De skilda uppfattningar som kommit till synes har - bortsett från detalj er - närmast rört möjligheterna att genom ransonering eller uppställande av särskilda delmål uppnå snabba förbättringar av alkoholsituationen. Utskottet har vid sin återkommande behandling av sådana frågor konstaterat att den mätbara konsumtionen av alkohol sjunkit väsentligt under senare år och att även totalkonsumtionen torde ha sjunkit, trots att hembränningen och hemtillverkningen av vin tilltagit som en följd av att skatteinstrumentet utnyttjats för att dämpa konsumtionen. Samtidigt har utskottet anfört att en fortsatt minskning av totalkonsumtionen också bör kunna leda till en reducering av missbruket, som främst kan konstateras hos gruppen storkonsumenter. Utskottet har funnit att utvecklingen i stort således överensstämmer med intentionerna för alkoholpolitiken och att det som främst återstår att åstadkomma, förutom en minskning av totalkonsumtionen, är att långsiktigt ändra attityderna till alkoholbruket genom bl. a. ökad information till ungdomen och att på alla sätt hjälpa alkoholproblematikerna ur deras svåra situation.
Utskottet finner att några nya synpunkter som bör föranleda ändrade bedömningar inte har tillkommit. Utskottet vidhåller därför att det fortsatta arbetet i huvudsak bör kunna bedrivas efter de riktlinjer som gäller och utan några väsentliga ändringar av försäljnings- eller beskattningsreglerna. Enligt utskottets uppfattning finns det således inte nu anledning att tillgripa åtgärder som inte har stöd i någon bredare opinion för att begränsa konsumtionsutvecklingen, särskilt som sådana ingripanden kan skapa nega -
SkU 1985/86:1
tiva attityder mot de alkoholpolitiska strävandena över lag. Som framgår av utskottets yttrande 1984/85:1 kan också betänkligheter av annan art riktas mot de krav på ransonering som ställs med det i och för sig vällovliga syftet att begränsa storkonsumenternas alkoholförtäring.
Enligt utskottets mening bör alltså ökade restriktioner övervägas först om utvecklingen mera påtagligt försämras. Utskottet avstyrker således de yrkanden om försök med alkoholransonering som framställs i motionerna 1235 av Rune Torwald m. fl. (c) och 1591 av Anita Bråkenhielm (m) och Nils Carlshamre (m). Vad utskottet anfört om ett fullföljande av 1977 års alkoholpolitiska beslut innebär också att utskottet liksom i fjol avstyrker yrkande 5 i motion 1600 av Birger Hagård (m) om en utredning i syfte att minska de alkoholpolitiska restriktionerna.
Vad utskottet nu uttalat torde i huvudsak tillgodose de synpunkter som anförts i motion 2198 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) på frågan om avvägningen mellan restriktioner och åtgärder i förebyggande syfte. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga erfordras inte enligt utskottets uppfattning, varför utskottet avstyrker motionen i denna del (yrkande 3).
I den sistnämnda motionen återkommer också kravet på ett preciserat delmål för alkoholpolitiken, nämligen att sänka alkoholkonsumtionen med 20 % under en tioårsperiod. Såväl skatteutskottet som socialutskottet har tidigare ställt sig bakom de värderingar som ligger till grund för motionen men avstyrkt det framställda kravet med hänvisning bl. a. till svårigheterna att fastställa den totala alkoholkonsumtionen. Något nytt har inte framkommit i denna fråga och utskottet avstyrker motionen även i denna del (yrkande 2).
I motionerna 1192 (yrkande 1) av Georg Andersson m. fl. (s), 2267 av numera andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, m, c, vpk) och 2198 (yrkande 1) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) begärs en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut. Inga Lantz m. fl. (vpk) begär i motion 2811 att en alkoholkommission tillsätts för att skapa en mer medveten och utvecklad alkoholpolitik.
Som utskottet anförde förra året vid sin prövning av motsvarande frågor torde det vara förenat med utomordentliga svårigheter att inom rimlig tid göra en meningsfull utvärdering av ett så vittomfattande beslut som 1977 års alkoholpolitiska reform eller att på detta sätt uppnå resultat av större värde för den kommande alkoholpolitiken. Utskottet vidhåller att det i stället bör ankomma på en central ledningsgrupp att följa upp alkoholpolitiken och ta de initiativ som erfordras. Detta är något som numera ingår i arbetsuppgifterna för det nyinrättade alkohol- och narkotikapolitiska rådet, som är direkt knutet till regeringen. I den mån syftet med de nu aktuella motionsyrkandena inte är tillgodosett med den lösning av organisationsfrågorna inom alkoholoch narkotikapolitiken som genomfördes under förra riksmötet (prop. 1984/85:19, SoU 1984/85:8) avstyrker utskottet desamma.
Utskottet utgår också från att syftet med yrkande 2 i motion 1192 av Georg Andersson m. fl. (s) om enkätundersökningar om olika gruppers alkoholvanor och yrkande 5 i motion 2198 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) om förbättringar av alkoholstatistiken såvitt möjligt kommer att tillgodoses av
SkU 1985/86:1
socialstyrelsen och genom verksamheten inom det alkohol- och narkotikapolitiska rådet och centralförbundet för alkohol- och narkotikafrågor (CAN). Enligt utskottets uppfattning saknar riksdagen anledning att nu ta initiativ i dessa frågor, varför utskottet avstyrker också dessa motionsyrkanden.
I motionerna 1199 av numera andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp) och 2198 (yrkande 4) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) återkommer motionärerna till frågan om sambandet mellan konsumentprisindex (KPI) och alkoholbeskattningen.
Utskottet har i olika sammanhang understrukit vikten av att alkoholbeskattningen ändras i sådan takt att alkoholpriserna i vart fall inte ligger efter KPI-utvecklingen och har vid sin behandling av den nu aktuella frågan ansett sig sakna anledning att befara en annan utveckling av alkoholpriserna. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionsyrkandena i den mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet uttalat.
Kvalitetsviner
Utskottet har redan lämnat en utförlig redovisning av frågan om beskattningen av vissa kvalitetsviner. Sedan hösten 1983 har riksdagen åter ställt sig bakom utskottets uppfattning att reglerna bör behållas i sin nuvarande utformning. När Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) i motion 950 nu återkommer till denna fråga inskränker sig utskottet liksom förra året till att hänvisa till sina tidigare ställningstaganden och avstyrker motionen i denna del.
Utskottet finnér inte heller skäl att närmare gå in på motionärernas krav på en ändrad inriktning av Vin- och spritcentralens verksamhet i form av försäljning av kvalitetsviner ”en primeur” och om anordnande av vinauktioner utan avstyrker motionen även i dessa delar.
Snabbvinsatser
I tre motioner-407 av Marianne Karlsson (c), 957 av Karin Israelsson (c) och Gunhild Bolander (c) och 1607 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp) - återkommer yrkanden om sådana åtgärder mot snabbvinsatser att alkohollagstiftningen inte kan kringgås. Motionerna går ut på att man skall införa förbud mot försäljning av snabbvinsatser, framför allt till ungdomar under 20 år, begränsa marknadsföringen eller införa en särskild beskattning.
Utskottet har förståelse för uppfattningen att syftet med alkohollagstiftningen motverkas av försäljningen av snabbvinsatser och för oron över att ungdomen kan lägga grunden till alkoholproblem genom en enkel vintillverkning. Som utskottet konstaterat tidigare år har det emellertid visat sig svårt att med bibehållen rätt till hemtillverkning förbjuda eller beskatta vinsatserna. Enligt vad utskottet inhämtat prövas emellertid denna fråga på nytt inom alkoholhandelsutredningen (S 1984:02) på grundval av ett omarbetat förslag från nykterhetsrörelsen. I sammanhanget vill utskottet också peka på möjligheterna att ingripa mot olämplig marknadsföring när det gäller direktreklam till ungdomar under 20 år. Utskottet vill också nämna det från alkoholpolitisk synpunkt diskutabla förhållandet att reklam- och
SkU 1985/86:1
marknadsföringsförbudet på alkoholområdet inte tillämpas i fråga om snabbvinsatser m. m.
Utskottet utgår nu liksom tidigare från att hithörande problem kommer att uppmärksammas, förutom av alkoholhandelsutredningen, också inom socialstyrelsen, konsumentverket och det alkohol- och narkotikapolitiska rådet. Med det anförda avstyrker utskottet de nu aktuella motionerna.
Resandeinförseln
I motion 1198 yrkar numera andre vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) att all resandeinförsel skall beskattas.
Utskottet har senast förra året behandlat en motion med ett likartat krav. Utskottet framhöll då angelägenheten av att söka nordiska samförståndslösningar på det problem som den betydande ökningen av den skattefria resandeinförseln utgör. Möjligheterna att nå sådana lösningar torde dock vara begränsade. Under sådana förutsättningar har utskottet ansett att en fullständig avveckling av resandeinförseln för i Sverige bosatta personer endast kan bli aktuell om den alkoholpolitiska situationen förvärras så att ett ransoneringssystem måste övervägas. Med hänvisning till dessa tidigare ställningstaganden finner utskottet sig inte kunna tillstyrka ensidiga åtgärder från Sveriges sida i denna fråga. Utskottet avstyrker således motionen.
Öresundstrafiken
I motion 1158 begär Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) en översyn av ”Lex Öresund” i syfte att åstadkomma förbättringar för färjetrafiken. Även Per Stenmarck m. fl. (m) begär i motion 2694 lättnader i dessa regler och menar att ytterligare ett paket cigaretter bör få införas skattefritt.
Vid sin senaste behandling av dessa frågor delade utskottet finansministerns bedömning att det är principiellt felaktigt att stödja en viss trafikverksamhet genom ökade möjligheter till skattefria inköp men ansåg att det kunde vara motiverat att i lämpligt sammanhang ta upp de frågor som då aktualiserats på det nordiska planet för att åstadkomma regler som bättre överensstämmer med dem som gäller i fråga om annan nordisk färjetrafik. En viss översyn av reglerna har numera kommit till stånd och bl. a. resulterat i vissa förtydliganden rörande möjligheterna att ordna underhållning ombord. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer dessa frågor i enlighet med vad utskottet tidigare anfört. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna.
Exportbutik i Västerås
I motion 1602 yrkar Margareta Hemmingsson m. fl. (s) att en exportbutik skall få inrättas på Hässiö flygplats i Västerås.
Regeringen har numera lämnat tillstånd att inrätta en exportbutik på den aktuella flygplatsen. Något initiativ i frågan från riksdagens sida erfordras inte, varför utskottet avstyrker motionen.
SkU 1985/86:1
18 Ankomstförsäljning
SkU 1985/86:1
I tre motioner -1590 av Görel Bohlin (m), 2178 (yrkande 2) av Rolf Clarkson m. fl. (m) och 2728 av Per Stenmarck m. fl. (m) - yrkas att s. k. ankomstförsäljning av obeskattade varor skall tillåtas bl. a. för att minska flygets drivmedelsförbrukning.
Utskottet har vid sin tidigare behandling av denna fråga inte bestridit att en ankomstförsäljning kan vara fördelaktig från transportekonomiska utgångspunkter. Utskottet har emellertid avstyrkt de aktuella yrkandena med hänvisning till att en ankomstförsäljning skulle strida mot de principer som ligger till grund för den skattefria försäljningen och mot våra internationella åtaganden och kunna skapa irritation hos våra grannländer. Numera har frågan aktualiserats i Nordiska rådet på initiativ av Finland. I avvaktan på Nordiska rådets kommande ställningstaganden saknar utskottet anledning att ompröva sin ståndpunkt och avstyrker alltså motionerna.
Minimiåldern för inköp i systembutik
Sten Andersson (m) upprepar i motion 824 ett tidigare krav från hans sida att minimiåldern för systeminköp i likhet med myndighetsåldern sänks från 20 till 18 år.
Samma yrkande avstyrkte utskottet förra året med hänvisning till att man ännu inte i erforderlig omfattning kunnat begränsa ungdomens alkoholkonsumtion. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion 824.
Systembutikernas öppethållande
I motionerna 684 av Per Stenmarck (m) och 1600 (yrkande 3) av Birger Hagård (m) yrkas att systembutikerna skall få ha öppet på lördagar.
Vid sin prövning av motsvarande fråga förra året fann utskottet mot bakgrund av den redovisning av frågan som utskottet samtidigt lämnade inte anledning att ompröva beslutet om lördagsstängning. Eftersom några nya omständigheter inte har tillkommit avstyrker utskottet även de nu aktuella motionerna.
Prissättningen på alkoholdrycker vid servering
I motionerna 1600 (yrkande 4) av Birger Hagård (m) och 1628 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) framställs yrkanden som syftar till att sänka de enligt motionärernas mening alltför höga restaurangpriserna på alkoholdrycker. Motionärerna bakom den förra motionen anvisar en lösning som går ut på att restaurangerna skall få köpa alkoholdrycker till reducerat pris, medan yrkandet i den senare går ut på att en ändring bör åstadkommas genom maximipriser.
Som utskottet konstaterade vid sin senaste behandling av denna fråga medför de höga restaurangpriserna på drycker - som för övrigt beror på att restaurangernas påslag vida överstiger det minsta påslag om 25 % som gäller enligt alkohollagstiftningen - vissa alkoholpolitiska olägenheter, såsom
smygkonsumtion, tillställningar på slutna lokaler och svårigheter att skapa attraktiva alkoholfria miljöer. Utskottet förutsatte att alkoholhandelsutredningen (S 1984:02) skulle vara oförhindrad att ta upp detta problem till prövning. Enligt vad utskottet numera erfarit kommer utredningen emellertid inte att ta upp denna fråga, eftersom dess översyn närmast gäller den tekniska utformningen av regelsystemet. Mot bakgrund av restaurangbranschens ekonomiska problem är det inte heller att vänta att branschen av egen kraft skall kunna genomföra en förbättring av de nu kritiserade förhållandena. Enligt utskottets uppfattning är frågan av sådan vikt att den bör tas upp inom det alkohol- och narkotikapolitiska rådet och av regeringen i syfte att uppnå mer tillfredsställande förhållanden. Utskottet utgår från att så kommer att ske utan särskild framställning från riksdagens sida. I avvaktan härpå är utskottet för sin del inte berett att förorda något av de förslag som nu läggs fram i motionerna. Utskottet avstyrker således desamma i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet här har anfört.
Tillståndsfrågor m. m.
Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet i och för sig inte har något att erinra mot att en del av den nuvarande alkoholkonsumtionen i enskild miljö styrs över till restaurangmiljö, vilket är ett av de förslag som läggs fram i motion 2740 av Göran Ericsson (m) och Knut Billing (m). Detta förslag och de övriga yrkanden som framställs i denna motion torde främst syfta till att få till stånd en allmän förbättring av förhållandena inom restaurangbranschen genom avsevärda förenklingar i den lagstiftning som rör denna näring.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har alkoholhandelsutredningen i ett första delbetänkande nyligen lagt fram förslag till vissa förenklingar av företrädesvis teknisk karaktär i regelsystemet angående serveringsfrågorna. Innan slutresultat av detta arbete föreligger finns det enligt utskottets uppfattning ingen anledning att ta ställning till frågan om en sådan mer genomgripande översyn som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker således denna motion.
Motsvarande gäller också de yrkanden om åtgärder mot krångel och byråkrati i fråga om ölförsäljning m. m. som framställs av Bengt Westerberg m. fl. (fp) i motion 1506 och de krav på avveckling av restriktionerna kring försäljning av öl som framställs av Birger Hagård (m) i motion 1600 (yrkande 2). I den mån motionerna i dessa delar inte är tillgodosedda genom det pågående utredningsarbetet avstyrker utskottet desamma.
Mellanöl
Ett annat yrkande i den sistnämnda motionen (1600 yrkande 1) är att mellanölet skall återinföras.
Erfarenheterna under mellanölstiden 1965-1977 visade på ett ökande missbruk bland ungdomar i låga åldrar. Vid förra årets prövning av denna fråga fann utskottet inte skäl att åter utsätta ungdomen för de risker mellanölet kan medföra, och utskottet avstyrker av samma skäl motionen även i år.
SkU 1985/86:1
20 Alkoholfria drycker
SkU 1985/86:1
Barbro Nilsson i Örnsköldsvik (s) och Tyra Johansson (s) yrkar i motion 961 sådana ändringar i gällande regler att marknadsföringen av alkoholfria drycker underlättas.
Som motionärerna konstaterar har enligt olika uttalanden av socialstyrelsen och konsumentverket vissa svårigheter förelegat att marknadsföra s. k. alkoholfritt vin och alkoholfritt öl med den utformning reglerna har i alkohollagstiftningen, livsmedelslagstiftningen och konsumentlagstiftningen. Problemet torde delvis ha sin förklaring i att nu aktuella försök att ta upp vissa drycker på marknaden av typen avalkoholiserat öl inte har förutsetts i lagstiftningen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer frågan nu att tas upp av alkoholhandelsutredningen, och utskottet utgår från att syftet med motionerna kommer att tillgodoses. Eftersom någon åtgärd alltså inte erfordras med anledning av motionen avstyrker utskottet även denna motion.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ransonering eller andra restriktioner
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1235, 1984/85:1591, 1984/ 85:1600 yrkande 5 och 1984/85:2198 yrkande 3,
2. beträffande delmål för alkoholpolitiken
att riksdagen avslår motion 1984/85:2198 yrkande 2,
3. beträffande utvärdering av alkoholpolitiken och en särskild alkoholkommission
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1192 yrkande 1,1984/85:2198 yrkande 1, 1984/85:2267 och 1984/85:2811,
4. beträffande statistikfrågor m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1192 yrkande 2 och 1984/ 85:2198 yrkande 5,
5. beträffande prisindex och alkoholbeskattningen
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1199 och 1984/85:2198 yrkande 4,
6. beträffande kvalitetsviner
a) att riksdagen avslår motion 1984/85:950 i vad avser beskattningen,
b) att riksdagen avslår motion 1984/85:950 i övrigt,
7. beträffande snabbvinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:407, 1984/85:957 och 1984/ 85:1607,
8. beträffande resandeinförsel
att riksdagen avslår motion 1984/85:1198,
9. beträffande Öresundstrafiken
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1158 och 1984/85:2694,
10. beträffande exportbutik i Västerås att riksdagen avslår motion 1984/85:1602,
11. beträffande ankomstförsäljning
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1590,1984/85:2178 yrkande 2 och 1984/85:2728,
12. beträffande inköpsåldern i systembutik att riksdagen avslår motion 1984/85:824,
13. beträffande systembutikernas öppethållande
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:684 och 1984/85:1600 yrkande 3,
14. beträffande prissättningen på restauranger
att riksdagen avslår motion 1984/85:1600 yrkande 4 och 1984/85:1628,
15. beträffande tillståndsfrågor m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1506 yrkandena 2-5, 1984/ 85:1600 yrkande 2 och 1984/85:2740,
16. beträffande mellanöl
att riksdagen avslår motion 1984/85:1600 yrkande 1,
17. beträffande alkoholfria drycker att riksdagen avslår motion 1984/85:961.
Stockholm den 22 oktober 1985
På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Egon Jacobsson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Lars Hedfors (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk) och Bruno Poromaa (s).
Reservationer
Delmål för alkoholpolitiken (mom. 2)
1. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har
dels anfört följande:
Enligt yrkande 2 i fp-motionen 2198 bör man uppställa ett preciserat delmål för alkoholpolitiken, nämligen att sänka alkoholkonsumtionen med 20 % för en kommande tioårsperiod. Invändningarna häremot har riktat sig mot svårigheterna att uppskatta den totala konsumtionen, inräknat hembränning, annan tillverkning, smuggling m. m.
Vissa åtgärder mot den alltför höga alkoholkonsumtionen, såsom prishöjningar på alkoholdrycker, kan - samtidigt som de är ägnade att dämpa totalkonsumtionen - få som bieffekt att den oregistrerade konsumtionen ökar. Att samhällets resurser att ingripa häremot är begränsade måste givetvis beaktas vid utformningen av alkoholpolitiken. Detta är emellertid ett generellt problem som föreligger oavsett om ett delmål uppställs eller ej. Det finns också anledning att anta att utvecklingen av totalkonsumtionen och den mätbara konsumtionen i stort sett följs åt.
SkU 1985/86:1
22 Enligt vår uppfattning finns det stora fördelar med att ha ett preciserat delmål, inte minst i fråga om informationskampanjer och attitydpåverkande arbete för att bekämpa vårt största sociala problem. Enligt vår uppfattning skulle det enbart vara av värde att samhällets ambitioner på detta område preciseras på sätt som anges i motionen.
dels ansett att utskottet under mom. 2 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2198 yrkande 2 uttalar att målet för sänkningen av den mätbara alkoholkonsumtionen bör sättas till 20 % för en kommande tioårsperiod.
Utvärdering av alkoholpolitiken och en särskild alkoholkommission (mom. 3)
2. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har
dels anfört följande:
Som anförs i motion 2198 torde det finnas ett samband mellan den inriktning alkoholpolitiken fick genom 1977 års riksdagsbeslut och den konstaterade minskningen av alkoholkonsumtionen. Vilka åtgärder som varit mest effektiva kan emellertid diskuteras. Det kan också finnas ett samband mellan andra förändringar i samhället under senare år (bl. a. sänkta reallöner) och utvecklingen av alkoholkonsumtionen. Det är angeläget att söka fastslå de närmare sambanden mellan alkoholpolitikens medel och konsumtionsförändringarna. En uppföljning och utvärdering av den förda alkoholpolitiken är därför påkallad.
Vi föreslår att riksdagen i enlighet med motion 2198 hos regeringen begär en snabb utvärdering av 1977 års beslut och förelägger riksdagen de slutsatser som kan dras av det arbetet. Därmed torde syftet med de likartade yrkandena som framställs i motionerna 1192 och 2267 och yrkandet i motion 2811 om en alkoholkommission helt eller delvis tillgodoses.
dels ansett att utskottet under mom. 3 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2198 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1984/85:1192 yrkande 1, 1984/85:2267 och 1984/85:2811 begär en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut.
3. Tommy Franzén (vpk) har
dels anfört följande:
Bakom kravet i motion 2811 om tillsättande av en alkoholkommission ligger uppfattningen att det behövs en mer medveten och utvecklad alkoholpolitik för att påskynda en nedgång av konsumtionen. Alkoholdrickandet är ett av våra viktigaste samhällsproblem, och ett stort antal människor dör varje år en för tidig död på grund av alkoholskador.
Det finns mycket starka ekonomiska intressen inblandade i såväl narkotikahantering som i utskänkning av alkohol. Det kan sägas att drogkulturen ingår som en del i klassamhället. Det är viktigt att folkrörelserna liksom hittills engageras i kampen mot drogmissbruket och mot de dåliga sociala
SkU 1985/86:1
förhållanden som föder missbruket och förvärrar de sociala problemen. Samtidigt bör framhållas att det är ute i kommunerna som det mesta av det förebyggande och det rehabiliterande arbetet måste göras. Socialtjänsten har en nyckelroll härvidlag såsom samordnare mellan olika kommunala myndigheter. Vad som krävs är kommunala program för tidiga, humana och mindre resurskrävande åtgärder mot utslagning, kriminalitet och resurskrävande specialvård. Ett annat problem för en konsekvent alkoholpolitik är att alkoholbeskattningen tillfaller statskassan medan däremot de tunga kostnaderna för alkoholskadorna faller på landsting och kommuner.
Av vad som här har anförts framgår några av de huvudlinjer som bör gälla för kommissionens verksamhet.
Yrkandet i motion 2811 om tillsättande av en alkoholkommission bör således bifallas. Därmed torde också syftet med utredningskravet i motionerna 1192, 2198 och 2267 delvis tillgodoses.
dels ansett att utskottet under mom. 3 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2811 och med anledning av motionerna 1984/85:1192 yrkande 1, 1984/85:2198 yrkande 1 och 1984/85:2267 hos regeringen begär att en alkoholkommission tillsätts enligt vad som här har anförts.
Statistikfrågor m. m. (mom. 4)
4. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har
dels anfört följande:
För att rätt kunna bedöma vilka effekter olika alkoholpolitiska åtgärder har haft eller kan komma att få och för att kunna bilda sig en grundad uppfattning om orsak och verkan i fråga om olika företeelser på detta område är det angeläget att i möjligaste mån förbättra statistiken och komplettera forskningen. I motion 2198 pekar motionärerna på flera brister som bör avhjälpas, och förslag till förbättringar läggs fram även i motion 1192. Enligt vår uppfattning är det angeläget att dessa uppslag tas till vara.
dels ansett att utskottet under mom. 4 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:1192 yrkande 2 och 1984/85:2198 yrkande 5 ger regeringen till känna vad som här har anförts beträffande en förbättrad alkoholstatistik.
Kvalitetsviner (mom. 6 a)
5. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl Björzén (m) har
dels anfört följande:
I samband med vissa höjningar av dryckesbeskattningen hösten 1983 förklarade finansministern att han på grund av tekniska svårigheter inte var beredd att föreslå en sådan successiv sänkning av skatten på kvalitetsviner som riksdagen begärt våren 1983. Enligt vår uppfattning bör arbetet med att finna en tekniskt godtagbar utformning av vinbeskattningen i enlighet med
SkU 1985/86:1
riksdagens tidigare beslut fortsätta och förslag i frågan snarast föreläggas riksdagen.
Den skattejustering som erfordras för att successivt göra kvalitetsviner i mellanprislägena tillgängliga för en bredare krets är enligt vår uppfattning tekniskt möjlig att genomföra och skulle bidra till att skapa en bättre dryckeskultur. Detta måste från alkoholpolitisk synpunkt vara av värde.
dels ansett att utskottet under mom. 6 a bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:950 i vad avser beskattningen begär att regeringen utarbetar ett förslag till vinbeskattning i enlighet med riksdagens beslut våren 1983.
Särskilda yttranden
Ransonering eller andra restriktioner (mom. 1)
1. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:
Som anförs i motion 2198 bör man i största utsträckning koncentrera de alkoholpolitiska åtgärderna till förebyggande insatser, och de alkoholpolitiska instrument som står till förfogande bör användas med större konsekvens än hittills. Först om det efter hand visar sig att redan beslutade åtgärder inte är tillräckligt effektiva bör mera långtgående åtgärder aktualiseras. Vid bedömningen av denna fråga skulle givetvis ett uppställt delmål för alkoholpolitiken vara till värdefull hjälp.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att den nuvarande alltför höga alkoholkonsumtionen fortlöpande nedbringas. Som anförs i motion 2198 bör åtgärderna emellertid tills vidare koncentreras på förebyggande insatser, och ytterligare restriktioner bör komma i fråga endast om den framtida utvecklingen motiverar detta.
Öresundstrafiken (mom. 9)
2. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl Björzén (m) anför:
Som framgår av motionerna 1158 och 2694 är det av vikt att skapa så goda förutsättningar för Öresundstrafiken som möjligt. Den s.k. Lex Öresund, som bl. a. reglerar fartygens möjligheter till proviantering och passagerarnas rätt till skattefri införsel, har sedan länge kritiserats för att den ställer denna viktiga trafik inför särskilda svårigheter. Vi har nått en viss framgång genom att reglerna numera mjukats upp något. Med hänsyn till frågornas vikt förutsätter vi att regeringen tillsammans med danskarna ägnar dessa frågor fortsatt uppmärksamhet.
Ankomstförsäljning (morn. 11)
3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför:
En ankomstförsäljning av obeskattade varor på flygplatserna skulle
onekligen medföra avsevärda fördelar från transportekonomiska synpunkter
SkU 1985/86:1
och skulle också innebära förenklingar för passagerarna. Möjligheterna att genomföra sådana förbättringar uppmärksammas nu i Nordiska rådet, och vi utgår från att frågan kommer att prövas förutsättningslöst. Vidare ställningstaganden från riksdagens sida i denna fråga bör enligt vår uppfattning anstå i avvaktan på resultatet av de pågående övervägandena.
Inköpsåldern i systembutik (mom. 12)
4. Bo Lundgren (m) anför:
Enligt min uppfattning kan det ifrågasättas om förbudet för myndiga personer i åldern 18-20 år att köpa alkoholdrycker i systembutikerna har någon positiv alkoholpolitisk effekt. Eftersom man anser att 18-åringar skall kunna ta fullt ansvar i alla andra situationer bör man inte utan tungt vägande skäl låta dem stå omyndigförklarade just när det gäller inköp av detta slag. Enligt min uppfattning bör man därför i lämpligt sammanhang anpassa inköpsåldern till myndighetsåldern 18 år. Frågan bör enligt min mening kunna tas upp inom alkohol- och narkotikapolitiska rådet.
Systembutikernas öppethållande (mom. 13)
5. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför: Lördagsstängningen i systembutikerna har enligt en utvärdering medfört
påtagliga positiva effekter under sommarmånaderna medan effekterna inte är lika entydiga under resten av året. Det bör framhållas att en permanent lördagsstängning innebär risker för att en svart marknad blir fast etablerad.
En tänkbar lösning skulle kunna vara att behålla lördagsstängningen under sommarmånaderna men att ha lördagsöppet under resten av året. I Finland har denna lösning valts för att tillgodose såväl nykterhets- som kriminalpolitiska syften. En annan lösning vore att - så som föreslås i motionerna - låta systembutikerna själva avgöra om de med hänsyn till kundernas krav skall ha öppet på lördagarna.
Vi förutsätter att regeringen i sina fortsatta överväganden beaktar även dessa alternativ.
Tillståndsfrågor m. m. (mom. 15)
6. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl Björzén (m) anför:
Enligt vår uppfattning är det av många skäl angeläget att söka begränsa allt krångel och den stora byråkrati som följer av den detaljerade reglering som gäller för restaurangnäringen. Detta är också en rättssäkerhetsfråga för dem som söker sin utkomst inom denna bransch. Det finns anledning att återkomma till dessa frågor i samband med kommande ställningstaganden till alkoholhandelsutredningens förslag.
SkU 1985/86:1
26 Mellanöl (mom. 16)
SkU 1985/86:1
7. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför:
Det kan finnas många förklaringar till att det uppstod ett mellanölsproblem bland ungdomen under första hälften av 1970-talet men det är därför inte givet att mellanöl skulle medföra samma svårigheter i dag. Det måste betecknas som egendomligt att en öltyp som får säljas fritt i de flesta länder inte skall finnas att tillgå i Sverige. Den under senare tid kraftigt ökade starkölsförsäljningen kan ses som ett tecken på att åtskilliga konsumenter inte nöjer sig med det s. k. folkölet. Målsättningen bör därför vara att återinföra mellanölet.
gotab Stockholm 1985 83477