Om extra avdrag m. m.
Skatteutskottets betänkande 1985/86:26
om extra avdrag m. m.
Sammanfattning
I detta betänkande avstyrker utskottet ett antal motioner om det extra avdraget för kostnader på grund av sjukdom eller handikapp, om avdrag för kostnader för tillsyn av barn, m. m. och om beräkningen av det extra avdraget för pensionärer i vissa fall.
I en reservation yrkar utskottets borgerliga ledamöter bifall till en motion om ändrade regler i fråga om pensionärer med skattefri livränta.
Motionerna
1985/86:Sk204 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) och Björn Molin (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till skattereduktion för fördyrad kost för personer med diabetes samt vissa magoch tarmsjukdomar.
1985/86:Sk253 av Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen prövar möjligheten av att göra avdrag i deklarationen för köp av hemsamarit vid exempelvis vård av sjukt barn.
1985/86:Sk266 av Jan Hyttring (c), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande psoriatikers levnadsomkostnader och att avdrag bör medgivas i självdeklarationen för de fasta kostnader som psoriatiker åsamkas på grund av sin sjukdom.
Sk1985/86:Sk280 av Barbro Nilsson (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om merkostnader betingade av viss sjukdom.
Skl985/86:Sk285 av Kjell Johansson (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad lagstiftning innebärande att skattefria livräntor och liknande skattefria inkomster inte beaktas vid beräkning av det extra avdraget för pensionärer.
1985/86:Sk296 av Göran Magnusson (s) och Roland Sundgren (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diabetikers m. fl. merutgifter för kost.
SkU
1985/86:
1 Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr 26
Gällande bestämmelser m. m.
SkU 1985/86:26
Kostnader på grund av sjukdom eller handikapp
Extra avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen bl. a. om skatteförmågan varit väsentligt nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhållsskyldighet eller annan därmed jämförlig omständighet. Avdraget får inte överstiga 10000 kr.
Riksskatteverket har sedan år 1976 utfärdat anvisningar rörande det extra avdraget, senast RSV Dt 1985:18. Anvisningarna innebär i korthet följande:
Skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt. Detta innebär att avdrag bör medges endast om den skattskyldige haft stora merkostnader för sjukdom m. m. som medfört att den ekonomiska situationen, dvs. skatteförmågan, på grund av nedsatta fysiska eller psykiska funktioner avsevärt avvikit från vad som normalt skulle ha varit förhållandet. Avdrag kan alltså inte medges endast för att inkomsten varit låg.
Att skatteförmågan skall bestämmas med utgångspunkt i den skattskyldiges ekonomiska förhållanden innebär bl. a. att hänsyn bör tas till både inkomst och förmögenhet, såväl skattepliktig som inte skattepliktig. För makar och andra sambeskattade personer sker bedömningen med hänsyn till deras gemensamma inkomst och förmögenhet. Avdraget skall beräknas på makarnas sammanlagda sjukdomskostnader och, om inte annat yrkas, tillgodoföras den make som har den högsta inkomsten.
Den personkrets som omfattas av föreskrifterna är företrädesvis handikappade och personer med kroniska sjukdomar. Schablon för merutgifternas storlek anges endast för specialkost vid vissa sjukdomar. Utgifterna varierar såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper. Avdragsrätten blir alltså beroende av en bedömning i varje enskilt fall.
Hänsyn skall tas till om en persons nödvändiga kostnader för livsuppehället m. m. på grund av nedsatta fysiska eller psykiska funktioner betydligt överstiger vad som annars är normalt. Det kan till exempel vara fråga om merutgifter på grund av att hjälp måste anlitas för den dagliga livsföringen, exempelvis för skötsel av hemmet under en längre tid eller att det finns behov av särskild tillsyn. Stora utgifter kan också föranledas av kostnader för speciell föda, medicinering, salvor, omläggning av bandage, särskild bostadsutrustning eller extra slitage av kläder samt för resor m.m. Avdrag bör däremot inte medges för inkomstrelaterade vårdavgifter.
Utgifter medräknas endast till den del de inte ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt, dvs. endast nettokostnaden får beaktas.
Avdrag bör endast medges om utgifterna överstiger vad som kan betraktas som normala utgifter för läkarvård, medicin o. d. Utgifter som understiger 1000 kr. per år bör därför inte beaktas i detta sammanhang.
Som merutgift får även medräknas utgifter för sjukdomskostnader för omyndiga hemmavarande barn. Sådana utgifter för myndigt hemmavarande barn får beaktas i den mån barnet inte uppbär folkpension eller liknande ersättning.
Merutgifterna på grund av specialkost tas i anvisningarna upp till schablonbelopp som uppgår till 3 600 för diabetiker och som i övrigt varierar mellan 800 och 7200 kr. beroende på vilken typ av kost den skattskyldige behöver. Schablonbeloppen gäller inte om handikappersättning eller annan skattefri ersättning utgått för att täcka merutgifterna.
Följande tabeller tjänar till ledning för beräkning av avdraget.
Ensamstående skattskyldig
Till statlig inkomstskatt taxe- rad inkomst efter ev justeringar enligt 4.3 — 4.5
Avdrag för kostnader till följd av sjukdom medges med belopp motsvarande
högst 55 000 kr
beräknade merutgifter
över 55 000 kr
hälften av den del av be- räknade merutgifter som överstiger 1/20 av den taxerade inkomsten efter ev justeringar
Gift skattskyldig
Makarnas sammanlagda till
Avdrag för kostnader till
statlig inkomstskatt taxe-
följd av sjukdom medges
rade inkomster efter ev justeringar enligt 4.3 — 4.5
med belopp motsvarande
högst 90 000 kr
beräknade merutgifter
över 90 000 kr
hälften av den del av be- räknade merutgifter som överstiger 1/20 av den taxerade inkomsten efter ev justeringar
För att undvika alltför stora tröskeleffekter bör viss jämkning ske om inkomsten ligger i närheten av angivna inkomstgränser.
Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med varandra samt sammanboende som har eller har haft gemensamma barn.
Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan angivna inkomstgränser i resp. tabell ökas med 10000 kr. för varje sådant barn. När avdrag medges för merutgifter som överstiger 1/20 av inkomsten får avdraget beräknas efter inkomsten minskad med 10000 kr. för varje barn.
Förmögenhet bör beaktas på samma sätt som anges i RSV:s föreskrifter m.m. om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer. Detta innebär bl. a. att avdraget reduceras om förmögenheten överstiger 90 000 kr. för ensamstående resp. 181000 kr. för makar gemensamt. Överstiger förmögenheten 150000 kr. för ensamstående resp. 300000 kr. för makar,
SkU 1985/86:26
medges inte extra avdrag. Värdet på egen bostadsfastighet skall tas upp med reducerat belopp.
Vid sin senaste behandling av frågan om ökade möjligheter till avdrag för kostnader för sjukdom eller handikapp anförde utskottet följande:
Utskottet, som nu liksom tidigare förutsätter att RSV:s anvisningar fortlöpande ses över, har förståelse för att den som drabbas av merkostnader på grund av sjukdom eller handikapp anser sig böra få viss kompensation för dessa kostnader. Som utskottet vid behandling av likartade motionsyrkanden framhållit torde dock detta syfte bättre kunna tillgodoses genom åtgärder på det sociala området än med en svårbedömd avdragsrätt vid beskattningen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker därför motionerna 414, 573 och 953.
Avdrag för kostnader för sjukt barn kan i begränsad utsträckning medges inom ramen för det extra avdraget. Motionsyrkanden om barnavdrag och avdrag för nödvändiga barn tillsynskostnader, dvs. avdrag i andra former, har utskottet avstyrkt vid upprepade tillfällen, senast i betänkandet SkU 1984/85:60 med följande motivering:
Som utskottet framhållit när denna fråga prövats tidigare är det förenat med svårigheter att via beskattningen söka kompensera barnfamiljer för deras speciella kostnader utan att komma i konflikt med strävandena att uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringsarbetet. Därtill kommer att kostnader för barn sedan länge har ansetts vara av sådan natur att de i första hand bör beaktas på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen, en inställning som bekräftats senast förra året genom att förvärvsavdraget då slopades. Med hänsyn härtill och med hänvisning till att frågan om förbättringar för barnfamiljerna kommer att prövas i ett vidare familjepolitiskt sammanhang avstyrker utskottet motionerna .
Folkpensionärer med ej skattepliktig livränta
En folkpensionär som endast åtnjuter ålderspension och pensionstillskott är enligt gällande bestämmelser berättigad till extra avdrag med så högt belopp att någon skatt inte uppkommer. Om inkomsten är högre reduceras det extra avdraget med mellan 662/3 % och 331/3 % av det överskjutande beloppet. Vid beräkningen av det extra avdraget beaktas även livräntor som är helt eller delvis skattefria.
Under förra riksmötet prövade utskottet en motion enligt vilken skattefria livräntor inte borde beaktas vid avdragsberäkningen. Utskottet avstyrkte motionen och anförde följande (SkU 1984/85:37 s. 10-11):
Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet erinra om att det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga i princip är ett behovsprövat avdrag. Vid behovsprövningen tas hänsyn till den skattskyldiges inkomstoch förmögenhetsförhållanden. Det förhållandet att en person vid sidan av folkpensionen har annan inkomst eller förmögenhet medför då att det extra avdraget avtrappas, dvs. att skatten på folkpensionen ökar. Avtrappningen blir enligt gällande regler lika stor vare sig sidoinkomsten är av skattepliktig eller icke skattepliktig natur, trots att behovet av extra avdrag kan sägas vara större om sidoinkomsten beskattas.
Utskottet är medvetet om att reglerna i vissa fall kan leda till oväntade och ej önskvärda resultat, t. ex. i form av kraftiga marginaleffekter, särskilt som
SkU 1985/86:26
också det kommunala bostadstillägget påverkas. Med hänsyn till grunderna för lagstiftningen är utskottet inte berett att nu förorda några ändringar av reglerna. Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet. Med det anförda avstyrker utskottet motionen.
Utskottet
Den som har fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av kostnader för sjukdom eller handikapp är berättigad till ett extra avdrag vid beskattningen med högst 10000 kr. För beräkningen av avdraget utfärdar riksskatteverket årligen utförliga anvisningar. Anvisningarna innehåller bl. a. en tabell enligt vilken avdraget normalt beräknas med hänsyn till den skattskyldiges och hans familjs inkomstförhållanden och merutgifternas storlek. En sammanfattning av anvisningarna har lämnats i det föregående.
Andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) och Björn Molin (fp) begär i motion Sk204 förslag om en lika stor skattereduktion för alla personer med diabetes eller vissa mag- och tarmsjukdomar. Även de yrkanden som framställs i motion Sk296 av Göran Magnusson (s) och Roland Sundgren (s) och i motion Sk280 av Barbro Nilsson (s) syftar till att vidga inkomstgränserna för avdrag i sådana fall cch till att omforma reglerna till en skattereduktion. Det yrkande som framställs i motion Sk266 av Jan Hyttring (c) syftar till att den som lider av psoriasis skall bli berättigad till avdrag för de fasta kostnader som uppkommit på grund av sjukdomen. Dessa kostnader anges i motionen till genomsnittligt 8000-9 000 kr.
Utskottet har förståelse för att den som drabbas av merkostnader för sjukdom eller handikapp anser sig böra få kompensation härför. Som utskottet tidigare framhållit vid sin återkommande behandling av likartade motionsyrkanden torde dock detta syfte bättre kunna tillgodoses genom åtgärder på det sociala området än med en svårbedömd avdragsrätt vid beskattningen. Utskottet vill dock inte utesluta att avdragsreglerna justeras bl. a. med hänsyn till förändringar av penningvärdet. Något särskilt riksdagens initiativ kan dock inte anses erforderligt, varför de nu angivna motionerna avstyrks.
Vad beträffar Marianne Karlssons (c) yrkande i motion Sk253 om avdrag med högst 10000 kr. för lön till hemsamarit för vård av sjukt barn och för städtjänster under arbetstyngda perioder finner utskottet att utgifter av detta slag i allmänhet måste anses vara av sådan privat natur att avdrag härför inte bör medges vid beskattningen. Med hänvisning härtill och till de överväganden som för närvarande pågår i syfte att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation avstyrker utskottet även denna motion.
I motion Sk285 återkommer Kjell Johansson (fp) till en speciell fråga rörande det extra avdraget för pensionärer. I motionen yrkas att skattefria livräntor m.m. inte skall beaktas vid beräkningen av detta avdrag, eftersom den avtrappning av avdraget som sker med hänsyn till sidoinkomster enligt motionärens mening i realiteten skulle innebära en beskattning av livräntan.
Vid sin prövning av motsvarande fråga förra året erinrade utskottet om att
SkU 1985/86:26
det extra avdraget i princip är ett behovsprövat avdrag och att avtrappningen av avdraget blir lika stor vare sig sidoinkomsten är skattepliktig eller ej, trots att behovet av extra avdrag kan sägas vara mindre om sidoinkomsten inte beskattas. Med hänvisning härtill finner utskottet inte skäl att föranstalta om ytterligare skattelättnader i detta fall utan avstyrker motionen.
Utskottet hemställer
1. beträffande kostnader för sjukdom
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk204,1985/86:Sk266,1985/ 86:Sk280 och 1985/86:Sk296,
2. beträffande vård av sjukt barn m. m. att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk253,
3. beträffande folkpensionärer med skattefri livränta att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk285.
Stockholm den 25 februari 1986 På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m)*, Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Lars Hedfors (s)*, Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s) och Kjell Nordström (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m) och Karl-Anders Petersson (c) anser
dels att sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse: Utskottet har förståelse för motionärens synpunkter och vill för sin del erinra om följande. Det extra avdraget för folkpensionärer är - som framgått av den tidigare redogörelsen — visserligen ett avdrag för nedsatt skatteförmåga men till skillnad från extra avdrag vid sjukdom m.m. och existensminimum sker behovsprövningen, förutom mot viss förmögenhet, i praktiken endast mot den taxerade inkomsten och de helt eller delvis skattefria inkomster som anges i RSV:s anvisningar. Bakgrunden härtill är att det extra avdraget för folkpensionärer inte har samma karaktär av behovsprövat avdrag som övriga former av extra avdrag. Kriteriet på att skatteförmågan är nedsatt i ifrågavarande fall är endast att inkomsten till inte obetydlig del utgjorts av folkpension. Vid inkomstprövningen skall enligt
SkU 1985/86:26
anvisningarna till kommunalskattelagen avdraget i första hand bestämmas med hänsyn till den skattskyldiges statligt taxerade inkomst. Avdraget skall dock jämkas om förmögenheten överstiger vissa angivna belopp. Dessa grunder får frångås när särskilda omständigheter föranleder det. Utskottet anser inte att rätten till livräntor och gruppsjukförsäkringar som enligt lag är skattefria utgör sådan särskild omständighet som bör föranleda att grunderna för beräkning av det extra avdraget bör frångås.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionen.
dels att utskottet i mom. 3 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk285 hos regeringen begär förslag till ändrad lagstiftning innebärande att skattefria inkomster inte beaktas vid beräkning av det extra avdraget för pensionärer.
Särskilt yttrande
Vård av sjukt barn, m. m. (mom. 2)
Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl Björzén (m) anför:
Yrkandet i motion Sk253 går bl. a. ut på att föräldrar som förvärvsarbetar skall få rätt till avdrag för de särskilda kostnader som kan uppkomma för hemsamarit e. d. i samband med barns sjukdom. Detta yrkande tillgodoses inom ramen för de krav som från vårt håll ställts på avdrag för nödvändiga och styrkta kostnader för barntillsyn i samband med förvärvsarbete. Dessa krav kommer att tas upp i samband med att riksdagen tar ställning till de frågor rörande familjepolitiken som för närvarande diskuteras inom de olika partierna. Någon särskild åtgärd behövs därför inte med anledning av den nu aktuella motionen.
SkU 1985/86:26
gotab Stockholm 1986 10479