Om förlust på grund av brottsligt förfarande
Skatteutskottets betänkande 1985/86:33
om förlust på grund av brottsligt förfarande
SkU
1985/86:33
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motioner, vilka tar upp frågan huruvida förluster som uppkommit med anledning av brottsligt förfarande skall bedömas som avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Utskottet avstyrker motionerna.
Motionerna
1985/86:Sk210 av Martin Olsson och Marianne Andersson (båda c), vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn och förslag gällande ändrad gränsdragning mellan avdragsgilla och inte avdragsgilla förluster som uppkommit på grund av brott i enlighet med vad som i motionen anförts.
1985/86:Sk298 av Martin Segerstedt m.fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av skattelagstiftningen i syfte att pröva möjligheten att i undantagsfall få avdrag i enlighet med motionen.
Gällande rätt m. m.
En grundläggande princip i den svenska inkomstbeskattningen är att avdrag för förlust endast medges om det inte är fråga om kapitalförlust.
I enlighet med denna huvudprincip har avdrag för förlust av kontanta medel fått göras om förlusten kunnat betraktas såsom något för rörelsen normalt. Sålunda torde avdrag ha medgetts om förlusten förorsakats av felväxling. Har kontanta medel däremot gått förlorade genom en extraordinär händelse, t. ex. genom brand, har avdragsrätt inte förelegat.
Förlust av kontanta medel genom brottsligt förfarande av anställd torde normalt ha bedömts som driftförlust om brottet begåtts av någon som genom sin tjänst haft medel under sin förvaltning. Har brottet begåtts av annan anställd har förlusten däremot varit att hänföra till kapitalförlust. Detta gäller också om det varit fråga om stöld av utomstående. I enlighet härmed medgavs ett bolag avdrag för förlust på grund av förskingring av bolagets kontorschef (RÅ 1935 ref. 14). I ett annat fall (RÅ 1940 Fi 690) fick ett elektricitetsverk avdrag för förlust, orsakad genom förskingring av två av verkets tjänstemän. Å andra sidan vägrades en handelsidkerska avdrag för förlust genom att en springflicka tillgripit kontanter ur kassalådan (RÅ 1941
1 Riksdagen 1985186. 6saml. Nr33
Fi 347) och ett detalj handelsbolag fick inte avdrag för förlust genom att ett hos bolaget anställt handelsbiträde stulit 1 700 kr., som förvarats i ett kuvert på en hylla i bolagets kontor (RÅ 1957 Fi 1765). Vidare fick ett restaurangföretag inte avdrag för förlust genom stöld av dagskassa från en utanför restaurangen stående bankbil, trots invändning att tillgreppet endast kunnat ske genom försummelse från anställt bankbuds sida (RÅ 1963 Fi 1406,1407). I ett annat fall tillgreps 22 937 kr. ur ett bolags kassa, i vilken kassören enligt sin instruktion inte ägde rätt att över natten förvara mera än 2 000 kr. Bolaget vägrades yrkat avdrag med 20937 kr. (RÅ 1964 Fi 1469).
I ett ärende angående förhandsbesked hade en bank under år 1977 utsatts för stöld eller rån vid sju tillfällen. Därvid hade banken tillhöriga pengar och värdehandlingar tillgripits eller förstörts. Riksskatteverkets rättsnämnd förklarade att den del av förlusten som avsåg värdehandlingar utgjorde driftförlust medan den del som avsåg svenska pengar utgjorde kapitalförlust. Regeringsrätten fann emellertid att de förluster som banken lidit inte kunde anses normalt ingå som ett led i bankens förvärvsverksamhet oavsett om förlusterna hänfört sig till svenska eller utländska pengar eller till värdehandlingar. Förlusterna var därför i sin helhet att anse som kapitalförlust (RÅ 1979 1:69 I).
I ett annat fall, som också gällde brott mot bank, yrkade PK-banken avdrag med 108991 kr. för kostnader banken haft i samband med det s. k. Norrmalmstorgsrånet. Av kostnaderna avsåg 27209 kr. mat, förstörda kläder och hälsovård, 44954 kr. reparationer, städning och bevakning, 4 142 kr. reseersättning till personal, 1960 kr. blommor och 30726 kr. varugåvor (klockor, smycken etc.) till bankens personal. Regeringsrätten, som medgav avdrag för kostnaderna, yttrade (RÅ 1979 1:69 II):
De kostnader för banken, som avses med det till regeringsrätten fullföljda avdragsyrkandet, hänför sig till sådana områden av driften av bankrörelsen där kostnadsposter av varierande skäl fortlöpande uppkommer under normala driftsförhållanden såsom för reparation och underhåll av inventarier, för städning och bevakning av lokaler och personal. Att inom sådana områden kostnaderna under det aktuella beskattningsåret blivit onormalt stora till följd av att bankverksamheten bedrivits under exceptionella förhållanden, nämligen under och efter ett brottsligt angrepp mot ett av bankens kontor, föranleder inte att kostnadsökningen skall anses vara kapitalförlust för banken. (Två ledamöter skiljaktiga.)
Motionärerna i de nu aktuella motionerna tar båda upp ett fall där ägarna av en bensinstation av länsrätt och kammarrätt vägrats avdrag vid inkomsttaxeringen för en förlust som de åsamkats genom inbrott i deras bensinstation. Vid inbrottet stals ett kassaskåp med kontanta medel och checkar. (Kammarrättens i Sundsvall domar i mål nr 2751-1985 och 2817-1985 avgjorda den 7 mars 1986.)
I ett av riksdagen godkänt betänkande (SkU 1978/79:57)slog skatteutskottet visserligen fast att förlust av kontanta medel genom stöld som förorsakats av utomstående person normalt ansågs som kapitalförlust enligt då gällande rätt, men utskottet hänvisade samtidigt till att frågan i vad mån stöldförluster borde beaktas vid beskattningen borde lösas i rättstillämpningen.
SkU 1985/86:33
2 Genom lagstiftning 1981 infördes med verkan fr. o. m. 1984 års taxering en begränsning av kapitalförlustbegreppet för näringsidkare. Vidare omarbetades bestämmelserna om kapitalförlust också i redaktionellt hänseende. Bestämmelserna finns numera samlade i 20 § kommunalskattelagen (KL) och i punkt 5 av anvisningarna till samma paragraf.
Enligt sistnämnda anvisningspunkt räknas till kapitalförlust förlust som inte har samband med någon förvärvskälla samt förlust som visserligen har sådant samband men inte kan anses normal för förvärvskällan i fråga. I den proposition (prop. 1980/81:68) som låg till grund för lagstiftningen i fråga uttalades i specialmotiveringen till punkt 5 av anvisningarna till 20 § KL att denna allmänna definition av begreppet kapitalförlust i sak överensstämde med den då gällande rätten. Genom 1981 års lagstiftning inskränks kapitalförlustbegreppet beträffande skador på fastigheter genom brand eller annan olyckshändelse och även i fråga om projekteringsutgifter för byggnad som inte har uppförts. Detsamma gäller i fråga om förlust genom brottslig handling av varulager och inventarier.
Finansministern uttalade i propositionen att i övrigt synes tidigare gränsdragning mellan avdragsgilla och inte avdragsgilla förluster i huvudsak vara lämpligt avvägd. Frågan om förlust av kontanta medel genom förskingring, stöld eller rån berördes något i propositionen. Det påpekades att svenska pengar inte kan anses utgöra varulager. Detta torde också vara fallet med bankers innehav av svenska pengar. För att förlust av svenska pengar genom stöld e.d. skall vara avdragsgill krävs således enligt den allmänna regeln att risken för stöld e.d. är något som man normalt har att räkna med i verksamheten.
Utskottet
Vid inkomstbeskattningen medges inte avdrag för förlust som är att hänföra till kapitalförlust. Fram t. o. m. 1983 års taxering definierades kapitalförlust som en förlust som skattskyldig lidit vid sidan av vad som normalt ingår som ett led i förvärvsverksamheten. Enligt lagstiftning 1981 med verkan fr. o. m. 1984 års taxering räknas till kapitalförlust sådan förlust som inte har samband med någon förvärvskälla och sådan förlust som visserligen har sådant samband men inte kan anses normal för förvärvskällan i fråga. Den allmänna definitionen av begreppet kapitalförlust har inte ändrats i sak. Genom lagstiftningen har kapitalförlustbegreppet däremot inskränkts i vissa hänseenden, så t. ex. kan numera förlust av varulager och inventarier genom brottsligt förfarande medföra rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen. För att avdrag för förlust av svenska pengar genom stöld skall kunna medges fordras att risk för stöld är något som man normalt har att räkna med i verksamheten.
Martin Olsson och Marianne Andersson (båda c) begär i motion Sk210 översyn av och förslag till en ändrad gränsdragning mellan avdragsgilla och inte avdragsgilla förluster som uppkommit på grund av brott. Enligt motionärerna är det viktigt att reglerna får en sådan utformning att oskyldiga människor inte drabbas. Som exempel på situationer där förluster enligt motionärerna bör vara avdragsgilla nämner de ett fall där ägarna av en bensinstation av länsrätt och kammarrätt vägrats avdrag vid inkomsttax -
SkU 1985/86:33
eringen för förlust som de åsamkats genom inbrott. Vid inbrottet stals kontanta medel och checkar. Att behöva betala skatter och avgifter på sådana förluster upplevs enligt motionärerna av de allra flesta som orättvist och stridande mot våra rättsprinciper.
Även Martin Segerstedt m. fl. (s) framhåller i motion Sk298, med hänvisning till samma rättsfall, att många människor upplevt det som stötande och orättvist att skattskyldiga blivit påförda inkomstskatt och sociala avgifter för en summa som de förlorat vid inbrott. Motionärerna framhåller att även om man bör ha högt ställda krav på förvaring och hantering av pengar och värdehandlingar det ändå i vissa undantagsfall finns förmildrande omständigheter som skattemyndigheterna bör ta hänsyn till. Ett krav för avdragsrätt bör enligt motionärerna vara att förlusten och de närmare omständigheterna kring händelsen blivit föremål för domstols bedömning.
I svar den 17 oktober 1985 på en fråga av Martin Olsson (c) om den skattemässiga behandlingen av förluster som uppstått på grund av stöld hänvisade finansministern till ett ännu inte avgjort mål i regeringsrätten gällande frågan om rätt till avdrag för förlust av pengar på grund av brott. Finansministern anförde därvid att han inte var beredd att ta ställning till om reglerna på detta område borde ändras innan den skatterättsliga prövningen avslutats.
Frågan vad som skall räknas som kapitalförlust har riksdagen nyligen tagit ställning till genom lagstiftning. Kvar står dock flera problem avseende gränsdragningen mellan avdragsgilla och icke-avdragsgilla förluster. De frågeställningar som tas upp av motionärerna prövas fortlöpande i praxis. Skatteutskottet är inte främmande för att det nuvarande kapitalförlustbegreppet kan behöva omprövas. I avvaktan på närmare erfarenheter av den nya lagstiftningens praktiska tillämpning är utskottet inte berett nu medverka till en ändring av kapitalförlustbegreppet. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna men vill i sammanhanget betona vikten av att försäkringsbolagen noga informerar försäkringstagarna om de villkor som gäller som förutsättning för att de vid en uppkommen skada skall ha möjlighet att få ekonomisk gottgörelse för lidna förluster.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk210 och 1985/86:Sk298.
Stockholm den 8 april 1986 På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp). Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m). Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c). Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Marianne Andersson (c)* och Gunnar Nilsson (s)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
SkU 1985/86:33
gotab Stockholm 1986 10686