Om skattelindring för person som inte tillhör svenska kyrkan

Skatteutskottets betänkande 1985/86:39

om skattelindring för person som inte tillhör svenska kyrkan

Sammanfattning

Med anledning av en motion uttalar utskottet att det nuvarande kravet på mantalsskrivning i riket för att få nedsättning av församlingsskatten är otillfredsställande. Utskottet förordar att regeringen bör ta upp frågan till behandling och snarast presentera riksdagen ett förslag i ämnet.

Motionen

1985/86:Sk208 av Barbro Sandberg och Margareta Andrén (båda fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna för rätt till lindring av kyrkoskatten i enlighet med vad som anförs i motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 8 kap. 1 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter finns bestämmelser om skyldighet att erlägga församlingsskatt i kommunalskattelagen (KL). Med allmän kommunalskatt i KL avses enligt 1 kap. 1 § KL bl. a. församlingsskatt. Enligt 1 § lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan (dissenterskattelagen) betalar emellertid den som vid ingången av inkomståret inte tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för inkomståret endast 30 % av församlingsskatten. Nedsättningen motiveras av att icke-medlem i princip inte bör betala den del av församlingsskatten som hänför sig till kyrkans uppgifter av religiös natur, utan endast den del som avser att täcka församlingens kostnader för borgerliga angelägenheter.

Med åberopande av att mantalsskrivningskravet i dissenterskattelagen borde slopas överlämnade justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson ett beslut den 16 april 1982 med hemställan att regeringen skulle överväga saken. I sitt beslut anförde justitieombudsmannen bl. a. följande:

Bestämmelsen i 1 § dissenterskattelagen, som för lindring av församlingsskatten kräver att den skattskyldige vid ingången av inkomståret inte tillhörde svenska kyrkan och att han eller hon för inkomståret är mantalsskriven här i riket, har ifrågasatts sedan en tid tillbaka. Vid 1975 års riksdag aktualiserades saken i en motion (1975:710) där motionären hemställde att riksdagen skulle begära att regeringen skulle företa en översyn av dissenterskattelagen i syfte att undanröja det missförhållandet som innebar att en person som flyttar ut ur landet men fortfarande är skattskyldig för vissa

SkU

1985/86:39

1 Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr 39

inkomster som härrör från Sverige under sin utlandsbosättning blir påförd full församlingsskatt trots att han inte tillhör svenska kyrkan. Kravet på mantalsskrivning brister ju då. Motionären menade att detta verkade stötande för rättskänslan och knappast kunde stämma med andemeningen i lagen. Skatteutskottet (SkU 1975:10) yttrade att den i motionen behandlade frågan var av tämligen begränsad räckvidd, eftersom den endast hade betydelse för vissa speciella inkomster, nämligen inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, som utövats från fast driftsställe, samt realisationsvinst för försäljning av fastighet. Övriga inkomster beskattades i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål och då var regeln inte tillämplig. Utskottet delade emellertid motionärens uppfattning att den nuvarande inkonsekvensen borde undanröjas. Utskottet förutsatte att hemvistsakkunniga, som hade i uppdrag att se över bestämmelserna om folkbokföring m.m., skulle behandla frågan.

I hemvistsakkunnigas betänkande (SOU 1976:39) Hemvist föreslog de sakkunniga att reduceringen av församlingsskatt för den som inte tillhör svenska kyrkan skulle tillkomma den som hade skatterättsligt hemvist (är oinskränkt skattskyldig här i riket). I betänkandet föreslogs att uttrycket "är mantalsskriven här i riket för inkomståret" i 1 § dissenterskattelagen skulle ersättas med "haft skatterättsligt hemvist här i riket under inkomståret eller del därav”.

I sitt remissvar över hemvistsakkunnigas betänkande tillstyrkte riksskatteverket förslaget. Riksskatteverket tilläde i sitt yttrande att det många gånger varit svårt att övertyga utlänningar, som inflyttat till Sverige, att de under första året, då de inte var mantalsskrivna, måste betala full skatt till svenska kyrkan. Riksskatteverket konstaterade därför med tillfredsställelse att detta problem nu föreslogs bli löst.

Dissenterskattelagen har ännu inte blivit ändrad på den här punkten. Problemet kvarstår därför. I själva verket har det sedan dess på grund av annan lagstiftning blivit mer uttalat. Jag syftar på de förändringar i skattelagstiftningen som genomfördes av riksdagen år 1978 (prop. 1978/ 79:58, SkU 15 och SFS 1978:925). Den lagstiftningen tillämpades första gången vid 1980 års taxering. Den innebär bl. a. en förändring av bestämmelserna som enkelt kan uttryckas på det sättet att en grupp skattskyldiga som vid tidigare års taxeringar skulle taxeras i det för riket gemensamma distriktet fr. o. m. 1980 års taxering redan vid tillfällig vistelse här blir taxerade i den kommun där de under det året som närmast föregått taxeringsåret först har vistats. Man har med andra ord flyttat ut skattskyldiga från det gemensamma taxeringsdistriktet till olika "riktiga" kommuner där kommunalskatt debiteras fullt ut. Jag hänvisar till bl. a. bestämmelserna i 66 och 68 §§ kommunalskattelagen.

I riksdagen har man som sagt tidigare pekat på konsekvensen av reglerna i dissenterskattelagen när det gäller utflyttningsfallen. När det påpekandet gjordes kunde också liknande effekter inträffa i fråga om inflyttningsfallen, som t. ex. när en medborgare i en annan stat som inte var medlem av svenska kyrkan flyttade in till Sverige. Kravet på mantalsskrivning innebar då att han inte kunde få någon lindring för det inkomstår under vilket han flyttade in (se Lundin, Uppbörd av skatt 2:a uppl. s. 76). Genom ny lagstiftning 1978 har den här senare kategorin utvidgats till att avse även de som tillfälligt vistas här i landet.

SkU 1985/86:39

Den fråga jag här har aktualiserat gäller ett problem av begränsad räckvidd. Men det är samtidigt fråga om en principiell inkonsekvens i

skattelagstiftningen. Inga sakliga skäl talar för den gällande regeln och den kan väcka en förståelig men onödig irritation. Jag har därför beslutat att fästa regeringens uppmärksamhet på att dissenterskattelagen inte möjliggör lindring av församlingsskatten i de här aktualiserade situationerna.

Utskottet

Enligt den s. k. dissenterskattelagen skall den som vid ingången av inkomståret inte tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för inkomståret endast påföras 30 % av den för debiteringen bestämda församlingsskatten.

Yrkandet i motion Sk208 av Barbro Sandberg och Margareta Andrén (båda fp) innebär att den som utträtt ur svenska kyrkan skall erhålla lindring i skattskyldigheten även om vederbörande arbetat utomlands en period. Enligt motionärerna medför nuvarande regler orimliga konsekvenser t. ex. för en person som arbetat utomlands och således ej blivit mantalsskriven i Sverige den 1 november året före inkomståret men ändå arbetat här detta år. Denna person måste enligt motionärerna betala full församlingsskatt trots att han eller hon inte tillhört svenska kyrkan vare sig före perioden utomlands eller sedan han eller hon återvänt till Sverige.

Det nuvarande kravet på mantalsskrivning i riket för att få nedsättning av församlingsskatten är enligt utskottets mening otillfredsställande. Skatteutskottet anser att regeringen bör ta upp frågan till behandling och snarast presentera riksdagen ett förslag i ämnet.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. Härigenom får motionen anses tillgodosedd.

Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen är därmed inte påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: Sk208 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om nedsättning av församlingsskatten.

Stockholm den 15 april 1986 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m). Olle Westberg (s), Bo Forslund (s). Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Egon Jacobsson (s). Anita Johansson (s). Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m). Lars Hedfors (s), Karl-Anders Petersson (c) och Tommy Franzén (vpk).

SkU 1985/86:39

gotab Stockholm 1C36 10761