Näringsutskottets betänkande om träfiberprövning
Näringsutskottets betänkande
om träfiberprövning
&
NU
1987/88:17
Ärendet
I detta betänkande behandlas tre motioner med krav på att lagen (1987:588) om träfiberråvara skall upphävas.
Sammanfattning
Utskottet anser att regleringen av skogsindustrins och bränslesektorns träfiberanvändning är nödvändig och avstyrker förslagen om att lagen om träfiberråvara skall upphävas. Motionerna får stöd i en reservation (m,fp,c), där det hävdas att råvarutillförseln bör styras av marknadskrafterna.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som behandlas här är följande:
1987/88:N218 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) - med motivering i motion 1987/88: Jo301 - att riksdagen beslutar avskaffa lagen om träfiberråvara.
1987/88:N230 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (2) - med motivering i motion 1987/88:Jo213 - att riksdagen beslutar avskaffa träfiberlagen.
1987/88:N332 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari - med motivering i motion 1987/88:Jo314 - yrkas att riksdagen beslutar att träfiberlagen upphävs.
Motivering
De åberopade huvudmotionerna - av vilka 1987/88:Jo213 (m) och 1987/ 88: Jo301 (fp) är partimotioner - behandlar olika frågor inom skogspolitiken. I motion 1987/88:Jo213 berörs även jordbrukspolitiken.
Beträffande skogsindustrins råvaruförsörjning hävdas från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida att denna bör styras av marknadskrafterna och inte genom en central reglering. Partierna föreslår därför att riksdagen skall upphäva lagen om träfiberråvara, vilken innehåller bestäm -
1 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 17
melser om tillståndsprövning av skogsindustrins och bränslesektorns träfiberanvändning. Lagen motverkar utvecklingen av skogsindustrin, sägs i motion 1987/88:Jo213 (m). De som är sysselsatta i skogsnäringen kan, menar motionärerna, bedöma om råvaruförsörjningen kan tryggas. Enligt folkpartiet bygger riksdagens beslut om träfiberprövningen på en övertro på centrala myndigheters förmåga att fördela resurser på ett ändamålsenligt sätt. Fördelningen av råvaran bör avgöras på marknaden genom samspelet mellan tillgång och efterfrågan vid fri prisbildning, anförs i motion 1987/88: Jo301 (fp). Bara därigenom kan risken för onödiga resursuppoffringar och välfärdsförluster undvikas.
I motion 1987/88:Jo314 (c) grundas yrkandet om att lagen skall avskaffas på energipolitiska skäl. Motionärerna anser att man inte bör försvåra möjligheterna att öka den fastbränslebaserade energiproduktionen. Regleringen av träfiberråvarans användning borde därför upphävas.
Bakgrund
Den 1 januari 1976 infördes i byggnadslagen (1947:385) bestämmelser om prövning angående skogsindustrins förbrukning av träfiberråvara (prop. 1975/76:56, CU 1975/76:8, rskr. 1975/76:123). Prövningsskyldigheten berörde sågverk med en viss minsta kapacitet, massafabriker, pappersbruk och fabriker för tillverkning av fiberskivor, spånskivor och piywood. Införandet av prövningsplikten motiverades med att det ansågs vara nödvändigt att förbättra samhällets möjligheter att kontrollera och pröva sådana åtgärder inom skogsindustrin som kunde innebära en ökad förbrukning av svensk träfiberråvara. Om denna industri byggdes ut i en sådan omfattning att den i ett längre tidsperspektiv inte kunde förses med råvara i tillräcklig utsträckning skulle betydande struktur- och sysselsättningsproblem kunna komma att uppstå.
Prövningsskyldigheten utvidgades den 1 juli 1983 till att omfatta även anläggningar för framställning av träfiberbränsle och anläggningar för eldning med träfiberråvara (prop. 1982/83:167, CU 1982/83:32, rskr. 1982/ 83:359). Anledningen till detta var att det befarades att skogsindustrins råvaruförsörjning skulle komma att försvåras av den ökande förbrukningen av träfiberråvara som bränsle.
Riksdagen beslöt hösten 1986 att byggnadslagen och vissa andra lagar skulle ersättas den 1 juli 1987 av plan- och bygglagen och naturresurslagen. I dessa båda lagar infördes ingen motsvarighet till bestämmelserna i byggnadslagen om användningen av träfiberråvara. Regeringen ansåg emellertid att en fortsatt prövning av skogsindustrins och bränslesektorns träfiberanvändning var erforderlig och föreslog våren 1987 att en lag om träfiberråvara med föreskrifter om sådan prövning skulle stiftas. Även denna lag skulle träda i kraft vid halvårsskiftet 1987 (prop. 1986/87:105).
På förslag av näringsutskottet biföll riksdagen - med en mindre ändring av redaktionell karaktär - regeringens lagförslag (NU 1986/87:40, rskr. 1986/ 87:353). Utskottet erinrade om att sågverken är av väsentlig betydelse för näringslivet i bl.a. Norrlands inland och att flera anläggningar inom skivindustrin är lokaliserade till områden som är känsliga från sysselsätt -
NU 1987/88:17
ningssynpunkt, t.ex. Jämtland, norra Värmland och Bergslagen. Därefter anförde utskottet (s. 6):
Enligt utskottets mening kan en försämrad råvaruförsörjning för dessa sågverk och skivfabriker, bl.a. till följd av de stora skogsbolagens starka ställning på virkesmarknaden, få omfattande konsekvenser för de berörda regionerna. Det är mot den bakgrunden nödvändigt, menar utskottet, att staten har kontroll över kapacitetsutvecklingen inom skogsindustrin i syfte att kunna motverka att bristsituationer på råvarumarknaden uppkommer. Att hävda att dessa råvaruproblem kan lösas om marknadsekonomin tillåts verka fritt kan knappast betecknas som ett socialt eller regionalpolitisk! ansvarstagande.
Utskottet fann det också vara angeläget att prövningen av bränslesektorns användning av träfiberråvara bibehölls. Denna förbrukning får inte, anfördes det, medföra att skogsindustrins råvaruförsörjning hotas. Bränslesektorns träfiberförbrukning borde i första hand avse sådana produkter som inte har någon industriell användning.
Från de borgerliga partiernas sida avvisades lagförslaget. I en reservation (m, fp, c) hävdades att det inte behövs någon reglering av träfiberråvarans användning. Där anfördes vidare (s. 12):
I en marknadsekonomi med fri konkurrens och fri prissättning bestäms priset på en vara av utbud och efterfrågan. Såväl teori som praktik visar att regleringar eller andra ingrepp som rubbar denna balans i allmänhet leder till välfärdsförluster.
Föreskrifterna i lagen om träfiberråvara innebär jämfört med de tidigare bestämmelserna en viss begränsning av prövningspliktens omfattning. Den nuvarande prövningsskyldigheten gäller (2 §) för rundvirke och sådana råvaror som härrör från rundvirke. Med dessa råvaror avses dels spån, ribb och avkap som uppstår då stockarna sågas, dels flis och det spån som uppkommer vid hyvling. Före den 1 juli 1987 omfattade prövningen även grenar, kvistar, toppar, klent röjningsvirke, returpapper samt de bearbetade bränslena träpulver, pellets och briketter. Prövningsplikten har också begränsats för skogsindustrin till att avse (3 §) anläggningar som årligen förbrukar minst 200 000 m3 fast mått träfibeTråvara. Tidigare var prövningsskyldigheten vid nyetablering av skogsindustriella anläggningar utom vad gäller sågverk generell och inte knuten till någon uttalad prövningsgräns. För eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av trädbränsle inträder prövningsplikten nu liksom tidigare när användningen uppgår till minst 10 000 m1 fast mått per år.
Tillståndsprövningen av skogsindustrins träfiberanvändning görs av regeringen. Prövningen av bränslesektorns råvaruanvändning har av regeringen - med stöd av ett bemyndigande i lagen (3 §) - delegerats till statens industriverk. Den tidigare tillståndsgivningen enligt byggnadslagen låg helt hos regeringen.
NU 1987/88:17
3 Utskottet
NU 1987/88:17
Lagen (1987:588) om träfiberråvara trädde i kraft den 1 juli 1987 (prop. 1986/87:105, NU 1986/87:40, rskr. 1986/87:353). Lagen innehåller bestämmelser om tillståndsprövning av skogsindustrins och bränslesektorns träfiberanvändning. Med bränslesektorn avses här eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av träfiberbränsle. Liknande provningsföreskrifter fanns tidigare i byggnadslagen (1947:385), vilken upphörde att gälla vid halvårsskiftet 1987.
De nya bestämmelserna innebar som tidigare har redovisats att prövningsskyldigheten begränsades i vissa avseenden. För skogsindustrin inträder prövningsplikten nu för anläggningar som årligen förbrukar minst 200 000 m3 fast mått träfiberråvara. Vid nyetablering av skogsindustriella anläggningar utom vad gäller sågverk fanns tidigare ingen sådan inskränkning i prövningsplikten. För bränslesektorn är prövningsgränsen oförändrad: 10 000 m3 fast mått per år. Omfattningen av prövningspliktiga råvaror har också begränsats.
Sedan lagen om träfiberråvara trädde i kraft har prövningsinstanserna - regeringen beträffande skogsindustrin och statens industriverk beträffande bränslesektorn - hittills fattat beslut i totalt tre fall rörande utökad träfiberanvändning. Ingen ansökan har avslagits. Ett mindre antal ansökningar bereds för närvarande.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag till lag om träfiberråvara hävdade, som framgår av det föregående, de borgerliga partierna att det inte behövs någon reglering av träfiberråvarans användning. Råvarutillförseln till olika förbrukare borde fritt få styras av marknadskrafterna. Partierna avvisade följaktligen lagförslaget. Kritiken mot råvaruregleringen har nu följts upp i tre motioner, 1987/88:N218 (fp), 1987/88:N230 (m) och 1987/ 88:N332 (c). Där begärs att riksdagen skall upphäva lagen.
Utskottet anslöt sig våren 1987 till regeringens uppfattning att en reglering av träfiberråvarans användning är erforderlig. Något skäl för ett ändrat ställningstagande har inte framkommit. Utskottet hänvisar därför till vad som anfördes i samband med lagens tillkomst (se s. 2) och hemställer
att riksdagen avslår motion 1987/88:N218 yrkande 1, motion 1987/88:N230 yrkande 2 och motion 1987/88:N332.
Stockholm den 9 februari 1988 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Jan Hyttring (c) och Mats Lindberg (s).
4 Reservation
NU 1987/88:17
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m). Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Jan Hyttring (c) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Lagen (1987:588) (= utskottet) upphäva lagen.
Konkurrens är en samhällsekonomiskt önskvärd företeelse som inte bör regleras bort. Detta gäller enligt utskottets mening även i fråga om träfiberråvarans användning. Fördelningen av denna råvara måste fritt få avgöras på marknaden under en fri prisbildning. Som de borgerliga partiernas företrädare i utskottet anförde våren 1987 i samband med riksdagsbehandlingen av regeringens förslag till lag om träfiberråvara leder regleringar och andra ingrepp i marknadsekonomin i allmänhet till välfärdsförluster.
Utskottet instämmer sålunda med motionärerna om att prövningsplikten bör upphöra. Därför hemställs
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N218 yrkande 1, motion 1987/88:N230 yrkande 2 och motion 1987/88:N332 antar följande
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1987:588) om träfiberråvara
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:588) om träfiberråvara skall upphöra att gälla vid utgången av mars 1988.