Om värdepappersmarknaden m.m.

Näringsutskottets betänkande 1987/88:20

om värdepappersmarknaden m.m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas sex yrkanden i tre motioner, vilka alla delvis tas upp i andra sammanhang. De nu aktuella yrkandena gäller upphävande av Stockholms fondbörs börsmonopol, ändrade regler för sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs,

effektivare sanktionsmöjligheter för börsstyrelsen, ägarförhållanden inom näringslivet,

upphävande av vissa bestämmelser om val av styrelseordförande i affärsbank.

Sammanfattning

Tre motionsyrkanden rörande fondbörsen avstyrks av utskottet med hänvisning till att värdepappersmarknadskommittén utreder de aktuella frågorna. Ett av dem, om ändrad sammansättning av börsstyrelsen, får stöd i en reservation (fp). Två motionsyrkanden som gäller ägarförhållanden inom näringslivet avstyrks likaså. I reservationer förespråkas dels att ägarutredningen skall få vissa tilläggsdirektiv (m, fp, c), dels att olika åtgärder, huvudsakligen lagändringar, skall vidtas i syfte att främja ett mera spritt aktieägande (fp; delvis också m, c). Kravet på att affärsbankernas val av styrelseordförande skall underställas regeringen bör avskaffas, hävdas det i en sista reservation (m, fp, c); utskottet avstyrker ett motionsyrkande härom.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1987/88:N240 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till ägarutredningen beträffande det institutionella ägandet.

1987/88:N303 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till förändring av lagen om Stockholms fondbörs så att börsstyrelsens sammansättning förändras i enlighet med vad som anförs i motionen,

NU

1987/88:20

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 20

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om börsstyrelsens inregistreringskontrakt och sanktionsmöjligheter,

3. hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagen om Stockholms fondbörs att dess monopol på värdepappershandel upphör,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av ett mera spritt ägande.

1987/88:N304 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen beslutar upphäva lag om godkännande av affärsbankernas styrelseordförande.

Motion 1987/88:N303 behandlas såvitt gäller yrkande 5 av utrikesutskottet - sedan näringsutskottet avgivit yttrande (NU 1987/88:2 y) - och såvitt gäller yrkande 6 av skatteutskottet.

Nuvarande förhållanden, m.m.

Stockholms fondbörs

Enligt 1 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs förstås med fondbörsverksamhet att köp och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet vid offentligt upprop eller på liknande sätt sammanförs för handel och notering av kurs.

Det s.k. börsmonopolet kommer till uttryck i 2 §. Enligt denna får endast Stockholms fondbörs utöva fondbörsverksamhet i Sverige.

Fondbörsen leds av börsstyrelsen, vars sammansättning är reglerad i 5 §. Antalet ledamöter är elva. Ordförande, vice ordförande och fyra andra ledamöter utses av regeringen. I övrigt utses genom val en ledamot av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret gemensamt, en ledamot av Svenska handelskammarförbundet, en ledamot av Sveriges industriförbund och två ledamöter av fondbörsens medlemmar. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Enligt 24 och 25 §§ står vissa sanktionsmöjligheter till buds för börsstyrelsen. Den kan besluta om avregistrering av fondpapper. Utgivaren av ett fondpapper kan vidare tilldelas varning eller föreläggas att vidta viss åtgärd. Om det finns särskilda skäl får börsstyrelsen besluta om börsstopp, dvs. att handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas i fråga om fondpapper av visst slag.

Enligt 11 § förordningen (1979:296) om Stockholms fondbörs skall vid ansökan om inregistrering av aktier vid fondbörsen till ansökningshandlingarna fogas utfästelse av det bolag vars aktier inregistreringen avser att enligt formulär som fastställs av börsstyrelsen dels offentliggöra upplysningar om bolaget, dels medverka till att börsstyrelsen kan fullgöra sina uppgifter enligt lagen om Stockholms fondbörs och annan författning.

Utfästelsen förutsattes i proposition 1975/76:175 - om ändring i den då gällande lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet - bli intagen i ett inregistreringskontrakt mellan börsen och varje berört bolag. I propositionen gjordes vissa uttalanden rörande innehållet i inregistreringskontrakten. I fråga om spridning av information till allmänhe -

NU 1987/88:20

ten rekommenderade börsstyrelsen år 1975 de börsnoterade bolagen att i sin informationspraxis följa de anvisningar som lämnats i skriften ”Börsinformation, principer och praxis”.

Fondbörsens formulär för inregistreringskontrakt innehåller åtskilliga bestämmelser om information. De gäller bl.a. bokslutskommunikéns innehåll, offentliggörande av ändringar i bokslutet jämfört med vad som angivits i bokslutskommunikén, information till börschefen om anmärkningar m.m. i revisionsberättelsen, iakttagande av Näringslivets börskommittés rekommendationer beträffande offentligt erbjudande om aktieförvärv i och för samgående av företag, information till börsen om vissa viktigare beslut och händelser samt offentliggörande av styrelseledamots, revisors eller verkställande direktörs avgång.

Börsstyrelsen utfärdade år 1986 rekommendationer angående information om dels riktade emissioner, dels transaktioner mellan börsbolag och närstående. Därvid uttalades att börsstyrelsen skulle verka för att bestämmelser om en enligt rekommendationerna vidgad informationsplikt skulle införas i det nya inregistreringskontrakt som var - och fortfarande är - under utarbetande.

Enligt 19 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs skall vid börsstyrelsens prövning av fråga om inregistrering tas hänsyn bl.a. till marknadsförhållandena för det fondpapper som avses. Gällande spridningskrav för börsnotering av aktier, vilket har utvecklats i praxis, innebär (enligt en av fondbörsen åberopad PM den 3 juni 1982) följande. För registrering på A:I-listan krävs normalt att det finns minst 1 000 börspostägare. För A:II-listan är motsvarande krav 400 börspostägare. En börspost bestäms i normalfallet som multiplar av 50 aktier och med ett riktvärde för A:I-listan om ett basbelopp enligt lagen (1968:381) om allmän försäkring och för A:II-listan om ett halvt basbelopp. Ett kompletterande villkor är att högst 90 % av aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand.

Försäkringsbolagens aktieplaceringar

I 7 kap. 17 § försäkringsrörelselagen (1982:713) är huvudregeln att ett försäkringsbolag inte utan försäkringsinspektionens medgivande får äga större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier. För livförsäkringsbolagens del inskränks möjligheterna att äga aktier dessutom av 7 kap. 9 §, enligt vilken aktier inte får ingå bland de värdehandlingar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkringarna.

Det bokförda värdet av försäkringsbolagens totala tillgångar vid 1986 års slut var ca 239 miljarder kronor. Därav förvaltades 78 % av livförsäkringsbolagen.

Av försäkringsbolagens placeringstillgångar utgjordes ett år tidigare ca 14 % av aktier och andelar. Vid samma tid uppgick marknadsvärdet av bolagens placeringar i svenska aktier till ca 33,7 miljarder kronor, varav 32,1 miljarder kronor i börsnoterade aktier. Detta innebar att 11,1 % av det totala börsvärdet för samtliga börsnoterade företag var i försäkringsbolagens ägo.

NU 1987/88:20

1 * Riksdagen 1987188.17samt. Nr 20

Försäkringsinspektionen har i ett par cirkulär, senast år 1987, betonat vikten av att försäkringsbolagen vid sin kapitalplacering beaktar kravet på riskspridning.

Försäkringsverksamhetskommittén, vari tre av riksdagspartierna (s, fp, c) har varit representerade, har i betänkandet (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden föreslagit att den nyss omnämnda 5-procentsgränsen skall ändras på sådant sätt att aktieinnehavet i ett företag får motsvara högst 8 % av röstetalet för samtliga aktier, dock högst 20 % av aktiekapitalet. Därvid understryker kommittén bl.a. att aktieplaceringarna inte får ha en inriktning på områden eller projekt med extremt hög riskpotential. Som en allmän bestämmelse om rörelsen vill kommittén tillfoga (7 kap. 16 a §) att ett försäkringsbolags tillgångar skall vara så fördelade mellan olika tillgångsslag att kravet på erforderlig riskspridning uppfylls och så att fördelningen av tillgångarna inte heller innebär att bolaget handlar i strid med förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse.

Kommitténs förslag på dessa punkter, vilket är enhälligt, framförs på grundval av en ingående diskussion av gränsdragningen mellan försäkringsrörelse och annan rörelse. En avsevärd del av framställningen (s. 249-269) gäller aktieplaceringar. Utredningen granskar en rad argument för en vidgning av rätten till sådana. Det övergripande trygghetsmotivet för förbudet mot främmande verksamhet ger anvisning om en försiktig återhållsamhet vid bedömningen av den tillåtbara omfattningen av försäkringsbolagens engagemang på aktieområdet, säger kommittén. Även om under vissa ekonomiska skeden aktier kan bedömas vara en trygg placering som bäst svarar mot strävandena att erhålla en tillfredsställande avkastning och att bibehålla realvärdet hos de investerade medlen, kan förhållandena bli de motsatta under andra utvecklingsfaser. Den nuvarande begränsningsregeln utmärks, konstaterar kommittén, av en inte oväsentlig elasticitet. För det första kan gränsen för andelen av det samlade röstetalet i ett aktiebolag överskridas efter medgivande av försäkringsinspektionen. För det andra gör begränsningsregelns anknytning till enbart röstetalet utrymme för ett betydande innehav av röstsvaga aktier.

Bankernas aktieplaceringar

Av 1 kap. 2-8 §§ bankrörelselagen (1987:617) följer att aktier i andra bolag än sådana med viss anknytning till bankverksamhet - definerade bl.a. som ”företag, vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna” - får förvärvas av banker i två fall. Det ena är när banken medverkar i en emission av ifrågavarande aktier; aktierna skall då normalt avyttras inom ett år efter förvärvet. Det andra är när förvärvet sker för att skydda en fordran; aktierna skall då avyttras så snart det lämpligen kan ske, och bankinspektionens tillstånd krävs för innehav utöver tre år. I sin nuvarande form antogs dessa bestämmelser enhälligt av riksdagen den 4 juni 1987 (NU 1986/87:36); i en reservation (m, fp) begärdes dock att regeringen skulle anmodas att snarast lägga fram förslag om en generell utsträckning av tidsfristen för aktieinnehav i samband med emissioner. Förbudet för

NU 1987/88:20

bankerna att göra kapitalplaceringar i aktier härrör från år 1933. Redan år 1921 hade dock begränsningar i aktieförvärvsrätten genomförts.

Val av styrelseordförande i affärsbank

Bestämmelser om ordförande i bankaktiebolags styrelse finns i 7 kap. 11 § bankaktiebolagslagen (1987:618). De innehåller i huvudsak följande. Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Valet av ordförande - vilket normalt förrättas av styrelsen - skall utan dröjsmål underställas regeringen för godkännande. Regeringen skall godkänna valet, om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen i stället utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande. Regeringens godkännande gäller tills vidare. Vid omval av en ordförande som tidigare har godkänts av regeringen krävs inte ny underställning. Regeringen får återkalla sitt godkännande, om ordföranden inte längre uppfyller de angivna villkoren för godkännande.

Pågående utredningar V ärdepappersmarknadskommittén

Värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03; ordförande: justitierådet Staffan Vängby) tillkallades våren 1987 för att göra en översyn av värdepappersmarknaden. I kommittén ingår representanter för de fyra största riksdagspartierna. Kommittén skall bl.a. överväga frågor som rör regler och tillsyn på värdepappersmarknaden, reglerna för fondbörsverksamhet, fondkommissionärernas verksamhet och insiderhandel. Utredningsuppdraget bör enligt direktiven slutföras före utgången av år 1988.

I fråga om börsmonopolet - ensamrätten för Stockholms fondbörs att utöva fondbörsverksamhet i Sverige - anförs i direktiven bl.a. följande. Därigenom har uppnåtts att det finns

- en koncentrerad marknadsplats med hög likviditet och rättvisande kursbildning,

- tillgång till snabb och samtidig information,

- ett samlat ansvar och en enhetlig praxis t.ex. i börsetiska avgöranden,

- kontroll och insyn från det allmänna.

Kommittén skall överväga för- och nackdelar med regionala marknadsplatser. Den skall också, mot bakgrund av den tekniska utveckling som har skett, undersöka förutsättningarna för att man med bevarad koncentration av marknadsplatsen kan tillåta regional eller lokal börshandel. Därvid skall undersökas i vad mån en på så sätt upplagd handel skulle kunna underlätta små och medelstora företags kapitalförsörjning och öppna möjlighet att fånga upp intresse för investeringar i företag på en viss ort.

Beträffande börsstyrelsen sägs i direktiven följande:

På börsstyrelsen ligger för närvarande uppgifter av skilda slag som har drag av myndighetsutövning. Detta förhållande tillsammans med de uppgifter

NU 1987/88:20

som i övrigt lagts på börsstyrelsen har avgörande betydelse i följande hänseenden:

- styrelsens sammansättning

- styrelsens uppgifter och befogenheter (förvaltande, regel- och etikskapande, utredande, sanktionerande)

- styrelsens arbetsformer m.m. (förfaranderegler, regler om överklagande)

- kompetensfördelningen mellan börsstyrelsen och bankinspektionen. Kommittén bör överväga i vad mån den utveckling som har skett motiverar

ändringar i fråga om styrelsens sammansättning och uppgifter samt bankinspektionens roll vad gäller tillsynen över värdepappersmarknaden.

Som en betydelsefull uppgift för kommittén nämns i direktiven en granskning av regelsystemet och de institutionella formerna på värdepappersmarknaden utifrån de krav som dikteras av börsetiska värderingar och som måste uppfyllas för att allmänhetens förtroende för marknaden skall upprätthållas. Särskilt pekas på behovet av effektiva sanktioner mot sådana utgivare av börsnoterade fondpapper som bryter mot gällande normer och föreskrifter för fondbörsverksamhet. Kommittén skall också göra en utvärdering av de självreglerande åtgärder som har vidtagits när det gäller normbildning och kontroll. Dess överväganden skall innefatta en avvägning av i vad mån lagstiftning eller självreglering bör komma till användning.

Bestämmelserna om insiderhandel med aktier m.m. - som finns i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden - skall övervägas av kommittén i flera närmare preciserade avseenden.

Ägarutredningen

Ägarutredningen (I 1985:04; ordförande: riksdagsman Lennart Pettersson) har tillsatts för att utreda ägar- och inflytandefrågor i svenskt näringsliv. Alla fem riksdagspartierna är företrädda i utredningen. Denna beräknar att avge sitt slutbetänkande i september 1988.

Utredningen har enligt sina direktiv tre huvuduppgifter, nämligen att kartlägga förändringar i ägande och inflytande inom det svenska näringslivet under de senaste tio åren, att analysera orsakerna till dessa förändringar samt att analysera effekterna av förändringarna i ägar- och inflytandestrukturen på enskilda företags effektivitet, på kapitalförsörjningen inom hela industrin och på fördelningen av kapital mellan branscher och/eller företag.

I direktiven sägs bl.a. att ägarbilden har ändrat karaktär jämfört med 1960- och 1970-talen så till vida att institutionella ägare märkbart har ökat sina andelar på bekostnad av andra ägare. Vid kartläggningsarbetet bör, anförs det vidare, stor vikt läggas vid den form av institutionellt ägande som innebär ett företags inflytande över annat företag. Därvid bör omfattningen av det s.k. korsvisa ägandet och det s.k. ask-i-ask-ägandet (en ägarkonstruktion i olika led som kan ge ett väsentligt inflytande med en begränsad kapitalinsats) särskilt belysas liksom även andra eventuella former av komplicerade ägarstrukturer.

Utredningen publicerade år 1986 en kartläggningsrapport, (Ds 1986:6) Ömsesidigt aktieägande mellan svenska börsföretag.

NU 1987/88:20

6 Tidigare riksdagsbehandling

NU 1987/88:20

Stockholms fondbörs; ägarförhållanden inom näringslivet

Värdepappersmarknadskommittén tillsattes sedan riksdagen på enhälligt förslag av näringsutskottet (NU 1986/87:4) hos regeringen begärt en översyn av förhållandena på värdepappersmarknaden i enlighet med vad utskottet anfört.

Yrkanden av samma innebörd som de här behandlade yrkandena i motion 1987/88:N303 (fp) väcktes i en liknande partimotion från folkpartiet under allmänna motionstiden år 1987. Samtidigt förekom även andra motionsyrkanden rörande börsstyrelsens sammansättning (m) och sanktioner vid brott mot börsbolagens inregistreringskontrakt (c). Riksdagen avslog yrkandena.

Näringsutskottet (NU 1986/87:29) hänvisade beträffande börsmonopolets fortbestånd till värdepappersmarknadskommitténs direktiv. Då frågan var under utredning fanns det, sade utskottet, inte skäl för en förnyad framställning från riksdagen till regeringen i denna sak. Inte heller fanns det, menade utskottet, någon anledning för riksdagen att vid detta tillfälle utfärda några närmare riktlinjer för kommitténs överväganden om börsstyrelsens sammansättning. Det borde med förtroende kunna överlämnas åt kommittén att diskutera olika alternativ. På denna punkt föreslogs i en reservation (m, fp) att riksdagen i en framställning till regeringen skulle ansluta sig till vad motionärerna hade uttalat om börsstyrelsens sammansättning. Enhälligt avstyrkte utskottet de motionsyrkanden som gällde börsstyrelsens kontroll och sanktionsmöjligheter. Värdepappersmarknadskommitténs direktiv gav vid handen att de åsyftade frågorna borde bli grundligt prövade av kommittén.

Motionsyrkandet om ”vikten av ett mera spritt ägande” berörde, sade utskottet, helt kortfattat en rad förhållanden och samband som enligt utskottets mening var alltför komplicerade för att sammanfattas i sådan formel som den citerade. Ägarutredningens resultat borde kunna utgöra underlag för en mera nyanserad bild av ägarstrukturens betydelse i olika sammanhang. Detta avstyrkande bemöttes i en reservation (m, fp, c). ”Ett mera spritt ägande är såväl i ett allmänt näringspolitiskt sammanhang som i fråga om värdepappersmarknaden en givande formel för olika reformsträvanden”, uttalade reservanterna.

Val av styrelseordförande i affärsbank

De tidigare i(s. 5) refererade bestämmelserna enligt vilka en affärsbanks val av styrelseordförande skall underställas regeringen gäller sedan 1985 års början. Regeringens förslag om en sådan ordning (prop. 1984/85:35) rönte motstånd från moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets sida (NU 1984/85:9 res. 1). Samma partier stödde våren 1985 motionsyrkanden om att bestämmelserna om ordförandeval skulle återställas till sin tidigare innebörd. På denna linje gick de också vid behandlingen våren 1987 av regeringens förslag till ny banklagstiftning (prop. 1986/87:12, NU 1986/ 87:36). Vid alla de tre nämnda tillfällena förekom också yrkanden om att

systemet med s.k. offentliga styrelseledamöter i affärsbankerna skulle slopas; dessa yrkanden fick stöd i reservationer (m, fp).

I betänkandet NU 1984/85:9 anförde näringsutskottet (majoriteten) bl.a.:

Som framgår av bankinspektionens remissyttrande i frågan (prop. s. 32) är det en sedan länge etablerad praxis att inspektionen som ett led i sin tillsynsverksamhet har kontakter med affärsbankerna inför deras ordförandeval och därvid framför synpunkter på aktuella kandidater. Denna praxis torde vara allmänt godtagen. Att motsvarande kontakter också skall förekomma på regeringsnivå - under parlamentariskt ansvar för vederbörande statsråd - finns det enligt utskottets mening inga berättigade invändningar mot.

Utskottet

Inledning

De motionsyrkanden som tas upp i detta betänkande faller till största delen inom ämnesområdena för två pågående utredningar. Den ena är ägarutredningen (1 1985:04), som sedan två och ett halvt år utreder frågor om ägande och inflytande i svenskt näringsliv. Den beräknar att avge sitt slutbetänkande i september 1988. Den andra är värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03), som sedan våren 1987 är sysselsatt med en översyn av värdepappersmarknaden. Dess uppdrag bör enligt direktiven slutföras före utgången av år 1988. Båda kommittéerna har parlamentarisk sammansättning; i den förra finns alla fem riksdagspartierna företrädda, i den senare de fyra största.Värdepappersmarknadskommittén har tillsatts på riksdagens begäran. Dess direktiv täcker bl.a. en rad frågor som angavs i det enhälliga betänkande av näringsutskottet (NU 1986/87:4) som låg till grund för riksdagens beslut.

Förutom yrkanden om fondbörsverksamheten och om ägarförhållanden inom näringslivet behandlar utskottet här också ett yrkande som rör kravet på att en affärsbanks val av styrelseordförande skall underställas regeringen för godkännande.

Fondbörsverksamheten

Enligt 2 § lagen (1979:429) om Stockholms fondbörs får endast denna institution utöva fondbörsverksamhet i Sverige.I folkpartiets partimotion 1987/88:N303 om kapitalmarknaden finns ett yrkande som syftar till upphävande av börsmonopolet. Motionärerna hänvisar till förhållanden i Förenta Staterna, bl.a. vad gäller handel utan medverkan av mäklare. De menar att det borde vara möjligt att upprätta en rad regionala börser i Sverige, något som enligt deras bedömning skulle förbättra små företags möjligheter att erhålla billig finansiering.

I värdepappersmarknadskommitténs direktiv sägs att kommittén mot bakgrund av den tekniska utveckling som har skett bör undersöka förutsättningarna för att man med bevarad koncentration till den centrala marknadsplatsen skall kunna tillåta regional eller lokal börshandel. Direktiven går härvidlag tillbaka på den utförliga behandling som näringsutskottet ägnade

NU 1987/88:20

detta ämne i sitt nyss åberopade betänkande hösten 1986. Då frågan om börsmonopolets fortbestånd sålunda är under utredning finner utskottet inte skäl för någon framställning i saken till regeringen. Motion 1987/88:N303 (fp) avstyrks alltså i den delen.

15 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs finns regler om börsstyrelsens sammansättning. Antalet ledamöter är elva. Majoriteten - ordföranden, vice ordföranden och fyra andra ledamöter-utses av regeringen. Bland de senare ingår för närvarande företrädare för fackföreningsrörelsen och för aktiespararna. I övrigt utses genom val en ledamot av bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige gemensamt, en ledamot av Svenska handelskammarförbundet, en ledamot av Sveriges industriförbund och två ledamöter av fondbörsens medlemmar. För varje ledamot finns en suppleant. Värdepappersmarknadskommittén skall enligt sina direktiv överväga i vad mån den utveckling som har skett motiverar ändringar i fråga om börsstyrelsens sammansättning.

Folkpartiet anser, sägs det i den nyssnämnda partimotionen 1987/88:N303, att börsstyrelsen bör bestå av personer som är utsedda av börsföretagen, aktieägarna och börsmedlemmarna. Detta skulle möjliggöra en öppnare diskussion och en större kreativitet och flexibilitet inom styrelsen. Det allmännas kontroll borde skötas enbart av fondbörsens tillsynsmyndighet, bankinspektionen. Motionärerna framför också tanken på att särskilda styrelser skulle tillsättas för olika delfunktioner.

Vad som nyss har sagts om pågående utredningsarbete gäller också i detta fall. På riksdagens begäran har regeringen föreskrivit att den parlamentariskt sammansatta värdepappersmarknadskommittén skall överväga om det finns skäl för att reglerna om börsstyrelsens sammansättning och uppgifter skall ändras.

Det bör, som utskottet framhöll med anledning av ett motsvarande motionsyrkande förra året, med förtroende kunna överlämnas åt värdepappersmarknadskommittén att diskutera olika alternativ. Riksdagen bör inte föregripa den pågående prövningen av frågan utan avvakta det ställningstagande som regeringen kommer att redovisa på grundval av kommitténs betänkande och remissbehandlingen av detta. Utan att gå in på någon sakdiskussion av ämnet avstyrker utskottet alltså motion 1987/88:N303 (fp) i angiven del.

Ett tredje önskemål i motion 1987/88:N303 (fp) är att riksdagen skall göra vissa uttalanden till regeringen om fondbörsens inregistreringskontrakt och börsstyrelsenssanktionsmöjligheter. Börsstyrelsen borde, menar motionärerna, få förbättrade möjligheter att ingripa med sanktioner mot företag som bryter mot inregistreringskontraktet. Den borde vidare kunna bötfälla insideraffärer. Inregistreringskontrakten borde ställa ökade krav på information, t.ex. om transaktioner mellan börsbolagen och närstående personer.

I värdepappersmarknadskommitténs direktiv berörs bl.a. frågan om kompetensfördelningen mellan börsstyrelsen och bankinspektionen. Kommittén bör, anförs det, överväga i vad mån den utveckling som har skett motiverar ändringar i fråga om börsstyrelsens uppgifter och bankinspektio -

NU 1987/88:20

nens roll när det gäller tillsynen över värdepappersmarknaden. Särskilt pekas på behovet av effektiva sanktioner mot sådana utgivare av börsnoterade fondpapper som bryter mot gällande föreskrifter.

Av detta uttalande i direktiven följer, som utskottet konstaterade i motsvarande sammanhang förra året, att de frågor som åsyftas i det senast berörda motionsyrkandet bör bli grundligt prövade av värdepappersmarknadskommittén. Utskottet avstyrker yrkandet med hänvisning härtill.

Ägarförhållanden inom näringslivet

Centern begär i motion 1987/88:N240-en partimotion om näringspolitiken - att det skall ges tilläggsdirektiv till ägarutredningert varigenom den får i uppdrag att särskilt analysera det institutionella ägandets omfattning och detta i synnerhet utifrån de mindre företagens situation. I sammanhanget borde, sägs det i motionen, också frågor som rör etiken inom näringslivet behandlas. Enligt motionens talesmän inom utskottet omfattas det sistnämnda frågekomplexet dock inte av det angivna yrkandet.

Ägarutredningens uppdrag är att kartlägga förändringar i ägande och inflytande inom näringslivet under senare år och att analysera orsakerna till och effekterna av dessa förändringar (se s. 6). Det institutionella ägandets ökande omfattning poängteras särskilt i direktiven. Kommittén uppmanas där bl.a. att vid sitt kartläggningsarbete lägga stor vikt vid den form av institutionellt ägande som innebär ett företags inflytande över annat företag.

Från centerns sida har, enligt vad utskottet erfarit, inte inom utredningen framförts något krav på ytterligare undersökningsinsatser.

Det institutionella ägandet är, som framgår av det sagda, ett huvudämne för ägarutredningens undersökningar och analyser. De partier som är representerade i utredningen har möjlighet att genom sina företrädare bevaka att alla väsentliga aspekter på detta ämne blir behandlade. I vad mån de mindre företagens situation kräver särskilt beaktande i detta sammanhang är en fråga som i första hand torde få prövas inom utredningen. Några tilläggsdirektiv till utredningen synes inte vara motiverade. Det skulle också enligt utskottets uppfattning vara olämpligt att föranstalta om sådana på detta stadium, när utredningen efter ett par års arbete går in i sitt slutskede. Utskottet avstyrker alltså motion 1987/88:N240 (c) i här behandlad del.

I folkpartiets tidigare berörda partimotion 1987/88:N303 föreslås också att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av ett mer spritt ägande. En bättre spridning av börsbolagens aktier och andelar skulle, säger motionärerna, innebära ett skydd för småsparare. De nämner i anslutning härtill några olika slag av ändringar i det nuvarande regelsystemet som de finner önskvärda. Kravet på en viss spridning av ett bolags aktier innan börsintroduktion medges skulle skärpas. Reglerna om begränsning av försäkringsbolags och bankers rätt att äga aktier skulle upphävas. Spridningen av aktieägandet skulle stimuleras genom bättre skatteregler. Det begärda riksdagsuttalandet skulle gå ut på att dessa ändringar bör genomföras. Det skulle också, såsom talesmän för motionen vid utskottsbehandlingen har utvecklat det aktuella yrkandets innebörd,

NU 1987/88:20

anses innefatta en allmän rekommendation av åtgärder som i övrigt - enligt särskilda yrkanden - förespråkas i motionen med utgångspunkt i önskemålet om ett mera spritt ägande. Utskottet tar först upp de punkter som har angetts på ett mera preciserat sätt.

Hur stor spridning av ett bolags aktier som skall krävas för att börsintroduktion skall kunna medges är inte reglerat i någon författning. Enligt 19 § lagen om Stockholms fondbörs är det börsstyrelsen som beslutar om inregistrering av fondpapper. Vid prövningen av en fråga om inregistrering skall, föreskrivs det, hänsyn tas bl.a. till marknadsförhållandena för det fondpapper som avses och andra omständigheter av betydelse för en ändamålsenlig börshandel. Innebörden av dessa begrepp har, såsom framgår av det föregående (s. 3), närmare utvecklats i förarbetena till lagen. Ytterst ankommer det, såsom föredragande statsrådet uttalade i anslutning till lagförslaget, på börsstyrelsen att med utgångspunkt i de angivna riktlinjerna successivt utbilda praxis.

Enligt de krav som börsstyrelsen nu tillämpar skall det finnas minst 1 000 börspostägare om registrering på A:I-listan skall medges. För A:II-listan är motsvarande antal 400. I båda fallen gäller att högst 90 % av aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Motionärerna hävdar att detta procenttal borde sänkas till 75 å 80 %.

Utskottet konstaterar sålunda att statsmakterna har överlämnat åt börsstyrelsen att enligt vissa allmänna riktlinjer fastställa spridningskravet med hänsyn till marknadsförhållandena. Av börsstyrelsens elva ledamöter utses, som tidigare har nämnts, sex av regeringen. Avsikten har dock inte varit att dessas verksamhet inom börsstyrelsen skall styras av särskilda direktiv. Om statsmakterna vill åstadkomma en förändring av börsstyrelsens praxis torde detta således få ske genom en ändring i lagen om Stockholms fondbörs med därtill knutna motivuttalanden.

Utskottet finner inte att motionärerna har angivit bärande skäl för ett ingrepp i den nuvarande ordningen, enligt vilken börsstyrelsen har betydande frihet att själv bestämma spridningskraven med hänsyn till marknadsförhållandena. Denna ordning synes för övrigt stå i god överensstämmelse med de önskemål beträffande fondbörsens ställning som kommer till uttryck i andra delar av samma motion. Motionsyrkandet avstyrks sålunda såvitt här är i fråga.

Det är - utifrån önskemålet om en spridning av aktieägandet - olämpligt med speciella begränsningar för hur stor andel banker och försäkringsbolag får äga i andra bolag, menar motionärerna. Några sådana begränsningar finns inte i andra länder, hävdar de. Detta motsägs dock av uppgifter som försäkringsverksamhetskommittén lämnar i det nämnda betänkandet.

Rätten för försäkringsbolag att äga aktier är - enligt försäkringsrörelselagen (1982:713) - för livförsäkringsbolagens del inskränkt genom att aktier inte får ingå bland de värdehandlingar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkringarna. Vidare gäller att ett försäkringsbolag inte utan särskilt medgivande får äga större andel av aktierna i ett aktiebolag än som representerar högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier. Begränsningen har motiverats med att försäkringsbolagens aktieinnehav skall ha karaktär

NU 1987/88:20

främst av kapitalplacering. De skall sålunda inte ställa krav på att bolagen tar på sig ett direkt ägaransvar och därigenom - i strid med en grundprincip i försäkringsrörelselagen - kommer att driva även annan rörelse än försäkringsrörelse. Tillsammans äger dock försäkringsbolagen mer än en tiondel av aktiekapitalet i de börsnoterade företagen.

Försäkringsverksamhetskommittén - där bl.a. folkpartiet har varit företrätt - har i sitt slutbetänkande (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden ingående behandlat frågan om försäkringsbolagens aktieplaceringar. Kommittén har enhälligt föreslagit dels att kravet på riskspridning och förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall ytterligare markeras i försäkringsrörelselagen, dels att den tillåtna andelen av 5 % av röstetalet i ett aktiebolag skall ökas till högst 8 % av röstetalet, en andel som dock skall få motsvara högst 20 % av aktiekapitalet. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

De gällande reglerna beträffande försäkringsbolagens aktieplaceringar har för inte länge sedan omprövats av riksdagen. Om man vill ifrågasätta bibehållandet av sådana restriktioner som nu finns borde i vart fall remissinstansernas och regeringens ställningstagande till försäkringsverksamhetskommitténs slutbetänkande först avvaktas. Även kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06) kommer, enligt vad utskottet har inhämtat, att beröra frågan; dess huvudbetänkande är att vänta i maj detta år. Motionärerna har inte kunnat hänvisa till något utredningsmaterial som stöder deras förslag på denna punkt. Motion 1987/88:N303 (fp) avstyrks alltså i vad gäller avskaffande av restriktionerna för försäkringsbolagens aktieplaceringar.

Mera vittgående restriktioner än för försäkringsbolagen gäller i fråga om bankers rätt att förvärva aktier. Från s.k. organisationsförvärv av aktier - i företag med viss anknytning till bankväsendet - kan här bortses. I övrigt medges aktieförvärv i två fall. Vid medverkan i en aktieemission får en bank underviss tid, normalt ett år, inneha aktier som ingår i emissionen. Vidare får en bank under vissa villkor förvärva aktier för att skydda en fordran. Att varaktigt placera kapital i aktier är däremot inte tillåtet för bankerna. De sålunda antydda reglerna infördes i huvudsak genom lagändringar år 1933; avsevärda inskränkningar av aktieförvärvsrätten hade dock tillkommit redan år 1921. Riksdagen har senast omprövat reglerna förra året, då de med väsentligen oförändrat innehåll överfördes till bankrörelselagen (1987:617), som trädde i kraft den 1 juli 1987. Inga avvikande meningar kom därvid till uttryck annat än när det gällde tidsfristen för aktieinnehav i samband med medverkan i emission.

Kreditmarknadskommittén har från den tidigare verksamma banklagsutredningen (Fi 1976:04) övertagit uppgiften att kartlägga och utvärdera bankernas engagemang i svenska och utländska bolag och andra företag. Vad som därvid avses är bl.a., såsom framgår av tilläggsdirektiv till den sistnämnda utredningen, finansieringsverksamhet och andra aktiviteter med anknytning till bankverksamhet vilka bankerna driver i särskilda bolag. Ett principresonemang beträffande aktieplaceringar från bankernas sida kan väntas ingå i kommitténs huvudbetänkande.

Kreditmarknadskommitténs pågående överväganden torde inte syfta till

NU 1987/88:20

någon vittgående principiell förändring av rörelsereglerna. Deras resultat borde emellertid föreligga innan frågan om en sådan aktualiseras. Det finns uppenbarligen nu inte något som helst underlag för ett beslut av riksdagen om att bankerna skulle få rätt att långsiktigt placera kapital i aktier. Utskottet avstyrker sålunda motion 1987/88:N303 (fp) också i här avsedd del.

Motionärernas krav på ”bättre skatteregler” i syfte att stimulera en spridning av aktieägandet preciseras inte i det avsnitt av motiveringen som närmast hänför sig till det nu berörda yrkandet. Annorstädes i motionen framställs emellertid - med särskilda yrkanden - en rad förslag till ändringar i skattelagstiftningen, avsedda att minska belastningen på aktieägarna. Bl.a. förordas en sänkning av taxeringsvärdet för aktier, skattereduktion för aktieutdelning, ändrad realisationsvinstsbeskattning och lindrad beskattning av anställdas köp av aktier i det egna företaget. Yrkandena härom har hänvisats till skatteutskottet.

Debatten om hur aktieinnehav och aktietransaktioner skall behandlas i skattehänseende bör, menar utskottet, föras inom ramen för allmänna skattepolitiska överväganden och med utgångspunkt i konkreta förslag. Skatteutskottets beredning av motionärernas skattepolitiska yrkanden kan förväntas ge underlag för nyanserade ställningtaganden från riksdagens sida i de aktuella frågorna. Utan att redovisa några värderingar i sak avstyrker näringsutskottet att riksdagen skulle göra ett allmänt, slagordsbetonat uttalande beträffande skattemässig stimulans av ett spritt aktieägande. Det berörda yrkandet i motion 1987/88:N303 (fp) avstyrks alltså även i denna del.

Vad som nyss har sagts om den skattepolitiska innebörden av det behandlade motionsyrkandet gäller även i den mån yrkandet skall anses åsyfta också andra särskilt framförda förslag i motionen, såsom att reglerna för utländskt ägande i svenska företag skall liberaliseras och att viss differentiering av aktiers röstvärde skall förbjudas. Något kort programmatiskt uttalande härvidlag av riksdagen bör inte komma i fråga. Motionsyrkandet avstyrks alltså även i återstående del.

Val av styrelseordförande i affärsbank

Sedan 1985 års början gäller en ordning enligt vilken en affärsbanksstyrelses val av ordförande skall underställas regeringen för godkännande. Reglerna härom har från början varit kontroversiella; från moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerns sida har man motsatt sig deras införande resp. begärt att de skulle upphävas. Riksdagen har senast omprövat reglerna i juni 1987, då de i sak oförändrade överfördes till den nya bankaktiebolagslagen (1987:617). De finns där i 7 kap. 11 §.

Den nu angivna ordningen betecknas i motion 1987/88:N304 (fp) som ett intrång i marknadsekonomins funktion. Motionärerna begär att de ifrågavarande bestämmelserna skall upphävas. De vänder sig bl.a. mot att godkännandet ”skall föregås av ett 'formlöst samråd’ mellan bankstyrelsen och regeringen”. Några motiv för regeringens åsikt i valet av styrelseordförande behöver inte anges, anför de också.

Utskottet vill påpeka att det inte finns någon föreskrift om samråd med regeringen. När bestämmelserna infördes förutsattes dock att ett ordföran -

NU 1987/88:20

deval skulle föregås av sådana kontakter mellan banken och regeringen att valet normalt inte senare skulle komma att underkännas (prop. 1984/85:35 s. 9). Det framhölls att motsvarande kontakter sedan gammalt förekom mellan bankerna och bankinspektionen. I lagen sägs att regeringen ”skall godkänna styrelsens val, om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten”. Näringsutskottet (NU 1984/85:9 s. 5) betecknade det vid den nya ordningens införande som ”självklart att en av regeringen godkänd eller utsedd styrelseordförande inte har att följa politiska direktiv”.

Utskottet menar liksom tidigare att ordningen med en viss statlig medverkan i affärsbankernas val av styrelseordförande är välmotiverad. Den möjliggör ett önskvärt inflytande från det allmännas sida vid dessa val utan långtgående ingrepp i det institutionella systemet. Det nu behandlade yrkandet i motion 1987/88:N304 (fp) avstyrks alltså av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande av börsmonopolet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 3,

2. beträffande börsstyrelsens sammansättning

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 1,

3. beträffande fondbörsens inregistreringskontrakt m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 2,

4. beträffande tilläggsdirektiv till ägarutredningen att riksdagen avslår motion 1987/88:N240 yrkande 2,

5. beträffande spridningskrav för börsnotering av aktier

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del,

6. beträffande försäkringsbolags rätt att förvärva aktier

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del,

7. beträffande bankers rätt att förvärva aktier

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del,

8. beträffande s kattemäss ig stimulans av ett spritt aktieägande

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del,

9. beträffande andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del,

10. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank att riksdagen avslår motion 1987/88:N304 yrkande 5.

Stockholm den 3 mars 1988 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg

NU 1987/88:20

14 Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m).

Reservationer

1. Börsstyrelsens sammansättning (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Det bör” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Att börsstyrelsen i sin helhet skall utses av börsföretagen, aktieägarna och börsmedlemmarna är enligt utskottets mening en betydelsefull princip. En sålunda sammansatt styrelse skulle, såsom framhålls i motion 1987/88:N303 (fp), kunna föra en öppnare diskussion och verka med större kreativitet och flexibilitet än den nuvarande börsstyrelsen. Värdepappersmarknadskommitténs arbete får inte medföra att en angelägen reform av börsstyrelsens sammansättning fördröjs. Regeringen bör med det snaraste förelägga riksdagen förslag till en sådan ändring i lagen om Stockholms fondbörs att motionärernas nu berörda önskemål blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande börsstyrelsens sammansättning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Tilläggsdirektiv till ägarutredningen (mom. 4)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Från centerns” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse: Utskottet finner det vara en allvarlig brist att direktiven inte uttryckligen ålägger ägarutredningen att kartlägga och analysera det institutionella ägandet med särskild hänsyn till de små och medelstora företagens situation. Denna brist bör avhjälpas genom att utredningen får tilläggsdirektiv som innebär ett sådant åläggande. Utskottet tillstyrker således motion 1987/ 88:N240 (c) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tilläggsdirektiv till ägarutredningen att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:20

3. Spridningskrav för börsnotering av aktier (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1987/88:N303 (fp) uttryckta uppfattningen att det för börsintroduktion av ett fondpapper bör krävas större spridning på olika ägare än enligt nuvarande praxis. Regeringen bör ta det initiativ som kan erfordras för att den önskvärda ändringen skall komma till stånd.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande spridningskrav för börsnotering av aktier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Försäkringsbolags rätt att förvärva aktier (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De gällande” och slutar med ”försäkringsbolagens aktieplaceringar” bort ha följande lydelse:

De nu gällande begränsningarna av försäkringsbolagens rätt att göra placeringar i aktier är enligt utskottets mening otidsenliga och omotiverade. De motverkar en angelägen spridning av ägandet. Utskottet delar den i motion 1987/88:N303 (fp) uttryckta uppfattningen att dessa restriktioner bör upphävas. Någon ytterligare utredning i ämnet finner utskottet inte påkallad. Regeringen bör med det snaraste lägga fram förslag till de lagändringar som erfordras.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande försäkringsbolags rätt att förvärva aktier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Bankers rätt att förvärva aktier (mom. 7)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Kreditmarknadskommitténs pågående” och slutar på s. 13 med ”avsedd del” bort ha följande lydelse:

För bankernas del gäller på samma sätt som för försäkringbolagens att det inte finns bärande motiv för de gällande begränsningarna i fråga om rätt att göra placeringar i aktier. Det är uppenbart att dessa begränsningar motverkar en spridning av ägandet. Från kreditmarknadskommittén torde inte något förslag till en genomgripande ändring av de nuvarande bestämmelserna vara att vänta. Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen

NU 1987/88:20

utan dröjsmål får tillfälle att fatta ett beslut som innebär att bankerna får frihet att långsiktigt placera kapital i aktier. Regeringen bör således nu lägga fram förslag av här angiven innebörd. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1987/88:N303 (fp) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande bankers rätt att förvärva aktier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Skattemässig stimulans av ett spritt aktieägande (mom. 8)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Debatten om” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Rimliga regler för den skattemässiga behandlingen av aktieinnehav och aktiehandel är, som motionärerna understryker, av grundläggande betydelse för att en större spridning av aktieägandet skall kunna åstadkommas och maktkoncentrationen inom näringslivet därigenom minska. Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen i ett uttalande till regeringen betonar detta och därmed ger en riktpunkt för dess fortsatta skattepolitiska överväganden. Motion 1987/88:N303 (fp) tillstyrks alltså i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande skattemässig stimulans av ett spritt aktieägande

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande (mom. 9)

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Vad som” och slutar med ”återstående del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att olika slags avreglerande åtgärder spelar en viktig roll när det gäller att få till stånd ökad dynamik inom näringslivet. Riksdagens ställningstaganden till motionärernas återstående förslag i fråga om spridning av ägandet i företagen bör emellertid ske när deras särskilda yrkanden i detta hänseende - t.ex. om en liberalisering av reglerna för utländskt ägande i svenska företag - tas upp i andra sammanhang. Det nu aktuella yrkandet i motion 1987/88:N303 (fp) avstyrks därför i kvarvarande del.

NU 1987/88:20

8. Andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande (mom. 9)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Vad som” och slutar med ”återstående del” bort ha följande lydelse:

En liberalisering av reglerna för utländskt ägande i svenska företag och förbud mot differentiering av röstvärdet av nyemitterade aktier i börsföretag är ytterligare två åtgärder som föreslås i motion 1987/88:303 (fp). Mera preciserade ställningstaganden i dessa frågor får riksdagen tillfälle till när de särskilda yrkandena i saken tas upp. Genom ett allmänt riktningsgivande uttalande bör riksdagen emellertid nu klargöra för regeringen att åtgärder av denna typ spelar en viktig roll när det gäller att ge ägarstrukturen i näringslivet tillbaka den dynamik som har gått förlorad genom olika reglerande åtgärder från statens sida.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Val av styrelseordförande i affärsbank (mom. 10)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet menar” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse: Regeringens förslag år 1984 om statlig intervention i affärsbankernas val av styrelseordförande blev vid riksdagsbehandlingen föremål för en ingående kritik från principiella utgångspunkter. Bl.a. påpekades att det fanns risk för att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande skulle känna osäkerhet om vilket mått av handlings- och yttrandefrihet de kunde räkna med utan fara för negativa reaktioner från regeringens sida. De skäl som då anfördes mot att systemet skulle införas talar för att det nu omgående avskaffas. Utskottet föreslår att bankrörelselagen ändras i enlighet med vad här sagts. Därmed blir motion 1987/88:N304 tillgodosedd i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N304 yrkande 5 antar följande

NU 1987/88:20

18 Förslag till Lagom ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härmed föreskrivs att 7 kap. 11 § bankaktiebolagslagen (1987:618) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Styrelsen skall välja ordförande, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen elter beslutas av bolagsstämman eller följer av andra stycket. Styrelsen får även utse vice ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning. Verkställande direktör eller annan anställd i banken får inte vara ordförande eller vice ordförande.

Valet av ordförande skall utan dröjsmål underställas regeringen för godkännande. Regeringen skall godkänna valet, om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen i stället utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande.

Regeringens godkännande enligt andra stycket gäller tills vidare. Vid omval av en ordförande som tidigare har godkänts av regeringen krävs inte ny underställning. Regeringen får återkalla sitt godkännande, om ordföranden inte längre uppfyller de villkor för godkännande som anges i andra stycket. Om regeringen har utsett ordföranden får uppdraget återkallas när som helst.

Om ett godkännande har återkallats skall bestämmelserna i första stycket tillämpas. Detsamma gäller om ett uppdrag har återkallats eller av annat skäl upphört.

Intill dess att valet av ordförande har prövats av regeringen, skall den enligt första stycket utsedde ledamoten vara ordförande.

Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Har bolagsstämman inte utsett ordförande eller skall, där en eller flera ledamöter tillsatts i annan ordning än genom val på bolagsstämma, sådan ledamot inte enligt bolagsordningen tillika vara styrelsens ordförande, skall styrelsen välja ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.

Verkställande direktör eller annan anställd i banken får inte vara ordförande eller vice ordförande.

NU 1987/88:20

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1988.

19 Särskilda yttranden

NU 1987/88:20

1. Allmänt

Jörn Svensson (vpk) anför:

Från vänsterpartiet kommunisternas principiella utgångspunkter är det självklart att riksdagen bör avslå de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet. Partiet har emellertid en annan grundsyn än den som utskottsmajoriteten ger uttryck för. Partiet anser att värdepappersmarknadens nuvarande struktur och utveckling är negativ ur flera synvinklar.

Att fler smärre placerare uppträder på denna marknad minskar på intet sätt maktkoncentrationen - snarare främjar splittringen de stora ägarnas kontroll. Att placerarna och börshandeln i så hög grad har kommit i förgrunden motverkar ett långsiktigt tänkande inom företagen och skapar sämre effektivitet på sikt i deras resursanvändning.

Det bör också påpekas att statens inflytande på affärsbanksstyrelsernas ordförandeval är ett illusionärt instrument i en tid när finanskapitalet internationaliseras och i övrigt gör sig alltmer oberoende av den nationella statsmakten.

Att staten står passiv inför den nuvarande utvecklingen är ett avgörande fel. Den måste i stället göra en inbrytning i finanskapitalets ägar- och maktförhållanden.

2. Börsstyrelsens sammansättning (mom. 2)

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi delar motionärernas uppfattning om hur börsstyrelsen bör vara sammansatt. Värdepappersmarknadskommitténs pågående arbete bör leda till att riksdagen får underlag för ett beslut som i sak tillgodoser motionärernas önskemål. Med hänsyn därtill har vi anslutit oss till förslaget att det nu aktuella motionsyrkandet skall lämnas utan åtgärd.

3. Bankers rätt att förvärva aktier (mom. 7)

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi vill erinra om att vid riksdagens beslut våren 1987 om ny banklagstiftning från vårt håll krävdes (NU 1986/87:36 res. 5) att bankerna skulle få vidgad möjlighet till aktieinnehav i samband med sin medverkan vid emissioner. Det är angeläget att bestämmelserna härvidlag med det snaraste ändras i enlighet med vad då begärdes.

gotab Stockholm 1988 14813