Näringsutskottets betänkande om statliga företag
Näringsutskottets betänkande
om statliga företag
NU
1987/88:35
Ärendet
I detta betänkande behandlas — helt eller delvis — elva motioner om statliga företag.
I motionerna berörs bl. a. frågor om försäljning av statliga företag. Motioner om statens vattenfallsverk behandlas av utskottet i annat sammanhang (NU 1987/88:41).
Sammanfattning
Utskottet avstyrker samtliga motioner. I reservationer av företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern avvisas statligt företagande på principiella grunder och förordas en noggrant planerad utförsäljning av statliga företag. Borgerliga trepartireservationer föreligger också beträffande ökad försäljning av skogsmark från domänverket, nya riktlinjer för den ekonomiska styrningen av domängruppen, privatisering av AB Göta kanalbolag och en översyn av behovet av olika statliga kreditinstitut, bl. a. Sveriges Investeringsbank AB.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1987/88:N218 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt gäller yrkandena — med motivering i motion 1987/88:Jo301 - att riksdagen
2. hos regeringen begär att domänverket inriktar sin markpolitik på utförsäljning av mark för ca 400 milj. kr. under budgetåret 1988/89,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av formerna för den affärsverksamhet som i dag bedrivs inom domängruppen.
1987/88:N224 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering av domänverkets skogsmark,
2. hos regeringen begär att en särskild delegation tillsätts med uppgift att utarbeta en konkret plan för överföring av domänverkets skogsmark som ett led i en aktiv politik för landsbygden.
1987/88:N225 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen NU 1987/88:35
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för statligt ägande av företag och affärsverk,
7. hos regeringen begär förslag till försäljning av statliga företag i enlighet med vad som i motionen anförts.
1987/88:N230 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) - med motivering i motion 1987/88:Jo213 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om försäljning av domänverksmark.
1987/88:N240 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 4.
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ägarroll inom näringslivet,
5. hos regeringen begär en kommission med uppgift att utarbeta en utförsäljningsplan för de statliga företagen enligt vad i motionen anförts.
1987/88:N248 av Erik Holmkvist (m) och Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Procordia företar strukturförändringar i Cordinorgruppen i enlighet med vad i motionen anförts.
1987/88:N296 av Erik Hovhammar m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till avveckling av det statliga ägandet i Sveriges Investeringsbank AB i enlighet med vad som anförts i motionen.
1987/88:N297 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder angående AB Göta Kanalbolag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1987/88:N319 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en strategi enligt vad som i motionen anförs för utförsäljning och börsintroduktion av statliga företag.
1987/88:N321 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående överlåtelse av Hågådalen och Nåsten till Uppsala kommun.
1987/88:N324 av Lars Leijonborg (fp) vari - med motivering i motion 1987/88:Fi418 - yrkas att riksdagen hos regeringen begär en strategi för utförsäljning av statliga företag.
Utvecklingen inom den statliga företagssektorn
Regeringen har med skrivelse 1987/88:20 i vanlig ordning överlämnat en redogörelse för de statliga företagen, baserad på företagens årsredovisningar för år 1986 eller motsvarande verksamhetsår. Riksdagen har, på förslag av utskottet (NU 1987/88:11), lagt skrivelsen till handlingarna.
I följande sammanställning redovisas det ekonomiska resultatet för vissa affärsverk och statsägda bolag åren 1986 och 1987. Siffrorna har hämtats
från företagens årsredovisningar eller bokslutskommunikéer för redovis- 2
ningsåret 1987.
/
Resultatet för vissa statliga foretag åren 1986 och 1987
(Resultat inom resp. koncern före bokslutsdispositioner och skatt, milj. kr.)
NU 1987/88:35
1987 Förändring
Domängruppen
+
54 FFV-koncernen
+
48 Procordia
1 340
+
392 Celsius
-297
-
357 LKAB
-
219 Ncb
+
36 ASSI
+
221 SSAB
- 8931
+
1 302
PKbanken
2 060
2 639
+
579 Investeringsbanken
-
1 Resultatet för år 1986 belastades med extraordinära kostnader av 1 138 milj. kr., främst för framtida omstrukturering.
Domängruppen utgörs av ett affärsdrivande verk, domänverket, jämte Domänföretagen AB med ett antal virkes- och råvaruförädlande dotterbolag. FFV-koncernen har i formellt hänseende en liknande uppbyggnad. För affärsverket FFV och de olika bolagen under FFV AB tillämpas emellertid en gemensam indelning i affärsområden.
Procordia AB och Celsius Industrier AB är holdingbolag med ett antal rörelsedrivande dotterbolag. De bolag inom Procordiakoncernen som under år 1987 hade intäkter överstigande 1 miljard kronor var Svenska Tobaks AB, AB Pripps Bryggerier, SARA AB - som vid årsskiftet 1987-1988 har delats upp i tre bolag -, KabiVitrum AB, Kalmar Industries AB och Procordia Food AB. Inom Celsiuskoncernen fanns under år 1987 tre bolag i denna storleksklass, nämligen Calor-Celsius AB, Kockums AB och Götaverken Energy Systems AB. Den civila fartygsproduktionen vid Kockums har nu planenligt avvecklats. Vidare har 25 % av aktierna i Calor-Celsius sålts till Skånska AB.
Resultatet för Procordiakoncernen förbättrades väsentligt under år 1987, främst beroende på gynnsammare utfall inom läkemedelssektorn. För de två skogsindustriföretagen Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) och AB Statens Skogsindustrier (ASSI) var utvecklingen under året gynnsam, i likhet med vad som gäller för andra företag inom denna bransch. Också SSAB Svenskt Stål AB visade en betydande resultatförbättring. För Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) innebar sjunkande järnmalmspriser och dollarkurs väsentligt minskade rörelseintäkter; tack vare en stark finansiell ställning visade dock företaget alltjämt positivt resultat.
Av de här redovisade företagen redovisade Celsiuskoncernen en förlust, vilken föranleddes bl. a. av stora reserveringar för risker i pågående projekt m.m. inom Götaverken Energy samt för omstruktureringar i den varvsanknutna verksamheten i Göteborg.
Under år 1987 minskade staten sin andel av aktiekapitalet i Procordia AB från 100 % till ca 81 % genom att avstå från sin företrädesrätt vid en nyemission (prop. 1986/87:126, NU 1986/87:41). De nyemitterade aktierna har placerats hos allmänheten, de anställda och vissa institutioner. Aktierna är nu noterade på A I-listan på Stockholms fondbörs. Också i SSAB
1* Riksdagen 1987/88. 17 sami Nr 35
Svenskt Stål AB minskade staten sin ägarandel. Detta skedde genom för- NU 1987/88:35
säljning av 33,3 % av aktierna i bolaget till sex institutionella placerare
(prop. 1986/87:71, NU 1986/87:22). Tidigare ägde Gränges AB 25 % av
aktierna. Avsikten är att aktierna i SS AB skall börsnoteras. Beträffande
båda bolagen erhöll regeringen riksdagens bemyndigande att medverka till
en viss ytterligare minskning av statens ägarandel. Bemyndigandet gäller för
Procordia ned till två tredjedelar och för SSAB ned till 51 %, räknat efter
aktiernas röstetal.
I sammanhanget kan nämnas att också PKbanken och Ncb har enskilda ägare. Statens andel i dessa bolag är ca 84 % resp. ca 72 %. Aktierna i PKbanken är noterade på A I-listan. PKbanken har nyligen träffat avtal om förvärv av Carnegie Fondkommission AB genom en riktad nyemission innebärande att statens ägarandel i banken minskar till ca 65 %.
Utskottet
Inledning
De frågor om statliga företag som utskottet behandlar i detta betänkande gäller främst de industri- eller tjänsteföretag som bedriver en huvudsakligen kommersiell verksamhet i konkurrens med enskilda företag. Statliga företag med primärt samhälleliga uppgifter av olika slag lämnas åsido, liksom statliga företag med verksamhet på energiområdet.
Den statliga industrisektorn hade i början av 1980-talet svåra problem.
Detta gällde i särskilt hög grad basindustrierna och varven. Staten nödgades tillskjuta stora belopp för förlusttäckning och omstrukturering, vilket i många fall innebar nedläggning eller avyttring av verksamheter. Det senaste tillskottet lämnades för år 1985 till Svenska Varv AB, numera Celsius Industrier AB. Till följd av omstruktureringen och av den allmänt goda industrikonjunkturen under senare år har de statliga industriföretagens situation förbättrats. Av den redogörelse för utvecklingen under år 1987 som utskottet nyss har lämnat framgår att de berörda företagsgrupperna — med ett undantag — visade positivt resultat under året. För en bedömning av räntabiliteten finns det ännu inte tillräckligt underlag.
Det kan också noteras att den statliga industrisektorn under året har genomgått betydande förändringar. Företag har avyttrats eller förvärvats.
När det gäller av staten indirekt ägda bolag, t. ex. de olika dotterbolagen inom Procordiakoncernen, kan sådana förändringar beslutas av moderbolaget utan medverkan av regeringen eller riksdagen. Av principiellt intresse är vidare att staten i två av de direktägda bolagen — Procordia och SSAB — under året har reducerat sin ägarandel, varvid det dock har förutsatts att den statliga ägarkontrollen över bolagen skall bevaras.
Utskottet erinrar om att motiven för en sådan spridning av ägandet i de statliga företagen redovisades av regeringen i proposition 1986/87:74 om näringspolitiken inför 1990-talet (s. 175—181). En viss ägarspridning angavs där som ett lämpligt medel för att tillföra de statliga företagen såväl nytt kapital som ytterligare kompetens, marknadskontakter m.m. En börsintroduktion av aktierna i de berörda statliga bolagen betecknades också som 4
lämplig, bl. a. därför att den skulle underlätta företagsköp med egna aktier som betalningsmedel och därmed ge ökade möjligheter för bolagen att genomföra angelägna strukturella förändringar.
Utskottet anslöt sig till vad som sålunda anförts i propositionen om en ökad spridning av ägandet i de statliga företagen med bevarande av statens ägarkontroll (NU 1986/87:41). Företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna i utskottet reserverade sig häremot; en spridning av ägandet i de statliga företagen borde enligt deras mening godtas endast om den utgjorde ett led i en politik som siktade till en successiv minskning av statens ägarintressen inom näringslivet. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare reserverade sig från motsatt utgångspunkt; den av regeringen angivna metoden för kapitalanskaffning antogs komma att försvåra eller förhindra en långsiktig utveckling av de statliga företagen genom att staten skulle tvingas att ta hänsyn till de privata finansiärernas avkastningskrav. — Riksdagen följde utskottet.
I år har under allmänna motionstiden väckts ett antal motioner om statliga företag. I det följande tar utskottet först upp de motionsyrkanden som gäller frågor om statens ägarroll och om en allmän utförsäljning av statliga företag. Därefter behandlas motioner om försäljning helt eller delvis av enstaka företag.
Statligt företagande
Moderata samlingspartiet redovisar i motion 1987/88:N225 en principiellt avvisande hållning till statligt företagande. Fyra huvudmotiv anges för en privatisering av statliga företag. En spridning av ägandet i näringslivet bland medborgarna möjliggörs. Enskilt ägda företag är mer utvecklingskraftiga. Statligt ägande medför risk för snedvridning av konkurrensförhållandena mellan privata och statliga företag. En försäljning av statliga företag ger staten finansiella tillgångar och minskar upplåningsbehovet.
En liknande syn redovisas i folkpartiets motion 1987/88:N319. Statens roll som företagsägare kommer ofta i konflikt med statens samhällsroll, hävdas det. Vidare sägs att ofullständigt definierade avkastningskrav och tillgång till billig finansiering för de statliga företagen leder till konkurrenssnedvridning och samhällsekonomiska förluster.
I centerns motion 1987/88:N240 anförs att statligt ägande inte får bli ett självändamål. En försäljning av statliga företag anges som önskvärd bl. a. av statsfinansiella skäl. En försäljning med inriktning på anställda och småsparare skulle också bidra till en förmögenhetsuppbyggnad inom hushållssektorn. En annan positiv effekt vore en ökad maktspridning i samhället, menar motionärerna.
De synpunkter på statligt företagande som redovisas från de tre borgerliga oppositionspartiernas sida utmynnar i krav på en omfattande utförsäljning av statliga företag. Utskottet återkommer i nästa avsnitt till motionärernas förslag om formerna för en sådan utförsäljning och om valet av försäljningsobjekt. I anslutning till de principiella resonemang som förs i motionerna vill utskottet emellertid nu redovisa sin uppfattning om det statliga företagandets roll.
NU 1987/88:35
5 Såsom utskottet tidigare har påpekat (NU 1986/87:41) finns det - för- NU 1987/88:35
utom de olika motiv som i varje särskilt fall har föranlett ett statligt engagemang - ett mera generellt motiv för statligt ägande av företag i Sverige, nämligen behovet av en motvikt till privata maktgrupper som utövar ett dominerande inflytande över svenskt näringsliv. De statliga och kooperativa företagen har här en viktig uppgift. Utvecklingen inom näringslivet under det gångna året har präglats av vissa tendenser som ytterligare understryker betydelsen av en livskraftig statlig företagssektor. Utskottet syftar här på dels den fortgående snabba internationaliseringen av svensk industri, som har tagit sig uttryck bl. a. i samgåendet mellan Asea AB och det schweiziska företaget Brown Boveri, dels det stora antalet företagsköp med åtföljande fusioner. Enbart under det senaste halvåret har ett trettiotal större förvärv till ett beräknat värde av sammanlagt omkring 40 miljarder kronor offentliggjorts. Häri ingår såväl svenska företags förvärv av andra svenska företag som svenska förvärv av utländska företag och utländska förvärv av svenska företag.
Frågan om de långsiktiga effekterna av de angivna utvecklingstendenserna är givetvis svårbedömd. Utskottet finner det emellertid uppenbart att internationaliseringen av näringslivet i förening med den ökande företagskoncentrationen innebär risker för monopolism och för minskat nationellt inflytande över strategiska företagsbeslut. Genom en stark statlig företagssektor kan dessa risker i viss mån begränsas.
Av det anförda följer att utskottet tar avstånd från den negativa syn på statligt företagande som kommer till uttryck i motionerna 1987/88:N225 (m). 1987/88:N319 (fp) och 1987/88:N240 (c). Dessa motioner avstyrks i berörda delar.
I de nämnda motionerna anges framför allt principiella motiv för en utförsäljning av statliga företag. Också statsfinansiella motiv åberopas emellertid. Liksom tidigare år har de tre borgerliga oppositionspartierna i sina i januari 1988 framlagda budgetalternativ räknat med en förstärkning av statsbudgeten för nästkommande budgetår genom bl. a. försäljning av statliga tillgångar i form av företag och fastigheter m.m. De ifrågavarande motionerna har behandlats av finansutskottet (FiU 1987/88:20 s. 55). Därvid har finansutskottet tagit avstånd från tanken på en omfattande och systematisk utförsäljning av statliga företag och andra tillgångar i syfte att förbättra statsfinanserna. Företrädarna för de tre partierna har däremot i en gemensam reservation förordat en sådan utförsäljning; enligt deras uppfattning skulle denna innebära en förstärkning av statsbudgeten som kunde upprepas under en följd av år. Riksdagen har avslagit motionerna.
Plan för försäljning av statliga företag
Mer eller mindre preciserade riktlinjer för en utförsäljning av statliga företag redovisas av de tre borgerliga oppositionspartierna.
I motion 1987/88:N225 (m) anges de vinstgivande och konkurrensutsatta företagen som primära kandidater för privatisering. Som exempel på företag som borde kunna avyttras redan nu nämner motionärerna Procordia, 6
PKbanken, ASSI och Ncb. På längre sikt borde bl. a. även SSAB. Celsius NU 1987/88:35 Industrier, LKAB och affärsverket FFV kunna komma i fråga. I motionen anges också Investeringsbanken och delar av domänverket som lämpliga försäljningsobjekt; utskottet återkommer härtill vid behandlingen av särskilda motioner beträffande dessa företag. Motionärerna anser vidare att vissa tillgångar hos postverket, televerket, statens järnvägar, byggnadsstyrelsen och statens vattenfallsverk borde kunna komma i fråga för försäljning.
Någon motsvarande uppräkning av försäljningsobjekt görs inte i motion 1987/88:N319 (fp). En försäljning av företag för 4 miljarder kronor om året under ett antal år betecknas dock som möjlig. Vid utförsäljningen är det viktigt att tidpunkten och takten väljs med omsorg, anförs det; erfarenheterna från andra länder talar emellertid enligt motionärerna för att privatisering inte skapar mättnad på aktiemarknaden med åtföljande press nedåt på kurserna såsom har befarats. Vid utförsäljningen borde så många människor som möjligt ges tillfälle att skaffa sig aktier i bolagen. Liknande synpunkter framförs i motion 1987/88:N324 (fp). Som exempel på statlig verksamhet som skulle kunna försäljas anges i denna motion affärsverken i den mån de inte har myndighetsfunktioner eller utgör s. k. naturliga monopol.
Också i motion 1987/88:N240 (c) anges en årlig försäljning av företag till ett värde av ca 4 miljarder kronor som realistisk. Motionärerna anser att utförsäljningen bör ske på olika sätt, bl. a. genom byte av statsobligationer mot aktier, genom överlåtelse till nuvarande icke-statliga delägare eller genom försäljning av aktier på förmånliga villkor till anställda eller småsparare. Också delar av de affärsdrivande verken borde kunna komma i fråga för försäljning. Motionen utmynnar i krav på att en kommission tillsätts med uppgift att utarbeta en plan för utförsäljningen.
I enlighet med den principiella inställning till statligt företagande som nyss har redovisats tar utskottet avstånd från de tankar på en systematisk utförsäljning av statliga företag som förs fram i de fyra nämnda motionerna.
Självklart ställer sig utskottet därmed inte avvisande till förändringar av det statliga företagsinnehavet. Liksom hittills bör emellertid frågor om försäljning helt eller delvis av statsägda företag bedömas med hänsyn till intresset av att en lämplig företagsstruktur kan åstadkommas.
Av det sagda följer att utskottet avstyrker motionerna 1987/88:N225 (m),
1987/88:N319 (fp) och 1987/88:N240 (c) i berörda delar. Motion 1987/88:N324 (fp) avstyrks likaså.
Domänverket
Domänverkets skogsmarksinnehav, exkl. renbetesfjällens skogar, uppgår till i runt tal 4 miljoner hektar produktiv skogsmark. Ca tre fjärdedelar av marken är belägen inom de fyra nordligaste länen. Av landets totala produktiva skogsmark utgör domänverkets mark nära en femtedel. Under 1970-talet och början av 1980-talet förvärvade domänverket betydande arealer skogsmark från skogsindustrin. Denna mark såldes i viss utsträckning till enskilda skogs- och jordbruk. Under samma period förvärvade
också lantbruksstyrelsen av skogsbolagen skogsmark som såldes vidare av NU 1987/88:35 lantbruksnämnderna i syfte att förstärka kombinerade jord- och skogsbruksföretag. År 1983 infördes emellertid nya riktlinjer, innebärande att skogsbruk som bjöds ut av skogsbolagen i första hand skulle förvärvas av domänverket. Under de följande åren minskade också domänverkets försäljningar (se NU 1983/84:3). År 1987 såldes ca 3 900 hektar mark. Ungefär motsvarande areal förvärvades under året.
Under en följd av år har krav på ökad försäljning av domänverkets skogsmark framförts från de borgerliga partierna s sida. Också i år har motioner om en ändring av nuvarande politik på området väckts.
En successiv utförsäljning av skogsmark till enskilda föreslås i motion 1987/88:N230 (m). Härigenom skulle sysselsättningen och ett ökat boende på landsbygden stimuleras, menar motionärerna.
I motion 1987/88:N218 (fp) föreslås att domänverkets marktillgångar i betydande utsträckning överförs i enskild ägo som ett led i strävandena att stärka och komplettera det enskilda jord- och skogsbruket. Regeringen bör uppdra åt domänverket att som ett första steg inleda markförsäljningar för ca 400 milj. kr. under nästa budgetår, anförs det.
En överföring av skogsmark från domänverket till enskilda skulle utgöra ett viktigt inslag i arbetet med att skapa en positiv glesbygdsutveckling, sägs det i motion 1987/88:N224 (c). Motionärerna pekar på att merparten av domänverkets mark är belägen i glesbefolkade områden där det finns behov av att skapa trygg och varaktig sysselsättning. Regeringen borde tillsätta en särskild delegation med uppgift att — i nära samarbete med lantbruksnämnderna och berörda intresseorganisationer — lägga fram ett handlingsprogram för en överföring av skogsmark.
Utskottet har vid sin behandling av liknande motioner i ämnet - senast år 1987 (NU 1986/87:41 s. 18) — avvisat tanken på en utförsäljning av domänverkets skogsmark och övriga tillgångar som led i en allmän privatisering av statlig affärsverksamhet. Domänverket borde dock även i fortsättningen kunna medverka till att förstärka enskilda fastigheter genom försäljningar eller markbyten. Företrädarna för de borgerliga partierna har reserverat sig till förmån för motionerna, vilka emellertid har avslagits av riksdagen.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ompröva sina tidigare ställningstaganden i frågan. Gällande riktlinjer för domänverkets markpolitik bör ligga fast. Motionerna 1987/88:N230 (m), 1987/88:N218 (fp) och 1987/88:N224 (c) avstyrks alltså, de två förstnämnda i berörda delar.
I motion 1987/88:N218 (fp) begärs också en översyn av avkastningskravet för domängruppen. Särskilt poängteras att en rättvisande jämförelse med enskilt skogsbruk bör eftersträvas. I detta sammanhang skall beaktas de restriktioner som med hänsyn till naturvårdsintressena gäller för avverkning i de fjällnära skogarna, anförs det.
Gällande riktlinjer för domänverkets verksamhet fastställdes i huvudsak redan år 1968. Den ekonomiska planeringen sker för femårsperioder. För åren 1985—1989 har regeringen fastställt ett avkastningskrav innebärande att verket årligen skall till staten inleverera dels ett fast belopp av 40 milj. kr., dels ett belopp motsvarande 51 % av överskottet efter skatt, dock
sammanlagt lägst 85 milj. kr. Domänverket inlevererade för år 1986 172,1 NU 1987/88:35 milj. kr. av årets överskott på 259 milj. kr.
Domänverket har nyligen hos regeringen väckt frågan om utvidgade ekonomiska och finansiella befogenheter för verket. Enligt vad utskottet har erfarit övervägs för närvarande ändringar i reglerna för den ekonomiska styrningen av domängruppen, bl. a. införande av rullande treårsplaner.
Mot bakgrund av pågående överväganden om den ekonomiska styrningen av domänverket anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Yrkandet härom i motion 1987/88:N218 (fp) avstyrks alltså.
I motion 1987/88:N321 (c) föreslås att Uppsala kommun av domänverket får förvärva delar av ett markområde. Hågådalen och Östra Nåsten, för en ”symbolisk summa”. Motionären anför bl.a . att detta område, som ligger omedelbart intill centralorten, har stort värde från såväl rekreationssynpunkt som naturvårdssynpunkt.
Enligt förordningen (1971:727, omtryckt 1981:1124) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m.m. får domänverket besluta om försäljning av statlig mark under dess förvaltning upp till ett värde av 1 milj. kr.
Försäljningar till högre belopp skall underställas regeringen, som i vissa fall har att inhämta riksdagens godkännande. Enligt förordningen skall den säljande myndigheten tillse att köpeskillingen blir den högsta möjliga och i vart fall inte understiger egendomens saluvärde. Vid försäljning av mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål skall pris och övriga villkor så långt möjligt bestämmas genom förhandlingar; vid oenighet får endera parten hänskjuta frågan till stats-kommunala marknämnden.
Enligt utskottets mening bör frågan om eventuell överlåtelse av det aktuella markområdet behandlas enligt gällande regler. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.
Göta kanalbolag
Staten förvärvade år 1978 AB Göta kanalbolag i syfte att slå vakt om Göta kanals värden som kulturminnesmärke och turistled. Till grund för förvärvet låg ett enhälligt riksdagsbeslut. Under de följande åren företogs en genomgripande upprustning av kanalen. År 1984 överfördes förvaltningen av statens aktier i bolaget till domänverket. Samma år fattades beslut om en finansiell rekonstruktion av bolaget (prop. 1984/85:25 bil. 8, NU 1984/85:12), innebärande i huvudsak att bolagets skuldbörda avlastades genom ett aktieägartillskott och att eventuella framtida förvärv skulle täckas genom bidrag från domänverket, delvis genom avräkning från domänverkets inleverans av överskottsmedel till staten. Vid frågans behandling i utskottet reserverade sig de tre borgerliga partiernas ledamöter till förmån för motioner (m, fp) med krav på en annan lösning av kanalens problem, baserad på att ägarmajoriteten i kanalbolaget skulle övergå i enskild ägo.
Ett förslag härom hade tidigare framförts till regeringen av föreningen Göta kanals vänner som företrädare för intressen inom det privata näringslivet; förslaget hade emellertid lämnats åsido av regeringen med motiveringen att 9
det inte skulle garantera en varaktig lösning av kanalbolagets problem. NU 1987/88:35
Frågan om en privatisering av kanalbolaget väcks nu åter i motion 1987/88:N297 (m). Med hänvisning till det tidigare förslaget från det privata näringslivet anför motionärerna att staten inte bör underlåta att ta upp förhandlingar om en ny ägarstruktur i bolaget. I motionen skisseras en alternativ uppläggning av bolagets verksamhet, baserad på ett mindre antal fast anställda och upphandling av tjänster från företag, kommunala förvaltningar m. fl. utefter kanalen. Med en sådan uppläggning skulle Göta kanal kunna utvecklas från turist- och rekreationssynpunkt samtidigt som statens årliga kostnader för kanalen skulle minskas, anförs det.
Underskottet av kanalbolagets rörelse har under de senaste åren uppgått till drygt 1 milj. kr. om året. Ett driftbidrag av samma storleksordning lämnas av de berörda landstingen. Vidare har upprustning och underhåll för ca 10 milj. kr. om året bekostats av medel för sysselsättningsskapande åtgärder.
Enligt utskottets uppfattning innebär ett fortsatt statligt ägaransvar för Göta kanalbolag den bästa garantin för att kanalen långsiktigt skall bevaras som turistled och kulturminnesmärke. Utskottet erinrar om att statens övertagande av bolaget år 1978 föranleddes av att de dåvarande privata ägarna inte ansåg sig kunna upprätthålla driften av kanalen. Det har inte framkommit något som pekar på att enskilda intressenter nu skulle kunna uthålligt svara för verksamheten. Utskottet förutsätter dock, liksom vid sin behandling av frågan år 1984, att domänverket och Kanalbolaget söker på ett konstruktivt sätt ta till vara den vilja till engagemang för en positiv utveckling av bolagets verksamhet som har kommit till uttryck från olika intressenters sida.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1987/88:N297 (m).
Cordinorgruppen
Cordinor AB — tidigare Regioninvest i Norr AB — är moderbolag för ett antal verkstadsföretag m. fl. i Norrbottens län. Cordinor ingår i Procordiakoncernen. Riksdagen anvisade år 1983 ett belopp av 230 milj. kr. till dåvarande Statsföretag AB som en engångsinsats för rekonstruktion av Regioninvest (prop. 1983/84:25 bil. 9, NU 1983/84:19). En förutsättning för beslutet var att Statsföretag under en treårsperiod skulle vidta åtgärder för att avveckla förlustverksamheter och att något ytterligare tillskott från staten inte kunde komma i fråga.
Under senare år har ett antal omstruktureringsåtgärder vidtagits. Inom Cordinorgruppen återstår nu endast tre företag med verksamhet av någon omfattning, nämligen Isolamin AB, Kiruna Truck AB och Kryotherm AB.
Antalet anställda är ca 300. Det ekonomiska resultatet är alltjämt otillfredsställande. Före ägartillskott, bokslutsdispositioner och skatt visade Cordinorgruppen ett underskott av 42 milj. kr. år 1987, jämfört med 34,7 milj. kr. år 1986.
I motion 1987/88:N248 (m) anförs att subventionerna till Cordinor får negativa effekter för den privatägda verkstadsindustrin i Norrbotten, som
saknar möjlighet att konkurrera på lika villkor. Motionärerna föreslår att de NU 1987/88:35 livskraftiga företagen inom gruppen säljs ut till privata intressen på marknadsmässiga villkor och att övriga företag läggs ned.
Frågan om samordning av resurserna hos vissa riskkapital- och investmentbolag i Norrbotten, däribland Cordinor, berörs i proposition 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m.
(bil. 8 s. 53 f.). I propositionen nämns att överläggningar har förts i frågan mellan de berörda bolagen och deras ägare.
Enligt utskottets mening bör Procordia genomföra omstruktureringen av Cordinorgruppen enligt de av statsmakterna tidigare angivna förutsättningarna. Utskottet kan alltså inte ansluta sig till kravet i motion 1987/88:N248 (m) på att riksdagen nu genom ett uttalande till regeringen skall söka ingripa i en fråga som ligger inom Procordias ansvarsområde.
Verksamheten vid de återstående företagen i Cordinorgruppen konkurrerar inte direkt med annan tillverkningsindustri i länet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Sveriges Investeringsbank
I motion 1987/88:N296 (m) lämnas en utförlig redogörelse för tillkomsten av Sveriges Investeringsbank AB och för bankens hittillsvarande verksamhet.
Av redogörelsen dras bl. a. slutsatsen att Investeringsbanken har väsentliga konkurrensfördelar gentemot affärsbankerna och att dessa fördelar har accentuerats under senare år genom att Investeringsbankens kreditgivning alltmer har kommit att likna affärsbankernas. Denna situation är inte godtagbar vare sig från allmänna eller från bankspecifika synpunkter, menar motionärerna. De föreslår att staten avvecklar sitt engagemang i Investeringsbanken. I ett första steg borde regeringen tillse att nuvarande konkurrensfördelar för Investeringsbanken elimineras. Därefter borde staten sälja sina aktier i bolaget med målet att det i banken insatta kapitalet skall återföras till staten.
Också i motion 1987/88:N319 (fp) berörs frågan om Investeringsbankens framtid. Motionärerna anser — dock utan att framställa något särskilt yrkande härom - att en utredning bör tillsättas för att närmare undersöka vilka statliga kreditinstitut som bör avyttras.
Utskottet erinrar om att Investeringsbanken är ett aktiebolag enligt lagen (1973:76) om kreditaktiebolag, vilket innebär att Investeringsbanken — till skillnad från de egentliga bankerna - är oförhindrad att äga aktier. Investeringsbankens ursprungliga uppgift var främst att finansiera stora riskfyllda industriprojekt genom förmedling av medel från bl. a. allmänna pensionsfonden. Mot bakgrund av utvecklingen på kredit- och kapitalmarknaden fastställdes år 1984 vissa ändringar i riktlinjerna för Investeringsbankens verksamhet (prop. 1983/84:135, NU 1983/84:42). I sammanhanget formulerades också ett avkastningskrav.
Frågan om Investeringsbankens framtida roll på kreditmarknaden kan komma att belysas genom arbetet inom kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06), som väntas komma att avge sitt huvudbetänkande inom kort.
Kommittén skall enligt sina direktiv (dir. 1983:38) undersöka bl. a. proble -
men med gränsdragning mellan olika slags finansinstitut på marknaden. NU 1987/88:35 Enligt direktiven skall olika kategorier av institut kunna konkurrera inbördes, varvid det dock förutsätts att rörelsereglerna utformas så att de i den mån det är möjligt är konkurrensneutrala i den praktiska tillämpningen.
Utskottet har under senare år behandlat en rad motioner med krav på en avveckling av Investeringsbanken. Senast skedde detta år 1987 (NU 1986/87:41 s. 12 f.). Utskottet avstyrkte då en motion av liknande innebörd som den nu aktuella, varvid hänvisades bl. a. till Investeringsbankens uppgift att genom ägarengagemang i företag tillhandahålla såväl riskkapital som kunnande. I en gemensam reservation från de tre borgerliga partiernas företrädare i utskottet begärdes en utredning om de statliga kreditinstituten med sikte på en avveckling av statens intressen i de olika instituten, bl. a. Investeringsbanken. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet anser alltjämt att Investeringsbanken har en viktig roll på den svenska kreditmarknaden. Den kombination av ägarengagemang och kreditgivning som banken kan erbjuda har visat sig vara av stort värde för mänga företag. Vidare torde bankens ställning som statsägt företag av kunderna ses som en garanti för neutralitet i förhållande till de olika maktblocken inom svenskt näringsliv. Utskottet kan alltså inte biträda kraven i motion 1987/88:N296 (m) på att statens engagemang i Investeringsbanken skall avvecklas. Frågan om behovet av ändrade regler för bankens verksamhet med hänsyn till att konkurrensen med andra kreditinstitut bör ske på lika villkor får tas upp i ett senare sammanhang på grundval av kreditmarknadskommitténs kommande betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande statligt företagande
att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 6, motion 1987/88:N240 yrkande 4 och motion 1987/88:N319 i ifrågavarande del,
2. beträffande plan för försäljning av statliga företag
att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 7, motion 1987/88:N240 yrkande 5, motion 1987/88:N319 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N324,
3. beträffande ökad försäljning av domänverkets skogsmark
att riksdagen avslår motion 1987/88:N218 yrkande 2, motion 1987/88:N224 och motion 1987/88:N230 yrkande 1,
4. beträffande avkastningskravet för domängruppen att riksdagen avslår motion 1987/88:N218 yrkande 3,
5. beträffande Hagadalen och Östra Nåsten att riksdagen avslår motion 1987/88:N321,
6. beträffande Göta kanalbolag
att riksdagen avslår motion 1987/88:N297,
7. beträffande Cordinorgruppen
att riksdagen avslår motion 1987/88:N248,
8. beträffande Sveriges Investeringsbank NU 1987/88:35
att riksdagen avslår motion 1987/88:N296.
Stockholm den 3 maj 1988 På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s),
Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Gudrun Norberg (fp). Per Westerberg (m). Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c).
Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Sven-Åke Nygårds (s). Lars Ahlström (m) och Leo Persson (s).
Reservationer
1. Statligt företagande (mom. 1)
Hadar Cars (fp). Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Gudrun Norberg (fp). Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Såsom utskottet” och slutar med ”berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den principiella syn på statligt företagande som kommer till uttryck i motionerna 1987/88:N225 (m), 1987/88:N319 (fp) och 1987/88:N240 (c). Staten skall sålunda ange de allmänna förutsättningarna för näringslivet men i princip inte själv engagera sig som ägare till företag.
Den sammanblandning av roller som statligt företagande med nödvändighet innebär får enligt utskottets mening negativa följder både för marknadsekonomins funktion och för de statliga företagen själva. Också andra motiv för överföring av statliga företag i enskild eller kooperativ ägo kan åberopas. Här skall endast pekas på möjligheterna att sprida ägandet och stimulera hushållens sparande.
I fall då staten av omständigheterna har nödgats att ta på sig ett ägaransvar — som under 1970-talets strukturkriser — bör en avveckling av det statliga engagemanget ske så snart det finns praktiska förutsättningar härför. Det torde emellertid inte förekomma någon fortlöpande översyn av det statliga företagsinnehavet. För regeringen synes det statliga ägandet ha blivit ett självändamål. För flertalet av de berörda företagen saknas det enligt utskottets mening rimliga motiv för att företagen skall förbli i statens ägo.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört om statligt företagande. Härigenom skulle de tre nämnda motionerna tillgodoses i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande statligt företagande att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkande 6, motion 13
1987/88:N240 yrkande 4 och motion 1987/88:N319 i ifrågavarande del NU 1987/88:35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Plan för försäljning av statliga företag (mom. 2)
Hadar Cars (fp). Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m). Gudrun Norberg (fp). Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”1 enlighet” och slutar med ”avstyrks likaså” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de krav på en noggrant planerad utförsäljning av statliga företag som framförs i motionerna 1987/88:N225 (m), 1987/88:N319 (fp), 1987/88:N324 (fp) och 1987/88:N240 (c). Enligt utskottets uppfattning bör mycket stora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs av staten i verks- eller bolagsform kunna avyttras. Det mål som har angetts i några av motionerna, nämligen att staten skall tillföras försäljningsintäkter om minst 4 miljarder kronor om året under ett antal år, ter sig som fullt realistiskt.
Metoderna för försäljning och valet av försäljningsobjekt kräver noggranna överväganden. Även möjligheterna till uppdelning av affärsverk och utförsäljning av vissa delar av verken bör prövas.
Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett förslag till plan för försäljning av statliga företag enligt angivna riktlinjer. Med hänsyn till vikten av att varje enskild affär ger bästa möjliga ekonomiska resultat för staten bör försäljningen kunna anpassas till det aktuella marknadsläget. Det synes därför lämpligt att regeringen begär riksdagens bemyndigande att beträffande ett antal angivna företag genomföra försäljningar av en viss omfattning. 1 fråga om affärsverken torde krävas bemyndigande även att vidta sådana organisatoriska åtgärder som kan visa sig önskvärda i samband med avyttringen av vissa delar av verken. Det får sedan ankomma på regeringen att vid lämplig tidpunkt besluta om genomförandet av försäljningarna inom ramen för riksdagens bemyndiganden.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen ansluter sig till vad utskottet har anfört. Med det sagda tillstyrks de fyra förenämnda motionerna i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande plan för försäljning av statliga företag att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkande 7, motion 1987/88:N240 yrkande 5, motion 1987/88:N319 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N324 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Ökad försäljning av domänverkets skogsmark (mom. 3)
Hadar Cars (fp). Ivar Franzén (c). Sten Svensson (m), Gudrun Norberg (fp). Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med ”berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionerna 1987/88:N230 (m), NU 1987/88:35 1987/88:N218 (fp) och 1987/88:N224 (c) om en överföring i enskild ägo av delar av domänverkets skogsmark. Försäljningarna av mark bör inriktas särskilt på stärkandet av enskilda jord- och skogsbruk. Utskottet vill understryka vad som anförs i motion 1987/88:N224 (c) om att statens innehav av skogsmark bör användas som ett instrument för att motverka avfolkningen och skapa en positiv utveckling i glesbygderna.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte sätta något bestämt kvantitativt mål för domänverkets markförsäljningar under nästa budgetår. Det bör ankomma på regeringen att ge domänverket erforderliga direktiv med utgångspunkt i det angivna syftet med försäljningarna.
Riksdagen bör i ett tillkännagivande till regeringen ansluta sig till vad utskottet anfört. Härigenom skulle de tre nämnda motionerna i berörda delar väsentligen tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ökad försäljning av domänverkets skogsmark
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N218 yrkande 2, motion 1987/88:N224 och motion 1987/88:N230 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Avkastningskravet för domängruppen (mom. 4)
Hadar Cars (fp). Ivar Franzén (c). Sten Svensson (m). Gudrun Norberg (fp). Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Mot bakgrund” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att regeringen i en nära framtid för riksdagen lägger fram förslag om nya riktlinjer för den ekonomiska styrningen av domängruppen, innefattande bl. a. krav på avkastning för gruppens affärsverksamhet. Såsom anförs i motion 1987/88:N218 (fp) bör avkastningskravet utformas så att konkurrensvillkoren för statligt och enskilt skogsbruk i möjligaste mån blir lika. Hänsyn bör därvid tas till de restriktioner som gäller för avverkning av skog ovanför den förutvarande skogsodlingsgränsen. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här anfört. Motion 1987/88:N218 (fp) tillstyrks alltså i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande avkastningskravet för domängruppen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N218 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Göta kanalbolag (mom. 6)
Hadar Cars (fp). Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Gudrun Norberg
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser 15
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt NU 1987/88:35
utskottets” och slutar med ”motion 1987/88.N297 (m)” bort ha följande
lydelse:
Mot bakgrund av den otillfredsställande utvecklingen av verksamheten inom Göta kanalbolag anser utskottet att möjligheterna till en annan ägarstruktur och organisation nu bör prövas. Såsom antyds i motion 1987/88:N297 (m) torde det alltjämt finnas förutsättningar för en lösning baserad på att olika intressenter inom näringslivet med anknytning till regionen övertar aktiemajoriteten i bolaget. En sådan lösning skulle enligt utskottets mening också skapa förutsättningar för en rationellare uppläggning av verksamheten, samtidigt som de unika värden som kanalen representerar skulle kunna tas väl till vara. Riksdagen bör alltså anmoda regeringen att ta upp överläggningar med ifrågavarande intressenter om en ny ägarstruktur för kanalbolaget i enlighet med vad som här anförts. Genom ett uttalande av denna innebörd skulle motionen tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Göta kanalbolag att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N297 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Sveriges Investeringsbank (mom. 8)
Hadar Cars (fp). Ivar Franzén (c). Sten Svensson (m), Gudrun Norberg (fp). Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”kommande betänkande” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N296 (m) om att de uppgifter för vilka Investeringsbanken bildades år 1967 inte längre är aktuella. I stället har Investeringsbanken kommit att bedriva en verksamhet som liknar affärsbankernas. Därvid åtnjuter Investeringsbanken betydande konkurrensfördelar, vilket enligt utskottets mening inte är godtagbart. En avveckling av Investeringsbanken bör alltså övervägas. Utskottet anser — med instämmande i vad som sägs härom i motion 1987/88:N319 (fp) — att en särskild utredning bör tillsättas med uppgift att pröva såväl denna fråga som behovet av övriga statliga kreditinstitut. Utgångspunkten för utredningens arbete bör vara att staten inte skall engagera sig i företag på kreditmarknaden med mindre än att det kan konstateras att det finns ett behov av tjänster som inte kan tillgodoses av övriga aktörer på marknaden. Vidare bör utredningen utarbeta ett förslag till avyttring eller avveckling av statens intressen i de olika instituten. Utredningen bör arbeta skyndsamt. Regeringen bör föranstalta om en sådan utredning och på grundval av utredningens resultat lägga fram förslag i frågan under nästa riksmöte. Genom ett uttalande av riksdagen till regeringen av denna innebörd skulle yrkandet i motion 1987/88:N296 (m) bli i huvudsak tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:35
8. beträffande Sveriges Investeringsbank att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N296 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17 Innehåll NU 1987/88:35
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utvecklingen inom den statliga företagssektorn 2
Utskottet 4
Inledning 4
Statligt företagande 5
Plan för försäljning av statliga företag 6
Domänverket 7
Göta kanalbolag 9
Cordinorgruppen 10
Sveriges Investeringsbank 11
Hemställan 12
Reservationer 13
1. Statligt företagande (m, fp, c) 13
2. Plan för försäljning av statliga företag (m, fp, c) 14
3. Ökad försäljning av domänverkets skogsmark (m, fp, c) 14
4. Avkastningskravet för domängruppen (m, fp, c) 15
5. Göta kanalbolag (m, fp, c) 15
6. Sveriges Investeringsbank (m, fp, c) 16