Om ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor (prop. 1987/88:100 bil. 14,prop. 1987/88:101)

Näringsutskottets betänkande 1987/88:39

om ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor (prop. 1987/88:100 bil. 14,prop. 1987/88:101)

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels proposition 1987/88:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkt B 3. som gäller anslag till sprängämnesinspektionen, dels proposition 1987/88:101 om brandfarliga och explosiva varor, dels två motioner som har väckts med anledning av proposition 1987/ 88:101,

dels tre motioner från allmänna motionstiden.

Försvarsutskottet har avgivit yttrande (Föll 1987/88:3 y) över proposition 1987/88:101 och två av motionerna. Yttrandet återges som bilaga (s. 15).

Sammanfattning

Regeringens lagförslag tillstyrks av utskottet, liksom dess förslag om anslag till sprängämnesinspektionen. Samtliga motioner avstyrks. I en reservation (m) krävs att riksdagen skall avslå lagförslaget och begära förslag till ny lagstiftning. Reservationer föreligger också om en utvidgning av tillämpningsområdet för lagstiftningen till att omfatta kol vid användning i vissa processer (c) och om en förnyad prövning av frågan om överföring till statens räddningsverk av sprängämnesinspektionens uppgifter (m; c).

Proposition 1987/88:100

I proposition 1987/88:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslår regeringen - efter föredragning av industriminister Thage G Peterson - att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Proposition 1987/88:101 Huvudsakligt innehåll

1 propositionen föreslås en ny lag om brandfarliga och explosiva varor, som skall ersätta det nu gällande regelsystemet på området. Detta anses inte uppfylla dagens krav på ett modernt och lättillgängligt regelsystem. Skydds -

NU

1987/88:39

1 Riksdagen 1987/88. 17sami Nr 39

principerna och kraven i den nya lagen är dock i huvudsak desamma som enligt nuvarande regler.

Den föreslagna uppläggningen av regelsystemet följer i stort sett den modell enligt vilken lagen (1985:426) om kemiska produkter är utformad. Den nya lagen innehåller i huvudsak allmänna krav som ger uttryck för skyddsprinciperna, erforderliga bemyndiganden samt vissa administmtiva bestämmelser. Det förutsätts att tekniska detaljbestämmelser skall meddelas på myndighetsnivå. För att gränsdragningen gentemot andra lagstiftningsområden skall bli klarare har det uttryckligen angivits i förslaget att syftet med lagen är att förhindra att brandfarliga och explosiva varor vållar brand eller explosion och att förebygga skador genom brand eller explosion. Åtgärder för att förebygga andra skador som kan uppkomma vid hanteringen av dessa varor skall således regleras genom annan för ändamålet avsedd lagstiftning.

En viss utvidgning av den nya lagens tillämplighet i förhållande till nuvarande regelsystem förutsätts. Sålunda avses lagen gälla också vissa andra brandfarliga varor än brandfarliga gaser och vätskor. Vidare föreslås att den nya lagen skall tillämpas även inom försvarsmakten.

Prövningen av frågor om tillverkning m.m. av explosiva varor skall enligt förslaget föras över från länsstyrelserna till sprängämnesinspektionen, som är den centrala myndigheten på området. I övrigt föreslås inga ändringar i nuvarande ordning för tillståndsgivning och tillsyn.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Den i propositionen föreslagna nya lagen innebär att sprängämnesinspektionen får nya arbetsuppgifter. Därför anses inspektionen böra få en viss resursförstärkning. Vidare anmäls att sprängämnesinspektionen avses få möjlighet att fr.o.m. budgetåret 1988/89 arbeta utifrån en treårig budgetram.

Förslag m.m.

Regeringen föreslår - efter föredragning av industriminister Thage G Peterson - att riksdagen antar förslag till

1. lag om brandfarliga och explosiva varor,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om

3. den centrala myndighetens namn,

4. sprängämnesinspektionens anslag.

Lagförslagen har granskats av lagrådet. De finns på s. 2-7 i propositionen.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1987/88:101 är följande:

1987/88:N50 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1987/88:101,

2. hos regeringen begär nytt förslag till lag, varvid i motionen angiven inriktning av ansvar för regelverk, tillståndsgivning och tillsyn beaktas.

NU 1987/88:39

1987/88:N51 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen antar den föreslagna lagen med den ändringen att 13 § får följande lydelse:

Byggnadsnämnden prövar frågor om tillstånd beträffande brandfarliga varor, efter hörande av sprängämnesinspektionen. Polismyndigheten eller sprängämnesinspektionen prövar enligt vad regeringen närmare föreskriver frågor om tillstånd beträffande explosiva varor.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1987/88:N265 av Elisabeth Fleetwood (m) och Lennart Blom (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av restriktioner vid försäljningen av fyrverkeripjäser.

1987/88:N292 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen prövar frågan om ett överförande av sprängämnesinspektionens uppgifter till räddningsverket i Karlstad.

1987/88:N293 av Lennart Brunander m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring i lagen om hantering av brandfarliga ämnen som i motionen angivits och hos regeringen begär motsvarande ändring av sprängämnesinspektionens instruktion.

Utskottet

Lagförslagen

Bestämmelser om hantering av brandfarliga och explosiva varor finns för närvarande i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor och i fyra äldre förordningar, av vilka två gäller särskilt inom försvarsmakten. Dessutom har tillämpningsföreskrifter utfärdats vid skilda tidpunkter av olika myndigheter. I proposition 1987/88:101 betecknas detta regelsystem som detaljrikt, otidsenligt och inte alltid sammanhängande. Det förslag till ny lag som nu har lagts fram syftar till en modernisering och förenkling av regelsystemet med bibehållande av nuvarande skyddsnivåer.

Enligt förslaget skall syftet med lagen vara att förhindra att brandfarliga och explosiva varor vållar brand eller explosion samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. Reglering av miljörisker från brandfarliga och explosiva varor bör däremot, med hänsyn till tillkomsten av lagen (1985:426) om kemiska produkter, inte omfattas av den nya lagen.

Det föreslås i propositionen att lagen enbart skall innehålla grundläggande bestämmelser av generell karaktär och att detaljbestämmelser skall meddelas på myndighetsnivå. Bl.a. hänvisas till att bestämmelser med utpräglat tekniskt innehåll ofta kan komma att behöva ändras med hänsyn till den tekniska utvecklingen och att lagformen därför kan bli ett otympligt instrument. Vikten av att utfärdade regler är tekniskt korrekta och bygger på en kompetent riskvärdering betonas mot bakgrund av den omfattande

NU 1987/88:39

1* Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 39

hantering av brandfarliga och explosiva varor som äger rum inom näringslivet.

Vid sidan av den nya lagen föreslås också en ändring i sekretesslagen (1980:100) om sekretess hos kommunal myndighet i ärende om tillstånd till hantering av brandfarliga varor.

I motion 1987/88:N50 (m) yrkas avslag på propositionen med hänvisning till den nya lagens karaktär av ramlag. Motionärerna anser att förslaget innebär en alltför vittgående delegering av befogenheter till regeringen eller myndighet, i all synnerhet som det i förarbetena ges knapphändiga anvisningar om inriktningen av de föreskrifter som skall utfärdas på grundval av lagen. Avslagsyrkandet i motionen grundas också på invändningar mot den fördelning av ansvaret för tillståndsgivning och tillsyn mellan olika myndigheter som föreslås i propositionen. Utskottet återkommer till denna fråga längre fram.

Försvarsutskottet har i sitt yttrande anfört att den föreslagna lagen skapar en bättre överblick över bestämmelserna om explosiva och brandfarliga varor än vad nuvarande regler ger möjlighet till, varigenom säkerheten på detta viktiga område främjas. Med hänvisning härtill har försvarsutskottet avstyrkt motionsyrkandet om att propositionen skall avslås. Avvikande mening i frågan har anmälts av moderata samlingspartiets företrädare i utskottet.

Enligt näringsutskottets mening finns det bärande skäl för att lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor såsom har föreslagits byggs upp som en ramlag med bemyndiganden för regeringen och dess myndigheter att utfärda närmare föreskrifter. En liknande lagstiftningsteknik har under senare tid använts också i andra fall där det ställs krav på att detaljföreskrifter smidigt kan anpassas till ändrade förhållanden. Förutom till lagen om kemiska produkter kan här hänvisas till förslaget om ny strålskyddslag; detta förslag har nyligen enhälligt antagits av riksdagen (JoU 1987/88:19). Utskottet godtar följaktligen det i propositionen framlagda förslaget till lag om brandfarliga och explosiva varor. Också den föreslagna ändringen i sekretesslagen godtas. Motion 1987/88:N50 (m) avstyrks följaktligen.

Tillämpningsområdet

Någon närmare bestämning av den föreslagna nya lagens tillämpningsområde ges inte i lagtexten. Avsikten är att det skall ankomma på regeringen eller sprängämnesinspektionen att, utifrån lagens allmänna syfte, föreskriva vilka varor som skall omfattas av regelsystemet. För riksdagens information nämns dock att vissa ändringar i förhållande till nuvarande regler övervägs, bl.a. en utvidgning av begreppet brandfarliga varor. Detta varuområde, som för närvarande omfattar enbart brandfarliga gaser och vätskor, avses i fortsättningen omfatta också brandfarliga fasta varor, självantändande varor, varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten, oxiderande varor och organiska peroxider. Det betonas dock i propositionen att alla dessa varor inte är lika farliga från brand- och explosionssynpunkt och att regleringen därför bör avpassas efter en riskbedömning från fall till fall.

En fråga om den nya lagens tillämpningsområde berörs i motion 1987/

NU 1987/88:39

88:N51 (c). Den i propositionen förutsatta utvidgningen av begreppet brandfarliga varor till att omfatta också brandfarliga fasta varor m.m. har av motionären tolkats så att också kol skall omfattas av lagen. Han drar därav slutsatsen att i fortsättningen verksamheter som stora kollager, koksverk och koleldade förbränningsanläggningar skall prövas enligt lagen. Därmed skulle lagen kunna få det enligt hans mening önskvärda resultatet att vissa pågående verksamheter med stora risker avvecklades och att projekterade anläggningar inte uppfördes. Vad motionären särskilt har i tankarna är det planerade kolkraftvärmeverket i Värtan. Vid prövningen av denna anläggning hos koncessionsnämnden för miljöskydd framkom, anförs det, att sprängämnesinspektionen inte hade beretts tillfälle att granska verket från säkerhetssynpunkt eftersom det nuvarande regelsystemet inte gäller brandfarliga fasta varor. Motionären anser att frågan om föreskrifter om kol och andra brännbara fasta varor som antas bli utfärdade med stöd av den nya lagen bör ges hög prioritet och att det också behövs information tili bl.a. byggnadsnämnderna. En ändring i lagförslaget begärs av innebörd att byggnadsnämnden vid prövning av tillståndsärenden skall höra sprängämnesinspektionen. Genom en sådan bestämmelse skulle det säkerställas att byggnadsnämnden hade tillräckligt underlag för beslut om tillstånd beträffande brandfarliga varor i större mängd, menar motionären.

Också i motion 1987/88:N293 (c, m, fp), som väcktes under allmänna motionstiden, ligger en kritisk inställning till Värtaverksprojektet till grund för önskemål om ett vidgat tillämpningsområde för lagstiftningen om brandfarliga varor. Motionärerna anser att högtrycksatta processer och därmed jämförlig teknik alltid skall vara föremål för sprängämnesinspektionens prövning och att säkerhetsavstånd till bebyggelse skall bestämmas av inspektionen.

I båda motionerna föreslås alltså en betydande utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde. Även om syftet med utvidgningen torde vara detsamma, nämligen en skärpning av reglerna för lokalisering av stora förbränningsanläggningar, har olika metoder härför anvisats. I motion 1987/88:N293 (c, m, fp) föreslås att vissa slag av tekniska processer skall prövas, vilket innebär ett principiellt avsteg frän den till hanteringen av vissa produkter knutna prövning som sker enligt lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor. Förslaget i motion 1987/88:N51 (c) är däremot fullt förenligt med denna lagstiftning såvitt gäller dess formella uppbyggnad.

Enligt utskottets mening är emellertid den i sistnämnda motion föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för lagen om brandfarliga och explosiva varor till att omfatta kol oförenligt med lagens grundläggande syfte, dvs. att skapa skydd mot skador vid hanteringen av produkter med egenskaper som medför risker för brand eller explosion. Kol är enligt gängse internationella definitioner - vilka ligger till grund för bl.a. bestämmelserna om transport av farligt gods - varken brandfarligt eller explosivt. Kol i normalt förekommande former synes alltså inte böra omfattas av lagen om brandfarliga och explosiva varor. Utskottet är inte heller berett att biträda förslaget i motion 1987/88:N293 (c, m, fp) om att lagstiftningen skall vara tillämplig även på vissa tekniska processer. Enligt utskottets mening skulle syftet med båda motionerna kunna tillgodoses bättre inom ramen för den lagstiftning

NU 1987/88:39

som reglerar frågor om lokalisering, utformning och drift av vissa slag av anläggningar för kraftproduktion m.m.

Utskottet avstyrker motionerna 1987/88:N293 (c, m. fp) och 1987/88:N51 (c) med hänvisning till vad som anförts.

I propositionen förutsätts att de grundläggande reglerna för hantering av brandfarliga och explosiva varor skall tillämpas också inom försvarsmakten. Försvarsutskottet har i sitt yttrande inte haft någon erinran häremot. Inte heller näringsutskottet har någon erinran mot vad som anförs i propositionen i denna fråga.

Tillståndsgivning och tillsyn m.m.

I propositionen föreslås att länsstyrelsernas hittillsvarande uppgifter att pröva frågor om tillverkning m.m. av explosiva varor skall föras över till sprängämnesinspektionen. Bakgrunden härtill är att endast ett fåtal länsstyrelser har ett större antal ärenden av denna art. I övrigt föreslås inga ändringar i nuvarande ordning. Tillståndsmyndighet för annan hantering av explosiva varor än tillverkning skall alltså liksom nu vara polismyndigheten. Tillståndsgivningen för brandfarliga varor skall handhas av byggnadsnämnden. Också beträffande tillsynen föreslås en oförändrad ordning, dvs. att sprängämnesinspektionen är central tillsynsmyndighet och att tillsynen på det lokala planet utövas av polismyndigheten i fråga om explosiva varor och av kommunens räddningsnämnd i fråga om brandfarliga varor.

Som tidigare nämnts har i motion 1987/88:N50 (m) avslag yrkats på lagförslaget bl.a. med motiveringen att den angivna ordningen för tillståndsgivning och tillsyn är alltför splittrad. Bl.a. förordas i motionen en överföring av sprängämnesinspektionens uppgifter till statens räddningsverk. Förslag härom framförs också i motion 1987/88:N292 (c) från allmänna motionstiden. Motionären hänvisar till att en sådan överföring har föreslagits av den s.k. CESAM-kommittén i betänkandet (Fö 1984:2) Räddningsverket. Den nuvarande organisatoriska uppdelningen på central nivå är orationell och innebär att de strävanden till effektivitet och bättre samordning i ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten som ledde till bildandet av räddningsverket inte helt har fullföljts, menar motionären. En ny prövning av frågan begärs.

Frågan berörs också i försvarsutskottets yttrande. Där erinras om att regeringen, när den i proposition 1984/85:161 lade fram förslag om inrättande av statens räddningsverk, inte följde CESAM-kommitténs förslag om att sprängämnesinspektionen skulle införlivas med den nya myndigheten. I stället förordades olika åtgärder för att förbättra samordningen mellan myndigheterna. Föredragande statsrådet sade sig emellertid ämna återkomma till frågan inom två år om det skulle visa sig att den lösning som då valdes inte var tillfredsställande. Med hänsyn till detta uttalande och till en pågående analys av räddningsverkets verksamhet räknar försvarsutskottet med att frågan om lämpligheten av att i varje fall vissa av sprängämnesinspektionens uppgifter förs över till räddningsverket nu kan komma att prövas på nytt. Försvarsutskottet ser för sin del vissa fördelar med en sådan organisationsändring. Eftersom de ändringar i den nya lagen som skulle

NU 1987/88:39

komma att krävas vid en sådan ändring torde bli begränsade har försvarsutskottet bedömt att riksdagen bör kunna anta den föreslagna lagen utan att avvakta resultatet av de nämnda organisatoriska övervägandena. Även om försvarsutskottets uppfattning således ligger i linje med vad som anförs i motion 1987/88:N292 (c) biträder utskottet inte motionärens yrkande på ett uttalande av riksdagen i frågan. I avvikande meningar från moderata samlingspartiets och centerns företrädare i utskottet förordas emellertid ett sådant uttalande.

Näringsutskottet har vid sin beredning av frågan funnit att det finns skäl både för och emot en överföring av sprängämnesinspektionens uppgifter till statens räddningsverk.

För en sådan överföring talar främst sambandet mellan räddningsverkets uppgifter som central myndighet för frågor om bl.a. allmänna olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) och sprängämnesinspektionens uppgifter som central myndighet för säkerhetsfrågor enligt speciallagstiftningen för brandfarliga och explosiva varor. Såsom påpekas i proposition 1987/88:101 (s. 18) kan skyldighet att vidta åtgärder med åtföljande tillsyn uppkomma enligt båda dessa lagstiftningar. Det kan i enskilda fall vara svårt att avgöra vilka åtgärder som har ett direkt samband med hanteringen av brandfarliga eller explosiva varor. I propositionen förutsätts att gränsdragningsproblemen kan lösas genom nära samråd och samarbete mellan de berörda myndigheterna. Detta gäller också på lokal nivå. där kommunens räddningsnämnd har att utöva tillsyn över såväl åtgärder vidtagna i olycksförebyggande syfte enligt räddningstjänstlagen som hanteringen av brandfarliga varor enligt lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor. Försvarsutskottet synes däremot liksom motionärerna anse att gränsdragningsproblemen lättare skulle kunna lösas genom en sammanslagning av de centrala myndigheterna på resp. område.

Mot en sammanslagning talar enligt näringsutskottets mening främst att sprängämnesinspektionens arbetsuppgifter är väsensskilda från räddningsverkets. Allmänt gäller att inspektionens uppgifter är främst av produktkontrollkaraktär med anknytning till arbetarskyddet. När det gäller brandfarliga varor har inspektionen föreskrifts- och tillsynsuppgifter som saknar närmare samband med räddningstjänstsuppgifterna. Med hänvisning till bl.a. dessa förhållanden avstyrktes CESAM-kommitténs förslag om en överföring av inspektionen till det nya räddningsverket av en rad remissinstanser, däribland flera med ingående kännedom om inspektionens verksamhet (se prop. 1984/85:161 s. 65-69). Exempelvis motsatte sig Landsorganisationen i Sverige (LO) bestämt en organisationsförändring som enligt LO:s mening skulle innebära risker för att den kompetens i det förebyggande arbetarskyddet som inspektionen besitter skulle gå förlorad. Också överbefälhavaren, arbetarskyddsstyrelsen. Svenska gasföreningen och Sveriges kemiska industrikontor riktade stark kritik mot förslaget om en överföring.

Som framgått ledde remisskritiken till att regeringen avstod från att föra fram förslaget till riksdagen. Regeringen synes för närvarande inte ha för avsikt att aktualisera frågan. I budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 14 s. 42) uttalas att sprängämnesinspektionens allmänna inriktning och organisation bör ligga fast. I proposition 1987/88:101 beräknas en treårig

NU 1987/88:39

budgetram för inspektionen; utskottet återkommer strax härtill.

Det kan tilläggas att statskontoret nyligen i rapporten (1988:23) Små myndigheter - en förstudie har redovisat resultatet av en översyn av myndigheter med färre än 100 anställda som har utförts på uppdrag av regeringen. I rapporten betecknas sprängämnesinspektionen som en liten och väl fungerande myndighet. Verksamheten är enligt statskontoret av den karaktären att det för närvarande är befogat att den utförs inom en separat myndighet.

Näringsutskottet har samma uppfattning. De samordningsfördelar som eventuellt skulle kunna uppnås vid en överföring av inspektionens uppgifter till räddningsverket väger enligt utskottets mening inte lika tungt som intresset av att inspektionens speciella kompetens kan upprätthållas. Dessutom synes samarbetet mellan myndigheterna ha utvecklats väl. Utskottet avstyrker därför motion 1987/88:N292 (c). Härav följer också att utskottet inte godtar den syn på organisationsfrågan som redovisas i motion 1987/ 88:N50 (m). vilken utskottet redan har avstyrkt.

Anslag m.m.

Kostnaderna för sprängämnesinspektionens verksamhet uppgår för innevarande budgetår till ca 7 milj. kr. Verksamheten är helt avgiftsfinansierad. Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 14) för nästa budgetår föreslagit ett formellt anslag av 1 000 kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

I proposition 1987/88:101 anmäls att den föreslagna nya lagen om brandfarliga och explosiva varor kommer att innebära ökade arbetsuppgifter för inspektionen. Utöver kostnadsramen för den kommande treårsperioden beräknas för de två budgetåren 1989/90 och 1990/91 en kostnadsökning med högst 540 000 kr. per år. Avsikten är att inspektionen härigenom försöksvis skall kunna under två år bedriva utvidgad verksamhet inom områdena fälttillsyn, service, utbildning och rådgivning för att efterfrågan från näringslivet på sådana tjänster skall kunna tillgodoses.

Vad som anförs i propositionen om kostnader för sprängämnesinspektionens verksamhet ger enligt utskottets mening inte anledning till någon erinran från riksdagens sida.

Vidare anmäls i propositionen att en ändring av den centrala myndighetens namn har föreslagits i det betänkande som ligger till grund för förslaget till ny lag om brandfarliga och explosiva varor. Med hänvisning bl.a. till att sprängämnesinspektionens namn är väl inarbetat har emellertid föredragande statsrådet inte förordat en namnändring.

Inte heller vad som i denna fråga sägs i propositionen synes böra föranleda någon erinran av riksdagen.

Pyrotekniska varor

Under senare år har avfyrningen av fyrverkeripjäser vid vissa helger tagit allt större proportioner, sägs det i motion 1987/88:N265 (m). Trots vissa restriktioner beträffande försäljningen handhas pjäserna av barn och ung -

NU 1987/88:39

dom, som därmed utsätter sig för stora risker. Motionärerna pekar också på de risker som fyrverkerier kan innebära för många äldre, särskilt hjärtsvaga människor, för sällskapsdjur samt för ryttare och hästar. Det är av vikt att nödvändiga restriktioner tillskapas och vidmakthålls, anförs det.

En utförlig redovisning för gällande bestämmelser om pyrotekniska varor har lämnats av ordningsstadgeutredningen i betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag. Härav framgår att bestämmelserna kan indelas i två huvudgrupper.

Den första gruppen omfattar bestämmelser på grundval av lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor. Regeringen har genom den nuvarande lagen om explosiva och brandfarliga varor bemyndigats att meddela föreskrifter om varor som innehåller explosivt eller pyrotekniskt ämne. Sådana föreskrifter finns i förordningen (1949:341, omtryckt 1977:361) om explosiva varor. I begreppet explosiva varor ingår bl.a. pyrotekniska varor; som exempel på sådana varor anges i förordningen fyrverkeripjäser, knallpjäser samt pjäser för rökalstring. Enligt förordningen krävs det tillstånd för tillverkning av och handel med explosiva varor liksom för innehav och förvärv av sådana varor. Sprängämnesinspektionen får dock medge undantag från kravet på tillstånd. Så har skett beträffande bl.a. innehav och förvärv av vissa pyrotekniska varor. Enligt gällande tillämpningsföreskrifter får den som har fyllt 18 år förvärva vissa slag av fyrverkeripjäser och knallpjäser. För s.k. mindre pyrotekniska artiklar tillämpas en åldersgräns av 15 år.

Den andra gruppen utgörs av bestämmelserna i allmänna ordningsstadgan (1956:617) om användningen av fyrverkerier. Enligt dessa bestämmelser får inom stadsplanelagt område fyrverkeri inte äga rum utan tillstånd av polismyndigheten. Ordningsstadgeutredningen har föreslagit att kravet på tillstånd skall dels utvidgas till att gälla även inom byggnadsplanelagda områden, dels omfatta alla pyrotekniska varor som inte får fritt förvärvas av den som fyllt 15 år. Det tillståndsfria området skulle därmed enligt utredningens bedömning inte komma att omfatta produkter som kan vålla olägenheter av betydelse. - Frågan bereds nu inom regeringskansliet.

Utskottet har vid olika tillfällen behandlat motioner av liknande innebörd som den nu aktuella. Senast skedde detta år 1982 (NU 1981/82:33), då utskottet avstyrkte en motion med hänvisning bl.a. till att reglerna för tillverkning och försäljning av pyrotekniska varor hade skärpts under 1970-talet. Utskottet pekade också på ett grundläggande problem i detta sammanhang, nämligen att strängare restriktioner beträffande pyrotekniska varor medför risk för ökad olaglig hemtillverkning och sålunda kan resultera i ökat antal skador.

Med hänsyn till nämnda förhållande är den reglering som nu gäller i fråga om tillverkning av och handel med pyrotekniska varor enligt utskottets bedömning väl avvägd. När det gäller användningen av pyrotekniska varor inom bebyggt område pågår som nämnts överväganden om en skärpning av nuvarande restriktioner. Utskottet anser följaktligen inte att motion 1987/ 88:N265 (m) ger anledning till något uttalande av riksdagen i frågan.

NU 1987/88:39

9 Hemställan

NU 1987/88:39

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen att riksdagen

a) med avslag på motion 1987/88:N50 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 2 antar det i proposition 1987/88:101 framlagda förslaget till lag om brandfarliga och explosiva varor,

b) med avslag på motion 1987/88:N50 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1987/88:101 framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N51 och 1987/88:N293,

3. beträffande tillständsgivning och tillsyn m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88:N292,

4. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 14 punkt B 3 till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. beträffande utvidgad verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:101 moment 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande den centrala myndighetens namn

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:101 moment 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande pyrotekniska varor

att riksdagen avslår motion 1987/88:N265.

Stockholm den 17 maj 1988 På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 1), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 2-7), Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m). Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk).

10 Reservationer

NU 1987/88:39

1. Lagförslagen (mom. 1)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt näringsutskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kritiken i motion 1987/88:N50 (m) mot uppbyggnaden av den föreslagna lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Förslaget utgör ett extremt exempel på den av regeringen omhuldade ramlagstiftningstekniken. Såsom påpekas i motionen ger varken lagtexten eller förarbetena anvisningar om den faktiska innebörden av det tänkta regelsystemet. Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt.

En annan grundläggande svaghet i regeringens förslag är att alltför många myndigheter på olika nivåer ges ansvar för föreskrifter och tillsyn. Utskottet biträder därför motionärernas krav på en renodling av ansvaret till statens räddningsverk på central nivå, länsstyrelserna på regional nivå och kommunernas räddningsnämnder på lokal nivå.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår lagförslaget och hos regeringen begär ett nytt förslag med angiven inriktning. Motion 1987/88:N50 (m) tillstyrks alltså. Också förslaget till ändring i sekretesslagen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande lagförslagen att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:N50 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 2 avslår det i proposition 1987/88:101 framlagda förslaget till lag om brandfarliga och explosiva varor och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) med bifall till motion 1987/88:N50 yrkande 1 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1987/88:101 framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

2. Tillämpningsområdet (mom. 2)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Enligt

utskottets” och slutar på s. 6 med ”sorn anförts” bort ha följande lydelse:

Också i sak finns det enligt utskottets mening starka skäl för förslaget i motion 1987/88:N51 (c) om en utvidgning av tillämpningsområdet för den nya lagen till att omfatta kol, särskilt vid användning i stora förbränningsanläggningar som arbetar under högt tryck. Även om kol enligt internationell praxis inte betraktas som en brandfarlig eller explosiv vara innebär hanteringen av stora mängder kol i sådana processer betydande risker för omgivningen. Ett exempel härpå är det planerade kraftvärmeverket i Värtan. Såsom påpekas såväl i nämnda motion som i motion 1987/88:N293 (c, m, fp) skulle en prövning av Värtanprojektet enligt lagstiftningen om 11

brandfarliga och explosiva varor med stor sannolikhet ha lett till krav på

skyddsavstånd till omgivande bebyggelse som inte hade varit möjliga att uppfylla och som därmed också hade lett till att projektet hade fått läggas ned.

Utskottet ansluter sig alltså till förslaget i motion 1987/88:N51 (c) om att kol skall anses som en brandfarlig vara i den nya lagens mening. Likaså instämmer utskottet i vad motionären anför om behovet av information i samband med den nya lagens ikraftträdande och om vikten av att byggnadsnämnderna har tillräckligt underlag för sina beslut om tillstånd till hantering av brandfarliga varor. I den sistnämnda frågan är utskottet emellertid inte berett att biträda motionärens krav på att det i den nya lagen tas in en generell föreskrift om skyldighet för byggnadsnämnd att höra sprängämnesinspektionen. Frågan om inspektionens medverkan i prövningen av tillståndsärenden torde böra regleras i de föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av lagen.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om tillämpningsområdet för den nya lagen. Det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter i enlighet härmed. Genom ett uttalande av angivet slag skulle syftet med motionerna 1987/88:N293 (c, m, fp) och 1987/88:N51 (c) väsentligen tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:N51 och 1987/ 88:N293 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Tillståndsgivningoch tillsyn m.m. (mom. 3)

Per-Richard Molén. Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Näringsutskottet har" och slutar med ”har avstyrkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt kravet i motion 1987/88:N50 (m) på ett nytt lagförslag som tillgodoser motionärernas önskemål om en rationell organisation. Bl.a. förordas en överföring av sprängämnesinspektionens uppgifter till statens räddningsverk. Liknande synpunkter framförs i motion 1987/88:N292 (c). Om riksdagen bifaller utskottets hemställan om ett nytt lagförslag tillgodoses också denna motion. Skulle riksdagen däremot finna att regeringens lagförslag bör antas finns det enligt utskottets mening anledning för riksdagen att begära en särskild översyn av organisationsfrågan enligt yrkandet i nämnda motion. Denna tillstyrks alltså under angiven förutsättning.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillståndsgivning och tillsyn m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N292 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:39

4. Tillståndsgivning och tillsyn m.m. (mom. 3)

NU 1987/88:39

Ivar Franzén (c) och Elving Anderson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Näringsutskottet har” och slutar med "har avstyrkt” bort ha följande lydelse:

I likhet med försvarsutskottet ser näringsutskottet fördelar med att de uppgifter i fråga om olycks- och skadeförebyggande åtgärder som nu åvilar statens räddningsverk och sprängämnesinspektionen skulle sammanföras till en enda central myndighet. Bl.a. skulle gränsdragningen mellan räddningstjänstlagen och speciallagstiftningen för brandfarliga och explosiva varor underlättas. Vidare skulle den nuvarande organisationen för tillståndsgivning och tillsyn på central och loka! nivå kunna förenklas, vilket utskottet finner angeläget.

Utskottet biträder följaktligen kravet i motion 1987/88:N292 (c) på att regeringen åter skall pröva frågan om en överföring av sprängämnesinspektionens uppgifter till räddningsverket. Liknande synpunkter på organisationsfrågan framförs i motion 1987/88:N50 (m). Som framgått har emellertid utskottet avstyrkt denna motion, eftersom den utmynnar i ett yrkande om att regeringen skall lägga fram ett nytt lagförslag. Utskottet anser, i likhet med försvarsutskottet, att riksdagen bör kunna anta lagförslaget utan att avvakta resultatet av de organisatoriska övervägandena. Med det sagda tillstyrks motion 1987/88:N292 (c).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillståndsgivning och tillsyn m.m.

(= reservation 3).

5. Utvidgad verksamhet (mom. 5)

Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m). Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Vad som” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående givit sitt stöd åt motionsyrkanden om en överföring till statens räddningsverk av sprängämnesinspektionens uppgifter. Utskottet räknar med att en ny organisation på området bör kunna genomföras fr.o.m. budgetåret 1990/91. Det är enligt utskottets mening lämpligt att de frågor om utvidgad verksamhet inom vissa områden som nu anmäls i proposition 1987/88:101 avgörs först i samband med ett beslut i organisationsfrågan. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av angiven innebörd.

6. Den centrala myndighetens namn (mom. 6)

Ivar Franzén (c), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m) och Elving Andersson (c) anser att del del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Inte heller” och slutar med ”av riksdagen" bort ha följande lydelse:

13 Vad som anförs i propositionen om att sprängämnesinspektionens namn inte bör ändras ger enligt utskottets mening inte anledning till någon erinran av riksdagen. Vid en organisationsöversyn i enlighet med vad utskottet har förordat saknar namnfrågan aktualitet.

NU 1987/88:39

14 Försvarsutskottets yttrande 1987/88:3 y

över proposition 1987/88:101 om lag om brandfarliga och explosiva varor jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:101 om lag om brandfarliga och explosiva varor och motioner med anledning av propositionen (motionerna 1987/88:N50 och N51) samt motionerna 1987/88:N265, N292 och N293 från allmänna motionstiden.

Försvarsutskottet behandlar propositionen och motionerna i de avseenden som de rör utskottets beredningsområde. Med denna utgångspunkt kommenterar utskottet efter några allmänna synpunkter lagförslaget i fråga om den centrala tillsynen m.m. och den föreslagna lagens tillämpning inom försvarsmakten. Utskottet lägger därvid vissa synpunkter på ett par av de till propositionen knutna motionerna (N50 och N292).

Bakgrund

Nuvarande regler för hantering av explosiva och brandfarliga varor har tillkommit vid olika tidpunkter och med delvis olika utgångspunkter. De skiljer sig från varandra i fråga om uppläggning, terminologi och innehåll. Regelsystemet kan konstateras vara detaljrikt, otidsenligt och inte alltid sammanhängande. Det har med tiden blivit allt svårare att överblicka för både statliga och kommunala myndigheter och för näringslivet.

En särskild utredare har haft till uppgift att föreslå förenklingar i det gällande regelverket i syfte att åstadkomma en lagstiftning som fyller dagens krav på ett modernt och lättillgängligt regelsystem. Utredaren har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (Ds I 1987:4) Ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor. Detta har lagts till grund för regeringens förslag i propositionen 1987/88:112 om en ny lagstiftning på området.

Det lagförslag som regeringen i propositionen föreslår riksdagen att anta avses ersätta den nuvarande lagstiftningen rörande explosiva och brandfarliga varor med ett moderniserat regelsystem utan att nu gällande skyddsprinciper och krav underkastas några större förändringar.

Lagförslaget innehåller enbart bestämmelser av grundläggande karaktär. De inledande reglerna anger lagens syfte och tillämpningsområde. Vidare innehåller lagförslaget bestämmelser rörande skyddsprinciper för hanteringen av varorna och om tillstånd och tillsyn av lagens efterlevnad. Slutligen finns däri intagna vissa bestämmelser om avgifter och ansvar m.m. Detaljbe -

NU 1987/88:39

Bilaga

stämmeiser av utpräglat teknisk karaktär har utmönstrats ur lagstiftningen och avses komma att utfärdas på myndighetsnivå där den tekniska kompetensen att utfärda sådana bestämmelser finns. I linje därmed öppnas i lagförslaget möjlighet för regeringen att uppdra åt den myndighet som regeringen finner lämplig att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen.

Försvarsutskottet Allmänna synpunkter

Utskottet vill inledningsvis betona att det framlagda lagförslaget primärt torde kunna ses som ett led i strävandena att öka säkerheten kring hanteringen av explosiva och brandfarliga varor. Det är självfallet av den största vikt att man på alla de många områden i det moderna samhället där farlig verksamhet förekommer söker hindra olyckor genom klara och effektiva förebyggande bestämmelser. Utskottet finner härvid skäl att erinra om att behovet av ökad säkerhet starkt underströks i det betänkande i vilket utskottet nyligen behandlade ett antal motioner rörande transporter av farligt gods (FöU 1987/88:7). Samma säkerhetskrav bör enligt utskottets mening ställas i fråga om hanteringen av explosiva och brandfarliga varor.

Utskottet konstaterar att det regelsystem av äldre datum som i dag är avsett att reglera hanteringen av explosiva och eldfarliga varor är svåröverskådligt. Vissa brandfarliga varor omfattas dessutom inte av nu gällande bestämmelser.

Enligt utskottets bedömning skapar den lag som föreslås i propositionen en bättre överblick över bestämmelserna om explosiva och brandfarliga varor än vad nuvarande regler ger möjlighet till och främjar därmed säkerheten inom detta viktiga område. Utskottet anser efter en granskning av lagförslaget att detta utifrån de synpunkter utskottet har att beakta bör kunna antas av riksdagen i den utformning det har i propositionen. Detta innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandet i motion N50 (m) om att propositionen skall avslås.

Försvarsutskottet kommer i det följande att under särskilda rubriker närmare kommentera två frågor i lagförslaget som utskottet har funnit anledning att särskilt belysa. Den ena gäller främst den centrala tillsynen över efterlevnaden av den föreslagna lagen samt de föreskrifter och villkor som meddelas med stöd av denna. Den andra avser den nya lagens tillämpning inom försvarsmakten.

Den centrala tillsynen, m.m

Sprängämnesinspektionen (SÄI) har i dag en central uppgift när det gäller handläggningen av olika frågor om explosiva och brandfarliga varor. Någon förändrad ställning för SÄI i detta hänseende innebär inte lagförslaget. Av 16 § framgår t.ex. att SÄI skall ha uppgiften att på central nivå vara tillsynsmyndighet över efterlevnaden av den ifrågavarande lagstiftningen. Utskottet finner en sådan ordning naturlig i dagens organisation med hänsyn

NU 1987/88:39 Bilaga

(FöU 1987/88:3 y)

till den kompetens på området som inspektionen besitter. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om de överväganden som tidigare gjorts rörande möjligheten och lämpligheten av att överföra SÄI:s uppgifter rörande explosiva och brandfarliga ämnen till statens räddningsverk (SRV).

Frågan behandlades bl.a. av den s.k. CESAM-kommittén inom ramen för dess uppdrag att lägga fram förslag till samordning av den civila ledningen avräddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten. Kommittén kom därvid fram till att SÄI borde ingå i den nya myndighet, benämnd räddningsverket, som den föreslog skulle inrättas och ersätta bl.a. civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd.

När regeringen med CESAM-kommitténs arbete som grund i proposition 1984/85:161 om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m.m. lade fram förslag om inrättande av den nya myndigheten SRV följde den dock inte kommitténs förslag i denna del. Enligt föredragande statsrådet borde SÄI inte införlivas med SRV bl.a. av hänsyn till inspektionens stora betydelse från arbetarskyddssynpunkt. I stället förordade föredragande statsrådet att olika åtgärder skulle vidtas för att förbättra samordningen mellan myndigheterna, t.ex. genom representation i resp. styrelser. Han sade sig avse att noga följa utvecklingen i detta avseende och återkomma till frågan inom två år om det skulle visa sig att den lösning som då valdes inte är tillfredsställande. Riksdagen godtog regeringsförslaget i denna del (FöU: 1984/85:12 s. 5).

Utskottet anser, med hänvisning till vad föredragande statsrådet anförde i proposition 1984/85:161, att man bör räkna med att frågan om huruvida det är lämpligt att överföra i varje fall vissa av SÄI:s uppgifter till SRV kan komma att på nytt prövas mot bakgrund av vunna erfarenheter av den nya organisationen för ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Utskottet ser för sin del vissa fördelar med en sådan organisationsändring. Genom att lägga det centrala ansvaret på en enda myndighet skulle man t.ex. kunna underlätta gränsdragningen mellan räddningstjänstlagen och den nu aktuella lagstiftningen inom det område där de båda lagarnas tillämplighet sammanfaller.

Enligt utskottets mening skulle en sådan prövning t.ex. kunna ske i anslutning till den analys av SRV:s verksamhet som enligt vad som anfördes i proposition 1986/87:95 bil. 1 (s. 226) avsågs genomföras innevarande budgetår, och som enligt vad utskottet har inhämtat för närvarande pågår.

De ändringar i den nu behandlade lagen som till följd av sådana eventuella överväganden skulle behöva genomföras torde bli begränsade och därmed möjliga att genomföra utan större olägenhet. Utskottet har mot denna bakgrund bedömt att riksdagen bör kunna anta den föreslagna lagen utan att avvakta resultatet av nämnda organisatoriska överväganden.

Utskottets här redovisade ståndpunkt ligger i linje med förslaget i motion N292 (c) om att regeringen bör uppmanas att pröva frågan om överförande av SÄI till SRV. Med hänvisning till vad som i det föregående anförts beträffande eventuell senare prövning mot bakgrund av vunna erfarenheter anser utskottet emellertid att riksdagen inte behöver göra något uttalande i frågan. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionen. Vad utskottet har anfört står också i viss samklang med de synpunkter i frågan som i

NU 1987/88:39

Bilaga

(FöU 1987/88:3 y)

motivtexten framförs i motion N50 (m), som utskottet redan i det föregående inte ansett sig kunna tillstyrka.

Lagförslagets tillämpning inom försvarsmakten

Det finns i dag särskilda författningar som reglerar försvarsmaktens hantering av brandfarliga och explosiva varor. Propositionen innebär en viss ändring i detta hänseende eftersom den föreslagna lagen avses tillämpas även inom försvarsmakten. Utskottet har ingen erinran mot att de grundläggande bestämmelser om explosiva och brandfarliga varor som lagen innehåller blir tillämpliga även inom försvarsmakten. Detta ligger i linje med utskottets uttalande i det föregående om önskvärdhetan av överskådlighet i bestämmelserna. Utskottet utgår därvid ifrån att de behov av särbestämmelser som föreligger inom försvarsmakten och övriga delar av totalförsvaret kommer att tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom de särskilda föreskrifter som lagförslaget ger regeringen eller den myndighet den bestämmer möjlighet att utfärda.

Stockholm den 26 april 1988 Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m). Olle Göransson (s), Åke Gustavsson (s), Gunhild Bolander (c), Evert Hedberg (s). Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m). Iréne Vestlund (s). Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c). Christer Skoog (s), Lennart Holmsten (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

Avvikande meningar Avvikande mening 1

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande - under rubriken Allmänna synpunkter - som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "skall avslås" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skapar den lag som föreslås visserligen en bättre överblick över bestämmelserna om explosiva och brandfarliga varor än vad nuvarande regler ger möjlighet till. Den eftersträvade förenklingen och den ökade överblicken bör emellertid enligt utskottets mening kunna bli än mer framträdande om antalet inblandade myndigheter vore färre. Dessa önskemål kan tillgodoses i ett nytt lagförslag i enlighet med yrkandet i motion N50 (m), vilket biträds av utskottet.

dels att den del av utskottets yttrande - under rubriken Den centrala tillsynen, m. m. - som börjar med "De ändringar” och slutar med ”kunna tillstyrka" bort ha följande lydelse:

NU 1987/88:39

Bilaga

(FöU 1987/88:3 y)

Utskottets här redovisade synpunkter ligger i linje med dels de synpunkter som framförs i motivtexten till motion N50 (m), dels förslaget i motion N292 (c). Utskottet som i det föregående tillstyrkt bifall till motion N50, anser därför att riksdagen bör bifalla också motion N292.

dels att utskottets yttrande på s. 18 under rubriken Lagförslagets tillämpning inom försvarsmakten bort ha följande lydelse:

Det finns i dag särskilda författningar som reglerar försvarsmaktens hantering av brandfarliga och explosiva varor. Utskottet utgår ifrån att det behov av särbestämmelser som föreligger inom försvarsmakten och övriga delar av totalförsvaret kommer att tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom särskilda föreskrifter i ett nytt lagförslag enligt motion N50 (m).

Avvikande mening 2

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser att den del av utskottets yttrande - under rubriken Den centrala tillsynen, m. m. - som börjar med ”Utskottets här” och slutar med ”kunna tillstyrka” bort ha följande lydelse:

Utskottets här redovisade ståndpunkt ligger i linje med förslaget i motion N292 (c) om att regeringen bör uppmanas att pröva frågor om överförande av SÄI till SRV. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen. Vad utskottet har anfört står också i viss samklang med de synpunkter i frågan som i motivtexten framförs i motion N50 (m), som utskottet redan i det föregående inte ansett sig kunna tillstyrka.

NU 1987/88:39 Bilaga

(FöU 1987/88:3 y)

19 Innehåll NU 1987/88:39

Ärendet ......... i. . 1

Sammanfattning 1

Proposition 1987/88:100 1

Proposition 1987188:101 ; 1

Motionerna 2

Utskottet 3

Lagförslagen 3

Tillämpningsområdet 4

Tillståndsgivning och tillsyn m. m 6

Anslag m. m 8

Pyrotekniska varor 8

Hemställan 10

Reservationer 11

1. Lagförslagen (m) 11

2. Tillämpningsområdet (c) 11

3. Tillståndsgivning och tillsyn m. m. (m) 12

4. Tillståndsgivning och tillsyn m. m. (c) 13

5. Utvidgad verksamhet (m, c) 13

6. Den centrala myndighetens namn (m, c) 14

Bilaga

Försvarsutskottets yttrande 1987/88:3 y 15

gotab Stockholm 1988 15342